Gästinlägg: Vi är trygga, vi är säkra?


Samtalet om försvaret har den senaste tiden gått från icke-befintlig till ett skyttegravskrig mellan försvarsintresserade och politiker, med media och bloggar som vapenbärare. Ofta sker detta samtal på en detaljnivå som stänger ute nästan alla kunskapsmässigt, inklusive politiker. Eller så sker det på en omöjligt abstrakt nivå där man pratar invasion från öst och slår på stora trumman, vilket stänger ute ännu fler eftersom det blir omöjligt att räkna på rationellt utan att veta mer om förutsättningarna. Här är mitt försök till att reda ut vad som egentligen pågår och varför vi är där vi är.

Försvarsmakten har en väldigt liten emotionell koppling till det svenska folket. Det finns ingen nu levande som varit med om ett krig där svenska Försvarsmakten räddat oss från invasion, och det ska vi vara lyckliga över. Men det gör också försvaret till en slagpåse som tillåts ta stryk utan att någon kommer till dess försvar. Det finns ingen vinst i att försvara försvaret, varken för politiker, media eller ens Försvarsmakten själva. Ingen kan ge trovärdiga, konkreta exempel på när försvarsmakten med vapen i hand skulle behövas. Och något som inte behövs har inget berättigande.

Det som är konkret däremot är politiken. En maktorganisation där man antingen har makten eller sitter på bänken och planerar för att ta den. Eftersom vi har så jämn och stabil fördelning av sympatisörer till höger och vänster är det nästan alltid marginalväljarna som avgör vem som får agera ut sina ambitioner att förbättra världen. Över tiden leder detta fullt naturligt till röstfiskeri där pengar behövs för att, ursäkta uttrycket, köpa röster på marginalen. Inget konstigt med det, så fungerar världen och i synnerlighet demokrati – det bästa statsskick vi har - men som inte är perfekt.

Det har hittills varit riskfritt att plocka pengar från försvarsbudgeten för att finansiera sig till ökad chans att få fortsätta bilda regering. Och pengar har tagits. Sverige har sedan 1990 halverat sina försvarsutgifter. Det är en ansenlig summa pengar och det finns som sagt få som försvarar dem. Militärer är traditionellt - och jag säger detta av egen erfarenhet – extremt försiktiga med att ifrågasätta sin uppdragsgivare, den politiska nivån. Detta skulle fungerat väl om de som verkligen leder Försvarsmakten tog sig tid att sätta sig in i de beslut de tar. Även om det finns enskilda politiker som gör ett hedervärt försök så tar det en halv militär karriär – givet att man dessutom får möjlighet att arbeta med olika och intressanta uppgifter – att bli tillräckligt kunnig för att styra en så komplex organisation på det sätt som politikerna gör.

Som om inte komplexiteten vore nog så är den typen av verksamhet som FM bedriver väldigt trögföränderlig. Inte för att militärer är tröga (det råder i min mening stor brist på tröga människor i Försvarsmakten) utan för att försvarsförmåga är uppbyggd av långa samverkande kedjor där det är långt från idé till effekt. På grund av ökad komplexitet i vapensystemen blir dessa kedjor dessutom längre och längre och kostar mer och mer pengar per styck. Åt detta finns inget att göra. Exempel finns inom nästan varje vapenslag och land så det är inget unikt för Sverige. Det beror inte som vissa vill påskina på en illvillig och pengahungrig vapenlobbykonspiration utan på att komplexa system är komplexa att bygga, hantera och underhålla.

En annan aspekt som inte lyfts fram är tänkt upprustning med hänseende på hotbilden och hur den egentligen ska gå till. Givet att ett land är ensamt att upprusta är detta nog inget problem. Det finns många som är villiga att sälja. Inte heller är det ett problem om landet har en egen vapenindustri som kan leverera inom alla vapenslag utan beroenden från utlandet. Detta finns bara i en handfull länder där Sverige är inte är med. Men om det plötsligt händer något som gör att alla länder snarast vill öka sin säkerhet, då uppstår ett problem för varje vapenexporterande land. Ska de sälja utomlands eller använda resurserna i det egna landet för att klara sin egen säkerhet. Jag är inte säker på att avtal, hur fint papper skrivna de än må vara skrivna på, spelar speciellt stor roll i ett skarpt skymningsläge. Enbart militära organisationer som NATO har ens en teoretisk chans att lösa ett sådant problem, och där ska vi inte vara med sägs det. Ska man ha möjlighet att väsentligt öka sin militära förmåga på kort tid inför en välprognostiserad spänningsökning så måste man vara först, innan de andra förstår att de också behöver, vilket kräver initiativförmåga och politisk styrka. Alternativet är att det görs långsamt och försiktigt, men då tar det också lång tid, minst tio år. En uppgradering av Gripen beställdes precis och den levereras 2023.

Är man inte insatt i försvarsfrågor så är det svårt att se vad vi ska ha ett försvar till eller att ens argumentera för och emot. Detta är helt naturligt men blir extra accentuerat eftersom det handlar om en komplex och nödvändigt ogenomtränglig verksamhet. Rent psykologiskt kallas detta Dunning-Kruger-effekten (http://sv.wikipedia.org/wiki/Dunning%E2%80%93Kruger-effekten) och innebär att desto okunnigare man är inom ett område desto mer överskattar man sin egen kunskap om det. Min tes är att försvarsmakten detaljstyrs - i all välvilja - av politiker som lider av denna effekt. Problemet finns nog inom alla områden men till en större grad inom försvarspolitiken eftersom militärstrategi dels inte är ett område som man normalt blir engagerad inom, och lär sig genom hela livet, och dels att det är just komplext och ogenomträngligt.

Att ha en auktoritär och detaljstyrande chef som sitter i en organisation med andra motiv och en felaktig självbild om den egna kompetensen är ÖB:s vardag. Och detta med den sedan Ådalen i svenska samhället fastetsade bilden av att militärer inte ska ge sig in i debatten om sitt eget jobb och bara villigt le och genomföra tokighet efter tokighet. Det är inte för inte som alla organisationsteoretiker trängs för att utföra experiment på Försvarsmakten, de gör ju som man säger hur dumt det än verkar!

En grundförutsättning för att förstå varför Försvarsmakten finns till är att se hur den kan användas. Då talar jag inte om översvämningar och terrorhot eftersom dessa inte är dimensionerande uppgifter. Här sker ofta ett logiskt snedsteg i all välmening, man börjar direkt tala om invasion av Sverige eller ett närliggande land eftersom det är konkret och lätt att förstå. Invasion är ett medel för att åstadkomma någonting och inte något som händer av sig själv eller har ett egensyfte. Invasion för att utöka sin landmassa är inte aktuellt inom överskådlig framtid, det är vi nog alla överens om, och det är inte det jag pratar om nedan.

Det talas mer sällan om händelser som kan leda till behovet av ett försvar. Det är invasion för invasionens skull eller så ramlar det ner på översvämningar, kanske med en vag referens till att Sverige bäst försvaras utomlands. Anledningen vad jag har förstått är att man inte vill bli konkret, för då blir man stämplad som paranoid. Men jag kanske är paranoid (om att bli stämplad som paranoid).

Fler och fler länder utvecklar kärnvapen. Så länge som det är demokratiska, stabila länder med en tillräknelig ledning och positiv samhällsutveckling är detta ett litet men inte försumbart problem inom överskådlig framtid (10+ år). Numer har dock läder som Nordkorea kärnvapen, dessutom med en uttalad avsikt att använda dem i en förebyggande attack mot sina fiender, oklart vilka. Det kan vara svårt att räkna hem alla kärnvapen från forna Sovjet-tiden. Iran har troligtvis ett eget kärnvapenprogram och hjälper aktivt Nordkorea med sitt. Jag tycker att det är svårt att med säkerhet förutsäga vad som händer om dessa länder faller isär och därmed det diplomatiska samtalet slutar att fungera. Och framförallt, hur långt innan faktum kan vi förutse detta? I denna kontext är det viktigt att förstå att försvarsmaktsorganisation IO14, som Riksdagen beordrade 2009, kommer att bli klar först 14 år senare, 2023.

Det är inte en fråga om, utan när, en kärnvapenspets hamnar i orätta händer. Kanske den stjäls, kanske den köps, kanske den byggs. Vad händer om en atombomb briserar i en rysk stad, vilken politisk väg tar Ryssland då? De upprustar redan nu allt vad de orkar, och faktiskt lite till. Vad händer om det är en fransk, en amerikansk eller för all del svensk stad?

Vad händer om det skulle visa sig att en eller flera av de huvudmisstänkta är svenska medborgare. Lämnar vi ut honom till ett land som med säkerhet kommer att avrätta dessa svenska medborgare? Knappast. Är vi helt säkra på att Ryssland i ett sådant läge inte skulle börja skramla med vapen? Vi får hoppas att så inte blir fallet för vi har inget att sätta emot, varken nu eller 2023 med den budget som ligger för respektive land. De kommer i alla fall att ha en intern opinion som kräver vedergällning, det kan vi anta, och pressen på politikerna kommer att vara större än något vi sätt i modern tid. En militär spänningsökning i östersjön där Ryssland vill visa sina muskler kan pågå under lång tid och vi har helt enkelt inte resurserna att vara närvarande där med betydande styrkor över tiden, även om det bara är för att stabilisera läget.


Om ni tycker att scenariot med militär spänning verkar otroligt går det bra att läsa in sig på vad som hände i Gåsefjärden 1981 när U-137 gick på grund. Jag tror ingen kunde förutse den svenska beredskapshöjningen skulle kunna hända ens dagen före. Den typ av ledare som då var vid makten i Sovjet sitter idag som auktoritär president i den forna unionens största land. Vad hade hänt om vi aktiverat planen att storma fartyget? Och då ska man veta att vi hade ett försvar som var flera gånger större än idag.

Vi har nu en långvarig ekonomisk svacka. Alltifrån orden kris till krasch har används men ändå så har få människor råkat riktigt illa ut. Den typ av ekonomi vi byggt upp i världen är i behov av expansion för att fungera. Vad händer om tilltron till denna eviga uppgång upphör och som en reaktion på detta bankväsendet – och därmed tilltron till pengar – verkligen börjar skaka? När folk inte längre kan få mat på bordet så försvinner mycket av den hövlighet som dominerar det internationella samtalet idag.

För fem år sedan tror jag få kunde tänkta sig de scener som därefter utspelat sig i Grekland. Likväl är Grekland kanske bara först i en rad länder med likande problem. Är vi säkra på att integriteten i hela Europa håller om land efter land går i konkurs och gemene man och kvinna börjar få svårt att mätta sina familjer? Hur desperat skulle du bli om du såg dina barn hungriga och ansåg att ”makten” bar skulden? Bäst för säkerheten skulle vara att alla länder faller in i en riktig kris ungefär samtidigt så ingen egentligen finns att skylla. Men vad händer om det börjar bli ett A och ett C-lag inom vårt närområde där C-laget anser att A-laget är orsak, och lösning?

Att tro att den kris vi nu upplever – ur ett europeiskt perspektiv – bestämt är den svåraste kris under medellång tid är att vara lite väl säker. Vad som händer under en riktig kris/krasch går inte att förutsäga. Trängda, stressade och desillusionerade människor tar dumma och oöverlagda beslut, det är något vi vet.

Vi har idag ett stabilt klimat mellan länderna i vår närhet. Men låt oss inte bli höga på vår egen förträfflighet och tro att detta med säkerhet kommer vara för evigt. En störning kan snabbt skapa spänningar mellan länder. Tack och lov har detta de senaste årtiondena varit mellan andra länder, till exempel USA och mellanöstern. Det senare är för övrigt ett bra exempel på något som förändrade världsbilden över en dag och som ingen kunde förutse.

En av de värsta saker som kan hända, men som ändå inte är osannolikt, är att ett relativt fredligt land – som Sverige – blir utsatt för något så fruktansvärt som 9/11. Idag kan vi lite avfärdande säga att det stora landet i väster delvis fick skörda sin mellanösternpolitik och att hotet inte gäller oss. Vi glömde fort hur politikerna (et al.) sket knäck för drygt 10 år sedan med krav på stabers omedelbara flytt ner i bergrum, beordrad beredskapshöjning och allt vad det var. Det lugnade snabbt ner sig då det blev klart att USA - och inte övriga värden - var måltavlan. Men om alla länder helt plötsligt blir måltavlor, och det dessutom visar sig att det inte var en engångshändelse, vad händer då med vårt öppna samhällsklimat? Och vad händer när det - återigen - visat sig att Sverige är ett av favoritländerna att välja som bas för terrorverksamhet. Stänger vi till vårt godtrogna svenska samhälle, underkuvade av omvärldens krav, eller kan vi stå emot omvärlden i dess jakt efter syndabockar?


Om något oväntat händer – oavsett hur svårt det var att förutsäga – och vår säkerhet på allvar äventyras, vem om någon ska ställas till svars? Vems uppgift är det att föra en ansvarsfull säkerhetspolitik? Nu verkar det vara finansministerns. Är det kanske så att han likt på en bolagsstämma förutsätter att ansvarsfrihet ska beviljas för varje taget försvarsbeslut? Är den som sagt upp brandförsäkringen ansvarig även om ”huset inte brunnit på decennier och ingen har deklarerat avsikt att tutta på det”?

Vad ska vi ha ett försvar till? Inget, som värden ser ut just nu. Men det är det som är problemet. Vi frågar oss vad vi ska ha försvaret till med utgångspunkt i hur Sveriges närhet ser ut just nu, precis som om det är en självklarhet att det inom överskådlig framtid så ska förbli.

Omvärlden kan förändras fortare än vi hinner reagera, bokstavlig talat över en natt, och där, i den världen, kanske vi behöver ett försvar. Och där, i den värden, så kommer ingen att komma till vår undsättning, för de är förmodligen precis lika tagna på sängen som vi är. Faktum är att de nog till och med behöver sina vapen själv och inte vill sälja dem till oss. Och så står vi med brallorna nere igen, allt för att vinna nästa val.


Mikael "Duke" Grev


(Wiseman anmärkning: "Duke" har tidigare skrivit gästinlägg på WW om Libyeninsatsen 1, 2, 3. Han lämnade i somras Försvarsmakten för att ägna sig åt familjen och det egna företaget) 
 

27 kommentarer:

TobbeT sa...
8 mars 2013 23:38  

Bra skrivet! Moderaterna vill bara ha försvaret som en budgetmotor för den lilla inhemska försvarsindustrin som finns kvar. Om inte, varför köper man 60 nya Gripen som piloterna själva inte ens efterfrågar? De befintliga samlar ju ändå bara damm. Om Schweiz drar sig ur kan man ändå fortsätta göda SAAB fast då med regeringens ursprungliga plan på endast 40 plan.

Duke sa...
9 mars 2013 14:26  

Tack Tobbe!

Jag förstår inte att du säger att piloterna själva inte efterfrågar Gripen E. Jag har i alla fall inte hört någon pilot som tycker att vi inte ska ha fungerande flygplan efter 2025. 18 år är ganska länge för ett flygplan utan en rejäl uppgradering och 18 år är tiden från införandet av C/D till E kommer ut, om det sker i tid.

Sedan är till och med 60 flygplan för lite för att kunna täcka Sveriges yta och ha någon form av uthållighet i en konflikt. Med ett rejält lyft i luftvärnet kanske det duger i en lågnivåkonflikt men några sådana planer finns som bekant inte.

Jag kan lova dig att det inte finns några Gripen C/D som samlar damm. Alla används mycket flitigt. De som inte används står och väntar på reservdelar så de kan användas igen.

SYTE sa...
9 mars 2013 17:19  

Vad skall vi med ett nytt flygplan till? Nuvarande klarar fler G än människan. Bygg en ny motor och riv ur all gammal elektronik och in med ny. Här plockas vingarna av A/B för att återanvändas på E/F. Är det ett stealth de är ute efter? Satsa på förarlöst i stället. Varför fjolla omkring i luften och riskera dö när man kan sitta i en fotölj och kriga?

Duke sa...
9 mars 2013 18:33  

Syte,

Antal G på ett stridsflygplan är ungefär lika relevant i dagens typer av strider (BVR, CAS, AI, RECCE) som antal dobbar på en fotbollsspelare. Visst, man måste ha ett tillräckligt antal men om man bara har tillräckligt så är det andra saker som påverkar resultatet.

Radarprestanda, sensorer, användarvänlighet, motorprestanda, bränslemängd, informationshantering, länkar och sådant är det som spelar roll i dagens typ av strider.

Förarlöst kommer inte att vara aktuellt i jaktflygplan inom överskådlig framtid. Länkar som styr flygplanen är för enkla att störa ut och det måste vara en människa i loopen för att kunna ge order om vad som får bekämpas. Detta är acceptabelt för offensiva precisionsbombare men inte för jakt som måste kunna fungera i alla lägen.

Dessutom faller en stor del av innanmätet i C/D för åldersstrecket och det finns inga reservdelar längre till vissa prylar. Så bara av den anledningen så måste en stor del av flygplanet bytas ut vid runt 2025.

Gröna tanken sa...
9 mars 2013 20:30  

Tankvärt inlägg. Jag tror dock att du i det hypotetiska exemplet med atombomben underskattar möjligheten att Sverige helt enkelt överlämnar de eftersökta personerna.

I det scenario du beskriver bör det inte vara särskilt svårt för det drabbade landet att få igenom ett beslut om utlämning i FN:s säkerhetsråd.

Beslut i FN:s säkerhetsråd är överordnade Sveriges grundlag. Sverige skulle därmed ha en skyldighet att utlämna de misstänkta personerna även om det kan förmodas att de kommer att torteras eller avrättas.

Sverige brukar respektera internationell rätt och jag tror inte att det skulle bli annorlunda i ditt hypotetiska scenario.

Duke sa...
10 mars 2013 09:47  

Gröna tanken,

FN-resolutioner från säkerhetsrådet överrider inte Svensk grundlag, men de är bindande. Oklart vad som händer om en resolution strider mot svensk lag.

Sedan så får Sverige inte lämna ut svenska medborgare, eller andra för den delen, som riskerar dödsstraff eller tortyr. Att lämna ut svenska medborgare utanför Norder och EU har dock föreslagits göras möjligt (SOU 2011:71) men har inte införts i lag än.

Ytterligare så kräver allt detta ändå att det är extremt tydligt vilka som är skyldiga och det är inte alltid så.

SYTE sa...
10 mars 2013 14:42  

Ok jag ger mig vad gäller förarlöst, men reservdelar kan tillverkas på nytt. Ritningarna finns bevarade till alla flygplan och helikoptrar. Elektroniken kan bytas ut helt och hållet och därmed även motorstyrningen. Eller är det så att cockpit i JAS är felutformad, så att ff sitter direkt obekvämt. Det roliga i kråksången är att JAS-piloter frågar sig varför vi skall ha ett nytt jaktplan. Flyger du själv?

uppgiven sa...
10 mars 2013 15:42  

@SYTE

Om leverantören av en reservdel har valt att sluta tillverka den då? Hur många processorer som fanns på marknaden år 2005 tillverkas fortfarande?

Det är just bytet av elektronik och ökade krav på bland annat kylning som är en av de drivande orsakerna bakom behovet av större motor (och därmed skrov). Andra saker som behov att betydligt större räckvidd med tanke på förändringar i bassystemet och hotbilderna är andra.

Att du frågar Duke om han har flugit själv är stor humor.

Forsno sa...
10 mars 2013 15:57  

@SYTE
Jag gissar att du inte klickade vidare till wikipedia-artikeln om Dunning-Kruger-effekten?

Eller försöker du kanske demonstrera den med drypande ironi (ironi blir ju lätt otydlig i text)?

(Ja, jag vet: jag borde inte mata trollet).

Harry Winter sa...
10 mars 2013 18:56  

Gällande f.d. Sovjetunionens, nuvarande Rysslands, kärnvapenarsenaler bör man även komma ihåg att dessa stridsspetsar måste ständigt underhållas för att kunna vara aktiva.

Under 1990-tal sjönk ubåtarna i Murmansk pga bristande underhåll. Att några större antal "oräknade" kärnvapen finns i Ryssland idag är inte sannolikt.

Dock återfinns taktiska kärnvapen i Rysslands moderna arsenal. Och i nuvarande ryska doktriner påtalas användandet av dessa vapen.

Iran och Nordkorea motgör en stark motpol i dagens maktbalans, men oavsett om kärnvapen finns eller ej i dessa länder, ställs krav på avancerade tekniska robotsystem för att använda dem.

uppgiven sa...
10 mars 2013 19:11  

"Iran och Nordkorea motgör en stark motpol i dagens maktbalans, men oavsett om kärnvapen finns eller ej i dessa länder, ställs krav på avancerade tekniska robotsystem för att använda dem."

Det beror på vad syftet är. Om det bara handlar om att bedriva terror så finns det andra sätt att leverera kärnvapen. Flygplan eller lastbil är bara några.

Duke sa...
10 mars 2013 19:40  

Syte,

Ja, jag har flugit stridsflygplan i Sverige i 17 år. Mest JA37 Viggen och JAS 39 Gripen A-D men jag har även varit flyglärare och jobbat på HKV.

De piloter du säger inte vill ha Gripen E skulle jag vilja träffa. Jag trodde jag kände i princip alla... F.ö. blir Gripen E precis som du vill att det skulle vara. Man byter ut elektroniken. Sedan passar man bl.a. på att öka bränslemängden samtidigt. Men det är i grund och botten samma flygplan.

Harry,
Nordkorea lyckade i alla fall placera en satellit av något slag i omloppsbana. Tror inte det är speciellt långt till en ICBM. Men som uppgiven säger så finns det enklare sätt att få enstaka kärnvapen till sitt mål.

Men generellt, om man slår ner på detaljer i mina exempel så har jag misslyckats att förmedla skälva kärnan i artikeln, att framtiden är oförutsägbar och det som kommer att hända inte är något vi här kan förutse.

Harry Winter sa...
10 mars 2013 19:42  

Uppriven;

Natuligtvis kan kärnvapen användas i terrorsyfte, men rent hotbildsmässigt bör man då göra två särskiljande uppdelningar gällande aktören.

- Statligt initierade terrordåd

- Ickestatligt initierade terrordåd.

Gällande ett statligt initierat terrordåd från exempelvis Nordkorea eller Iran, så är det ett politiskt och statligt självmord. Då en snabb analys av exempelvis det aktiva radioaktiva materialet med ganska enkla metoder kan kopplas samman med staten. IAEA arbetar mycket för att kunna kartlägga detta. Alla stater som har deklarerat offentligt att ha kärnvapen har även godkänt IAEA´s kartläggning.

Sammanfattningsvis, Om ett terrordåd skulle genomföras genom de metoder du presenterar, exempelvis en lastbil kommer vedergällningen vara så kraftfull från exempelvis USA eller Ryssland , så den eventuella vinsten med terrordådet är försumbart. Iran och Nordkorea kan inte utgöra en faktisk motpol genom att bara ha aktiva laddningar. Tekniken för att leverera dessa är minst lika viktig. Jämför exempelvis resonemanget med kalla krigets "MAD" strategier.

För ickestatliga aktörer finns det många aspekter att ta hänsyn till. Att en ickestatlig aktör skulle kunna konstruera en fungerande laddning är för mig närmast science fiction, då det aktiva materialet måste skaffas från en reaktor. Därmed måste en statlig aktör vara med i något avseende, eftersom alla kända terrororganisationer i vår tid inte har någon starkare förankring i stater. Det finns enskilda personliga kopplingar natuligtvis, men det är inte synonymt med att exempelvis en fundamentalistisk islamsk terrororganisation får tillgång till allt som behövs för att konstruera och detonera en laddning.

Ett intressant och hypotetiskt scenario gällande en icke statlig aktör presenterade Tom Clancy med filmen "Sum of all fears". Men om det är genomförbart på det sättet tvekar jag starkt inför.

Vi bör snarare vara medvetna och resonera kring ickestatliga aktörers presumtiva använding av kemiska och biologiska stridsmedel. Dessa är i jämförelse lättare och få tag i, och framförallt detonera.

Dessa vapen kallas inte helt utan anledning för "den fattiges kärnladdning"

/HW

uppgiven sa...
10 mars 2013 19:51  

@HW

Du har helt rätt i ditt resonemang, om vi förutsätter att

1. alla tänker som vi
2. USA/Ryssland tar till "kraftfull vedergällning" i form av kärnvapen även i det fall källan till ett kärnvapen faktiskt inte kan fastställas bortom allt rimligt tvivel. Hur svårt är det t ex för Iran att hävda att material har försvunnit från en av deras anläggningar?

Men i vilket fall som helst så kommer vi tillbaka till kärnan i Dukes scenario. Nämligen att vad som än händer så är det troligen något som vi inte kunde föreställa oss.

PangPangSWE sa...
10 mars 2013 22:26  

@Duke: Gediget inlägg. Pungspark mot de senaste 20 årens beslutsfattare.

@Uppgiven: Det är därför vi borde återupprätta Totalförsvaret och värnplikten.

GMY

Kim J sa...
11 mars 2013 16:16  

Men är inte själva tanken att Försvaret ska användas för att försvara vår demokrati?

Även om den inte är perfekt.

Jag har varit på lite olika utbildningar i FM´s regi....

Och tyvärr så har titt som tätt den föreläsande officeren uttryckt åsikter som att "det käbblas för mycket",
Det kan det säkert vara ibland. Men samtidigt så är det en viktig del av demokratin.

Det är Själva käbblet är demokratin.
Om man som officer inte för

Inlägget är mycket välskrivet och underhållande att läsa, men man kan ana en känsla av bitterhet över att politikerna får styra och ställa för mycket över FM...

Lars sa...
12 mars 2013 08:27  

Det finns ju andra alternativ ifall man måste "rusta upp"
I sveriges fall så kan man ju behålla matriel som redas finns inköpt istället för att skrota densamma, lysande exempel är ju strv 121 eller de övertaliga strf 90, pbv 401 och 501, haubits 77, robot 90, robot 70, robot 56 ja listan kan nog göras nästan hur lång som helst
Vissa av dem kan vara lite ålderstigen men det är nog bättre att ha äldre splitterskyddade fordon än inga alls, samma sak med robotar av olika slag
Den dagen det kan tänkas behövas så finns nog ingen tid för nyinköp

uppgiven sa...
12 mars 2013 10:11  

@Lars

Du nog inte riktigt förstått hur pass långt nedrustningen har gått.

De pbv 401 som idag finns kvar inom FM är de som står som mål på olika skjutfält. Resten har sålts precis som pbv 501. 77A såldes för flera år sedan, 77B går åt nu vid nyproduktionen av Archer. PS-70 har skrotats.

Strf 90 bibehålls däremot.

Major Retreutte sa...
12 mars 2013 18:44  
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
PangPangSWE sa...
12 mars 2013 19:16  

Gammelmedia eller liknande kanske skulle göra en undersökning om vad svenska folket tror att FM består av idag.

En halvkvalificerad gissning är att de flesta tror att det "står gamla grejor i ladorna".

Bygdemajoren sa...
12 mars 2013 20:19  

Ja, det M Moore lyckats med får ju Stig Wennerströms bravader att framstå som rena dagisutflykten.

Major Retreutte sa...
12 mars 2013 20:49  
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Miljöpartist i grönt sa...
12 mars 2013 20:54  

@ Major Retreutte
Du antyder ett viktigt förhållande; att de allra flesta svenska medborgare inte kände till omfattningen av det kalla krigets förband och anläggningar. Avvecklingen av detta försvar - "all gammal skit ska bort" - initierades av Försvarsmakten (för att man ville ha råd att köpa in ny materiel när väl de fasta kostnaderna för att vidmakthålla "gammal skit" var borta). Jag tycker alltså inte att det är passande att lägga ansvaret för den, i stora delar, gigantiska kapitalförstöringen på medborgarna.

Major Retreutte sa...
12 mars 2013 21:30  
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Major Retreutte sa...
12 mars 2013 21:41  
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Miljöpartist i grönt sa...
13 mars 2013 05:26  

@ Major Retreutte
Givetvis måste politikerna ta ansvar för de beslut som fattats, men Försvarsmakten och dess företrädare, har också ett ansvar för de förslag och initiativ som lämnats.

Jag hörde själv för cirka tio år sedan den dåvarande rikshemvärnschef (numera inom kollektivtrafikbranschen) argumentera för ominriktningen (på temat "alla gammal skit måste bort") och han hänvisade då inte till att detta skulle ha varit något politiskt initiativ.

De som däremot inte kan förväntas ta ansvar är allmänheten som aldrig fått korrekt information om Försvarsmaktens styrkor och brister. Du skriver inga hemligheter längre men debatten om enveckasförsvaret har visat att allmänheten inte får veta vilket hot försvaret ska kunna möte under en vecka och inte heller vilka begränsningarna är vilket gör att det blir omöjligt med en offentlig demokratisk debatt om, och i sådana fall hur, försvaret behöver upprustas.

Major Retreutte sa...
13 mars 2013 06:42  
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade