Dagens stora signaleffekt är dock inte den från Umeå, utan den som fyra nordiska försvarsministrar och en utrikesminister avser sända genom deras debattartikel i Aftenposten. I artikeln som publicerades igår kväll berättar ministrarna hur det nordiska försvarssamarbetet ska fördjupas med anledning av den osäkerhet som Ryssland skapat de senaste åren.
Det är en tydlig signal ministrarna skickar. Samtidigt måste den svenska politiken betänka att man just nu skickare en lika tydlig motsatt signal genom underfinansieringen och förseningen av vårens försvarsbeslut. Om bägge dessa signaler skriver jag idag i Expressen.
Signaleffekt II
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
SVS
Stöd Våra Soldater
Bloggar jag följer
-
-
-
-
-
Putin ritar röda linjer1 vecka sedan
-
-
Flygvapnets pilotutbildning3 månader sedan
-
-
-
En kort reflexion1 år sedan
-
-
-
Neverending Story1 år sedan
-
-
-
Parklek m/601 år sedan
-
-
Fäktmästare och kosacker2 år sedan
-
NATO, nyttan för Sverige2 år sedan
-
-
-
-
-
-
-
Agree to disagree...4 år sedan
-
25 år siden Srebrenica4 år sedan
-
Veteraner förtjänar att hedras4 år sedan
-
Om ett nödvärnsfall i Rättvik III (III)4 år sedan
-
Twittertrådar5 år sedan
-
-
-
Nytänkande, tack!6 år sedan
-
-
-
-
Kolumn: Svagare stöd för Brexit (SvD)7 år sedan
-
-
Trust7 år sedan
-
-
-
-
-
Sovjets barnbarn visar frustration8 år sedan
-
-
I OTAKT8 år sedan
-
Halvsovande blogg8 år sedan
-
-
Reservofficer blir Totalförsvar8 år sedan
-
Påkörd av moped9 år sedan
-
-
Vila i frid Ralph Lédel9 år sedan
-
-
-
Av: KAURIN9 år sedan
-
Charader9 år sedan
-
Nato eller inte?9 år sedan
-
Gick du på den lätta?9 år sedan
-
-
Det första Unckelstipendiet11 år sedan
-
Försvarsministern hos Försvarsradion11 år sedan
-
Contact11 år sedan
-
Gratis är gott11 år sedan
-
-
-
Nu har vi flyttat färdigt!11 år sedan
-
Malissa paukkuu, mitä sitten?11 år sedan
-
Omstart på ny adress11 år sedan
-
-
Mantra12 år sedan
-
Våldet i Syrien måste stoppas12 år sedan
-
End of the line12 år sedan
-
Läser i New York Times’ idag…12 år sedan
-
Ännu en dag i R.D. Congo..13 år sedan
-
-
US ARMY Del 2. Lön och Incitament13 år sedan
-
13 kommentarer:
Befarar tyvärr att svenska politiker nu ska ducka sitt ansvar och antyda att våra grannar vakar över oss så vi kan ägna oss åt viktigare saker som genderutbildning i saudi och diverse andra militära engagemang i länder långt borta.
Kanske kan övriga nordiska politiker försöka banka in lite verklighetsuppfattning hos våra beslutsfattare? Norge och Danmark blev i dagarna påminda om sin egen historia. Finnarna borde börja bli ganska trötta på att föra svenskarnas krig ännu ett sekel? Dessutom har dom en nyktrare syn på vad Moskva kan få för sig vilket knappast våra naiva politiker förmår.
Nu behöver vi ju varken NATO eller öka försvarsbudgeten... Vi har ett samarbete med Island!!!!
Tyvärr är det vad konsekvensen blir, ungefär som idiotierna att olika nordiska länder skulle satsa på olika saker inom försvaret och därefter slå samman allt.
I praktiken kommer Försvarsministern och Finansministern nu peka på det här och säga att vi absolut inte behöver mer pengar än det som erbjudits.
Ja, isländksa försvaret, som består av en fiskare som har en gammal revolver, ska rädda oss! Problemet löst, duktigt jobbat av svenska staten där. Jag visste att politikerna äntligen skulle fatta rätt beslut, det vet väl alla att de gör. Nu blir allting bra.
Ytterligare utökat samarbete är gott och väl, även om Wilhelm Agrell menar att dess utformning mest visar för Moskva att man inte kan åstadkomma något mera substantiellt!
Två saker bör påpekas:
För det första är erfarenheterna av samarbete på materielområdet allt annat än goda. Får jag erinra om Norges frånträdande av Archer- och ubåtsprojekten och deras högst tendentiösa (medvetet förvrängda) utvärdering av JAS39 kontra amerikanska JSF F-35? Och om Danmarks sätt att nalkas samma flygplansupphandling som fick SAAB att avstå från att lägga någon offert då man inte ansåg sig kunna få en objektiv behandling?
För det andra - när det smäller står var och en sig själv närmast. Klokt nog avstod Sverige såväl från att aktivt (med egna förband) hjälpa Finland 1939 och tog i praktiken avstånd från Norge i april 1940 (för att inte reta tyskarna). Det var realistiskt och i linje med regeringens strävan att först som sist hålla kriget utanför Sveriges gränser. En mera handgriplig episod om gränsen för hjälp till allierade (liknande) var i juni 1940 när chefen för brittiska Fighter Command, Hugh Dowding, vägrade klä av det brittiska hemlandsförsvaret genom att sända ytterligare jaktdivisioner till Frankrike. Troligen vanns "Slaget om Storbrittannien" där och då.
@Max
Man ska lära sig av historien tycker jag. Därför skulle jag vilja ge annan tolkning till om det var "realistiskt" av svenska regeringen att neka Finland & Norge hjälp. Jag skulle nog påstå att man nekade Finland för att man hukade sig för Moskva samt man nekade Norge för man hukade sig för Berlin. Hade sverige haft militär styrka så skulle man kunnat hålla en moralisk linje och själv föra en egen utrikespolitik utan att behöva anpassa sig till andras hot och påtryckningar vilket är precis vad man fick göra. Inte mycket till manöverutrymme eller egna initiativ då.
Kom ihåg att Finland fick föra krig mot både Moskva och Berlin för att säkra sin självständinghet. Små nationer kommer alltid att behöva planera för alla scenarion och kan inte räkna med att allting utvecklas till ens egen fördel.
Just Storbrittanien är ett bra exempel på en annan syn där man av principskäl(moraliskt/ideologikst) valde konflikt med nazityskland mot deras politik, ideologi samt för att hjälpa Polen som inte direkt är ett grannland? Churchhill ville bevara imperiet och visste mycket väl att ännu ett storkrig skulle kosta honom imperiet. Man valde ända att göra det. Var detta ett "realistikt" beslut ? Var det rätt beslut? Nazityskland sökte ju inte krig med Storbrittanien då dom hade sina ambitioner på annat håll och Storbrittaniens intressen låg huvudsakligen utanför Europa.
Håller annars med dig om materialanskaffningproblemen i norden. Men frågan är väl om detta är resultatet av norsk/dansk/finsk säkerhetspolitik inte precis har samma prioriteringsområden som svensk? Tyvärr tror jag mycket avgörs redan där. Det är ju inte alltid vapnet man köper utan det abstrakta som medföljer med vapenköpet. Man handlar väl av dom man litar på om just vapnen skulle komma till använding?
Det var ikke så rart at Norge sa nei til Archer ettersom det var enormt forsinket, og det var lite sannsynlig at spesifikasjonene som var gitt noen gang ville bli oppfylt. Viking-class prosjektet stoppet av seg selv når Danmark sommeren 2005 bestemte seg for å legge ned ubåt våpenet.
Valget av F-35 kan du få kritisere så mye du vil, men jeg vet i alle fall at du ikke har noen forutsetning for å påstå noe som helst rundt avgjørelsen.
Innan man ger sig på att försöka tolka besluten 1940 så gäller det att känna den historiska kontexten. Allianserna och pakterna såg helt annorlunda ut innan 1941 än efter, och det är oftast bilden post-1941 som är den folk minns.
Vinterkriget:
Sverige har en krigsplanläggning från 30-talet som förutsätter angrepp från ett enda håll. Under Vinterkriget finner sig den svenska regeringen klämd mellan Sovjet i öster, dess bundsförvant Tyskland i söder som kan tänkas agera om Sverige agerar för resolut i Östersjön, samt slutligen de allierade (Frankrike och Storbritannien) med målsättningar i norra Sverige.
Dessa sakförhållanden hade ännu inte förändrats när Tyskland anföll Danmark och Norge, varvid Sverige fortsatt var trängt från tre håll.
Alltid detta skitsnack om "hukade/kapitulerade" för den ena än den andra under andra världskriget.
INGET!!! land förklarade krig mot Tyskland frivilligt!
Sverige hade inte oavsett styrka kunna göra annat än vad vi gjorde pga det faktum att Tyskland var en supermakt (med den tidens mått). För liten befolkning och för liten ekonomi.
Vad de flesta verkar glömma är att Finland faktiskt förlorade sina krig mot Ryssland men att det var till högre förluster än Ryssland beräknat.
Svenska regeringen under VK2 gjorde exakt det de skulle. De höll till varje pris Sverige utanför kriget vilket sparade sannolikt 100-200000 liv.
Wiseman:
Jag håller med Dig i sak bland annat därför att Sveriges utrikes- och handelspolitik 1939-45 präglades av strävan att, oberoende av idealism etc, för det första hålla landet utanför kriget och för det andra säkra folkförsörjningen. Det innebar en balansgång som var nog så vindflöjelaktig, allt för att tjäna de övergripande syftena. Och med minst lika mycket tur som skicklighet gick det bra den gången.
Men det är precis som hr CFöD understryker - det finns inga förpliktelser om agerande i en konkret krigs/hotsituation. Var och en står ändå alltid sig själv närmast, vilket var vad jag ville betona.
Pron:
Jag kritiserar inte valet av F-35 som sådant utan den förvrängning av siffror som norska media avslöjade redan för många år sedan. Se http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13133375.ab
Sådana samarbetspartner på materielsidan känns inte alldeles trygga ...
@pron
Nej, det var verkligen inte "rart" av norge att hoppa av Archer snarare oförskämt. Särskilt som Sverige redan tagit leverans av "Protector" istället för SAAB bättre "Trackfire" (Protector var tyvärr ett motköp för Archer).
Viking projektet hoppade norge av först - inte Danmark! Norge beslutade reducera sitt ubåtsvapen från12 till 6 ubåtar varvid norges behov av Viking sköts på framtiden. Sverige och Danmark fortsatte ytterligare drygt ett år tillsammans innan Danmarks olyckliga beslut om att avveckla sitt ubåtsvapen helt. Men typiskt nog gick projektet betydligt bättre sedan norge lämnat det... :-)
@hmshalland
Ja, ser at du har rett når det gjelder Viking prosjektet. Norge sa nei i 2002 ser det ut til.
Det er solgt 16.000 stk Protector til 16 land, og det bør si det meste.
Archer vet du sikkert like godt som meg sliter voldsomt med å oppfylle hva som ble lovet.
Ser vi på kjøp av militært utstyr mellom landene så har ikke Sverige noe å klage over.
Men jeg tror og håper at samarbeidet mellom alle de nordiske landene kan blir bedre fremover.
Kanske också signaleffekt III: det känns lite konstigt hur lite uppmärksamhet har den finska arméns plan att skicka 900 000 brev till finska reservister väckat utomlands, men här det känns som ett mycket stark, mycket emotionell budskap...
Skicka en kommentar