Blekinge Läns Tidning meddelar nu under natten att Marinens Musikkår kommer att läggas ner. Detta sedan kåren erhållit en lista från Livgardet (ansvarigt förband för försvarsmusiken) där samtliga musiker i musikkåren listats som tjänster som ska sparas in.
Våren 2008 rådde ett mycket allvarligt läge inom det svenska försvaret och försvarspolitiken. Sommaren 2007 hade finansminister Anders Borg lanserat sitt ej samordnade sparförslag på försvaret, vilket motsvarade det lägsta finansieringsalternativet i försvarsbeslutet 2004 - minus 6 miljdarder kr. En linje som till och med Miljöpartiet då ansåg som orealistisk. Det redan havererade försvarsbeslut 2004 skulle nu ytterligare krympas, utan några krav på beredskap vilket är en punkt Moderaterna idag slår sig för bröstet om. I tidningarna kunde man läsa olika förslag på vilka förband som skulle läggas ned i enlighet med sannolikt läckta arbetsförslag från Högkvarteret. Den ena versionen mer hårresande än den andra.
Ett förslag väckte dock mer upprördhet än något annat, nämligen det att lägga ned Marinens Musikkår. Åt detta ägnades spaltmetrar av text i såväl debattartiklar, insändare som inte minst tid i Riksdagen. Ingen försvarsfråga kunde ha engagerat försvarspolitikerna mer än just Marinens Musikkårs fortlevnad. Det är nu alltså bäddat för en mycket laddad höst i försvarsdebatten där händelser som "Ryska påsken", "beredskapsövning öst" och "Zapad -13" kommer att framstå som bagateller i jämförelse. Speciellt läsare av BLT har en intensiv vecka framför sig. Finns det något viktigare i försvarsdebatten än just lokalpolitiken?
Detta är naturligtvis skrivet med en viss raljans, men tyvärr inte utan sanning. Det är bara att titta i arkiven.
Att Marinens Musikkår nu verkar komma att läggas ned är att beklaga, men samtidigt måste man kunna fokusera på helheten. Om något visar också nedläggningen på den fullkomligt absurda ekonomiska situationen i Försvarsmakten där nu myndigheten och dess förband måste dra så hårt i svångremmen att även mycket små ekonomiska poster försvinner för att rädda någon form av övningstid för krigsförbanden. Man ska också betänka Regeringsbeslut 5 2013 i vilket Försvarsmakten uppdras att sänka sina lönekostnader med 500 miljoner kr/år genom en förskjutning mot högre andel tidvis tjänstgörande personal kontra heltidstjänstgörande personal. Prioriteringar måste då tyvärr ske.
SvD
Nu kommer försvarsdebatten att ta fart!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
SVS
Stöd Våra Soldater
Bloggar jag följer
-
-
-
-
-
Aleksej Navalnyjs krig och död1 vecka sedan
-
Taktisk kavalleri: Strategier och strider med hästar5 veckor sedan
-
Flygvapnets pilotutbildning2 månader sedan
-
-
-
En kort reflexion1 år sedan
-
-
-
Neverending Story1 år sedan
-
-
-
Parklek m/601 år sedan
-
-
Fäktmästare och kosacker2 år sedan
-
NATO, nyttan för Sverige2 år sedan
-
-
-
-
-
-
-
Agree to disagree...4 år sedan
-
25 år siden Srebrenica4 år sedan
-
Veteraner förtjänar att hedras4 år sedan
-
Om ett nödvärnsfall i Rättvik III (III)4 år sedan
-
Twittertrådar5 år sedan
-
-
-
Nytänkande, tack!6 år sedan
-
-
-
-
Kolumn: Svagare stöd för Brexit (SvD)7 år sedan
-
-
Trust7 år sedan
-
-
-
-
-
Sovjets barnbarn visar frustration8 år sedan
-
-
I OTAKT8 år sedan
-
Halvsovande blogg8 år sedan
-
-
Reservofficer blir Totalförsvar8 år sedan
-
Påkörd av moped9 år sedan
-
-
Vila i frid Ralph Lédel9 år sedan
-
-
-
Av: KAURIN9 år sedan
-
Charader9 år sedan
-
Nato eller inte?9 år sedan
-
Gick du på den lätta?9 år sedan
-
-
Det första Unckelstipendiet11 år sedan
-
Försvarsministern hos Försvarsradion11 år sedan
-
Contact11 år sedan
-
Gratis är gott11 år sedan
-
-
-
Nu har vi flyttat färdigt!11 år sedan
-
Malissa paukkuu, mitä sitten?11 år sedan
-
Omstart på ny adress11 år sedan
-
-
Mantra12 år sedan
-
Våldet i Syrien måste stoppas12 år sedan
-
End of the line12 år sedan
-
Läser i New York Times’ idag…12 år sedan
-
Ännu en dag i R.D. Congo..13 år sedan
-
-
US ARMY Del 2. Lön och Incitament13 år sedan
-
29 kommentarer:
Då kan vi bocka av 30 tjänster av 1500.
Återstår 1470.
Någon som kan fylla på listan?
Om nu befolkningen i allmänhet och politikerna vill ha försvaret på denna låga nivå som vi har MÅSTE konsekvensen bli att samtliga tre kårer, Arméns musikkår, Livgardets dragonmusikkår och Marinens musikkår, försvinner!
Dessutom borde högvakten avyttras.
Det är ju inte rimligt att det sparas på allt men detta "glass och ballonger-projekt" får finnas kvar.
Tre musikkårer plus högvakt men bara en rikspjäs, som skall bli 24 från att ha varit 50 och under kalla kriget 200+.
Sanslöst vilken prioritering, lägga ner RBS15 i KA men behålla lite turistspel som högvakten!
Titta vad som hände när den beridna högvakten i Stockholm skulle dras in. Fanns ett sådant förslag en gång i samband med att K1 avvecklades och integrerades med infanteristerna i Kungsängen. Den lär nog vara det sista som blir kvar med nuvarande allmänna misskötsel och nedläggningstakt.
När man läser detta http://annicka.nu/?p=1253 så blir jag mörkrädd.
För övrigt, när Flygvapnets musikkår lades ner började man samarbeta med Göteborgsmusiken som då och då spelar i flygvapenuniform. Något liknande borde väl gå att göra för Marinen? Om man nu vill kunna hävda att man har en obruten tradition, menar jag.
För övrigt, politikerna har beställt ökad andel /T. Då borde väl politikerna bejaka att även musiker blir /T?
uppgiven,
Man tar sig för pannan…
Kan stilla församlingens oro att jag och Fredrik Antonsson nu bildat Marinens Frivilliga Musikkår. Fredrik på triangel och jag med kastrullock. Har för avsikt att spela vid Riksmötets högtidliga öppnande 2014.
Vi behöver frivilliga till mungiga, plasttrumpet och bastrumma.
Succén är given.
mvh
i all desperation.
JW
Och i den andra tråden kallar Sjövik de rödgrönas förslag om värnplikt för "skrattretande".
Jodå.
Johan W. Jag anmäler mig direkt. Kan kan spela luftgitarr för att symbolisera det luftslott som moderaterna lämnat efter sig
@uppgiven
Ja här tog det fyr riktigt ordentligt.
" Idag, på andra sidan skranket och med full inblick i alla de delar av det forna försvaret...."
Helhetssyn alltså. Nja, jag upplever tydligt ett särintresse i särintresset. Är hon på riktigt??
Kultur behöver Försvarsmakten och dess folk mer nu än någonsin.
Marinens Musikkår är en mycket fin kulturbärande militär musikenhet med utmärkta professionella musiker, i stånd att spela precis vilken musikstil som helst, när som helst och var som helst.
Deras nedläggning är en musikalisk katastrof.
Försvarsmusikens Uppdrag är emellertid statsceremoniel och vaktparader i första hand, och dessa genomförs i huvudstaden.
Uppdraget har funnits alltsedan Försvarsmakten och Livgardet bildades för snart femhundra år sedan.
Livgardets allra första musiker fanns av två kategorier. Den ena bestod av specialtränade musiker som tillika var personliga livvakter åt riksledningen s.k. drabanter, och arbetade tillsammans med övriga livvakter.
Dessa musiker/drabanter spelade vid de allra känsligaste speltillfällena, då övriga musiker ej hade tillräckligt hög säkerhetsklass.
MVH Göran Mellblom
Är detta må hända en spricka i de nya moderaternas fasad? En spricka som förebådar vad som kommer hända med partiet efter valnederlaget nästa år? Jag misstänker att långa knivar slipas ute i landet och att de som varit alltför nära maktens centrum kommer att åka ut med badvattnet. Någonstans svider det att erkänna att jag ser framemot att detta ska inträffa.
Äntligen!!!
Högvaktsteater o musikkår orealistisk belastning
när övriga FM är i KK.
Ser inga lösningar, förfallet så långt gånget att NATO knappast vill ha med haveriet att göra.
111101 OUT
Mycket av debatten handlar just nu om att "få hjälp". Oavsett om vi är med i NATO eller ej. Det är då man ska tänka sig förutsättningarna. Risken är stor att det kommer o likna den allierade insatsen i Norge 1940.
Förutsättningarna torde vara:
A/Ölandsbron, sprängd
B/Öresundsbron med tunnel, sprängd
C/Svinesundsbron sprängd.
För att få in tung materiel måste den komma på köl. Flyg har inte kapaciteten. Vilket hänvisar oss till våra färjor mm. Och att djuphamnar med tågförbindelse är öppna. Där är Göteborg nyckeln. Och Narvik+ några andra norska hamnar. Danska och sydhamnar är för utsatta. Gotland får vi nog ha avskrivit vid det laget. Nån som tänker realiteter?Tar ju minst flera veckor i bästa fall.
Ja, även i Finland minskas musikkårernas antal. Nu blir det fem i stället för tretton.
En officer på Livgardet skriver på Annicka Engbloms blogg följande:
"Om övriga anställda i Försvarsmakten skulle träna hälften så intensivt och hängivet på sin huvudtjänst som militärmusikerna gör, så skulle de – vilket våra militärmusiker gör – tillhöra den militära absoluta världseliten.
Skulle officerare kunna leda sina underställda med en tiondel så mycket djupsinne som en vanlig enkel militär musikdirektör gör under en repetition, så skulle inte Försvarsmakten kallas ett särintresse av statsministern, utan vara ett häpnadsväckande föredöme för alla."
Verkar som att C Livgardet har lite att ta tag i för att få ordning på torpet...för det är väl inte påhittat det som skribenten beskriver?
Om det stämmer, som Bygdemajoren skriver är det värre än jag trott. Vi har inte endast problem med våra politiker, utan kanske ännu värre med vår officerskår. Är hoppet nu ute?
Bygdemajoren,
Lite källkritik kanske vore på sin plats? Överrensstämmer omnämnd officers bild med övriga officerskåren tror du?
Jag tror mycket väl att den person Byggdemajor citerar kan ha delvis rätt. Men kanske inte på det sätt att alla andra på Livgradet är lata oduglingar. Kostnaden för att låta anstälda musiker repetera åtta timmar om dagen, fem dagar i veckan borde vara betydligt lägre än kostnaden för att låta skyttesoldater ligga i fält motsvarde arbetstid. Den dag vi har råd att låta våra skyttesoldater repetera lika mycket som våra musiksoldater så kan vi förvänta oss en enorm samövning. Därmed inte sgat att våra förband inte kan förbättras med avseende på hur man använder sina resurser.
Jag tycker det är väldigt tråkigt när man lägger ner musikkårerna, sörjde rejält när den i Boden fick läggas ner. Speciellt eftersom jag själv har varit blåsmusiker och har marcherat en hel del i mina dagar.
Men det blir ju väldigt skevt när man först ställer kravet att försvarsmakten ska spara in tjänster och sedan blir upprörd när man gör det genom att ta bort tjänster som inte utrgör en huvuduppgift. Jag tror precis som Wiseman antyder att det kan vara ett sätt att uppmärksamma situationen. Nedlagda musikförband genererar av någon anledning större rubriker och mer upprördhet än ett stridande förband av samma storlek. Kanske eftersom de är ett av få förband som har så många skarpa insatser under ett år och därmed både syns och hörs.
Men lika väl är det tråkigt att vi ska vara i deet läget att det behövs diskuteras.
Love Alm
lovealm.wordpress.com
En professionell militärmusikers vardag ser ut ungefär som en elitidrottsmans: frukost, träning på instrumentet fram till fika; mera träning på instrumentet fram till lunch; repetition tillsammans med andra; VARJE DAG ÅRET OM.
Rutinen ändras endast av vaktparader, förbandsspelningar, konserter som inte sällan sker när andra har rast, på kvällar och på helger.
Med lång framförhållning (månader) lämnas order om musikstycken ut så att träning på dem och de särskilda musikaliska passager de innehåller kan genomföras under lång tid.
Åtskilliga musikstycken tränas på parallellt.
Repetitionsarbetet sker i tätt integrerade sektioner sammansatta till orkester. De professionella militärmusikerna blir så tätt sammansvetsade då de t.o.m. andas tillsammans, hela tiden ger akt på varandras tekniker, utvecklas tillsammans eller inte utvecklas tillsammans tekniskt och i hög grad mentalt, för att nå upp till högsta nivå av skicklighet.
Kedjans svagaste länk får vara ytterligt stark och kompetent för att inte brista. Därför är provspelningarna till lediga befattningar inte endast en teknisk sak utan i hög grad social.
Svenska militärmusiker hör till världens främsta, och har gjort det mycket länge.
Det finns andra enheter i FM idag som tränar på samma sätt som de, t.ex. i Karlsborg.
MVH Göran Mellblom
Jag tror inte någon ifrågasätter Försvarsmusikens kvalitet. Med all säkerhet håller den mycket god nivå och levererar underhållning, folkförankring och god PR i världsklass. Som tidigare nämndes så har de folkvalda valt att dra ned på finansieringen till försvarsmakten under en längre tid. Detta resulterar då givetvis i rationaliseringar och sparåtgärder i syfte att uppfylla de uppgifter som ålagts försvarsmakten. Om då försvarsmaktens huvuduppgift, i min och många andras mening väpnad strid, skall prioriteras så är det förståeligt att verksamhet som inte direkt bidrar till den uppgiftens uppfyllnad rationaliseras. Då blir resultatet: Ingenjörskompanier och trängförband före musikkårer.
Om ni nu anser att musikkårer skall prioriteras före annan verksamhet kom då med förslag. Om ni anser att försvarsmaktens verksamhet skall få en ny inriktning och omprioriteras tala då i klartext. Ge förslag på vad annat som skall bort så att vi kan behålla musiken och motivera varför det gynnar försvarsförmågan. För när allt är sagt och gjort så återstår en verklighet: Med politiken som Annicka Engblom företräder så skall någonting i slutändan bort och det oavsett vilken musik som spelar.
I min barndom hade Försvarsmakten stor makt över allmänhetens sinnen genom militärmusiken. Idag har vi nästan ingen makt alls av det slaget.
Militärmusikkårerna, som fanns i alla garnisoner i hela landet och flera i huvudstaden, hade till uppgift att vara en slags brygga mellan Försvarsmakten och allmänheten.
De spelade inte bara på besöks- och högtidsdagar i garnisonen, utan på studentavslutningar, barnens dag, viktigare begravningar, civila högtider; militärmusikerna var motorer i lokala orkesterföreningar, dansband, symfoniorkestrar, höll konserter, utbildade skolbarn i musik: kort sagt militärmusikerna var närvarande överallt i samhället i de garnisoner de fanns.
Därigenom behöll Försvarsmakten ett effektivt och positivt grepp över allmänhetens sinnen, och påverkade attityderna till oss militärer och vår verksamhet på ett högst påtagligt sätt.
I huvudstaden verkade - och verkar fortfarande - militärmusikerna inte endast i statsceremonielet och vaktparaderna, utan även vid kungliga aktiviteter, regeringens och riksdagens viktigare representationstillfällen, och utanför tjänsten spelar åtskilliga militärmusiker i huvudstadens orkestrar t.ex. K. Hovkapellet, Filharmoniska orkestern, m.fl. och är då levande kontakter från Försvarsmakten in i det högre kulturlivet, som Försvarsmakten i övrigt har så svårt att påverka positivt.
Åtskilliga är de personligheter som i media och på annat sätt häcklar Försvarsmakten, antingen i brist på förståelse för vår verksamhet, eller till följd av verkliga ideologiska ställningstaganden, men som samtidigt inte kan värja sig för militärmusikerna utan som ler motvilligt när vaktparaden kommer och rent av marscherar med några steg i smyg.
Ville Försvarsmakten verkligen ta ett grepp över allmänhetens sinnen, så är en effektiv och planmässig insats av militärmusik ett mycket starkt vapen.
Men metoderna att använda detta vapen är för länge sedan glömda.
Inom ramen för 1968 års händelser lyckades slutligen Försvarsmaktens verkliga ideologiska motståndare krossa militärmusiken, och berövade Försvarsmakten dess makt över allmänhetens sinnen.
Numera är Försvarsmakten för det mesta hänvisade till centrala reklamkampanjer och liknande som Informationsstaben kämpar med, i ojämn konkurrens med reklam för nya elektroniska apparater, ICA-filmer, och utlandsresor till varmare länder.
Samtidigt som vi vet att det inte finns någon musikstil som våra professionella militärmusiker inte behärskar, och som vi vet att allmänheten omedelbart fäster sin uppmärksamhet på varhelst de uppträder.
Debatten just nu torde handlar om HUR MYCKET vi behöver av olika saker i våra stridskrafter, och hur avvägningen skall se ut.
Skyttekompanier och ingenjörsplutoner för att inte tala om artilleripjäser och deras personal har sin självklara plats i våra stridskrafter idag, men en gång hade militärmusikerna och deras musik en lika självklar plats i varje garnison, på varje förband och i varje hjärta.
MVH Göran Mellblom
När inte debatten kommer till försvarspolitiken får väl försvarspolitiken komma till debatten.
Behålla musikkårerna och låt deras verksamhet symbolisera vårt försvar. 10% neddragning av personalramen ska inte vara något problem, inte heller att minska mängden musiker i takt med inflationen under överskådlig tid framöver. Enligt marinens musikkårs hemsida har dom 8 musiker på klarinett. Detta kan utan vidare reduceras utan att förlora förmågebredd.
Sedan kan man fråga sig om dom verkligen behöver 10 olika sorters blåsinstrument. Bättre att satsa på en kvalitativ spjutspets enhetsbeväpnad med trumpet.
Näe - nu befinner man sig allt på en låg nivå. Här finns potential till effektivisering!
En riktig satsning på dom statscermoniella uppgifterna. Ett tydligt uttryck av att man prioriterar sin kärnverksamhet - vi håller budget!
Det är ironiskt att läsa hur man ifrågasätter den uppmärksamhet diskussionen om nedläggning av Marinens musikkår väcker, samtidigt som man med liv och lust tar del i debatten. Detta är precis vad Försvarsmusiken är till för. Musikkårerna väcker uppmärksamhet och uppbringar folkligt stöd för Försvarsmakten på ett vis som inte den ensammaste artilleripjäsen i världen kan. Och det finns ingen politiker som strax före ett val vill gå tvärs emot en stark opinion. Försvaret behöver resurser, alltså behöver man musikkårer. Lär av debatten, lär av musikkårerna.
Kära försvarsvänner,
En återkommande synpunkt i denna debatt är att FM kan/borde prioritera högvakt, parader och militärmusik lägre än idag till förmån för huvuduppgiften väpnad strid. Jag har full förståelse för dessa åsikter om de formats med förutsättningen att högvakten är ett turistjippo.
Låt mig ge er min syn på varför vi alla borde se högvaktstjänsten som central och viktig för FM. Högvakten är ett synligt och allvarligt tecken till omvärlden att vi kan och vill försvara oss. Vårt luftherravälde må ifrågasättas men vi håller alltjämt statschefens residens.
Vakthållningen bedrivs inte med dolda kameror från mörklagda kontrollrum, utan öppet, synligt och med en faktisk förmåga. Allvaret förstärks genom ett värdigt uppträdande. Öppenheten och synligheten understryks genom en värdig framryckning på stadens gator accentuerad av musik som förknippas med sammanhanget. Förmågan syns i ett fast och väldrillat uppträdande, samt fullgod och välvårdad utrustning.
Dessutom: en beredskapspluton i riksledningens omedelbara närhet är väl det minsta man kan begära av en krigsavhållande försvarsmakt även i fred?
När det gäller militärmusiken i allmänhet är det tvärt emot vad många tror ingen fråga FM kan påverka förekomsten av. Regeringen ålägger oss att tillhandahålla musik för statsceremoniella sammanhang. Skulle FM mista detta uppdrag försvinner med all säkerhet också pengarna till de som istället får uppgiften.
Jag vill avsluta med att påminna om hur det gick senast militärmusiken skulle läggas på entreprenad: Statens Regionmusik kallades den civila myndighet som bildades 1971 och övertog den nedlagda militärmusikens uppgifter. Snart sagt alla äldre officerare jag talat med minns detta experiment med skam och vrede.
Gustav Lundström
militärmusiker och försvarsvän
Jag är förvånad över det engagemang och mediala intresse som en eventuell besparing inom försvarsmusiken väcker. Är det verkligen representativt för ett sunt fokus i försvarsdebatten? (Om någon sådan finns?)
Visst är försvarsmusiken en av få verksamheter i Försvarsmakten som uppmärksammas och påminner folk att vi också har militära förmågor i vårt land. Är det därför förslaget upprör så mycket? Det skulle avslöja för alltför många väljare att vår försvarsförmåga nu gnager på benet och börjar suga märg för att överleva?
Budskapet blir att Försvarsmaktens viktigaste roll är att förmedla bilden av professionalism, traditioner, ära och heder. Att vår stat är av rang och dignitet med månghundraåriga traditioner och därför ska respekteras?
Den reella militära försvarsförmågan är underordnad bilden av Sverige som stolt och suverän nation? Tja, om någon tror att det fungerar, så varför inte. Men då talar vi om kalla krigets försvarsidé snarare än det användbara och omedelbart tillgängliga försvar som våra uppdragsgivare förespråkar. Vi talar om en väldigt tidig effekt som påverkar motståndaren långt innan han överväger militära maktmedel som hot i sin utrikespolitik. "Sverige har så anrika traditioner, marscherar och musicerar så vackert, att enda alternativet är nog att söka kompromisser vid förhandlingsbordet. General, ni kan sänka beredskapen!"
Det är ju egentligen en helt genial försvarsidé som förklarar våra politikers satsning på försvarsmusiken. Idag har vi ju många ggr fler musiksoldater per stridande soldat, än vi hade 1988. Det är en väldigt fredlig försvarsidé som använder musik och skön konst som vapen. Vi är ju ett fredligt land. Det borde omvärlden veta och vara lika snälla mot oss. Musik skapar välbehag och gemytlig stämning.
Den innebär ett substantiellt utrymme för besparingar i kostnadsdrivande stridande förmågor. En fagott är billigare än en stridsvagn eller ett pansarvärnsrobotsystem. Den finns off-the-shelf på en stor marknad som håller nere priserna och ger hög tillgänglighet och lågt pris även vid små volymaffärer. Inga utvecklingskostader krävs. Integrationsutveckling behövs inte heller, då fagotten har en öppen arkitektur och standardiserad integration i förbandet. Driftkostnaderna är minimala och vid avveckling finns en stor begagnatmarknad.
Jag börjar se ljuset i tunneln. Tänk att våra politikers genialitet och klarsyn kan överraska en gammal gnällig knekt.
FML bör genast omvärdera sina satsningar. Ersätt dyra vapensystem med vackra paraduniformer och musikinstrument. Så försvaras Sverige mot morgondagens militära hotbild. En hotbild som egentligen inte finns eftersom statsministern har den speciella förmågan att kunna förutspå hur omvärldens politiker kommer att vilja använda sina militära förmågor om 10-15 år. Det är osannolikt att de kommer välja militära maktmedel för att påverka Sverige eller våra grannar inom sin utrikespolitik. Dessutom finns det nu bättre sätt att påverka än militärt, hotbilden är bredare än så, vilket förklarar t.ex den låga nivån hos våra potentiella motståndare.
Musikförbanden står för ett breddat säkerhetspolitiskt redskap som även försvarar kulturella värden. De har dessutom extremt god strategisk och operativ rörlighet med minimal logistisk footprint. Några parader i byarna i Afghanistan med klassisk svensk marschmusik skulle antagligen få stopp på allt våld och tvinga partnerna tii förhandling. Kanske ännu mer om vi satsar på billiga musikanter så att de gör allt, bara vi försvinner. Dålig musik kanske också kan vara ett vapen i arsenalen? Med bonus att det håller ner personalkostnader och hjälper FM lösa sin viktigaste uppgift - att hålla ekonomin. Förr höll FM terräng, men den hotbilden och militära uppgiften är som vi alla vet förlegad.
Den nya förmågan kan realiseras nationellt inom ramen för avdelat budgetutrymme och desarmerar därmed den känsliga frågan om militära allianser, speciellt NATO-frågan.
Äntligen börjar det bli intelligens, vett och sans i försvarspolitiken. Framtiden klingar i dur!
@Kamrat Kalle, m.fl.
Med all respekt: stillhet.
Att man börjar tala om att lägga ned musikkårerna - de kommer säkerligen lägga ned en efter en - för att spara in ~30 pers på LG är bara absurt, och påvisar hur sjukt och anorektiskt det har blivit inom FM.
Vart i hela helvete tar alla pengar vägen?
Om det är så att Wilderäng har rätt, och FM endast får ca 0,9% av BNP - då är det inte läge att tjafsa om 30 tjänster hit eller dit, då är det något annat som är sjukt och ruttet i statsapparaten.
Då är det läge att fundera på vart de övriga 99% tar vägen.
Makt över allmänhetens sinnen. Är det eftersträvansvärt, tycker ni?
Mvh Göran Mellblom
DN rubrik: "Moderaternas stämma avslog på fredagskvällen ett förslag om att låta Försvarsmakten planera för ett större försvar, för att kunna möta ett sämre läge i omvärlden. Det röstades ned med stor majoritet."
Det nya (omdömeslösa) moderaterna förnekar sig inte.
at Gustav Lundström
Jag tycker om din ironi. Nu kan jag lägga mig med ett leende på läpparna.
Skicka en kommentar