Två olika exempel på exekutivt ledarskap (uppdaterad 22.50)

I närtid har två olika exempel av ledarskap på hög nivå manifesterats. Idag har vi firat Sveriges nationaldag. För många svenskar en dag vilken som helst i kalendern, men sedan några år helgdag och därmed mer uppskattad. Frågan är bara hur många svenskar som reflekterar över hur bra vi har det i Sverige. Även om det finns en rad förbättringsområden är det ändå ett fantastiskt land att leva. Det är få förunnat att avnjuta det vi i Sverige var dag tar för givet, såsom yttrandefrihet, demokrati, rent vatten och en rad andra saker. Vilken dag passar då bättre än denna för att medaljera de svenskar som gjort stora insatser vid försvar av många av de rättigheter de flesta av oss tar för givet, och i vissa fall även sårats i samband med detta? Just så skedde idag i samband med högvaktsavlösningen på Stockholms slott där ÖB medaljerade en rad svenska veteraner som sårats under internationell tjänstgöring, samt utdelade Försvarsmaktens förtjänstmedaljer i guld med svärd respektive silver samt Försvarsmaktens belöningsmedalj i silver till personal för insatser i samband med strider i Afghanistan (lista). Därefter höll prins Carl Philip ett tacktal till de medaljerade. Detta är ett utmärkt exempel på ledarskap och visad uppskattning för de individer som gjort stora insatser och som sårats då de ställt upp för att utöva svenska folkets yttersta vilja. Tyvärr verkar SvD vara den enda tidning som valt att uppmärksamma detta. Expressen valde t ex aktivt bort att nämna detta utan skrev bara om att Carl Philip hälsade allmänheten välkommen till "öppet slott". Apropå Riksdagens talman Per Westerbergs tal på Skansen under kvällen kan det också tyckas märkligt att Riksdagen endast väljer att uppmärksamma de som nyss blivit nya svenskar och inte de som dödats, sårats eller gjort enorma insatser i försvaret av de värderingar som vi vill erbjuda nya svenskar och som Riksdagen beordrat ska försvaras.


Det andra exemplet är inte lika lysande utan handlar om nya chefsutnämning i Försvarsmakten. Sedan tidigt i år är Försvarsmakten inbegripet i en större omstrukturering av personalen, där det övergripande syftet är att personal med rätt kompetens ska bemanna rätt befattning. I många fall innebär detta att personer kommer att behöva välja mellan att fortsätta sitt arbete i Försvarsmakten eller att sluta detta för att prioritera familjen. En stor mängd officerare kommer att hamna på befattningar som är avsedda för specialistofficerare. Nyttan av bemanningsarbetet är odiskutabel. Tyvärr har man inte tagit tag i problemet tidigare. Även om syftet är bra för verksamheten är det av yttersta vikt att de anställda känner att arbetet går rätt till och att alla behandlas lika. Tyvärr känner många anställda en stor oro över processen och upplever att vissa särbehandlas. Processen hjälps heller inte av att Högkvarteret i år är exkluderat från processen och först ett år senare ska genomföra det som resten av organisationen genomför nu och under hösten. Värst i sammanhanget är dock att den general som tidigare i år utnämndes som ansvarig för hela processen nu lämnar Försvarsmakten med kort varsel för en civil anställning innan processen är ens nära klar. Signaleffekten gentemot Försvarsmaktens anställda är alltför tydlig. Måhända lockar civila arbeten när den militära vägen närmar sig sitt slut. Likväl måste man ändå ibland anamma det som på engelska omtalas som "service above self" eller det valspråk som Gustav VI Adolf valde: Plikten framför allt.


Vikten av gott ledarskap minskar inte med högre grad. Tvärtom.


Se även Cynismer apropå det sistnämnda ledarskapsexemplet

Uppdatering 22.50: Förtydligande avseende medaljerade.