Murkna slagträn

Socialdemokraternas utrikespolitiske talesman Urban Ahlin ger på Newsmill Carl Bildt en känga för att Sverige släpar efter med att efterleva förbudet mot "klustervapen".

Jag har tidigare tagit upp BK 90 ett antal gånger på bloggen och det korkade i att Sverige ska avveckla vapensystemet. Att ta in BK 90 i "klusterbombs"debatten och jämföra det vapnet med de bombkapslar som fällts i Irak, Balkan, Mellanöstern, Tjetjenien och Georgien är precis lika intelligent som hävda att europeisk fotboll och amerikansk fotboll är samma sak.

Det åligger förtroendevalda politiker att skaffa sig bättre beslutsunderlag än vad Urban Ahlin har gjort. För mig framstår det som Ahlin och socialdemokraterna mest är intresserad av att ha ett slagträ mot alliansen. Dock har man valt ett slagträ som är rätt igenom murket.

Läs gärna några av mina tidigare inlägg om "klustervapen":
Sanningen om svenska "klustervapen"
Ytterligare överdrifter om BK 90
Holland skrotar bombkapslar

25 kommentarer:

chefsingenjören sa...
5 december 2009 kl. 22:49  

Politikerna blandar som vanligt ihop äpplen och päron. BK90 är inte ett clustervapen då den till och med på svenska freds konferens bevisats inte lämna efter sig blindgångare.

Sedan kan man tycka vad man vill om nyttan av vapnet. Precisionen och räckvidden är inte det bästa. Det är till för att träffa en rysk division under framryckning.

Personligen tycker jag därför att BK90 kan läggas in i förrådet enbart av detta skälet och inte av politisk skenhelighet, men borde i stället ersättas av t.ex. Taurus Kepd 350.

Anonym sa...
6 december 2009 kl. 02:30  

Innan artikeln tyckte jag att Urban var (framstod) som en vettig politiker. Som vanligt när det gäller politiker blir man motbevisad.

Dags att en sakkunnig lägger in ett inlägg i debatten och förklarar för riksdagen hur BK90 fungerar. Självklart är det så önsketänkande i en 'Candide-värld'.

Gustav Wasa sa...
6 december 2009 kl. 09:42  

Enligt Oslo-processens slutliga konventionstext, så definieras BK90, som ett klustervapen. Konventionen har undertecknats av bland andra över tjugo Natomedlemmar och Sverige.

Carl Bildt instruerade svenska diplomater i februari 2007 att uttala att Sverige skulle ansluta sig till Oslo-processen och dess resultat. Både Bildt och dåvarande statsrådet Odenberg var i det läget av sina rådgivare försäkrade om att BK90 inte skulle omfattas.

Under hela Oslo-processens förhandlingar var det Sveriges ambition att i första hand hänvisa klustervapen till FN:s parallella nedrustningsprocess där supermakterna har ett veto och i andra hand att i Oslo-processens text skriva in en ventil, som skulle tillåta "fin-kluster" som till exempel BK90. Sveriges ambition var att internationellt bara förbjuda "ful-kliuster".

Då skulle förutom BK90 också bland andra israeliska klustervapen som användes i Libanon sommaren 2006 ur strikt teknisk synpunkt vara tillåtna, även fast i vart fall de senare bevisligen lämnar blindgångare när de taktiskt avlossas med låg elevation och följaktligen liten anslagsenergi mot marken.

Fredrik Reinfeldt tog trots det diplomatiska bakslaget för Sverige skeden i vacker hand och instruerade svenska diplomater att på slutkonferensen i Oslo underteckna.

Men utrikesministern är ett år efter ett svenskt undertecknande i Oslo inte villig att skriva en proposition för svensk ratificering av riksdagen. Om Carl Bildt vill bjuda Urban Ahlin på möjligheten av att framstå som en humanitetens banérförare, så må det väl vara hänt.

Men det ändrar inte rättsläget för BK90.

Medelåldersmannen sa...
6 december 2009 kl. 10:00  

Den ytliga sakkunskapen och dåligt underbyggda sakförhållanden som tjänar som beslutsunderlag för våra folkvalda är ju, till del, tyvärr bara den naturliga följden av motsvarande slarviga beredningar i den egna förvaltningsorganisationen! Utmärkta, men sorgliga, exempel på detta återfinns i det pågående arbetet om GLC/NOC där remisstiderna numera kan mätas i timmar och minuter! Likt efterhängsna flugpapper tillåts subjektiva tyckanden och ofta direkta felaktigheter att gång på gång hänga kvar, oaktat tappra försök till tillrättalägganden från sakkunningt håll!

J.K Nilsson sa...
6 december 2009 kl. 10:59  

Anonym 02:30, duger inte svar på skriftlig fråga 2001/02:154 i riksdagen? Sedan kan du ju läsa Sten tolgors i anförande 214, kammarens protokoll 2006/07:111.

Enklare än så kan inte sägas. Jag måste tyvärr konstatera att folk är, rätt och slätt, dumma i huvudet. Man lider av idioti, inte partipolitisk Bias. Företrädare för vänsterblocket i form av Björn von Sydow har på ett föredömligt sätt rett ut vapnets uppbyggnad och funktion. Odenberg har fortsatt i samma anda genom att förklara varför vapnet inte kan anses lyda under oslokonventionens anda, dock ej i riksdagen men väl i rikstäckande media, både tidningar och etermedia.

Kort sagt, folk är dumma i huvudet, man vill inte ta åt sig av fakta som presenteras utan man vill kunna fortsätta att leva i sin egen lilla Woowoo-värld där alting är logiskt konsisten med ens egna fördommar och uppfattninger.

J.K Nilsson

J.K Nilsson sa...
6 december 2009 kl. 11:28  

Gustaf Wasa, var snäll och blanda inte in begreppen om låga anslagsenergier när det gäller BK90. Substridsdelarna fungerar inte på det sättet.

J.K Nilsson

Gustav Wasa sa...
6 december 2009 kl. 12:16  

- Är det någon som i denna debatt vill hävda att Sverige kan biträda Oslokonventionen mot klustervapen och behålla BK90 som ett operativt vapen?

Sverige argumenterade självfallet inte ensamt på Osloprocessens diplomatkonferenser för att undanta sina "finkluster" från ett förbud. Förutom Sveriges intressen, så värnade andra länder sina.

Det var en tuff uppgift att ta avstånd från israeliska klustervapen, såsom varande förvisso prövade i strid men tekniskt ofullkomliga till skillnad från svenska där det omvända förhållandet förelåg.

Resultatet blev att alla "försök till finkluster finesser", bland annat bidrag från Sverige respektive Kuba, buntades ihop och avvisades av den sista diplomatkonferensen.

Statsrådet Odenberg och andra som "inte är dumma i huvudet" borde närvarit och tagit till orda i Wellington, Wien och Dublin. Det hjälpte inte att argumentera genom svenskspråkiga medier och hoppas nå andra staters förhandlare.

Stockholmsambassadernas rapporter om funktionssäkerheten av svenska substridsdelar vägdes uppenbarligen inte in av andra staters huvudstäder när instruktioner till deras befullmäktigade förhandlare formulerades.

EOD:are sa...
6 december 2009 kl. 16:20  

@J.K Nilsson

Hur stor andel av blindgångare som orsakar någons död anses vara säker ammunition?

Jag var i Libanon och jobbade med att röja upp efter kriget 2006. Vi röjde mestadels kluster.

Efter att ha sett den omfattande förödelsen som skedde EFTER krigets slut så kan jag inte annat än att ställa mig bakom ett förbud mot substridsdelar.
Att hävda att BK90 är säker som blindgångare är bara trams.
Den kanske är säkrare än andra substridsdelar men Murphy finns där ute.

En kollega till mig fick frågan om BK90 var säker i en intervju för svensk media. Han anses vara väldigt duktig och rutinerad på detta. Han började skratta för han trodde ingen på allvar kunde hävda att en substridsdel med en så avancerad konstruktion var säker.
Han sa nåt i stil med att "det finns inga säkra bomber..."

När man fällt dem, vad händer då?
Barn kan hitta dem och barn är väldigt uppfinningsrika.
Många barn dog/dör i Libanon av substridsdelar, och över hela världen så klart. Dessa bomber är också ett helvetet att röja, det tar tid. Fortfarande har man inte röjt klart i Libanon och där då är det ändå en relativt liten yta det handlar om...

Ska Sverige tas på allvar i frågan så ska vi föbjuda användandet av substridsdelar.

Slutligen anser jag naturligtvis att all krigsamm borde förbjudas men det är ju en praktisk omöjlighet i nuläget. Men vi kan ju börja någonstans...

