Gästinlägg: En legitim nazistreferens

Nedan ett gästinlägg ämnat diskutera de djupare anledningarna till att ha en försvarsmakt och ett statligt våldsmonopol.

Wiseman

–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––


En legitim nazistreferens

Det är en god tumregel att den som hänvisar till nazister får anses ha förlorat debatten. Men i det här fallet ska det visa sig vara relevant. Det tar dock en stund att ta sig dit, så härda ut. Du som härdar ut får på vägen veta de viktigaste skälen att vi som demokrati
utan omedelbar risk för krig ska investera i försvar.


Om vi börjar i demokratin, så är den på intet sätt perfekt, men den är som styrelseskick mycket bättre än alla andra man hittills provat. Det är större chans att människor får leva sina liv i trygghet och relativ välmåga om de även lever i en demokrati.

På samma sätt är nationalstaten på intet sätt perfekt, men det är en praktisk och relativt väl fungerande indelning av jordens resurser som, givet att den även får ha demokrati, medger att människor kan välja ännu mera fritt. Det är långt kvar innan världen har fri rörlighet över gränserna, men redan idag kan i alla fall vi svenskar i mycket stor utsträckning välja hur vi vill ha det och väga för och emot att bo på en viss plats. Vill man till exempel ha låga skatter, hög företagsamhet och dyr men förstklassig sjukvård kan man skaffa sig ett jobb i Singapore. Vill man hellre ha ett högt skattetryck, men i utbyte få god social trygghet och sjukvård i värdsklass kan man... flytta till Australien. Ju närmare de som lever i följderna av ett beslut det fattas, desto större är chansen att det blir bra. Många och demokratiska stater är en utmärkt grogrund för allmänt välstånd där människor kan påverka sin situation.

Om man accepterar demokrati och nationalstat som två (relativt) bra saker följer därnäst att de ska upprätthållas. Precis som med respekt är demokrati inget man får utan något man förtjänar. Exakt hur detta ska åstadkommas finns det olika vägar till, och det är dessutom ett evigt pågående arbete att behålla demokratin. Gemensamt för alla demokratier är dock att det tagit lång tid att nå dit.

I Sverige tog det, lite beroende på vilket krig man räknar, sisådär 40 år från det att vårt land sett de sista utländska soldaterna tills alla fick gå i skolan. Därefter tog det mer än 60 år innan alla hade rösträtt, och sen tog det ytterligare nästan 60 år innan homosexualitet inte längre var en sjukdom. Efter det tog det ytterligare 30 år innan statskyrkan avskaffades. Naturligtvis kan man göra denna resa mycket fortare om man har förutsättningarna med sig, men att det tar tid att bygga en hållbar demokrati är tveklöst.

För att få möjlighet att göra detta krävs först, och främst, stabilitet och säkerhet. Detta är vår gemensamma huvuduppgift att ordna: Vi behöver stabiliten för att kunna göra resten av resan, och stabiliteten kräver att staten upprätthåller förmågan till organiserat våld. Detta låter obehagligt bara för den som levt hela sitt liv i ett land där förmågan till detta varit så god så länge som i Sverige.

Genom att staten, det vill säga vi medborgare, organiserar våldsutövandet i ett monopol som kan riktas mot dem som vill undergräva stabiliteten, ger vi oss själva möjligheten att gå vidare med demokratiresan. (Av samma anledning är det ett hot mot demokratin om våldsmonopolet går förlorat även inuti landet, och man inte längre kan räkna med att till exempel organiserad brottslighet möter
rättvisa, långa och hårda straff för brott mot våldsmonopolet.)

Syftet med våldsmonopolet, oavsett om det riktas utåt eller inåt, blir sannolikt aldrig, åtminstone inte i en demokrati, att möta och besegra alla hot. Man får en obehaglig storebrorsstat om varje brott ska förhindras innan det begås, och inte ens om man har världens starkaste militärmakt går man helt säker för angrepp.

I stället bör statens våldsutövande, och nu talar jag framför allt om det som riktas mot externa hot, vara ägnat åt att skänka handlingsfrihet. Vår stat ska kunna förhandla om (nästan) vad som helst med vem som helst, och helst på ett sådant sätt så att både vi och motparten får det bättre i slutänden. I ett läge när vi inte har förmågan att hävda vår nationalstats stabilitet med hjälp av våldsmonopolet hamnar vi i en förhandlingssits som inte bara är sämre än den kunde vara, den är framför allt sådan att vår motpart kan välja att begå brott mot vår integritet för att dessa är det billigaste sättet för honom att uppnå det han vill. Sådana brott är helt orimliga att riskera att utsätta sig för.

Ett enkelt teoretiskt exempel är det som figurerat hos Lars Wilderäng där man spränger några centrala elledningar och sedan skjuter linjemontörer tills de slutar komma. Det krävs inte många dagar utan ström för att vårt samhälle ska börja krackelera, och har man då inget våldsalternativ att ta till blir linjemontörerna skjutna tills dess att motparten fått som han vill. Detta alldeles oavsett om det sker i samband med en storskalig invasion eller helt enskilt.

Ett mer påtagligt och historiskt exempel, och nu närmar vi oss nazisterna med stormsteg, är Sverige under andra världskriget. Under tjugotalet rustade man ned på ett sätt som saknade motstycke. Vi skulle aldrig mer ha krig. Även om tanken är vacker är den också utopisk. När Sverige avhändade sig sina våldsalternativ hamnade man till slut i ett läge där man femton år senare inte hade tillräckligt med våldsalternativ för att kunna säga nej till Nazi-Tyskland.

