Klockan klämtar för Libyeninsatsen

SvD skriver ikväll om att Socialdemokraterna nu öppnar för att förhandla med Regeringen om framtiden för den svenska Libyeninsatsen. Ännu är det en månad kvar av det av Riksdagen beslutade mandat för en svensk insats med 8 JAS 39 och en Hercules-tanker. Sedan riksdagsbeslutet har Socialdemokraterna svängt fram och tillbaka i frågan om insatsens vara eller inte vara. Det senaste utspelet härom veckan var att Socialdemokraterna vill ändra insatsen till att vara marin istället.

Nu öppnar alltså Socialdemokraternas Urban Ahlin för överläggningar med Regeringen och SvD skriver att det är en månad kvar till beslut måste tas. Det är en mycket grov missuppfattning. Snarare är det så att ett beslut måste tas inom en mycket snar framtid om man ska hinna få fram det förband som ska avlösa det nuvarande och därigenom få kontinuitet i insatsen. Det finns i dagsläget inget marin eller flygförband som har högre beredskap för internationella insatser än 30 dagar och Marintaktiska Staben har tidigare sagt att man behöver 90 dagar för att få på plats ett lämpligt förband, även om den siffran ifrågasatts kraftig av bloggrannen Commander.

Det visar sig ännu en gång alltför tydligt att Försvarsmakten är mycket långt ifrån det "insatta insatsförsvar" man i många år talat om. Alltför ofta bemannas nyckelpositioner i flera olika förband, oavsett om de är marin-, flyg- eller arméförband, av en och samma person eller en handfull personer. Det är helt otillräckligt för flera samtidiga eller på varandra följande insatser eftersom en och samma person i så fall måste vara på insats kontinuerligt eller bemanna flera olika förband samtidigt. Samma sak gäller ofta för materielsystem där det radiosystem man ska ha på insatsen inte finns tillgängligt för övning eftersom de enda exemplaren befinner sig i Afghanistan. Exemplen är otaliga och orsaken är naturligtvis ekonomi. På alldeles för många punkter är dagens och morgondagens försvarsmakt inte ett dugg mindre pappersprodukt än "invasionsförsvaret" och dess otaliga pappersbrigader. Papperslösningar förbrukar inte pengar i samma omfattning som riktig verksamhet. Dock blir det oerhört tungt när bluffen synas.

Ett beslut brådskar dock om ett nytt förband ska kunna sändas om förbandet ska kunna övas på lämpligt sätt. Därefter följer den ekonomiska aspekten. Att bibehålla den pågående flyginsatsen är avsevärt billigare än att påbörja en ny marin insats och t o m billigare än den normala fredstida flygverksamheten hemma i Sverige eftersom antalet skarpa uppdrag förbrukar färre flygtimmar än normal övningsverksamhet.

Mona Sahlin har dock för en gångs skull helt rätt på en punkt - låt oss sända det bidrag som efterfrågas av FN. Helst också utan några svenska förbehåll som förminskar värdet av insatsen.