Mikael ”Duke” Grev är tidigare Gripenpilot i Flygvapnet (1995-2012) och driver
bloggen http://30001ft.com med liknande innehåll som detta.
Säkerhet byggs inte på förhoppningar
“There is no greater danger than underestimating your opponent.” - Lao Tzu - kinesisk filosof
Bilden av hur höga ryska militärer suktar efter pittoreska svenska sommarställen med puttrande sibberatorer och planerar hur de ska använda sin militära överlägsenhet för att tillskansa sig dessa är inte nödvändigtvis korrekt.
Krig uppstår i civiliserade samhällen ofta som en förlängning av något annat. Det uppstår när någon vill något, någon annan inte vill det och en negativ spiral av missförstånd leder till att båda parter anser att bästa vägen framåt är att inte vika ner sig. Även om vi alla tycker det är förkastligt - och ibland rent av löjligt - så är detta en realitet. Kanske känner du igen scenariot från dagens tidning?
Det är inte längre osannolikt att Ryssland och väst hamnar i krig. Carl Bildt sade i dagarna i en intervju att: “Krig mellan Ryssland och väst är tänkbart”. Detta är samma Bildt som varit delaktig i att dra ner försvarsmaktens budget som del av BNP från 1,5 till 1,1 procent, eller 25 %. En nerdragning som endast överträffas av de socialdemokratiskt ledda regeringarna innan.
Trovärdigt försvar
Vi får anta att syftet för en fiende inte är att ta och behålla vår mark utan att förneka oss att verkamot dem över den strategiskt viktiga Östersjön. Grunden till att överhuvud taget kunna försvara oss i ett sådant scenario är att vi har ett fungerande luftförsvar. Om fienden har luftherravälde finns mycket liten möjlighet för oss att göra effektivt motstånd.
Sverige har valt Gripen som bas i luftförsvaret och det är ett sunt val. Bemannade flygplan ger flexibilitet och Gripen är ett potent och prisvärt alternativ som passar bra för svenska förhållanden. Luftvärn är ett bra komplement men kan aldrig användas som enda komponent eller ersätta flygplan då det rör sig långsamt över ytan och inte kan verka i alla luftvolymer. Till råga på allt så har Sverige idag ett mycket klent luftvärn, ett resultat av både den strategiska timeouten och långt bortistan-doktrinen.
Gripen behövs alltså för att överhuvudtaget kunna försvara vårt luftrum - och i förlängningen vårt land - mot säkerhetspolitiska händelser som vi inte rår över. Vad händer då om vi inte kan använda våra flygplan? Tanken svindlar.
Bas 90
En förutsättning för att flygplan ska kunna verka är att det finns en fungerande start- och landningsbana. Förstörs rullbanan som flygplanen är grupperade vid så står de obönhörligen på marken. Detta är inte hemligheter utan allmänt accepterade förutsättningar. Inga baser - inget stridsflyg. Flygbaserna i vår nerlagda Bas 90-organisation var genomtänkta och konstruerade just för detta scenario. De hade flera närliggande banor för redundans och underjordiska anläggningar för skydd av viktiga funktioner. Därtill fanns en trovärdig plan för basens operativa effekt över tiden.
Bas 90-konceptet togs fram när det fortfarande var förhållandevis svårt att slå ut en rullbana. Kryssningsrobotar och andra stand off-vapen hade så kort räckvidd att vi kunde förneka fienden möjlighet att avfyra dem mot våra baser. Detta blev en tröskeleffekt eftersom en fiende inte kunde räkna med omedelbar framgång utan riskerade ett långvarigt luftkrig.
Så hände det som så ofta händer när man har ett stabilt läge, något oväntat händer. Sovjetunionen föll samman. Många trodde att den eviga freden var här för att stanna och Försvarsmakten monterades sakta men säkert ner. Spiken i kistan för försvaret av Sverige var terroristattackerna 11:e september 2001. Försvara Sverige mot krig blev än mer omodernt. Det blev modernt att försvara Sverige utomlands. Det lilla som fanns kvar för att försvara Sverige blev ännu mindre och allt som inte kunde användas för internationella insatser skrotades.
Samtidigt som Bas 90-baserna avvecklades i rask takt - dessa kunde man ju inte ta med sig utomlands - så växte fiendens förmåga att avståndsbekämpa bland annat rullbanor. Detta skifte har pågått sedan 90-talet och nu är vi i den prekära situationen att en motståndare utan problem kan bekämpa våra få kvarvarande rullbanor samtidigt som vi ökar vårt beroende av att de få vi har kvar fungerar.
Det finns flera anledningar till att vi inte kan försvara våra flygbaser. Brist på bevakningsresurser mot specialförband är en. Att vi bara har två basbataljoner kvar, en annan. Men jag ska nedan belysa en mer direkt anledning.
Iskander
Iskander är ett ryskt vapensystem som är lika enkelt som det är effektivt. Scud har vi alla hört talas om från Irakkriget. Iskander är efterföljaren och har varit operativ sedan 2006. Inte så låg nivå kan tyckas! Iskander hör till vapentypen ballistiska robotar eftersom den lobbar in stridsspetsen likt en kastad granat. Den ballistiska banan blir på dessa avstånd så hög att slutfasen över Sverige så snabb och brant att det kräver mycket kvalificerat luftvärn för att kunna försvara sig.
Det bör här nämnas att Sverige inte har - eller tänker skaffa - luftvärn som kan bekämpa ballistiska robotar eller avancerade kryssningsrobotar (Luftförsvarsutredningen 2040).
Den nuvarande versionen (Iskander-M) har en räckvidd på c:a 500 km. Öppna källor hävdar betydligt mer, upp till 2000 km. Men egentligen spelar räckvidden inte så stor roll. Eftersom den är mobil och har en styrd startfas (behöver inte stå helt rakt) så är det bara att rulla ombord den på ett fartyg och man har full frihet att slå ut valfria flygbaser i Sverige från internationellt vatten. Det kan finnas tekniska anledningar till att man inte redan idag kan avfyra från fartyg. Roboten kanske är beroende av fast mark för att optimera TN-systemet. Detta är dock ett i lösbart problem, det fungerar ju på flygplansburna robotar, om det nu är ett problem överhuvudtaget.
Träffsäkerheten (CEP) är 7 meter för GPS/GLONASS-versioner och det finns olika typer stridsspetsar på upp till 800 kg (en halv bil..) för att garantera att det som träffas, förstörs. Vill man slå ut en landningsbana så gör man det helt enkelt (Iskander-video).
Det faktum att Ryssland, nästan helt utan risk för egna förluster, kan slå ut svenska baser - och därmed i stort sett flygvapnet i sin helhet - är problematiskt av många anledningar. Den kanske största är avsaknad av tröskeleffekt. För en fiende ter det sig nog lockande att kunna få så stor militär effekt utan kostnad. Att slå ut luftförsvaret för det strategiskt viktigaste landet i östersjöregionen är ett självklart öppnings- eller uppföljningsdrag i en militär konflikt. Vi underskattar fienden om vi tror att de inte redan vet detta.
Det geniala sett ur fiendens ögon är att effekten erhålls med ett minimum av civila och militära offer. Det enda man gör är att bekämpa asfalterade ytor, man behöver inte ens slå ut själva flygplanen. Man kan till exempel hävda att rullbanorna bekämpats i självförsvar efter det att den första svenska Gripen gjort något man ogillar. Anledningen kan så klart vara helt fabricerad.
En ytterligare besvärande effekt för Sveriges möjlighet att försvara sig är att med våra flygplatser utslagna så får vi svårt att ta emot hjälp - om det finns någon att få. Vi skulle förmodligen i ett sådant läge böna och be NATO/USA för lite kvalificerat luftvärn enligt kom-och-rädda-oss-doktrinen för att möjliggöra banreparationer. Utan möjlighet att flyga in hjälp kommer detta ta betydligt längre tid.
Jag vill vara överdrivet tydlig. Ryssland kan placera Iskander-M på ett par civila fartyg och i Kaliningrad eller Gotska Sandön, skicka bevis på detta till Sveriges militärledning med texten: “Rör ni ett flygplan eller låter NATO landa på era baser så kommer ni att vara utan flygvapen i månader”. Sverige kan inget annat göra än lyda.
En lösning måste till
En detaljerad lösning är självklart för allomfattande för att ens börja beskriva i detta inlägg. Jag har dock startat en liten artikelserie för ändamålet. Nästa del kommer att handla om extrem spridning med bland annat vägbaserade UCAV som verkansdel för Gripen E+. En uppenbar första åtgärd är att anförskaffa luftvärn som kan försvara mot både ballistiska robotar och avancerade kryssningsrobotar. Utan dessa system kan någon som är pessimistiskt lagd hävda att försvaret av Sverige är av högst teoretiskt intresse. Jag tror inte på ‘pooling & sharing’ när det gäller dessa system eftersom de måste vara på plats från dag ett och alla kommer att behöva dem själva eftersom konflikter alltid riskeras att spridas. Man lånar inte ut sin skyddsväst om det är strid hos grannen.
Jag är pessimistisk till återupprättande av motsvarande Bas 90-systemet då jag tror att försvar av större fasta installationer framgent kommer att ligga efter möjligheten att slå ut dem. Spridda, dynamiska enheter är svårare för en fiende att räkna på och skapar högre tröskeleffekt genom osäkerhet.
Den troligtvis största framgångsfaktorn för framtagandet av en hållbar försvarsidé är att börja lösa de verkliga problemen och inte sopa dem under mattan. Det går inte att enbart lösa de problem man kan lösa med de medel man får. De stora problemen, som kostar miljarder att lösa, måste upp till ytan och luftas. Fienden vet redan vilka de är och planerar helt klart att exploatera dem. Försvarsmaktledningen vet. De enda som inte vet är svenska folket.
Rädslan för verkligheten
Jag har i mitt yrkesliv sett otaliga exempel på när man mer eller mindre medvetet tänker bort fiendens svårbemötta förmågor. Antingen saknar vi egen förmåga att representera dem eller så skulle det helt enkelt bli lönlöst att försvara sig. Det är inte roligt att förlora striden på A-sidan, men det skulle kanske vara ett behövligt uppvaknande.
Vi måste börja tänka på samma sätt som man tänkte inför skapandet av Bas 60/90. Utvecklingen har rört sig framåt och även om Ryssland för 15 år sedan hade en låg nivå på förband och materiel så har de till skillnad från oss varit listiga och fortsatt sin försvarsforskning. Detta innebär att när de nu rustar upp så hoppar de bock över ett slumrade Sverige.
Vi måste krossa glaset kring tänkarna och ledarna som förstår att prioritera operativ faktisk effekt framför arbetstidslagens finstilta nyanser. Som vågar lyfta de verkliga problemen och sedan omutligt står för sin åsikt. Som pratar med Göran Frisks tydlighet men fortfarande är anställda av Försvarsmakten. De som varit omoderna dinosaurier i tre decennier har blivit moderna igen och måste plockas fram ur frysen.
Säkerhet byggs inte på förhoppningar om evig fred.
Vänligen,
Mikael Grev
Follow @mikaelgrev_sve
bloggen http://30001ft.com med liknande innehåll som detta.
Säkerhet byggs inte på förhoppningar
“There is no greater danger than underestimating your opponent.” - Lao Tzu - kinesisk filosof
Bilden av hur höga ryska militärer suktar efter pittoreska svenska sommarställen med puttrande sibberatorer och planerar hur de ska använda sin militära överlägsenhet för att tillskansa sig dessa är inte nödvändigtvis korrekt.
Krig uppstår i civiliserade samhällen ofta som en förlängning av något annat. Det uppstår när någon vill något, någon annan inte vill det och en negativ spiral av missförstånd leder till att båda parter anser att bästa vägen framåt är att inte vika ner sig. Även om vi alla tycker det är förkastligt - och ibland rent av löjligt - så är detta en realitet. Kanske känner du igen scenariot från dagens tidning?
Det är inte längre osannolikt att Ryssland och väst hamnar i krig. Carl Bildt sade i dagarna i en intervju att: “Krig mellan Ryssland och väst är tänkbart”. Detta är samma Bildt som varit delaktig i att dra ner försvarsmaktens budget som del av BNP från 1,5 till 1,1 procent, eller 25 %. En nerdragning som endast överträffas av de socialdemokratiskt ledda regeringarna innan.
Trovärdigt försvar
Vi får anta att syftet för en fiende inte är att ta och behålla vår mark utan att förneka oss att verkamot dem över den strategiskt viktiga Östersjön. Grunden till att överhuvud taget kunna försvara oss i ett sådant scenario är att vi har ett fungerande luftförsvar. Om fienden har luftherravälde finns mycket liten möjlighet för oss att göra effektivt motstånd.
Sverige har valt Gripen som bas i luftförsvaret och det är ett sunt val. Bemannade flygplan ger flexibilitet och Gripen är ett potent och prisvärt alternativ som passar bra för svenska förhållanden. Luftvärn är ett bra komplement men kan aldrig användas som enda komponent eller ersätta flygplan då det rör sig långsamt över ytan och inte kan verka i alla luftvolymer. Till råga på allt så har Sverige idag ett mycket klent luftvärn, ett resultat av både den strategiska timeouten och långt bortistan-doktrinen.
Gripen behövs alltså för att överhuvudtaget kunna försvara vårt luftrum - och i förlängningen vårt land - mot säkerhetspolitiska händelser som vi inte rår över. Vad händer då om vi inte kan använda våra flygplan? Tanken svindlar.
Bas 90
En förutsättning för att flygplan ska kunna verka är att det finns en fungerande start- och landningsbana. Förstörs rullbanan som flygplanen är grupperade vid så står de obönhörligen på marken. Detta är inte hemligheter utan allmänt accepterade förutsättningar. Inga baser - inget stridsflyg. Flygbaserna i vår nerlagda Bas 90-organisation var genomtänkta och konstruerade just för detta scenario. De hade flera närliggande banor för redundans och underjordiska anläggningar för skydd av viktiga funktioner. Därtill fanns en trovärdig plan för basens operativa effekt över tiden.
Bas 90-konceptet togs fram när det fortfarande var förhållandevis svårt att slå ut en rullbana. Kryssningsrobotar och andra stand off-vapen hade så kort räckvidd att vi kunde förneka fienden möjlighet att avfyra dem mot våra baser. Detta blev en tröskeleffekt eftersom en fiende inte kunde räkna med omedelbar framgång utan riskerade ett långvarigt luftkrig.
Så hände det som så ofta händer när man har ett stabilt läge, något oväntat händer. Sovjetunionen föll samman. Många trodde att den eviga freden var här för att stanna och Försvarsmakten monterades sakta men säkert ner. Spiken i kistan för försvaret av Sverige var terroristattackerna 11:e september 2001. Försvara Sverige mot krig blev än mer omodernt. Det blev modernt att försvara Sverige utomlands. Det lilla som fanns kvar för att försvara Sverige blev ännu mindre och allt som inte kunde användas för internationella insatser skrotades.
Samtidigt som Bas 90-baserna avvecklades i rask takt - dessa kunde man ju inte ta med sig utomlands - så växte fiendens förmåga att avståndsbekämpa bland annat rullbanor. Detta skifte har pågått sedan 90-talet och nu är vi i den prekära situationen att en motståndare utan problem kan bekämpa våra få kvarvarande rullbanor samtidigt som vi ökar vårt beroende av att de få vi har kvar fungerar.
Det finns flera anledningar till att vi inte kan försvara våra flygbaser. Brist på bevakningsresurser mot specialförband är en. Att vi bara har två basbataljoner kvar, en annan. Men jag ska nedan belysa en mer direkt anledning.
Iskander
Iskander är ett ryskt vapensystem som är lika enkelt som det är effektivt. Scud har vi alla hört talas om från Irakkriget. Iskander är efterföljaren och har varit operativ sedan 2006. Inte så låg nivå kan tyckas! Iskander hör till vapentypen ballistiska robotar eftersom den lobbar in stridsspetsen likt en kastad granat. Den ballistiska banan blir på dessa avstånd så hög att slutfasen över Sverige så snabb och brant att det kräver mycket kvalificerat luftvärn för att kunna försvara sig.
Det bör här nämnas att Sverige inte har - eller tänker skaffa - luftvärn som kan bekämpa ballistiska robotar eller avancerade kryssningsrobotar (Luftförsvarsutredningen 2040).
 |
| Två möjliga landbaserade grupperingsplatser, Kaliningrad och Gotland, och den nuvarande förmodade räckvidden på Iskander-M, 500km |
Träffsäkerheten (CEP) är 7 meter för GPS/GLONASS-versioner och det finns olika typer stridsspetsar på upp till 800 kg (en halv bil..) för att garantera att det som träffas, förstörs. Vill man slå ut en landningsbana så gör man det helt enkelt (Iskander-video).
En ytterligare besvärande effekt för Sveriges möjlighet att försvara sig är att med våra flygplatser utslagna så får vi svårt att ta emot hjälp - om det finns någon att få. Vi skulle förmodligen i ett sådant läge böna och be NATO/USA för lite kvalificerat luftvärn enligt kom-och-rädda-oss-doktrinen för att möjliggöra banreparationer. Utan möjlighet att flyga in hjälp kommer detta ta betydligt längre tid.
Jag vill vara överdrivet tydlig. Ryssland kan placera Iskander-M på ett par civila fartyg och i Kaliningrad eller Gotska Sandön, skicka bevis på detta till Sveriges militärledning med texten: “Rör ni ett flygplan eller låter NATO landa på era baser så kommer ni att vara utan flygvapen i månader”. Sverige kan inget annat göra än lyda.
En lösning måste till
En detaljerad lösning är självklart för allomfattande för att ens börja beskriva i detta inlägg. Jag har dock startat en liten artikelserie för ändamålet. Nästa del kommer att handla om extrem spridning med bland annat vägbaserade UCAV som verkansdel för Gripen E+. En uppenbar första åtgärd är att anförskaffa luftvärn som kan försvara mot både ballistiska robotar och avancerade kryssningsrobotar. Utan dessa system kan någon som är pessimistiskt lagd hävda att försvaret av Sverige är av högst teoretiskt intresse. Jag tror inte på ‘pooling & sharing’ när det gäller dessa system eftersom de måste vara på plats från dag ett och alla kommer att behöva dem själva eftersom konflikter alltid riskeras att spridas. Man lånar inte ut sin skyddsväst om det är strid hos grannen.
Jag är pessimistisk till återupprättande av motsvarande Bas 90-systemet då jag tror att försvar av större fasta installationer framgent kommer att ligga efter möjligheten att slå ut dem. Spridda, dynamiska enheter är svårare för en fiende att räkna på och skapar högre tröskeleffekt genom osäkerhet.
Den troligtvis största framgångsfaktorn för framtagandet av en hållbar försvarsidé är att börja lösa de verkliga problemen och inte sopa dem under mattan. Det går inte att enbart lösa de problem man kan lösa med de medel man får. De stora problemen, som kostar miljarder att lösa, måste upp till ytan och luftas. Fienden vet redan vilka de är och planerar helt klart att exploatera dem. Försvarsmaktledningen vet. De enda som inte vet är svenska folket.
Rädslan för verkligheten
Jag har i mitt yrkesliv sett otaliga exempel på när man mer eller mindre medvetet tänker bort fiendens svårbemötta förmågor. Antingen saknar vi egen förmåga att representera dem eller så skulle det helt enkelt bli lönlöst att försvara sig. Det är inte roligt att förlora striden på A-sidan, men det skulle kanske vara ett behövligt uppvaknande.
Vi måste börja tänka på samma sätt som man tänkte inför skapandet av Bas 60/90. Utvecklingen har rört sig framåt och även om Ryssland för 15 år sedan hade en låg nivå på förband och materiel så har de till skillnad från oss varit listiga och fortsatt sin försvarsforskning. Detta innebär att när de nu rustar upp så hoppar de bock över ett slumrade Sverige.
Vi måste krossa glaset kring tänkarna och ledarna som förstår att prioritera operativ faktisk effekt framför arbetstidslagens finstilta nyanser. Som vågar lyfta de verkliga problemen och sedan omutligt står för sin åsikt. Som pratar med Göran Frisks tydlighet men fortfarande är anställda av Försvarsmakten. De som varit omoderna dinosaurier i tre decennier har blivit moderna igen och måste plockas fram ur frysen.
Vänligen,
Mikael Grev
Follow @mikaelgrev_sve
39 kommentarer:
Jag tror att du har rätt. MEADS är det system som bör anskaffas, inte Aster-30 eller Aster Block BMD som många tycks tro. MEADS är kompatibelt med en mängd sensorer och IRIS-T SL och SLS.
Roger
Om ryssen slår ett stort hål i rullbanan med en typ av 480 kg stridshuvud så är det ’bara’ att fylla igen hålet med småsten från ett befintligt lastflak, och asfaltera över det. Det är mycket billigare än ryssarnas egna Iskander-M missiler och det att vi har förmågan att täcka igen hålen kanske får dem att avhålla sig från att använda Iskander-M. Det kan dock röra sig om omfattande hål, inte desto mindre så går det att göra.
I ett system där kritiskt tänkande, och ibland ifrågasättande, är negativt för den egna karriären emedan nitiskt exekverande av givna direktiv premieras - är det inte konstigt att vi idag har ett HKV som i huvudsak fyllts av skönmålande ja-sägare…
En engagerad eldsjäl som Göran Frisk kan aldrig nå de högre höjderna inom FM. Hela HKV bemanning borde ut på förband igen och ”arga majorer” som Skipper och Wieseman borde ta generalernas platser ASAP! Snart är det för sent…
Hmm... "Försvarsmaktledningen vet."
Skulle detta vara sant så uppkommer givetvis frågor.
Varför säger/svarar de som de gör?
Varför tar de inte upp de viktiga frågorna?
Varför dessa konstiga prioriteringar?
Hur kan det komma sig att de inte ens ser behovet?
O.s.v.
Är det för att de, precis som politikerna, försöker få oss och sig själva att tro att om problemet inte erkänns så behövs heller ingen lösning?
(Döper vi om problemet till utmaning så slipper vi en problemlösning?)
Är det på grund av den egna karriären?
Är det bara lite gammal hederlig inkompetens?
Är det revirpissande?
Ja, jag kan nog komma på ytterligare ett antal mer eller mindre trovärdiga skäl, men det klädsammaste vore ju om någon i ledande ställning vågade förklara och berätta;-)
Allt går ju, enligt dem, enligt en plan som ingen redovisat, och är frid och fröjd. Alla verkar vara proppmätta och nöjda!
Jag kan inte tolka det på annat sätt än att man är helt nöjd och tillfreds med det luftförsvar vi saknar och det vi kommer att sakna i framtiden.
Att vi överlåtit beslutet till om vi skall använda våra flygplan m.m. till någon annan verkar inte heller vara något som bekymrar.
Jag har skrivit det förr och tar upp det igen.
Efter andra världskriget gjordes ett stort antal studier och utredningar angående luftförsvar.
Samtliga kom fram till att en militär pryl, fast eller rörlig, som inte åtnjuter ett trovärdigt luftförsvarsskydd är en felinvestering och har inget med stridens utgång att skaffa.
Tyvärr tittar även FML i plånboken och skaffar sig en verklighet och hotbild efter innehållet.
När sedan våra politiker anser att verkligheten är en delmängd av partiprogrammet så blir det inte bättre.
Just nu bygger både vårt försvar och säkerhetspolitik på förhoppningar, diverse önskelistor och önskedrömmar, tillsammans med någon okänd annan.
Tyvärr verkar det inte vara så många som vill inse/erkänna detta!
SUCK!
F.d. Teaterdirektören.
P.S. Om polisen slutar med sina blåstester kommer rattonykterheten att minska dramatiskt.
Lägger vi ner vår flotta så kommer antalet ubåtsjakter minska i samma omfattning och vi blir säkrare än på länge;-))
Lägger vi ner vårt flygvapen kommer antalet incidentstarter upphöra helt och vi blir säkrare än på länger;-))
Skaffar vi en arme vet ingen vad som kommer att hända men det blir helt säkert bra för Skaraborg!
P.S.2 Spår av ironi kan finnas i texten!
Är ju bara shoppa loss på andra sidan Östersjön, Wiseman ville ju tom ha det..
Pantsir-S1
tiny-admiral. Precis så.
Redan i skolan premieras auktoritetsprincipen på bekostnad av realt lärande typ Trivium.
Se Mark Passio.
Roger,
MEADS är en pappersprodukt som inte kommer sättas i förband. Utvecklingen är avbruten utan beställningar. Patriot Pac-3 MSE har dessutom kort räckvid mot vanliga mål och Patriot-systemet är mer än dubbelt så dyrt som Aster-30. Interoperabiliteten är dessutom inte bättre - alla moderna system fungerar på liknande sätt med datalänkar etc.
Och om du vill kombinera lång & kort(are) robotar i ett system så kan Aster-30 köras ihop med Sea Ceptor/FLAADS, 4st per Aster-tub, aktiv radar och med 25+ km räckvidd.
Till sist, om vi överlistar Ryssarna med våran snillrika banreparationsförmåga så spränger dom bara hangarerna istället. Och bränsleförrådet. Och ammunitionsbunkrarna.
Tyvärr är vi fortfarande ljusår ifrån att gå från ord till handling.
En av de "arga" majorerna är idag arméchef - Brännström och han är definitivt ingen ja-sägare.
@tiny-admiral Instämmer helt och hållet! Nog med förslag!
Kan man använda motortrafikled som landningsbanor?
Något OT, jag ber om ursäkt för det. Men jag bara MÅSTE länka till det här underbara inspelet i försvarsfrågan i diktform av Lars Anders Johansson, ifall någon har missat det. Skymningsläge heter dikten. Klipper in bara en av de många verserna här nedanför, men klicka för allt i världen på länken och läs resten!
Och inget stridsflyg skyddar oss om natten
och inget luftvärn våran huvudstad
och inga fartyg värnar våra vatten
och inte har vi en enda brigad
och inga skyddsrum heller, håll i hatten
vi får väl fly till någon ambassad,
för bergrummen plomberade och glömda
beredskapslagren sedan länge tömda.
Bas90 systemet byggdes när ingen (i Sverige i varje fall) trodde att styrda vapen skulle kunna göra skada på huvudbanan. Själv skulle jag inte initialskedet av ett ev krig stå 50 m från bana H i färilla och nedkämpa regementesflyganfall med su24 i ca 30 graders vinkel mot banan...
Då behövde även väst anfalla genom att flyga rakt över (se tornados kapsel som hängde under planet)
Att vi inte hadde bättre luftvärn beror nog på två saker
1 flygvapnets motstånd (inget intresse att ha eget lv utan endast "snylta" på armén)
2 industristöd (rbs70 var inte bra efter 80 talet och borde ersatts tidigare)
Sen måste man komma ihåg att vi på sidopaneler sidobanor inte kunde göra så mycket pga avsaknad av exempelvis instrumentlandningssystem. Alltså ingen mörker eller dåligt väder förmåga.
Allt var inte bra eller fungerande förr...
Roger,
Att det är billigare att fylla igen än att bomba är inget problem för den som bombar då effekten är det man vill åt och betalar för. Dessutom kan man kombinera att slå ut banan med multistridsdelar i form av minor med spröt som gör röjningsarbetet mycket svårare.
Men reparations- och minröjkapacitet är ett bra sätt att täcka upp för när fienden lyckas bomba banan, vilken man måste räkna med även om man har ett bra LV.
celer1ty,
Inte för Gripen utan betydande modifikation tror jag. Jag vet inte hur det är med bärigheten. Det finns regler för hur man måste ha saker i fred och idag skapar vi ofta system som är fredsmässigt godkända även för krig eftersom ingen vågar säga att kraven skulle lätta i krig. Undantag finns.
Dock så tror jag på lättare UCAV i kombination med Gripen E+. I krig ska dessa kunna landa på nästan vilken raksträcka som helst vilket skapar extrem spridning och mindre sårbarhet.
Det talas mycket om behovet av luftvärn. Samtidigt skall nu 70 tjänster (off, gss och civ) bort från Lv 6 som en direkt konsekvens av RB5.
Jo som Roger skriver, Banan kan man reparera relativt snabbt, bränsle o am förråd kan man sprida och ge fortifikatoriskt skydd. Vi ska även ha klart för oss att Ryssen inte har ett obegränsat förråd med Iskanders, utan det är väl mer att se som en "förstaslagsförmåga" som troligen följs upp av konventionellt A-flyg. Mer känsligt är väl att våra plan till stor del står uppställda i oskyddade fredshangarer. Min åsikt är att vi dels måste öka antalet användbara flygbaser så att "kostnaden" för förbekämpning stiger och att vi måste ta dom kvarvarande fälten med berghangarer i drift som freds eller krigsbaser för att öka osäkerhetsmomentet för Ryssarna. Idag är F16 i drift och Fd F9 Säve, F13 Bråvalla och Fällforsbasen kan räddas. Detta med en utbyggd Basorg är krigsavhållande.
Vad som krävs för att bekämpa ballistiska missiler och avancerade
kryssningsrobotar?
Oaktat vilken typ av verkanssystem som anskaffas så ställer ballistiska
missiler och avancerade kryssningsrobotar speciella krav på anskaffning
av sensorer.
För att kunna hantera ballistiska missiler så krävs att man kan
upptäcka roboten när den avfyras så att verkanssystemet i sin tur vet i
vilken luftvolym man måste spana med sin egna sensor.
Eftersom att bekämpningsförloppet är väldigt kort krävs dessutom att
verksanssystemet står nära skyddsobjektet för att hinna med.
Lång räckvidd mot flygplan är alltså inget som betyder lång räckvidd
mot ballistiska missiler.
De sensorer som man anskaffar måste anslutas i ett nätverk med förmåga
att snabbt förmedla informationen till verkansenheterna. Pga. av vårt
geografiska läge krävs dessutom att dessa sensorer har en betydande
räckvidd.
De enheter som löser uppgiften att hantera ballistisk missiler måste
dessutom sända aktivt med sina sensorer vilket innebär att en
motståndare med telekrigsförmåga vet var vi är grupperade.
För att kunna upptäcka avancerade kryssningsrobotar så krävs ett
betydande antal sensorer kring varje skyddsobjekt. Ett anfall med
kryssningsrobotar kan samordnas i tid från flera olika riktningar.
Eftersom att kryssningsrobotarna anflyger på 30-50m så ger dalgångar
och höjder goda möjligheter för dold anflygning. Även dessa sensorer
måste anslutas i ett nätverk med förmåga att snabbt förmedla
informationen till verkansenheterna då bekämpningsförloppen kan bli
korta mot ett stort antal kryssningsrobotar.
Sammanfattningsvis så krävs en betydande investering av olika typer av
sensorer för att kunna hantera dessa två hot på ett rimligt antal
platser oaktat vilka verkanssystem som anskaffas.
Politikerna får bestämma ifall Sverige skall försvaras på riktigt.
I vanlig ordning när det gäller försvarsfrågor hamnar diskussionen kring vad typ av utrustning vi måste ha för att erhålla större militär förmåga. Jag håller med i allt och att detta är viktigt. Men jag anser att man ofta missar det väsentliga nämligen att Sverige måste skaffa sig en större total försvarsförmåga och då hjälper det inte alltid att man ökar den militära förmågan. Idag räcker det med att några sabbotagegrupper slår ut strömmen en mörk och kall januarikväll så är det fråga om timmar innan totalt okontrollerad kaos uppstår. När man inte vet vad som händer, när man inte får värme och vatten, när man inte får eller kan laga mat, när all infrastruktur är utslagen som mobiltelefoner, radio och TV kommunala transportmedel för att ta några exempel. Hur många av er skulle lämna era familjer i sticket och på ett eller annat sätt försöka ta sig till något förband. Skulle sedan sabotagegrupperna förgifta vattnet kring F 17 och F 7 så skulle alla tillgängliga piloter och markpersonal ligga däckade i magsjuka. Låt oss börja i rätt ända och starta där. Det blir en större nöt att knäcka än att köpa in robotsystem.
@Kristian:
Du menar CAMM? Den finns väl också bara på papperet? Den beräknas vara i produktion 2016. Jag tror inte på Sea Ceptor som luftförsvar över land, det är ju en marin variant av CAMM.
Jag visste inte att MEADS var nedlagt. Tack för informationen!
Nej, det är som du säger inte en lösning för alla situationer med banreparationsförmåga. Men det är en nödvändig ingrediens i en heltäckande lösning. Luftvärn, spridda flyghangarer i betong för enstaka flygplan, Bränslet inte i förråd utan i tankbilar. Så kan lösningen se ut.
Ja, så fungerade en gång i tiden reservvägbaserna så att utnyttja vägar med rätt dimension och bärighet som rullbana är inte omöjligt. Problemet är allt "runt omkring" som också behövs. Saker som drivmedel, ammunition, reservdelar mm. Allt detta kräver utrymme och om allt ska vara rörligt så krävs det en fantastisk mängd fordon.
@Roger Nilsson:
Ja, vi behöver ett satellitsystem i GEO som kan se eldsflammorna (från Iskander-M och Iskander-K) i IR från en ballistisk missil, och den ska samtidigt ha ett signalspaningssystem.
Trevligt namn du har ;-)
Roger
Idag ka man ju inte använda större vägar heller som reservbanor eller rullbanor efter utbyggnaden av 1+2-vägsvansinnet. Bra där Trafikverket, flygplanshinder på alla större vägar, där har ni verkligen tänkt till (era fårskallar).
Ska man bygga HAS är det lika bra att bygga drivmedelsförråd. Ett sådant motsvarar _många_ tankbilar och flygplan behöver _mycket_ drivmedel.
Däremot ska de förråden givetvis vara spridda och alla bör inte ligga i direkt anslutning till en rullbana...
Även med ett rörligt och spritt baskoncept så kommer det att krävas fasta anläggningar för bland annat ammunition och drivmedel. Mängden som behövs är helt enkelt för stor för en annan lösning och därtill kommer säkerhetsmässiga aspekter som inte går att bortse ifrån.
Tänkbart är något motsvarande de gamla flygbasområdena, som skulle kunna bestå av ett stort antal tänkbara rullbanor, både i form av flygplatser och vägar. Inom samma område finns ett antal "förrådsöar" där de rörliga basförbanden kan ersätta am och drivm mellan klargöringarna. Dessa öar kan då ligga helt skilda från rullbanorna.
En sådan lösning torde kunna göras uthållig mot bekämpning, men det skulle kräva en väsentligt större basorganisationmän vad vi har idag.
Jag tänker på hur lika upprustningen av RU och hur Wehrmacht, gick från 100.000 man till en mångmiljonarme, som till slut lade beslag på hela Europeiska kontingenten. På några år. Och hur snabbt det amerikanska styrkorna fick byggas upp efter 1941. Där var det inte tal om några 10-15 års perspektiv.
Vi är där nu. Med andra ord: "Gör nånting för helvete"!!! Inte läge för akademiska piruetter.
Inte sannolikt att det kommer att läggas en extra krona på försvarsanslaget. Oavsett vad som händer i omvärlden. Vi har ju andra särintressen där skattepengarna gör större nytta ;)
Ang Iskander så kan man också ha i beaktande att det tar ca 7 minuter från launch i Kaliningrad till att nå radien, Stockholm, Linköping, Karlsborg och ännu kortare tid för Karlskrona och Gotland.
På dessa 7 minuter skall alltså en hel del hända och någon på svenska sidan skall våga trycka på knappen och agera. Inte helt oproblematiskt...
Som jag har förstått det så är MEADS inte nedlagt, däremot så finns det inte någon produktionsorder på systemet och det är oklart om man kommer lägga ned de pengar som krävs för att få systemet produktionsklart - något som ska handla om mångmiljardbelopp. Alla provskjutningar tycks också ha gjorts med PAC-3 MSE, att IRIS-T ska gå att använda med systemet är förmodligen mer planer än verklighet i dagsläget.
USA valde dock att inte införskaffa MEADS utan istället uppgradera Patriot med teknik från MEADS.
Geostationära satelliter för att upptäcka IR signaturen hos en avfyrad robot brukar i första hand vara avsedda för system mot interkontinentala ballistiska robotar, inte taktiska ballistiska robotar. Att Sverige ensamma ska ha förmåga att bekämpa ICBM är knappast realistiskt. Kikar man på ex. MBDA:s beskrivning av Aster Block 2 så är det SRBM och MRBM som anges som systemets mål. Detta vore en mer realistiskt mål för svensk del.
@Duke:
"Dessutom kan man kombinera att slå ut banan med multistridsdelar i form av minor med spröt som gör röjningsarbetet mycket svårare."
Det kan man väl ta hand om med en kraftig skopa på en bulldozer?
Sedan när det gäller bränslet så är det bra med ett underjordiskt lager, men ett flygplan som flyger 5 ggr per dag kräver en tankbil med släp fyllda med bränsle varje dygn. Tankbilar måste gå i skytteltrafik. Bunkerbustern MOP (Massive Ordnance Penetrator = GBU-57A/B) har en penetration på ned till 61 m under marken. Vem vet vad ryssarna har för motsvarigheter?
Roger
Fienden kan kombinera med att slå ut banan med multistridsdelar i form av minor med spröt som gör röjningsarbetet mycket svårare.
Ok!
Detta kan man kanske ta hand om med en kraftig hög skopa på en bulldozer. Bulldozern behöver man ju ändå. Sedan när det gäller bränslet så är det bra med en underjordisk depå, men ett flygplan som dricker 4 000 liter bränsle per uppdrag och flyger 5 gånger per dag behöver 20 000 liter bränsle eller 20 kubikmeter varje dygn. Det är en tankbil med släp per dygn och per plan. Tankbilar måste gå i skytteltrafik. Bunkerbustern MOP (GBU-57A/B) har en penetration på ned till 61 m under marken vilket gör en bränsledepå ganska rökt. Vem vet vad ryssarna har för motsvarighet?
Luftherravälde I all ära men det gäller sedan att invadera/ockupera landet, s.k. invasionslogistik. Till sjöss är sjöminan det effektivaste och billigaste vapnet och när jag var med för 40 år sedan kunde vi snabbt, mha ombyggda civila fartyg, lätt täppa till hela Östersjön med 100 000 sjöminor. Funkar även idag. Personligen tror jag inte, t.ex. Ryssland har några planer på att invadera/ockupera Sverige. Situationen i östra/södra Ukraina beror ju på korrupta/kriminella makthavare i väster/norr, dvs Kiev, som diskriminerat ryssar i mer än 20 år och drivit Ukraina i konkurs. Problemet löses bara med effektiv, professionell medling. Att sända vapen till Kiev är ju som att släcka eld med bensin.
Ett modernt, mobilt luftvärn mot balistiska misiler, kryssningsmisiler, flyg och raketartilleri verkar ju vara möjligt att bygga. Varför inte följa en gaaml god Svensk tradition, förbättra något som andra redan uppfunnit, t.ex. railguns http://youtu.be/o4ZqfEJTGzw
@Edis:
Jag är inte den expert du är. Men alternativet är ju tre satelliter i Molniya-banan. Kanske kan man köpa radarballonger som kan stiga upp till 3 000 m och de kan då se mål lågt vid horisonten ~240 km bort. Den 74 m långa JLENS (Joint Land Attack Elevated netted Sensor aerostat system) från IAI är en sådan variant av en ballongburen radar. Det är en radar som kan lyftas till 3 000 m och har en maximal räckvidd på som längst 547 km, men då mot mål som har klättrat till ~7 000 m.
I och med att Iskander-M är ett förstaslagsmedel så kan ju det vara bra.
Jag vet inte om du ser det som ett realistiskt alternativ under rätt förutsättningar?
Roger
Nog var väll lufthotet dimensionerande för Bas90 även om det var flyg som man skulle ge skydd mot. Banreparationsresurser fanns i stor mängd på varje flygbas och vi på marken uppehöll oss inte vid primär riskzon som definierades av ett antal meter från huvudbanan om vi inte klargjorde eller beredskapshöll flygplan vid H-baneplatserna.
Och nog fasen borde vi kunna fixa GLONASS-störare så att träffsannolikheten går ner för robotarna.
J.K Nilsson
J.K.Nilsson,
Visst var lufthotet en stor del av hotbilden. Men basens system var dimensionerad efter de vapen som fanns när Bas 90 togs fram. Precisionen skulle inte vara superhög, våra flygplan skulle ta hand om inkommande hot o.s.v.
GLONASS-störare är säkert bra men medel och motmedel i kombination med att en fiende kan välja vapen (stridsdel), tidpunkt och mycket annat gör att den typer av lösning aldrig kommer att bli annat än som sista utväg.
@Roger Klang
Iskander-M går rätt högt, vad som behövs är snarare kraftfulla markbaserade radaranläggningar för att upptäcka denna typ av hot.
Rymdbaserade IR system i 100 miljarder kronors klassen kan vi i varje fall avfärda som realistiska för svensk del.
Precisionen var inte hög, däremot så var det en stor mängd vi var rustade emot genom amröj, banreparationsresurser, skenmål och att hålla sig borta från primär riskzon.
Det är ju inte så att vi är beroende av GLONASS så att vi kan ju vara proaktiva och placera ut störare i förväg, likt vissa gör med GPS. Dessutom med få satelliter i systemet så blir det ännu lättare att föra lite telekrig.
Även om vi bygger flygbaser a'la NATO så gör vi oss känslig genom begränsad spridning. Så även om luftvärn skjuter ner en del robotar så tillfogas vi stor skada.
J.K Nilsson
För egen del tror jag mest på att subventionera allehanda oftast kommunala flygplatser så de håller en minimistandard som gör dem användbara för försvaret och att ökar antalet basbataljoner rejält samt tillföra luftvärn.
Det ger ett svagare bassystem än Bas 90 med basbataljon 85 med undantag för luftvärnet men borde vara det som går att åstadkomma snabbast och billigast.
Extrem spridning med många små nya rullbanor samt att förbereda raka fyrfältsvägar med snabbt demonterbara mitträcken och organisera basplutoner som tar hand om enstaka rotar är en tilltalande lösning men då blir det svårare att få personalen att räcka för närskydd på marken och likaså luftvärn.
Om Grevs syn på Iskander är heltäckande och allsidig är alla fasta och halvrörliga försvarsinstallationer i de länder som utgör Rysslands västra närområde rökta.
Konsekvensen synes vara att Wiseman lägger ner bloggen och emigrerar tillsammans med oss andra uppgivna. De som stannar kvar börjar läsa ryska och ansöker om medlemskap i (v) ...
Skicka en kommentar