Krig för fred och en bredare förståelse

Många har säkert sett de två hittills visade avsnitten av SVT:s Krig för fred. Det är en serie om svenska soldaters vardag i Afghanistan som man önskar hade gjorts långt tidigare, eftersom den ger en betydligt närmare bild av situationen för soldaterna än vad som annars förmedlas i tidningsartiklar och nyhetsklipp på några sekunder. Cynisk kritiserar på sin blogg tv-serien på ett antal punkter som det är lätt hålla med om. För att tillgodogöra sig serien ordentligt krävs att man har en god förförståelse om läget eftersom det annars lätt blir begränsade klipp och hårda ord. Det är ändå långt bättre än vad som tidigare gjorts i ämnet.

Har man missat tidigare avsnitt finner man dem naturligtvis på SVT Play. Där kan man även ta del av en hel del extramaterial och intervjuer med soldater och chefer. Bla finns en intervju på några minuter med en svensk Forward Air Controller som beskriver hur direkt flygunderstöd används av förbandet och att man hemmavid nog inte riktigt förstått att det faktiskt är Sverige som bombar, inte det amerikanska flygplanet som fäller bomberna. En nog så intressant aspekt i anslutning till den pågående debatten om förbehållen för den svenska insatsen över Libyen. Ett annat klipp visar livet på "Kullen" i juletid och andra är intervjuer med förbandschef och arméinspektören.

Det är extramaterial som detta som verkligen har möjlighet att öka allmänhetens förståelse för hur insatsen fungerar i Afghanistan, såväl som i andra områden, och som Försvarsmakten lätt hade kunnat tillhandahålla på sin egen hemsida. Försvarsmaktens Combat Camera-förband är ett steg åt det hållet, men kanske något "häftigare" än nödvändigt, men så är ju också ett av de stora syftena att rekrytera ungdomar. För att hitta till Combat Camera krävs det att man skrollar längst ner på Försvarsmaktens hemsida och klickar på den rätt anonyma länken youtube.

42 kommentarer:

Anonym sa...
23 april 2011 kl. 17:27  

Vore inte målbelysare bättre än vapen för tex Libyen, oppositionen skulle kunna belysa mål åt Nato, de vet ju troligen bäst vilka som är fientliga och vänner?

De skulle kunna ropa in och belysa mål och Nato bombar, här borde även gripen lastas full med natos vapen, det bästa är ju att vi kan använda det som finns på baserna där nere.

Ska vi inte offra blod på marken kan vi ju iaf ändra maktbalansen lite mer?

Det hela känns lite som mujahedin ala 1980-talet..vem vet vilka dessa rebeller är egentligen?

Anonym sa...
23 april 2011 kl. 19:50  

Ja!
Instämmer helt med Cynisk. I sin helhet kanske man kan måla en bild av situationen. Men inte bitvis och upphugget!

Återigen. Denna "psyops" från public service (SVT mfl) får därför avsedd verkan! No good!

Och att kalla fientlig eldgivning från det stora berget "hostile intent"...vad är då definitionen "hostile act"?
Och vems är ansvaret vid en E-CAS? Han som pekar eller han som fäller?

Dr Blå

Anonym sa...
23 april 2011 kl. 20:19  

Tjaha... igen-är Sverige i krig i Afghanistan? Eller har militären i Sverige själva sett till att vårt land hamnat i krig?

Vad har Sverige att vinna på detta deltagande? VAD HAR SVERIE ATT VINNA?

Riktigt fjantigt se att en enskild skytt på 3 km avstånd, beväpnad med en bössa, får en 250 kg bomb i huvudet. Inte underligt att Afghanistan kostar pengar.....

"Ride the Valkyria"-I love the smell of Napalm in the morning... Apocalypse Now-så kändes inställningen från de "fredsskapande" soldaterna i SVT programmet. De är ju såklart som eunucker-spelar en roll och kan inte annat så länge de är fastlåsta i tjänstgöringen. Men lille korgossen Tolgfors eller vår ÖB kanske kan förklara vad Sverige har att vinna på att vara militärt i Afghanistan.... det är ingen som fattar det längre. Nån avhuggen näsa hit eller dit-lite mer effekt får det nog vara.....

Anonym sa...
23 april 2011 kl. 21:28  

"Det hela känns lite som mujahedin ala 1980-talet..vem vet vilka dessa rebeller är egentligen?"

Och dem vill du ge eldtillstånd med flygbomber? okej...

Nej du, det krävs ganska mycket mer för att få till en fällning av last. Men bekymra dig inte - den personal som behövs för att leda flyg mot mål finns redan på marken i Libyen.

/clear hot

Anonym sa...
23 april 2011 kl. 21:41  

@anonym 20.19

Vad har Sverige att vinna på detta deltagande? VAD HAR SVERIE ATT VINNA?

Finns det något krig utan för Sveriges gränser där vi i dina ögon har något att vinna?
Förutom känslan att vi i alla fall försöker göra världen något bättre. I alla fall försöker ta lite ansvar. I alla fall försöker vinna lite respekt i omvärldens ögon efter allt annat krypande och undanfallenhet som svensk politik präglats av. (din ryggmärgsreaktion blir antagligen att svara -"stöd till USA är undanfallenhet, Palme visade kurage?!)

Det enda resursslöseriet jag kan se med 250- kilos bomben är att det självklart hade varit billigare att ha dig där som supersoldat (600 timmar Counterstrike etc). Du hade ju lätt genomfört en snärtig omfattning upp mot toppen. Om du inte redan tagit det där 3000 meters skottet förstås. Synd bara att dina superkrafter förtvinar bland chipssmulorna i soffan...

/clear hot

Anonym sa...
23 april 2011 kl. 22:53  

@ClearHot kl2141; hela ditt inlägg andas "Ride the Valkyria-I love the smell of Napalm in the morning-Apocalyps Now.... Du verkar mer än lovligt inskränkt i tanken kring att oreflekterat acceptera den militära verksamheten i Afghanistan.

Att istället ens fundera över vad två miljarder friska kronor skule kunna ge SAK till deras verksamhet i Afg-det verkar inte vara din starka sida att reflektera över det.

Booomm!!! Pang, skjut mer-hej, nu tar vi lunch på det här grabbar!

Igen, vad ger den militära verksamheten i Afghanistan tillbaka till Sverige? Ger den mer säkerhet för svemskar i Sverige? Ger den färre knarkare-är det därför vi är i Afghanistan?

Ingen som funderar över varför "kullen" som den svenska patrullbasen fanns på i senaste programmet kallar "rysskullen"? Den har ju byggts av ryssarna när de var ockupationsmakt i Afghanistan.... Varför är svenska personal på sama ställe som en ockupationsmakt var? Är svenskar med och ockuperar nu? Vad skapas i Afghanistan? Går utvecklingen framåt? Mot vad?

Per A. sa...
24 april 2011 kl. 01:35  

@ clear hot:

Respekt eller inte, undanfallendhet eller inte, på Palmes tid så hade vi åtminstone politiskt manöverutrymme och militär förmåga nog för att _kunna_ driva en egen politisk linje om vi så önskade.
Så är icke längre fallet, och att vi 'väljer' att vara med i Afghanistan och Libyen är ett tecken på svaghet, inte på styrka.

http://vidsynt.wordpress.com/ sa...
24 april 2011 kl. 01:50  

Om man skulle bemöda sig med att skaffa sig en grundlig "god förförståelse" så skulle kanske tom den Vise Mannens Visdom förstå att vi inget har i Afghanistan att göra.

Å andra sidan är det jäkligt spännande och häftigt när det smäller och vara lite ITK i den väldigt lilla bilden.

Anonym sa...
24 april 2011 kl. 10:35  

@22:53
Vad är det du vill att en militär insats ska ''ge oss''?Någon slags ekonomisk vinning eller vad? Vad har vi, med ditt sätt att resonera, för vinning av ekonomiskt bistånd?
Jag vet inte vad grejen med Valkyria är... ISAF gör sitt yttersta för att stödja AFG i en väldigt komplex och svår situation.
Frågan är vad du aktivt gör för att försöka förbättra situationen för någon annan?
Det är ju inte speciellt svårt att häva ur sig kritik och ställa ''kluriga'' frågor.

Anonym sa...
24 april 2011 kl. 11:26  

Dokumentärserien "Krig för Fred" är ett förlorat tillfälle. Filmarna har haft unik tillgång till den svenska insatsen under en av de mest intensiva perioderna. Ändå blev resultatet upphackat och svårtolkat.

Förmodligen är det den svenska ovanan att göra krigsdokumentärer som visar sig. Till och med Armadillo, som jag inte är särskilt förtjust i, presenterade ett tydligare sammanhang på kortare tid.

Den enda förtjänsten med de två första avsnitten är att de visar hur svårt Afghanerna har det och att de faktiskt litar mer på de svenska soldaterna än på sina egna.

Exempelvis påpekade lokalbefolkningen i andra avsnittet att svenskarna bara ger sig på talibaner och att de inte skjuter först och frågar sedan, som de upplevde att ANP gjorde.

Nog finns det ett behov av svenska styrkor i Afghanistan. Problemet är bara att vi är alldeles för få, i förhållande till ytan och antalet talibaner.

Man får väl hoppas att det finns ett större råmaterial till serien som en dag kan tjäna som bättre dokument över denna era i svensk utrikespolitik.

/Chris Anderson

Anonym sa...
25 april 2011 kl. 10:07  

Tror det finns flickor som är otroligt tacksamma för Svenskarnas insats i Afghanistan!

Varje skola som byggs ger hudratals barn en framtid!

Min och ammunitionsröjnings insatser sparar säkerligen många händer och ben på befolkningen. Vidare räddas säkerligen ett och annat fat tailed sheep också.

Alla projekt som ger befolkningen möjligheten att odla annat än opium ger säkerligen viss återverkan hemma i europa.

Anonym sa...
25 april 2011 kl. 17:02  

@Anonym kl 1007; ska vi i Sverige ta större ansvar för Afghanistans utveckling än afghanerna själva? Känns som det finns massor av länder som vi i så fall skulle vara själasörjare för....

Jag kan inte längre se logiken i ISAF verksamhet. Det tog tre månader att sparka ut talibanerna 2001-2002 och nu går det inte att bli av med dem.... man verkar inte förhandla PRATA med talibanerna utan i stället stödjer ISAF en genomrutten regim där ministrar ena dagen är knarkkung och andra dagen minister....

Jag tycker att frågan om vilket värde, för oss i Sverige, har deltagandet i "kriget mot terrorismen"-eller hur det just nu benämns...

Det finns många små barn i andra länder än Afghanistan som skulle bli jätteglada för 10 års skolbyggande och som sannolikt behöver en strukturell förbättring inom sina nationer.

Vore tacksam för några konkreta svar-vad ger insatsen i Afghanistan tillbaka till Sverige? Vore det inte bättre att satsa de 2 miljarderna, drygt, som den svenska insatsen kostar militärt varje år på att stödja SAK, någon annan NGO eller ICRC verksamhet?

Och igen, kom inte dragande med nåt skäl om att vi snyftande hjälper småbarn-det kryllar av föräldralösa småbarn i t ex DR Kongo där Sverige inte gör ett skvatt-förmodligen för det är ballare militärt i Afghanistan.

Göran Mellblom sa...
25 april 2011 kl. 19:41  

Per A 8 stridsflygplan av 60 är mer än 10% av luftstridskrafterna.

Det verkar inte som om Sverige är utan stridskrafter i det Libyska kriget.

Betänker man att EU enda just nu tillgängliga Battle-Group är uppsatt av Sverige, så blir jämförelsen ännu märkligare:

Sverige har 2% av EU befolkning men mer än 10% av dess för krigsinsats tillgängliga flygstridskrafter och tydligen 100% av dess tillgängliga markstridskrafter.

Alla kan räkna upp avsevärt mera och bättre resurser, men de finns inte tillgängliga just nu.

Och det är NU som avgörandet fälls, inte 2014 eller sen.

Låt oss hoppas att politisk nivå har säkrat ett tillräckligt högt arvode för vårt land och att svenska massmedia är vuxna den nya situationen och dess oerhörda möjligheter.

MVH Göran Mellblom

J.K Nilsson sa...
25 april 2011 kl. 23:44  

Göran, var är EUs andra stridsgrupp som bör stå i beredskap? Är den utkallad?

J.K Nilsson

Göran Mellblom sa...
26 april 2011 kl. 09:50  

@ J.K. Nilsson Existerar EU andra stridsgrupp eller ej?

Det vet vi bara om den sätts in.
Om inte så finns den bara på papperet i det här kriget. Detsamma gäller NBG.

Men för den händelse den nordiska stridsgruppens markstyrkor sätts in, så blir det så mycket mera märkligt då Sverige i så fall utgör huvuddelen av EU markstyrkor!?

MVH Göran Mellblom

Anonym sa...
26 april 2011 kl. 16:23  

Guantanamo-är det nåt "vi" står för? Även om Aftonbladet är en "kvällsblaska de luxe" så är den artikelserie om wikileaksrapporterna angående guantanamofångarna skrämmande läsning.

Eftersom "vi" dvs Sverige faktiskt deltar militärt i Afghanistan-hur förhåller "vi" oss till principen om att människor blir helt rättslösa och inspärrade i åratal utan rättegång?

Bifogar en länk: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article12932044.ab

Vad har Sverige att vinna på militärt deltagande i Afghanistan? På vilket sätt blir Sverige säkrare?

Anonym sa...
26 april 2011 kl. 17:27  

Genom att hjälpa storebror kan vi få hjälp av storebror.

Anonym sa...
27 april 2011 kl. 06:34  

Det är först nu det har gått upp för många Gripenmotståndare att man kan peka ut mål på marken och tillkalla stridsflyg - som med en kirurgisk precision och med exakta dimensioner på vapnen kan slå ut motståndaren där hänsyn kan tas enligt folkrätten till alla civila mänskliga sköldar. Gripen, med detta som utgångspunkt, anses kunna vara arméns bästa resurs men som man har struntat i under många år såvida man inte någon gång börjar använda klokskapen rätt. Detta istället för att tillkalla amerikanskt bombflyg med samma vapen som Gripen redan har.

Anonym sa...
27 april 2011 kl. 22:23  

@ Anonym 17:02

Humanitärt bistånd är inte möjligt i Afghanistan utan militär säkerhet. Överfallet på FN-stationen nyligen, där bland annat en svensk biståndsarbetare mördades, är ett talande exempel på detta.

Innan ISAF fanns på plats tvingades hjälporganisationerna hyra afghanska legosoldater till skydd. Men de var grundligt opålitliga och kunde lika gärna plundra sina uppdragsgivare som skydda dem.

I valet mellan ett Afghanistan som är splittrat mellan stridande krigsherrar, och ett Afghanistan som styrs av en halvdan centralmakt med en halvdan polis och militär så är nog det senare att föredra.

Det är målet med insatsen, ett Afghanistan som står på egna ben, om än lite ostadigt till att börja med.

/Chris Anderson

Anonym sa...
27 april 2011 kl. 23:07  

@Chris Anderson kl2223; Kan du inte heller beskriva vad nyttan med den militära insatsen i Afghanistan är för svenskt vidkommande? Jag ställer frågan eftersom du väljer att undvika kärnan i mitt inlägg från kl 1702.

Jag ställer frågan igen; på vilket sätt blir det säkrare i Sverige genom svenskt militärt deltagande ISAF? Vad får vi svenskar för de drygt 2 miljarder kronor som insatseen kostar Sverige just nu? Hur vore det att istället ge olika NGO eller andra motsvarande summa och se hur effektivt, eller ineffektivt, de skulle förvalta medlen?

Det man hittills sett från "Krig för Fred" är ju hur ofantligt ineffektivt den militära vägen är. Sannolikt vore det enklare, och billigare, att med exemplet från tv-programmet ikväll, anbefalla att afghanpolisen får en viss summa pengar för att bevaka sin radiomast. Ingen personal på plats-inga pengar.

Det här ideologiska resonemanget att humanitärt bistånd är helt beroende av den militära närvaron-sannolikt motsägs den till del av NGO.

Sen, varför är Afghanistan så viktigt? Hur mycket har Afghanistan intresserat Sverige historiskt? Inte ett dyft skulle jag säga, nån som motsäger det är välkommen att skriva.

Är det egentligen så att "vi" vill så det värker vara med militärt med vår lilla operettkrigsmakt? Den största aktören i ISAF är samma nation som fullständigt ignorerar mänskliga rättigheter-Guantanmo-vilken grym skamfläck-vill "vi" i Sverige blandas med de som företräder synen att man kan hålla människor inspärrade utan någon som helst rättssäkerhet-som USA gör på Guantanamo?

Vad har Sverige att göra i denna militära koalition, ISAF, där dessa minst sagt tvivelaktiga värdegrunder är den bärande principen för "fredsskapande" för den största aktören-dvs USA?

Är Afghanistan det ENDA land på jorden som behöver denna form av stöd? Är Afghanistan så superunikt?

Göran Mellblom sa...
28 april 2011 kl. 07:44  

@ Anonym 2223 Skall officerare och soldater skall vägra lyda Regeringen?

Som flera debattörer på denna blogg försöker Anonym 2223 argumentera för att flytta beslut om krig och insats från Regering och Riksdag till officerare och soldater.

Huruvida en insats eller ett krig av media eller enskilda bedöms ha "militär nytta" eller ej påverkar är inte officerarnas och soldaternas sak.

Om Regering och Riksdag beslutar att sätta in svenska Försvarsmakten i strid, så är en vägran omöjlig.

De officerare och soldater som vägrar insats avskedas numera för arbetsvägran med hjälp av Lag.

Men i vårt land finns sedan 1968 års händelser en slags egoistisk bekväm inställning, att vad den enskilde gör är en sak mellan honom, Media och Partiet.

Alla krav från andra, t.ex. Arbetsgivare - som betalar hans lön - eller Myndigheter - som skyddar och hjälper honom - är strunt, som inte får hindra hans skäggväxt, slappa hållning eller rätt att göra och klä sig som han vill i övrigt.

I kombination blir detta förhållningssätt märkligt och mycket farligt: skäggiga, hållningslösa, skrynkliga och ostyrbara militärer som vägrar lyda obekväma order från Regering och Riksdag, men som kräver arvode varje månad.

Jag tror de flesta debattörer på denna blogg ryggar tillbaka inför en sådan syn, men flera debattinlägg leder i denna riktning.

Officerares och soldaters verksamhet och tillvaro har åter blivit en offentlig angelägenhet genom utlandsinsatserna med sina hemkomster av levande - skadade och döda, nyhetsreportage, veteransamlingar och liknande, från att länge varit något som pågick inne i kaserner och på skjutfält.

Man kan undra hur vi vill bli sedda i samhället? Man kan undra hur civilpersoner, andra myndigheter och våra familjer ser på oss? Är våra barn stolta över oss? Är vi själva stolta över oss?

Vad är egentligen att vara STOLT? Kan svenskar det efter 1968 års händelser?

Stolthet fordrar att ÄRA finns och dess motsats är PENGAR. Socialismen lärde oss att pengar är det enda som räknas, så efter 50 år med denna i vårt land så är ÄRA avskaffad och därmed är vi oförmögna att vara STOLTA?

Men kämpar då våra soldater i A-stan, Kosovo, Libyen bara för pengar? Jag vill tro att ÄRAN är på väg tillbaka.

MVH Göran Mellblom

Anonym sa...
28 april 2011 kl. 08:30  

NEj, afg är inte superunikt. Inte mer unikt än någon annan insats med FN mandat. Ditt resonemang utgår hela tiden från att vi ska vinna någonting. Vi liksom större delen av koalitionen är där för att FN har begärt ett militärt stöd för denna stabiliserande insats. OP Enduring. Freedom gör att det blir lite mer problematiskt, ja. Men supermakter tar sig friheter, så är det. MEd ditt resonemang blir varje insats utanför Sveriges direkta närområde onödig, eftersom ''vi inte har något att vinna''. Trist om pollis eller brandkår resonerade som dig när dinbostad står i brand och du blir pryglad av ett gäng kriminella ''skit i honom, vad har vi att vinna på att hjälpa honom. Vi skickar en chokladask och blommor imorgon...''

Martin sa...
28 april 2011 kl. 21:41  

Anonym 08:30

Det är ju ändå stor skillnad på skattefinansierad verksamhet i Sverige och på insatsen i Afghanistan. För skattebetalare i Sverige är det i allra högsta grad relevant att ställa frågan vad vi har att vinna på insatsen i Afghanistan. Svenska politiker har endast ett enda uppdrag som de skall vara trogna och det är att se till sina medborgares bästa i alla lägen. Detta synsätt är tyvärr inget som präglar den svenska politiken utan man är mer än gärna givmild med skattebetalarnas pengar som slösas bort på allehanda verksamheter vilka inte på något sätt gagnar den vanlige medborgaren. Det kan vara allt från meningslösa insatser i Afghanistan och 40 miljarder i bistånd till diverse oförståeliga kulturinstallationer i det offentliga rummet.

Frågan är alltså om insatsen i Afghanistan ger något tillbaka? Gör den det, säg det då istället för att hitta på en massa svepskäl om afghanska kvinnors skolgång och demokratisk utveckling. För att uppnå en förändring som räknas skulle vi vara tvungna att dels öka truppnärvaron markant och dels ställa in oss på att vara kvar i minst en generation. Det är idioti att tro att man kommer att ha skapat tillräcklig förändring till 2014 och längre än så kommer knappast USA, med sin totalt havererade ekonomi, att klara av att vara kvar. Tror vi att EU-länderna ensamma kommer att kunna axla hela ansvaret i Afghanistan när vi efter någon veckas bombningar desperat ropade på hjälp från storebror i väst eftersom bomberna var slut.

De framtida (5-10 år) supermakterna Kina och Ryssland kommer att bedriva en helt annorlunda och mer återhållsam utrikespolitik än USA och NATO gjort de senaste årtiondena. Undantaget kan vara egna militära aktioner i eget intresse. Låt oss därför hoppas att vi inte helt lyckats rasera spillrorna av vårt nationella försvar i vår iver att vara USA till lags innan dess.

Cynisk sa...
29 april 2011 kl. 06:52  

@Martin
Det har skrivits fantastiskt många poster, inlägg, debattartiklar, förklaringar, mm i ämnet som påtalar att Sverige genom att ställa upp i internationella insatser får ett gynnsamt politiskt läge internationellt.

Att ställa upp för NATO i ISAF ger Sverige utöver goodwill dessutom möjligheter att delta i militära sammanhang som annars inte skulle vara självklara.

Så det finns realpolitiska fördelar med att delta i ISAF. Utöver det finns det ju moraliska diton.

Anonym sa...
29 april 2011 kl. 08:37  

"Kan hjälpa oss" tja det låter vagare än Lissabonföredraget så det skulle jag inte räkna som skäl för insats (vore vi NATO medlemmar så hade det varit ett riktigt argument). Ära på väg tillbaka? Vems ära, vi slås ju för andra inte hem och fosterland så det är väl en legoknekts/äventyrares ära mer än en soldats.

Varför talar ingen om hur det ska vinnas och i så fall vad sägs om en plan med tidsram? Men det finns inte ingen vet hur eller när förutom att det går sämre och sämre. Insats doktrinen ser pengar, soldater och resurser spridda för vinden men ingen definitiv fördel. När förespråkarna undviker frågor angående: den korrupta Kharzai-regimen, rekord skördar av opium, ingen strategi för seger, ändlös konflikt, fienden blir allt starkare, konfliktens spridning till kärnvapen staten Pakistan... m.m. så är det svårt att betrakta dem som seriösa.

Frågan som anonym ställt kvarstår på vilket sätt tjänar insatsen Sveriges intressen?
/Kalle

Anonym sa...
29 april 2011 kl. 10:36  

Har nu sett programmet för första gången och kan nog bara konstatera att utsikterna till att nå framgång i att vända en 600 årig kultur är pyttesmå. Oavsett hur behjärtansvärt det är.

Anonym sa...
29 april 2011 kl. 13:24  

Vad ger biståndet tillbaka? Vad ger flyktingmottagande tillbaka? Det vi får tillbaka är den ''fria demokratiska'' världens respekt för att vi gör uppoffringar och tar risker tillsammans med dem. Vill vi vara med vid bordet och påverka vår omvärld duger det inte längre att sitta vid nordpolen och predika om hur gedigna vi svenskar är, utan vi måste vara delaktiga fullt ut. Så på frågan vad vi får tillbaka: VI får politiskt inflytande internationellt och vi investerar i framtida stöd från militära och ekonomiska stormakter. Bra eller dåligt? Realpolitik enligt mig

Martin sa...
29 april 2011 kl. 22:15  

Cynisk:

Man är naiv om man tror att vårt deltagande i ISAF skulle ge några särskilda fördelar den dagen vi skulle behöva inkassera. Ponera att Ryssarna får för sig att invadera Gotland, likt händelseförloppet i Cornucopias bok Midvintermörker. Om vi då får hjälp av USA och NATO så beror det knappast på att vi idag är med i ISAF utan av strikt egoistiska skäl. Motsatt så lär knappast USA ta en direkt konfrontation med Ryssland över en sketen liten svensk ö i Östersjön. Nej, man skulle nöja sig med att protestera, kanske kalla hem ambassadören i Moskva och efter några månader eller år så är saken utagerad.

Frågan är då vad som konkret menas med "gynnsamt politiskt läge internationellt" eller vilka "realpolitiska fördelar" som blir fallet.

Anonym 13:24;

Samma fråga till dig. Exakt vilket bord är det vi får sitta med vid och vilket inflytande är det du talar om? Den "fria demokratiska världen"?? Du menar en liten politisk elitklubb för inbördes beundran där Bildt får frottera sig med andra utrikesministrar eller till och med sådana potentater som Obama, Sarkozy och Cameron? Ja, det ger ju honom något att skriva om på sin blogg eller twitter...

Vad gäller vanliga medborgare i övriga västländer så har de förmodligen inte en susning om att Sverige har trupp i Afghanistan. Lika liten susning har ju svenskar om vilka andra länder som är där.

Alternativen till detta fåfänga USA-fjäskande är ju många. T.ex. hade vi kunnat ha ett fungerande invasionsförsvar eller lagt pengar på sjukvård, skola, barnomsorg, kärnkraftsbyggnation eller något annat där vi kunnat få konkreta och mätbara direkta fördelar och positiva effekter för vårt land och Sveriges befolkning istället för någon diffus vanföreställning om att lilla Sverige verkligen skulle ha något att säga till om eller vara en viktig deltagare i det stora världspolitiska maktspelet.

Cynisk sa...
29 april 2011 kl. 23:53  

@Martin

Naivt eller ej; isolationstisk politik har inte varit någon garant för trygghet det heller. Under Kalla kriget låtsades vi vara alliansfria men det var ett inrikesutrikespolitiskt spel för att hålla väljarna på mattan. Rent utrikes- och säkerhetspolitiskt hängde vi med NATO.

Vilka uttag vi kan göra efter våra insättningar återstår att se den dagen vi behöver göra dem.
Realpolitiskt finns inga garantier eller löften. Men sätter vi inte in något så får vi intet ut.


Rent militärt drar Sverige fördelar av att deltaga i ISAF. Det är gynnsamt för FM:s utveckling. Du tror mig säkert inte men om det vittnar betydligt kunnigare personer än mig.

Anonym sa...
30 april 2011 kl. 01:03  

@Martin
Nu har du ju fått argument från personer som tycker det är vettigt att ha ett svenskt militärt bidrag i Afghanistan. Du tycker det är dåligt, ja det är uppfattat.
Ur en militär teknisk och taktisk synvinkel är utlandsinsatser ovärderliga för ett effektivt invasionsförsvar. Inte bara de erfarenheter vi drar på plats, utan också linor in i till utbildning, materiel och know how hos de nationer som ligger främst inom stridskonst.
Med din isolationistiska syn på utrikespolitik -finns det någon FN insats med svenskt deltagande som har varit av godo? Vad vann vi?

Martin sa...
30 april 2011 kl. 07:51  

Intressant att man blir kallad isolationistisk bara för att man argumenterar mot insatsen i Afghanistan. Jag har ju knappast sagt att jag är emot all internationell tjänst.

Jämförelsen med andra världskriget är knappast relevant då agerandet hade en direkt koppling till vår nations fortlevnad, en aningen skillnad mot dagens insats i Afghanistan.

Cynisk du erkänner i alla fall att det inte finns några garantier. Det är just det som är min poäng, jag anser att vi skall satsa där vi vet att vi får tillbaka något. Se mitt tidigare inlägg för alternativa placeringar. Inte skulle du sätta in ditt sparkapital på en bank där du inte vet om eller vad du får för ränta eller ens om du får tillbaka insatt kapital?

Rent militärt har insatsen i Afghanistan måhända gett erfarenheter, men samtidigt är risken stor att den gett felaktiga erfarenheter. Ta bara det senaste anfallet mot masten i del 3 av programserien. Att "anfalla" längs en väg med Galtar är knappast något man kan göra mot en kvalificerad motståndare. Varenda pansarbil hade i ett sådant scenario fått antingen en PV-robot eller ett RPG i sidan. Man åker runt och gör lite som man vill med totalt lufthärravälde utan att behöva ta hänsyn till fientlig indirekt eld, tyngre vapen eller vältränade motståndare. På samma sätt anskaffas ny utrustning som enbart är till för Afghanistan och internationella insatser, på bekostnad av t.ex. ubåtsjaktförmåga eller ett vettigt luftvärn.

Insatserna på Balkan har varit mer eller mindre lyckade insatser liksom det är bra att vi fanns med på Cypern. Detta är insatsområden i Europa och vår omedelbara närhet där risken för t.ex. stora flyktingströmmar och överspridning till andra områden och länder fanns. Cypern riskerade ju att driva fram ett krig mellan Turkiet och Grekland, något som hade påverkat Sverige direkt. Dessutom genomfördes insatserna med befintlig invasionsförsvarsmateriel och värnpliktiga. Insatsen i Libyen tycker jag har fel fokus men det är ett område där vi har intressen, inte minst genom att Libyen är en stor oljeexportör. Då tycker jag man kan erkänna detta, säga att vi vill hjälpa rebellerna till seger och kräva att de säljer sin olja till oss som tack för hjälpen, det hade varit rakryggat, ärligt och ett sätt att faktiskt vinna något på insatsen.

Göran Mellblom sa...
30 april 2011 kl. 08:48  

Invasionsförsvaret kanske börjar i A-stan?

Då debattörer på denna härliga blogg talar om "Invasionsförsvaret" tycks det avse en invasion från ryskt håll, vilket vi alla är vana vid att frukta.

Kan debattörerna vidga sitt perspektiv en smula; hur bör Sverige hantera en riskbedömning att Al-quaida (motsv) fenomen skulle sprida sig in i de södra f.d. sovjetisk/muslimska områdena och in i det ryska hjärtlandet och Sibirien?

Det är inte ovanligt i den ryska historien med sådana fenomen när centrum är svagt och oordnat.

Ofta har det lett till stora bekymmer för oss på andra sidan Ryssland, så frågan vi bör ställa oss är: går Europas gräns strax öster om Polen eller längs Rysslands sydgräns?

Det tycks som om Politisk nivå i Europa har fastnat för den senare.

Kanske är det därför vi får dra just vårt strå till stacken.

Kanske är det därför hela Europa växlar över till yrkesarméer möjliga att skicka ut bortom den avlägsna kulturgränsen och ta nappatag med de fiender som finns där.

Ukraina förhandlar väl redan med EU om medlemskap. Ryssarna skall väl med i EU vad tiden lider de också?

Vad tror ni?

MVH Göran Mellblom

Anonym sa...
30 april 2011 kl. 12:19  

@Cynisk kl 2253; Det är alltså för Försvarsmaktens egen sak som "vi" med näbbar och klor vill vara kvar i Afghanistan?

Sverige har tydligen militära "vinster" att kamma hem med deltagande militärt i Afghanistan. Puh-man blir såå trött.

Sannolikt finns mycket effektivare sätt att få en stabil utveckling i Afghanistan-vilka utvecklingskonferenser genomförs avseende framtiden för Afghanistan t ex? Hur mycket stabiliserings- och fredsutveckling samtalas det om i Afghanistans egna media, kulturella och politiska sfärer? Vad förmår afghanerna själva att genomföra? Är nivån och viljan inte bättre än det vi såg avseende afghanpolisens pliktkänsla i SvT i onsdagens program "Krig för Fred" så kan jag inte alls förstå varför Afghanistan ska ha mer stöd från Sverige och västvärlden än nåt annat utvecklingsland.

Att ha något att vinna på deltagande i en realitet för de allra flesta länder som genomför expeditionär militär veksamhet historiskt sett. Supermakter globalt och regionalt genomför sådan verksamhet just för att hävda sin ställning som supermakter. Varför vill Sverige militärt vara med i den afghanska långbyken som sannolikt aldrig kommer att bli nån stabil nation.

VarfÖR väljer "vi" inte att tydligare välja samtalets och förståelsens väg? Genom att tydligarte visa bakomliggande faktorer kan "vi" i Sverige enklare förstå varför det blivit som det blivit.

USA har valt att föra krig i Irak och Afghanistan i 10 år pga 3500 människors död i New York 2001. I afrika, i DR Kongo avlider ungefär 1300 människor VARJE DAG konfliktrelaterat. Det är ofantligt mycket mer än vad konflikten i Afghanistan skördar i lidande. Ingen lyfter idag ett finger för att bidra till fredlig utveckling i Kongo.

Var ligger balansen-om nu Afghanistan vill ha sina skumraskministrar kvar och USA vill ha avyttring för sin vapenindustri, låt de hålla på. Är det sånt "vi" i Sverige vill förknippas med? Vad har Sverige att vinna på militärt deltagande i Afghanistan?

Anonym sa...
30 april 2011 kl. 12:25  

@Martin,

Jag tror du har helt rätt. Du borde byta nick till Riktigt Cynisk.
Sverige har idag ingen utrikespolitik (gå ut till gemene man på stan och fråga, vad som kännetecknar grunden i svensk utrikespolitik?)
Utrikespolitiken är outsourcad till Carl Bildt och hans egna godtycke samt behov av att bli internationellt bekräftad. Samma bekräftelsebehov har också infunnit sig i Försvaret.

Att det pågående deltagandet i Afghanistan och Libyen skulle gagna en situation där Sverige som land hamnat i en konflikt är bara nys.
I en sådan händelse är alla nationer sig själv närmast. Eventuellt skulle ett stöd till Sverige vara aktuellt om det var till gagn för den stödjande nationen eller alliansen.

Sedan är det väl bra att Försvarsmakten får öva lite på patrullkarls strid och patrullering med JAS , men det finns nog mer kostnadseffektiva sätt att förbättra denna förmåga.

Alla kommentarer om solidaritet och internationellt deltagande verkar ha sin botten i ett dåligt samvete för att Sverige lyckades med vad alla andra nationer strävade efter i den senaste världskonflikten - att hålla sig utanför.

Anonym sa...
30 april 2011 kl. 12:44  

@Cynisk kl0652; Vilket nonsens-vad menar du med det du skrivit i detta inlägg?

Citat; "Att ställa upp för NATO i ISAF ger Sverige utöver goodwill dessutom möjligheter att delta i militära sammanhang som annars inte skulle vara självklara." Slut citat.

Vilka militära sammanhang menar du då? Deltagandet i Afghanistan kan Sverige själva välja-utan att det påverkar oss ett dyft från kringliggande nationer. Sverige kunde däremot börja VÅGA föra en diskussion på EU-nivån om hur man tänker vinna freden i Afghanistan.

Comprehensive Approach förefaller just nu bara omfatta de inledande stegen-och det verkar nästan som om supermakten USA vill ha det så....

När sska fortsättningen på Comprehensive Approach skönjas? När ska en reell, kulturellt anpassad "Marshallplan" upprättas för Afghanistan?

Idag; en buteljeringsindustri för Coca-Cola har etablerats av USA i Afghanistan.... kunde ju lika gärna vara så att man startat en grisuppfödning i Kabul... eller det omvända; om vi i Europa var beroende av afghanerna-vi hade blivit påtvingade en burkasömnadsindustri-det vore nåt för svensk klassisk TEKO-industri det.....

När ska politiska samtal, värda namnet, börja föras om freden i Afghanistan?

Cynisk sa...
30 april 2011 kl. 21:07  

@Anonym 12:44
Jag menar precis det jag skriver och jag har fått det vidimerat.
Du kallar det nonsens något jag bedömer beror på missförstånd eller avsaknad av information.


Min inställning till internationella insatser är att man bör ställa upp om man kan. Afghanistan är inte särskilt lyckat men jag anser inte att det är motiv till att ge upp. Dock bör man överse upplägget.

Anonym sa...
1 maj 2011 kl. 00:07  

@Cynisk kl 2107; Afghanistan är inte särskilt lyckat-Afghanistan håller på bli att bloody disaster-ingen skribent här har hittills kunnat peka på konkreta stabilitetsåtgärder med varaktighet, SvT serie "Krig för fred" ger precis samma bild-afghanerna är helt enkelt, iaf ute på landsbygden försatta till ett tänkande som är fullt jämförbart med europeisk tidig medeltid.

Antar man det förhållningssättet, med feodalherrar, olika kastväsenden-frälsen, och straffsatser med kroppsstraff, kvinnosyn och kyrkans roll-då får saker och ting en annan balans. Varför ska afghanerna inte få 700 år att komma ikapp? Ge dem den tiden och skit i deras byk under tiden-vi har inget där att göra.

Det finns liten skillnad mellan de olika Camp Warehouse, Camp Phoenix, Camp Northen Lights idag och korstågens riddarborgar runt "det heliga landet". Vad skiljer reellt i uppträdande från västmakternas sida när man ser Guantanamo-godtyckligeheten jämfört med korsfararna? Vi gömmer oss bakom devisen om "FN-tjänst"-sicket skitsnack idag.

Igen, nån som kan förklara vad "vi" åstadkommer i fredsväg i Afghanistan genom militärt deltagande i USA´s ISAF? I Saw Americans Fighting-det är väl det ISAF betyder?

Anonym sa...
1 maj 2011 kl. 10:21  

@Martin
du har precis lika lama argument för Balkan och Cypern som de du själv klankar ned på. Flyktingströmmar är ett lamt argument för stridsinsatser i paritet med ett land med regim som stödjer internationell terrorism.
Det är alltid så enkelt att i efterhand komma och säga att avslutade insatser var lyckade eller inte.
Du var med all säkerhet en av många motståndare till USA: s bombningar av Serbien när det begav sig. MEn idag när allt är bra... Då var det en lyckad insats. Grejen är ju att när du ger dig in i en väpnad konflikt kan du aldrig vara säker på dess utgång. Men du verkar tro att det finns någon slags insättningsgaranti.

Cynisk sa...
1 maj 2011 kl. 10:45  

@Anonym 00:07

Jag vet inte varför du riktar din kommentar till mig?

Men jag kan åtminstone meddela att ISAF:s stöd till ANSF ger förutsättningar för ett stabilare Afghanistan.

Peter sa...
2 maj 2011 kl. 12:52  

I vanlig ordning mycket ideologi och lite fakta i diskussioner om ISAF.

2001 antar FN:s säkerhetsråd resolution 1386. Där beslutas om ett mandat för en internationell säkerhetsstyrka i Afghanistan, efter att de afghanska parter som deltagit vid Bonn-konferensen samma år bett om denna. De anser sig inte kunna upprätthålla säkerheten i Kabul, där såväl den nya tillfälliga regeringen som NGO:s inklusive FN skall verka för en återuppbyggnad av den afghanska staten.

Detta är den officiella orsaken till ISAF. Afghanerna ber FN om hjälp, FN ber medlemsländerna om stöd och Sverige beslutar att skicka en mindre styrka som nu är betydligt större och har helt andra uppgifter än de ursprungliga. Naturligt då läget förändras, även om det krävs kontinuerlig uppföljning vilket görs av riksdagen årligen då man beslutar om förlängd insats.

Så för att ta upp en vid det här laget tröttsam diskussion kokar det som jag ser det ner till:
- Skall Sverige någonsin bidra till internationella insatser då FN ber om trupp?
- Skall Sverige bidra även om det inte går att direkt mäta effekten "på hemmaplan" av insatsen?
- Skall Sverige bidra även om vi inte kan delta i samtliga konflikthärdar världen över samtidigt?

För min del väljer jag att svara ja på samtliga tre frågor. På 90-talet sa man att det aldrig kunde bli fred på Balkan, en insats vore bortkastad vad har vi där att göra? Jag väljer att tro att Afghanistans situation inte är omöjlig, många afghaner jag träffat håller med om detta. De vill bara ha fred och en smula utveckling och på framför allt den sista punkten så är FN och väst det man hoppas på.

Så: för Sverige är det ett politiskt beslut, rationellt ur säkerhetspolitisk ståndpunkt eller moraliskt ur ett världssamhällesperspektiv (FN osv). För afghanerna kan det handla om en annan fråga, amerikanarna en tredje, tyskarna en fjärde osv. Beroende på vilken världssyn man har så kan man tycka olika om insatsens värde och syfte, och eftersom denna är svår att förändra så lär diskussionerna fortsätta tills Afghanistan, som Bosnien, upplever fred, vartefter diskussionen snabbt glöms bort till fördel för en ny.

Anonym sa...
2 maj 2011 kl. 16:08  

Vill rekommendera en bra artikel:

http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/de-vinkar-inte-de-drunknar

/Carro

Anonym sa...
2 maj 2011 kl. 17:24  

ha´re vatt nått patrullkarlsstrid i Affe idag?

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade