Missförstådd, men vill väl

Försvarsmakten har det inte så lätt med rapporteringen från sin Libyeninsats. Den svenska insatsen är begränsad till att verka endast inom upprätthållandet av flygförbudszonen sedan oppositionspartierna vägrat ställa sig bakom att det svenska deltagandet även ska gälla skyddet av civila som är den andra halvan av Säkerhetsrådets resolution 1973. Försvarsmakten får heller inte verka med attackvapen mot markmål, annat än i självförsvar.

Det innebär att man är begränsad till att verka i spaningsrollen, när man inte löser luftförsvarsuppgifter. Det är en betydligt viktigare uppgift än vad många här hemma i Sverige verkar förstå.  Den stora missuppfattningen är att hela jordklotet är täckt över tiden av amerikanska spaningssatelliter. Så är icke fallet då dessa är mycket begränsade till vissa insatsområden och då bara passerar över detta område någon enstaka gång per dygn vid en tidpunkt som oftast är känd av dem man vill spana på. Att byta bana på en satellit till ett nytt insatsområde är en mycket dyr affär eftersom det förbrukar en hel del av satellitens livslängd. En tidigare uppgift gör gällande att svenskt flyg står för ca hälften av spaningsresurserna i insatsen.

Att Flygvapnet nu släpper mer bilder från sin insats över Libyen är tacksamt, men fortfarande verkar det i mångt och mycket vara locket på. Att döma av den film som tidigare publicerats och de bilder som lagts ut nu och tidigare verkar man bara vilja publicera bilder från målutpekningskapseln och inte den mer avancerade spaningskapsel som lär ha betydligt högre upplösning. Man verkar också vara mycket begränsad i vilken typ av bilder man vill lämna ifrån sig till media. Att visa någonting som blivit sönderbombat och liknande är tydligen för känsligt.

Följden blir att det istället spekuleras i media vad bilderna föreställer och på DN.se, liksom Flygvapenbloggen, spekuleras det t o m om inte de släppta bilderna är plagiat från Google Earth eftersom samma flygplan syns där på samma ställe som på Flygvapnets bilder. En annan följd är att allmänheten fäller klassiskt svenska omdömen som att flygvapnet bara är där och turistar och tar bilder på sånt inte verkar ha något större militärt värde.

Man kan fråga sig om den mediaapproachen är så lyckad. Risken är att denna insats hamnar i samma fälla som afghanistaninsatsen gjorde i början och som man sedan har fått leva med – nämligen att ett allt för litet fönster mot allmänheten för med sig en bristande förståelse för vad insatsen syftar till att åstadkomma och åstadkommer. Tänker man något längre än vad som görs i kommentarsfälten till artiklarna och bloggar är det fullt naturligt att man i insatsen tar bilder av flygplatser och liknande för att se vilken verksamhet som pågår där. Media har flera gånger rapporterat om att helikoptrar flugits över Misrata och genom att kontinuerligt kolla vilken verksamhet som bedrivs på flygplatserna kan man se om t ex Gadaffis styrkor reparerar sina banor, flygplan och försöker återta förmåga som tidigare slagits ut. Jämförelsen mellan Flygvapnets bilder och Googles visar att allt är som det ska vara när en flygförbudszon råder – det är stilla. Däremot är det inte säkert att så är fallet på andra flygplatser i Libyen. Att släppa information om vad man vet om motståndarens verksamhet är att avslöja sin egen förmåga eller oförmåga. Tyvärr blir resultatet av agerandet adderat med jantelagen att Försvarsmakten som helhet framstår som mindre kapabel.

Det är inte lätt med media alla gånger. Flygvapenbloggen är i alla fall ett gigantiskt steg framåt för Försvarsmakten och förhoppningsvis följer Armén och Marinen snart i dess fotspår.

Se även tidigare inlägg i ämnet Libyen

SvD, DN, Exp, Aft, SVT