Kampen mot IS – behov, möjligheter och farhågor (uppdaterat 23.00)

Det var många som lyfte på ögonbrynen under Folk och Försvars rikskonferens i Sälen i början av januari när Margot Wallström i sitt tal nämnde att Sverige ska delta militärt i kampen mot IS. Något svar på "hur" nämndes inte i talet, men det framgick senare att det handlade om att utbilda kurdiska Peshmerga som strider mot IS.

Koalitionsflygplan genomför anfall mot IS i trakten av Mosul

Ett prejudikat
Redan här har regeringen gjort ett avsteg från praxis. Det är mig veterligen första gången som Sverige genomför en internationell insats utan något FN-mandat. Normen i svensk säkerhetspolitik har varit att internationella militära insatser som Sverige ska ha delta i ska ha ett mandat från FN:s säkerhetsråd som grund. Enligt lag (2003:169) om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands har regeringen själv möjlighet att utan Riksdagens specifika medgivande fatta beslut om svenskt militärt deltagande i fredsbevarande insatser beslutade av FN (d.v.s. enligt FN-stadgans kapitel 6) eller OSSE. För fredsframtvingande insatser krävs ett riksdagsbeslut.

Vad gäller den kommande svenska utbildningsinsatsen i Irak finns inget FN-mandat att luta sig tillbaka mot och det är som sagt mig veterligen första gången Sverige använder sig av den andra öppning som FN-stadgan medger för militära insatser på annat lands territorium, nämligen på inbjudan av det landets regering. Det intressanta här är att Sverige ska utbilda den kurdiska Peshmerga i norra Irak att strida mot IS. Det är alltså inte de irakiska regeringsstyrkorna som ska utbildas och Kurdistan har heller inte en folkrättslig status som medger att man kan bjuda in andra statliga aktörer att använda sina militära resurser på det egna territoriet.

Vi bevittnar alltså här ett nytt prejudikat i hur svenska militära insatser kan genomföras. Det som förvånar är att det är en socialdemokratisk regering som driver det hela eftersom det är just Socialdemokraterna som hårdast drivit linjen att det måste finnas ett FN-mandat i botten för en svensk militär insats ska kunna bli aktuell.  Uppdatering 23.00: Det svenska deltagandet i EU:s insats i Makedonien 2003, Operation Concordia, skedde också på begäran av landets regering och utan FN-mandat. Mycket lite finns bevarat på nätet om denna insats och om jag förstått det hela rätt var EU-insatsen ett förlängning av en NATO-insats med FN-mandat, på den makedonska regeringens initiativ. Sverige deltog med totalt 10 observatörer, där hela insatsen utgjordes av 400 personer.

Vad man kan konstatera är att utbildningsbehovet hos de aktörer som strider mot IS har funnits länge. Först till våren väntas regeringen lägga fram en proposition om insatsen och förhoppningsvis kan riksdagen fatta ett beslut innan sommaruppehållet. Det har då gått nästan ett år sedan IS påbörjade sin storoffensiv som gjort att man lagt under sig stora delar av Syrien och Irak och förorsakat ett oerhört lidande bland de befolkningsgrupper och religioner man inte tolererar. Bilderna från den misär de flyende yazidierna fått utstå på berget Sinjar under förra sommaren eller berättelserna från kvinnor och flickor som tillfångatagits av IS och sedan fått utstå fasansfulla övergrepp, bör ha chockat oss alla. Vad som i lika grad bör chockera oss svenskar är att en större mängd svenska medborgare reser ner till detta krig för att strida för IS och aktivt delta i de övergrepp organisationen begår, där man får leta djupt i historieböckerna för att hitta motstycken.

Under förra året antog FN:s säkerhetsråd ett antal resolutioner om situationen i Syrien och Mellanöstern, varav några var riktade mot IS framfart. Mer offensiva resolutioner har i Säkerhetsrådet i närmaste vanlig ordning blockerats av Ryssland och Kina. Därmed har de stater som velat ta striden mot IS fått göra det antingen på inbjudan av Irak eller genom att ta saken i egna händer. De resolutioner som Säkerhetsrådet lyckats anta sedan sommaren uppmanar medlemsstaterna att agera kraftfullt för att förhindra tillströmningen och rekryteringen av personer till IS. Det är svårt att sätta någon godkänt-stämpel på den svenska hörsamheten mot dessa resolutioner. Det är fortfarande fullt lagligt att som svensk medborgare åka till området och strida för IS. Det enda som är straffbart med mycket lågt värde på straffskalan är att rekrytera personer, men det är närmast omöjligt att bli straffad för. Att återvända efter att ha stridit för IS är att betrakta som riskfritt. De som drabbats av IS är knappast i stånd att vittna och för att något åtal ska bli aktuellt lär personen i fråga också behöva ta sig till Sverige och stöta på förövaren. I övrigt rekommenderar jag Morgonsur i dessa frågor.

Svensk officer utbildar maliska soldater inom ramen för EUTM Mali
Ett nationellt intresse
Vad hade då Sverige kunnat göra? Med tanke på att praxis avseende internationella insatser nu ändå ska brytas, hade möjligheten funnits till ett mer aktivt bidrag. Ett flertal västländer, däribland grannlandet Danmark, har sedan tidiga hösten genomfört flygoperationer mot IS. Några få länder, däribland Storbritannien och Kanada, har satt in specialförband på marken för att samla in de underrättelser som krävs för att genomföra flyganfallen med någon som helst effekt. Tvärtemot vad många tror är flygoperationer ineffektiva i den här typen av krigföring. Visst, det är enkelt att sända iväg en insats och därigenom framstå som handlingskraftig men vad som krävs är att det finns korrekta underrättelser för att identifiera mål och framförallt förband på marken som kan hålla terrängen och skapa och upprätthålla stabilitet. Långsiktigt är det sedan naturligtvis en fråga om demokratiskapande och därmed en fråga för civila insatser.

Ett av de stora behoven för att nå framgång i striderna är som nämnt just underrättelser. De flygstridskrafter som sedan i höstas bekämpar IS är i stort behov av målunderlag för att kunna genomföra anfall mot IS, inte minst för att minimera risken att träffa civila mål. Här är bildunderrättelser av stor vikt, varvid t.ex. Frankrike och Kanada satt in flygstridskrafter med spaningsförmåga. Operationsområdet är dock större än de resurser man förfogar över. Liksom fallet vid Libyeninsatsen hade svenska JAS 39 här kunnat göra en mycket god insats med den för internationella insatser utmärkta spaningsförmåga som Flygvapnet förfogar över. Man hade därtill kunnat delta i en kinetisk roll med anfall mot markmål.

Det bidrag som kunnat åstadkomma en ännu högre effekt är just det förband som Sverige nu sätter in i Mali, nämligen underrättelsebataljonen. Underrättelsebataljonen är Sveriges mest kvalificerade underrättelseresurs när det gäller att hämta in underrättelser av den typ som är aktuella i Mali och i Irak. Skillnaden mellan Mali och Irak är dock att kampen mot IS i betydligt högre grad är ett nationellt svenskt intresse än Mali. Sverige har mycket få invandrare från Mali och inga egentliga nationella intressen i området. Det största intresset lär utgöras av att samla internationell good-will för att kunna ta en plats i FN:s säkerhetsråd. Al Qaida i Mahgreb (som verkar i Mali) är ingalunda ofarligt, men ur en svensk synvinkel vill jag hävda att kampen mot IS ett mycket större nationellt intresse. Sverige har 100 000-tals invandrare med rötter från Kurdistan, Syrien och Irak. Vi har därtill ett icke obetydligt problem med "resenärer" i form av svenska medborgare som reser till området för att slåss för IS. Sverige är också ett av de största mottagarländerna i Europa vad avser flyktingar från området.

Karta över MINUSMA:s förband. Sverige kommer att basera utanför Timbuktu

Det ska också nämnas att den typ av underrättelser som underrättelsebataljonen hade kunnat samla in i Irak hade kommit till betydligt bättre användning i Irak än i Mali. Det råder inget tvivel om att MINUSMA (FN-insatsen i Mali) behöver deltagarländer som Sverige, men den stora frågan är fortsatt vem som ska agera på de kvalificerade underrättelser som Sverige samlar in i Mali. De enda länder som har håller hög militär kvalitet i MINUSMA är Nederländerna och Sverige. Frankrike är också aktivt i Mali, men med en nationell insats utanför MINUSMA. I övrigt består MINUSMA mest av länder med låg militär kvalitet som får svårt att effektivt agera på de underrättelser som Sverige kan bistå med. Det finns t.ex. inga kvalificerade flygstridskrafter i MINUSMA utöver de nederländska attackhelikoptrarna, som dock är aktiva inom en annan del av landet än den svenska insatsen. I fallet med Irak finns istället gott om förband som kan agera på underrättelser som samlas in och därmed uppnå en effekt hos motståndaren annat än att kartlägga vad denne gör.


Svenska möjligheter och farhågor
I och med att man redan bryter praxis och utnyttjar folkrättens möjlighet att agera på inbjudan av en stat för att skicka en insats med militär personal för att utbilda Peshmerga, skulle man lika gärna på samma sätt som Danmark kunna skicka flygstridskrafter och underrättelseförband.

Den som följt mig på Twitter vet dock att jag varnat för att sätta in Nordic Battle Group, NBG, i en insats nu under första halvåret då förbandet står i beredskap. NBG är det mest kvalificerade markförband som Försvarsmakten förfogar över och har därtill en rad komponenter från även andra delar av Försvarsmakten. Sätts NBG in är dessa resurser indisponibla för det svenska försvaret under minst den månad det tar att ta hem förbandet om behov skulle uppstå på hemmaplan. Kombinationen med att ha delar av underrättelsebataljonen ute är än mindre lyckad eftersom detta också är ett av Försvarsmaktens mer välutbildade och välutrustade förband. Att sända ut ett flygförband internationellt skulle också vara en nationell risktagning, om än mindre då tiden för att ta hem ett sådant förband handlar om dagar istället för en månad.

En annan farhåga är vilken polarisering som kommer att uppstå i det svenska samhället till följd av insatsen i Irak. Redan Afghanistan-insatsen innebar viss förhöjd risknivå, men var i mindre grad kopplad till terrorism samt med ett fåtal svenskar som reste till området för att slåss för "saken". Det finns redan nu flera 10-tal svenska medborgare som återvänt från att ha krigat för IS och detta är utan tvivel ett hot mot det svenska samhället som kommer att förstärkas när Sverige börjar ta en aktivare roll i kampen mot IS.

Hittills har det svenska engagemanget mot IS mest kännetecknats av det som med ett fåtal undantag varit ett signum för svensk säkerhetspolitik sedan 1939 – strategisk obeslutsamhet.

11 kommentarer:

Jan Burman sa...
8 februari 2015 00:34  

Ett mycket samlat och balanserat uttalande. Bland det bästa jag läst i ämnet. Det är tur att du finns Wiseman då både kurrage och kunskap lyser med sin frånvaro hos våra ansvariga politiker. Men att "erkänna" Palestina det gick fort utan någon som helst eftertanke.

Gustav sa...
8 februari 2015 11:55  

@ Wiseman
Du skriver att strategisk obeslutsamhet varit ett signum för svensk säkerhetspolitik sedan 1939.

Nu vet jag inte om det är detta du avser med de fåtal undantag du nämner, men Svenska beslutsfattare har agerat väldigt kraftfullt vid ett antal tillfällen.

Det har med stor beslutsamhet fattats ett flertal beslut om att lägga ner och avveckla den Svenska försvarsförmågan.

Våra beslutsfattare kan med kraft såväl fatta som genomdriva strategiska beslut avseende den Svenska försvarsförmågan - Tyvärr bara åt ett håll.

A. Nilsson sa...
8 februari 2015 13:26  

Det finns många underrättelser som ger andra alternativ än strid i främmande land för att ändra på situationen.

http://swedenreport.org/

Martin sa...
8 februari 2015 17:05  

I framtiden kan även kombinationen UAV, Arthur och Archer vara mycket effektiv vid liknande konflikter där man faktiskt har en reell frontlinje. Med tanke på hur IS behandlar infångade stridsflygpiloter skulle jag nog föredra obemannade system.

Max Hanemann sa...
8 februari 2015 21:39  

Jag vill tro att svenska yrkesmilitärer och frivilliga (HV), likaväl som en gång värnpliktiga, inte skulle ha varit mindre offervilliga än andra om det gällt att "med liv och blod konung och fädernesland försvara" (ur gamla Krigsmans erinran). Men vem vill riskera att som fånge brännas levande i ett fjärran land för att där stoppa religiöst och lokaletniskt betingade strider och massmord, ett stadium vi avverkade på 1100/1200-talet? Svenska politiker - troligen med stöd av folkviljan - kommer omedelbart att dra tillbaka alla svenska styrkor inför hotet att en tillfångatagen svensk/svenska annars får halsen avskuren på Youtube ...

Martin sa...
9 februari 2015 05:40  

@Max
Jag själv och många kollegor med mig kan utan större tvekan utföra uppdrag under betingelser som du nämner, MEN under förutsättning att det finns en regering, ett folk och till någon mån media som stödjer detta fullt ut. Minns Kongo 2003 och diverse utfrågningar, sågningar och uthängningar av män som riskerat allt i fullständigt vidriga miljöer. Som du är inne på- den främsta och viktigaste åtgärden för Sverige och försvaret av nationen är att stoppa tillbaka ryggraden i folkvalda och även folket. Utan ryggrad är det meningslöst att investera dyra pengar i militär teknologi, för när fienden synar och reflexen är "fold" ,är en vit flagg mer kostnadseffektiv.

Max Hanemann sa...
9 februari 2015 09:58  

Martin:
Håller med Dig.

Politiker gör för det mesta vad de tror att folkviljan kommer att belöna dem för i nästa val. Men det finns en blåögd för att inte säga självgod idealism hos många, som tar sig uttryck t ex i att vi var "för fina i kanten" för att delta i vapeninsatser i Libyen med våra JAS-plan. Jag skämdes! Låt de brutala fransmännen m fl sköta det smutsiga jobbet ...

Peter Grafström sa...
10 februari 2015 23:53  

Utmärkt skriven översikt av läget Wiseman.
Beträffande 1939 tror jag att anglosaxarna hade blivit ytterst irriterade om vi hade hindrat Tyskland att få leveranser av järnmalm även om de naturligtvis inte erkänner det. Ett långvarigt krig var vad de önskade dels för profiten och dels för att förstöra så mycket som möjligt av konkurrenternas kapacitet. Och det råder inget sakligt grundat tvivel om att Usa medvetet orsakade storkriget med Englands hjälp.
En hög grad av parallell finns ju från WWI där England trots att man inför den brittiska allmänheten och modiga flottister låtsades bedriva en blockad mot Tysklands för kriget helt nödvändiga råvaror men i stället själva via Sverige exporterade respektive släppte igenom de fartyg som flottisterna med risk för sina liv hade uppbringat.
För att bli medveten om anglosaxarnas enorma bedräglighet rekommenderas studier av Docherty & Macgregor's artiklar
https://firstworldwarhiddenhistory.wordpress.com
Och detta med att de direkt och indirekt stöder revolutionärer och extremister (som IS) är också regel och har pågått sedan 1700-talet.
Usa Saudiarabien Turkiet och Israel hjälps åt att skapa detta kaos som de låtsas har uppstått som en reaktion, sk blowback men i verkligheten är det mycket mer infernaliskt utstuderat.
Taiping upproret på 1850-talet och Falun Gong mer nyligen är besläktade exempel även om det förra skedde för att locka fram opiummotståndarna så att de kunde slås ihjäl och lämna fältet fritt för britternas opiumhandel.
I båda fallen handlar det om att anglosaxarnas agenter frammanar sekterism och sår splittring.

Max Hanemann sa...
11 februari 2015 09:05  

Wiseman:
Med hänvisning till Peter G:s inlägg vill jag parafrasera:
"Med beröm från en sådan källa behöver Du inga kritiker!"

Malin Lääckö sa...
19 februari 2015 10:00  

Enligt vad jag upplever så islamiseras försvarsmakten och håller på att desertera över till FI för att bli ett organ som motarbetar det Svenska folkets säkerhet, demokrati, yttrandefrihet, fri och rättigheter.

Måste det Svenska folket be Putin stoppa extrem massinvandring av homohatare, brottslingar, terroister, religösa-Nazister krigsförbrytare, våldtätksmän och massmördaree och kasta ut de som finns kvar, att patrullera gator och torg med stridsfordon för att säkra så att inte Svenska flickor våltas, gruppvåltas, att folk inte rånas, mördas och misshandlas. Att få slut på gäng krig och upplösa Islamist enklaver som okuperat regioner över hela Sverige.


Malin
Tokyo/Japan, fd VO NB19

Sten-Erik Björling sa...
20 februari 2015 09:49  

Malin,

IS är inte minst ett stort hot mot Islam självt - dess handlingar strider mot allt som muslimerna själva identifierar med Islam. Ett exempel:

http://vineyardsaker.blogspot.se/2015/02/hezbollah-secretary-general-nasrallah.html

Det är inte omöjligt att IS kommer att trigga samverkan mellan parter som tidigare ansågs vara omöjliga. IS kan i sig bli en mycket stark mobiliserande faktor bland regionens aktörer som inte kommer att verka under kontroll av väst.

Sten-Erik Björling

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade