USA vill att EU tar ett större ansvar för kriget i Afghanistan och syftar då främst på Tyskland, Frankrike, Italien och Storbritannien.
"En utväg för Obama kan bli att begära att EU-länder i stället ställer upp med förstärkningar. EU- och Natokällor säger till The Guardian att med planerade neddragningar av fredsstyrkorna Kfor och Unifil, i Kosovo respektive Libanon, uppstår ledig militär kapacitet i Europa.
- Tyskarna har mer kapacitet, liksom fransmännen, italienarna och Storbritannien, säger en Natokälla till Londontidningen."
Det förvånar inte mig att Natokällan inte nämner Sverige. Mer kapacitet i Sverige blir nog svår att finna då den svenska försvarspolitiken medfört att vi idag har en försvarsmakt där t ex:
- arméförbanden inte räcker till för de markstridsuppdrag insatserna i Kosovo och Afghanistan innebär utan flygvapenförbanden får stötta med att stå för vissa rotationer (än så länge har Marinen varit förskonad, men frågan är hur länge det dröjer?)
- där man av ekonomiska skäl avskaffar basförsvarsförbanden inom Flygvapnet och Marinen
- antalet stridsvagnar snart uppgår till 60 st
- antalet artilleripjäser understiger antalet generaler/amiraler
Fortfarande kvarstår paradoxen att vi 1993 hade över 2000 man samtidigt sysselsatta inom den lilla sidouppgift internationella insatser då innebar för Försvarsmakten, medan vi idag har en på pappret expeditionär Försvarsmakten med fokus på internationella insatser, där försvaret av Sverige länge åsidosatts och ändå kommer Försvarsmakten inte att mäkta med mer än på sin höjd 1600 man insatta.
Jag har full förståelse för att inte Sverige nämns som ett land inom EU som man förväntar sig ska ta ett större ansvar i Afghanistan.
14 kommentarer:
Men Obama kan väl knappast begära det av oss, vi är ju inte ett Natoland? En FÖRFRÅGAN hade ju kunnat komma från OBAMA förstås. Men sen kan det ju till del också bero på att våra soldater är placerade på säkrare platser där förstärkning inte behövs än.
Roger Klang, Lund
Nja, det var ju EU som var föremål för missnöjet. Inte NATO.
Det är inte så stor skillnad mellan de italienska och tyska områdena och det svenska. Vitsen med förstärkningar bör naturligtvis vara att förekomma och inte agera reaktivt.
Kärnan var också den oförmåga den svenska försvarspolitiken lett till.
Tyskland, Frankrike, Italien och Storbritannien har tillsammans ca 266 miljomer invånare. Det ger i sig underlag för större ekonomier och personal. Sverige med sina dyga 9 är inte mycket mer än en bonde på schackbrädet. Dessutom kan USA själva städa upp sina egna problem dom skapat med tveksamma resolutioner i FN. Snart vill dom nog ha ännu mera hjälp i Irak också. Rädda den feta amerikanska livsstilen till vilket pris som helst, mer oljekrig!
Bring our boys/girls home!
Om inte de förmodat vänligt inställda staterna tar vårt försvar på allvar så måste ju de förmodat illasinnade staterna hysa den största respekt för det - Eller
Jag har skrivit det förut - men repetition är ju kunskapens moder:
"Ingen hjälper den som inte försöker hjälpa sig själv"
Tolgfors med sin ensidiga solidaritetsdeklaration kommer nog till insikt vad det lider
Hoppas bara att det inte är för sent då...
Men nästan hela Europa är Natoland, Wiseman. Det kan ha varit ett smart och medvetet drag att låta både EU- och Natokällor simultant vända sig till EU med sina synpunkter på bristande solidaritet. Natokällan uttryckte sig om Natoländerna Tyskland, Frankrike, Italien och Storbritannien. EU-källan betonar istället Kosovo och Libanon där svenska och finska soldater finns stationerade (eller finns de inte?). Inte för att de hoppas på att vinna så värst mycket mantal, men för att det är viktigt moraliskt för USA att Sverige och Finland finns med som en aktiv part i kriget mot terrorismen. Så slår man två flugor i en smäll! Men kanske vill de bara inkludera oss på ett snyggt sätt? Jänkarna har ju alltid varit sanna gentlemän i vår tid, i alla fall fram tills efter 9/11 någon gång, då W sade att alla som inte var med dem var emot dem.
Mvh Roger Klang, Lund
å ena sidan skall vi vara med bland de stora LoI-samarbete, EDA mm, å andra sidan har vi inte resurser och råd att vara med överallt...
Den felande länken i dessa sammanhang, är att dränera svensk försvarsindustri totalt - och fortfarande tro att man kan medverka som partner i internationella materielprojekt. Enda sättet att delta utan kompetens är slanta upp - men pengar har vi ju inte heller...
Kontentan är egentligen att utrikespolitiken och försvarspolitiken är rätt långt från varandra och den senare söker sin roll. Det är enkelt för Calle B att lova insatser, men svårare att leva upp till.
En annan orsak är förstås att Sverige undviker den aktiva militära roll som de flesta nämnda länderna har tagit på sig.
Paradoxen är ju att medan svenska folket tror att vi "krigar" i Afghanistan för att skaffa oss pluspoäng hos NATO, så blir vi i praktiken avfärdade som stridsskolkare av de som verkligen strider på plats.
/Kompis
NY AFGHANISTANSTRATEGI – VEM BETALAR PRISET?
General Mc Crystal har överlämnat en rapport om läget i Afghanistan tjänstevägen till Presidenten. Innehållet i rapporten är inte offentliggjort i skrivande stund men han förväntas föreslå utökad truppnärvaro och att skydd av civilbefolkningen skall vara ISAF:s och USA:s nya strategi. Det är väl bara Tolgfors som tror att denna föreslagna strategi redan är gällande. Han lär ha uttryckt sin besvikelse över att inte alla svenskar förstår att vi är i Afghanistan för att skydda befolkningen.
I Irak försökte 140 000 (efter ”the surge”) amerikanska soldater att skapa säkerhet för en befolkning på 28 miljoner människor på en yta som är två tredjedelar av Afghanistans (och med mer lättillgänglig geografi). Man kan fråga Södertäljes kommunalråd vad han tycker om hur man lyckades.
I Kosovo deltog en internationell koalition med som mest 50 000 man. I Afghanistan är befolkningen 16 gånger större än i Kosovo och ytan är 60 gånger större.
Nu till saken. Skydd av civilbefolkningen är en lovvärd och politiskt lättsåld målsättning, men som officiell strategi kommer det att påverka motståndarens agerande och göra civilbefolkningen till måltavla.
Hur är det troligt att motståndaren kommer att agera för att hindra västvärlden från att lyckas med den nya strategin, mot bakgrund av hur han värderar civila människoliv? Den nya strategin måste täcka alla fyra dimensionerna, d v s närvaro i både tid och rum. Särskilt lokal närvaro under väldigt lång tid kommer att bli svår att vidmakthålla. Det finns inga vaccum att tillgå, utan endera sidan kommer att vara lokalt närvarande.
Det troliga är att civilbefolkningen kommer att stå i fokus för båda sidors krigsansträngningar, fast på diametralt motsatta vis. Bästa sättet att motarbeta den nya västliga strategin är att se till att den misslyckas. Hur får läsaren själv räkna ut.
Nu börjar vissa västländer att söka efter en exit strategi. Läste i Svd i morse rubriken Berlosconi vill gradvis lämna Afghanistan. Samtidigt vet vi att opinionen svänger i viktiga länder som GB, Tyskland och även i USA.
Wiseman: Skyddet av våra trupper är en materielfråga. Krig mot en okonventionell motståndare är det inte. Om så vore skulle aldrig Vietnamkriget förlorats, Irak skulle varit en lugn plats idag och Al Qaida skulle varit besegrat för länge sedan.
Observatören
@Observatören: När Tb ger sig på folket, så förlorar de kriget. Det är därför det är så viktigt att vi skyddar dem. Jag föreslår att du läser Mao eller Michael Yons reportage från Irak:
http://www.michaelyon-online.com/table/bless-the-beasts-and-children/1
Ndrop: Jag förfäktar givetvis inte synpunkten att vi inte – efter bästa förmåga och tillgång till medel - skall skydda befolkningen inom ramen för nuvarande målsättningar. En bra start är att ISAF slutar anfalla civila från luften. Det skapar inte många vänner och gynnar bara Tb.
Nej, det är en fråga om trupp per ytenhet och tidsenhet. Hur länge kommer vi att erbjuda den enskilde Afghanen skydd? Just idag, en hel vecka eller tio år? Det är nog inte särskilt frestande att samarbeta med västvärldens soldater. Hur många vågade sig fram för att rösta i södra Afghanistan, trots att ISAF satsade stort på just skydd av befolkningen?
Hur obehindrat Tb rör sig i terrängen framgår av tidigare införd länk. Hur skall vi kunna skydda någon under dessa omständigheter? http://atwar.blogs.nytimes.
com/2009/09/09/the-
reporters-account-4-days-with
-the-taliban/?hp
Jag ser idag på CNN hur Italiens president tar emot sju döda soldater från Afghanistan. Detta bröt enligt uppgift samtliga morgonprogram och gick ut till nationen i direktsändning. Hur länge blir Italien, Tyskland m.fl. kvar i kriget? Hur tar hemmaopinionen emot budskapet om döda soldater p.g.a ett val, som efteråt visar sig vara genomkorrumperat och som fuskats bort. Det kan inte Mao göra något åt.
Terror mot civila tillämpas redan utan att några synbara fördelar noterats för styrkorna i Irak och Afghanistan. Snarare får västvärlden skulden. Däremot ökar trycket på svensk flyktingmottagning, vilket inte skall ses som en framgång.
OBSERVATÖREN
@Observatören: Jag känner inte igen din bild av situationen i Irak eller Södertälje efter "the Surge", men jag medger att jag inte är tillräckligt insatt för att gå i direkt svaromål.
Ja andelen trupp/yta är relevant. I jämförelsen med Kosovo (och Irak) haltar det dock, eftersom KFOR gick in som ockupationsmakt med därav följande totalt ansvar för ordning och säkerhet, medan ISAF är inbjuden för att stödja den legitima Afghanska regeringen i dess uppgift att skapa säkerhet inom landet. Men ja, det är ett långsamt arbete att stödja uppbyggnaden och utvecklingen av polis och militär. Intill dess måste vi axla ett stort ansvar och kanske sända mer resurser dit.
Jag vill dock understryka att det inte är tillräckligt att "skydda befolkningen inom ramen för nuvarande målsättningar" - det är att skydda befolkningen som ÄR målsättningen.
Det är visserligen enklare att säga än att att göra. Icke desto mindre är det vad som behövs. Nå, problemet är givet, lösningen är fri - några förslag?
Ndorop: Den öppna delen av Gen Mc Crystals rapport finns nu tillgänglig på Washington Posts hemsida.
http://media.washingtonpost
.com/wp-srv/politics/documents/
Assessment_Redacted_092109.pdf?sid=ST2009092003140.
I Commander´s summary klarläggs vad målsättningen i Afghanistan är: ”NATO´s Comprehensive Strategic Political Military Plan and President Obama´s strategy to disrupt, dismantle, and eventually defeat al Qaeda and prevent their return to Afghanistan…”
De förslag som generalen lägger fram är medel och metoder för att nå detta mål. Däribland föreslås ett ökat fokus på skydd av civilbefolkningen. Vad jag förstår så kvarstår målsättningen.
Det är att observera att detta är förslag till förändringar och inte vad som hittills tillämpats, nu när kriget gått in på åttonde året.
Att föreslagna truppförstärkningar blir av är inte snutet ur näsan. Afghanistan är bara en av flera frågor där presidenten kommer att få svårt att få med det egna partiet. Det är snart val till delar av kongressen och det gäller att gå i takt med väljarna om man vill bli omvald.
http://www.reuters.com/article/
homepageCrisis/idUSN20207458
._CH_.2400
OBSERVATÖREN
@Observatören, ja det är NATO's mål (möjligen baserat på UNSCR 1373, men jag har inte bottnat i frågan). Men ISAFs mandat genom UNSCR 1386 var "International Security Assistance Force to assist the Afghan Interim Authority in the maintenance of security in Kabul and its surrounding areas", senare uökat till hela landet (1510). Det du påpekar förefaller vara en mission creep. ISAFs hemsida presenterar ett mellanting: "ISAF’s main role is to assist the Afghan government in the establishment of a secure and stable environment."
Det kanske är semantik, men det är en fråga som vore värd att bottna i: mycket av kritiken mot vår insats handlar ju om att vårt mål är oklart. Det verkar stämma.
Skicka en kommentar