Anonym sa...
6 december 2009 kl. 16:53  

..men återigen blandas nu päron och kokosnötter samman. Visst, vapenverkan är förfärlig, inget tal om den saken. Blindgångare är livsfarliga oavsett vem som drabbas, civil eller militär, visst, men att fokusera på hur denna stridsdel levereras är ett tankefel. Känns det bättre om varje enskild stridsdel levereras av en vapenbärare?

J.K Nilsson sa...
6 december 2009 kl. 17:43  

EOD, Hur skall substridsdelen kunna utlösas om det inte finns en tändfunktion som är aktiv? Björn von Sydow har förklarat det i riksdagen.

Har man ett mekaniskt tändrör till en granat eller bomb som är temperad att utlösa efter en viss tid eller en granat med autodestruktion så kan en blindgångare vara livsfarlig, men det borde du veta om du är EOD-utbildad.

En Akangranat kan ju bli en blindgångare om den träffar med en ogynsamvinkel men den exploderar om du skakar den på rätt axel.

J.K Nilsson

EOD:are sa...
6 december 2009 kl. 19:58  

J.k

Hur kan man garantera att urladdningstiden på batteriet verkligen laddas ur efter angiven tid? Vad händer om någon tar i objektet innnan tiden gått ut?
om nu objektet inte detonerar som det är tänkt när man fäller den så är det något som gått fel. Då är det märkligt att kunna garantera att övriga funktioner ska fungera som det är tänkt...

"BK 90 med Musjas 1 och 2, ... får röjas endast efter beslut av
Försvarsmaktens operative chef och efter anvisningar från FMV."
Enligt SäkI amröj. Varför, om nu bara kan ta den från platsen och lämna den till den det berör?

Vidare kan man läsa ur SäkI amröj:
"Fälld bombkapsel 90 eller Musjas skall betraktas som armerad"
Varför, om den nu är helt ofarlig när den är fälld?

Jag är ingen specialist på BK90, har aldrig ens sett den men som amröjare vet jag att man aldrig kan vara säker när det kommer till ammunition.
Jag vet också att om Sverige ska tas på allvar i debatten om förbud så ska vi självklart även se detta vapen som en substridsdel som andra som skall vara förbjudet.

Jag vet att ett mekansikt rör går att aktivera genom rörelse.
Jag vet också att man kan aktivera elektriska urladdade tändrör genom att röra det.

Att von Sydow har sagt nåt i riksdagen är ingen garanti för att det är så...............

Vilka här hade vågat plockat upp en substridsdel från BK90 sm är en oxa?
Inte jag!

Gustav Wasa sa...
6 december 2009 kl. 20:10  

Den som läst svenska propositioner vet att de regelmässigt innehåller ett referat av förhistorien till föreslaget beslut under en rubrik, som "ärendets beredning" eller liknande.

Det kanske inte är så lustigt för UD och utrikesministern att nu i efterhand nedskriva hur de kapitalt felbedömde världsopinionen och förhandlingsdynamiken inom Osloprocessen.

Att Ottawaprocessen några år tidigare givit till resultat ett folkrättsligt förbud mot personminor ville man inte se som ett förebud för vad som för klustervapen komma skulle.

Och så länge som JAS Gripen var aktuell för försäljning till Norge ville måhända inte den svenska utrikes- och försvarsledning förklarligt nog onödigtvis reta den norska rödgröna regeringen. Då sjöng man gärna med änglarna.

Wiseman sa...
6 december 2009 kl. 20:43  

Demokratibloggens kommentar avvisas då det saknar all relevans till ämnet.

Anonym sa...
6 december 2009 kl. 21:24  

Givetvis ska all livsfarlig ammunition totalförbjudas! Herregud, folk kan ju skadas av den!

Är det rätt uppfattat, om jag får koka ned och sammanfatta?

Eller kanske bara väldigt snälla granater och bomber, som dödar och lemlästar sådär "litegrann", vara tillåtna?

Eller är det möjligtvis så att det är olika saker som diskuteras?
Något som börjar med ung. det "Allomfattande Svenska Samvetet"

/M

Unknown sa...
6 december 2009 kl. 21:51  

Enligt Oslokonventionen krävs följande egenskaper hos ett klustervapen för att man ska få använda det:

1. Each munition contains fewer than ten explosive submunitions;
2. Each explosive submunition weighs more than four kilograms;
3. Each explosive submunition is designed to detect and engage a single target object;
4. Each explosive submunition is equipped with an electronic self-destruction mechanism;
5. Each explosive submunition is equipped with an electronic self-deactivating feature;


Som jag förstår det så skulle Bk90 alltså vara godkänd om man minskade antalet substridsdelar till 9, och satte nån sorts målsökare på varje substridsdel. Eventuellt skulle man också behöva lägga i en liten barlast i dom små substridsdelarna så att de kommer över 4 kg. Hur detta skulle minska det civila lidandet vid eventuell användning har jag dock svårt att förstå, eftersom ingen av åtgärderna minskar risken för blindgångare.

Men, att skrota Bk90 är väl kanske ett politiskt pris vi måste betala för att dom som har "fulkluster" ska skrota sina. Men då bör väl sossarna driva att vi så fort som möjligt ska ersätta vapnet med något som är "humant", snarare än att ensidigt skrota Bk90 så fort som möjligt? Eller anser man att vi inte längre bör ha den typ av markmålsförmåga som Bk90 erbjuder, och i så fall varför?

@EOD:are
Jo, det är ju riktigt att det du citerar från SäkI Amröj, men jag vill ändå kommentera dina slutsatser:
Min erfarenhet av SäkI är att den ofta förespråkar både hängslen, livrem och helst lite till. Det är nog en riktig princip när det gäller amröj, men det innebär inte att MUSJAS:arna med automatik är livsfarliga. Sannolikt är det ganska få procent av de från början ganska få blindgångarna som är farliga när batteriet är slut men du har givetvis rätt, det är nog inte så många som skulle vilja plocka med dom om dom visste vad det var för något.

Eftersom Bk90 i SäkI Amröj klumpas ihop med rb 12, rb 15F, rb 15KA, rb 15M, rb 71, rb 74, rb 75, rb 75 T, rb 77 och rb 99 avseende att de får röjas först efter beslut från Försvarsmaktens operative chef och enligt anvisning från FMV, är jag inte så säker på att det beror på deras farlighet som blindgångare. Kanske beror det på sekretess, man kanske inte vill beskriva stridsdelen i en öppen bok som SäkI? Kanske vill man ha möjlighet att undersöka varför stridsdelen inte fungerade innan man röjer?

Jag säger inte att det inte är som du säger, men jag har svårt att dra dina slutsatser från det du citerar.

J.K Nilsson sa...
7 december 2009 kl. 00:25  

Då skall vi se om jag beskriva utan att tangera den röda texten.

SäkI amröj är ju tillämpas efter att det gått åt skogen och vi står på en platta utefter någon bas. Tar man ned bombkapseln i från flygplanet utan att säkra den så drar den igång och då är det bra att ha stöda i från röjningsinstruktioner. Om flygplanet landar efter att piloten försökt fälla kapseln men fått utebliven avfyring så kan ju diverse spännande grejor hända fram till att kapseln är säkrad. Enligt SäkI så skall du också inhämta tillstånd för att röja en klickad Rb74 trots att den är säker att hanteras, varför inte skicka den till FMV direkt?

Hittar du en fälld BK som inte kastat ut substridsdelarna kan du ha en felfunktion i kapseln som gör att substridsdelarna inte har startats. Exakt hur kapseln fungerar inuti har jag glömt men det är förmodligen också inget jag bör skriva om heller.

De klassiska elektriska tändrören till eldrörsgranater brukar ju vara en piezokristall eller magnet som vid avfyring rör sig i en spole. Den inducerade strömmen lagras i en kondensator och laddas ur över en tändpatron med hjälp av en anslagskontakt eller en annan piezokristall eller generator som rör sig vid träff. Det här tändröret kan du återaktivera genom skakning.

I stridsdelen Musjas är det ett termobatteri som aktiveras vid utskjutning. Ett termobatteri har kort livslängd, när det svalnat så levereras ingen späning och vill man säkerställa urladdning lägger man ett urblödningsmotstånd i kretsen. Termobatteriet driver zonröret, laddar tändkondensatorn och tidkretsen för autodestruktion.

Jag kan tänka mig en felfunktion som följd av skador eller tillverkningsfel på stridsdelen. Tändimpulsen till batteriet når inte batteriet, alltså kommer tändröret inte att starta. Kan en senare inducerad statisk stöt att sätta igång termobatteriet för att sätta igång tändkedjan med zonröret, anslagskontakten eller kanske med tidskretsen? Så helt säker kan man inte vara att en överbliven substridsdel är så ofarlig att du kan byxa den, risken är bara så liten men skriver vi SäkI för att acceptera en sådan risk. Jag tvivlar på att varje icke detonerad Musjas har ett sådant fel.

Och ja det är skillnad på amröj i fred och fredslika situationer (SäkI) och taktiska situationer. Skulle det inträffa i en taktisk situation så tror jag att jag skulle låta röja kapseln eller substridsdelen på plats utan att först inhämta tillstånd i från chef eller FMV.

Men jag anser att vi måste fundera på risker för blindångare generellt och hur många som varje vapenssystem levererar. Vi kan börja med automatkanonen på flygplanet. Konventionella mekaniska och piezoelektriska tändrör på 27 mm granater till Mauser BK-27, vi slipper i alla fall autodestruktionsmekanismen på Örlekons 30mm som är minst sagt spännande i en blindgångare. Besten GAU-8 laddas med 1100 patroner där en femtedel är spränggranater, alltså kan man skjuta ut 220 granater på ett uppdrag. M61 Vulcan i ett F16 kan laddas med 511 spränggranater. Går vi vidare mot vingarna så har vi dom utländska attackraketkapslarna som LAU-61/LAU-68 som laddas med 19 st 70 mm raketer. Ett F16 kan bära fyra sådana kapslar och det kan således generera lika många blindgångare i ett sådant anfall som ett Bk90 anfall ifrån Gripen.

Fortsättning följer

J.K Nilsson

J.K Nilsson sa...
7 december 2009 kl. 00:25  

Tittar vi på marksidan så har vi stridsfordon 90 som kan laddas med 232 granater/projektiler. Det amerikanska vapnet granatsprutan kräks ur sig 40 mm granater med en hastighet av 350 granater per minut som har den spännande egenskapen att den är autodestruerande, jag vet dock inte om det är elektriskt eller mekaniskt tändrör men granaten är lite liten för att ha så avancerat tändrör som Musjas.

Så ja OXA-risken med Bk90 anser jag helt acceptabel jämfört med andra vapensystem som används. Tänk på att om tändrörets elektronik är helt död så har vi också risken med åldrande tändämne som kan göra stridsdelen beröringskänlig men den risken har vi i varje blindgångare. Akanammunition har dessutom den otrevligheten att när de väl kommer till ytan, vilket de gör förr eller senare så har tändämnet åldrats.

J.K Nilsson

EOD:are sa...
7 december 2009 kl. 07:17  

Det är skillnad på ammunition och ammunition.

Jag är helt övertygad om att BK90 (efter lektionen jag fått här) är den säkraste typen i denna klassen men den är inte 100%.
Kontentan är att det inte finns någo ammunition som är det.

Ottawakonventionen har gjort skillnad. En enorm skillnad. Truppminor har i princip slutat tillverkats, nyutlagda mineringar förekommer väldigt sällan och stora lager har förstörts.

Substridsdelar sprids som alla vet över en större, om än kontrollerad, yta och sjunker snabbt ett par centimeter under ytan för att där fungera som minor motsvarande. Enorma socio-ekonomiiska hinder i samhället i de områden som drabbas många år efter fällningen...

Visst skulle jag också ta en större risk i röjningen om jag får order om det i ett taktiskt läge, men det är inte det som diskutteras, utan hur det drabbar tredje part.

Ett förbud mot denna typen av vapen skulle göra skillnaad och vi borde passa på när en stor del av världssamfundet är med på det.
Att Sverige då skulle förstöra sin trovärdighet i frågan pga BK90 känns för mig konstigt.

Ja, målet är väl ändå att förbjuda alla livsfarliga vapen, krig mm i ett längre perspektiv och 1900-talets konventioner, förbud mm känns som en bra början! Snart kanske vi kan få en org som kan se till att allt efterlevs också.

Detta måste väl ändå vara de flestas målbild...

Anonym sa...
7 december 2009 kl. 14:31  

Jag har inte tillgång till en sprängskiss på BK90 med innehåll, jag tror den rent av är hemlig, men utifrån konstruktionsprincipen som J.K Nilsson beskriver har jag svårt att se att denna ammunitionstyp skulle vara särskilt farlig. Den är definitivt inte jämförbar med de mekaniska och elektriska tändsystem som många av de substridsdelar som blivit OXA och pryder stridsfälten världen över.

Det finns alltid risker med ammunition men BK90 verkar vara synnerligen ofarlig i jämförelse med mycket annat.

/EOD2

EODare sa...
7 december 2009 kl. 19:39  

Håller med EOD2, den verkar synnerligen (men inte helt) ofarlig.
Men det räcker inte och så länge det den sprider ut klassas som substridsdelar så skall den enligt mig därmed ingå i ett förbud mot substridsdelar!

Låt säga att den säljs till ett annat land tillsammans med en Gripen-export. Den har fått undantag från ett förbud mot klusterbomber och används (vi kan ju aldrig utesluta detta vid en export).

Trots att den har sagts vara ofarlig så dör/skadas någon av den då de hittat den som oxa, plöjer åker/trampar på den/leker med den/tar isär den eller vilket trovärdigt scenario som helst som händer dagligen i världen.

Vad händer då?
Ska vi då säga att lite svinn får man räkna med?
Ska vi säga att det minsann finns annan amm som är betydligt farligare?

Redan innan detta scenario så har vi retat upp stora delar av världen iom att vi har jobbat för ett undantag. Kritiken kommer bli massiv och ingen kommer ta oss på allvar.
Bara att vi har diskussionen är löjeväckande i mångas ögon.


Förbjud ALLT som klassas som klusterbomber!

Wiseman sa...
7 december 2009 kl. 20:29  

Det råkar också vara så att bombkapseln inte är svensk utan tillverkas av tyska DASA. Ännu en myt från motståndarsidan som befästs av media.

EOD sa...
7 december 2009 kl. 21:11  

Så råkar det vara men det förändrar inte mitt argument.

Om Sverige har BK90 som klassas som ett klustervapen kan man aldrig motsätta sig att något annat land använder BK90 eller motsvarande oavsett vilket flyg det fälls ifrån, svensk eller utländskt.
Vi har ju, om de flesta här får bestämma, sagt att det är ok med detta vapen och denna typen av vapen.

Som sagt, det handlar om trovärdighet...

Gustav Wasa sa...
7 december 2009 kl. 23:02  

Karl XII hade kunnat vinna vid Poltava.

Det kan vara kul med kontrafaktisk historieskrivning, men BK90 är redan folkrättsligt förbjuden i och med att Osloprocessen gav den konventionstext, som den gav.

Delikatessen i sammanhanget är att Carl Bildt baxade in Sverige i Osloprocessen. Som alliansfri och självständig stat hade vi kunnat välja att stå utanför och därmed tillsammans med Ryssland och Kina varit oförhindrade att använda såvål ful- som finkluster helt efter eget gottfinnande.

BK90 levererades av dåvarande DASA, men substridsdelarna utvecklade och tillverkades av Bofors i Karlskoga.

Efter Robot 05 svalnade Saabs intresse påtagligt för vapen till stridsflygplan. I mitten av åttiotalet så önskade sig MB ÖN en tung bromsad bomb (TBB) för kommunkationsbekämpning. Men Saab nappade inte varför DASA uppvaktade Bofors om utveckling av något helt annat. Så blev svenska flygvapnet med Mjölner BK90.

Anonym sa...
8 december 2009 kl. 17:44  

Oj, oj, oj...... här var mycket att kommentera!
EOD:are sa´ "Många barn dog/dör i Libanon av substridsdelar, och över hela världen så klart. Dessa bomber är också ett helvetet att röja, det tar tid." Min kommentar: Jag är helt positiv till att sådana substridsdelar förbjuds. Att de bärs fram av en klusterbomb har dock inte med substridsdelarnas egenskaper att göra. Klusterbomber är transportmedel mellan flygplan och mål liksom flygplan är transportmedel mellan startbas och vapenleveranspunkten.
"Att hävda att BK90 är säker som blindgångare är bara trams."
Säkerhet är ett sätt att uttrycka sannolikhet. Det är inte hundraprocentigt sannolikt att jorden överlever till julafton 2010. Sannolikheten för att MUSJAS 1 och MUSJAS 2 skall felfungera så att någon skadas efter att den specade tiden för batteriurladdning gått ut är väsentligt lägre än sannolikheten att något av de övriga svenska vapnet ger livsfarliga OXA. Anledningen är att vapnet avsågs fällas över eget territorium, t ex över terräng som snarast efter BK-anfall mot fientlig trupp skulle återtas av egen trupp. (Stärker anfallsviljan hos armebröderna!) Själv skulle jag inte tveka att genomkorsa ett område med BK-stridsdelar men inte ens Fan själv skulle kunna tvinga in mig i ett område som utsatts för artillerield. Ang den amröjare som tillfrågades om substridsdelars farlighet så var hans första kommentar att han inte kände till BK 90 subbar. Hans kommentarer är därför irrelevanta för BK 90.
Wiseman vill jag komplettera med att det var DASA som konstruerade BK 90 och dess substridsdelar men allt var enligt FMV´s utvecklingsuppdrag och enligt svenska krav och specar.
Gustav Wasa sa´: "I mitten av åttiotalet så önskade sig MB ÖN en tung bromsad bomb (TBB) för kommunkationsbekämpning. Men Saab nappade inte varför DASA uppvaktade Bofors om utveckling av något helt annat. Så blev svenska flygvapnet med Mjölner BK90."
En bombkapsel lades in i den s k JAS-ramen liksom en Tung Bromsad Bomb TBB. Grunden var de studier av vapen till B3LA som genomförts. När BK skulle realiseras inbjöds SAAB/Bofors att offerera. Deras offert förkastades av FMV varefter Messerschmitt-Bölkow-Blohm (senare DASA etc..) inbjöds att offerera. SAAB blev rätt putta över att inte få utvecklingen så jag tror inte de hade tappat intresset.
Att svenska delegationen till Osloprocessen inte lyckades tror jag beror på sjabbel men jag betonar att det är vad jag tror, inte något jag kan bevisa.
Slutligen chefsingenjör´n: Precisionen är utmärkt ända ut till det specade maxavståndet. En kapsel täcker som bekant en stor yta. Ingen har anspråk på att målcentrum skall helt sammanfalla med de inmatade koordinaterna. Räckvidden är vad man kan åstadkomma utan en dyr motor. Inom parentes kan sägas att BK flyger betydligt längre än räckviddsdiagrammet i handboken innan den överstegras och finns inte kvalificerat luftvärn i målet så kan man fälla i vetskap om att BK fart i målområdet närmar sig sportflygets. Å andra sidan om det inte finns luftvärn så kan man ju lika gärna fälla i siktesmod = överflygning över målet. Att den är till för att träffa en rysk division under framryckning är en nyhet för mig och jag har lusläst TTEM hundratals gånger. Jag vill dock ge chefsingenjören en eloge för uttalandet om KEPD 350. Den passade Flygvapnet som hand i handske då den utvecklades, den är nästan färdigt integrerad på 39án och den skulle fortfarande vara den förstärkning av attackroööen som vi så väl behöver (om man undantar tramset om CAS-rollen).
Vad hände med TBB? jo, den bedömdes av industrin som ointressant för export så den offererades med orimliga priser för att undvika uppdraget.
Som sagt, mycket att kommentera så hoppas ni ursäktar att jag frestar er koncentrationsförmåga! :-)

J.K Nilsson sa...
8 december 2009 kl. 17:57  

Carl Bildt torde, om han nu var drivande i det svenska deltagandet, vara medveten om det internationella ställningstagandet. INGOs har inte brytt sig i argumentet om låg blindgångarfrekvens. Man har menat att den mängd substridsdelar som sprids av varje dispenservapen i sig är ett skäl att förbjuda vapnet, även en låg blindgångarfrekvens leder till en mängd blindgångare.

Enligt mitt sätt att se på saken så är det snömos, varför skall vi förbjuda en viss form av vapen när det går att göra samma sak med en annan form av vapen. Dispenserkapsel till Tornado förbjuds enligt denna text men du får göra samma sak genom att skjuta AKAN och ARAK mot samma område och få samma antal blindgångare på marken.

Varför inte förbjuda AKAN och ARAK samtidigt?

Självklart är det en stats rättighet att om förhandlingen inte går enligt det önskade sättet så behöver inte staten ratificera det. Den svenska förhandlaren kan tycka sig uppnå det bästa men det behöver inte betyda att statens befolkning tycker samma sak. Titta på Irland som är extrem i internationella förhandlingar där ratificeringen görs genom folkomröstning.

J.K Nilsson

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade