Sanningen om svenska "klustervapnet"

Gång efter annan rasar än den ena, än den andra organisationen mot det svenska "klustervapnet". Man kräver ett förbud mot bombkapsel 90 (BK 90), som vapnet i fråga heter för att vi i Sverige ska visa rätt väg. Det är ju allmänt känt att alla andra nationer gör precis som vi gör i Sverige.

Från första början kan man ju önska att dessa organisationer blev så pass duktiga på engelska och de lärde sig av med sin svengelska. Vapnen som på engelska benämns "cluster bombs", benämns på svenska bombkapsel. Det är ju helt enkelt det det är, en kapsel med flera bomber.

Det var en parentes i sakfrågan. Nu till kärnan.

Regeringen har motsatt sig ett förbud mot BK 90, och det med rätta, anser jag. Man ska inte blanda äpplen och päron, och det är precis det som man gör i organisationerna som står bakom uppropet. Jag betvivlar att någon i dessa organisationer ens bemödat sig att prata med någon ur Försvarsmakten om BK 90, eller ens sett vapnet annat än möjligtvis på bild.

Majoriteten av alla bombkapslar världen över, såsom t ex de amerikanska CBU-52, -58, -87, Mk 20, brittiska BL755, massan av ryska varianter, liksom artillerigranaterna med substridsdelar, är av en mycket enkel konstruktion med ett enkelt anslagständrör. Anslagständröret gör så att substridsdelen (dvs de små bomberna i kapseln) briserar då den slår emot marken eller mål. Problemet är dock att dessa tändrör är relativt opålitliga, och mer så ju äldre de blir. Är marken där substridsdelarna landar av det mer mjuka slaget blir det också fler blindgångare. 15 % blindgångare är ingenting ovanligt för den här typen av ammunition och ju äldre och ju längre österut vapnet tillverkats stiger siffran mot det dubbla.

För att lätt kunna identifieras av röjningspersonal är västliga substridsdelar ofta målade i gul neonfärg. Substridsdelarna är dock oftast små och vegetationen hinner snabbt dölja dem. Deras utseende gör tyvärr också att de ser intressanta ut för människor som inte vet vad det är, t ex barn.

Vad är då skillnaden med BK 90?

BK 90 har en helt annan form av tändning. Varje substridsdel har tre funktioner för att få den att brisera och därigenom skapa redundans och minimera antalet blindgångare. Den första mekanismen är ett radarzonrör för att få substridsdelen att brisera en bit över marken. Skulle radarzonröret fallera, skall ett anslagständrör istället initiera detonationen vid markkontakt. Skulle även anslagständröret fallera, initieras detonation då batterispänningen sjunker under en viss spänning (några minuter). Skulle nu även denna mekanism fallera är substridsdelen i princip harmlös och det krävs att man byter batteri i den för att åter kunna få den att detonera av sig själv. Hur stor andel av substridsdelarna kommer då till sista steget, dvs blir blindgångare? 1-2%... Med tanke på att varje BK 90 innehåller 56 substridsdelar blir det alltså ungefär 1 per kapsel.

Siffran 1-2% säger inte så mycket för en lekman, men kan jämföras med den för konventionella bomber och artillerigranater som är ungefär det dubbla (uppåt 10% är inte ovanligt), liksom automatkanonammunition, som det är mycket vanligt att man skjuter något hundratal av då de används vid attackuppdrag.

Det känns ganska löjligt att tala om inhumana vapen. Vapen är av sin natur inhumana. Det är det de är till för. Däremot ska man inte orsaka onödigt lidande för i första hand tredje man, dvs civilbefolkningen.

Vad man skulle kunna göra istället för att kräva ett totalförbud, som de stater som är mest benägna att använda sina bombkapslar av sämre kvalitet ändå inte kommer att följa, kanske ett rimligare krav vore att ställa krav på funktionen och tillverkningen hos vapnen, som t ex Human Right's Watch gör?

Faktum kvarstår. Det mål man anser sig behöva en bombkapsel för att bekämpa kommer ändå att behöva bekämpas, även om det inte finns bombkapslar att tillgå. Följderna blir då att man för att nå avsedd verkan måste använda större vapeninsats av andra vapen. Kommer detta att vara mer humant?