Det verkar vara mycket försvarspolitik på tapeten idag. Håkan Juholt undrar varför inte regeringen Reinfeldt sammankallat Försvarsberedningen på ett helt år, trots smärre händelser i omvärlden som t ex Georgienkriget.
Försvarsministern skriver på DN debatt om Sveriges säkerhetspolitiska deklaration att bistå i Försvaret av våra grannländer, samt avsikten att nu sammanlänka den nordiska luftrumsövervakningen (vilket är rätt intressant då man hittills inte tagit höjd för detta i projekterade GLC/NOC). Avseende ett gemensamt nordiskt försvar saknas fortfarande doktriner och framförallt svensk förmåga för detta. Det vore ju högst lämpligt med några omfattande försvarsutredningar för att utreda hur Försvarsmakten nu ska kunna verka inom hela Norden och på vilket sätt.
På DN debatt har också ordföranden i Officersförbundet Lars Fresker en debattartikel där han skarpt kritiserar landets politiker för att man tar så lättvindigt på försvarspolitiken och den oförmåga som nuvarande försvarspolitik gett upphov till, högst aktuellt med tanke på försvarsministerns debattartikel där nu det svenska Försvaret förväntas kunna operera i hela Norden. Som försvarsministern skriver, om ett av våra grannländer blir indraget i krig kommer Sverige inte att förbli oberört. Frågan är bara hur man ska få de mikroskopiska resurserna att nu räcka både i Sverige och i övriga Norden?
Apropå utredningar, talar man på Svd om dagens riksdagsdebatt om det nya personalförsörjningssystemet för Försvarsmakten. Jag har tagit upp detta i mitt förra inlägg. Vad som är högst intressant i ämnet är att Riksdagen debatterar ämnet idag för att votera om ett yrkesförsvar på tisdagen den 16 juni, medan personalförsörjningsutredningen som ska utgöra beslutsunderlag blir klar först den 23 juni. Fantastiskt, är det inte?
Nyheten har också precis nått mig att Försvarsmakten slutgiltigt beslutat om införande av GLC/NOC, trots att utredningen av detta som bl a Allan Widman (fp) tagit del av, visat på en avsevärt dyrare kostnad utan förmågevinst.
VEM är det egentligen som står vid rodret?
14 kommentarer:
Bistå våra grannländer?
Tyvärr är utfästelsen lite vidare än så, den exakta formuleringen lyder:
"Sverige skulle inte stå passivt om ett grannland i Norden eller EU drabbas av kris eller angrepp."
En extremt bra fråga.
:-(
Vad är det för land vi lever i egentligen, är det inte Sverige som är Absurdistan numera?
Lars
Och vem är egentligen kapten ?
Vår famöse ministers ord ekar tomt.
Han har kanske förstått att vid incidenter i Nordnorge och i farvattnen norr därom
blir det Natos sak att ingripa.Lätt att säga att Sverige inte ska stå passivt.
Men har han förstått vidden av ev incidenter över Finland och vad aktioner från svensk sida då skulle kräva?Och över de baltiska länderna?
Ministern borde gå om minst ett år i utbildningen.
Har han dessutom klart för sig hur försvarslöst ett land utan vare sig gränsskydd eller utbyggd underrättelsetjänst ter sig?
Ett land utan personella och materiella resurser att försvara ens en tiondel av arealen kan nog inte ta några brösttoner utan vidare.Spel för galleriet är vad det är!
Tomma hylsor skramla mest!
Värnplikten behövs dessutom!
Egentligen skulle Sverige kunna bidra rätt så effektivt. genast då fienden skulle få klart för sig att de skall möta svensk militär, så skulle fienden nog bli hjälplös utav skratt ....
Borde inte frågan formuleras som:
- Vad är det som driver den som står vid rodret till den typ av försvarspolitik vi ser nu?
Då är svaret sannolikt att minimera risken för att förlora väljare och se till att ha ryggen fri.
Här gäller det ju att framställa sig handlingskraftig utan att det får belasta budgeten.
Detta ses nog dessutom som ett relativt enkelt sätt att snabbt få stopp på STRIL-debatten.
När det sedan (efter semestrarna) visar sig att våra grannar inte var intresserade så kan man ju skylla vår uteblivna STRIL-förmåga på våra grannars bristande samarbetsvilja...
Och om ett år eller så kommer det nog inte att vara så intressant att lyfta fram samarbete mellan Sverige och Norge som ett alternativ för att lösa försvarsfrågor.
Då kommer nog erfarenheterna från de försök som gjorts att visa att vi kanske borde söka andra alternativ (JAS, Archer, fordonsanskaffningar, mm).
Är det inte dags att vi slutar föröka hitta billiga genvägar?
De har ju inte visat sig fungera hittills...
Det finns ca 1000 pers vid rodret eller 11. Beror på om man tror på sagan att FML leder FM.
I förslaget framgår att steg 1 är beslutat. Det är dock inte säkert???
Steg 1 innebär nedläggning av Hästveda 2011 och upprättande av NOC/GLC i Enköping.
Dock bibehåller och upprättar man funktioner vid t ex insats förband. Det framgår dock inte om den nuvarande personalen är välkommen till de platserna.
Om inte, är personalen välkommen? Hur undiker man ett förmågeglapp?
Läser man vidare så är det inte säkert att det är så.....
DVS att det finns ett beslut. Dock framställs det så i förslaget???
Drygt 60 sidor antydningar utan någon form av konkret skrift.
"Man har skapat handlingsfrihet"
"Man inväntar svar från utredningar"
Är svar jag fått när jag frågat.
HKV skär 200 befattningar genom att helt enkelt omplacera från HKV ut i organisationen. T ex SÄKSAM, var hamnar de i organisationen?
Så praktiskt, kan förband göra likadant?
Kan bara tro att PROD LED har fortsatt sin gåskampanj. Nu fick vi vatten på oss, så otrevligt,skakar lite, så där var det borta....
Nu gäller det att hitta ett nytt namn på NOC/GLC.
Lägg ned PROD och låt försvarsgrenarna få utökat självstyre.
Funktioner för Gemensamt Informations Läge (GIL)kan upprättas ur en sådan organisation.
Johansson, Ledningssystemofficer FV
Svidande kritik från Riksrevisionen.
Försvarsmaktens personalförsörjning är för närvarande föremål för Riksrevisionens granskning.
Granskningen fokuserar på officersförsörjningen och Riksrevisionen konstaterar att det i besvärande omfattning föreligger betydande brister inom flera delområden.
I en preliminär rapport sammanfattas slutsatserna bl.a. enligt följande;
Bemanningen inom myndigheten är i strukturell obalans. Organisationenheternas bemanning (personalstock) är i regel inte matchad mot personalramen. Omkring en tredjedel av enheterna har antingen tio procent fler eller färre yrkesofficerare än den tilldelade ramen. Det finns flera enheter som lider brist på personal. Sju av förbanden saknar mer än 10 procent av de yrkesofficerare som skulle ha funnits enligt personalram. Samtliga flygvapenförband har underskott på yrkesofficerare.
Försvarsmakten når verksamhetsmålen, men personalbrister har haft negativ inverkan på verksamheten. Flertalet förband tilldelas lägre målsättningar, i form av bland annat PersQ, än vad som förväntas med utgångspunkt i långsiktig planering. Sänkningarna förefaller till stor del vara en konsekvens av krav på besparingar, men även brist på personal och kompetens. Under perioden 2005-2007 tar ungefär hälften av förbanden, varje år i månadsrapporteringen, upp att verksamheten genomförs med sänkta ambitioner till följd av brist på bland annat personal. Det saknas tid för redovisning, efterarbete och utvärdering. Uppföljning och dokumentation samt kompetensutveckling av officerare har fått stå tillbaka. Flera förband menar att personalsituationen gör att säkerheten kan påverkas negativt. Personalen räcker inte till och har inte samma erfarenhet som förr. En underbemannad organisation som under lång tid jobbar med vakanser utarmas och får minskad produktivitet. I förlängningen kommer misstag att begås som äventyrar säkerheten för såväl egen personal som för tredje part. Fortsätter personalsituationen som nu befaras olyckor ske.
Försvarsmakten har problem med attraktionen och rekryteringen. Åren 2007 och 2008 har Försvarsmakten fyllt utbildningsplatserna till den grundläggande yrkesofficersutbildningen endast till tre fjärdedelar. Rekrytering av kvinnliga yrkesofficerare är inte tillräcklig. Enligt Försvarsmaktens rekryteringsmål skulle andelen kvinnliga yrkesofficerare uppgå till 6 procent år 2007. År 2008 var andelen kvinnliga yrkesofficerare endast 4,7 procent. Det saknas kunskaper om och metoder för mätning beträffande hur myndigheten uppfattas som arbetsgivare. Avsaknaden av ett samordnat attraktionsarbete anses leda till en organisation med låg effektivitet till hög kostnad samt låg utvecklingspotential.
Försvarsmakten har svårt att behålla värdefull personal. Till exempel har under de senaste åren skett fler avgångar av yrkesofficerare än önskvärt – vilket resulterar i kompetensförluster samtidigt som det indikerar problem med attraktionsgraden. Sammantaget ser Riksrevisionen allvarligt på bristen på personal knuten till Försvarsmaktens kärnverksamhet. Rådande förhållanden får konsekvenser för myndighetens produktion och i förlängningen skapande av förmåga.
Försvarsmakten kan styra sin personal mer effektivt. Högkvarterets styrning anses sakna samordning och det uppfattas vara oklart om det är produktionsledningen eller insatsledningen som har yttersta mandat att ta de styrande besluten.
Verksamhetsstyrningen kan tydliggöras. Verksamhetsuppdraget uppfattas för omfångsrikt och onödigt komplicerat till sin uppbyggnad. Flera förband uppfattar att Högkvarteret ger många och i vissa fall motstridiga styrsignaler vilket leder till oklarheter vid prioritering av verksamheter. Ansvaret inom Högkvarteret för kontakterna med förbanden uppfattas flyta fram och tillbaka mellan insats- och produktionsledningarna.
Om det nu är så illa beställt med försörjningen av yrkesofficerare som Riksrevisionen beskriver, hur skall det då bli med den framtida försörjningen av specialistofficerare, yrkessoldater och sjömän?
/mr green
Tolgfors har fruktansvärt mycket att ta igen. Att sossarna förintade Sveriges försvar i större omfattning än någon fientlig armé någonsin presterat, vilket lämnade oss mer försvarslösa än någonsin, var chockerande – och förhoppningsvis inte förödande. Därför röstade jag ju självklart på moderaterna i senaste valet. Men när Tolgfors tillfördes till tyglarna som försvarsminister var det ju definitivt inte så att han pratade om Sverige och försvaret av detta. Nej, killen babblade om budgetperioder, ekonomiska faktorer och monetära kortsiktiga aspekter. Att Borg styrde dessa tyglar var pinsamt uppenbart. Inte ett pip om att vårt försvar var kört i botten och att vi var mer försvarslösa än Luxemburg. Och är. För vad har snubben presterat hittills? Inte mycket. Vi har ju fortfarande fler hövdingar än indianer (officerare än soldater) hemma i Försvarsmakten. Vi har fortfarande ett försvar som är redo att göra vad ett försvar gör – men om något år – och inte ens då i den styrkenivå att det skulle göra någon skillnad.
Men – samtidigt som detta sker, hymlar Tolgfors vidare om försvarssamarbeten. Men varför skulle Tolgfors utlova att Sverige kommer till undsättning inom ett år, då han nu vet efter Georgien, vilket de flesta försvarsintresserade alltid vetat, att händer något, så händer det fort, oväntat och utanför diplomatins kontroll, så… ja, Tolgfors lovar bort vår neutraliet till att försvara andra länder i närområdet med en armé vi inte har!
I samma veva “förväntar” han sig att vi får hjälp av våra grannstater i det fall vi blir angripna. Men varför, varför, varför, skulle dessa länder försätta sina städer, sin befolkning och sin armé i en situation som vore katastrofal, bara för att Sverige, som ändå inte är berett på att möta ett angrepp hur det än skulle se ut, mer eller mindre uppmanat fienden till angrepp genom alltför stora ord och alltför lite kraft bakom dem? Om vi inte har förmågan att försvara vår vilja och vårt land, varför skulle då en grannstat offra sina söners och döttrars blod för oss?
Nu börjar Tolgfors rabbla på att han ska bygga upp en yrkesarmé på ca 50.000 man med erfarna soldater och med state-of-the-art utrustning för samma – om inte mindre – budget, än nuvarande. Lyckas han och får ihop detta, byter jag självklart åsikt. Vi kan ju fortfarande inte försvara Sverige med ynka 50.000 man + hemvärn – men en sådan styrka kan åtminstone göra mer i vad försvaret är till för, vilket är att förhindra ett krigsutbott över huvud taget, än vad vad vårt nuvarande skämt till “försvar” kan göra. Så – om han får ihop detta med ett yrkesförsvar på 50.000 man för bara 10 miljarder mer än Finlands 350.000 värnpliktiga, F/A-18-plan, Leopardvagnar etc, och mer reella möjlighet att försvara landet, ja, då är han faktiskt värd en eloge. Och sannolikt min röst på (m) nästa val. Men tills han bevisat detta och fortsätter sätta en kortsiktig ekonomisk tankevärld före Sveriges fortsatta existens, kan jag inte ens överväga att lägga min röst på (m).
Så länge Sveriges partier inte anser sig beredda att försvara Sverige, kan jag ju inte rösta på något av dem!
Jag är definitivt inte ute efter någon militärregim i Sverige, men om vi ska fortsätta med vår fria tanke som vi har här, så måste vi vara beredda att med vapen i hand försvara den rätten. Och det inte bara kortsiktigt “här och nu” utan faktiskt långt, långt in i framtiden. Och de senaste regeringarna har definitivt inte levererat alls på den punkten. Inte ens i närheten. Snarare har de hämmat det.
Så Tolgfors har ett stort underläge att hämta in innan han återhämtat alla minuspoängen han och hans föregångare skaffat sig, innan han återfått mitt och väldigt många andras förtroende.
Wiseman
Relevant fråga. Jag bedömer att FM idag styrs av ett street-basket lag.
Fredrik Reinfeldt
Anders Borg
HG Wessberg
Inte fler, och inte färre. Departementsledningens bidrag är att torka av planen mellan perioderna. Och hålla dörren till FöD stängd för de som har ett och annat att säga.
Spel inför tomma läktare.
Tyvärr.
mvh
Johan
@ Johansson 00.34
Ett annat sätt att beskriva det:
I FM är det oftast så att det är "svansen som viftar hunden"
@ Westerholm 05.24:
Nja jag tror snarare att det är "Knattelaget Tre Stjärnor" som leder matchen där alla springer på bollen utan att snegla mot vare sig mål eller motståndare...
Det här kommer att sluta illa... Tänk på att så bra som vi har det idag kommer vi aldrig mer att ha det!
Ärligt talat - varför bry sig? Själv har jag gett upp när de "Nya Moderaterna" drog ur proppen och stal det sista halmstråt.
Världshistoriens mest självföraktande och självdestruktiva folk (som inte ens vill anse sig vara ett folk) tycker inte det är så viktigt att ha ett eget land med arv, historia och traditioner. I god svensk konsensus är nationalstaten omodern och lite larvig.
I princip allt utanför landsgränsen är dessutom lite "finare" och "bättre" än den svenska kulturen. Om det nu finns någon sådan. Hela nationens nomenklatura är rörande eniga om att det ju inte ens finns någon riktigt "svensk" kultur. Och landets historia manar endast till skam.
Ett land som spottar på sitt eget varande förtjänar helt enkelt historiskt sett inte att existera - och jag är helt säker på att historien kommer att reglera detta så att folket får någorlunda som de vill under min livstid. Sverige kommer att upphöra som självständig nation.
Utan försvar går det kanske bara fortare och med mindre blodsspillan. Nackdelen är väl att ett militärt vakuum ofta blir ett slagfält för andra. dessutom kan man inte kontrollera VILKA ens nya herrar blir. Men jag hoppas ni blir nöjda, svenskar...
Jag tror nämligen man får nämligen den framtid man förtjänar.
Be careful what You wish for, svenska folk - it just might come true...
En cirkusdirektör med en häst och en kanin stämmer väl lika bra.
Skicka en kommentar