Olika värdesättning av stridsvagnen idag

Olika västländer väljer nu olika vägar avseende framtiden för stridsvagnsvapnet. Flera är de länder som återupptäckt stridsvagnens värde på slagfältet i och med krigen i Afghanistan och i Irak. På flera håll anser man att den trenden med lätta mekaniserade förband är bruten. Så även i Sverige, där man härom året kunde läsa dessa ord i Försvarsmaktens budgetunderlag för det nästkommande året, för att ett antal sidor senare kunna läsa om att nu skulle Försvarsmakten minsann anskaffa nya lätta stridsfordon.

Danmark och Kanada är två av de länder som tidigare sänt stridsvagnar till Afghanistan och använt dem där med mycket god framgång. I vintras fick de följe av amerikanska marinkåren som blev det första amerikanska förband att använda stridsvagnar i Afghanistan. Stridsvagnen ger en mycket god förstärkning av eldkraft och kan framgrupperas nära andra stridande förband. Stridsvagnar har också i många fall överlägsna sensorer för att upptäcka mål i mörker och har i grunden högre överlevnadsförmåga. Norge beslutade härom veckan att följa sitt södra grannland i fotspåren och sända stridsvagnar som förstärkning till sin kontingent i Afghanistan. Framförallt är det eldkraften och sensorerna man är ute efter.

Nederländerna å sin sida avvecklade under våren sitt stridsvagnsvapen helt och de sista 60 toppmoderna Leopard 2A6-vagnarna ska nu säljas, inte osannolikt till Kanada som efter sina erfarenheter i Afghanistan helt förnyar sin park och tidigare köpt de stridsvagnar som Nederländerna sålt. Nederländerna befinner sig i stort ekonomiskt trångmål, vilket drabbat landets försvar hårt. Landets två flygbaser är nu på väg att bli endast en. Marinens NH 90-helikoptrar har levererats sent till höga kostnader, stora understödsfartyg säljs ut och nu senast läggs alltså landets stridsvagnsvapen ner. Mycket oroväckande är att det nya svenska personalförsörjningssystemet med anställda och kontrakterade soldater modellerats efter just Nederländerna. I Nederländerna har personalkostnaderna efter övergången till yrkesförsvar stigit till att utgöra runt 60 % av försvarsbudgeten och trots att man har stora vakanser i organisationen ska nu 12 000 försvarstjänster försvinna varav hälften utgör uppsägningar. Intressant är de stora militära missnöjesdemonstrationer som genomförts och som Commander skriver om.

I dessa tider av ekonomiska trångmål även för Försvarsmakten har man att hoppas att inte även det svenska stridsvagnsvapnet går samma väg som det nederländska. En svensk förstärkning med stridsvagnar i Afghanistan har tidigare diskuterats, men inte genomförts. Stridsvagnar och artilleri är förmodligen de enda förbandstyper som har högre politisk tröskel i Sverige för internationella insatser än stridsflyg.

Situationen i Nederländerna är också oroande för vilken framtida militär förmåga Europa kommer att besitta.

50 kommentarer:

Anonym sa...
30 maj 2011 kl. 20:41  

62 ton är inget man flyger ner i TP84 direkt. Krävs ju Ukrainska eller C17 väl?

Är inte stridsvagnar klumpiga i bebyggelse om man tittar på Irakfilmer med jänkarnas vagnar. Man skjuter ju sönder ett helt kvarter lätt.

Wiseman sa...
30 maj 2011 kl. 20:55  

20.41: Nej, inget som man flyger i Tp 84. Det är inte heller Strf 90.

Klumpiga och klumpiga. Det beror helt på vad du ska ha stridsvagnen till. Strid i städer har alltid varit komplicerat med stridsfordon utan ordentligt med skyddande infanteri. Å andra sidan är eldkraften hos stridsvagnen infanteriets största stöd. Det ena kompletterar det andra och det är svårt mot en motståndare som besitter bägge.

Man skjuter inte sönder ett kvarter lätt. Däremot är det en enorm förstörelsekraft och vapenverkan måste naturligtvis anpassas till rådande situation. Är det peace-keeping, enforcement eller krig fullt ut?

Anonym sa...
30 maj 2011 kl. 21:20  

Nog för det är bra kraft i en 12cm spräng, men jämna ett kvarter med marken på en granat är lite väl optimistiskt.
Frågan är om den svenska kontigenten behöver ytterligare ett fordon, som dessutom är väldigt komplext, eller om uppgiften kan lösas med ytterligare en pluton strf90?

/Pansarknekt

Anonym sa...
30 maj 2011 kl. 21:38  

Sluta ropa efter mer tunga system ut med plattfötterna och manövrera bland befolkningen endast där kan ni vinna. Vi får inte hänga på tunga system om vi inte kompenseerar med mer rörlighet och kontakt med befolkningen.
Markstridsofficer

Anonym sa...
30 maj 2011 kl. 21:54  

Jovisst går en stridsvagn in i en Tp84. Punkt. I alla fall om FM/FV/F7 får välja.
Maken till korkat "flygtransportgränssnitt" som funnits i diverse planeringsförutsättningar verkar handla MEST om att just hävda de svenska Tp84-flygplanen.

Personligen VET jag att en stridsvagn även ryms i en Cessna-man får bara "transportförbereda" stridsvagnen lite mer..... genom att skruva ned den i småbitar.....

Malajen

Per A. sa...
30 maj 2011 kl. 21:58  

I Afghanistan räcker nog Strf 90 långt, men det finns ju andra miljöer och potentiella krigsfall.

Per A. sa...
30 maj 2011 kl. 22:01  

"Personligen VET jag att en stridsvagn även ryms i en Cessna-man får bara "transportförbereda" stridsvagnen lite mer..... genom att skruva ned den i småbitar....."

Vilket är hur fransmännen lyckades flyga in ett antal lätta stridsvagnar till Dien Bien Phu.

Capt Sparrow sa...
31 maj 2011 kl. 00:08  

Det kan, mot bakgrund av spekulationer om svenska stridsvagnar i Afghanistan, vara läge att rekapitulera några av huvuddragen i höstriksdagens beslut beträffande inriktningen av det svenska styrkebidraget till ISAF.

Riksdagen har i enlighet med förslag från det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet beslutat bifalla proposition 2010/11:35 Fortsatt svenskt deltagande i den internationella säkerhetsstyrkan i Afghanistan (ISAF) och därmed, under förutsättning att det även fortsättningsvis finns ett mandat för styrkan enligt beslut av Förenta nationernas säkerhetsråd, medgivit att regeringen ställer en svensk väpnad styrka till förfogande till utgången av december månad 2011, för deltagande inom ramen för den internationella säkerhetsstyrkan i Afghanistan.

Säkerhetsrådets senaste resolution, 1943, som ger ISAF mandat att under FN-stadgans kapitel VII stödja övergången till demokratiskt styre i Afghanistan sträcker sig t.o.m. den 13 oktober 2011.

Utskottets stöder i sitt betänkande inriktningen att under 2012 kunna se konkreta resultat av processen med överförande av säkerhetsansvar till de afghanska myndigheterna som kan möjliggöra en minskning av de svenska stridande trupperna.

Strategin är en successiv förändring från stridande trupp till stödjande säkerhetsinsatser. Ambitionen är att denna process ska vara avslutad senast vid utgången av 2014.Utskottet välkomnar målsättningen att det sker en övergång till en civil ledning för de samlade svenska insatserna i norra Afghanistan, inklusive biståndsinsatser, under 2012.

Vidare konstaterar utskottet att Sverige kommer att fortsätta att förstärka de olika civila satsningarna i Afghanistan, med betoning på dess norra delar. Utskottet stöder regeringens ambition att öka de humanitära insatserna genom främst FN, men också genom satsningar på bl.a. rättssektorn och utbildning i samarbete med de afghanska myndigheterna.Utskottet välkomnar också ökade insatser för hälsovård, infrastruktur och bekämpning av korruption.

Detta var läget innan firma Juholt och Hultqvist klev in på arenan och innan Miljöpartiet höll sin partistämma och bytte sina språkrör. Vad som kommer ske i detta avseende under hösten är minst sagt osäkert.

Det ter sig dock ganska klart att vi – av lättförståeliga skäl – helt kan bortse från alternativet svenska stridsvagnar i Afghanistan...

Anonym sa...
31 maj 2011 kl. 08:22  

Slutklämmen om "EU-försvars förmåga" ger jag inget för de mesta av dem är ju med i Nato och har därmed en försvarsallians att luta sig tillbaka mot vi däremot är mindre lyckligt lottade. Kanadas erfarenhet är talande de framför punkter om rörlighet i svår terräng där de hjulförsedda fordonen inte klarar ta sig fram, infanteri stöd och den tunga bepansringen för att överleva RPG-7skott.

Erfarenheterna med yrkesförsvar verkar vara detsamma vart man än går även USA som har betydligt bättre erbjudande inkl. karriär möjligheter så kämpar de med att rekrytera och håller kvar soldater i strid utan tillräcklig rotation. Hoppas se liknande protester i Sverige men vi som folk verkar inte vara så mycket för det därmed så får systemet haverera och nåt nytt byggas från scratch.
/Kalle

Anonym sa...
31 maj 2011 kl. 09:08  

Stridsvagnen är användbar "endast" i sådana områden där det inte förekommer pansarbrytande vapen eller flygburna precisionsstyrda bomber?
Att helt och hållet överdriva nyttan stridsvagnen torde vara vilseledande och är en ålderdomlig syn på pansarstrid. Vem vågar sätta sig i en stridsvagn där t.ex. pansarrobotar av typen Bill överhuvudtaget existerar?

Main Battle Tank sa...
31 maj 2011 kl. 09:16  

"The reports of my death have been greatly exaggerated"

Anonym sa...
31 maj 2011 kl. 13:33  

Egentligen torde det inte finnas något större politiskt motstånd mot att skicka stridsvagnar utomlands i Sverige heller. I medias och politikens ögon HAR vi ju redan strisvagnar där.

Hittills har jag i alla fall aldrig träffat en civilist som ser skillnad på en stridsvagn och ett stridsfordon...;-)

Wiseman sa...
31 maj 2011 kl. 13:57  

Intressant. Ingenstans i texten nämns något om att motiven till att behålla svenska stridsvagnar skulle vara Afghanistan. Endast att sådant diskuterats tidigare. Afghanistan kan inte helt tillåtas styra svensk försvarsförmåga.

Ingenstans skrivs heller något om något EU-försvar utan endast att Europas militära förmåga i framtiden är oroande. USA kommer inte vilja bära oket helt ensamt.

Anonym sa...
31 maj 2011 kl. 14:59  

Jag rekommenderar boken Heavy Metal om stridsvagnsstrid i Irak 2003 mot både pansar och lätt infanteri i varierad terräng. Efter att ha läst den så är det en gåta varför inte USA baserade pansarbataljoner i A-stan, förrän nu, de hade redan bevisat nyttan för alla inblandade.

Stridsvagnen är det klart vassaste markbundna systemet att tillgå om målet är att döda och demoralisera fienden.
Ska du bli kompis med civilbefolkningen är kanske inte 60 ton metall det bästa men målet i alla krig är väl att vinna både en militär såsom politisk seger?

Slutligen lite 120mm hagel mot infanteri som användes av A-stan danskarna med stor framgång: www.youtube.com/watch?v=Cgn1nhUEgo8

Sumatra sa...
31 maj 2011 kl. 18:09  

Den som vill lära mer om stridsvagnens inre liv kan följa länken nedan. Klicka sedan på "Självständigt arbete i krigsvetenskap 15 hp". Behandlar även hur stridsvagn kan tänkas att användas i Afghanistan.

http://www.google.se/search?q=stridsvagn%2Bbebyggelse&hl=sv&rlz=1G1GGLQ_SVSE347&prmd=ivns&ei=yXvkTenwD8XMtAbVrOiBBg&start=20&sa=N&biw=772&bih=606

Anonym sa...
31 maj 2011 kl. 19:54  

Det är aldrig antingen eller...det är strv i kombination med inf och art som innebär svårigheter för motståndaren och som gör att jag kan hantera tex pvrbhot.
/Pansarofficer

Per A. sa...
31 maj 2011 kl. 21:53  

@ Anonym 14:59 "Efter att ha läst den så är det en gåta varför inte USA baserade pansarbataljoner i A-stan, förrän nu, de hade redan bevisat nyttan för alla inblandade."

Underhållsbehoven för en pansarbataljon kan vara en anledning.


Sedan så är man väl i den situation att man i princip redan vinner varje strid man hamnar i.
Då är ännu mera eldkraft knappast högst upp på prioriteringslistan.

Anonym sa...
31 maj 2011 kl. 22:30  

@ Anonym 14:59

120 mm Karteschgranat kommer troligen köpas in även till Strv 122 i samband med RENO.

Självklart kan väl de svenska vagnarna (varav vi förberett 4 för att skickas till Afghanistan) göra nytta. Jag tror bromsklossen bara är politisk.

Anonym sa...
31 maj 2011 kl. 23:40  

Det som behövs i Afghanistan är inte stridsvagnar. Det som behövs är en logisk organisation där man på det största skyttekompaniet inte bara har tre plutoner att tillgå, varav två i princip alltid är bundna vid fasta uppgifter (sedan "Kullen") och den tredje på leave.

Banta staben och ta bort alla låtsasbefattningar (typ wellfare och psyops). Lägg sen ner CNL och flytta till Marmal. Och kanske viktigast av allt - ta dit mer skyttesoldater och strf90! Eller: lägg ner skiten och sluta riskera svenska soldaters liv om man ändå inte tänker satsa på dem.

Anonym sa...
1 juni 2011 kl. 07:16  

"Jag tror bromsklossen bara är politisk."

eller kanske ekonomisk...

Utskjuten sa...
1 juni 2011 kl. 11:57  

Lite off-topic kanske, men jag känner att jag vill ta upp det i någon form av fora..

Jag snubblade över den här annonsen på blocket då jag letade runt efter en bra ryggsäck.

http://www.blocket.se/stockholm/M90_utrustning__militar_utrustning__klader_34061701.htm?ca=15

Har det alltså gått så långt att soldater säljer av sin utrustning (kropssskydd, hjälm!?!) för att få betalt, eller vad är det som händer?

/Utskjuten

Anonym sa...
1 juni 2011 kl. 12:00  

Stridsvagnar är en förmåga som är exklusiv och marginell under en nations huvudsakliga försvarspolitiska perioder. De är användbara vid nationella högintensiva konflikter och som en del i avskräckningsförmågan om grannstater har motsvarande förmåga. Slutsatsen är således att stridsvagnsförmågan per definition är dyr att vidmakthålla och återta om den har minimerats eller helt tagits bort varför det endast är vissa stater som ur nationalekonomiskt perspektiv kan laborera med sådant. Vi kommer alltid att kunna diskutera vissa förmågors nödvändighet och användbarhet på olika diskussionsforum men beslutsfattning om dylikt är baserat på nyckelordet "balans av resurser". Javisst...bibehåll stridsvagnar men vad skall bort? luftvärnsförmågan, ubåtsförmågan eller varför ej minska ned på spetsflygsförmågan? En sak är helt klar....om vissa NATO-länder tvingas att överse om de kan upprätthålla sin fulla förmågebredd så kommer den dagen även att infinna sig i Sverige.

Sumatra sa...
1 juni 2011 kl. 21:09  

@ Anonym 12:00

Hallå...

"...om vissa NATO-länder tvingas att överse om de kan upprätthålla sin fulla förmågebredd så kommer den dagen även att infinna sig i Sverige"

Hallå...

Var har du varit de senaste årtiondena?

Våra regementen har fått namn i singularis, typ Ledningsregementet, amfibieregementet o.s.v.

För att nu ta amfibie som exempel, så har vi gått från KA1,KA2, KA3, KA4 och KA5, som skulle dela på 6 amfibiebataljoner, utöver alla andra system som fanns i Kustartilleriet. Av allt detta återstår en (1) amfibiebataljon.

Av två dussin ytattackfartyg återstår nu fyra användbara.

Sedan har vi luftvärnet, artilleriet, ingenjörerna o.s.v, där spillror återstår.

Om ÖB önskar hålla tal till personalen, så får Försvarsmaktens personal numera plats i två sittningar i Globen. Extrapolerar man utvecklingen, så räcker det snart med en sittning.

Vi ligger hästlängder före NATO i avrustning.

Wakie, wakie...

Plutch sa...
2 juni 2011 kl. 09:14  

Vi vinner alla strider vi hamnar i. Varför skulle mer eldigast vara svaret? Vi har fr.o.m. FS22 bara 4 st skytteplutoner på en yta som motsvarar 5 st Kosovo. De personer som skriker efter stridsvagnar är helt verklighetsfrånvända.

Vi borde ha minst en hel skyttebataljon tränad för luftmobila operationer. Det står 60 blackhawks på marmal och bara väntar att transportera svensk trupp.

En svensk skytteenhet av plutonsstorlek kan redan med lätthet besegra allt som talibanerna i prt MeS kan hosta upp. Varför stridsvagnar?

Att stridsvagsvapnet är det viktigaste i armen när man pratar om det nationella försvaret är en annan sak.

Anonym sa...
2 juni 2011 kl. 19:44  

Sverige borde ha egna A10 och AH64, på varje stridsuppdrag ska man jämna allt med marken :)

Anonym sa...
3 juni 2011 kl. 19:57  

Håller med signaturen "plutch" 09:14.

/Palle

Anonym sa...
4 juni 2011 kl. 10:40  

Håller också med Plutch.

Det man borde ifrågasätta är hur vi i Sverige värdesätter våra lätta förband.

US Army har i sin stående arme 45 brigade combat teams. Av de är 18 tunga abrams/ bradley, 6 medeltunga stryker och 21 (!) lätta infanteri. Dessa 21 brigader är alla air assault capable och 6 st är fallskärmskapabla. Brigaderna saknar fordon organisatoriskt förutom på understödsenheter. Sen är hela USMC i princip lätt infanteri.

I Sverige är en av sju bataljoner lätt infanteri.

Det är något sjukt med den svenska fordonscentreringen. Man vägrar se avsuttet skytte som ett system i sig. Att fordonen är av sekundär betydelse. Därför är alla infanteriregementen nedlagda och pansarregementen försöker numer på flera platser utbilda bandvagnsskytte med tveksamt resultat.

/muddy boots

Wiseman sa...
4 juni 2011 kl. 11:17  

Muddy boots: Ett intressant diskussionsämne.

Varför väljer USA att ha så stor andel lätta förband?

Vad möjliggör att man kan ha så många lätta förband?

Anonym sa...
4 juni 2011 kl. 12:15  

Ang lätt infanteri så har då sverige 1 bat anställd och 40 bat frivilliga dvs drygt 21 000 man lätt infanteri av 50 000 totalt engagerade, när alla vakanser är fyllda.


/GrpCh

Anonym sa...
4 juni 2011 kl. 15:29  

@ Wiseman
"Vad möjliggör att man kan ha så många lätta förband?"

Att man prioriterar det för att man ser ett behov av det - kanske?

Anonym sa...
4 juni 2011 kl. 15:33  

Wiseman: Självklart är det helikopter- och flygkapaciteten som är avgörande. Men det är även att US Army förstår konceptet combined arms. Det är insikten att light infantry, medium infantry och mechanized infantry har olika roller att fylla och är olika tjänstegrenar. Lätt skytte finns inte bara för att man inte hade råd att mekanisera alla förband. De har andra egenskaper som tex strategisk och operativ transporterbarhet, mindre underhållskrävande, kan uppträda i väglös terräng som skog, djungel, berg, ödemark mm. Med tillräcklig pv-kapacitet kan de även försvara och fördröja tunga mekförband i en nationell kontext.

Samma förhållande mellan lätt infanteri och mekinfanteri som i US Army hittar man både i tyska armen och brittiska armen. Sverige är så fel ute när vi sätter 122/90-bataljonen i samma kontext som tex LBB och jämför duellvärden. Då har man ju inte fattat något.

Jag förnekar inte att stridsvagnssystemet är helt centralt i nationella försvaret. Det är helt självklart.

I försvarsmakten finns nu bara K3 och Amfbat som vet vad verkligt lätt infanteri är. De pansarförband som ibland uppträder som lätta förband i NBG eller ISAF beter sig stridstekniskt och taktiskt som strf 90-förband fast de bara har Galt, patria eller bandvagn. Sorgligt att se.

Jag tror inte flygvapenmänniskor kan eller orkar sätta sig in i skillnader och möjligheter med tunga/ lätta förband. Ni är för materielcentrerade.

/ muddy boots

Börje sa...
4 juni 2011 kl. 16:00  

Pendeln svänger och där hänger inte FM med.
Strv har nåt som man inte kan kompensera med varken psg 90/ag 90 när det gäller eldkraft. Strv har sensorer och eldkraft att upptäcka samt nedkämpa mål på över 4000 m. Det enda system som kan göra det idag i Afghanistan är med flyg.

Lätta förband har sitt berättigande i dagens FM likväl som strvförband har det. Det gäller att ha förståelse för de olika systemen för att kunna utnyttja dom vid rätt tillfälle.

uppgiven sa...
4 juni 2011 kl. 18:39  

@muddy boots

"Jag tror inte flygvapenmänniskor kan eller orkar sätta sig in i skillnader och möjligheter med tunga/ lätta förband. Ni är för materielcentrerade. "

Skippa fördomarna, tack. Beträffande materielcentrering, sällan har jag hört skyttesoldater _inte_ snacka materiel. Och då har jag mött både amf, K3 och mek...

Anonym sa...
4 juni 2011 kl. 19:22  

Muddy Boots-världsmästare i allt! Lyssna på Muddy-han kan allt-läs bara vilka kvalitativa teser som formligen rinner ur oraklet. MÖP eller MÖP-mmm... ww håller på bli nya SoldF känns det som ibland.

Börje sa...
4 juni 2011 kl. 20:01  

Må vara att K 3 anser sig vara de enda som kan lätt infanteri.
Det handlar istället om att förstå att man ibland (t.ex. Core Bn) strider i bataljon.
Den kunskapen och förståelsen har tyvärr K 3 tappat då man minst de senaste 10 åren aldrig övat i bataljon förutom på kader eller i LTA. När man då övar full bataljon som t.ex. NBG 11 och inte får köra sitt race och man måste anpassa att det finns sidoförband inom bataljonen...ja då är det lätt att skylla på att ingen förstår sig på lätt infanteri.

Anonym sa...
4 juni 2011 kl. 20:05  

Muddy-säkert en kille som tror att en generisk motståndare ser ut som ett afghanskt långskägg där man kan stå på 2000m och skjuta lite försrött med ksp.

Den motståndare Sverige dimensionerade sig för en gång i tiden-med FFA FLYGVAPNET-var att möta delar av stormaktskoalitionerna WP eller NATO i öppen strid.

Det är att tänka på när man tjafsar om stridsvästar eller andra pseudodebatter här på sidan.

Soldater ska tåla mer påfrestningar än civila. Annars ska de inte vara soldater. Mohaaa-curraheee!!!

Göran Mellblom sa...
4 juni 2011 kl. 21:41  

Europas militära förmåga avgörs av dess balansräkning; Sverige, Tyskland och ev. någon annan har resurser.

När jag läser inläggen i denna fina artikel, förstår jag varför politisk nivå håller de avgörande militära besluten för sig själv.

Samtliga inlägg skjuter vid sidan av målet. Som vanligt hänger man sig åt grovhuggna tekniska synvinklar och revirstrider.

Wiseman lägger ner ett mycket stort och riskabelt arbete på denna blogg. Vilka tror ni att ni är egentligen? Ja, ni är inte av dem som drar i fält i ett världskrig precis.

Likt orcher vältrar ni er i hans kölvatten, men offentligheten den skyr ni med er anonymitet likt trollet som spricker när det träffas av ljuset.

Ni kanske tillhör den orakade och skrynkliga generationen av militärer, som inte är möjliga att visas upp offentligt?

Vad vill ni att allmänheten, som betalar ert arvode skall tro om er när de läser inläggen?

Vad vill ni egentligen, utom att klaga, men inte bidraga i den demokratiska processen? Jantelagen firar triumfer, dessvärre på denna utmärkta blogg.

Visserligen är otack världens lön, men någon jävla ordning får det väl vara, även på en militär blogg.

Göran Mellblom

Anonym sa...
5 juni 2011 kl. 00:33  

Jag citerar mig själv: "Jag förnekar inte att stridsvagnssystemet är helt centralt i det nationella försvaret".

Lugna ner er. En explosion av fördomar och läggande av ord i munnen.

Det förs nu diskussioner om taktik och stridsteknik på pansarförbanden. P7 skall ha nya patgb, I19 och P4 har bandvagnsbataljoner. Alla tre förbanden har dessutom 90-bataljoner utan stridsvagnar. Det är väldigt stor skillnad i stridsteknik mellan 122/90 och ren 90-bat, det vet de flesta vettiga pansarknektar.

Vem tror inte tex I16 eller I12 hade bättre förutsättningar och kunskaper att nyttja och utbilda en skyttebataljon med bv309? Eller?

Men som jag sa, Wisemans Wisdoms är inte platsen att diskutera armens arv och framtid. Så fortsätt ni lobba för stridsvagn i PRT MES. Det blir nog bra skall ni se. Lägg ner en skplut till för att frigöra personalrader.

/muddy boots

Sumatra sa...
5 juni 2011 kl. 01:40  

@ Göran Mellblom

Vad är det som hänt? Din senaste kommentar(21:41)är mer än:

* vimsig
* dryg
* messerschmitt-aktig
* gnällig
* självgod
* osammanhängande

Redan första meningen saknar mening. Vad är det du försöker säga med den meningen.

Stor humor, om det inte vore så tragiskt. Göran, publicera inte dina alster under rusets inverkan och - om du känner att du bara måste - publicera då som anonym.

Ditt senaste inlägg var kort sagt inget vidare bra.

uppgiven sa...
5 juni 2011 kl. 10:37  

@muddy boots

Vem är det nu som läger ord i munnen? Kan inte se att någon här lobbar för stridsvagn i PRT MeS.

Huruvida I12 eller I16 hade varit bättre på skyttebataljoner med bv309 idag, efter att ha utbildat mekbataljoner med pbv 401 och pbv501 i över tio år, kan nog diskuteras.

Anonym sa...
5 juni 2011 kl. 11:28  

C AMK visar på ännu ett motiv att skriva anonymt: Att inte få sitt namn nedsmutsat.

Vad tror du Göran att dina kollegor och underställda tror om dig nu?

Du är en skam för Armén!

Anonym sa...
5 juni 2011 kl. 21:01  

@uppgiven; grundläggande sakfel-förmodligen är du en junior som knappt är torr bakom öronen-men kanske ändå en spårljusbralla i HKV; INGET-INGET förband i Sverige utbildade på Pbv 401-501 mer än något enskaka år.

Varifrån har du fått fantasin att I16 utbildade ett decennium på pbv 401-501?

uppgiven sa...
6 juni 2011 kl. 00:01  

@anonym 21:01

Tänk-tryck-tala...

Om I12 och I16 skulle kunna utbilda skyttebataljoner idag, så skulle det ha krävts att de inte lades ner.

Hade de inte lagts ner, så hade de tillbringat de senaste tio åren med att utbilda bataljoner med pbv 401 och pbv 501.

Anonym sa...
6 juni 2011 kl. 12:28  

Uppgiven: Det jag ville poängtera var att ett misstag gjordes när det svenska infanteriet lades ner, mekaniseringen av infanteriet var ett gigantiskt snedsteg.

Erkänner du inte att mycket kunskaper förlorades i nyttjandes av lätta infanteriförband i och med detta? K3 behövde ju 10 år på sig att komma ikapp och då kanske bara på kompaninivån.

När INFSS lades ner och MSS placerades i Skövde så var sista sticket som skulle blöda ur det svenska infanteritruppslaget stucket. Detta är ett problem i FM.

Jag själv är gammal nedlagd infanterist.

/muddy boots

Anonym sa...
6 juni 2011 kl. 12:41  

@ Sumatra

Ja du Sumatra var har jag varit?,,,var har du varit?....du skall ej förväxla full förmågebredd med antalet utbildningsplattformar som finns i en nationell fredsmässig verksamhetsledningsstruktur. Det är för det första skillnad på fredsstrukturen och den insatsorganisation som finns och för det andra så är det just det som är poängen med att diskutera förmågebredden contra det du själv benämner som "spillror". Alltså om man tar bort en förmåga helt och hållet då sprarar man in på materiel-, utvecklings-, underhålls- och utbildningskostnader vilket kan nyttjas för att stärka upp de förmågor som just nu är "spillror". NATO-länder har diskuterat att ta bort delar av sin förmågebredd som tex att ta bort hela attackhelikoptersystem eller hela hangarfartygssystem. Det innebär att för oss som bara kan drömma om dessa förmågor så förefaller denna diskussion som att ej beröra oss och för NATO-länderna så kan man fortfarande gömma sig bakom argument som att vi som allians kan ha kompletterande förmågor. Detta är tyvärr "mattflykt" för NATO-länderna och kommer bara att skjuta upp svåra beslut onödigt länge. Vilket NATO-land tar först bort MEDEVAC förmågor eller underrättelseförmågor? Inget...men däremot kommer flera att ställa sig i kö för att ta bort attackhelikopter och stridsvagn. Att sedan de f.d. WP länderna ej delar denna prioritering är en annan fråga intill att de också måste betala fullt ut inom alliansen och inser vad NATO har för "riktig" prislapp efter den 10-åriga smekmånaden.

uppgiven sa...
6 juni 2011 kl. 13:06  

@muddy boots

Att mycket kompetens och många förmågor gick förlorade i samband med förbandsslakterna i FB00 och FB04 är otvivelaktigt. Det gäller både armé-, marin- och flygförbanden.

Men när du använder dig av uttryck som "flygvapenmänniskor" och förklarar att det inte går att diskutera arméfrågor på denna blogg så gör du dig själv och dina hjärtefrågor en otjänst. Då fokuserar folk mer på det än på sakfrågan.

Wiseman sa...
6 juni 2011 kl. 14:20  

Muddy boots 15.33: USA har en stor andel lätta infanteriförband av den anledning att man vill ha möjlighet att snabbt projicera militär makt världen över. Handlar det om att slå en fiende inväntar man en styrkeuppbyggnad med tyngre förband.

Avgörande för att lätta infanteriförband ska kunna användas är ett väl utbyggd strategisk och taktisk transportkapacitet, framförallt i form av transportflygplan, men även i form av helikoptrar och andra tillförda fordon vid ankomst i aktuell teater. Understöd utöver egna lätta grk, påräknas i form av helikopterburet artilleri, attackhelikoptrar och stridsflygplan.

För svensk del saknar vi så gott som alla ovanstående komponenter. I det nationella försvaret krävs egen förmåga till rörlighet över ytan i brist på andra lämpliga transportresurser. Lätt infanteri har precis som du säger de stora fördelarna av att vara föga underhållskrävande och ha god rörlighet i terrängen, vilket gör truppslaget synnerligen lämpligt för fördröjningsstrid. I det nationella försvaret är vi dock beroende av förmågan att slå en fiende som vi inte vill ha på svensk mark och uppgiften slå är svårt för ett lätt infanteriförband när motståndaren är mekaniserad och snabbrörlig. Med tanke på den ringa mängd militära förband vi idag förfogar över tillsammans med en stor yta är kringgång betydligt enklare idag än under det kalla kriget.
Lätt infanteri har definitivt sin plats att fylla även i det nationella försvaret och allt tal som har varit tidigare om att lägga ned AJB eller K 3 är förkastligt.

Att förbanden uppträder stridstekniskt mindre lämpligt är något som återfinns över hela försvarsmakten. Orsaken står i mångt och mycket att finna i uppgiftsturbulensen som dominerat som en följd av sena 90- och 00-talens försvarsbeslut. Istället för att lägga energin på reglementen för uppträdande och stridsteknisk utveckling, har prioriteten hamnat på att acklimatisera nya medarbetare från andra förband- och förbandstyper och löskeuppgifter. Har man inte ekonomin att öva i korrekta förband och i tillräcklig mängd är det svårt att lära sig stridsteknik och taktik.

Majoriteten av de förband vi sänt i strid har dessutom varit tvungna att nyutbildas på de i förbanden ingående materielsystemen. Framförallt har aldrig varit förband som varit TOEM/TTEM-satta utan just ad hoc utan ett reglementerat uppträdande för förbandstypen. Då blir uppträdandet därefter.

Sumatra sa...
6 juni 2011 kl. 15:08  

@ Anonym 12:41

Själv flottist, så är det helt naturligt för mig att sätta likhetstecken mellan förmågebredd och antalet utbildningsplattformar som finns i en nationell fredsmässig verksamhetsledningsstruktur. Våra fartyg är både våra utbildningsplattformar och vår sammanlagda förmågebredd och numerär.

Ingen skillnad och det vi övar och övar med är det vi har och det vi kan. Det finns ingenting utöver detta som kan växa upp i en styrketillväxtfas. Det är också av våra fyra (4) korvetter vi avdelar resurser till internationell verksamhet, vilket inte lämnar mycket kvar för TI-uppgiften.

NATO-ländernas nuvarande diskussioner kring sina förmågor är föranlett av de statsfinansiella lägena. Det som gör oss lite unika är att vi redan rustat ner av andra skäl, för mig oklart vilka. Juholt vet nog.

Arméns fördelning mellan tungt och lätt har jag inga synpunkter på, men jag skulle känna mig lugnare om beslut i frågan fattades av människor som begrep bättre än jag själv.

Vi får se vad framtiden bär i sitt rymliga sköte.

Anonym sa...
7 juni 2011 kl. 00:31  

Vi börjar väl med att i vanlig ordning utbilda en förbandstyp (lätt infanteri m/ny) och sedan funderar vi på vad/hur/när/var vi skall använda den? Där har vi som tur är en hel del tid på oss.

Det finns nämligen en annan avgörande skillnad mellan våra och USA;s lätta förband.
Deras finns, men våra kommer eventuellt att finnas någon gång i framtiden.
Vi kan väl återkomma till våra när de finns och övningarna kommit upp i kompanistorlek?
Jag tror för egen del inte att förbanden kommer att övas i större format än så.
Tyvärr tror jag att antalet helikoptrar, vi då kommer att ha, kommer att räcka till när det väl är dags för eventuell transport.

I vilken klass skall vi lägga huvuddelen av vår arme (hemvärnet)? Ultralätt?

Nederländerna ligger lite före oss i spåret, hoppas någon tar tillvara deras erfarenheter?
De för närvarande föreslagna neddragningarna inom vårt försvar, som ligger på is tills vidare, är helt i linje med de som genomförs i Nederländerna.
Hur skulle det vara om vi för en gångs skull definierade behoven och började nysta i den ändan?

Sedan går inläggen nästan alltid ut på att vi skall använda ett system.
Detta är inte meningen och har heller aldrig varit det.
Tyvärr har vi så lite övningar av någon storlek att vi kan se fördelarna med ett system av systemförsvar.
När övning väl genomförs är de ofta i paritet med 1000 man i övnled, 1000 man i någon slags stab, ett litet antal (10+) vaktsoldater och några underbemannade hvplutoner. (Som endast deltager del av tiden.)
Erfarenheter av typen, under vilken mapp på skrivbordet man skall lägga ärenden av typen X, tillför inte så mycket i verkligheten.

Det är inte antingen eller utan vi måste lära oss att se fördelarna med att samarbete inom försvarsgrenar och system.
Vi och dom, är människor i samma försvarsmakt och bör givetvis sträva mot samma mål.

Teaterdirektören.

Unknown sa...
6 november 2021 kl. 10:54  

Jag tycker vi skrotar infanteriet och bara kör med stridsvagnar och helikopterar. Andra fordon kan vi behålla om de är nyttofordon som transportörer eller ingenjörer.

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade