Kvalificerad dupering

Då jag läste försvarsministerns debattartikel i gårdagens DN slogs jag av att den faktiskt var ganska vettig. Jag är starkt emot ett avskaffande av värnplikten, vilket torde ha framgått, men jag motsätter mig ingalunda kontrakterade förband. Dock kvarstod ett stort frågetecken när jag avslutat artikeln.

Försvarsminister Tolgfors vill att armén i framtiden ska bestå av en blandning mellan stående och kontrakterade bataljonsstridsgrupper. Alla ska kunna förstärkas med artilleri, stridsvagnar etc beroende på uppgfiten. Det låter ju väldigt slagkraftigt på pappret, men ingenstans nämns något om hur många dessa ska vara. På en fråga från SvD om just detta svarar han undfallande att han har ett "hum".

Jag har också ett "hum". Detta "hum" är att det är betydligt färre än dagens patetiskt få 20 bataljoner. Pengarna lär definitivt inte räcka till mer än kanske hälften. Det är inte för inte som förslaget avses realiseras efter 2010. Regeringen har ju nämligen utfäst sig att inte lägga ner några förband dessförinnan för att blidka väljarna. Men efter 2010 är det ju fritt fram. Och lägga ner blir man tvungen till när man redan nu förbinder sig att försvarsbudgeten ska ligga kvar på 40 mdr kr. Redan nu minskas den reella försvarsbudgeten med uppåt en miljard kr per år p g a inflation, lönehöjningar och den tekniska faktorn (att teknisk materiel ständigt fördyras) och detta är ingenting försvarsbudgeten kompenseras för. Det går ju också att utläsa i regeringens mycket försenade planeringsanvisningar för Försvaret där man efterlysar samordning till färre verksamhetställen. "De insatsförband som tillsammans kan utgöra komponenterna i framtida, mer permanenta, bataljonsstridsgrupper bör i möjligaste mån lokaliseras till samma hemmabas (garnison). " (med andra ord: i samband med inriktningspropositionen nästa år kommer nästa nerläggningsvåg att begynna)

Sen är det ju inte direkt någon nyhet med bataljonsstridsgrupper sammansatta efter uppgiften. Det har ju föreskrivits i reglementen sedan årtionden tillbaka, men det låter ju bra om man ska övertyga oinsatta. Så vari ligger det nya?

Det är bara att konstatera att det finns en politisk önskan om ett försvar, men det verkar mest handla om ett tvång från allmänheten man i längsta grad försöker undkomma att realisera genom sockersöt semantik. Och det fungerar ju tyvärr -(VLT, GP)

Det refereras ständigt till Georgienkriget som norm, där Ryssland på någon dag hade 20 000 man, understödda av 300 flygplan och en marinstridsgrupp, i Georgien. Att Rysslande hade tillbringat sommaren med att föra fram dessa enheter och föröva dem får man tydligen inte ta upp. Frågan är dock vad detta fåtal svenska stridsgrupper ska förslå mot ett liknande hot (det ska ju tydligen vara normbildande?). Förmodligen inte mycket mer än vad Georgien klarade av. Det georgierna hade störst framgång med har vi redan avvecklat till gränsen för utrotningshot - luftvärn och artilleri. Vi hamnar nog dessutom i exakt samma sits som Georgien. Det stående förbandet, i Georgiens fall en brigad, är insatt utomlands och de kontrakterade räcker inte till.

Nej du Tolgfors. Jag ger inte mycket för det här, även om det vid en första anblick ser bra ut. Men det är ju stort att inse något som majoriteten insåg för tio år sedan - "Försvaret klarar i dag inte att värna Sverige".


Slutligen: Är man sosse måste man tydligen komma med den korkade kommentaren att "detta riskerar göra beroende av NATO". Dags att vakna. Så har det varit i årtionden och vem är att lasta för det?

Övrig media: SvD Sydsvenskan