Gästinlägg: Omöjligt tala om basplatta under ständig förändring

Sedan uttrycket ”basplattan” myntades av försvarsminister Peter Hultqvist har ett antal spaltmetrar ägnats åt att diskutera vad detta tänkta fundament av försvarsförmåga egentligen ska utgöras av. Var börjar och var slutar basplattan? Hjälmar, vapen och radioapparater av tillräckliga kvaliteter och kvantiteter är en del av denna grundplåts hårdvara, en självklarhet. Logistiken, hävdar Peter Hultqvist, utgör ett exempel på en absolut grundläggande förmåga som bara måste fungera innan vi i Sverige kan lyfta blicken mot mer avancerade satsningar. Att logistiken måste fungera är fullt rimligt, att mer avancerade satsningar därför bör vänta på sig kan ifrågasättas eftersom det inte är säkert att vi har råd att prioritera mellan dessa alternativ. Frågan är vem som just nu axlar det fulla ansvaret för just försvarslogistikens funktion, ty det är inte Försvarsmakten.

Generallöjtnanten (dåvarande generalmajoren) Dennis Gyllensporre har i artikeln ”Militära reflektioner om officersprofessionen” i Handlingar & Tidskrifts första häfte 2014 på ett utmärkt vis berört delar av den transformation Försvarsmakten genomgått på en rad ”principiella områden”, där interoperabilitet både internationellt med andra länders väpnade styrkor, men också nationellt i samverkan med civila aktörer (företag och myndigheter) beskrivs som exempel. Officerskåren har alltså numera krav på sig att fungera både såsom krigare med fokus på väpnad strid, men också att fylla samverkansfunktioner i allt högre grad i takt med att antalet yttre aktörer som löser uppgifter som tidigare ålagts Försvarsmakten träder in på ”marknaden”.

En del hävdar, liksom Gyllensporre, att ett definierande drag för officersprofessionen således kommit att bli förmågan att parallellt anamma krigaridealet, det vill säga fokus på den väpnade striden, i kombination med en samverkanslogik tidigare främst anammad av civila samhällsfunktioner utan ett uttalat primärt säkerhetspolitiskt perspektiv, en i grunden positiv utveckling som måste sägas stärka både civila och militära funktioner. En invändning härom bör dock göras mot vissa förskjutningar av ansvar som inte rimligtvis ger uttryck för att trovärdigt kunna bemanna en välfungerande krigsorganisation. Som exempel kan här nämnas Försvarsmaktens stora nyttjande av civila speditionsföretag för transporter och nyttjandet vaktbolag för bevakning av förband, funktioner som tidigare i mycket högre utsträckning ägts av Försvarsmakten och tidigare utgjort en del av vad vi kan kalla basplattan, men nu alltså inte gör det på grund av fredstida rationaliseringar. Kraven har alltså förändrats då en förskjutning av ansvar har skett från en organisation med krav att anamma både krigar- och samverkansideal till att nu hamna hos civila funktioner med kanske främst fokus på samverkan i fredstid men mindre (till obefintligt) fokus på att upprätthålla förmåga till väpnad strid, i detta fall att se till att exempelvis lastbilarna rullar även vid risk för bekämpning. Här bör tilläggas att dessa civila aktörer i fredstid ofta står för en hög servicegrad och kostnadseffektiva lösningar, men det kan argumenteras mot att dessa funktioner i ett nationellt skymningsläge eller i en krigssituation, trots komplement genom krigsorganisationens mobilisering, skulle utgöra fullgoda alternativ till motsvarigheter organiserade inom myndigheten Försvarsmakten även i fredstid, och detta av två skäl.

För det första saknar den privata logistikbranschen ett fokus på väpnad strid, även om uppdragsgivaren är Försvarsmakten. Speditionsföretaget kör från A till B och finns risken att lastbilen flyger i luften på vägen till B kommer entreprenören inte låta den rulla. Och rullar den inte finns ingen inom försvaret som med självklarhet kan ta över. Detta krav fanns på den logistikorganisation som betjänade lejonparten av Försvarsmaktens enheter tidigare och det fokuset finns även kvar på det fåtal logistikenheter som tjänstgör i Försvarsmakten idag med den äran. Det är inte rättvist att tala om försvarslogistiken som en sådan vital del av basplattan att den måste fungera innan andra projekt kan vidtas om funktionerna outsourcats till civila entreprenörer. Det är orättvist dels mot de entreprenörer som inte rimligen kan krävas leverera så fredslikt som möjligt i krig (samhället ska i krig fungera så fredslikt som möjligt är tanken), och det är inte heller rättvist mot de inom Försvarsmakten som är ansvariga för den logistik som finns kvar eftersom kravet på försvarslogistikens varande i hög grad förskjutits bort från Försvarsmakten.

För det andra, trots att fredstida outsourcing till både företag och myndigheter fungerar, kan det inte förväntas att krigsorganisationen ska fungera om vi i Sverige inte utvärderar inriktningsbeslut av kvantitativt större karaktär, och här avses en säkerhetspolitisk inriktning för samtliga myndigheter som löser krigsfunktioner under samma paraply. Det är ett hästjobb att arbeta fram en säkerhetspolitisk inriktning för samtliga berörda aktörer, men en nödvändighet i dagsläget när krav som tidigare ställts på Försvarsmakten nu inte längre är krav . Rimligtvis bör då kravet som ryms inom begreppet basplattan ha förts över till en annan organisation om nu kravet fortfarande är legitimt, återigen med krigslogistiken som exempel. Basplattan utgörs inte enbart av att försöka täta luckor i Försvarsmaktens förmågor utan även av att definiera inriktningen för Försvarsmakten i samverkan med exempelvis Polisen, MSB, Trafikverket, Kustbevakningen, Tullverket, Strålskyddsmyndigheten och så vidare. Därtill finns behovet att befästa en sådan organisation, exempelvis genom storskaliga övningar. Drar vi ner på Trafikverkets budget får det konsekvenser för samhällets robusthet när tågen inte går, det är självklart. Det påverkar samhällets säkerhetspolitiska basplatta menligt. Är det acceptabelt? Om svaret är ja, gott så, men i dagsläget saknas en bred, offentlig, säkerhetspolitisk analys innefattande samtliga involverade aktörer från Försvarsdepartementets sida och risken är att hålen i ”samhällets basplatta” är större än de hål som helt ostridigt omfattar våra väpnade styrkor. Ungefär 4-6 miljarder beroende på hur man ser på saken skapar inte en robust basplatta för landets försvar, även om dessa miljarder utgör ett positivt trendbrott. Peter Hultqvist kan dock fortsatt stå rakryggad i sin roll, det klarspråk som hörts från försvarsministern sedan han tillträdde har saknats sedan den moderate försvarsministern Mikael Odenbergs tid.

En bra bit återstår dock för den nu sittande regeringen vad gäller vårt försvar. Vill man köpa en spade får man betala för en spade och inte för en sked.


Security Sanity

6 kommentarer:

Anonym sa...
13 april 2015 kl. 11:16  

Det krävs också att någon inom försvarsmakten vågar berätta för våra politiker att man behöver en spade och vad man anser att denna kommer att kosta.

Dessvärre är risken att svaret blir "köp en spade, kostnaden tas inom ram" och därmed är den heta potatisen tillbaka i knät.

Har försvarsmakten i exemplet ovan även kostnadsberäknat konsekvenserna av att inte ha en spade så kommer det politiska systemet betrakta dessa kostnader som "en historiskt stor satsning på försvaret".
Kostnaderna försvinner ju i och med försvarets inköp av spaden.

Sedan tillkommer givetvis det sedvanliga tjafset i flera år om vilken typ av spade, leverantör, samköp med andra, o.s.v.
En utredning om huruvida alla skall vara av typen "spade gräv" måste säkert till.
Behövs spaden NATO-anpassas?
Finns det spadar som har mer än en funktion?
Var i Skaraborg ska den tillverkas?
Någon vill säkert kolla om det inte finns några spadar på museerna som går att använda?

Avslutningsvis så kommer spaden dessutom att jämföras och viktas med bongotrummor, trianglar och annan prioriterad materiel som måste köpas in.

F.d. Teaterdirektören.

P.S. Borde det inte heta stödplatta?

Corse sa...
13 april 2015 kl. 22:58  

Teaterdirektören (som för övrigt skriver utmärkt skarpa inlägg!) glömde att spaden även skall genderanpassas och kunna användas av musikkåren ;-)

Max Hanemann sa...
14 april 2015 kl. 13:26  

"Det krävs också att någon inom försvarsmakten vågar berätta för våra politiker att man behöver en spade och vad man anser att denna kommer att kosta."

Om Du med "spade" menar vad försvaret behöver för att kunna lösa ålagda uppgifter:

Är det inte just det ÖB fick i uppdrag att göra, avrapporterade klart och tydligt och nu kan konstatera att försvaret kommer att få en bråkdel av vad han ansåg nödvändigt?

Tydligen behövs ingen ÖB eftersom politikerna ändå vet bäst (åtminstone vad deras väljare kan vara beredda acceptera att läggs på försvaret).

Anonym sa...
15 april 2015 kl. 04:05  

Herr Hanemann.

Jag är inte överens med vår ÖB och hans beskrivning av behoven som du kanske förstår.
Jag ser inte att ÖB har svarat på uppgiften.

Skrivningar som denna "bedömer att en högre prioritering av ubåtsjaktförmågan inom nuvarande ekonomisk ram, skulle, för såväl marinförbanden som för Försvarsmakten i sin helhet, leda till en sammantaget lägre operativ effekt och därmed en försämring av förmågan att möta väpnat angrepp" visar inte på nödvändiga behov.

Hela svaret är ett politiskt tillrättalagt förslag om hur FM eventuellt (om pengar tillförs)skall kunna förverkliga IO14 i en framtid.

ÖB ser inga behov av t.e.x. lv, understöd, logistik, vapen till våra plattformar, modifiering av fordonsparken, försvaret av Gotland görs bäst ifrån land o.s.v.

På det hela taget är han ganska nöjd och allt går enligt plan och några extra behov eller tidigareläggande på grund av någon förändrad hotbild finns inte med.

Konstigt nog ser flera av våra politiker ett betydligt större behov, i alla fall så länge det inte kostar något:-)

Just nu verkar det dessutom vara så att ingen bryr sig speciellt mycket om vad herr ÖB vill eller kan.

Herr Corse.

Ursäkta min glömska och förbiseende, men det är lite nytt och främmande än så länge.
Givetvis skall spaden levereras i två olika utförande. Numera skall det helst också vara en liten och lätt och en lite större och tyngre spade. Båda givetvis genderanpassade.
Jag åsåg vid ett tillfälle en orkester som hette "Bröderna djup" på torget i Skövde. De spelade på diverse jordbruksredskap. Kanske ett uppslag för de som jobbar inom den prioriterade verksamheten att fundera på.

F.d. Teaterdirektören.

P.S. Jag har annars ett annat mer jordnära förslag till användning för spaden när det gäller "militära" musikorkestrar

Mathias sa...
16 april 2015 kl. 01:02  

Angående bevakningen av förband.
civila skyddsvakter har samma befogenheter som militära skyddsvakter. Dessutom blir det inte lika lätt för griniga majorer med flera (inget ont mot wiseman) att köra över en civil vakt som om det sitter en menig i grinden.
Civila skyddsvakten kan dessutom krigsplaceras på det objekt den jobbar på så det problem är lättlöst.

Dock förstår jag inte den ekonomiska vinningen i att anlita ett bolag som ska tjäna pengar och som ger 25026 kr i månadslön +OB till sin vakt när en skyddsvakt anställd av försvarsmakten endast tjänar, 18600 kr / månaden. Men de blir säkert billigare ändå..

Unknown sa...
16 april 2015 kl. 01:11  

ÖB-posten har väl i allt högre utsträckning utformats till någon form av hederspost, utan reell makt och inflytande. Makten över de verkligt operativa besluten, dvs allt som har med pengatilldelning att göra, inklusive hur dessa medel skall användas, har förflyttats till finansdepartementet. ÖB har ju följdriktigt valt att hålla en mycket låg och nedtonad profil. Massmedial synlighet och uppmärksamhet hör bestämt till de yttersta ovanligheterna. Rollbesättningen är klarlagd för samtliga scenaktörer, inklusive vem som skall vara dirigent resp. vem som skall spela förste violinist. Tyvärr är väl inte alla överens om vilket pjäs eller musikstycke som skall framföras. Vi, publiken, kan från salongen enbart betrakta skeendena på avstånd.

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade