Materielavrättningar

Pest eller kolera är ju ett sätt att uttrycka det på. Pengar avsatta för inköp av materiel som till stor del är väsentlig för att kunna verka med framgång på morgondagens (och i många fall tyvärr även dagens) stridsfält ska överföras till förbandsverksamheten. ÖB:s och Försvarsmaktens lösningar på tidigare akuta ekonomiska problem har som bekant ofta varit att flytta pengar från materielanslaget till förbandsanslaget genom att skjuta materielbeställningar framåt i tiden. För 2008 godkändes inte detta förfarande av regeringen och vi hamnade som bekant i våras i den ökända nerläggningskarusellen som i mångt och mycket innebar en tvärnit i Försvarsmakten.

Många andades i helgen ut när alliansens partiledare gemensamt gick ut i en debattartikel och meddelade att det minsann inte skulle bli några förbandsnerläggningar och att 2,2 mdr kr skulle få överföras till förbandsanslaget till 2011. Ingen tvivlar väl på att en stor del av orsaken till detta agerande var Georgienkriget. Jag varnade för att ta ut segern i förskott i mitt blogginlägg om löftet och nu visar sig också bakgrunden.

Regeringens stora förtroendekris i försvarsfrågan utlöstes som bekant sommaren 2007 av att finansminister Anders Borg redovisade att han tänkte spara 4 mdr på materielinköpen till 2011, vilket fick försvarsministern Odenberg att gå i taket och avgå. Regeringens handgångne man i materielbesparingsfrågan, statssekreteraren Håkan Jevrell, kom idag med sin rapport i frågan. Från Försvarsdepartementets pressmeddelande:

"Genomförandegruppen har identifierat ett antal materielobjekt som bedöms som möjliga att avbryta eller reducera. Åtgärderna innebär en förskjutning inom materielförsörjningsprocessen från egenutveckling av materiel till direktanskaffning. De identifierade materielobjekten berör samtliga stridskrafter, säger Håkan Jevrell"


Från Aftonbladet: "Vi har haft som inriktning att detta inte ska påverka vår nuvarande operativa förmåga. Det har varit en ledstjärna, säger Jevrell. " 


Det är inte utan att man undrar om man genomfört någon som helst konsekvensanalys vid framtagandet av listan eller om man bara sett till vilka kontrakt som går att bryta med minimala straffkostnader. Det verkar även som om man inom HKV efterlyser en analys av konsekvenserna av de avbrutna materielinköpen då chefen för materielproduktionen inom Försvarsmakten säger följande till mil.se:


"Försvarsmakten har inte deltagit i genomförandegruppens arbete, vi har endast kvalitetskontrollerat siffrorna. Det här är inte en fråga om effektiviseringar, det är ambitionssänkningar... Nu när vi fått detta besked ska vi analysera konsekvenserna. Delar av det genomförandegruppen beslutat kan komma att påverka vår nuvarande operativa förmåga".


När man tittar på listan är det inte utan att man slås av enfalden i vissa av materielposterna. Några poster:

Avbrutna system
Luftvärnsrobot korvett Visby: Ett gammalt sorgebarn inom flottan har varit luftförsvaret där man alltid fått förlita sig på Flygvapnet för detta. Vid internationella operationer där motståndare eller parter förfogar över flygstridskrafter eller sjömålsrobotar tvingas därför flottan antingen ta med sig Flygvapnet (troligt?) eller samgruppera med annat lands fartyg med kvalificerad luftförsvarsförmåga. Alltså mer belastning än hjälp.

Materiel till IT-försvarsförband : Det ryska agerandet härom året mot Estland visade med all tydlighet att krigföringen numera även har en cyberdimension. Detta upprepades med ÄN större tydlighet i kriget i Georgien. Skygglappar på.

Reducerade system
Utveckling och anskaffning Stridsledningssystem Bataljon (SLB): Informationsöverlägsenhet är i mångt nyckeln till att vara framgångsrik på dagens stridsfält. Detta ska tydligen inte i samma grad gälla Sverige.

Splitterskyddade fordon: Ska tydligen fortsätta vara en lyx inte alla förunnade. Även i skarpa insatser internationellt där skydd är svårare att nå genom eld och rörelse (skador på tredje man tenderar att vara impopulära).

Jas 39, återanskaffning ammunition: Ska man bara sälja alla flygplan utomlands behövs det ju ingen ammunition.


Detta var bara några snabba kommentarer. Det finns mer att säga om dessa och de andra utpekade systemen. Värt att notera är att majoriteten är just hyllvara och inte utvecklade på egen hand. Vidare ska man också betänka kostnaden för kalaset... 2 mdr kr på 3 år.

Inte helt oväntat går socialdemokraterna ut och försöker vinna poäng på frågan. Bl a efterlyser man en bredare försvarsuppgörelse. Jag kan dra mig till minnes ett antal gånger tidigare år när (s) har varit i regeringsposition och handlat likadant, så det går inte att inbilla mig att (s) är bättre i frågan. Det sorgliga i kråksången är ju dessutom att (s) har en deklarerad avsikt att göra ännu större besparingar än alliansen.
Är det någon som anser att detta agerande stärker den svenska försvarsförmågan? Det blir tydligen till att fortsätta att vara partilös. Nu får man invänta budgetproppen på måndag för att se hur ekonomin egentligen blir 2009. De preliminära beräkningarna ser inte lovande ut. Tvärtom, och som vanligt är det spottstyvrar som får enorma konsekvenser efter det inte går att rubba de fast kostnaderna; hyror, löner etc.

Det vore kul om SvD får svar på sina tre frågor till Anders Borg. Varför kan man inte avvakta den nya hotbildsanalysen efter Georgienkriget (det berömda lackmustestet)? Ständigt samma fel i försvarspolitiken. Pengarna styr hotbild och uppgift istället för motsatsen som vore mer logisk.

6 kommentarer:

Anonym sa...
19 september 2008 02:05  

Jag kan nog tänka mig att det finns en del onödiga materielprojekt i försvaret, inom FMV för att vara exakt, men ställer mig samtidigt mycket skeptisk till denna överflyttning då onödiga projekt av sin natur drivs av andra intressen än försvarsbehov. Läs regional/industri-politik.

Eftersom ingen konsekvensbeskrivning bifogats så kan man bara dra slutsatsen att man valt att spara på allt som inte gör ont i fel del av staten. Med andra ord så får man nu mer pengar till övning i utbyte till att man inte får relevant materiel att öva med.

// T

Peppe sa...
19 september 2008 13:38  

Att direktanskaffa låter bra, men blir inte alltid så enkelt och billigt som en lekman (politiker) gärna vill tro.

Tyvärr kan inte lekmannen ta till sig budskap som är mer komplexa än max 1 A4-sida, men jag gör ändå ett försök. Texten sväller tyvärr på grund av behovet av extrem tydlighet i kommunikationen med lekmannen… Trots detta bör lekmannen försöka se bortom textens uppenbara budskap och söka eventuella kunskaper och sammanhang som kan hjälpa lekmannen att göra klokare ställningstaganden och uttalanden.

Nästan alla direktanskaffningar av mer komplexa materielsystem än kalsonger och strumpor, kommer att innebära behov av utveckling för att integrera produkter och system till svenska förhållanden. ”Ja men…”, säger då lekmannen, ”…varför ska vi ha unika svenska förhållanden – vi ska ju bli NATO-anpassade och interoperabla!”. Tyvärr löser inte det alla frågor.

Full interoperabilitet och utbytbarhet av förmågor mellan nationer innebär inte bara gemensamma standarder för tankmunstycken och informationsmodeller, det kräver även gemensamt språk med gemensam terminologi och gemensamma definitioner av begrepp. Det kräver gemensam doktrin, taktik och stridsteknik. Det kräver gemensam organisation och gemensamma rutiner. Det kräver gemensamma koncept för utbildning och underhåll. Det kräver gemensamma lagar, regelverk och rutiner för verifiering, validering och certifiering av systemsäkerhet, miljö, arbetsmiljö, elsäkerhet, transporter mm. Det kräver en gemensam ledning och gemensamma beslut. Utan full utbytbarhet krävs alltid någon form av anpassning.

Så länge Sverige själv vill välja med vilken radio vi ska kommunicera inom förband så kan vi inte köpa off-the-shelf färdigutvecklat för integration av svensk radio. Få utländska tillverkare och kunder bekostar utveckling och integration av en unik svensk radiolösning. Vi måste också köpa integration av radion, dvs. en utvecklings- och integrationskostnad tillkommer på hyllpriset. ”Ja men…”, säger lekmannen som har gått teknis, ”…hur svårt är det att sätta in en annan radio? Det kan jag göra själv om det behövs. Billigt!”.

Ur ett lekmannaperspektiv är det inte svårt, men om vi lägger på svenska lagar, svenskt regelverk avseende bland annat producentansvar och systemsäkerhet så är det inte så enkelt som att byta några kontakter, bocka till en plåt och skruva fast skiten. Nej, det räcker inte med att det fungerar, vi ska också ha tillåtelse och möjlighet att använda materielen samt att låta svenska soldater hantera materielen. Då ställs det vissa krav från våra lagstiftare, vilket är både bra och rimligt.

Installationen ska verifieras avseende miljö så att inte vibrationer överförs till radion som ligger utanför radions miljöspecifikation. Då kan den gå sönder och garantin gäller inte. Installationen ska verifieras i en omfattande systemsäkerhetsanalys och –dokumentation så att inte soldaten riskerar att bli skadad av radion, t.ex. den lossnar. Här är många ingenjörstimmar. Det ska också verifieras att radion inte interfererar med andra system i fordonet och därmed introducerar risker för person-, materiel- eller miljöskada. Den elektromagnetiska miljön ska mätas och verifieras (mycket dyrt). För att göra allt detta så räcker det inte med att köpa prylen, utan vi måste också ha tillgång till konstruktionsdata på konstruktionen vilket kommer ovanpå hyllvarupriset. Detta görs inte primärt för att Försvarsmakten tycker att det verkar nödvändigt utan för att våra lagstiftare kräver det. (Samma lagstiftare som kräver att vi ska köpa off-the-shelf och att det ska bli billigt som fan!) OK, då var radion klar.

Nu tillkommer svensk säkerhetsutrustning enligt svensk lag och standard, t.ex. brandsläckare. Svensk förbandsutrustning skall kunna förvaras, förankras och transporteras på ett säkert sätt, t.ex. soldaternas vapen måste kunna fästas under transport i unika svenska vapenfästen. Ammunition ska transporteras på ett viss sätt. Svensk ammunition måste verifieras för användning i systemet bland annat avseende vibrationer. Lås ska vara konstruerade så att soldaten inte kan klämma sig enligt detaljerade regler i arbetsmiljö- och systemsäkerhetsregelverk. Tyvärr hade man visst en annan lösning i ursprungslandet, så vi får bygga om låsen. Aj då, nu får vi betala ingenjörerna igen.

Elsäkerheten kräver en genomgång. Buller ska mätas (eller tillverkarens mätunderlag köpas) så att arbetsmiljölagstiftningen uppfylls. Vi måste eventuellt anpassa systemet till svensk transportstandard med fästanordningar för lastförankring med mera. Fordon ska uppfylla svensk väg- och trafiklagstiftning och måste anpassas för att klara en svensk registreringsbesiktning. (Viss möjlighet till dispenser finns, men verifiering och certifiering måste ändå ske, vilket är en kostnad ovanpå hyllpriset).

Nu måste vi också uppdatera alla ritningsunderlag, vilket även det är ett krav enligt vårt regelverk. Många ingenjörstimmar.

Nu ska vi uppdatera alla skyltar och varningstexter till svensk standard (vilket också måste uppdateras i ritningsunderlaget). Hoppsan, då måste vi också uppdatera dokumentationen, bland annat användarmanualen. Då får vi köpa den också och lägga många ingenjörstimmar på det - helvete, det hade vi ju inte tänkt oss.

Ja, sedan var det ju underhållet - dokumentation, reservdelar, förpackningar, märkning, verktyg, testutrustningar, kontaktdon, kablar och skärmning, med mera… Det kan ju inte vara annat än svensk standard och följa svensk lagstiftning om vi ska få tillstånd att använda prylarna i Sverige med svenska soldater/anställda.

Är material, oljor, vätskor med mera tillåtna enligt svensk miljölagstiftning, eller behöver vi ta fram alternativ? Först och främst är det inte gratis att göra granskningen. Utöver detta kommer eventuella ingenjörstimmar för att ta fram acceptabla alternativ och verifiera dem med produkten igen (många prov som måste göras om - inte gratis). Här går ett antal timmar åt till design, konstruktion och verifiering samt slutligen certifiering.

Ja, sedan var det ju utbildningen och utbildningsmaterielen…

Utöver detta så har användarna fått för sig att de vill bygga om systemet lite. Det är ju inte helt optimalt. Nu rasar kostnaderna iväg och snart kan vi konstatera att det kanske hade kostat ungefär lika mycket att utveckla skiten själva, med den skillnaden att då hade vi också gynnat svensk försvarsindustri (och arbetstillfällen) samt fått en mer ändamålsenlig och kompetent produkt för användarnas behov. Kanske, kanske inte…

Men, varför ska en lekman (politiker) behöva göra det så här svårt för sig? ”Nä, så komplicerat kan det ju inte vara…det är väl bara att vi ändrar lagarna då?” (Och så kan vi börja om igen med att analysera lekmannauttalanden…)

Se även: http://www.kkrva.se/Artiklar/081/kkrvaht_1_2008_7.pdf

Peppe sa...
19 september 2008 14:24  

Komplettering:

En anledning till att ovanstående anpassnings- och integrationsutveckling blir dyr (per individ), är för att det är ett relativt omfattande utvecklingsarbete som fördelas på mycket få individer, nämligen de få system som vi köper till Sverige. Övriga och motsvarande utvecklingskostnader för grundsystemet har kanske också varit höga, men de har fördelats på hela flottan av system som levereras till alla kunder. Därmed kan styckpriset hållas lågt. Dessa integrationskostnader får vi dock stå för själva, även om vi samarbetar med t.ex. Norge eller Finland, eftersom de har sina egna lagar och regelverk och därmed sina egna anpassningsbehov.

Om vi fortfarande hade anskaffat stora volymer så hade integrationspåslaget per individ gjort att styckpriset endast ökat marginellt. Men detsamma gäller om vi utvecklar själva…

Eftersom vi inte behöver köpa stora volymer, så ska vi istället köpa off-the-shelf (=stora volymer tillsammans med andra kunder) för att få ner styckpriset. Men då åker vi på anpassnings- och integrationsarbete som till stora delar är en repris av grundutvecklingsarbetet med motsvarande stora kostnader, men fördelat på mycket färre individer.

Hur man än vänder sig så är röven bak. I vilken riktning är det skönast att stå med rumpan bar?

Peppe sa...
19 september 2008 15:18  

…jo förresten, apropå kalsonger och strumpor…

Även dessa materielsystem skall verifieras mot svensk lagstiftning. Det har visat sig, bl.a. bland USA:s trupper i Irak, att när man handlar off-the-shelf så kan det ibland bli fel.

Moderna syntetiska underställ som transporterar bort svetten från kroppen kan verka skönt att ha i ett ökenklimat. Mången amerikansk inköpare (och svensk förbandschef) kunde inte stå emot försäljarnas uppenbara logik. ”Självklart ska mina soldater ha det bästa nu när vi ska ut i riktiga farligheter”.

Problemet visade sig dock efter att man utsatts för RPG-eld och när soldaterna, på ytan till synes oskadda, vrålade och vred sig på marken i vad som verkade vara enorma smärtor.

Vad varken försäljare eller lekmän i övrigt hade tänkt på var att smältpunkten för syntetmaterial är relativt låg. När soldaterna utsattes för den mycket kortvariga, men mycket höga, värmen från en näraliggande detonation, så smälte helt enkelt understället på kroppen, vilket orsakade smärtsamma brännskador över hela kroppen. Uniformen, som inköpts och verifierats mot militära specifikationer, hade dock inga skador…

Alltså kommer kanske även kalsonger, som ska köpas från hyllan, att behöva vara lite dyrare än de man kan plocka upp på Dressman. Om du är soldat, så får du i alla fall hoppas på det.

Om du är lekman, så får du väl fortsätta säga ”Men vad fan, hur svårt kan det vara…?”, men är du dessutom politiker så får vi hoppas att du antingen blivit klokare, eller att du inte blir omvald…

Wiseman sa...
19 september 2008 15:36  

Jävligt bra skrivet Peppe! Jag lägger upp det som ett eget inlägg om du inte misstycker?

Andersson sa...
19 september 2008 16:25  

Klockren förklaring av nackdelarna med hyllköp!

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade