Skog, träd och grenar

I inbördeskrigens Afrika är en av grunderna att den enskilde krigaren själv anpassar och anskaffar sin utrustning till vad han själv anser lämplig nivå för att lösa uppgiften (bild länkad från militaryphotos.com och ja, bilden är ett försök till humor)

Ibland talas det om att man inte ser skogen för alla träd. Den senaste veckan har fått en att börja fundera på om det till och med kan vara så att man kanske inte ens ser träden för enskilda grenar?

Gästinlägget om "Combat-Kalle" renderade i enorm mängd kommentarer. En numerär som hittills inte skådats på WW och antalet besök var nästan uppe i samma nivå som annars endast nås vid större händelser. Den enskilde soldatens privata inköp av egen materiel är uppenbarligen något som berör och gör det så till den grad att språkbruket blir väldigt aggressivt och att man avsiktligen hellre misstolkar vad någon annan har skrivit än bemöter argument. Flera av inläggen i närtid har handlat om betydligt större frågor och frågor som är av avsevärt större vikt för svensk försvarsförmåga än vilken stridsväst som bärs, men dessa inlägg har i jämförelse fått mycket få kommenterar. Tydligen är de enskilda grenarna mer intressanta än vad som händer med skogen i övrigt.

Att soldater är missnöjda med sin utrustning är inget nytt. Så har det varit i alla tider och det hör till. Krig är en materialsport. Soldater analyserar ständigt sig själva och sin primärgrupp efter var de svaga länkarna finns och gör därefter sitt bästa för att undanröja dessa. Allra helst när man genomför skarpa insatser och allt ställs på sin spets. Att Larsson har problem med fyskraven, att Olsson fumlar med materielen och att magasinen inte matar som de ska är problem man kanske kan se genom fingrarna med vid övningar på hemmaplan, men i skarp strid och med det egna och kamraternas liv som insats blir problemen akuta.

Egentligen är det inte stridsvästar, knivar och egentligen inte ens anskaffningsproblemen som är intressanta, trots att det kan vara svårt att ens få fram mössor till förbanden i Afghanistan. Det intressanta är de bakomliggande faktorerna som flera kommentatorer också mer eller mindre medvetet vittnar om, nämligen reglementen, instruktioner och lagstiftning som går stick i stäv med varandra. Soldaten och hans närmast överordnade ute på fältet löser uppgiften genom att medvetet bryta mot ett antal bestämmelser. Det är den enda vägen man kan lösa uppgiften på under rådande omständigheter. Problemen är att de rådande omständigheterna inte är ett undantag under en kortare period utan blir till en normalbild Längre upp i näringskedjan ser man genom fingrarna med förseelserna för det levererar resultatet och allra längst upp vill man inte ens befatta sig med detaljerna utan det är bara resultatet som är intressant. Så länge det blir resultat är allt frid och fröjd. Detaljerna vill man helst inte känna till och eftersom detaljerna är ointressanta och resultatet kommer så finns det ingen anledning att förändra något. Förändring kostar.

Så blir det också den enskilde på lägre nivå som drabbas när lösningarna utanför regelverket inte fungerar. En utredning kommer snabbt att peka på att man inte höll sig till reglerna och då spelar det inte någon stor roll om det levererade eller inte. Så länge det inte finns dokumenterat och sanktionerat att avsteg tillåts hamnar Svarte Petter hos lägsta nivå och så ska det inte vara. Det är i längden inte hållbart. En organisation utan ett strukturerat och logiskt regelverk fungerar inte i längden. Till slut blir det kaos när allt bygger på egna bedömanden, godtycke och erfarenheter snarare än kollektivets samlade dito. Framförallt försvinner förtroendet för ledarskapet i organisationen och det blir en djup klyfta mellan golvet och ledningen.

Stridsvästarnas fördelar och nackdelar är i grunden ointressanta eftersom frågan är mycket bredare än så. Det som är intressant är varför en hel organisation hamnat i denna situation av kontinuerliga avsteg och varför så lite görs för att rätta upp situationen.

På ett bredare plan kan det vara intressant att veta att Riksrevisionen nu ska granska svenska internationella insatser och huruvida Regeringens och myndigheterna samordnar sitt arbete så att största möjliga effekt uppnås. Det finns dock god anledning för Försvarsmakten att själv granska hur man kommer till rätta med bristerna i nuvarande struktur. För det krävs det att man har förmåga att se såväl skog som träd och enskilda grenar. Med den underbemanning som Försvarsmakten lider av är det svårt att se att det skulle finnas resurser till något mer övergripande analysarbete.