Man påbörjade förvisso en upprustning i Sverige under trettiotalet när man började se utvecklingen på kontinenten. Denna upprustning beräknas ha varit klar 1948. Det är, som bekant, tre år efter att kriget tagit slut. Upprustning rent materiellt tar tid, särskilt i ett skymningsläge där andra länder håller hårt i strategiska resurser, och utbildning av stora stridande enheter tar än mer tid.

Det är möjligt att man med de styrkor vi förfogade över 1948 kanske hade kunnat haft en rakare rygg inför krav på tyska trupptransporter. Som läget var när dessa var aktuella i början av kriget så hade vi ingen möjlighet att göra annorlunda än att tillåta dem. Det är därmed inte sagt att man valt att agera annorlunda för det, men det är otroligt mycket bättre att välja ett alternativ än att ställas inför fullbordat faktum.

Ingen som 1925 hade sagt "om femton år sitter en folkmördande korpral som diktator över halva Europa" hade tagits på allvar. När andra världskriget sedan brutit ut hade vi turen att en massa offervilliga britter, australier, nya zeeländare, kanadensare, och amerikaner ordnade det så att vi slapp lära oss tyska som förstaspråk (för att inte tala om att funktionshindrade, frimurare, hbtq-personer, judar,
demokrater, kommunister och många andra med oss hade varit utsuddade minnen, som mest, utan denna offervilja). Den gången gick det bra, men det var inte vår förtjänst. Det ligger i varje demokratisk stats intresse att se till att andras välvilja kan göra en svår uppgift lättare, istället för att sätta sig i en sits där välviljan är det som tryggar ens själva existens.

Ingen tror förstås att historien kommer att upprepa sig exakt. Det viktiga är dock att se till att man själv inte upprepar gamla misstag. Att frivilligt avhända oss handlingsfrihet nog att bestämma vad som sker i vårt land är vansinne. Vi behöver ett försvar, som är så starkt att vi slipper vara undfallande inför kommande hot. Det finns oändligt många skalsteg mellan det nu föreslagna "om vi får tre till fyra
veckors förvarning ska vi om fem år kunna möta ett begränsat angrepp på en plats under cirka en vecka, fast bara om vi innan dess lyckas rekrytera bättre än vi någonsin gjort OCH får trettio miljarder som ingen vill ge oss" och "vi kan föra två fullskaliga krig samtidigt på olika platser i världen samt upprätthålla termonukleär terrorbalans på en gång". Vi borde inte nöja oss med det första, och det finns ingen anledning att eftersträva det sista.

Det vi dock borde göra är betrakta stridskrafter som en skapare av handlingsfrihet. Hur mycket sådan vill vi ha? Det är enbart de rättsvårdande myndigheterna som kommer lika långt ned som försvarsbudgeten på en demokratisk nationalstats motsvarighet till Maslows behovstrappa. Alla andra synsätt leder oss tillbaka till risken för nazististiska trupptransporter på svensk jord.


Oplacerad informationssoldat



Wisemans anmärkning: På ett liknande tema kan man, om man inte redan sett det, se ett hyllat 15-minuters föredrag av den holländske överbefälhavaren där han redogör för sin syn på varför ett militärt förvar behövs. "Why I chose the gun to create a better world"

35 kommentarer:

Bygdemajoren sa...
9 februari 2013 kl. 12:56  

Informationssoldat? I vilka kompanier, bataljoner, brigader ingår sådana?

Vad är nästa steg? Politiska officerare?

Vad håller vi på med?

Roger Klang sa...
9 februari 2013 kl. 13:52  

Fem stjärnor*****

Roger Klang

Roger Klang sa...
9 februari 2013 kl. 13:52  

Man måste fråga sig vem som tjänar på situationen, och jag kan bara komma fram till ett svar - USA. Därmed inte sagt att USA ligger bakom, men de kan göra det.

Little North Korea :))

Anonym sa...
9 februari 2013 kl. 14:11  

Jag har mina aningar om varför du (informationssoldat) är ”oplacerad”.
Lågvattenmärke Wiseman.
Sot

Wiseman sa...
9 februari 2013 kl. 14:24  

Bygdemajoren:

Under värnpliktstiden hade Försvarsmakten informationssoldater som gjorde sin värnplikt på Värnpliktsnytt. Krigsplacering var väl när det begav sig på någon av de tidningar som skulle finnas i krigstid. På den tiden var det en Milo-resurs om jag minns rätt.

Idag hittar du liknande på t ex PSYOPS-förbandet.

Fredrik sa...
9 februari 2013 kl. 14:36  

Intressant, även om slutklämmen kanske är lite malplacerad. Det är knappast nazistiska soldater som är det framtida hotet. Vilket för mig in på min fråga (eller uppmaning). På denna blogg har försvarets tillstånd diskuterats ingående och vi har med inlägget ovan fått ett ganska holistiskt perspektiv på varför vi ska ha ett försvar.

Dessa aspekter är (självklart) relevanta, men något saknas i den större debatten; säkerhetspolitik och försvar kommer aldrig att få politisk prioritet eller vara en viktig fråga i opinionen så länge ”aldrig mera krig”-uppfattningen råder. Därför skulle jag vilja se en insats i att beskriva den militära kapacitet som är på väg att byggas upp i Ryssland. Gör gärna en insats för att förklara utvecklingen för läsarna.

Nuläget är ju allt för oroande, men om 5 år kan det vara det. För att inte tala om 10 eller 15 år. Sedan finns det ju hot av mindre våldsam art (cyber-hot) som även dessa kan hota svensk säkerhet. Dessa hot förtjänar också sin diskussion och förklaring.

Anonym sa...
9 februari 2013 kl. 14:58  
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Sumatra sa...
9 februari 2013 kl. 17:00  

Nu har jag läst igenom inlägget två gånger och hittar inga referenser till nazister annat att de nämns som ett hot mot Riket under WWII, liksom kommunismen varit ifall Finland inte lyckats stå emot (med tysk hjälp). Inget kontroversiellt i det.

Hur förhåller sig nationalstaten till demokratin enligt författaren? Själv tror jag att nationalstaten är den största enhet inom vilken demokrati är möjlig. Att tro att FN eller EU är demokratiska institutioner är enligt min uppfattning fel. Inom EU är "det demokratiska underskottet" en etablerad sanning och något annat är nog inte möjligt. I FN representeras nationerna av sina regeringar oavsett styrelseskick eller brist på demokrati.

@Bygdemajoren 12:56

Vi behöver inga politiska officerare. Vi har ju den saligen insomnade värdegrunden. Vi är alla politiska officerare i den meningen att vi alla har till uppgift att övervaka att ingen har fel värderingar :-)

Anonym sa...
9 februari 2013 kl. 18:15  

Kanske har jag missat något, och kanske det visar behovet av den nya bloggen skipper tipsar om: http://betongblandare.blogspot.se/2013/02/teknokratens-mecka.html?m=1
Vi redan invigda kanske inte missar att detta förklarar för den stora massan vad ett försvar är till för.
Det kan inte ha gått någon förbi att svenska folket har vaggats in i glömska (om det exempelvis inlägget beskriver) fullt medvetet så att pengarna som skall finanisera statens skyldighet att skydda landet och dess befolkning istället används till valsegrar genom skattesänkningar. Svårare än så är det inte, Moderaterna tog sig till makten på detta sätt och tänker behålla den på samma sätt därför är det ett hot att i försvarsutskottet och försvarsberedningen sitter följande Moderata hejarklacksledare: Cecilia Widegren ,Hans Wallmark och Johan Forsell (dock tack o lov inte i försvarsberedningen).
Vi har ett problem om vi överhuvudtaget skall ha ett försvar som klarar av att försvara oss i längre än en vecka på en ynklig del av vårt land OM fem år!!! Och det är att inte få debatten att somna in. Redan nu så är strålkastarljuset på väg bort och näthatet har många rubriker, (självklart viktigt ämne)
Vi måste få framförallt sossarna att agera, utveckla det de redan sagt och att de visar innebörden av det, utan sossarna ingen förändring, tro mig!
Återigen, kan Allan Widmans chef släppa sargen och våga visa att han är partiledare i ett eget parti och inte är Moderaternas maskot.
MP som jag sagt tidigare är viktiga.
Ska vi komma framåt i denna fråga behöver vi förklara för den breda massan i landet som i detta inlägg, vi behöver ovanstående blogg förutom de som redan finns och är jätteviktiga med sina fantastiska analyser.
Ska ett budskap fram kan det göras på olika sätt och framförallt kanske i en del ögon på ett simpelt sätt. När jag hör och ser Moderaterna tänker jag på en film med Sandra Bullock och Sylvester Stallone : Demolition Man, en starkt förenklad version (jag vet , lite fjantigt kanske men man måste hugga i med något) av den situation som landet falskeligen invaggats i, våld finns inte och allt är så bra….

Fredrik sa...
9 februari 2013 kl. 18:40  

@ lansen,
De flesta vet nog vad ett försvar är till för. Men i 20 års tid har det inte funnits mycket till hot i vårt närområde, och detta har gjort medborgare i gemen undrar vad vi egentligen ska försvara oss emot. Därav min tidigare uppmaning att börja prata om förväntade framtida hot. Sedan följer diskussionen om vilket försvar som är lämpligt för att möta dessa hot. Egentligen försvarsberedningens uppgift, men det finns väl anledning att tro att dess inofficiella uppgift är att hitta ett hot som harmonierar med en försvarsbudget på 40 miljarder.

Old School sa...
9 februari 2013 kl. 19:00  

Man kan ställa sig en enkel och begriplig fråga:

Hur, och med vad, skall dagens regering agera (reagera) om "U 138" (kvpbestyckad) går på grund på svenskt "inre" vatten? Med vilka verktyg skall man då bedriva säkerhetspolitik när ursprungslandet formerar sin fritagningsstyrka utanför vår territorialgräns och kräver att få gå in och rädda sin förkomna båt?

Old School

Anonym sa...
9 februari 2013 kl. 19:20  

@Sumatra (o Fredrik)
Angående nazismen så var tanken att den absolut sista meningen ryckt ur sitt sammanhang skulle låta väldigt mycket som en typisk nätdiskussion, samtidigt som den slagkraftigt och kortfattat driver hem en poäng (och i och med mittenbiten har jag någonstans legitimerat användandet av den) - just nazistiska trupptransporter tror jag ingen har högst på någon hotlista.

Vad gäller nationalstaten och demokratin så tror jag personligen att en kol- och stålunion kan vara en toppenidé, liksom frihandelsområden och allehanda andra sammanslutningar.

FN fyller nog en större funktion om det fokuserar mindre på demokrati och mer på dialog, skulle jag tro. Skulle vinna på att krympa, rent organisatoriskt.

EU har vuxit bortom all rim och reson och ingen skulle vara gladare än jag om vi gick ur och istället drev på ett riktigt frihandelsområde utan överstatlighet. Som demokratiprojekt är det alldeles för stort för att ha en sportkepa att lyckas. Tror jag. /OI

Anonym sa...
9 februari 2013 kl. 20:24  

Hej Fredrik!
Jag förstår vad du menar och håller delvis med, men återigen, vi kan inte försvara oss idag och med Moderaternas målsättning 2019 mot ett litet anfall i storlek jämförbart med Fidjiöarnas arme!!!
Ska budskapet vara klart och lättbegripligt, inte för att svensken är korkad snarare tvärtom, men vi har kunskap och intresse om olika områden, vissa kan allt om fotboll och andra om svampplockning.
Pratar vi om varför vi ska ha ett försvar är det som du säger, vi har inte haft hot om krig på 20 år, vilket gör att det är en avlägsen känsla, därför måste informationen var klar och tydlig om man resonerar ”som att börja prata om förväntade framtida hot. Sedan följer diskussionen om vilket försvar som är lämpligt för att möta dessa hot. Egentligen försvarsberedningens uppgift, men det finns väl anledning att tro att dess inofficiella uppgift är att hitta ett hot som harmonierar med en försvarsbudget på 40 miljarder”.Har den svenska majoritetet redan tröttnat och vi har gått i ledbanden av Reinfeldt, Borg, Cecilia Widegren ,Hans Wallmark och Johan Forsell, och folket tror fortfarande att alla är snälla och gästinlägget kanske får rätt igen. Och viktigt att notera: idag har vi inte ett artilleri…. Vem som helst inom armen vet vilken katastrof att inte ha det understödet innebär, vi har ett luftvärn som kan försvara två platser i Svergie om de hinner lämna Halmstad (långt till Luleå och Kalax). Gripen har inte vapen till alla plan eller rättare sagt alla som behövs för att vara det vapen det skall vara, vi har inte besättningar till vår marin som regeringen gjort allt för att förinta. Inte ens soldater för att fylla upp våra styrkor, och ett materallbehov på 30,5 miljarder som Moderaterna står som ansvariga för, de ska ju sänka skatterna…. Är det inte straffbart att använda medel från statens försvar dvs riket och dess befolkning för att användas till att uppfylla vallöften?

Old School ställer en högst relevant fråga.

Fredrik sa...
9 februari 2013 kl. 22:27  

Hej 32:an,
Missförstå mig rätt, jag är mycket medveten om de alvarliga luckorna i dagens försvarsförmåga. Och jag är även medveten om att 2019 års försvar inte kommer att stå där utan ökade anslag. Personligen är jag av åsikten IO14 är grovt underdimensionerad för allt annat än de mest optimistiska omvärldsanalyserna. Listan på luckor i förmågan är lång (1xArcher, Visby utan LV, personalbrist, mm mm). Men min poäng är att om en försvarsdebatt ska vara förståelig för andra än de redan frälsta så kommer man inte runt att presentera en trovärdig analys av förväntad hotbild. Och då kan man nog inte komma dragandes med en omedelbar risk för grundstötta ubåtar. Visst har Old School i sak rätt – vi skulle stå handfallna. Men samtidigt är det just den typen av argument som är lätta att avfärda, risken att det plötsligt står en grundstött ubåt på lämpligt skär är nära obefintlig. Vi kommer inte runt att vår bristande förmåga idag är det ”lilla” problemet (pga låg hotbild). Det ”stora” problemet är bristande och senfärdigt återtagande. Dagens bristande förmåga upprör få, morgondagens bristande förmåga kan innebära att det finns få kvar som kan bli upprörda…

RB sa...
9 februari 2013 kl. 23:59  

Jag tycker den intressanta nazistiska kopplingen är hur Tyskland kunde återskapa försvarsfömågan med utgångspunkt från 100.000-mannaarmen som tilläts efter första VK.

Anonym sa...
10 februari 2013 kl. 00:36  

Fredrik. Du har absolut rätt i sak.
Men idagsläget tror jag att om vi inte skall fastna i hur hotbilden skall presenteras måste det först framgå att vi inte har den förmåga som riksdagen dvs folket redan bestämt. Framtida hotbild som du säger är nog så viktig, men om vi ens kan diskutera framtiden tror jag politikerna först måste förklara varför att idag står brandkåren utan vattenslang att släcka elden med ifall det flammar upp en liten eld nu. Så illa är det och vi vet vilka som måste stå till svars för det. En sådan här debatt hade varit omöjlig i de flesta västländer om dess överbefälhavare talat om att landet är helt försvarslöst, jag kan garantera att vi inte behövt åka över atlanten för att se anklagelser om högförräderi, inget land som varit i med om andra världskriget hade finasierat skattesänkningar av försvarets kassa, jämför med USA idag med sitt budgetstup där man har har 4,5% av bnp till försvaret och punkt nr 1 är hur rädda pengarna till försvaret. Sverige måste först ordna en brandslang som är tillräcklit kraftig och lång att släcka den första elden. Nästa steg är hur vi har ett försvar som gör att vi inte behöver använda den, därför var gästinlägget här ganska så vägledande. Old School är fortfarande relevant, ingen hade väntat sig U137 på 80-talet heller.Lika lite som vi såg Ryssland krossa Georgien på några dagar.

Kapitalist sa...
10 februari 2013 kl. 07:20  

Riktigt låg nivå på det inlägget! Ägna dig åt försvarsanalys istället, som du har kompetens för. Gästinlägg om kattmat och blomkål passar liksom inte in.

Den dumblinda dyrkan av demokrati avslöjar direkt hur nollad skribenten är. Det är ju uppenbart att små furstendömen som Monaco, Liechtenstein, Dubai och Singapore har väldigt mycket större välstånd och frihet än vad demokratierna har. Demorkati är en fruktansvärt omänsklig idé där alla bestämmer över alla andra och ingen tillåts bestämma över sig själv. Demokrati är den kommunistiska kollektiviseringen av allas egendom och allas privatliv. Resultatet förskräcker också. Inte minst i form av demokraternas många krig, från amerikanska inbördeskriget via båda välrdskrigen till krig härom året mellan demokratier som Georgien och Ryssland, Libanon och Israel.

Magnus Redin sa...
10 februari 2013 kl. 12:21  

Har man inget försvar återstår det att slicka röv, under andra världskriget fick vi slicka naziströv.

Nazityskland nöjde sig med järnmalm, industriprodukter, trä och transporter och vi undvek att bli invaderade. Hade vi inte ens haft det lilla försvaret hade vi fått ge upp mer.

Vi vet inte om någon stat om 10-20 år kommer att drabbas av "politisk rabies" och bete sig lika dåraktigt som Tyskland på 1930 talet som både utplånade en av sina intellektuella eliter och satta halva världen i brand.

Unknown sa...
10 februari 2013 kl. 13:47  

@Kapitalist 07.20

Jag utgår ifrån att du trollar.

Unknown sa...
10 februari 2013 kl. 14:07  

Nu var det ju Storbritannien och Frankrike som förklarade Tyskland krig, inte tvärtom. De övergav dock polackerna lättvindigt vid konferansen vid Jalta, vilket visar att Polens öde endast var ett svepskäl från första början, och kan liknas vid invasionen av Irak, med förfalskade uppgifter om Wmd's.
Således är det felaktigt att peka ut Tyskland, eller Stortyskland, som ensam, aggresiv part. Jag vet inte vilken intellektuell elit som åsyftas, men att producera flygande vingar, jetmotorer, raketdrift och huvudvärkstabletter ger intrycket att de klarade sig rätt bra, eller hur?
Att ständigt relatera till "nazityskland" är tacksamt pga att ingen vågar ifrågasätta det, vilket inte gagnar debatten. Som motpol kan jag hävda att Stortyskland var befriare, eftersom de militärt stödde Finlands frihetskamp gentemot Sovjet. Förstår du vad jag menar?

Samtidigt får vi ta hänsyn till den faktiska försvarsviljan, hur många män och kvinnor är redo att möta döden för att säkra nationens frihet? Utan försvarsviljan så spelar det ingen roll hur många JAS vi har, eller hur många Archer vi saknar. Realiteten är att det svenska folket alltmer distansierar sig från de ideal som vi förut tog för givet. Chipspåsen och datorn har blivit viktigare än att upprätthålla nationens oberoende, helt klart.

Anonym sa...
10 februari 2013 kl. 15:18  

Jag landar också i den analys som redovisas av inläggets författare, med avseende på försvarets roll, våldsmonopolet, den grannlaga demokratiutvecklingen etc.

Utifrån antagande att människan ursprungligen och biologiskt sett är ett flockdjur, tycker jag efter långa evolutionsextrapolationer att den suveräna, demokratiska nationalstaten är en optimal organisationsform för ett styrelseskick. Detta styrelseskick har också varit det officiella och förhärskande för Sverige under större delen av 1900-talet, vilket dock kom att ersättas med något annat under den nyliberala, globalistiska epoken kring 1990. Sverige gick, under stark teknikutveckling under sin nationalstatsepok, från att vara ett av världens fattigaste till ett av världens rikaste länder mellan 1870 och 1970, vilket ger starka indikationer på att styrelseskicket också har varit välståndsbefrämjande.

Det finns två viktiga skeenden i svensk nutidshistoria som jag, efter relativt omfattande studier (också via samtida dagstidningar), har stor och vördsam respekt för. Dessa är Samlingsregeringens måluppfyllnad under VK2, givet förutsättningarna, samt den svenska säkerhetspolitiken under kalla kriget. Båda inbegrep nationen Sverige på djupet på ett gynnsamt sätt och höll Sverige borta från krig.

Att ett land tvingas utsätta sig för krig, där död och förödelse kommer som ett brev på posten, tyder ofta på att slarv, lättja, verklighetsfrämmande önsketänkande och/eller inkompetens har varit förhärskande kännetecken hos ansvariga beslutsfattare. Vis av historien, är jag dock är medveten om att ett litet land, som gränsar till en krigisk stormakt, ibland blir angripet trots att landet verkligen har gjort seriösa försvarsansträngningar.

Även om Sveriges temporära politiska ledning hävdar att försvaret är en budgetregulator och ett särintresse, så är det inte sant, ty försvaret är och förblir ett nationellt intresse. Sverige är alltför rikt och fint land med en lång och kontinuerlig historia, för att låta sig bortslumpas i ett försvarslöst tillstånd.


@Sot 9 feb 14:11
V.v. utveckla din kommentar med sakliga argument så att även jag förstår lågvattenanspelningen.


@Kapitalist 10 feb 07:20
När jag läser ditt:

”Den dumblinda dyrkan av demokrati avslöjar direkt hur nollad skribenten är.”

mot bakgrund av blogginläggets:

”Om vi börjar i demokratin, så är den på intet sätt perfekt, men den är som styrelseskick mycket bättre än alla andra man hittills provat.”

så undrar jag hur det är med din läsförståelse?

Roger Klang sa...
10 februari 2013 kl. 18:33  

Jag skulle inte vilja påstå att vi "slickar röv". Vi är utmannade sexton mot en i öster och ännu mer i väster. Vissa tenderar dock att luta mer åt väster än åt öster för hjälp. Jag står på egen botn! (För och i det mesta.)

Roger Klang

Anonym sa...
10 februari 2013 kl. 18:51  

Se den holländske överbefälhaveren. Riktigt bra!

Herbert Kristen sa...
10 februari 2013 kl. 19:42  

Mycket bra inlägg, dock förtar den inledande referensen hela spänningen. Annars gäller som bekant alltid Godwins lag: http://en.wikipedia.org/wiki/Godwin's_law

Magnus Redin sa...
10 februari 2013 kl. 20:18  

Robin Holmgren, jag anser att starten på andra världskrigets europeiska del var Stalins och Hitlers uppdelning av Östeuropa mellan sig, det var viktigare än vem som sköt de första skotten.

Större delen av andra världskriget i Europa handlade om vilken diktator som skulle dominera Europa, Hitler eller Stalin. Som tur var såg USA till att Stalin bara erövrade halva Europa och sedan var alla för krigströtta för att avsluta befrielsen. Om det hade funnits stöd för att även besegra Stalin hade vi sluppit mycket vanvett under kalla kriget, vanvett som även har gett mycket av de nuvarande miljöproblemen och politiska problemen.

Den intellektuella elit som jag syftade på är givetvis judarna som t.ex. var framstående inom film och fysik. Om nazisterna inte hade hatat dem inklusive kvantfysiken som de ansåg vara ett judepåhitt hade de kunnat utveckla kärnvapen. De imponerande tyska vapnen var inte nazisternas förtjänst utan följde av att Tyskland sedan flera generationer var världsledande inom kemi och teknik och först finansierade regimen vapen med betoning på hitlers fetish för stora kanoner och sedan gissar jag att ingenjörerna vart desperata med att lova underverksvapen för att slippa skickas till östfronten som kanonmat. Det enda jag anser att nazismen i sig var världsledande på är propaganda.

Sverige, Finland med flera kämpade för att överleva och Finland klarade sig med nöd och näppe efter diverse politiskt manövrerande och krigande. Vi spelade samma typ av spel där Finlands insats var desperatare men jag har ändå svårt för att våra politiker sedan även böjde sig för Sovjet genom att acceptera ockupationen av baltstaterna så grundligt att vi anpassade historieläroböckerna.

Att den ena ondskan är mera välkänd än den andra eller var mera systematisk i sitt utförande av illdåd förlåter inte andra makter, det gör bara att de kan gömma sig.

Hade Tyskland haft ett ledarskap utan vanvettiga hatprojekt är det mycket möjligt att de hade blivit Europas befriare från Stalins terror och deras ledare hade haft samma plats i historieböckerna som Churchill, då hade det varit läge att berömma dem.

Unknown sa...
10 februari 2013 kl. 21:42  

Först vill jag tacka för att du har integritet nog att svara på min kommentar.

Jag kan sluta mig till att vi ser olika på bakgrunden till kriget. Jag ser en kamp mellan folk och ideologi istället för kamp mellan ledare.
Jag ser inte Tysklands judenhet som en intellektuell elit bara för att det fanns framstående forskare eller skådespelare, du ser ingen brain-drain under 30-talet direkt. Einstein är inget unikum. Tvärtom, om du ser till de verksamma vetenskapsmän av tysk börd som mottog nobelpriset, och som verkade under 30-talet till belägringen av Berlin.
Wunderwaffen är mer en fråga om desperation, än vad det är fetisch, tror jag. Det var inte signifikativt för Hitler, utan en kollektiv önskan om att skonas från död och lidande. Dresden är ett gott exempel.

Jag tycker det är ett systematiskt illdåd att skapa lagar enkom för att avrätta människor, likt Nurnberg. Eller fängslandet av Hess, du vet, han som flög över kanalen för att få ett slut på kriget mellan bröder. Dessa exempel glöms lätt bort när de onda alltid är fanatiska tyskar, utan reflektion kring kriget överhuvudtaget. Historien skrivs av segraren, och det bör man komma ihåg.
Jag vill inte försvara ockupationen av Norge och Danmark, men den var betydligt fridfullare än belägringen av Berlin.
Realpolitik, t.ex. kring baltutlämningen, är både svår och jobbig att ta till sig, helt klart.



Roger Klang sa...
10 februari 2013 kl. 22:15  

Man kan inte annat än säga att Robin Holmgren är rakryggad. Jag tycker inte heller om den mobbing av Tyskland som vissa människor av vissa nationaliteter ägnar sig åt. Vi svenskar är inte heller förskonade, men det som skiljer är att vi anklagas för feghet när tyskarna anklagas för att ha ondska i generna.

"Det finns två saker jag inte tål, folk som inte tolererar andra kulturer, och holländarna" Michael Cain's egentligen djupsinniga kommentar i den annars lättsinniga filmen Goldmember.

Byt ut holländare mot tyskar, och vips så får du den rasistiska syn som är så förhärskande bland de Allierade så här 68 år efter krigsslutet.

Men Robin och jag tycks skilja oss åt för att för mig så kommer fäderneslandet (och folkhemmet om man så vill kalla det) efter Gud. "För Gud och fäderneslandet" sade man för länge sedan i Sverige. Att sätta Gud före fäderneslandet betyder att man måste förråda sitt land i ett mycket långt perspektiv. Man kan fortfarande göra sitt bästa för att vara ett stolt land i hundratals år, men man måste inse att alla stater går mot sin undergång förr eller senare. Det har alla stora stater gjort tidigare. Vi står sist på tur!

Roger Klang, Lund Scaniae Sverige

Kapitalist sa...
10 februari 2013 kl. 23:08  

gruelse,
Bättre än demokrati är självstyrelse, alltså frihet från andras tvång. Att varje individ har rätt att välja själv efter egen vilja och kunskap, är mycket bättre än att alla via politiska mellanhänder ska diktera vad alla andra måste och inte får göra, alltså demokrati. Och för de som inte tror på logiken, så kan jag hänvisa till empirin som eftertryckligt bevidar att små furstendömen (och stadstäder) är de samhällen som skapat mest välstånd och mest frihet. Stora demokratier som USA, EU, Ryssland bara inför allt fler förbud mot produktion och alla roffar ansvarslöst åt sig allt de kan via sina politiska torpeder som mellanhänder för statsvåldet. (Ja, liksom Ryssland har även vi mångmiljarder skattepengar som betalas ut till de härskande partierna, statlig propagndamassmedia, yttrandeförbud, spärrar mot röstande, livstidspolitiker som är barn till livstidspolitiker o.s.v.) En furste som äger sitt land som hans barn ska ärva, är mycket mer långsiktig. En liten furste dessutom akut medveten om att han behöver var öppen och fredlig mot sin omvärld. Demokrati är ägarlöshet och därmed kortsiktig ansvarslöshet. Men ännu bättre än någon furste, vore som sagt frihet från all form av tvångsstyre.

Magnus Redin sa...
10 februari 2013 kl. 23:25  

Robin Holmgren, Judendomen har ett intressant bildningsideal och en kultur som gör att de har lyckats väl inom många intellektuella områden.

Tyskland var ekonomiskt, kulturellt och tekniskt världsledande och att det ändå kunde gå fullständigt åt skogen för dem ser jag som en varning. Avancerade kulturer kan ruttna inifrån och dra på sig ledarskap som störtar alla i fördärvet.

Tyskland hade flera kamper, de kämpade med ett orättfärdigt krigsskadestånd och att man fick skulden för ett krig som alla europeiska stormakter hade trasslat in sig i. Man hade mängder med krigstraumatiserade medborgare. Krigsskadeståndet förefaller ha hanterats med inflation vilket ihop med depressionen krossade många människors ekonomi. De hade fattiga invandrare som hade flytt från krigsdrabbade områden, fattig underklass och nyfattig medelklass och unga människor som sökte efter mål och mening. Radikala politiska grupper lockade och de började slåss vilket tvingade mängder med människor att välja mellan röd socialism och brun socialism. Den bruna socialismen var hänsynslösare och lyckades charma in sig hos flera grupper i samhället, företagare osv som stödde dem fick makt medan andra motarbetades och de som hamnade i en grupp som utropades som fiender bestals på tillgångar. De nya makthavarna lånade så mycket de kunde och sedan började de stjäla i ännu större skala.

Det måste ha varit fördjävliga tider för många tyskar och de som reagerade genom att sälla sig till endera sidan för att slåss mot fördärvet på gatorna drog egentligen ner alla i fördärvet. Sedan vart det ännu värre.

Min poäng med hitlers fetich för stora kanoner är att den störde den militära förmågan. Hade han inte varit stollig skulle deras militär ha varit starkare, hade inte nazisterna varit stolliga hade Tysklands industriella utveckling varit bättre. Många militärnördar har spekulerat i hur de hade kunnat vinna kriget om de hade tagit det ena eller andra kloka beslutet om olika vapensystem eller slag men om de hade varit kloka hade de aldrig startat eländet! Många krig är irrationella, tyvärr fanns det dock en rationalitet i nazitysklands krig, så länge som de vann kunde de finansiera sin regim genom plundring.

Att ställa nazister inför rätta för brott mot mänskligheten var en mycket bra början på att utkräva ansvar när det juridiska och diplomatiska systemet under lång tid hade skyddat makthavare i alla länder. Det hade varit ännu bättre om även Stalin med anhang hade ställts till svars för sina brott, om britterna som terrorbombade för att hämnas i stället för att bomba militära mål hade ställts till svars och om det som nu kallas etnisk rensning inte hade utförts i Östeuropa. Det orkade man inte med men en hel del skuld har kommit fram med tiden och att etablera att stater inte får göra vad som helst med sina folk är en god gärning som lär ta ännu flera generationer att fullborda.









Anonym sa...
11 februari 2013 kl. 10:37  

@Kapitalist 10 feb 23:08
Var någonstans i världen hittar vi ditt drömsamhälle?


@Magnus Redin 10 feb 20:18
Andra världskriget (VK2) startade 1919 med Versaillefreden då Frankrike under ledning av Clemenceau slöt en krigsbejakande fred med Tyskland.

Kvantfysiken ansågs inte som ett judepåhitt i den tyska vetenskapliga världen under nazitiden. Den som föräras epitetet kvantfysikens fader är den ickejudiske tysken Max Planck, för sina insatser om svartkroppstrålningen, entropi, energikvanta etc. Han fick Nobelpriset i fysik 1918 för sin kvantteori. En intressant detalj i sammanhanget kan kanske vara att Albert Einstein under hela sin levnad inte erkände kvantfysiken.

Utvecklingen av V2-raketen under VK2 var en stor teknisk bedrift och innefattade många tekniska områden och mycket problemlösande. V2-raketen blev också början på rymdåldern. Ett besök i Peenemündemuseet på Usedom, rekommenderar jag varmt.

Unknown sa...
11 februari 2013 kl. 12:16  

Mig veterligen var inte Stortyskland rustat för krig. Den höga levnadsstandarden som exempelvis Ingmar Bergman berättade om vittnade om att krigsmakten inte stod före tyskarnas välbefinnande. Det är just detta som gör världskriget så onödigt, det fanns såklart en önskan att marschera mot boljevismen, men Storbritannien och Frankrike, de två stora kolonialmakterna, kände ett hot från ett nyvaket Stortyskland. Jag tycker inte man behöver ställa sig ideologiskt i det hela, men däremot är det vettigt att se bortom propagandan, att inte se den ena eller andra som ond, utan se det som den hemska konflikt det är. Visst ska krigsförbrytare ställas inför rätta, men då ska alla vara lika inför lagen. Så var inte fallet då, och så är det dessvärre inte idag.

Plundring skapade inte fem miljoner arbetstillfällen de första åren. Om judarna plundrades hejdlöst så är det konstigt att det fortfarande fanns judar i Stortyskland 1943, och att inte alla emigrerade.
När det gäller plundring av ockuperat territorium, så absolut. Det är dock en logisk konsekvens, precis som oljan i mellanöstern.
En stark stat är effektivare när det gäller beslutsfattande, än en demokrati av Sveriges snitt. Media kontrollerar vad folket får reda på, och politikerna blir i sin tur blott tjänare åt de som avgör vad som är viktigt. Om inte Sean Banan hade lyfts fram av media, så är det tvivelaktigt om han skulle gått till final, det är vad jag tror.
Som sagt, mitt syfte är inte att försvara någon, utan att få andra att se historiska skeenden som är lite mer komplexa än vad som lärs ut i skolan.

Magnus Redin sa...
11 februari 2013 kl. 15:16  

Gruelse, jag håller på att 1900-talets ur-katastrof var första världskriget som fördärvade en period av rörlighet mellan nationer, blödde stormakterna bleka, ledde Ryssland in i en diktatur som var värre än Tsarens, ledde till andra världskrigets europeiska del, massmord och etnisk rensning, kallt krig som gav en vanvettig terrorbalans och extrem resursförbrukning med massiv miljöförstörelse av Sovjet, sovjetisk kollaps med stora umbäranden, USA lämnade sin framgångsmodell med svag federal makt och förvreds politiskt vilket gav oss kriget mot terrorn. På vägen vart det stöd för en konfrontativ sionism, stöd till en mängd diktaturer, ett söndermanipularet argt Iran och en lång rad proxykrig mellan de två supermakterna. Jag tror t.o.m. att det laddade för vår oförmåga att göra något åt klimatförändringen när man under kalla kriget brände ljuset i båda ändarna och även utvecklade atombomber före kärnkraften.

Det hade kunnat gå oerhört mycket bättre om första världskriget hade kunnat undvikas, även att vilken sida som helst hade vunnit snabbt hade kunnat hjälpa.

Det går att rada upp eländen och missade chanser men tyvärr har vi en akut brist på tidsmaskiner så det går inte att göra något åt det, det enda man kan göra är att försöka lära sig av historien.

Jag känner till en stor mängd tyska tekniska bragder fram till 1945 men den enda som jag kan koppla direkt till nazismen som politisk rörelse och ideologi är utvecklingen av modern propaganda och pr. Tyskarna hade säkerligen fortsatt utveckla högteknologi och sköta sin krigsmakt som de var stolta över även utan nazismen, skillnaden är att de hade kunnat ha det tyska undret 20 år tidigare utan att ha badat i blod.

Jakob Wedman sa...
11 februari 2013 kl. 22:21  

@Wiseman (bloggägare)

Angående Robin Holmgrens välformulerade men revisionistiska inlägg.

Jag tycker att det är självklart att man måste ta ideologiskt ställning när det gäller nazismen. Tycker du som bloggägare att detta är en frågan som är öppen för debatt på din blogg?

Wiseman sa...
11 februari 2013 kl. 22:36  

Miljöpartist i grönt:

Till skillnad från så många andra bloggar recenserar jag inte kommentarer utan har en mer liberal syn som baseras på att ett felaktigt påstående kan bemötas med fakta.

Vill man diskutera Tredje Riket och nazism känns det dock lämpligare att ta detta i någon tråd på exempelvis Flashback. Önskvärt hade naturligtvis varit om kommentarerna istället rörde den djupare fråga som inlägget åsyftar.

Roger Klang sa...
12 februari 2013 kl. 12:54  

@Robin Holmgren och Kapitalist;

Nazityskland satsade 50 procent av BNP på krigsmaskinen. Försvarsutgifterna blev förmodligen högre efter 1941. Tysklands per capitainkomst låg 1939 på 67 procent av den brittiska och 46 procent av den amerikanska. Under Ronald Reagan gick 20 procent av BNP till försvaret. Tyskland hade en krigsekonomi, och en sådan fungerar sämre än en kapitalistisk ekonomi.

Nu när det är avklarat;

Tycker du att det är kul när andra tvingar på dig sina åsikter genom att slänga en våt filt över dig, som politikerna och statsmedierna gör? Det är vad diktatur gör tiofalt! Men det är klart att så länge du bestämmer så gör det ingenting? Jag vet att det är meningslöst att ta upp det här med en Gudlös person, men för Gud handlar det inte om vem som gör vad mot vem, det handlar om vem som gör vad. Demokrati är den sämsta formen av styre, bortsett från alla andra former.

Du har en utopi där den starke äter den svage. Jag har en utopi där den starke beskyddar den svage. Och då menar jag inte i triviala saker som socialpolitik eller sjukvårdspolitik.

Roger Klang

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade