Gulrött för Bildt om den ryska upprustningen (uppdaterat 11/2 17.45)




På onsdag kommer utrikesminister Carl Bildt att presentera den utrikespolitiska deklarationen i Riksdagen och sannolikt var det av just den anledningen SVT Agenda lyckats få honom att ställa upp i kvällens program.

Huvudfrågan i den del som berörde utrikesministern var hur den massiva ryska militära upprustningen påverkar Sverige. Det är svårt att säga att tittarna bjöds på något egentligt svar. Carl Bildt agerade mest undflyende och man kunde lugnt pricka in ett antal rätt i den moderata försvarspolitiska floskelbingon. (Se även Stagecoachs variant)

Vad gällde upprustningen i Ryssland avfärdade Bildt den på samma klassiska manér som man kunnat höra sedan Putins första mandatperiod. Man uppmanas komma ihåg att upprustningen sker från en låg nivå och är långt ifrån vad Sovjet var.

Förvisso är det långt ifrån den sovjetiska nivån. Man ska dock bära i åtanke att nu är det Ryssland och att stora delar av Sovjetunionen inte längre ingår i den ryska försvarsbudgeten. Ej heller ingår att hålla igång försvarsbudgetarna till ett antal Warzawapaktsländer respektive att finansiera ett stort antal krigsmakter i tredje världen.

”Den låga nivån” vi idag pratar om är en nivå avsevärt förbi den högsta nivå den ryska försvarsbudgeten någonsin haft sedan Sovjetunionens fall och vartåt trenden pekar torde det inte råda något tvivel om. Tyvärr kan man inte länka direkt till tabeller hos SIPRI, men det är bara att välja Ryssland och se efter själv. Tyvärr har SIPRI inte fört in 2012 ännu, men till ett tidigare inlägg om de ryska försvarsutgifterna skapades nedanstående graf.

Rysslands försvarsutgifter enligt SIPRIs tabell, med tillägg för 2012 enligt SIPRI (Guardian) och 2013 enligt officiella ryska uppgifter


Ett intressant parti följer sedan vid 02.50 i Agendaklippet, där Mats Knutson frågar om inte Rysslands militära upprustning, närområdesfokus och prioritering av energileveranser direkt påverkar Sverige. Här svarar Bildt mycket skickligt och leder iväg tittarna och Knutson på en intressant exkursion längs alla ryska gränser – utom Östersjön och Arktis. Detta är områden som direkt påverkar Sverige, där det förstnämnda utgör leveransväg för en mycket omfattande del av Rysslands BNP och det sistnämnda nationellt ses som landets räddning och framtida finansiering.


Samtalet fortsatte sedan med att Knutson hörde sig för om Bildt åsikt om det svenska försvaret behöver upprustas. Här trillade nästa poäng in på bingobrickan. Enligt Bildt fick nu Försvaret mer pengar, speciellt för att kunna köpa in JAS 39E. Den aspekten, med det massiva underskottet i materielbudgeten och Regeringens underfinansiering av JAS 39E har berörts gång efter annan på den här bloggen. I samma veva fick tittarna också veta av Bildt att Försvaret visserligen är mindre, men också mycket mer kapabelt och avancerat än tidigare. Också det en åsikt som titt som tätt manifesteras i den moderata försvarsretoriken och återsänds ute i landsortstidningarna av lokalt förankrade riksdagspolitiker. Därtill också ett budskap som gavs rött ljus i ett inlägg på WW förra helgen.

Bildts gamle försvarsminister håller uppenbarligen inte med sin gamle statsminister om Försvarsmaktens status idag, då han för en vecka sedan i debatt med Försvarsberedningens ordförande Cecilia Widegren replikerade hennes ”försvaret har blivit smalare och vassare” med ”nej, smalare och kassare”. Tydligen verkar inte folkpartiledaren Jan Björklund heller dela de moderata åsikterna i försvarsfrågorna med tanke på det budskap Björklund förde fram i intervjun i Agenda och som också återsänts i SVT:s nyhetsprogram under dagen och kvällen. Det återstår att se om Björklund menar allvar eller om det är ett sanktionerat utspel i syfte att rädda kvar försvarsröster i Alliansen efter den senaste månadens moderata klavertramp i försvarspolitiken som gett partiet ett än sämre rykte inom försvarskretsar.

Knutson och Bildt diskuterar sedan den svenska försvarsförmågan 2019 (ej idag som säkert många tror) och det så kallade enveckas-försvaret. Här följer ett något luddigt resonemang från Bildts sida om det som militärt benämns uthållighet. Utan att gå in för djupt på området kan man konstatera att Bildts dåtidsperspektiv rörde en reell motståndarförmåga. Perspektivet 2019 rör ett angrepp med motsvarande 2 bataljoner (dvs ca 2000 man) enligt de uppgifter som förra året publicerades på Armébloggen. Ett scenario som känns mer ekonomiskt gångbart än troligt.


Det ska bli intressant att se hur årets utrikespolitiska deklaration kommer att formuleras kring utvecklingen i Ryssland. Det är svårt att bortse ifrån att relationerna mellan Ryssland och framförallt USA, men på många sätt även EU, förvärrats under året. Tidigare års utrikespolitiska deklarationer har varit milda avseende kritik mot Ryssland. Tonen har då varit betydligt hårdare mot Vitryssland och Ukraina, fastän kritiken rört samma samhälleliga problemområden som man även ser i Ryssland med korruption, godtyckligt rättsväsende och ett auktoritärt styre.

Avseende kvällens program hade varit betydligt mer intressant att höra Mats Knutson fråga ut Bildt om hans åsikter om Rysslands nye hök, vice premiärministern Rogozin respektive vilket inflytande den politiska ortodoxin som Rogozin företräder har och kommer att ha på president Putin. Att utrikesminister Carl Bildt skulle säga något annat än sina partikollegor om förvarspolitiken var knappast att vänta.

Betyget blir gulrött också för utrikesminister avseende intervjun i Agenda. Han gjorde dock avsevärt mycket bättre ifrån sig än sina ministerkollegor och partivänner Reinfeldt och Enström vad avser att få budskapet att låta trovärdigt. Den ryska militära upprustningen till redan nu mycket höga nivåer är och kommer att vara ett svenskt säkerhetspolitiskt problem, dels som medlem av EU, dels som utfästare av en solidaritetsdeklaration för de nordiska länderna och Baltikum (vilket vi redan i fallet med Island har fått mycket svårt att realisera) och framförallt för att stora delar av den ryska upprustningen förläggs till Militärdistrikt Väst, det vill säga Sveriges närområde. Det är svårt att sätta dit utrikesministern på direkta felaktigheter förutom de som redan avhandlats i det tidigare trafikljusinlägget, men samtidigt är det som sagt många snygga kringgångar istället för att svara på frågorna.


Läs gärna även SvD:s ledare om utvecklingen i det ryska samhället, respektive Kalle Kniiviläs inlägg om ett av president Putins senaste framträdanden.

Kuriosa: På Twitter fanns Sveriges journalistelit (med få undantag) kvällens Agenda vara intressant av två orsaker.
1. Utrikesministerns glasögon som verkade sneda på något sätt.
2. Att utrikesministern uttryckte att SVT och Agenda var särintressen.
De säkerhetspolitiska frågorna var tydligen av betydligt mindre intresse. Det är bara att ge Mats Svegfors rätt.


Media: SVT, 2, DN, 2, 3, 4SvD, 2, 3, 4, 5Aft, 2SR, 2Sydsvenskan,
Bloggar: Chefsingenjören, Johan Westerholm


Uppdatering 11/2 17.45: Aftonbladets Wolfgang Hansson länkar i en artikel till den ovan synliga grafen över de ryska försvarsutgifterna sedan Sovjetunionens undergång. Det står honom fritt att göra. Bättre för Wolfgang Hansson och Aftonbladet hade dock varit att läsa hela detta inlägg och länka till det eftersom hans slutsats är att man rustar från en låg nivå. Den låga nivån är dock sedan länge passerad.

47 kommentarer:

Fröken Sverige sa...
11 februari 2013 kl. 00:11  

Och helrött till Björklund som igen kör med valfläsk i upptakten av valrörelsen.

Som vanligt kommer inget att ske, då han inte har någon som helst makt i regeringen och då Folkpartiet i sig är kända för tomt valfläsk sen årtionden tillbaka.

Björklund i januari 2009:

"Björklund vill ha
ny försvarspolitik FOLK OCH FÖRSVAR 09

- Vi har varit naiva. Ryssland går åt fel håll. Det var ett misstag att avmilitarisera Gotland.

Det sade Folkpartiledaren Jan Björklund på Folk och försvar i går tisdag.

- Ett förlorat Gotland går inte att återta, medan ett oförsvarat Gotland är lätt att inta."

http://www.varldenidag.se/nyhet/2009/01/21/Folk-och-Forsvar-2009-Bjorklund-vill-ha-ny-forsvarspolitik/

Sen hjälper han Reinfeldt och monterar ner försvaret i en allt raskare takt. Tills nu...då det åter är dags att börja förbereda för nästa val. Och då det går allt för bra för SD (som är det enda partiet som budgeterat för ett stärkt försvar)...

