Wiseman's Wisdoms: Som det anstår

Som det anstår

Återigen en väl genomförd medaljceremoni för det hemroterade FS 18. Ceremonin skedde som sig bör i Stockholms centrum på Armémuseums borggård. Saknaden efter de två stupade officerarna Palmlöv och Andersson markerades av att en grupp JAS 39 genomförde saknad kamrats formation över armémuseum.

Trenden går åt rätt håll när det gäller att ta hand om de hemkommande.

11 kommentarer:

Anonym sa...: All heder åt de stupade men jag har en undran över överflygning med JAS? Jag trodde det var en flygvapencermoni? Har inte armén eller dess förband egna cermonier? I alla fall jag skulle inte vilja ha flygplan flyga i min ära om jag hamnar "6-feet under" utan vill äras av mina "bröder". Men tack ändå flygvapnet!
//Stålhjärta
Obertan sa...: Trenden kanske går åt rätt håll men är fortfarande under all kritik.

Jag hade behov av debriefing när jag kom hem efter en mission i Afghanistan. Den jag pratade med under hemkomstsamtalet uppmärksammade detta men bröt för lunch och sa att hon skulle höra av sig efter ett par veckor för uppföljning.
Ett halvår senare var det dags för återträff. Ingen hade hört av sig för att kolla hur läget var med mig trots löfte. Hur svårt är det att genomföra ett telefonsamtal?

Efter samtal med en specialist på debriefing under återträffen så frågade denne om jag ville ha ytterliggare samtal eftersom jag tycktes vara i behov av det.
Jag tackade ja med förbehållet att HRC verkligen skulle höra av sig denna gången. Jag berättade om löftet från hemkomsten. Specialisten blev förbannad på sin företrädare och sa att de självklart skulle hjälpa mig.
"Säger man att man ska höra av sig så ska man göra det. Det handlar om förtroende" var dennes ord.

Fortfarande har jag inte hört något.

Jag ska sammanfatta mina känslor:
Hoppas ni som är ansvariga för soldaternas hemkomst kan med gott samvete säga att ni tar hand om de hemkommande. Jag tycker ni har lite kvar att lära!

Jag har löst mina problem på annat sätt, för FM kan man inte lita på när det gäller att ta hand om de sina.

Officer
Anonym sa...: @Stålhjärta
En av de stupade hade faktiskt sin bakgrund i flygvapnet, både som värnpliktig och officer.
Anonym sa...: Ja Löjtnant Gunnar Andersson tillhörde väl Kungl Jämtlands Flygflottilj F4

// Förste Sergeanten
Svartfot sa...: Gjorde lumpen med Gunnar på 1:NSKY 993 F4
Anonym sa...: Jag tycker att lost wingman skall flygas för piloter som stupat i flygtjänst. Det känns krystat att ta till detta vid denna cermoni och det finns andra sätt att hedra stupade soldater.

/Saint
Anonym sa...: @Stålhjärta

Huruvida armen har egna traditioner vid dödsfall i tjänsten kan jag inte svara på. Däremot kan garantera dig om att om du fyller i "Ingen överflygning i samband med min begravning" eller något annat önskemål i ditt vita brev och lämnar det till Fondus och din motsvarighet till Divisionschef så kommer du att slippa det, var så säker.
Som flygförare fyller man alltid i vita brevet, med dödstal väl över en död per hundra och år i snitt är dödsfall i tjänsten rutin. Det börjar det bli på marken nu också (trots fred i sverige) i och med internationella åtaganden - så bara skriv och lämna in...
STAGECOACH sa...: Tänk, först klagomål för att de stupade inte hedras och när nu Försvarsmakten gör något så klagas det lik förbannat. Vi tillhör samma försvarsmakt, vi är alla svenskar. Om så en ubåt hade haft flaggan på halv stâng hade det varit ett hedrande. Ibland undrar jag var gränsen går för vissa personers klagande. Fel regemente, fel dag, fel utrustning, fel personer närvarade, fel medalj, fel hattar, fel alltihop.

Kamraterna i Flygvapnet hedrade en stupad kamrat, låt vara att han bar en grön uniform. Bra så.
Band sa...: Stagecoach mfl

Kan inte nog instämma! Jag upphör aldrig att förundras över förmågan att hitta fel, även om den inpräntas från första dagen under utbildning. Men när man tycker att det är "fel" att Fv hedrar stupade kamrater då har man ända tagit ett snedsteg för mycket.

Bara som en påminnelse; Försvarsmakten har sedan 1994 varit EN och samma myndighet i vilken det finns vapenslag och tjänstgrenar. Dessa har olika traditioner, olika rutiner och olika sedvänjor. Lika fullt är det Försvarsmakten som ansvarar för att hedra de som inte kommer med till medaljuppställningen i Sverige. Det är INTE ett ansvar för armén, flyget eller flottan.

Jag var avdelningschef för GA på MHS i Östersund, en försvarsmaktsgemensam skola med försvarsmaktsblandade avdelningar. Inget glädjer mig mer än att flyget bidrog till att hedra kamraterna A och P som en del av Försvarsmaktens hyllning och hade det gått att segla in en korvett i centrala Stockholm hade det inte bekommit mig det minsta.

Äras de som äras bör - på alla till buds stående sätt.

Band
Anonym sa...: Man kan inte nog hedra stupade kamrater men jag tycker det skall ske på rätt sätt.

Annars vore nästa steg att ge ALLA i FM medalj efter genomförda missioner eftersom vi är EN Försvarsmakt.

En av de största utmaningarna med en Försvarsmakt är att skapa stolthet och tillhörighetskänsla utan att splittra genom allmän utsmetning.

/Saint
Hallman sa...: Det var en fin och värdig ceremoni! Mer sånt för att uppmärksamma det viktiga arbetet som svenska utlandsstyrkan gör.

Skicka en kommentar

Wiseman's Wisdoms

Som det anstår

11 kommentarer:

Om / About Wiseman's Wisdoms

Inför Försvarsbeslutet 15

Valguide 2014

SVS

Etiketter

Arkiv

Räknare

Twitter

Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade