Idag erbjuder jag två intressanta reportage från Afghanistan. Det första är ett reportage om de amerikanska medevac-helikoptrarnas hårda jobb i Afghanistan och det kan väl ge en inblick i vad som skulle kunna bli vardagen om Sverige någonsin får iväg Hkp 10B till Afghanistan.
Det andra reportaget är minst lika intressant. Det är skrivet av den brittiske journalisten som ofrivilligt blev "embedded" hos talibanerna då han tillfångatogs av talibanerna när han skulle göra ett tveksamt genomtänkt reportage om tankbilarna som bombades. Några dagar senare fritogs han av brittiska soldater. Reportaget utgör intressant läsning och beskriver bl a hur talibanerna agerar inom det tyska PRT:t i Kunduz, öster om det svenska ansvarsområdet.
Embeds
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
SVS
Stöd Våra Soldater
Bloggar jag följer
-
-
-
-
Tusen dagar av krig2 dagar sedan
-
-
-
Flygvapnets pilotutbildning3 månader sedan
-
-
-
En kort reflexion1 år sedan
-
-
-
Neverending Story1 år sedan
-
-
-
Parklek m/601 år sedan
-
-
Fäktmästare och kosacker2 år sedan
-
NATO, nyttan för Sverige2 år sedan
-
-
-
-
-
-
-
Agree to disagree...4 år sedan
-
25 år siden Srebrenica4 år sedan
-
Veteraner förtjänar att hedras4 år sedan
-
Om ett nödvärnsfall i Rättvik III (III)4 år sedan
-
Twittertrådar5 år sedan
-
-
-
Nytänkande, tack!6 år sedan
-
-
-
-
Kolumn: Svagare stöd för Brexit (SvD)7 år sedan
-
-
Trust7 år sedan
-
-
-
-
-
Sovjets barnbarn visar frustration8 år sedan
-
-
I OTAKT8 år sedan
-
Halvsovande blogg8 år sedan
-
-
Reservofficer blir Totalförsvar8 år sedan
-
Påkörd av moped9 år sedan
-
-
Vila i frid Ralph Lédel9 år sedan
-
-
-
Av: KAURIN9 år sedan
-
Charader9 år sedan
-
Nato eller inte?9 år sedan
-
Gick du på den lätta?9 år sedan
-
-
Det första Unckelstipendiet11 år sedan
-
Försvarsministern hos Försvarsradion11 år sedan
-
Contact11 år sedan
-
Gratis är gott11 år sedan
-
-
-
Nu har vi flyttat färdigt!11 år sedan
-
Malissa paukkuu, mitä sitten?11 år sedan
-
Omstart på ny adress11 år sedan
-
-
Mantra12 år sedan
-
Våldet i Syrien måste stoppas12 år sedan
-
End of the line12 år sedan
-
Läser i New York Times’ idag…12 år sedan
-
Ännu en dag i R.D. Congo..13 år sedan
-
-
US ARMY Del 2. Lön och Incitament13 år sedan
-
22 kommentarer:
Rekommenderar även varmt (kanske välkända men nämnvärda) Michael Yon på samma tema.
http://www.michaelyon-online.com/
Ja, han är bra, men det har varit lite sparsamt med uppdateringar sedan han blev utsparkad av MoD.
Tack för länkarna. De ledde mig vidare till andra intressanta och seriösa bloggar på New York Times om kriget.
Det börjar framstå som vad vi behöver är en seriös strategisk planering för COIN; vi behöver koordinera och integrera våra politiska, militära, polisiära och civila ansträngningar för att uppnå de effekter som önskas. Att leda detta är en oerhört viktig uppgift för vår politiska ledning i regering och riksdag, och då menar jag inte att stå på torgen med enkla budskap till väljarna. Måtte de visa sig uppgiften mogna. Det här är för viktigt för att käbbla om vems fel det är att vi är där, eller att vi inte har användbara helikoptrar. Det är också ett ansvar för opinionsbildarna i press och annat att ta ansvar för att lyfta debatten till något som kan bidra till att lösa frågan och inte bara skrika ut sina åsikter. Slutligen blir det en fråga för alla svenskar som engagerar sig i saken: Vad gör du för att lösa problemet?
PS [Sammanfoga gärna med föregående!]
Vid närmare eftertanke slår mig att här har vi (äntligen) en viktig uppgift för FM militärstrategiska och operativa ledning att samverka med motsvarande Stockholmsnivå för SIDA, UD, RPS och de NGO:er som verkar i landet (främst SAK), för att finna gemensamma och fristående ansträngningar.
Mycket intressant. Artikeln visar verkligen att en Medevac helikopter kommer att sättas ner mitt i de värsta områdena för att möjliggöra de korta insatstider som krävs för att rädda en svårt sårad soldats liv.
PJ är en resurs vi aldrig haft i Sverige. Det närmaste man kan komma är våra ytbärgare. Men dom har aldrig haft en stridande befattning. Jag undrar hur Sverige tänker sätta ihop besättningen i en eventuell HKP10B för Afghanistan? Hoppas bara att dom inte skickar en stackars sjuksköterska med i helikoptern.
Att landsätta personal i terräng som med stor sannolikhet är minerad var någonting USA praktiserade med framgång i Vietnam. En lärdom som verkar försvunnit. Att hovra på låg höjd utan att sätta ner medarna kan jag tänka mig är mycket svårt i Afghanistan då all sand mycket snabbt leder till risk för Brown-Out.
Chefsingenjören: I NBG var det faktiskt sjuksköterskor och läkare som skulle medfölja ombord...
Nästan det man kan misstänka. Försvarsmakten tror att en Medevac helikopter består av civil flygräddning med lite ballistiskt skydd och en KSP. Det är skillnad att som sjuksköterska åka ut i ett bepansrat fordon för att hyffsat kontrollerat närma sig striden från sidan och att med helikopter sättas ner mitt i ett minfält...
Faran med Brown-Out får inte undervärderas. Så sent som för en månad sedan kraschade en Kanadensisk CH-146 i Afghanistan på grund av att piloten efter start i Brown-out flög in i en stenmur. 3 personer ombord dog och 3 skadades. Laget förvärrades på grund av kraftiga vindar och uppiskat damm från en CH-146 som startade framför.
Ska vi sända helikoptrar till Afghanistan måste dom få träna i realistisk omgivning. England skickar sina Merlin besättningar för en 4 månaders kurs i USA innan ombaseringen till Afghanistan.
http://chefsingenjoren.blogspot.com/2009/08/trana-for-afghanistan.html
Vad jag hört är det läkare och sjuksköterska även i HU ISAF. Sen lär det ju inte vara sjuksköterska i den meningen att det är en dam i 50-årsåldern som ler moderligt och sätter lite dropp, utan de som åker lär nog snarare vara lite yngre och mer "soldatiga".
Jag tror att ni överdriver läget i norr rätt mycket när ni jämför på detta sätt. Visserligen har antalet tillbud ökat en del på senare tid men det lär ju fortfarande vara så att det går dagar, veckor eller kanske månader mellan varje MEDEVAC-larm.
Åter igen denna bataljonsövningsmentalitet som slår igenom hela tiden.
Om man någon gång bemödade sig att fråga dom som vet eller åtminstone jobbat med det ett tag i skarpa situationer...
>>Mackan, vad är det som överdrivs?
J.K Nilsson
Anonym 11:13:
Jag håller med dig.
Hade jag varit den som hade ansvar för att en ny uppgift ska genomföras (oavsett vad) är väl det första man gör (förutom att läsa på tillgänglig info) att ta kontakt med andra för att ta del av deras erfarenheter.
Det kanske är för dyrt att skicka någon till t.ex. England för att höra hur de gör?
Vad jag har läst har andra länder dragit erfarenheten att medevac uppdrag är bland det svåraste och mest riskabla man kan syssla med jämfört med annan helikopterverksamhet.
Medevac går inte att planera med framförhållning på samma sätt som andra uppdrag och det förväntas att helikoptern snabbt kommer (i hög hotmiljö/dåligt väder/H24).
Mackan: Att larmet kanske sällan går behöver väl inte betyda att det är mindre krävande för det när det väl händer?
Dessutom är flygtrimmet kanske inte det bästa efter några veckor på basen med begränsad övningstid.
/Danne
Det är överdrivet att jämföra insatsfrekvensen mellan södra och norra delen.
Om det nu är så att man skickar med typ en ambulanssjukvårdare som gjort värnplikten och är kanske i 30-årsåldern, så tror jag att denne kan lösa sin uppgift på ett bra sätt. Det är ju inte sjuksköterskans uppgift att storma ut och först kriga till det, utan det viktigaste är stresstålighet och förmåga att på ett bra sätt göra ett akut omhändertagande, samt bära bår.
Nu har vi ju heller inga PJ:s så vad föreslår herrarna att vi skall skicka med istället för sjuksköterskan?
@Mackan
Dom flesta soldater idag är väll utbildade i första hjälpen? Och det är väll ungefär vad som behövs för att få in den sårade i helikoptern där en ev. läkare kanske eller kanske inte väntar och sen vidare till sjukhus? Eller har jag grovt fel nu?
Men som dagens Svenska militärlandskap ligger så skulle det inte förvåna mig om det blir några nyutbildade frivilliga sjuksköterskor med lotta bakgrund som får uppgiften...
Och om denne soldat efter genomförd värnplikt utbildat sig till och jobbat några år som ambulanssjukvårdare eller sjuksyrra på en akutmottagning, och är van att hantera traumapatienter akut, är det då fel att välja denne, till förmån för en nymuckad soldat med två dagars kamrathjälpsutbildning?
Och om du var läkare ombord, skulle du helst vilja ha en van sjuksköterska eller soldaten som assistent på vägen till sjukvårdsinrättningen?
(Förtydligande: Även personer av manligt kön benämns sjuksköterska.)
För att ytterligare utveckla lite så tror jag inte att en PJ ligger så långt före en svensk sjuksyrra mot just detta specifika uppdrag, eller behöver i alla fall inte göra det, om man rekryterar rätt. Självklart har en PJ mycket annan utbildning inom fallskärmshoppning, dykning och rena militära "grenar" men frågan är hur mycket bättre sjukvårdare det gör honom i förhållande till en svensk ambulanssjukvårdare/sjuksyrra. Erfarenhet är en annan femma, och där har "Pedros" ett omätbart stort övertag, av naturliga skäl, men det är en faktor vi knappast kan påverka.
Jag får en känsla av att ni talar om två olika saker. Handlar det som Mackan beskriver om en person med bra soldatbakgrund och ambulanssjuksköterskekompetens är det en sak. Det är en helt annan när man rekryterar från HSE på förbanden. Hur såg det ut på HU 01/NBG?
Befattningarna kommer att läggas ut på mil.se för sedvanlig rekrytering men självklart är det öppet att söka även för anställda vid HSE. Precis som vid all annan rekrytering hänger resultatet på att man får rätt sökande att välja från.
Hur man än vrider och vänder på det så är dessa "speciella sjuksyrror" mycket få till antalet och vill säkert inte göra utlandstjänst en gång i halvåret för att fylla ett behov som Försvarsmakten inte förutsett.
Det är nog bara att sätta igång och utbilda ett gäng med hugade frivilliga och se om det löser våra problem.
Fram till dess så kan det säkert räcka med att försöka rekrytera dessa få "speciella sjuksyrror" som kanske redan passar in i profilen.
Varför inte börja med att försöka rekrytera sådana "speciella sjuksyrror" till FM, dvs inte bara till en insats utan till ett förband. Sen komplettera med sådana som behöver utbildas (militärt eller sjukvårdsmässigt) för att göra jobbet? Då kan vi få en bra blandning på erfarenhet och entusiasm, samtidigt som vi kan få blandad ålder, kön och andra erfarenheter. Basen för det nya Försvaret bör inte vara gymnasister bara för att vi det senaste århundradet är vana att få in 18-åringar till våra kaserner.
Ett annat sätt att säkra helikoptertransportresurser till våra soldater i ISAF är att skicka en TP84 att avlasta helikoptrarna. Det är nåt vi kan och är bra på. Michael Yon har en annan gripande historia som visar hur många länkar det är i medevac-kedjan: http://www.michaelyon-online.com/do-americans-care-about-british-soldiers.htm
Ndorop: Visst, men hur många sjuksyrror med den kompetensen rekryterar du med en lön på 17 000 kr i månaden med de åtaganden som det innebär att vara soldat i Försvarsmakten. Jag uppfattar det som att det är ytterst få som själva tror på att det ska gå att rekrytera till fyllest med de villkor och den lön som erbjuds soldaterna. Däremot är det desto fler som hoppas på att det ska gå.
Wiseman: Nej, där biter dom i sten, det instämmer jag i. Att fylla rollen som sjuksyrra kräver rejält med specialutbildning och erfarenhet, ovanpå den grundläggande soldatutbildningen. Lönen måste vara därefter och i paritet med den civila marknaden. (Det spelar en unerordngad roll om vi utbildar någon i flera år själva eller "köper in" kompetensen.) Vi måste också skapa andra incitament, som personlig och professionell utveckling så det uppväger de ansträngningar insatserna kräver. De obekvämheter kommenderingar innebär måste också minskas genom bostadsförmedling mm.
Jag uppfattar behovet av sjuktransport i form av Casevac som större och mer akut än behovet av mer kvalificerad Medevac.
Tyvärr så tycks FM vara fastlåst i att titta på det sistnämnda, något som fördröjt funktionen och som fortsatt ligger som hinder för den.
Det svenska sjukvårdstänket fungerar inte i praktiken, tyvärr. Och det kommer inte bli lättare att rekrytera sjv-personal eftersom de utdragna insatsområdena kräver sjv-personal i terrängen där det händer. Det ställer såna krav att det blir hart när omöjligt att rekrytera kvalificerad sjv-personal på sikt.
I stället får man se till att få ut mindre kvalificerad sjv-utbildad personal ut i terrängen för att klara av det absolut mest akuta för att möjliggöra upphämtning av Casevac till Fältsjukhus (motsv) för vård.
Apropå den helivac-diskussion som utspunnit sig här, noterar jag förevisningen på F17: "Under CSAR-scenariot deltog både helikoptrar, JAS 39 Gripen och flygbasjägare i den iscensatta räddningsaktionen av en nödställd pilot."
http://www.mil.se/sv/Forband-och-formagor/Forband/Blekinge-flygflottilj-F-17/Nyheter/Blekinge-flygflottilj-i-Europas-militara-centrum/
Skicka en kommentar