Gästinlägg: Signalen vi alla längtar efter



Försvarsmakten är dess människor. Går det framåt så beror det på människorna. Står det still beror det också på dem. Ser vi egentligen varandra?


Jag kom runt ett hörn inne på Kavallerikasernen f.d. K 1, där Livbataljonen ur Livgardet är förlagd, och träffade på några soldater ur Livkompaniet: perfekt klädda i fältuniform med stridspackning, mössorna käckt på svaj, glada och energiska. Det syntes tydligt att var och en av dessa verkligen vill vara soldat. Runt omkring dem rådde den beredvillighet och den goda ordning, som bara finns i ett kompani där stämningen är god, befälet erfaret och kamratandan hög. Dessa muntra soldater, som så många debattörer skyggar inför, har faktiskt en bättre utstrålning än mången yrkesofficer, förmodligen för att de vill emedan officerarna inte längre vill.

Många av oss yrkesofficerare drömmer oss tillbaka till den alltmera avlägsna, och därför skimrande värnpliktstiden. Några av soldaterna jag såg, skulle måhända sorterats bort vid värnpliktsmönstringen till detta Försvarsmaktens äldsta kompani, men är nu dess stam, i likhet med generationer av yrkessoldater före dem, ty Livgardet har nästan alltid varit bemannat av sådana. Alla stora fältherrar, moderna och äldre anser att viljan hos soldaterna betyder tio gånger så mycket som härens egentliga storlek. Och fältherrar vet, att motsatsen också gäller. Vi äldre yrkesofficerare vet dessutom, att mängder av trupptricks, genvägar till kunskap och effektivitet vid stridsskjutningar, invecklade logistikkedjor och stridsfordonshantering tog ett yrkesliv i anspråk att bygga upp, och att våra lärare, andra yrkesofficerare också de ägnat hela sin mannakraft att utveckla dem, och vi vill inget hellre än föra dem vidare.

Men läget och stämningarna i Försvarsmakten gör, att dessa erfarenheter till stor del nu går förlorade för den nya generationen, då många av yrkesofficerarna ur värnpliktsarméns stam har tappat modet; männen som skapade och vidmakthöll den svenska arméns dyrbaraste juvel: hemligheterna bakom stridsskjutningsmetodiken, vilken upprätthölls genom ett socialt mönster där man litade på dem som skulle göra jobbet, och utan alltför stor inblandning av administratörer. Den nya generationens soldater i samförstånd med den generationens truppofficerare och se – världens främsta armé. Där en rejäl övningsserie med en stor teambuilding och behövs, sätter systemet idag endast in hugg och slag: ”galonera om dig din dj...l– annars!” Ingen ära, ingen offentlighet ingenting, så varför skulle vi truppofficerare låta oss degraderas – och föra vidare våra erfarenheter? Riksdag och Regering kräver bättre statistik och vissa grader, men vad angår det oss? (Det skulle man ha tänkt på tidigare. Man skapade gradinflationen, och alla som slapp undan från den tröttsamma värnpliktiga truppen kunde bli befordrade bortom all sans, som det kom att visa sig såhär efteråt. Men vad bidrog dessa befordringar till egentligen till annat än inflation?)

Vi gav vårt liv åt det militära och nu trampar man på oss. Vem är nu denne man som ställt till allt det här? Rör det sig om någon enskild person eller en grupp? - Det är den militära summan av det långa röda sjuttiotalet. Fenomenet finns inom de flesta myndigheter: poliser som inte kan, vill eller får rycka ut men som alltid måste gå på möten; en sjukvård med världens största läkartäthet men utan tillräckliga vårdplatser; elever som bränner ner dussintals skolor varje år; gator och vägar fulla av sådana hål vi såg i det nedlagda DDR eller en biståndsmyndighet med större budget än Försvarsmakten själv, där ingen vet vart pengarna går och ännu mindre dess effekt, men som är noga med internrepresentationen på femtusen kronor per anställd och år. Konsulter skär överallt guld med täljknivar. Fenomenet gradinflation tycks drabba administrationen ännu värre med stora konsekvenser för oss alla i det att administrationen är central: tankesätt och system framväxta i en förrådsställd massarmé har skapat osammanhängande processer, beslut som inte kan följas, befattningshavare med motstridiga rent av konkurrerande mandat och möten, möten, möten. ”Mycket skrik men lite ull!”, sa gumman när hon klippte grisen. Mången erfaren stabsofficer förtvivlar, men kan ensam ingenting göra.

Men ännu en tid kan stämningen i den militära personalen vändas, tror jag, men varken genom mutor, hugg eller slag. Allt prat om att återinföra värnplikten handlar antagligen om ett rop på hjälp. Tusentals yrkesofficerare på trupp och i staber längtar efter en signal. Ge signalen och det nya och det gamla smälter ihop till ett! Vänd stämningen och vi får världens bästa Försvarsmakt – på ett år! Men efter det långa sjuttiotalet synes det omöjligt. Ingen militär vågar samla oss till musik under fanorna och befordra kaptener och majorer till fanjunkare, överstelöjtnanter till förvaltare. Man förmår inte längre, att tala till oss som militärer. (Vem skulle klara något sådant?) Nej, på det långa röda sjuttiotalets manér sker allt hånfullt snäsigt och med hugg och slag genom skrivelser – utan ära eller offentlighet – och med mycken lismande snusförnuftighet för att döva känslan av ohederlighet.

Måste det vara så här? Ja tyvärr. Det tycks så. Vi yrkesofficerare, statens mest lojala och hängivna tjänare som syntes överallt i offentligheten, då vi ständigt var klädda i uniformer avsedda att dra uppmärksamheten till oss, trängdes bort från denna offentlighet så grundligt, att vi nästan inte klarar att samlas på en vanlig kaserngård utan att ängsligt se oss över axeln. Men ledarna för den skränande hopen som skrämde och hånade oss, har för länge sedan dragit sig tillbaka till välbetalda jobb i organisationer och verk, medan vi står kvar med en gnagande känsla, att de civila är oss överlägsna, i det de civila ju sysslar med riktiga jobb, medan vi bara har lekt. Men nu, med yrkessoldaternas ankomst, vore det möjligt att återuppbygga vår självkänsla - tillsammans med dem. Vi har ingenting att skämmas för längre: våra utlandsinsatser bevisar att vårt hantverk är det rätta. Intresset hos varje enskild soldat visar, att tillvaron på trupp i värnpliktsarmén inte var så dålig trots allt.

Ge signalen, och vi är beredda, liksom vi var då ubåtarna kom, då det bosniska kriget startade, Makedonien, Kosovo, Liberia, Tchad, Adenviken, Afghanistan och nu Mali. Kan signalen ges?

Göran Mellblom

12 kommentarer:

Kapitalist sa...
7 mars 2013 14:31  

Är det inte konstigt hur ineffektiv statlig verksamhet alltid blir, oavsett var i världen, när i historien och i vilket sammanhang? ANarkistisk verksamhet, som den oreglerade mjukvaran och elektroniken, har aldrig några brister. De presterar allt mer allt billigare oavbrutet. Dessutom är allting alltid kompatibelt med vartannat trots den skeande snabba utvecklingen. Det är sånt som människor skapar när de tillåts vara i fred från statligt tvång. Vad lär vi oss av det? Att offentlig sektors slöseri ska höjas geno matt konfiskera en biljon kronor till om rået från den skapande befolkningen? Knappast.

I den statliga planekonomin kan på in höjd enstaka självuppoffrande entusiaster åstadkomma halvdana framsteg, under en kortare tid. Men de som anpassar sig till systemets incitament tar snabbt över och då upphör produktion. Detta har bevisats inte bara logiskt, utan även erfarenhetsmässigt i alla sammanhang överallt i alla tider utan undantag. Vad lär vi oss av planekoknomins totala fiasko och frihetens oupphörliga praktiska triumf?

Sumatra sa...
7 mars 2013 15:45  

Välskrivet men enligt min uppfattning fel i sak. jag drar mig till minnes bankkrisen 1987-93. Krisen berodde på att man lånade ut kopiösa summor utan säkerhet, främst till fastighetsaffär. -"Skall vi inte ha någon säkerhet på lånen", undrade gamla erfarna bankmän. -"Det här begriper du inte, gubbdj-v-el. Det är nya tider nu. Du kan gå hem, så skickar vi din lön som vanligt".

Den sammanlagda kreditförlusten uppgick till 12 % av BNP. Inledningsvis försökte man dölja förlusterna i bokföringen. 60.000 företag försvann i krisen, 400.000 människor blev permanent arbetslösa och den svenska statsskulden ökade med 1.000 miljarder plus räntor.

Sedan fick man ringa upp gubbdj-vl-rn- och be dem komma och reda upp affärerna. Så kan det gå när verksamheten tappar minnet.

På samma sätt börjar nu Försvarsmakten alltmer att tappa minnet. Att de unga tycker att det fungerar utmärkt beror nog mest på att de inte varit med när det fungerat. Däremot är min erfarenhet att det hittills fungerat ganska väl på lokal förbandsnivå och stämningen och andan har varit god. Hur det blir framöver, nu när vi satt vakanserna i system, och färre skall göra mer, vet jag inte.

Hur skulle den av dig annonserade signalen se ut, Göran? Kanske stopp för verksamhet som inte ger militär out-put. Då skulle nog även äldre officerare börja trivas

Magnus Redin sa...
7 mars 2013 16:13  

Ja!!!

Patrik Rozijan sa...
7 mars 2013 16:17  

Tack för dessa ord. Ack om våra beslutsfattare hade lyssnat på en kloka och erfarna massa som finns ut i landet. Lyssna på dem innan det rä försent och deras erfarenhet är förlorad för alltid.

Magnus Redin sa...
7 mars 2013 18:23  

Min drömsignal från politiken vore:

En anslagshöjning som dels är en signal om att verksamheten är viktig och dels löser materielbristen så vi kan nå upp till enveckasförsvaret.

En lista med mycket kortfattade instruktioner för vad försvarsmakten skall leverera som avslutas med att man även skall skapa flexibilitet då alla behov inte kan förutses.
(Oj vad kul det vore att spåna ihop en sådan lista men det är inte huvudpoängen.)

En fråga om vad som behöver prioriteras ner i skogen av gamla och nya mål och politiska ambitioner och vilka lagar och förordningar som behöver ändras för att verksamheten skall fungera bra.

Att politiken lyssnar på vad försvaret ber om och agerar för att försvaret lättare skall kunna nå sina mål och använda varje krona effektivt.

När båda sidorna uttrycker sig klart och lyssnar på varandra bör respekt och effektivitet infinna sig.

Det är även kul att vara politiker när det spelar roll och man kan spela roll på flera sätt än genom att vara en gnällängslig sökare av symboliska åtgärder.

Sumatra sa...
7 mars 2013 19:57  

@ Kapitalist

Märkligt att när det går snett, då skall det allmänna/staten/vi skattebetalare stå för förlusterna. Ibland undrar man om bonusar och löner är i paritet med kompetensen. Skulle så inte vara fallet, så löser ju fallskärmen ut. Ibland undrar man om det inte är mer inkomstbringande att vara oduglig än att göra det jobb man har betalt för i vissa kretsar.

Vi skall komma ihåg att skattebetalare saknar fallskärmar, som löser ut när det privata näringslivet skickar notan för sina olika misslyckanden vidare.

Nu skall vi inte ta i så att vi spräcker livstycket. Någon planekonomi som du beskriver har vi inte i Riket.

Som vanligt är det lätt att peka finger åt de nya moderaterna. Just när man övergivit den utmärkta principen att staten inte skall bedriva företagsverksamhet som bättre sköts av andra och börjar hävda motsatsen, så släpps nyheten om Vattenfalls holländska äventyr, presenterat som tidernas sämsta affär. De nya moderaterna framstår som en omvänd kung Midas. Allt guld de tar i blir till sand.

Staffan Trana sa...
7 mars 2013 23:38  

...signalen vi alla längtar efter.

Då har jag ett förslag till hur denna signal kan se ut!

En ny logotype för Försvarsmakten!
Något vi alla kan samlas kring.

Kanske kan vi låta någon konsultbyrå stå för utformingen...

anonymous sa...
8 mars 2013 11:20  

Jag har hört att den mycket aktive bloggkommentatorn Kapitalist egentligen är Henrik Schyffert som utför ett sk metaskämt. Som sådant är det lysande. Vi ser fram mot nya, lite mer politiska, komiska initiativ från den gode Schyffert!

Peter Andersson sa...
8 mars 2013 11:50  

@Anonymous 11:20

Konstigt, jag har hört att "Kapitalist" är en pseudonym för en grupp studenter vid Konstfack som "undersöker dynamiken i provokativt beteende på bloggar". Resultatet presenteras som en installation vid examen i maj. En annan grupp vid Konstfack kallar sig "Karin E & Sten T". Denna grupp "undersöker effekterna av långvarig verklighetsförnekelse". Installationen kommer att presenteras under det kärnfulla namnet Försvarsmakten.

@Staffan Trana 23:38

En ny logotype är en jättebra idé. Det kan bli startskottet för en rad härliga teambuildingaktiviteter, där deltagarna ska värka fram kreativa besparingslösningar. Allt i lägereldens sken.

Med rätt konsultbyrå inblandad kan kostnaden säkert hållas nere på 100-miljonersnivå.




Sumatra sa...
8 mars 2013 12:38  

Gärna Henrik Schyffert för mig. Han har också frihet att yttra sig. Däremot tycker jag att han skall lyfta sin argumentation. Själv tycker jag att det "demokratiska" lägger sig i hur människorna lever sina liv i en utsträckning som inte har med demokrati att göra. Man måste inse att det går en gräns någonstans för vad som skall regleras i god demokratisk ordning och vad som faller utanför denna självklarhetsgräns. Familjen själv vet bäst vad som passar i just deras familj.

Däremot förstår jag inte principen med att skattebetalarna skall stå för fiolerna när banker och andra spekulerat fel och när det sedan går bra får kunderna (samma skattebetalare)som nu stå för ohemula övervinster, när det är bankerna själva som skriver reglerna. kapitalismens främsta princip om konkurrensens och marknadens fördelar verkar satta ur spel. Just bankernas agerande brukar vara den vanligaste anledningen till att företag går i putten.

TRIDENT sa...
9 mars 2013 00:16  

@ Staffan Trana

Den nya loggan står redan i Tre Vapens djupa källarvalv redo att användas...

...som ett arv efter vår store ledare från amfibiekåren och hans handgångne mediaguru poppdopping...

Dylika vansinnesprojekt ter sig billiga i jämförelse med projekt PRIO....

Skulle det bli trång i källarvalven hoppas jag att det organiseras en transport till Syréns brygga och skylten i fråga dumpas på den plats B-rullen som skickades ut till personalen spelades in. Skulle det mot förmodan finnas kvar överblivna ex av de mediokra bokalster som vår store ledare från amfibiekåren producerade på må även dessa dumpas på samma plats...

Nuvarande ÖB kan avsluta sin företrädares bokserien med sista titeln:

I Diket - TOTALHAVERI!

Vän av ordning kan sedan ställa sig frågan - HUR FAN HAMNADE VI HÄR?

Gormel01 sa...
9 mars 2013 08:09  

"Tiden läker alla sår" heter det. Den militärs summan av det långa röda sjuttiotalet blev alltså: näthat, svinn på människor, kunskap och pengar. Splittring mellan hela grupper av yrkesofficerare. Misstänksamhet mot oss även ifrån icke-socialistiska partier.

De röda visste vad de gjorde, och skrattar åt oss.

MVH Göran Mellblom

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade