Ett färdigt landslag

Som jag skrivit i tidigare inlägg om värnplikten tror jag inte på ett svenskt yrkesförsvar av framförallt den anledningen att vi har ett för litet befolkningsunderlag. Ett trovärdigt försvar av Sverige skulle kräva en numerär på åtminstone 100 000 man. Det är ytterst svårt att tänka sig att det skulle gå att rekrytera denna numerär utan någon form av plikt. Det har också historiskt visat sig att tar man en gång bort plikten är den ytterst impopulär att återinföra, speciellt eftersom den endast lär återinföras då den behövs som allra mest, vilket därmed säkerligen gör den som minst attraktiv.

De stora yrkesarméerna som idag deltar i konflikter har sedan något år in i konflikterna (Irak och Afghanistan) stora problem med rekryteringen. Det är ytterst naivt att tro att vi i Sverige skulle lyckas mycket bättre även om det skulle gälla att försvara fosterlandet mer än att föra krig på bortaplan.


Statistik för militär personal / befolkning / andel (Siffrorna tagna från Wikipedia)

USA 1,4 milj / 300 milj / 0,47 % (inkl reservister)Storbritannien 430 000 / 60 milj / 0,72 % (inkl reservister)
Sverige 36 000 / 9 milj / 0,40 % (Enligt SvD:s uträkning FB 04 Försvarsmakten exkl HV = idag)
Sverige 8 000 / 9 milj / 0,08 % (Försvarsberedningen senaste förslag)
Sverige (100 000) / 9 milj / 1,11 % (som jämförelse)

Försvarsberedningens förslag är nog inte omöjligt att genomföra med en yrkesarmé. Dock återstår frågan hur detta skall lösas ekonomiskt? För att lösa rekryteringen av soldater krävs det att yrket är ekonomiskt attraktivt, vilket kräver en konkurrenskraftig lön. Hur ska detta påverka officerslönerna som redan är lägre än många yrken utan tidigare krav på studier?

Det lär knappast bli billigare med en yrkesarmé än med värnpliktiga. Under förutsättning att en erforderlig numerär kan upprätthållas kommer beredskapen förhoppningsvis vara högre än idag, men knappast jämfört med för 15 år sedan. Då hade huvuddelen av Försvaret 24 h beredskap. Fram till i juni skröt man inom Försvaret med 10 dagars beredskap för de skarpaste förbanden. Fr o m 1 juli är det 30 - 90 dagar av ekonomiska skäl. Mycket mindre till ingen beredskapersättning behöver då utbetalas och i 90 dagarsfallet behöver förbandet inte ens vara rekryterat.

Det största problem återstår dock att lösa med Försvarsberedningens förslag. Hur lång tid tar det att utbilda ett landlaget till världsklass? Ponera att man skulle skära antalet hockeyutövare i Sverige till 8000 och sedan hålla den i nivån i några år. Hur lång tid tar det sedan från att beslut tas om deltagande i VM med guld som målsättning och krav till att detta landslag överhuvudtaget placerar sig på pallen? Jag tror inte att erforderlig tid kommer att ges för återtagning och återupprustning när situationen så kräver. Framförallt eftersom ingen beslutsfattare kommer att våga ta beslutet och därtill kommer vi inte att kunna införskaffa materielen, då leverantörerna kommer att vara mer än fullt sysselsatta med att leverera till sina egna länder med samma behov som Sverige.

Bästa lösningen enligt mig? Ett kombinerat värnplikts- och kontraktsförsvar, dvs ett färdigt landslag, färdigt att delta i VM efter ett kortare träningsläger.

Värre än FRA-lagen

Förslaget från estniska EU-politikern Marianne Mikko är bland det mest korkade jag hört. Uppenbarligen måste hon vara någon form av estnisk motsvarighet till Maj Wechselmann och Maj-Britt Theorin (Parabol är farligt, vi måste skydda medborgarna!).

Att blogga anonymt är väl närmast att jämföra med den i Sverige lagstadgade meddelarfriheten. Men är man skolad i sovjetisk journalistik är väl inte det något som spelar så stor roll. Jag hade säkerligen inte kunnat driva den här bloggen om det inte gick att göra anonymt.

Var uppmärksammades den här nyheten först i Sverige? På en blogg så klart! (Henrik Alexandersson, som ju inte valt att vara anonym, lär nog ha en hel del besökare den närmaste tiden)

DN, DN2, SvD, SvD2 Rapport, Expressen

Hjemmestödet

OF:s ordförande Lars Fresker på DN Debatt:

"Det är hög tid att Sverige anammar det synsätt som finns i många andra länder, att officerarnas och soldaternas familjer betraktas som en del av utlandsstyrkan och att ett gediget anhörig- och familjeprogram med omedelbar verkan tas fram. Endast på så sätt kan vi trygga en långsiktig personalförsörjning till de internationella insatserna."

Håller helt med...

Semester och pinsamheter

Jag befinner mig på resande fot sedan innan midsommar och har därmed lite halvtaskig tillgång till internet. Därför är det risk att det blir väldigt långt mellan de nya inläggen, även om jag vill annorlunda. I värsta fall dröjer det till augusti innan bloggen kommer igång ordentligt igen, men jag gör mitt bästa för att utgången ska bli annorlunda. Därför vill jag förtydliga för er som skriver kommentarer att även om er kommentar inte dyker upp på några dagar, betyder det inte jag har refuserat den. Min strävan är att publicera alla kommentarer såvida de inte innehåller kraftiga påhopp, personangrepp, hot etc och hittills har så inte varit fallet.

Samtidigt med mitt återinträdande i civilisationen idag fick jag ett tips av en läsare om att TV 4 Norrbotten i sina lokala nyheter gjort ett inslag om Flygvapnets deltagande i Red Flag och kostnaderna för detta. Inga nya fakta framkom, men jag förstår läsarens upprördhet eftersom både TV 4 och den i inslaget intervjuade socialdemokratiska suppleanten i försvarsutskottet, Leif Pettersson, ifrågasätter Försvarsmaktens beslut att delta i övningen trots det aktuella ekonomiska läget. Deltagandet kostar nämligen drygt 25 milj kr, vilket skulle kunna motsvara en ökning av årets nerskurna flygtid med nästan 2000 h eller 20 %.

Det är bara ett litet aber i den framförda kritiken. Försvarsmakten och Flygvapnet sa nej till att delta i övningen just p g a kostnaden. Därefter bestämde försvarsminister Sten Tolgfors Försvarsdepartement att Försvarsmakten skulle delta i övnigen eftersom det är av stor vikt för Sverige. Det skulle ju se illa ut om i de svensk-amerikanska relationerna om man drar sig ur och sedan är det ju ingen som ifrågasätter marknadsföringsvärdet för SAAB att kunna säga att Gripen deltagit i världens största flygövning.
Det är ju nog pinsamt för TV 4 att inte ha gjort en ordentlig faktakoll, men hur pinsamt är det inte att som riksdagsledamot och verksam i försvarsutskottet inte ha koll på detta? Framförallt när man är socialdemokratisk politiker i opposition, och har ett gyllene tillfälle att tvåla dit regeringen och den av regeringen förda försvarspolitiken...

Ingen kan dock ifrågasätta att Red Flag-övningen kommer att bli mycket utvecklande för Flygvapnet. Däremot kan man ju diskutera om det är värt pengarna.

Två intressanta debattartiklar

...i SvD idag. Dels är det de överbefälhavaran i Norge, Finland och Sverige som gemensamt skriver om ett framtida försvarssamarbete.

Den roligaste är dock Bo Pellnäs replik på försvarsminister Tolgfors och partisekreterare Schlingmanns replik på Pellnäs tidigare debattartikel. Pellnäs replik innehåller en rad mycket sakliga och viktiga argument och frågeställningar. T ex efterlyser han ett svar på den kritik han förde fram i den första artikeln att moderaterna genom sin försvarspolitik överger sina kärnväljare och att man i valet därigenom tvingar många borgerliga väljare att stanna hemma. Jag är rädd att det blir värre än så. Jag är rädd att många tidigare framförallt moderat väljare inte känner igen sig i den idag förda moderat politiken, framförallt när det gäller Försvaret och i nästa val kan känna sig manade att rösta på Sverigedemokraterna, vilket helgens Sifoundersökning borde vara en indikation på. Det är dock inte för sent för moderaterna än, även om en reträtt skulle vara pinsam.

De mycket intressanta frågor Pellnäs ställer i sin debattartikel och som framförallt rör försvarssamarbetet med Norge är följande:

•Har en överenskommelse redan träffats med norrmännen?
•Är de beredda att acceptera ett samarbete, som av Tolgfors villkoras med att vi skall dra oss ur omedelbart om det säkerhetspolitiska läget försämras?
•Förutsätter det att Norge köper JAS?
•Är vår vilja att stationera ett antal plan i Nordnorge mer ett handelspolitiskt erbjudande?
•Kommer de i praktiken att flygas av huvudsakligen norska piloter? Är frågan överenskommen i samråd med Finland?
•Godtar Finlands regering att Nato övertar stridsledning av luftförsvaret av Övre Norrland?
•Är det Anders Borg som framtvingar att flottiljen i Luleå skall läggas ner för att pengar skall sparas och som driver Tolgfors till att iscensätta denna arktiska maskeradbal?
•Är vi verkligen beredda att frånsäga oss en nationell styrning av luftförsvaret i Övre Norrland?
•Är detta en fråga som sköts vid sidan av riksdagen, trots att den rör ett säkerhetspolitiskt avgörande med stor betydelse för nationens framtid?

Det ska bli spännande att se om Tolgfors/Schlingmann vågar sig på att komma med ett konsekvent svar. Vad tror ni?

Wechselmann i segerrus

Efter Uppdrag Granskning i onsdags om ubåtsfrågan vädrar Maj Wechselmann morgonluft och brer ut sig i Aftonbladet med ett "vad var det jag sa?" Vad Maj Wechselmann bestämt hävdar är att varenda ubåtskränkning etc etc som förekommit har varit amerikansk eller minst från ett NATO-land. Wechselmann liksom så många på yttersta vänsterkanten är så fantastiskt låsta på att jaga USA att det finns inte utrymme att titta på andra lösningar. Samma sak är det i Afghanistanfrågan. Skit samma om Afghanistans kvinnor får bära burqa och bli utan sjukvård och skola, huvudsaken är att det går dåligt för USA. Wechselmann passar även på att gråta ut om att hon alltid blivit misskrediterad för sina ubåtsåsikter. Det är nog inte bara de som har legat henne i fatet utan förmodligen hela hennes livsgärning som väl egentligen personifierar den svenska vänsterflumjournalisten.

Som jag skrivit tidigare är det många gravade hundar i de svenska ubåtsjakterna. Det är för mig solklart att man lägger ut en del saftiga villospår för media att hugga på. Villospåren läcks ut och innehåller i stort sett alltid en aspekt som misskrediterar det svenska Försvaret. Är det inte sillstim, så är det minkar och är det inte det så är det taxibåtar eller helikoptrar. Mycket smart av upphovsmännen och mindre smart av media.

Jag känner mig fullständigt övertygad om att i svenska vatten har det figurerat både NATO OCH Warzawapaktsubåtar. Det råder inga som helst tvivel om att Sovjetunionen hade stora intressen av att bedriva underrättelsetjänst längs den svenska kusten.

Försvar i användning

Så har då Försvarsberedningen överlämnat rapporten. Nog så genomarbetad och tänkt (bl a åsikterna om en helt ny organisation och överordnad myndighet), men jag kan inte låta bli att vara kritisk på en rad punkter. (mastodontinläggsvarning igen, men det är läsvärt...)

- Värnplikten avskaffas till förmån för kontraktsanställda och heltidsanställda soldater. Inom vissa områden i Försvaret blir det bara heltidsanställda. Detta har jag avhandlat i tidigare inlägg om värnplikten.

- Mängden tunga stridsfordon ska nedgå till förmån för lättare förband. Detta förvånar mig en aning eftersom trenden i omvärlden snarast är den motsatta. De senaste tio åren har de lätta stridsfordonens lov sjungits, men alla de tre senaste större konflikterna har fått de inblandade att ropa efter tyngre (Irak och Afghanistan, men även Libanon 2006). Precis som Försvarsberedningen skriver i sin rapport har t ex Kanada som sedan länge bestämt sig för att helhjärtat satsa på hjulgående lätta stridsfordon (ett fåtal mycket gamla stridsvagnar fanns kvar) brådstörtat krishandlat Leopard II av Tyskland. Dessa vagnar åkte raka vägen till Afghanistan. På samma sätt har Danmark handlat. Medan svenska förband i Afghanistan får förlita sig till Sisu-bilar, har Norge även valt att skicka Stridsfordon 90 vilket man definitivt inte ångrade för någon vecka sedan.

- Luftvärnet ska avveckla sin mest kvalificerade förmåga, RBS 97. Visserligen ett gammalt system, men ändå det enda som har möjlighet att luftförsvara mer än ett villaområde. Istället ska det kvalificerade luftförsvaret skötas av stridsflyg, vilket raskt för mig in på nästa punkt.

- Stridsflyget ska väsentligen reduceras (med en division, tyckte ordföranden i Försvarsberedningen vid presskonferensen). Hur ska man då mäkta med att sköta det kvalificerade luftförsvaret om man även ska hinna ägna sig åt Flygvapnets nya paradgren Close Air Support, samt spaning? Visserligen utgår Försvarsberedningen från att i alla internationella insatser som bli aktuella för Sverige kommer någon annan redan ha skapat luftherraväldet, men vem ska då lösa det nationella luftförsvaret?

Från början hoppades jag att hade förstått avsikten fel och att den "väsentliga reduceringen" handlade om det s k F100, ett Flygvapen med 100 st JAS 39C/D genom modifiering av äldre 39A/B. Så väl var det inte. Det står yttryckligen i rapporten att F100 är före reduceringen. Då undrar jag återigen, hur skall Flygvapnet egentligen kunna fungera?

Det är väl känt att alla politiker och även officerare inom andra försvarsgrenar som förespråkar ca 60 JAS 39 jämför Flygvapnet med våra grannländer Norge och Finland som bägge har runt 60 stridsflygplan samt med Arméns och Marinens storlekar. Vad dessa förespråkare inte lyckas ta in i ekvationen är att varken Norge eller Finland har byggt ett eget flygplan. Finland utbildar egna piloter och tekniker på sina inköpta F-18, medan Norge liksom övriga F-16-brukare låter USA ta hand om detta. Framförallt ska varken Norge eller Finland utbilda något (mer korrekt några) annat lands piloter eller tekniker på sina flygplan. Ingen av länderna behöver heller bedriva någon utveckling av flygplanen eftersom man köper allt direkt från USA. På samma sätt är det med Armén och Marinen, utom möjligtvis att Marinen utbildade Singaporeaner ett kort tag på Sjöormen.

Allt ovan uppräknat ska svenska Flygvapnet lösa. Det är därför det bara finns 4 taktiska JAS 39-divisoner idag, medan det finns ~4 divisioner för all annan verksamhet som ålagts Flygvapnet direkt (exportstöd, utprovning) eller indirekt (taktikutveckling) av statsmakterna. De fyra taktiska divisionerna räknar ca 60 flygplan. De tre utbildningsdivisionerna på F 7 Såtenäs räknar runt 40 fpl. Sedan tillkommer utprovning och taktikutveckling i Linköping med drygt 10 och runt 5 fpl utlånade till SAAB för provändamål. Slutligen står också runt 5 i Halmstad för svensk och utländsk teknikerutbildning. Redan då är vi över 100 flygplan. Jag är allvarligt oroad över detta för jag tror inte att våra beslutsfattare har detta klart för sig.

Mest anmärkningsvärt är följande: Redan idag är fler piloter inom Flygvapnet avdelade för att lösa kringuppgifterna, dvs utbildning, utprovning etc än det finns piloter på de taktiska divisionerna.

Vad händer då med dessa förhållanden i framtiden? Ja, riksdagen har ju beslutat att Försvarsmakten ska stödja exporten av JAS 39 med utbildning etc, så det kommer utan tvekan att ha högre prioritet än det svenska Flygvapnet, annars bryter man ju kontrakten med en rad länder. Hur ska då alla dess uppgifter lösa med runt 60 flygplan? Det går inte, om Flygvapnet ska göra annat än syssla med exportstöd. Incidentberedskap, egenträning, luftförsvar, close air support etc kommer att få stryka på foten. Den enda lösningen jag kan se är om man fastställer att dessa 60 fpl är för Flygvapnets taktiska divisioner och taktikutveckling och sedan styckar av den övriga verksamheten i en separat organisation skiljd från Försvarsmakten och försvarsbudgeten, för är det verkligen detta som ska finansieras med försvarsbudgeten?


Försvarsmakten hamnar efter intagande av organisation föreslagen av Försvarsberedningen i ett läge där ingen chans till återtagning finns eftersom man helt ger upp värnplikten och än en gång slänger materielen. Häri finns själva kvintessensen:

Försvarsberedningen, liksom alla andra politiker som vill reducera Försvaret, stöder sig alltid på varianter av följande formulering: "militärt väpnat angrepp direkt riktat mot Sverige är fortsatt osannolikt under överskådlig tid".

Finns det någon som tror att någon politiker eller annan makthavare någonsin kommer att säga eller skriftsätta att ett militärt angrepp mot Sverige är sannolikt inom en snar framtid? De närmaste åren? På tio års sikt?

Så fungerar inte världen idag. Man får inte tio års förvarning. Man får inte tre års förvarning. Även om man nu skulle få tre års förvarning skulle det inte räcka (mycket bra debattartikel). Man bygger inte ett landslag i världsklass på tre år från att tidigare aldrig ha sysslat med sporten. Krig är en materialsport. När Sverige kommer att behöva köpa igen de stridsvagnar eller luftvärnssystem som vi nu ska göra oss av med, kommer de inte att finnas att få tag på p g a att omvärlden har samma behov och då går de nationella behoven först. Det tar också åratal att köpa in nya materielsystem. Så mycket borde politikerna i alla fall ha lärt sig av turerna kring HKP 14 och framförallt HKP 10B och NBG. Det kritiseras ju t o m i Försvarsberedningens rapport.

Det som är riktigt bra i Försvarsberedningen rapport är bilaga 1, Allan Widmans avvikande uppfattning om NATO. Ett kort citat:

"I avsaknad av en tydlig svensk vilja att ansluta till försvarsalliansen Nato blir ett nordiskt samarbete utan verkligt djup och förtroende... ...Inte minst av sistnämnda skäl bör det svensk-nordiska samarbetet fullt ut inkludera Estland, Lettland och Litauen. Dessa länders geografiska läge och förflutna gör dem mer utsatta för den osäkerhet som präglar Rysslands politiska utveckling. Denna utsatthet påverkar även vår säkerhet."


Försvarsminister Tolgfors och partisekreterare Schlingmann har idag också en replik på Bo Pellnäs debattartikel. Det klingar lika falskt för de insatta nu som för snart 70 år sedan.


Jag kan slutligen bara sammanfatta läget på ett sätt.

Vi har nu sågat av grenen vi sitter på och faller handlöst genom rymden. Eftersom man inte har någon fallkänsla mer än i några sekunder kan vi sitta lugnt och kasta sågen. Ingen fast mark syns under oss under överskådlig tid, men när den dyker upp, och det kommer den att göra, kommer den att göra det snabbt och då kommer det att göra ont. Mycket ont.

I väntans tider

Imorgon kommer Försvarsberedningens nya rapport "Försvar i användning" och som förhoppningsvis då ska ligga till grund för Sveriges kommande försvars- och säkerhetspolitik förutom att den kommer att ge förslag på en ny organisation för Försvaret.

Det ska bli mycket intressant att få reda på innehållet. Citat Håkan Juholt taget från svd.se:
"- Vi föreslår omfattande åtgärder för att komma till rätta med den överdimensionerade byråkratin och vi är väldigt tydliga när det gäller att få ut mer av varje skattekrona, säger han."

Det låter ju klart hoppfullt, när man som jag är mycket skeptisk till allt som inte är kärnverksamhet inom Försvaret (det borde vara bekant vid det här laget för bloggens läsare). Jag har också träffat ett antal av beredningens ledamöter den senaste tiden, vilket gett mig visst hopp om framtiden. Det är glädjande att läsa att beredningen är enig i i stort sett allt över parti- och blockgränserna utom NATO, där Vänsterpartiet presenterar en avvikande åsikt.


En rapport av det här slaget bör ge viss säkerhetspolitisk tyngd inför en nystöpning av Försvarets organisation. Trots sin organisation av gargantuistiska former mäktar inte HKV med att räkna på vad man skulle spara på olika omorganisationer av Försvarets grundorganisation. Därför har man givit i uppdrag åt de enskilda förbanden (!) att beräkna dessa alternativ. "C P 7, vad kostar det om vi förlägger all stridsvagnsutbildning i Revingehed och vad kostar det om ditt förband läggs ner? C F 17, vad skulle det kosta om du ska ha tre JAS-divisioner på F 17 eller alla Försvarsmaktens helikoptrar?"

Man behöver inte vara nationalekonom eller beteendevetare à la Cezar Milan för att inse att detta är ett mycket högt risktagande eftersom det inbjuder till subjektiva bedömning. Varje gång detta skett tidigare har förbanden lyckats smussla undan vissa kostnadsposter och spelat med påhittade miljötillstånd i sin kamp för överlevnad på andras bekostnad. Det sistnämnda vet jag förekommer nu igen. Det är nog illa som det är med de s k "särintressena" i HKV, nämligen att personal i HKV helst värnar sitt forna förband framför Försvarets totala effektivitet, men detta är flera steg värre och ger mig kalla kårar.

Nu är det väntans tider inför morgondagens rapport.

Hur tänker Tolgfors? - del II

Inte helt oväntat fortsatte ju debatten idag om försvarsminister Tolgfors debattartikel i DN igår. Jag höll på att köra av vägen i morse när jag lyssnad på Ekot på väg till jobbet och orsaken var denna:

"Att Norge är med i Nato tycker inte Tolgfors är ett problem. Vid en kris skulle de svenska flygplanen kunna placeras på baser i Sverige, exempelvis de allmänna vägar som sedan länge är tänkta att vara flygbaser i hotfulla lägen. "

Är Tolgfors medveten om att hela Flygvapnets krigsbassystem (populärt känt som vägbaser) är avvecklat? Idag skall Flygvapnet uppträda från hemmaflottiljerna i händelse av krig. En mycket begåvad lösning eftersom flottiljerna saknar i princip alla former av fortifikatoriskt skydd. Det skulle idag räcka med fyra kryssningsrobotar för att slå ut hela det svenska Flygvapnet på backen (några fler om man ska plocka även utbildningsdivisionerna i Såtenäs och testverksamheten i Linköping, där förmågorna är lägre).

Det är väl knappast så att Tolgfors har för avsikt att spendera några miljarder på att återuppbygga den så omsorgfullt avvecklade krigsbasorganisationen?

Vidare talades det löst om en gemensam bas i Norra Sverige och en i södra Norge. Det är knappast en lösning som tilltalar norrmännen. För det första är norrmännen betydligt mer inriktade på att bedriva skarp verksamhet dagligen än vi svenskar. För det andra vill man i Norge koncentrera förmågorna till norra Atlantkusten eftersom det är där man möter Ryssland. Då är det knappast intressant att flytta till Luleå, som väl måste vara den plats som avses.

Lite snabb googling på Tolgfors, Norge för det senaste dygnet visar att de flesta tidningarnas ledarsidor inte är imponerade av innehållet i gårdagens debattartikel. Definitivt inte imponerade.

Sydsvenskan, NA, SvD,

Jag är förvånad över att inte Aftenposten och dess läsare slagit ner hårdare på formuleringen om att avbryta samarbetet i händelse av kris/krig i Norge.

Lite avis

Bo Pellnäs har en egenskap och position som är få förunnad. Han är nämligen ständigt välkommen på de ledande tidningarnas debattsidor. Idag har han en debattartikel på SvD Brännpunkt som jag som vanligt bara kan instämma i. Jag tror som sagt att jag inte är ensam officer om att ha lämnat moderaterna. Det finns mycket i den politik regeringen för som tilltalar mig så det är så otroligt synd att man med den katastrofala försvarspolitik man får folk att vända sig bort med avsmak. Det återstår för mig att hitta en enda officerskollega som stöder regeringens försvarspolitik.