Morgonsurs värnpliktsreflektioner (uppdaterat 1/7 10.50)

Bloggrannen Morgonsur har nyss publicerat ett tänkvärt inlägg om den svenska värnpliktens död. Flera av de reflektioner Morgonsur gör är sådana som tidigare tagits upp även på WW.

Ett yrkes- och kontraktsförsvar kombinerat med värnplikt är inget motsatsförhållande. Snarare mer sunt för ett land med Sveriges enorma areal och ringa befolkning. Knappt 30 000 personer i reguljära förband och lika mycket till i Hemvärn förslår då inte långt. Det har tidigare påpekats i kommentarerna till tidigare inlägg i ämnet att Flygvapnet har en märkligt stor skepsis mot just ett yrkesförsvar. Som J K Nilsson tidigare påpekade i en kommentar, lämnade Flygvapnet redan tidigt under 00-talet mycket av värnpliktssystemet då "grå arbetskraft" skulle fasas ut ur Försvarsmakten. Resultatet är idag att den basorganisation man idag har råd med och som ska täcka hela Sverige OCH internationella insatser och betjäna 80 JAS 39, 6 Tp 84 och 50-talet helikoptrar (då leveranser skett), i personal inte ens motsvarar vad som tidigare skulle betjäna EN krigsbas för en handfull flygplan. På frågan vem som ska lösa saker som t ex skydd av flygbaserna, blir svaret att det får Armén, Hemvärnet eller NBG göra. På frågan vem som ska lösa dessas egentliga uppgifter blir det inget svar. J K Nilsson är förmodligen inte ensam om att skrika att kejsaren är naken.

Sättet man byter personalförsörjningssystem på är också högst anmärkning. Det finns nämligen ytterst sällan någon gräns för den svenska försvarspendelns svängningar. Från max åt ena hållet till max åt andra hållet och så är det även denna gång. Istället för att under en övergångsperiod av några år kombinera de bägge systemen och därefter genomföra en utvärdering, sågar man noga av grenen man sitter på och hoppas andra änden fastnar på vägen söderöver. Full fart framåt in i ovissheten eller som en av landets ledande generalspersoner uttryckte det: "Skillnaden mellan en optimist och en pessimist är att optimisten har så mycket roligare under tiden". Uppvaknandet brukar dock inte vara så roligt. Försvarspolitiken har nu raskt gått från en regering som under det sista decenniet vid makten inte ens brydde sig om att krigsplacera det hundratusental värnpliktiga som utbildades, utan mest verkade vilja ha ungdomarna sysselsatta, till en regering vars enda intresse är att avskaffa värnplikten omedelbart till förmån för något oprövat. Försvarspendeln får som sagt sällan befinna sig i mittposition. Det är nog tyvärr inte så politiskt lätt att återta värnplikten som t ex Karin Enström låter påskina. Varken värnplikten eller något annat inom Försvarsmakten är särskilt hastigt återtaget.

Nu får Försvarsmakten spotta i nävarna göra sitt yttersta för att uppfylla rekryteringsmålen och framförallt att se till att hålla sina soldater enormt välutbildade. Det kommer att bli en intressant ekonomisk ekvation.


Mer lär följa i ämnet (I SVT Aktuellt 21 ska värnplikten debatteras)

Uppdatering 21.35 med kommentarer till Aktuelltdebatten:
Debatten mellan försvarsminister Sten Tolgfors och vänsterpartiets ledamot av Försvarsutskottet och Försvarsberedningen, Gunilla Wahlén var väl ingen direkt höjdare. För personer utan stark anknytning till Försvarsmakten och insyn i verksamheten, framstod den förmodligen som obegriplig och ointressant. Stundtals anklagande båda sidor varandra med exakt samma argument och till råga på allt var det en blek programledare utan kunskap nog att kunna kasta in några djupare och mer intressanta problemformuleringar för debattörerna att bita i. Inget av ovanstående brukar vara något recept på framgång.

För den försvarsintresserade fanns det dock vissa intressanta punkter. Försvarsministern refererade gång efter annan till att värnplikten innebär att Försvarsmakten ständigt tappar 70 % av soldaterna till när "Försvaret ska användas".

Just "när Försvaret ska användas" är en intressant formulering. Den går inte att misstolka till annat än att Försvarsmakten endast ska användas i utlandet eftersom de värnpliktiga är precis lika inkallningsbara som tidigare för nationella uppgifter. "Idag är det 70% av de värnpliktiga som lämnar Försvaret direkt efter utbildning", enl försvarsministern. Problemet är dock en gammal socialdemokratisk surdeg, nämligen att inga repitionsövningar genomförts sedan början av 90-talet och framförallt, att inga värnpliktiga krigsplacerats sedan slutet av 90-talet (med visst undantag senaste åren). Det är t o m så illa att en stor del av officerskåren idag saknar krigsplacering, vilket dock Insatsorganisation 2011 bör råda bot på. Försvarsmakten har alltför länge varit alltför mycket av dagverksamhet och arbetsträning istället för att med hög beredskap och med var man och kvinna på rätt plats kunna ta sig an de uppgifter skattebetalarna förväntar sig att myndigheten ska lösa.

När Wahlén berättade om sina erfarenheter av soldater i Afghanistan och på Cypern kontrade försvarsministern med att de är frivilligt rekryterade och det blir precis samma resultat i framtiden med "frivilligförsvaret". Han bortser då från ett mycket viktigt faktum. Dessa soldater är alla produkten av värnplikten. Inte i meningen form av utbildning, utan i form av kontakt med Försvarsmakten. För flertalet var det genom värnplikten de fick positiva kontakter med Försvarsmakten, vilket sedan ledde till att de sökte internationell tjänst. I framtiden blir det till största delen oprövade kort och det är svårt att se en rekryteringsprocess som ska ge lika bra kontroll av soldaterna som just värnpliktstjänstgöringen. "Vi hittar rätt soldater med en gång" är ett synnerligen modigt uttalande av försvarsministern, speciellt med erfarenheterna från aspriantutbildningen i bagaget.

En central fråga i debatten var jämställdheten. Försvarsministern menade att de rödgrönas linje inte innebar jämställdhet utan att istället Allianslinjen med frivillighet gjorde det, medan Wahlén hävdade att allmän mönstring var det mest jämställda. Blir det då någon större skillnad på könsfördelningen i yrkesförsvaret? Det är redan nu frivilligt för kvinnor att söka och de som söker får också tjänstgöra. Kommer det att bli fler kvinnor som söker i framtiden, när det handlar om flera år istället för i runda slängar ett års tjänstgöring i grundläget?

En medelväg till en början med försök i mindre skala med yrkes- och kontraktsanställningar hade varit en mer överlagd och bättre väg att gå. För att citera ÖB: "Ingen vet idag exakt var det här kommer att sluta. Vi vet vart vi vill, men vi vet inte hur det ska gå till. Det får vi lära oss efter hand".

Att vi inte har råd med att det hela går fel, behöver nog inte tilläggas.


SvD, 2, 3, Exp, Försvarsministern, Karin Enström, Johan Westerholm, Borneo, CI

Uppdaterat 1/7 10.50 med Försvarsministerns blogg
Aftonbladets ledare