Wilhelm Agrell presenterade storslaget idag sin senaste bok Ett krig här och nu (bl a i en artikel på Newsmill) där han menar att Regeringen förde Riksdagen bakom ljuset vad gäller den svenska Afghanistaninsatsen och hur denna skulle verka. Eftersom boken ännu inte finns till hands så är det svårt att kommentera Agrells uppgifter och källor, men många är de anställda inom Försvarsmakten som lyft på ögonbrynen åt hur insatsen i Afghanistan framställts på hemmaplan, framförallt vad gällande omfattningen på de strider som svensk trupp varit inblandad i de senaste åren.
Den med något bättre minne minns säkert den omfattande debatten från och med hösten 2008 när svensk trupp allt oftare hamnade i regelrätta strider. Bl a hörde ett antal soldater av sig till media och sade sig inte alls känna igen hur de strider man varit med om beskrevs på hemmaplan. En debatt som slutligen renderade i kraftfulla förstärkningar till förbandet med fordon med högre skyddsnivå och därtill stridsfordon 90, som har kommit att användas med mycket god verkan. Sålunda kan omöjligen Agrells uppgifter komma som en överraskning för våra politiker och förhoppningsvis inte heller media. För den förstnämnda kategorin skulle allt annat vara ett mycket dåligt betyg på dessas förmåga att informera sig om situationen, utifrån alla de förbandsbesök som gjorts i området och alla de dragningar som genomförts av Försvarsmakten i ämnet.
Det intressantaste i Agrells uppgifter är egentligen den officiella retoriken, nämligen hur Regeringen i sina propositioner valt att beskriva situationen i Afghanistan och det svenska uppdraget. Just detta avhandlades också av en elev vid Försvarshögskolans Högre Stabsutbildning (på ren svenska: den tvååriga kurs som leder fram till överstelöjtnants grad) förra året. I sin magisteruppsats avhandlar överstelöjtnant Anders Malm hur Försvarsmaktens värdegrund kan utvecklas från en etik som fokuserar på interna principer till att tillåta ett kritiskt förhållningssätt även till militär våldsanvändning. Malm tar i uppsatsen avstamp i respektive regerings proposition om förlängning av Afghanistaninsatsen och hur uppdraget beskrivs i propositionen för att sedan omvandla det till en stabsorientering för militär chef. Ett nog så intressant perspektiv med anledning av Agrells nya bok.
När materialet till inläggen om våra närmast föregående försvarsbeslut lästes in i början av året skrev jag så här på Twitter: "Fantastiskt hur man i en mening text i en proposition kan bygga en bild av något som inte existerar i verkligheten". Kanske har vi också där kärnan i den svenska försvarskollapsen under 00-talet?
Se gärna TV 4 Newsmill där PM Nilsson idag intervjuade Wilhelm Agrell. Om man inte tidigare varit medveten om skeendena i den svenska Afghanistaninsatsen bör man med anledning av Agrells bok ta sig ytterligare en funderare kring situationen för de tolkar som ingår i den svenska styrkan och som Regeringen helst vill lämna kvar.
Det är åhöraren som avgör vem som vinner en politisk debatt
9 timmar sedan
7 kommentarer:
Tack för länken till Anders Malms uppsats. För tidigt att bedöma om standardperspektiven postmodernism, poststrukturalism,socialkonstruktivism och kritisk teori tillför något till analysen, men det är uppenbart att Försvarsmaktens förutsättningar förändrats till något som mera påminner om resten av samhällets.
För övrigt anser jag att dom där toklarna kan stanna där dom är...
@minsynpåsaken - håller med, politikerna borde stanna på sin kant och inte blanda sig i det som händer i verkligheten, för den förstår de ändå inte.
Det finns en liten sak du verkar glömma Wiseman. Försvarsledningen har hela tiden deltagit med liv och lust i försöken mörka om afghanistaninterventionen.
Dåvarande överbefälhavaren Johan Hederstedt tryckte på med all kraft för att "få med" Sverige i Afghanistankriget 2001-2002. Det har hela tiden smugits igenom, både när 40 man skickades iväg till Kabul 2002 med ett löfte om att de bara skulle stanna i ett halvår. De olika utvidgningarna har glidits igenom tillsammans med rutinbeslut. Det gäller för regeringen men det gäller för försvarsledningen också.
08.44,
Korrekt. Det kritiserades en hel del internt på den tiden och det är just det som avses i stycke 2. På 5 år har dock en del hänt och man vågar nu i Försvarsmakten ta en något friare roll i kommunikationen jämfört med tidigare.
Tillägg: Även om det är mycket långt kvar avseende vad som händer i närområdet.
Är förvånad och positiv överraskad över Grells utveckling som författare På 70-talet gav A endast intryckt av torr akademiker . Tills idag belysa kunna beskriva viktiga historiaska händelser som en bra romanförfattare ,fd fred/konflikt-student iLund
Skicka en kommentar