Muller i öst, beredskapsövning och förstärkningar

SVT Rapport tog ikväll som första större svenska nyhetsmedium upp de stora ryska övningarna som just nu försiggår i vårt närområde. Såsom den svenske militärattachén sade i intervjun: I väst övar man för internationella insatser i konflikthärdar i tredje världen, medan Ryssland och Vitryssland (som nu ska heta Belarus enligt svenska akademin) fortsätter att öva samma scenarior med stora pansarslag som man gjorde under det kalla kriget. Det är lite sorgligt att den massansamling av ryska stridskrafter (uppåt 60 000 man) med i stort sett alla landets olika materielsystem som nu skett i vårt närområde, knappt renderat i en notis i rikspressen, medan NATO-övningen Loyal Arrow i Norrbotten dominerade nyheterna i flera dagar. Det gäller att inte störa den svenska skönhetssömnen.

Frågan blir då, vad ska vi i Sverige öva oss på? Afghanistan eller det nationella försvaret. Faktum är att just nu pågår faktiskt en beredskapsövning i Sverige, där Försvarsmakten genomför ett slags diagnostiskt test av den svenska beredskapen. Förhoppningsvis faller det väl ut eftersom beredskapsövningen varit känd ute på förbanden sedan länge. I förhållande till de ryska övningarna är beredskapsövningen en dvärg då endast ca 1600 personer är inblandade. Hela Försvarsmakten mobiliserar ju inte ens längre motsvarande den personal som deltar i de ryska övningarna.


För egen del anser jag att svaret är givet. Vi måste se till att ha en betryggande nationell förmåga innan vi breddar oss till internationella insatser. Därmed inte sagt att vi avveckla våra internationella insatser, men det nationella försvaret har alldeles för länge varit eftersatt och jag välkomnar därför denna beredskapsövning och hoppas att den följs av fler i närtid. Gamla läxor glöms snabbt och det gäller att hålla erfarenheterna aktuella. Det vore ju t ex inte så dumt att se lite fler samövningar mellan polis och militär så vi slipper fler situationer där ingen vågar agera, såsom vid den gångna veckans helikopterrån.


Samtidigt meddelar Försvarsdepartementet att man successivt vill förstärka den svenska Afghanistaninsatsen, vilket ska diskuteras i Riksdagen under oktober. På sikt vill man utöka insatsen till över 600 personer och dessutom tillföra fler stridsfordon med tanke på det försämrade säkerhetsläget.

Uppdaterat 30/9: Det talas återigen om ambulanshelikopter, men denna är nu försenad minst till 2011, vilket är mer än 3 år efter att den skulle ha varit i tjänst. (Läs gärna hos Allan Widman också) Jag hoppas att man till 2011 också tagit höjd för att skicka helikopterbesättningarna på utbildning i Hot 'n' high (dvs det mycket speciella klimat som är i varma högt belägna områden såsom Afghanistan, där helikoptrar presterar som sämst och som lett till ca 90% av alla helikopterförluster i Afghanistan), annars kan man lika gärna låta bli att skicka någon svensk helikopter. (Här kan man för övrigt läsa om hur amerikanska medevachelikoptrar nyligen landade mitt i en eldstrid och hjälpte två svårt sårade danska soldater som skadats i strid med talibanerna)

Försvarsministern undersöker också möjligheterna att sända ett av kustbevakningens nya flygplan till piratjakten utanför Somalias kust. Frågan är om inte bloggkollegan Chefsingenjörens inlägg häromdagen och i somras delvis ligger till grund för detta. Flygplanen är helt klart mycket kapabla för uppgiften med alla sina avancerade sensorer men saknar t ex länk 11, 16 och 22 vilket är det som används för kommunikation inom marinförband. Flygvapnets nya ASC 890 radarspaningsflygplan har kommunikationsförmågan och en fantastisk radar, men brister istället i optiska sensorer. Samtidigt finns det också en stridsflygenhet med JAS 39 i löpande beredskap som mycket väl skulle kunna lösa uppgifterna med sina sensorer och som är övad i scenarior av denna typ.