Mvh

/FS

Kapitalist sa...
11 februari 2013 kl. 00:57  

Vi måste naturligtvis redan nu ha ett invasionsförsvar som kan parera ett invasionsförsök på ett meningsfullt sätt. Och det är inte "2 bataljoner 1 vecka på 1 plats". Det är vår nuvarande, liksom förra, regering dock motståndare till.

Men när det gäller Rysslands planerade upprustning så är det uppenbart, som anges i den finska försvarsanalysen som länkades till här härom dagen, att det är mest bara propaganda och att Ryssland inte alls kommer att nå de angivna rustningsnivåerna. Vidare är USA:s ohämmat extremistiska och obrutna massupprustning det senaste decenniet, på astronomisk kredit som gjort USA-staten akut konkursmässig och politiskt instabilt, och deras militarisering av Centralasien, liksom Kinas kraftiga upprustning, de verkliga hoten mot Ryssland (liksom islamister och Nordkorea). Om något har Ryssland som mest ambition att återskapa någon form av inflytande över f.d. sovjetiska territorier, knappast över Sverige.

Putin har däremot regerat Ryssland skuldfritt, fredligt och så gott som försvarslöst, väldigt tålmodigt passiv inför de stegrande aggressiva militära omvärldshoten mot Ryssland från f.d. sovjetiskt territorium. Han är intresserad av att berika sig själv och inte alls intresserad av några militära konflikter. Den lilla upprustning som propagandaplanerna, som han predikar för att lugna galna nationalister, kommer att resultera i kommer snarare att vara stabiliserande för vår säkerhet, ett ryskt bålverk mot Kina och islamisterna.

Neocortex H sa...
11 februari 2013 kl. 05:43  
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Neocortex H sa...
11 februari 2013 kl. 06:19  

Lyssna också på hur han försöker få tittaren att tro att eftersom Rysslands stridskrafter inte har förmågan att erövra väst Europa så utgör det inget hot. Nä ryssen har nog inga planer på att nå Atlantkusten inom X-antal dagar. Deras stridskrafter är snarare till för att få sin vilja igenom genom hot och på sin höjd besätta strategiskt viktiga område.

Det kommer man till stor del inte göra m.h.a markstridskrafter, varav Björklunds brigader inte gör så stor nytt. Utan liksom väst inledningsvis, slå ut en ev. motståndares blåa vapenslag. För att därefter sedan landsätta från luft/sjö den mängden trupp som behövs för att uppnå sina mål. För att slutligen dra sig tillbaka när mål för operationen är uppnådda.

Därför tycker jag också vår utrikesminister har rätt när han säger att man inte ska haka upp sig på ett 1-veckas försvar. Då en framtida konflikt kommer att vara avgjort på en vecka. Intensiteten i dagens konflikter är så mycket högre än förr. När väl vårt luftförsvar är utslaget så är det bara packa vår väska och gå hem.

Se hur dom Irakiska stridsvagns besättningarna gjorde under guldkrigen. Inte satt dom i sina nergrävda och dolda strv. i eldställningar, nä man satt utanför pga USAF totala överlägsenhet i luften och risken för bombning.

Man undvek förflyttningar. I regel dröjde det inte länge innan en E-8 Joint STARS observerade en förflyttning, vidarebefordrade det. Vilket renderade i ett attackuppdrag i ATO:n, ett ATM eller så digererade man dit enheter som utförde dynamic targeting. Sedan så fanns det t.ex. ingen strv. division kvar längre.

Läs gärna Clancys "Every Man a Tiger" då får ni en bra bild över Operations Shield och Storm samt frukten utav Air-Land battle. Glöm då inte att det snart är morgondagens sätt att bedriva krig på. Då man nu utvecklar Air-Sea battle.

Sten-Erik Björling sa...
11 februari 2013 kl. 09:38  

Först ett antal kommentarer...

Ett krig avslutas inte när flyget är utslaget, det avslutas när motståndet är nerkämpat... Irakkriget avslutades inte när Saddams flyg slogs ut - det pågår än. Om så vore fallet så är vi i Sverige verkligen illa ute eftersom vårt flyg och marin slås ut inom timmar på långa distanser med massiva överbelastningsattacker via kryssningsrobotar mot baser och vitala infrastrukturer.

Det är samma resonemang som Bildt för - att det är flygets kapacitet till motstånd som definierar konfliktens längd - vilket är fallet för Sverige nu eftersom vi inte har ett fungerande luftvärn och kapacitet att hantera utslagning av vitala infrastrukturer för energi och transporter. Dock måste en fungerande försvarsmakt vara balanserad - och även hantera motståndarens insats av markstyrkor - det är endast dem som på ett effektivt sätt kan säkra kontrollen över logistiska korridorer och vitala resurser. Varför hanterar inte USA sin kontroll över Irak och Afghanistan endast med flyg?

Inslaget i Agenda...

Vi är illa ute... Mycket illa ute...

Ledningen inom Moderaterna uppvisar de drag som karaktäriserar sinnessjukdom - låter sig styras inte av verkligheten som den är utan efter en egen definierad illusorisk värld där framtida möjliga kapaciteter som inte ens kommer att finnas skall försvara oss idag, ett gripande efter konceptella halmstrån såsom referens till slaget om Storbritannien såsom styrande dagens militära taktiska och strategiska strukturer.

Antingen ljuger Bildt medvetet eller så tror han (och de andra inom Moderaterna) på vad han säger - vilket är värst?

Det som framkommer allt tydligare är att Moderaterna som parti uppenbarligen inte är kapabla att styra efter verkligheten - de styr enligt de illusioner om en alternativ verklighet som de har i skallen och som inte tillåts ifrågasättas på något sätt av omgivningen. Vilket är helt klart tydligt från de andra tankemodellerna de har haft kring sjukskrivningar, arbetsrätt, miljö mm.

I mina ögon så ljuger Moderaterna sig blåa i ansiktet för att förhindra att misslyckandet och katastrofen skall komma till allmän kännedom - och detta till vilket pris som helst. Vilket indikerar en total brist på de viktigaste egenskaperna som måste finnas hos varje ledare och / eller regering - ryggrad och integritet. Man har skolats för mycket av Goebbels och Rove.

Med detta är det helt klart att inget som yppas av regeringens representanter kan tas för annat än utslag av illusioner, lögner och brist på ryggrad.

Det som moderata väljare kan göra är inte att gå ur partiet utan bli medlemmar och arbeta aktivt för att dra fram alternativa kandidater i partiets nomineringar till olika poster - det är i nomineringsprocesserna som man kan verka. Sedan är det så att bara för att man är en medlem så behöver man inte rösta på Moderaterna i valet. Men var aktiva i interndemokratin och se till att rensa ut den interna diktaturen.

Magnus Redin sa...
11 februari 2013 kl. 10:21  

Begreppet f.d. Sovjetiska territorier inkluderar Estland, Lettland och Litauen...

MartinW sa...
11 februari 2013 kl. 10:24  

Olyckligt vid denna fokuseringa på "enveckasförsvaret". Den oinsatte kan förledas att tro (vilket kanske är meningen) att Sverige kan försvara sig i en vecka mot ett angrepp i realistisk skala.

Är det något vi borde ha lärt oss är att en angripare alltid gör sin läxa. Med modern krigsföring finns det alltid möjlighet att exponera motståndarens svagheter och dessutom "hoppa i sekvensordningen". Dvs, en angripare slår alltid där det sårar mest med minimal skada för en själv. Vårt framtida fulltaliga försvar framstår därmed mest som en ful, klen, ihålig potemkinkuliss. Angriparen måste både vara full, urkorkad och sakna både gps, karta och kompass, för att misslyckas med sina mål. Fast antagligen lyckas man även då om man bara har tillräckligt mycket kvantitet - dvs en hel (denna enorma militära storhet) brigad eller så.

Ska vi ha någon militär trovärdighet, förutsatt att vi står alliansfria utan garantier som läget är idag, måste vi ha något att skala upp med´. Förutom ett skalförsvar mot ett strategiskt anfall måste vi ha möjlighet att med kort framförhållning mobilisera åtminstone en handfull övade brigader med nödvändigt underhåll. Antagligen behövs även minst en fristående bataljonstridsgrupp med luftvärn och god sjömålsförmåga på Gotland. Jag kan bara inte begripa hur ett litet helt alliansfritt land som Schweiz, med sitt mycket tveksamma geostrategika läge, anser sig behöva 8 (6) brigader. Om det så bara är en signaleffekt till sina hotfulla grannar, Habsurgarna, de slemma fransmännen och rovgiriga makthungriga italienarna, för att inte prata om de odrägliga tyskarna!, så är den mycket tydlig.

Sumatra sa...
11 februari 2013 kl. 13:15  

Även Kinas ekonomi växte starkt från en låg nivå och se vart det förde landet ekonomiskt!

Sten-Erik Björling sa...
11 februari 2013 kl. 13:28  

Ett par citat att läsas av Moderata partiledningen, båda av Sinek...

"A leader should not take credit when things go right if he is not willing to accept responsibility when things goes wrong."

"Trust is built on telling the truth, not telling people what they want to hear."

Den sista punkten gäller specifikt för de anhängare till Karl Rove som finns inom Moderaterna...

Anonym sa...
11 februari 2013 kl. 14:31  

Försvarsdebatten har sannerligen skjutit fart på ett sätt som man knappast kunde ana för ett halvår sedan. Bra.
Man får väl ursäkta att inte utrikesministern ställer sig på kontrakurs mot partilinjen.

En stor del av debattörerna tycks förorda något som mest liknar den försvarsmaktstruktur som den vi hade vid tidpunkten för Warszawapaktens upplösning. Som grupp tenderar människor att föredra det välkända och invanda och därför kanske attraheras flest väljare av gårdagen?

Förutom ett inlägg redan vid förra årets Sälenkonferens pekar Jan Björklund nu i SvD på behovet av att höja försvarsanslaget från 2015 och får medhåll av KD´s Mikael Oskarsson.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/bjorklund-gar-emot-reinfeldt-om-forsvaret_7903774.svd och http://www.svd.se/nyheter/inrikes/bjorklund-far-medhall-av-kd-maste-satta-fokus-pa-forsvaret_7904676.svd

Björklund anser att en fördubblad arméorganisation bör skapas som då skulle bemannas huvudsakligen med reservister som skulle mobiliseras vid höjd beredskap.
Vid inriktningsbeslutet 2010 föreskrevs att "Senast vid utgången av 2014 ska vid beslut om höjd beredskap huvuddelen av insatsorganisationen vara tillgänglig inom några dagar. Tillgängligheten vid höjd beredskap ska dock inte för något förband överstiga en vecka". Det återstår för (fp) att visa att arméförband huvudsakligen bemannade med reservister kan hålla sådan beredskap. Kan dom inte hålla den beredskap som ansågs relevant 2010 så tror jag knappast att beredskapskraven för 2020-talet kan ställas lägre. Till yttermera visso tvivlar jag på att den miljardhöjning som Björklund nämner optimerar försvarsförmågan genom en fördubbling av arméns numerär.

Vi bör granska var pengarna bäst ökar vår uthållighet och förmåga. Här är mitt förslag till granskningslista:

- Långräckviddigt luftvärn på Gotland.

- Komplettering av beväpningen till våra stridsflygdivisioner så att uthålligheten ökar till minst en veckas strider.

- Markförsvar av våra viktigaste flygbaser.

- Lättrörliga arméförband syftande till snabbt ingripande mot luftlandsättningar, inte minst på Gotland.

Denna granskning bör i mesta möjliga mån redovisas offentligt så att de olika partierna får tillfälle att argumentera kring sin inställning.

Vänliga hälsningar
Bosse

Neocortex H sa...
11 februari 2013 kl. 15:23  

@Sten-Erik Björling

"Irakkriget avslutades inte när Saddams flyg slogs ut - det pågår än."

Givetvis har du rätt. Men det konventionella kriget hade mer eller mindre avgjorts då. Vad som pågår idag är enligt mig irreguljär krigföring. Då ska våra arme förband träna irreguljär krigföring, för de är då inte reguljär förband som hindrar USA från att kontrollera händelseutvecklingen på marken i länderna du nämner.

Zabadang sa...
11 februari 2013 kl. 17:56  

Instämmer i Kapitalists syn på utveckling i öster. Det tycks finnas tyckare i varenda digitala vrå, mer eller mindre experter på Ryssland så då kastar jag mig in med mitt eget lilla perspektiv.

(Borde det inte finnas EN hotbildsanalys att förhålla sig till istället för alla enskildas lösryckta spekulationer? Kanske finns...)


Vi (Sverige) har en stark tendens att se oss själva som ungefär världens medelpunkt och definitivt ett delmål i en rysk anfallsplan "västerut" (med oklart syfte). Allt ifrån "enorma naturtillgångar under Arktis" till fiskeområden och gasledningar genom Östersjön anges som potentiellt utlösande faktorer för start av en anfallsvåg.

Men, om Ryssland är aggressivt åt väster - vilka kommer då att köpa deras gas?

Om man istället skulle betrakta omvärlden ur Rysslands ögon så kan man nog som svensk vara lite lugnare... Utvecklingen i Syrien / Kaukasus /-stanländerna och Centralasien (inte minst efter återtåget från Afghanistan) är avsevärt viktigare för Ryssland än Barents- och östersjöregionen.

Nä, som stark försvarsvän måhända med annorlunda infallsvinkel, så hävdar jag att RISKEN för rysk aggression mot Skandinavien och övriga NATO-länder runt ÖStersjön är oerhört låg. Oavsett trigger.

Att man återtar FÖRMÅGA är en sak. Man behöver ju dessutom rimliga motiv - motiv som skall stå i paritet med de risker som Ryssland skulle ställas inför (ekonomiskt och strategiskt) om man skred till handling.

Ryssland är per tradition och kultur ett hyggligt totalitärt samhälle men det innebär inte att de är idioter.

Jag anser att de små steg som togs i riktning mot en expeditionär förmåga / utökad förmåga att ingå i koalitioner under NATO-flagg (möjligen även FN) var rätt. Vi måste kunna bidra till operationer i områden (liknande) Syrien, Mali etc under överskådlig tid på ett avsevärt mer robust sätt än vad som är fallet idag.

Att avhålla sig från solidariska insatser mot ondskan för att prioritera det nationella försvaret helt låter inte bra. Låt det gå andra vägen. Bara en sådan ambition kräver ett par miljarder extra för att vara trovärdig.

Skapar man ett fiffigt omsättningssystem så genereras måhända kvalificerade förband för skydd av viktiga områden i Sverige. Låt en kapten leda arbetet med att ta fram en plan så att det blir rätt.

Och; Det mest förlösande - GÅ MED I NATO!

//Z

J.K Nilsson sa...
11 februari 2013 kl. 20:24  

Sten-Erik, vilket Irak är det som kämpar mot "ockupation" nu? Jag ser inget sammanhållet motstånd mot den anfallande koalitionen utan mer eller mindre krigsherrar som ser "ockupanten" som ett irritationsmoment i sin strävan att ta så stor del av den Irakiska kakan som möjligt.

Vill vi verkligen att det svenska försvaret i händelse av krig ska falla samman i svenskt inbördeskrig? När är den utvecklingen icke gynnsam för den befarade fienden.

Jag tvivlar på att den befarade fienden ser ett svenskt inbördeskrig som ett hot.

J.K Nilsson

Forsno sa...
11 februari 2013 kl. 21:37  

@Sten-Erik Björling
Ryssland tog de delar av Sverige de ville ha 1809 - det finns inget vettigt scenario där det skulle gynna ryska intressen att annektera Sverige.

Worst case så handlar det om att tvinga in oss i något liknande VSB-pakten - i allra värsta fall med ryska militärbaser på Gotland.

Idag är naturligtvis öst/väst-relationerna inte i närheten av dåliga nog för att något sådan skulle bli aktuellt i närtid, men vi talar om dimensioneringen av det svenska försvaret för 20- och 30-talet.

Det finns med andra ord inget ryskt behov av att kontrollera svenskt territorium och Sveriges befolkning; det handlar om att betvinga den svenska staten vilket med lätthet görs med några dagars bombningar av ett helt oförsvarat Stockholm.

Sverige är besegrat i samma ögonblick vårt luftförsvar är det. Jag skulle inte ens önska ryssen en irakisk "seger".

Anonym sa...
11 februari 2013 kl. 22:45  

Pffft. Sådan defaitism. Alla meddelanden om att motståndet skall upphöra är falska.

Sten-Erik Björling sa...
12 februari 2013 kl. 08:09  

@ J.K. Nilsson

Den faktor som avgjorde att man i Irak kunde hålla någotsånär demokratiska val var de villkor som "Mahdi army" ställde till USA som ockupationsmakt - USA "köpte" av Mahdi möjligheten att dra sig ur relativt organiserat - Mahdi var i styrkeposition och kunde generera massiva förluster för USA i Irak efter det att USA gått in i Bagdad. Det var hotet om kontinuerligt militärt motstånd mot USA under besvärliga förhållanden som drev USA att frångå att sätta en egen ny diktator på plats utan val.

Situationen i Irak kan inte jämföras med Sverige eftersom vi inte har stora motsättningar mellan grupper som de hade i Irak - Sunni, Shia och Kurder sin huvudsakliga grupper. Det som kommer att skapa stora problem för en ev. angripare i Sverige är att vi har en tradition av folkrörelser, förmåga att organisera oss genom kända grupperingar och en genomgående hög kunskapsnivå relativt sett. Det som måste byggas upp under fredstid är kapacitet till resiliens, ledning, grundutbildning mm.

@Fornso

Det handlar inte om att annektera Sverige - det är ett resonemang som är skräddarsytt för att man inte skall behöva tänka på att rusta upp eller förbereda för en konflikt - ett argument anpassat för maximal budgetoptimering för valfläsk inför valet 2014.

Jag själv ser hotet även komma från väst med USA som pockandes på baseringsmöjligheter i Östersjön för sina ABM-system och för möjligheterna att genomföra blockad av Rysk energiexport mm. I båda fallen så blir Östersjön ett prioriterat område att kontrollera för båda parter - om inte vi kontrollerar vårt territorium kan båda anse det vara viktigt att själva kontrollera vitala delar av Svenskt territorium i både Östersjön och även i Norra Sverige (ABM-basering och kontroll av logistiska / anfallskorridorer i Barentsregionen).

Om man baserar Svensk försvar på endast flyget så kan Sverige inte ens försvaras längre än maximalt ca 6 timmar... JAS-planen kan svassa runt i luftrummet under denna tid under tiden som all deras supportstruktur på marken slås ut med överbelastningsattacker med kryssningsrobotar - de kan bara landa på något fält någonstans och inte kunna laddas om.

Hemvärnet bör enligt detta snabbt bygga upp alternativa planer för operationer som inte baseras på skydd av flygbaser - de kommer att omedelbart slås ut.

Det en motståndare inte vill ha är snabbt insatta styrkor (lokalt förankrade) som snabbt kan sättas in under de känsliga initiella skedena och prestera kontinuerligt motstånd. Man vill inte binda marktrupp eftersom denna är mycket dyr att hålla igång med logistik och support främst under längre tidsperioder.

Att jämföra ett ev. strategiskt överfall mot Sverige med vad som hände i Irak eller Libyen är direkt farligt - det är lätt att upptäcka mål i ökenförhållanden, det är något helt annat att göra detsamma i vårt klimat och i våra terrängförhållanden.

"Alla meddelanden om att motståndet skall upphöra är falska!"

Malin sa...
12 februari 2013 kl. 13:25  

Björklund drämmer till med att det bör bildas brigader, men vad kostar det att sätta upp och vidmakthålla en brigad med yrkessoldater från grunden? Som vanligt, ingen nämnder något om kostnader och finansiering. Fd AI nämnde att FM återskapar brigadförmågan, men var finns den fram till år 2019? Brigadförmåga har vad jag förstår omdefinierats till att vara en samling officerare i en brigadstab servat av ett kompani från LR som leder ett antal skyttekompanier. Är det något sådant som Björklund har i åtanke, något som moderaterna kan åstadkommas inom rådande försvarsbudget?

Malin sa...
12 februari 2013 kl. 14:01  

Sten-Erik Björling
"Alla meddelanden om att motståndet skall upphöra är falska!"

Det var på den tiden det då allt redovisades öppet och gemene man kunde rösta om vi skall ha försvar eller inte. Nu har folket bestämt att det skall vara ett förvar men Moderaterna åstadkommer inget annat än en kuliss och nekar till alla bevis på att det inte blir något försvar. Skönt att värnplikten är borta för M så att folket inte vet vad som krävs för att försvara landet.

I nya SoldF: ”Alla meddelanden om att Moderaterna lägger ner försvaret är falska”

X sa...
12 februari 2013 kl. 15:00  

Är det inte dags att sluta referera Rysslands upprustning från en "låg nivå"? De flesta av Europas stormakter befinner väl sig också på en låg nivå, det är väl bara Ryssland som faktiskt gör (och har gjort) något åt sin "låga nivå". Och vilken nivå befinner sig den svenska försvarsmakten och försvarsförmågan i.

Forsno sa...
12 februari 2013 kl. 19:13  

@Sten-Erik Björling
Det är väl i och för sig meningslöst att försöka föra någon slags dialog med någon som på allvar menar att det var Mahdi-armén som tvingade USA till en demokratiseringsprocess i Irak samt att ett eventuellt baserande av amerikanska robotförsvarsresurser i Östersjön på något sätt skulle utgöra ett hot mot svensk säkerhet, men eftersom dina dagdrömmar om det fria krigets förträfflighet tyvärr delas av många andra tänker jag ändå gå i svar.

Angående Irak: Först besegrades landets krigsmakt snabbt, grundligt och utan svårighet av USA, sedan demonterades dess stat genom debaathifieringen och slutligen slets dess nation sönder av det av al-Qaida startade inbördeskriget.

Irak blev inte bara besegrat; Irak gick under. Det finns ingenting av detta vi eller någon annan bör emulera.

Att låta oss ockuperas och sedan självmordsbomba allt som rör sig i några årtionden i hopp om att ockupanten tröttnar är inte en vinnande strategi.

Hur skulle ett försvar som kan hantera det scenario jag beskriver tidigare kunna rymmas i en förlängd ekonomi?

En förlängd ekonomi skulle inte ens rymma IO 14 som i runda slängar är ungefär hälften av vad som borde anses kunna vara en grundläggande försvarsförmåga.

Det är väl förhoppningsvis ingen här som tror att det går att få ett försvar som är relevant vid en konflikt i närområdet inom nuvarande budgetram. Det som skiljer oss är ifall vi vill att försvaret består av sega gubbar eller förband som faktiskt har en chans att påverka fienden.

Ett återupprättat nationellt luftförsvar skulle kräva fler, inte färre, stridsflygsdivisioner och -flottiljer (jag tänker specifikt på att öppna F 16 igen), en fem- eller sexdubbling av luftvärnet, en mångdubbling av basförbanden och massiva infrastrukturinvesteringar i allt från fortifikatoriskt skydd till bättre bandbredd i FMTS.

Det behövs även en större Armé (precis som det behövs en större Marin), men inte de många fördelningar som skulle krävas för att möta en fullskalig invasion syftande till att ockupera landet (som aldrig kommer), utan några stående infanteribataljoner för löpande utlandsinsater och snabbinsatser samt fyra eller fem snabbt mobiliserbara moderna mekbrigader.

Även Hemvärnet har en viktig roll i ett fungerande försvar - men inte som gerillakrigare.

Jag tror att vi kan utgå från att de ryska väpnade styrkorna har tillgång till Google Maps.

Myndighetsbyggnader, strategisk infrastruktur samt flyg- och marinbaser ligger där de ligger och när de börjar rasa i stor omfattning, och utan egen förmåga till effektivt motstånd, så ger vi efter för angriparens krav inom ett dygn.

En halv miljon sega gubbar som ligger och trycker i skogen vore mycket riktigt helt trygga; inte så mycket beroende på växtlighet och väder som det faktum att ingen skulle bry sig om att leta efter dem eftersom de vore fullkomligt irrelevanta.

Malin sa...
12 februari 2013 kl. 23:05  

Forsno.
Vad menar du med sega gubbar? Är det förband i den nya FM du syftar på?Just så är det: FM har valt att gå från omedelbart gripbara väl-övade brigader med en medelålder på runt 25 år till kompanier med snabbutbildade gubbar och gummor i.

Anonym sa...
12 februari 2013 kl. 23:35  

@Forsno (och andra som vill...)

Jag är så god FM-kramare som någon men får inte ihop'et. Jag ser ett glapp mellan det du skriver om å ena sidan ett starkare försvar och å andra sidan den snabba kollaps du skissar med en attack mot Stockholm eller annat.

Ett par exempel:
1-Om det som du skrev tidigare inte finns ett ryskt behov av att kontrollera svenskt territorium, varför behövs då ett gäng brigader (Gotland undantaget då markförband m m där ju är självklart)?
2-Sverige verkar ha så mycket sårbar infrastruktur att ett rimligt skalförsvar (vad det nu är) ändå riskerar att mättas eller fintas bort.

Sten-Erik Björling sa...
13 februari 2013 kl. 09:26  

@ Forsno

Jag har inga drömmar kring ett försvar bestående av sega gubbar i gerilla-krigföring, men som Malin så väl uttryckte det så är det just den situationen som vi nu befinner oss i eftersom det inte finns ett fungerande försvar med reguljära förband att tillgå.

Det som är problemet med ditt resonemang är att all försvarsbudget skall gå åt till att säkra ett flygvapen som ändå är dödsdömt att fungera efter en effektiv förbekämpning. Det politiska lagret kommer att utpressas till kraftfulla eftergifter efter det första massiva anfallet med kryssningsrobotar mot primära baser och civila installationer för logistik, vattenförsörjning mm - finns det inte effektivt skydd i form av ett mer allmänt inriktat luftvärn samt inte minst förberedd resiliens i de civila strukturerna och hos civilbefolkningen så spelar det ingen roll hur mycket flyg vi än har - det politiska skiktet kommer inte att beordra fortsatt motstånd. Jag tvivlar på att vi med de senaste årens förädling av vissa grundtyper av politiker kommer att finna den handlingskraft och principfasthet som krävs för att fortsätta ett effektivt motstånd - speciellt från en Moderatledd regering.

Återigen - det handlar inte om fullskaliga invasioner, det handlar om strategiska överfall och terrorism med avsikt att styra det politiska skikten att ge upp motstånd snabbt. Om man inte lyckas med detta genom att slå ut flyget (vilket kommer att ske snabbt) så måste man öka styrkan i påtryckningarna med marktrupp - vilket är mycket mer kostsamt eftersom det genererar förluster som inte är enkla att dölja och som kräver en omfattande känslig logistisk supportorganisation. Och då gäller det att möta detta med markförband.

Vi kommer inte att klara att skapa ett funktionellt försvar på någon ambitionsnivå överhuvudtaget kapabelt att möta ens den minsta nivån av strategisk påtryckning och / eller överfall med mindre än att vi återinför värnplikten. Den minsta nivån på ca 5-6 brigader i "klubb-förband" är ett minimum eftersom vi inte kan räkna med att transportera enheterna över landet i ett skarpt läge - brigaderna måste finnas från början inom de områden de skall verka inom.

Jag själv bedömer att en värnplikt måste återinföras både för män och kvinnor med två huvudspår enligt den motion som jag lade under MPs kongress 2012. Det är allas ansvar och plikt att försvara landet vid kris och angrepp - främst kris i närtid. Man kan inte delegera detta ansvar till ett mycket litet antal personer i ett relativt stort land med mycket känslig infrastruktur. Alla måste kunna bidra och medverka - och då måste det finnas färdiga strukturer för logistik, ledning och informationsförsörjning för detta vid civil kris eller vid angrepp.

När det gälller ABM-system och Gotland:

http://www.voltairenet.org/article164450.html

http://www.globalresearch.ca/showdown-with-russia-and-china-u-s-advances-first-strike-global-missile-shield-system/14843

http://www.acus.org/natosource/chinese-general-warns-new-missile-shield-may-spark-china-nuclear-upgrade

http://www.thebulletin.org/web-edition/features/technical-concerns-why-russia-worries-about-missile-defense

Sverige bör växa upp och sluta upp med att vara en blåögd nyttig idiot i utrikespolitiska sammanhang - speciellt som man lever i en fantasivärld vad gäller drömmarna kring USA som frihetens och demokratins främsta företrädare. Det är dags att vi inser att Sverige endast är en bricka i ett större spel där Sverige besitter värdefullt territorium för framtida baseringar och logistiska korridorer och att vi måste uppfylla våra skyldigheter inom folkrätten att garantera att andra inte använder vårt territorium för egna syften.

Ha det så bra,

Malin sa...
13 februari 2013 kl. 11:23  

Forsno
Varför bygger Ryssland brigader med arktiskt förmåga som är anpassade för Svenska och Finska lappland och Nordkalotten? Det är väl tämligen enkelt att bedöma säkerhetsläget utifrån detta och samtidigt inse att dina bedömningar inte als delas av Sveriges grannländer.

uppgiven sa...
13 februari 2013 kl. 17:35  

Ok, så flygstridskrafter kommer alltid att slås ut av förbekämpningen.

Men markförband och luftvärn kommer inte att slås ut. Och luftvärnet kommer att vara så omfattande och ha så hög beredskap att det kan skydda det civila samhället mot sådan påverkan som får politikerna att ge upp.

Någon mer än mig som inte får ovanstående att gå ihop?

Anonym sa...
13 februari 2013 kl. 20:55  

@Sten-Erik Björling

Det går visst att säkra svenskt flygvapen och få luftherravälde över Östersjön, men det är ingen som låtsas att det inte kommer krävas åtskilligt för att lyckas med detta.

Enligt ditt resonemang verkar det som ett slöseri att ha ett flygvapen överhuvudtaget? Dessutom har det en rejäl brist i det att luftvärn inte är perfekt (ingen vet exakt hur effektivt ett specifikt system är mot ett annat förrän det blir skarpt läge) och är beroende av radarstrukturer som man inte vet hur effektiva de är eller hur länge de får vara kvar.

Att säkra flyget kommer det krävas flera lager av högkvalitativ luftvärn, det kommer krävas fortifierad, dold och utspridd basering, det kommer krävas störresurser. Det kommer dessutom kräva en betydligt större numerär och variation av flyg utrustade med offensiv materiel som kan nå och bekämpa fasta och rörliga mål på andra sidan Östersjön.

Utöver detta kommer det behövas att svensk infrastruktur härdas och att ett civilförsvar sätts upp, men detta är saker vi behöver i vilket fall som helst på grund av klimatförändringarna, vilka som bekant pågår även om Ryssland inte
existerat.

Men jag tror det är väl optimistiskt att anta att sådant skulle kunna ersätta vad en mycket hårdhänt (detta är Ryssland vi pratar om... kom ihåg deras agerande i Tjetjenien, Georgien och Afghanistan) luft och robotkampanj mot svensk infrastruktur skulle ställa till med. Det svenska samhället är för sårbart, och antalet mål är helt enkelt för stort!

Dessutom anser jag det vara direkt oansvarigt att endast tänka på Sverige och svenskar i en eventuell framtida konflikt. Åtminstone jag anser att vi har en plikt att hjälpa våra grannar, och kunna bidra i en eventuell kris inte bara på den här sidan Östersjön.

Detta görs bäst genom att ge stark uppbackning via ett mångsidigt och offensivt flyg och en kompetent flotta, samt en motståndskraftig axel på Gotland. Detta är inte att vara en "bricka" i ett spel, detta är att vara solidarisk och ta ansvar.

Utöver det behövs definitivt en kompetent armé positionerade på kritiska platser, men detta bör ses som den andra muren i försvaret, inte som den första.

Forsno sa...
13 februari 2013 kl. 22:07  

@Propellern
“Om det som du skrev tidigare inte finns ett ryskt behov av att kontrollera svenskt territorium, varför behövs då ett gäng brigader (Gotland undantaget då markförband m m där ju är självklart)?”

En eller två till något östligt grannland och resten för att hålla Gotland och utgöra en tröskel som hindrar mindre luftlandsättningar eller amfibieoperationer från att utgöra ett komplement till fjärrstridskrafter.

@Sten-Erik Björling
Ett återuppbyggt nationellt luftförsvar är inte på något sätt dömt att utplånas av ett inledande ryskt anfall och på vilket sätt skulle jag ens antytt att ett sådant försvar skulle kunna utgöras av enbart stridsflyg? För den som inte orkar scrolla skrev jag igår:

“Ett återupprättat nationellt luftförsvar skulle kräva fler, inte färre, stridsflygsdivisioner och -flottiljer (jag tänker specifikt på att öppna F 16 igen), en fem- eller sexdubbling av luftvärnet, en mångdubbling av basförbanden och massiva infrastrukturinvesteringar i allt från fortifikatoriskt skydd till bättre bandbredd i FMTS.”

Du skriver: “Återigen - det handlar inte om fullskaliga invasioner, det handlar om strategiska överfall och terrorism med avsikt att styra det politiska skikten att ge upp motstånd snabbt.” Jag kunde inte uttryckt det bättre själv. Hur du får detta till något ditt föreslagna bydgeförsvar skulle kunna lösa är dock för mig helt obegripligt.

Den borgerliga försvarsreformen har varit en total katastrof och personalförsörjningen det mest tragikomiska inslaget (i alla fall för den som sluppit drabbas personligen). Jag är dock helt agnostisk i frågan om frivillighet och/eller plikt. Min största invändning är hur binär frågan är bland både de som försvarar de förändringar som gjorts och de som vill se en återgång till värnplikten så som den såg ut.

Det finns ett mycket stort antal tänkbara alternativ till bägge och vilket som är lämpligast beror på vad man vill uppnå. Det viktiga är vad som fungerar.

Du missförstår min invändning mot din tolkning av det amerikanska robotförsvaret. Jag avfärdar inte på något sätt möjligheten att USA baserar ABM-enheter i Östersjöområdet. Att detta skulle utgöra ett hot är däremot absurt - det är tvärtom viktigare för svensk säkerhet att så blir fallet än någonting vi själva kan göra på egen hand.

Nästan lika viktigt som att vi får vara kvar under deras kärnvapenparaply.

Sverige och svenskarna bör sluta vara blåögda och inse att USA och Nato utgjort den yttersta garanten för vår säkerhet sedan andra världskrigets slut; att neutralitetsmytologin isolerat oss från våra grannar, och andra vars värderingar och intressen vi delar, länge nog.

@Malin
Begreppet sega gubbar föddes under kalla kriget som en beskrivning av den stora förbandsmassan som det under 70- och 80-talen saknades medel att lyfta från i praktiken andra världskrigsnivå (t ex IB 66) - eller kanske snarare de tappra värnpliktiga som var tänkta att dö för sitt land i dem.

Hopplöst föråldrade förband som dock genom sin stora volym blockerade medel till arméns modernisering - det var först i och med den första vågen av krigsförbandsavvecklingar vid kalla krigets slut som det frigjordes tillräckliga medel för att mekanisera armén med Strf 90 och Strv 121/122.

För att låna ett finskt uttryck: Norge och Danmark har Nato; Sverige har Finland och Finland har Ryssland. Det är därför jag anser att inte bara anständigheten utan även vår egen nationella säkerhet kräver att vi bidrar till att säkra våra östra grannländers frihet och oberoende genom att erbjuda dem strategiskt djup som ett basområde för Natos försvar av dem.

Sten-Erik Björling sa...
14 februari 2013 kl. 08:27  

@ upandaway1

En långt gånget försök att säkra flyget kommer med dagens personalförsörjningsstrategi och materielbudget att innebär att det inte finns utrymmer för något annat... Och då kommer flyget ändå inte att kunna verka mer än ett fåtal gånger - landningsbanor är enkla att slå ut och vår ledning som är nermonterad till stora delar är bortrationaliserad. Det främsta skälet är dock att civilförsvaret och vårt samhälles förmåga att hantera utpressning via mer än nödvändigt sårbar befolkning är det främsta vapnet mot Sverige som nation - vår nuvarande politiska ledning skulle knappast kunna hålla en fast position av motstånd inför hotet att stora delar av befolkningen skulle drabbas av el-, mat- och vattenbrist under längre perioder.

Ett försvar måste vara balanserat. Allt kan inte läggas i en enda korg bara för att HKV har drabbats av ett försenat Biggles-komplex och att det finns ett stort behov av att stötta vissa industrier p g a partibidrag och / eller personlig påverkan.

@ Forsno

Den struktur som du redovisar som balanserad är en som endast stöder flygvapnet och detta under en begränsad tid. Övermättnadsattacker kan enkelt uppnås även med relativt fåtal kryssningsrobotar under kort tid mot fasta basstrukturer - man kommer inte att ha råd att återinföra i nödvändig skala det tidigare bassystemet eftersom soldaterna inte kommer att finnas. Markstyrkor behövs även dem, och inte i form av ett fåtal bataljoner som man optimistiskt tror skall kunna transportera sig och sitt underhåll över landets yta.

Problemet med ABM-systemet är att det kommer att medföra förnyad utpressning från USA mot främst Ryssland med kärnvapenhotet eftersom dessa motparters förmåga till andra-slag nedsätts. Detta kommer drastiskt att öka risken för kärnvapenkrig - inte minska denna risk. Det finns mentalt instabila personer inom sfären av Council of Foreign Relations mfl som aktivt propagerar för ett förstaslag mot Ryssland baserat på ett sådant ABM-skydd - de anser att man kan vinna ett kärnvapenkrig! De tar dock inte hänsyn till den kärnvapenvinter som kommer från de massiva skogsbränderna i Sibirien som kommer att existera under närmare 10 år vilket slår ut allt mänskligt och flertalet annat liv på jorden. Att vi via passivt medgivande till att använda vårt territorium för detta via potentiella baseringar på Gotland samt t ex Luleå vore ytterst olyckligt. En av de främsta orsakerna till en sådan olycklig utveckling vore utspårade utpressningsförsök från USA för att skydda dollarn som reservvaluta samt Rysslands / Kinas blockeringar av försök av USA att blockera tillgång till viktiga råvaror / logistiska korridorer i Afrika och Mellanöstern via sponsrade kupper á la Libyen och Syrien. Det handlar här om mentalt instabila personer inom USAs ledning.

När det gäller det tidigare försvaret så var det i många stycken inte adekvat utrustade för den mest krävande formen av strid. Dock så finns det en viss förmåga till flexibilitet i och med det att man hade soldater! Bara för det att man har många soldater så behöver inte detta innebära massanfall á la första världskriget - det gäller vilken form av taktik och strategi man väljer. Men har man inga soldater och har man inga fungerande förband så spelar det ingen roll vilket flyg man har - man har ingen flexibilitet eller potential att göra något alls i stort sett.

Trevligt att höra att rapporten från Kungliga Krigsvetenskapsakademin i många stycken visar på samma saker som jag försökt beskriva på detta forum,

Ha det så bra,

Malin sa...
14 februari 2013 kl. 16:07  

Forsno
Den där bilden stämmer inte alls bland de värnpliktiga som bemannade Norrlandsbrigader modell 88.

Mitt kön kanske förvirrar men jag var man då och är kvinna nu. Jag var placerad I NB19 som stf NSK kompanichef (GA500) och var med om övergången från NB modell 85 till 88. Brigaden kostade 0.5 miljarder I dagens penningvärde att vidmakthålla och besatte den omedelbara förmågan att slå ut ett mekaniserat regemente 20 min från vägavslut, vilket är mer än två gånger förmågan i hela IO19.

I NB19 fans det bla på den tiden 12 moderna HAUB77A senare B, PV robotar av typen Bill ute på NSK kompanierna, TOW och IKV91 kompanier på brigaden, luftvärnskompani, en hel arktisk ingenjörsbataljon och en arktisk underhållsbataljon. Betydelsen av ordet brigadförband är att förband kan samarbeta och samverka i ett och samma team (brigad) där samtliga 8 truppslag ingår. Alltså brigad haubits, brigad UH och brigad Ing bataljonerna kan förse övriga brigad förband med indirekt-eld, underhåll och framkomlighet, likväl kan brigad lv kompaniet förse dessa med luftskydd, osv. Att all kugghjulen snurrar tillsammans och att allt går som tåget var av ytterst vikit eftersom brigaden var bland de mest rörliga och framkomliga förband Sverige någonsin haft. Den förflyttade sig otroligt snabbt långa sträckor slog till och ryckte tillbaka för att gömmas sig igen. Ditt snack om sega gubbar som trycker i motståndsnästen är en felaktig beskrivning av 80 och 90 talets försvar vilket baseras på kunskaper inhämtade från filmen Repmånad. Värnpliktsförsvaret beskrivs av Er, moderater och historieprofessorn vid FHS (satt som malaj på Armemusset under vpl tiden) som det var under 50 talet eller som det var 2008, men aldrig som det var i slutet av 80 talet och i början av 90 talet. Det cykeltolkades inte i brigaderna, ej heller tog det 3 år att mobilisera dessa.

Visserligen finns det kompanier och en del bataljoner ur olika truppslag i Sverige fram till 2019, men dessa är inte byggda för att stödja och samverka med varandra även om ordet ”modulärt” missbrukas i FM för att få oss att ro att dessa kan samverka, men det kan dom inte alls. Praktexemplet är 5 miljards projektet NBG där samverkan misslyckats totalt även bland de så jätte ”modulära” kompanierna i kärnbataljonen. Skyttekompanier eller bataljoner i IO19 kommer således att bara vara skyttefolk utan underhåll, fältarbeten, luftskydd, artilleri. De få stf90 som finns kommer snart att få soppa och ammunitions torsk eller stoppas av is, myr eller snö; för var finns ingenjörs och underhålls bataljonerna som dessutom har arktisk förmåga?

Generalen gör det klassiska misstaget att underskatta värdet av att hantera terräng och klimat. Det sätts upp förband som skall kunna agera överallt men det leder i praktiken att de har svårigheter att agera någonstans. Hänsyn till terräng och klimat är bland det viktigaste för att lyckas i strid och att åstadkomma uthållighet. Därför skapades NB som blev som fisken i vattnet på att agera i Norrbotten. Generalerna bortser helt från detta med terräng och klimat och tror att ett ingenjörskompani från södra Sverige kan agera varsomhelst, i öken, kust, berg, skog, sumpmark och i övre Norrland. Utopi!

Vad har då de 0.5 miljarderna årligen som frigjorts genom nerläggnings av NB19 använts till? Pengarna har slukats helt av PRIO, Reklam och av löner till soldater, gruppchefer och plutonchefer som förr i princip var gratis.

Det var kul att du nämnde IB66, eftersom Sverige har valt att lägga ner NB88 för att ersättas av skytteplutoner med utrusning ur IB66. Skytteplutonerna hette förr hemvärn men fått ett tjusigare namn Nationella Skyddsstyrkorna. Vad kompanierna ur LG, K3. P4 och P7 samt I19 med snabbutbildade SSG/T och ett mindre antal GSS/K ledda av ”akademiska” officerare som på sin höjd kan skriva en C-uppsats, kan användas till annat än vakt och patrulltjänst måste du redogöra för liiiite mer.

Malin -- Tokyo/Japan

uppgiven sa...
14 februari 2013 kl. 19:36  

@Malin

Om något så ger du ett bra betyg för den försvarsupplysning som dina officerare höll. Du har uppenbarligen stort förtroende för den materiel och den taktik som ditt krigsförband skulle använda sig av. Gratulerar.

Andra skulle kunna peka på det i princip obefintliga splitterskyddet och därmed sårbarheten mot varje form av indirekt eld - en typ av vapen som Stormakt Röd inte direkt snålade med... Det "luftskydd" som ett kompani med RBS70 gav kan beskrivas som "begränsat område på låg höjd", men det är kul att du kände dig säker...

Stridsvärdet hos ett norrlandsskyttekompani efter första stridskontakten med en mekaniserad fiende med rikligt understöd av artilleri och flyg kan nog förutsättas vara ganska lågt... men det är klart, på den tiden hade vi ganska stora personalreserver så det gick väl att fylla de gapande hålen bland personalen. Värre var det väl med att ersätta de brinnande plastbandvagnarna...

För övrigt så håller man fortfarande på att demolera de motståndsnästen som en hel del av försvaret i norr byggde på... så även om du upplevde att det inte fanns några "sega gubbar i motståndsnästen" när du gjorde din värnplikt så berodde det uteslutande på att de förbanden var hemförlovade då.

Upandaway sa...
15 februari 2013 kl. 01:46  

@Sten-Erik Björling

"En långt gånget försök att säkra flyget kommer med dagens personalförsörjningsstrategi och materielbudget att innebär att det inte finns utrymmer för något annat..."

Och var någonstans i mitt inlägg förespråkar jag att det ska ske inom ram och med nuvarande system? Det skulle givetvis vara uteslutet. OM vi inte vill lägga mer pengar på försvaret, och inte vill reformera någonting, så är det du förespråkar utan tvivel bättre.

Men det är endast "bättre" för att nuvarande linje är så otroligt dålig att till och med en nedläggning av försvaret kanske vore "bättre". Gjorde vi det kanske vi kunde muta ryssen med 20 miljarder för att få vara ifred!

"Ett försvar måste vara balanserat. Allt kan inte läggas i en enda korg bara för att HKV har drabbats av ett försenat Biggles-komplex..."

Inte heller detta förespråkar jag. armén ska finnas där som reserv och för att ha handlingförmåga om skalförsvaret inte mäktar med. Men armén ska *inte* utgöra första linjen mot en attack mot fastlandet. Inte under hela Sveriges historia har vi haft detta som doktrin. Geografin är inte annorlunda idag.

Malin sa...
16 februari 2013 kl. 01:41  

Uppgiven,

Viss fanns det massor av värn och motståndsnästen längs Torne Älv som besattes av LOK. Dessa förband tillhör historien och är alltså utanför ämnet i diskussionen eftersom jag aldrig förordat dessa i det nya försvaret.

Taktiskt var Norrlandsbrigaden ett jägarförband med mycket stor förmåga att bryta och stoppa pansar. NSK Kompaniet transporterades med BV206 och bedrev strid på skidor och pulkor. BV206-orna lämnades en bra bit bakom stridsställningen och var aldrig i närheten av stridsområdet, förutom PV plutonen och de BV avdelade för sjuktransporter. Eldöverfallet skulle vara så pass kortvarigt att kompaniet inte utsattes för någon artillerield.

Lätt infanteri rikligt utrustat med PV vapen tror jag fullt på redan idag. Du har en övertro på pansar, men faktum är att historien betr övergången från rustningar och tungt artilleri till förmån för lätt inanteri och lätt fältartilleri kommer att upprepa sig: Vi ser hur vägar av brinnande stridsvagnar i konflikter världen över slagits ut med relativa enkla medel av fotfolk. Visst var vi alla varse om att splitterskyddet var obefintligt under transport och därför diskuterades det redan då om splitterskydda versioner av BV206. Under 90 talets infördes PB401 från östblocket som ersättare av BV206, dessvärre med mer begränsade användningsområden och framkomlighet än BV206. Sen kom förstås stf90.

Visst fanns det saker att förbättra, men det är precis den här typen av förband som behövs där uppe och jag har ingen förståelse för att ersätta NB88 brigader med IB66 skytteplutoner vars taktik går ut på att trycka i värn och vänta på att bli mosade av artilleri och AKAN.

Jag köper givetvis din argumentation betr splittersydd, men kärnan i min argumenation är inte detaljer i utrustning, utan att vi måste skapa fullständiga brigader av den typ som fans under 90 talet och som nu skapas under BCT programmet i US Army. Som det ser ut nu med yrkessoldater går det inte att åstakomman några riktiga brigader om det inte tillförs över 10 miljarder per brigad per år för att återupprätta dessa OCH att betydligt fler vill bli soldater. Med ett värnpliktsförsvar med 0.5 miljarders brigader är det betyldigt lättare att åstadkomma det folket har valt att Sverige skall ha, dvs ett riktigt nationellt försvar.

Malin -- Tokyo/Japan

uppgiven sa...
16 februari 2013 kl. 09:18  

@Malin

Som sagt, all heder åt de officerare som en gång i tiden fick dig att tro stenhårt på er taktik och materiel.

Det hela byggde dock på att det gick precis som vi planerade och att motståndaren gjorde som vi tänkte oss.

Själva så tänkte vi oss att påverka motståndaren där han var som svagast, men gud förbjude att motståndaren tänkte på samma sätt...

För den delen så tror jag att du gravt överskattar norrlandsbrigadens pv-förmåga. Pskott 86 och grg var inte direkt något man borde duellera med stridsfordon med, och rbs55/56 var inte direkt några mängdvapen.

Men jag håller med dig om att brigadförbanden m/90-tal var överlägsna HV-förbanden av idag. Däremot är jag inte säker på att lösningen på dagens situation är att försöka återskapa dessa.

TRIDENT sa...
16 februari 2013 kl. 12:42  

@ Uppgiven

Pudelns kärna är just att ha initiativet d.v.s. motståndaren gör som JAG vill. Motsatsen är ett pareraläge och då är man rökt oavsett typ av förband eller vapensystem. Som bekant handlar det hela om att komma innanför motståndarens beslutscykel...

RÄTT nyttjade så var både Norrlandsbrigaderna och Infanteribrigaderna bra system - men då för man även se till helheten med det stöd som fanns på Fördelnings(divisions)nivå.

Både Pskott m/86 och GRG är formidabla vapensystem - men inget som man duellerar mot en stridsvagn med. Pskott m/86, GRG, RB 56, minor och STRIX i kombination är inte något man skojar bort.

Skicka in vilket stridsfordonsförband som helst i betäckt terräng mot ett förberett skyttekompani ur NB eller IB som nyttjar den tredimensionella pv-striden och det mekaniserade förbandet får rejält med pisk.

En sak som tycks glömmas bort är även den krigsplanläggning som gjordes förr. Då var ju faktiskt berörda förband och rekade i sin krigsterräng, genomförde både SÖB och KFÖ i aktuell terräng. Förbanden kunde terrängen!

Idag så har vi inget - kanske år 2019 (om gud är god och Anders Borg öppnar plånboken) så har vi ett embryo till en försvarsmakt. Om plånboken inte öppnas så kommer vi att ha pappersförband utan vare sig materiel eller personal - till skillnad mot det bespottade invasionsförsvaret när det fanns samövade förband med materiella brister....

Sten-Erik Björling sa...
16 februari 2013 kl. 12:44  

Angående markbaserat skalförsvar, lokalförsvarsförband mm...

Vi har tidigare haft "skalförsvar på djupet" med markförband - den mest kända varianten är värnsystemen i Tornedalen och Kalixlinjen. Jag tjänstgjorde som plutonchef för en förstärkt skyttepluton vid gränsen vid de "föråldrade" värnsystemet som alla talar så nedsättande om. Dessa förband skulle inte bara genomföra fördröjningsstrid utan skulle även genomföra omfattande vägbanks- och brosprängningar av de fåtal vägar som gick igenom området, vägar som alltid låg vid myrar och instabila marker vilka försvårade reparationer avsevärt. Värnsystemen skulle därför fördröja reparationsarbeten och även framryckning av de förband som skulle framrycka inom mycket begränsade korridorer i terrängen. Inom vår sammandragning som var en av dem som skulle belastas hårdast så skulle knappt en bataljon möta och hålla emot ett mekaniserat regemente, inte mer eftersom det inte fanns utrymme för motståndaren att få plats med mer..

Naturligtvis så skulle vi vara ytterst exponerade för artilleri mm men värnen och skyddsrummen var dimensionerade för taktiska kärnvapen. Förlusterna skulle över tid vara mer eller mindre totala - men det gäller alla förband som fanns inom området och detta gäller även om förbanden skulle vara pansarförband - jag själv är PBS pansarskytteutbildad. Detta var dock ett pris som var värt att betala - att slå ut logistiska stråk som dessa för hjulbaserat underhåll gav mycket större effekt än normal strid - moderna förband kan inte verka utan bränsle, speciellt inte i Svensk skogsterräng. Olika förband har olika roller - man kan inte standardisera allt efter ett fåtal koncept.

Vad gäller kvalitet på förbandet (trots att det "bara" var ett "lokalförsvarsförband") så var huvuddelen grundutbildade inom fjälljägarna, konditionen var hos de flesta väl i linje med värnpliktiga i sin slutliga utbildning. Naturligtvis så skulle man önska viss mer vass utrustning som långräckviddiga pv-robotsystem som kunde användas optimalt av vissa delar av bataljonen men huvuddelen var adekvat utrustade för uppgiften - som till stor del var att leda extern eld och förhindra rep av väg- och brosprängningar.

När det gäller kalenderbitare inom försvarsdebatten så förekommer ofta åsikten att pansarskott och grg inte räcker, att endast de mest avancerade vapensystem är de som skall till för effektivt motstånd. En av de vanligaste fördomarna är att man måste ha ett stort antal stridsvagnar och avancerade robotsystem. Dock så är i stora delar av Sverige de stridsavstånd som gäller avsevärt mindre än 300-400 meter, oftast inte mer än 100-200 meter. Att bygga sin taktik och sina materielinköp på ett stort antal pansarfordon kan bli ett kostsamt misstag. I strid i Svensk skogsterräng så kan man komma långt med kapabla pv-vapen, mineringar och stor kännedom om lokala förhållanden. Notera att Israel lyckades inte få kontroll över södra Libanon under striderna 2006 - motståndet bestod av 600 man utrustade med pv-robotar och besittande stor kännedom om lokala förhållanden och förberedda skyddsstrukturer / tunnlar. Israel satte in ett flertal brigader och supportförband för att genomföra invasionen av södra Libanon, något man inte lyckades med.

Även om materiel är viktigt så är soldaterna det viktigaste som finns i modern strid - och de måste finnas i tillräckligt stort antal och ha folkets stöd. Risken är att man ser sig blind på enskilda avancerade vapensystem och förbiser vikten av bra soldater och medmänniskor i försvaret. Och kontraktssoldater och yrkessoldater är ingen garanti för hög kvalitet!

uppgiven sa...
16 februari 2013 kl. 17:05  

@TRIDENT

Nu var min mening inte att döma ut brigadsystemet. Precis som du pekade på så hade det hyfsad förmåga att lösa sina uppgifter inom ramen för fördelningens strid.

Men att tro att norrlandsskytteförbanden skulle kunna stoppa pansarförband utan att drabbas av stora förluster är inte realistiskt. Låt säga att norrlandsskyttekompaniets första eldöverfall går hyfsat. Därefter gäller det att manövrera och att göra detta med "skidor och pulkor" går inte direkt fort...

Sten-Erik Björling sa...
16 februari 2013 kl. 19:13  

@Uppgiven...

Som pansarskytteutbildad så anser jag att det är direkt farligt att på kort varsel med pansar sprinta efter ett fientligt förband i vinterförhållanden i tät skog - direkt tjänstefel faktiskt. Dels har man i stort sett lika mycket ledsyn i vagnarna som nyfödda kattungar, man öppnar upp för bekämpning från alla sidor via flankerande eld och om man skall skydda stridsfordonen från bekämpning så måste skyttesoldaterna ut vilka direkt blir handikappade av att skutta runt i hög snö...

Verkligheten är sällan så enkel som man tror...

Hade en liten diskussion med en tidigare vagnschef på strv 122 som gick HV GMU. Han yttrade om att han inte hade respekt för infanteri eftersom han hade sett många av dem springa bort från vagnarna. Varvid jag svarade att han borde vara rädd för de infanterister som han INTE såg... Köra in stridsvagnar i tät skog där nästan alla motståndarnas soldater har pansarskott och grg är inte vidare hälsosamt... Speciellt om motståndarna har rekat ordentligt under lång tid kring platsen där eldöverfallen sker...

Det är även en speciell konst att bekämpa uppsuttet skytte - att placera stridsvagnsminor på lämpliga platser i anslutning till eldöverfallet kan skapa mycket demoraliserande effekter hos vagnscheferna i efterföljande vagnar där de ser hela plutoner gå i luften i de platser som de sökt skydd - finns inget mer demoraliserande för pansarskytte och pansar att känna sig totalt sårbara hur de än agerar. Man kan göra mycket sköjj med lite minor, sprängmedel och diverse skrot... Underskatta aldrig soldaten...

Malin sa...
18 februari 2013 kl. 12:41  

Uppgiven,

Mina uppfattning är baserat helt på mina egna KFÖ och SÖB erfarenheter från NB19 in action. 

Inte bara GRG o Pskott. Nej, NB88 var inte IB66... 

Som nämnts så förfogade NB88 över en arktisk ingenjörsbataljon som fick stopp på klumpiga pansar förband. Sedan får du ej heller glömma att varje NSK pluton kunde tilldelas Bill förutom PV plutonen i NSK kompaniet med Bill eller TOW monterade på sina cabbade BV206. Dessutom fanns det ett kompani med TOW och ett kompani med ikv91. Dvs, ordentligt med burköppnare. Allt detta stöddes av en arktisk underhållsbataljon så att det alltid fanns am och drivmedel ute på kompanierna samt 12 st 15.5cm haubitsar 77A-B och riktligt med GRK 12. Då fanns det visserligen inte pansarbrytande 15.5cms granater, men det finns det nu. 

Bill: http://www.youtube.com/watch?v=etbINT6zPP8
TOW: http://www.youtube.com/watch?v=YFEIRPOL-kE

Uppgiven, nu hoppas jag att du kan ge oss ett svar på VAD du har för alternativ till detta utan att spräcka försvarsbudgeten? 

Som det ser ut nu kan EN moderniserad version av NB88 slå ut två stycken IO19 om dessa skullle mötas. IO19 består i realiteten nämligen av ETT enda truppslag: skytteplutoner modell 60 tal och en handfull burkinfanterikompanier som saknar drivmedel, reparationsresurser, ammunition, fältarbetsresurser, artilleriunderstöd och luftvärn. IO19s kompanier är således en samling sitting ducks och det är bara att plocka stackarna en efter en. 

Malin Tokyo - Japan
18 februari 2013 12:39

uppgiven sa...
18 februari 2013 kl. 20:32  

@Malin

Mmm, men hur många RBS56 och RBS55 fanns det egentligen på brigaden?

Att alla skytteplutoner kan tilldelas RBS56 betyder inte så mycket om det bara är ett fåtal som kan få det samtidigt...

Beträffande alternativ, så finns det _ingenting_ som kan ordnas för att möta det anfall vi förberedde oss för vid gränsen mot Finland inom gällande försvarsbudget. Sedan är det frågan om just detta scenariot, en landinvasion över gränsen i norr, är det hotet vi ska fokusera på att möta i dagens situation.

_Även_ om man skulle återta värnplikten och bestämma sig för att sätta upp norrlandsbrigader igen så skulle även detta spräcka gällande försvarsbudget med råge med tanke på den massiva återtagning i materielanskaffning och utbildningsanläggningar som skulle krävas.

Beträffande hur det skulle gå för en NB88 som möter IO14 så tillåter jag mig att småle. Visserligen har vi inte jättegott om GBU-12/49, men tillräckligt för att se till att din briguhbat slutar att fungera. Sedan får vi se hur norrlandsskyttet mår efter ett par sammanstötar med mekbrigaden...

MartinW sa...
18 februari 2013 kl. 20:35  

Själv tänker jag mig snarare en rejäl omgång med indirekt eld.

Dani sa...
18 februari 2013 kl. 23:10  
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
MartinW sa...
19 februari 2013 kl. 09:10  

Dani:För att vända på det, vad vet du som vi andra inte vet?

Att Ryssland kommer förvandlas till en pacificitisk regim som på sin höjd skickar björnkramar?

Malin sa...
19 februari 2013 kl. 16:37  

Dani
Vad vi vet är att Ryssen rustar upp ordentligt. Vad mer behöver vi veta?

Uppgiven
Vadå mekbrigad? Ingen brigad i IO19 vad jag kan se. Du menar väl mekkompanier?!

uppgiven sa...
19 februari 2013 kl. 19:31  

@Malin

För det första så finns det ingenting som heter IO19 (ännu). Gällande organisation nu är Org14, som allmänt (men felaktigt...) kallas för IO14.

För det andra så finns det i org 14 brigadledningar som tillsammans med mek- och funktionsbataljoner bildar två mekbrigader.

Sten-Erik Björling sa...
20 februari 2013 kl. 06:12  

Uppgiven...

Bara för att det finns två brigadledningar PLANERADE och 8 bataljoner PLANERADE så innebär inte detta att det kommer att finnas två brigader i IO14 eller IO19. I dagsläget kan man knappt sätta upp en enskild bataljon och dess soldater är spridda över landet. Det krävs även övning och faktiskt att de olika resurserna finns på ungefär samma plats.

Sedan skall man inte tala om vansinnet att förutsätta att två brigader räcker... Att tala om idiotier såsom att man skall flytta dessa mellan norr och söder beroende på vart hotet kommer ifrån. Vi har inte längre tillgång till LOGISTIK och INGENJÖRSFÖRBAND för att klara ens det enklaste logistiska utmaningarna i ett verkligt läge. Brigaderna måste vara rekryterade och förrådsställda i anslutning till det område de kommer att verka. I ett verkligt läge finns ingen fungerande logistik över längre avstånd.

Malin sa...
20 februari 2013 kl. 11:03  

Uppgiven
Men så blir det inte alls. Det blir en samling kompanier som inte ens kan agera i bataljonsform. Det som skrämmer mig är att kunskaper om vad brigad är för en sorts organism bland Svenska officerare är så pass låg.

Sättet brigadbegreppet används idag är som att samla ihop ett antal småbåtar med AK5 skyttar i varje och kalla allt detta för en fregatt.

uppgiven sa...
20 februari 2013 kl. 17:55  

@Malin

Din liknelse haltar på så många olika sätt att det inte ens är roligt.

Jämfört med förband som utbildade en halvbataljon värnpliktiga om året så ser jag inte hur skillnaden i samövning skulle vara så stor.

När var en hel norrlandsbrigad egentligen i fält _i sin helhet_?

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade