Stridatalänk for dummies

Mitt svar innehållande "stridatalänk for dummies" i kommentarerna till inlägget om Neppelbergs öppna brev, blev rätt populärt, så det får bli ett eget inlägg:

Stridatalänken har funnits i olika former sedan 60-talet och kom till sin perfektion under Jaktviggen och JAS 39A-eran, där flygplanen kunde stå på sina baser spridda över landet och ha full koll på allt vad som hände 50 mil därifrån över Östersjön. Start och anfall kunde sedan ske helt radiotyst och anfall t o m radartyst med hjälp av datalänken. Radio och radarstörning var aldrig ett problem. Denna förmåga skaffade sig USA först i och med Link 16 efter millenieskiftet.

Den ovanstående förmågan har vi nu avvecklat från att ha varit världsledande. Link 16 som ersättare (dröjer ju några år till) kommer inte att kunna användas på samma sätt och saknar flera av de funktioner som man hade med stridatalänkarna om man kan utnyttja Link 16 fullt ut. Kan man inte det (om man t ex inte tillhör NATO eller inte köper alla funktioner - jmf Neppelbergs brev) - ja, då är det ju ännu sämre.

Ska man översätta stridatalänken till en marksituation blir det svårt. Stridatalänken ger en total omvärldsbild. Man kan jämföra det med att enskild stridsvagn skulle ha koll på alla egna fordon plus alla fientliga fordon inom 50 mil. På så sätt skulle man kunna framrycka i låglinjer utan att behöva bekymra sig om observation eller skydd eftersom man vet exakt var fienden är. Istället kan man koncentrera sig på komma åt dennes svaga punkter.

Översatt till ishockey, innebär det att som spelare kan man koncentrera sig 100% på att föra pucken, aldrig behöva titta efter motståndarspelarna eller egna spelare eftersom man hela tiden vet var de är. Istället kan man slå smarta passningar eller skjuta mot högra solpen med ryggen mot målet eftersom målvakten placerat sig till vänster. Så bra var länkarna och det försvinner nu.

Jämför man istället med bilar blir ungefär så här. En JAS 39 med flygplan- och stridatalänk är som en sportbil med parkeringssensorer, backkamera, navigator med tmc, medan en JAS 39 med endast flygplanlänk är som en något äldre sportbil med så tonade rutor att man endast ser genom frontrutan och får hjälp av trafikradion. Utan flygplanlänk (som var fallet för JAS 39C under de inledande åren) - då får man plocka bort även trafikradion. Nu är läget alltså att det finns trafikradio.

Det handlar mycket lite om göra saker krypterat. Det handlar istället om en total omvärldsuppfattning oberoende av radio och radarstörning, där man utan länk sänker stridseffekten med mer än 50%.

(Ovanstående bygger på helt öppna uppgifter, så ingen behöver vara orolig)

Spegling av öppet brev till försvarsministern m fl

Strilaren publicerade igår en kopia av ett öppet brev till försvarsministern, m fl försvarsinriktade politiker med anledning av ledningssystemkrisen inom Flygvapnet. Jag lägger här upp en kopia med tillstånd av Strilaren.

Nedanstående inlägg sände majoren Peter Neppelberg på kvällen den 1 mars till försvarsminister Tolgfors, statssekreterare Jevrell, ledamöterna i försvarsutskottet och flertalet av de riksdagsledamöter som arbetar med försvarsfrågor. Även ÖB, Håkan Syren, och GD FMV, Gunnar Holmgren, liksom registratorerna vid de två myndigheterna finner mailet i inboxen när de infinner sig för tjänstgöring måndag morgon den 2 mars.

Major Neppelberg har försett även Strilaren med en kopia med en önskan att inlagan publiceras så att informationen snarast kommer den raskt ökande läsekretsen till del. Denna anhållan verkställs härmed, då det är Strilarens ambition att alla sakargument för och emot den av Försvarsmakten föreslagna utvecklingen kommer i dagen inför det irreversibla beslut som åstundar den 17 mars. Ingen beslutsfattare skall efteråt kunna svära sig fri från ansvar med orden: –Jag fick inget veta, varför sa ni inget? Det är inte mitt fel.

Strilaren förklarar sig härtill hedrad att denne för vårt land unike ledningssystemexpert väljer att referera till bloggen som källa till en ”second opinion”.

Mailet till försvarsministern, et al:

Det är inte lätt att vara försvarsminister och debattera datastridsledning av JAS 39 C/D eller vara ledamot av försvarsutskottet och ta till sig detaljerna i förmågan att leda Gripen. Ministerns information som ges i ämnet, känns ensidig och utan nyanser, vilket lätt inträffar när underlaget enbart kommer från en källa,
Försvarsmakten.

ÖB verkar inte ha tagit intryck av riksdagens farhågor rörande
JAS-stridsledning i sitt budgetunderlag till regeringen för 2010 daterat den 26/2! (se http://www.stril.blogspot.com/)

Följande svar gav Sten Tolgfors 25/2 på en skriftlig fråga från Allan Widman: "Det är av stor vikt att påpeka att förmåga till datastridsledning mellan flygplan av C/D-version finns i dag, och att datastridsledning även kommer att vara möjlig från ledningsflyggrupp ASC 890 före utgången av året."

Att påstå att det finns datastridsledning mellan JAS-flygplan får nog betraktas som en överdrift. Det ska i stället ses som en möjlighet att utbyta lokal luftlägesinformation i ett stridsområde. Redan på gamla JaktViggen hade vi en jaktlänk där upp till fyra förbandsmedlemmar kunde utbyta viss lägesinformation. Detta har förfinats till JAS 39 A/B (F-länk) och till JAS 39C/D (SECOS-länk) med egenpositioner, motmedelsinformation och vad man kan se på de enskilda flygplans radar mm. Information kan INTE spridas till/från stridsledningscentral på marken.

Med våra två nymodifierade flygande spaningsradar, ASC 890, kan vi i ett begränsat område där vi saknar markradar- och markradiotäckning leda 4-8 JAS 39C/D, så kallad "gapfillerfunktion".

Flygplanen innehåller 3 operatörer och har en aktionstid på tre timmar. Ledning sker med den "internationella datalänken" LINK 16, dvs vi är hänvisad till "användningstillstånd" och krypton från NATO (USA).Radarbilden från ASC 890 eller information om stridsledning kan INTE länkas ner till stridsledningscentraler på marken eller till Högkvarterets "Air Operation Centre" som har insatsbeslut för "nationella operationer".

Sten Tolgfors skrev vidare: "Förmågan till datastridsledning av stridsflyget är viktig och frågan är inte huruvida en sådan anskaffning kommer att ske, utan när. Det är viktigt att förmågan till datastridsledning från marken med det länksystem som används i C/D-versionen finns så snart det är möjligt och med beaktande av avvecklingen av JAS 39 A/B."

Absolut, vem vill inte ha datastridsledning från marken så snart det är möjligt!

ÖB har beslutat att det enda datastridsledningsförmåga vi skall ha från marken är det enkla "standalone" systemet Joint Comand and Control Training Facility (JC2TF) för övning av piloter som införs 2010.

Därmed har ÖB fattat beslut om att AVSTÅ från en NATIONELL NSATSFÖRMÅGA med datalänkar (LINK 16) i våra markbundna stridsledningscentraler till förmån för en satsning på det NätverksBaserade Försvaret i ENKÖPING med byggandet av Gemensam LedningsCentral (GLC) med Net Operation Centre (NOC).

Går allt väl kan vi i bästa fall ha integrerad datastridsledningsförmåga av JAS 39 C/D från marken 2015.....

Följande står att läsa i ÖB budgetunderlag (26/2) till regeringen sid 2: "En gemensam lägescentral med NOC utvecklas för operativ- och teknisk styrning av Försvarsmaktens ledningssystem samt sammanställning av lägesbild. Lägescentralen ska även innehålla integrerad flygstridsledning. Utvecklingen samordnas med koncentreringen och avvecklingen av sjöinformationsbataljonen och stridslednings- och luftbevakningsbataljonen. Försvarsmaktens drift, underhåll och förvaltning omstruktureras varvid en rationell systemförvaltningsorganisation och en driftorganisation inrättas.”

Jag tycker det är dags att ni politiker, oavsett politisk färg, synar om Försvarsmakten har gjort rätt prioriteringar inom området ledningssystem.

Vänligen
Peter Neppelberg

Vill ni som är politiker ha en "second opinion" om ledningsområdet så finns följande Blogg att rekomendera http://www.stril.blogspot.com/

Jag har en stark känsla av att det här kommer att ta skruv ordentligt, både på Lidingövägen och i den politiska maktens korridorer, även om man försöker tysta ner det utåt. Vi får se om Tolgfors ser sig tvungen att kommentera det hela på sin blogg. Neppelberg är bara att berömma. Detta är ett ypperligt sätt att offra sin karriär, som jag inte tror Neppelberg bryr sig speciellt mycket om. Däremot är jag fullkomligt övertygad att han, liksom jag, är mycket mån om att Sverige ska ha en Försvarsmakt värd namnet.

För att citera några kommentarer jag fått (alla ej publicerade): Det är betydligt, betydligt värre än vad det ser ut.

Försvarsmaktsanställda är i grunden mycket, mycket lojala mot strukturen och befälskedjan och det ska gå extremt långt innan folk anser sig tvungna att ta till de metoder Neppelberg nu använder. Drevet går dock enligt uppgift och nu ska Neppelbergs samtliga tre brev säkgranskas/menbedömas. Det skulle förvåna mig enormt om Neppelberg blir fälld eftersom allt bygger på helt öppna uppgifter. Jag måste säga att jag verkligen inte gillar denna nya stasikultur som slagit rot i Försvarsmakten, där folk blir anmälda till höger och vänster, och mer energi läggs på att kontrollera medarbetarna än att samla information om omvärlden och ev angripare.

Är det detta som är "Öppenhet, Respekt, Ansvar"?

(Det är väl med anledning av nedanstående brev som Åsa Lindestam har detta inlägg på sin blogg. I så fall blir jag rätt besviken på Åsa Lindestam, eftersom hon i så fall visar att hon alls inte förstått innebörden och vidden av vad som skrivs i brevet.)


Nu har detta brev nått SvD också.

Titt på BU 10

Jag har varit mycket dålig på att uppdatera bloggen på sistone, men arbetssituationen är rätt betungande för tillfället och lär så förbli den kommande månaden. Därför har jag i takt med tiden genomfört en ambitionssänkning för att senare genomföra ett återtagande. Runt den 17 mars lär det bli en del att skriva om.

Just nu är jag rätt förbannad på det otroliga slöseri som en halv miljard överblivna kr i förbandsbudgeten har inneburit för 2008. I mina ögon är det nästan värre än att gå 1,5 mdr back. Varför? Jo, för att dessa 493 milj kr är de pengar som egentligen ger effekt i Försvarsmakten. Nu blev det ingen effekt 2008 och i BÄSTA FALL kan Försvarsmakten få dem tillbaka under 2010-2011. Fantastiskt.

Häromdagen släpptes Försvarsmaktens budgetunderlag för 2010 och jag har tagit mig en titt på det och här följer lite kommentarer till den första halvan.


”Försvarsmakten skall kunna försvara Sverige mot väpnat angrepp var det än kommer ifrån. Hela Sverige skall kunna försvaras”. Detta är ett utdrag ur vår lagstiftning och återfinns i budgetunderlagets inledning.

Finns det någon som anser att Försvarsmakten idag kan lösa den uppgiften? Knappast. Men det beror till stor del på semantik. Det står ju inte uttryckt att försvaret ska ske framgångsrikt, eller när det ska kunna ske. Jag hade helst sett att det stod … Försvarsmakten skall ständigt kunna försvara Sverige mot väpnat angrepp var det än kommer ifrån. Det är ju egentligen detta som är det centrala problemet. När kommer fi, eller snarare när ska vi se till att fi inte kommer?


Raskt vidare till planeringsförutsättningarna och sedan inriktningarna. Denna skrivning får mig att lyfta en del på ögonbrynen.

”Insatser med förband ska kunna genomföras även i andra klimatförhållanden än svenska, men förmåga att verka internationellt i extrema klimatförhållanden ska begränsas till specialförbanden.”

Afghanistan är alltså inget extremt klimatförhållande. Tchad då? Vi ska tydligen inrikta oss på att endast specialförbanden ska kunna verka i Afrika, vilket också står att finna bevis på senare i budgetunderlaget.


Samtliga förband som anmäls till EU:s styrkeregister har 90 dagars beredskap och något har 360 dagar. Det är en riktigt, riktigt låg beredskap och väldigt långt ifrån försvarsministerns tal om att ”krig kan nu vara över på en vecka”. (Jaha, var det någon som påstått något annat?)

Någon har fortfarande inte gett upp hoppet om att skicka stridsflyg i spaningsrollen till Afghanistan. Det är visserligen en mycket eftertraktad förmåga i området, men det har otaliga gånger deklarerats från regeringshåll som en politisk omöjlighet.

Därefter kommer man in på respektive försvarsgrens utveckling under perioden. Jag ställer mig mycket tveksam till det kloka i att helt förlita sig på lätta skytteförband som huvudförband och sedan ha tyngre, men små, tilläggsdelar med t ex stridsvagnar och stridsfordon. Likaså suckar jag över att man överger 12 cm granatkastarna och koncentrerar sig på 8 cm, vilket är en kaliber med ringa potential. Ska man ha mycket lätta förband krävs det en rejäl pv-förmåga. Till 12 cm finns som bekant Strix. Till 8 cm finns endast spräng och rök och med mycket kort räckvidd. Glädjande nog verkar luftvärnet få behålla Rb 97, men måste ändå dras med Rb 70 som har ringa till ingen mörkerförmåga. Vad händer med Rb 23?

På den marina sidan verkar ambitionsnivån sänkas på samma sätt. Ubåtsjaktsförmågan nedgår katastrofalt, liksom den kustnära förmågan mot ytmål, då ubåtsjaktsgranaterna avvecklas utan ersättning, liksom sjöminor och robot 17. Luftvärnsförmågan (rb 70) avvecklas helt vid amfibieförbanden, då den stipuleras gå tillbaka till första världskrigsteknik – trupp-lv, dvs verkan med endast eldhandvapen mot flygfarkoster. Avancerat… Att Visby blir utan luftvärnsrobotar är känt sedan länge.

På flygsidan är det inte heller mycket roligare. Av 8 Hercules kommer endast 5 att modifieras. 2 modifieras ej och en avvecklas. Ingen ersättning planeras. På ledningssidan finner man följande: ”Rekrytering av kritiska kompetenser inom ledningsfunktionen prioriteras.” Redan nu talas det om ett personaltapp på uppåt 50 % inom denna funktion, framförallt i samband med inrättandet av GLC/NOC. Ingen ersättare till AMRAAM anskaffas, vilket är mycket illa. Ett litet flygplan som JAS 39 Gripen med dess ringa toppfart är beroende av robotar med längre räckvidd än motståndaren. Ersättare till BK 90 utreds (återigen en politiskt styrd avveckling utan värst stor verklighetsförankring). JAS 39 i Sverige kommer alltså endast att förutom kanonen disponera två olika bomber med kort räckvidd, en sjömålsrobot, en bra IR-jaktrobot, en tveksam radarjaktrobot. Föga imponerande för ett av världens modernaste flygvapen. Därefter får man hejda sig själv lite när man läser att utveckling av VMS till HKP 15 ska ske. Hoppas läxan från 10B är omsatt.

Därnäst följer personalförsörjningen och det är en härva som jag just nu inte orkar kommentera.

Strilaren

är en ny blogg som jag följer. Vederbörande skriver mycket bra och initierat om ledningsfunktionen inom Försvarsmakten och Flygvapnet i synnerhet. Speciellt inlägget om utredningen av GLC/NOC är mycket intressant. Allan Widman skulle säkert vara intresserad av inlägget om datalänkar också. Jag får tacka Strilaren för att delar av min bloggbörda lättats eftersom Strilaren och jag helt verkar dela uppfattning i dessa ämnen. Jag har haft dåligt samvete den senaste veckan för att jag inte skrivit om dessa ämnen, men nu slipper jag det.

Strilaren har lagts till blogglistan i högerkolumnen. Samtidigt har Militära Reflektioner tagits bort då bloggen tyvärr ska läggas ner. Man får hoppas på att den gör en fågel Fenix.

Man kan ju alltid anpassa målen...

Om man plötsligt inser att man inte kommer att lyckas med att nå upp till tidigare ställda mål kan man alltid sänka målet. Sedan är det bara att hurra när man väl uppnått det lågt ställda målet.

Ungefär så har det nu fungerat i åtskilliga år inom Försvarsmakten, och oftast på ett påtvingat sätt.

Nu uttalar försvarsministern sin glädje över att Försvarsmakten lyckats vända ett prognosticerat underskott 2008 på 1,5 mdr kr till ett överskott på 0,5 mdr kr, bara inom förbandsanslaget. Jag håller dock med Annika Nordgren Christensen till fullo i detta. Det handlar inte om god ekonomisk kontroll när man helt plötsligt, som försvarsministern uttrycker det, "handlar om så stora överskott att det kräver särskilda beslut".

Man ska ha i åtanke att den verksamhet som alltid drabbas hårdast vid nerskärningar inom Försvarsmakten är kärnverksamheten, dvs övningar och beredskap, eftersom det är dessa medel som är påverkbara på kort sikt. Hyror, personalkostnader, materielinköp är avsevärt svårare att påverka då de till största delen är fasta kostnader, med undantag av övertid och mindre och kortsiktiga inköp. Sålunda får en insparad halvmiljard i förbandsanslaget en otroligt stor negativ effekt på Försvarsmaktens verksamhet. Jämför man med den materielpost som alltid får bära Svarte Petter, JAS 39 Gripen, så handlar det om mer än ett helt års flygtid för hela Flygvapnet. Halvmiljarden skulle också kunna ha finansierat ett utsträckande av Tchadmissionen i några år.


Jag undrar: Tillhör dessa 0,5 mdr kr fortfarande Försvarsmakten, eller har de i sedvanlig ordning gått tillbaka till statskassan? Tydligen gör också ÖB det (Ca 7 min in i Rapport).

Gripande

En mycket gripande och intressant läsning om hur det gått till i fånglägret i Guantanamo Bay ur en fångvaktares perspektiv. Upprörande och skrämmande.

Man ska dock inte tro att detta är en engångsföreteelse i historien. På liknande sätt behandlades tyska krigsfångar av amerikanska soldater i slutet av av andra världskriget sedan general Eisenhower gett order om att tyskarna inte var prisoners of war utan disarmed enemy forces. På så sätt ansåg man sig kunna komma undan att ge tyskarna krigsfångestatus med allt vad det innebar med tak över huvudet, sjukvård och mat. Tänk vad man kan göra genom att använda synonymer! Ernst Brunner har skrivit om detta i sin självbiografiska bok Vallmobadet, där även faderns upplevelser i lägren skildras. I våra närmast grannländer i väster tvingade man tyska soldater att röja minfält och sedan kontrollspringa dem, varvid hundratals dog.

Gör två fel ett rätt? Krigets lagar är inte förhandlingsbara.

Att luftförsvara Mälardalen

Öv Bo Pellnäs ryter åter till om behovet av ett luftförsvar av Mälardalen, eller snarare huvudstadsområdet. I den målbild 2014 som Försvarsmakten i slutet av januari lämnade till regeringen, utifrån de planeringsanvisningar regeringen lämnade sent i höstas, föreslår man en nerläggning av Uppsala Garnison på några års sikt och dessförinnan just basområdet.

Pellnäs anger som skäl att hyrorna (från FortV naturligtvis) är hutlöst dyra, vilket ju som vanligt är helt absurt när det gäller ett område som i över ett halvt sekel varit i militär ägo. Nu ska en annan "militär" myndighet återigen tvinga bort kärnverksamhet. På tio år har FM hyreskostnader stigit från 2,1 mdr kr (i 2009 års penningvärde) till 2,4 mdr kr i år, trots att 80 % av Försvarsmakten lagts ner. Är det naturligt? Hade hyresgästföreningen accepterat en sådan hyreshöjning? Så blir det när man ska leka marknadsekonomi i en planekonomi. Varför ska statliga myndigheter betala fiktivt marknadsmässiga hyror för sina egna fastigheter?


I år är det snart 8 år sedan Al Qaidas attacker mot USA och fortfarande saknar Sverige en strategi för hur man ska hantera "rogue aircraft". Hittills har strutstaktiken fungerat, med att inte låtsas om problemet. 2004 skrevs en mycket uttömmande uppsats på chefsprogrammet om problemet och fortfarande idag är uppsatsen högaktuell eftersom läget är oförändrat. Det är en potatis som politikerna inte vill ta i. Nu brinner det dock i knutarna eftersom Sverige är ordförandeland i EU under nästa halvår, och då duger det inte att inte kunna skydda toppmötena från luften. Fortfarande saknas förbindelsen insatsledare - beslutsfattare i regeringen. Följden kommer att bli att ett kapat flygplan som t o m berättar rakt ut på radio att man avser krascha i ett toppmöte, endast kommer att följas med vingtippande jaktflygplan. Det är också i bästa fall, dvs om de hinner fram från sina baseringar i Ronneby, Såtenäs eller Luleå.

Än så länge kan man ju frambasera till Uppsala, vilket görs då och då med incidentroten, men den möjligheten är ju på väg att strykas. Istället har Försvarsmakten börjat titta på andra lösningar: Arlanda, Bromma eller Västerås? Är det ingen som finner detta aningen absurt? Västerås hade fram till mitten på 90-talet en bastropp och vid millenieskiftet försvann även Västerås som krigsbas? Är det någon som tror att det blir billigare och effektivare att mobilisera delar av en basbataljon till någon av dessa platser för att kunna ställa jaktberedskap där? Försvarsmaktens utredning kom också fram till att dessa som alternativ till Uppsala var betydligt sämre.


Resterande delar av Uppsala Garnison föreslås flyttas med huvuddelen till Enköping. Däribland Stril-skolan som flyttades till Uppsala i början av 90-talet sedan F 18 lades ner under 80-talet. Skolan var en jätteinvestering på långt över miljarden i dåtida värde och förlades till Uppsala eftersom man då resonerade att "ingen kan ju vara så korkad att man lägger ner F 16". Tyvärr höll inte resonemanget. Men inte bara Stril-skolan kommer att flytta till Enköping, utan så även alla stridslednings- och sjöbevakningscentraler. Istället för att som nu ligga fortifikatoriskt skyddade, kommer de istället att samgrupperas i Enköping i en normal kontorsmiljö i en rätt normal byggnad. Snålheten får åter bedra visheten.


Igår "avslöjades" det också att man saknar förmåga att kommunicera krypterat med de nya Gripenflygplanen. Istället för att fortsätta med ett nationellt radio- och datalänkssystem har man tvingats prioritera att kunna kommunicera enligt NATO-standard. Det är i och för sig inget fel med det, förutom att Sverige inte är med i NATO och därför inte får tillgång till de kryptonycklar som krävs, annat än vid deltagande i NATO-insatser. Nu försöker socialdemokraterna undkomma ansvaret för det här problemet, men faktum är att det just är socialdemokraterna som drivit igenom Afghanistandoktrinen. Allan Widman (fp) är den som står för avslöjandet. Samtidigt funderar jag på hur han har tänkt sig att man ska lösa problemet, när han m fl i den politiska sk genomförandegruppen, stryker just den materiel som behövs från inköpslistan?


Det blir ett intressant år för luftförsvaret.






Adam Gul och Hufvudstadsjakten får avsluta inlägget som åminnelse av hur det såg ut för drygt 25 år sedan, när man för andra gången lade ner huvudstadens jaktförsvar (F 18 Tullinge). På 70-talet lades F 8 Barkarby ner. År 2003 var slutligen dags för F 16, som man september 2001 i HKV och Rosenbad dragit åtskilliga lättnadens suckar över att förbandet fanns kvar.

Är den nederländska vägen vår?

De gångna dagarna har Sverige gästats av det nederländska försvarsutskottet som genomfört en studieresa för att undersöka Gripen NG som alternativ till ersättare för de åldrande F-16 man nu förfogar över. Från svensk sida har intresset varit stort för hur Nederländerna lyckats med sin omställning från värnplikt till yrkesförsvar. Av många uppfattas Nederländerna som en förebild för hur den nya svenska Försvarsmakten ska se ut och visst har den nederländska försvarsmakten en del intressanta drag – men de kostar.

Jag motsätter mig på inget sätt att vi upprättar stående förband i Sverige, speciellt när det gäller t ex specialförband. Dock bör de endast utgöra en mindre del av numerären. Jag är en stor motståndare mot att överge värnpliktssystemet. Den enda chansen Sverige med sin knappa befolkning och stora yta har att hålla tillräcklig numerär i Försvaret är genom värnplikt. Där går det inte att jämföra sig med ett befolkningstätt land.

Överger vi en gång värnplikten kommer det bli i princip omöjligt att införa den igen.

Den stora nöten att knäcka för kommande yrkesförsvaret kommer att bli rekryteringen. Så gott som alla länder som tillämpar yrkesförsvar har svårt att fylla sina rader, och tvingas hela tiden att sänka kraven på de sökande (och höja ersättningen), så också Nederländerna. I de flesta fallen inriktas rekryteringsansträngningarna mot grupper där ansträngningarna ger bäst kvantitativt resultat, ungdomar med sämre utbildning, invandrare osv. Från Officerstidningen 1/2009 (s. 16): ” Från politiskt håll uppfattas det som gynnsamt att så kallade dropouts från ordinarie skolor fångas in till en yrkesutbildning”

Detta riskerar på längre sikt att bli ett större problem för samhället, då Försvarsmakten tappar sin folkliga anknytning, den utgör inte längre en smältdegel för människor från olika hörn av samhället och soldaterna känner inte samma samhällsförankring.

En annan sak Försvarsmakten tappar, är soldaternas civila kompetenser, när man förlitar sig på soldatmaterial som ej genomfört högre utbildning än gymnasium och ej heller har eller haft något annat yrke än soldat. Det är något som gång på gång visat sig värdefullt och ett vinnande koncept för svenska förband i internationell tjänst.


Den stora nöten att knäcka är hur man ska kunna använda förband för utlandstjänst i ett system som grundar sig på värnplikt. Ett sätt vore att redan från början dela in soldaterna i sådana som är villiga att genomföra sådan och sådana som inte är det. Men hur ska man kunna veta det innan man påbörjat sin militära karriär? Eller ska vi göra det till ett tvång för alla värnpliktiga att genomföra utlandstjänst och sedan endast utbilda de som kan tänka sig sådan och ändrar man sig är det bara att peka på underskriften? Det tål att diskuteras. All erfarenhet visar att effekt alltid är bättre då man sätter in ett förband som tidigare utbildats tillsammans, än ett förband som tillfälligt satts samman.

En sak är säker, ersättningen till personal i utlandstjänst är under all kritik. Visst, den är bättre än förut, men hur kan man ha mage att förmånsbeskatta personal för mat och logi när man äter ur vakuumpåsar och sover i tält? Se till att personal deltagande i insatser utomlands skattebefrias. Det kostar inte staten speciellt mycket i förlorade inkomster eftersom det endast handlar om något tusental människor per år, men det betyder otroligt mycket för individen i form av ersättning. Därutöver är det en mycket kraftfull markering av att nationen uppskattar individens åtagande för nationen.



Tillgängligheten och mobiliseringstiden har av förespråkarna av det nya personalförsörjningssystemet framhållits som de stora vinsterna. Jag håller med om att de är centrala och det är något som man i Sverige låtit förfalla under de senaste femton åren.

Ett värnpliktsförsvar och hög beredskap är inte ett motsatsförhållande. Men nyckeln till detta är regelbundna repetitionsövningar och när genomfördes någon sådan senast med kvalitet i det här landet? Var det möjligtvis övningen Orkan 1993? Så stor behöver ingalunda en övning vara för att tjäna sitt syfte, utan det räcker om den genomförs på kompani eller bataljonsnivå med något års mellanrum och en större försvarsmaktsövning kanske var femte år? Man sätter inte in personal som grundutbildats för 15 år sedan och förväntar sig full effekt. Däremot krävs det inte mycket repetition för att hålla tidigare tillgodogjorda kunskaper på en konstant hög nivå.

Repövningar en nyckel till funktion och hög beredskap. Repetition är som bekant kunskapens moder. När genomfördes senast en fältövning som sysselsatte både marin-, armé och flygstridskrafter i gemensamt scenario? Återigen Orkan?


Jag tror det kommande personalförsörjningssystemet för Försvarsmakten efter några år kommer att dras med rätt stora vakanser och kosta mycket stora summor pengar. Var det något vi lärde oss av NBG var det att stående förband är enormt kostsamma. I dagsläget utgör personalkostnaderna ca 1/3 av vår försvarsbudget. I Nederländerna är denna andel 56 %. Är det då konstigt att ÖB lagt fram ett underlag med så kraftfulla reduktioner, när han ska ställa om personalförsörjningen och ändå innehålla samma budget i ytterligare fem år? Jag delar Annika Nordgren-Christensens oro över de många okända variblerna och bristande tiden för analys i det kommande försvarsbeslutet.

Vissa av fördelarna med värnpliktsförsvaret kan bibehållas genom att man skapar kontraktsanställda förband och inte enbart stående. Jag önskar ändå att vi behåller pliktförsvaret med allmän mönstring för män och kvinnor. Med tanke på Försvarsmakten låga numerär idag, förordar jag att i synnerhet de frivilliga utbildas. Mönstringen bör även utvecklas till att komma andra samhällsyrken som polis och brandkår till godo. Det måste dock finnas ordentliga morötter för ungdomar att välja att tjänstgöra, t ex förtur till högskoleplatser eller extra högskoleprovspoäng.

Veckans I-landsproblem

Avnjutandes en långsam söndagförmiddag i soffan hamnade jag framför TV 4:s Nyhetsmorgon, där dagens stora tvisteämne var att folk inte tar hänsyn till varandra som gångtrafikanter. Man väjer inte för varandra på trottoaren utan genomför någon form av ”chicken race”. Ett typiskt Stockholmsfenomen enligt många tittare.

Det som förvånade mig var att så många tror att man ska gå på höger sida eftersom vi har högertrafik i Sverige. Jag visste att det är dåligt ställt med utbildningen i skolan idag, men vet folk inte ens att man ska gå på vänster sida oavsett om det är trottoar, gångbana eller väg?

Fotgängare håller sig till vänsterkanten för att möta snabbare trafik (bilar, cyklar, mopeder etc) som tillämpar högertrafik. Snabbare fottrafik (inlines, rullskidor) håller till vänster på väg men kör om långsammare fotgängare på höger sida. Hundägare för sina hundar på sin vänstra sida i syfte att befinna sig mellan djuret och annan trafik, såväl bilar, cyklister som hundrädda gångtrafikanter. Hundar är ju oftast mer intresserade av vad som finns i gräskanten än i vägbanan.

Hur svårt kan det vara? Att man sedan söker ögonkontakt med sina medtrafikanter och på så sätt gör upp om passage kan väl inte heller vara så svårt?

Trafiken i skolan

Tolgfors bekräftar Saabs siffror

Senaste inlägget på försvarsministerbloggen bekräftar Saabs tidigare uttalanden om norsk matematik.

Nu får man blicka framåt istället och hoppas på att det blir affär med Nederländerna (vilket jag till för någon månad sedan såg som helt omöjligt, men politikens vägar äro outgrundliga). Nederländska försvarsutskottet besöker nämligen Saab idag. Förra veckan lämnades också offerten till Brasilien.

Därefter blir det till att vänta på att flygproverna i Indien drar igång i april. Det står mycket på spel.