Vad sysslar norrmännen med?

I Norge har det nu blivit stor debatt hur framräkningen av JSF som det klart billigaste alternativet gått till. Det är tal om en felräkning på struntsumman 140 mdr NOK. Det är väl förmodligen växelpengar när man badar i olja. Eller kanske inte eftersom Aftenposten nu vill ha svar av regeringen hur man egentligen har gått till väga för att komma fram till dessa siffror.

Det som stör mig mest i hela affären är hur Norge utmålar Gripen som ett sekunda system som inte duger någonting till och det reagerar tydligen norrmän på också:

"Like fullt sitter den norske forsvarsminister på en pressekonferanse i Oslo noen dager senere og sier at den svenske konkurrenten JAS-39 Gripen NG er "ubrukelig" til å forsvare Norge. Man kan da spørre, skal Sverige forsvare seg selv og eventuelt Norge med "ubrukelige" Gripen (til og med en eldre versjon)? Det blir ikke troverdig forsvar av slikt, trass i erklæringer fra forsvars- og utenriksministre samt forsvarssjefer i de nordiske land. Og har man ikke et troverdig forsvar i bunnen, blir erklæringer om felles skjebne og felles innsats bare luftige ord."

Framförallt stör det mig att man nu från norsk sida verkar ha blandat sig i försäljningen av Gripen till Kroatien, men det kanske är gentjänsten man är skyldig för att ha fått 65% rabatt på sina flygplan.

I det långa loppet lär det bli vi svenskar som kan räcka lång näsa åt norrmännen när räkningarna börjar trilla in. Det leverantörerna av krigsmateriel inte får in vid materielaffären brukar de ta igen på underhållet och uppgraderingar. Och med tanke på att priset på en JSF ofta talas om att ligga runt 1 miljard SEK och Norge fick sina för runt 370 milj kr kan det bli intressant.

NyT, 2, 3

Just nu känner jag så här för Norge...




Edit 22:50 Jag ser nu att Dick Erixon också har ett bra inlägg i ämnet.

Käppar i hjulet

"Sedan snart tre veckor förbereder Försvarsmakten ett svar till regeringen på planeringsanvisningarna för tiden fram till 2014. Dessa kräver snabbare insatser "här och nu" och insatsmöjligheter både hemma och utomlands. Men utan att försvaret får mer pengar.- Att göra mera för mindre pengar och med bibehållen infrastruktur, det kommer att vara svårt, säger ÖB, som dessutom har en tidningsartikel från alliansens fyra partiledare att ta hänsyn till. De skrev i september att några förband inte ska läggas ned.- Att i det läget sätta käppar i hjulet – det är att vara totalt tondöv, säger Håkan Syrén" (från intervju med TT ang förstärkningen i Afghanistan)

Det är snart dags för byte av ÖB och då kan man som ÖB verkligen kosta på sig att tala i klartext. Det är i och för sig inte något problem som jag anser att Håkan Syrén lidit av tidigare. Till skillnad från sin föregångare har han inte lidit av kombinationen "mikrofon-i-handen-jag-måste-säga-något" och en rejäl partibok i vänster benficka.

Som jag skrivit tidigare - förvänta er en rejäl nerläggningsplan till våren med verkställande efter valet 2010. Det är enda sättet att få ekvationen konstant budget låst till 2008 års penningvärde och gripbara förband att gå ihop. Inte blir de många, förbanden...

Expressen SvD

Man blir så trött...

... på dessa naiva människor som lever i sin egen lilla rosa kartong.

Djurens Rätt är som vanligt upprörda. Den här gången handlar det om att man inom Försvarsmakten över operationer och omhändertagande av skottskador på nersövda djur. Djuren sövs innan de skjuts och sedan opereras för att sedan avlivas. Detta görs i syfte att kirurgteamen ska få öva sig så realistiskt som möjligt. Själva förfarandet är noggrant reglerat för att undvika lidande hos djuren.

Djurens rätt: "Vår grundsyn är att djuren har rätt att slippa lida. Dessutom vill djuren leva. Metoderna känns dessutom lite gammaldags - krigsföringen är ju inte sådan i dag att man använder pistol, säger Lise-Lott Alsenius, pressansvarig på Djurens rätt"

Nähä, vad tror Lise-Lott Alsenius att man använder då? Är det alltså ok att man skjuter djuren med automatkarbin? Eller är det händelsevis så att hon tror att all krigföring idag sker medelst självmordsbombare, flygplansbomber och artilleri? Ska man i så fall sätta ett bombbälte på en gris, sätta den bland tio andra och ta hand om de som överlever? Eller var jag cynisk nu?

Annars stöttar jag flera av Djurens Rätts principer. Jag ogillar industriell djurhushållning, minkfarmar och liknande och kan absolut inte förstå hur i h-e det kan vara legalt med djursex i Sverige.

75 år sedan vadå?

Runtom i Europa har man i år högtidlighållit att det är 75 år sedan svältkatastrofen i Ukraina, även känd som Holodomor. För den som är obekant med ämnet kan det behöva förtydligas att det inte berodde på missväxt, torka eller något sådant. Istället var det en organiserad utsvältning av den ukrainska befolkningen från Stalins sida. Över 6 miljoner människor beräknas ha avlidit, vilket är fler än antalet judar som avrättades i Nazityskland. Liksom Förintelsen ifrågasätts Holodomor av högst tveksamma politiska skäl (Länken går till Sveriges Kommunistiska Partis tidning Riktpunkt).

Jag har inte någonstans i svenska tidningar läst något om denna årsdag. Däremot var tidningarna fulla av information om Kristallnatten som inträffade för 70 år sedan. Tyvärr måste jag ju i det överpolitiskt korrekta Sverige betona att jag absolut inte tycker det är fel att minnas det hemska med Kristallnatten. Men varför minns vi inte Stalin och Sovjetunionens missgärningar?

"Är det inte dags att fundera lite över det moderna Tyskland när undersökning efter undersökning visar att fyrtio procent av tyskarna vill se "en ny Hitler" och Hitlers födelsedag firats av ledaren för Tysklands största parti?"

Orden är författaren och journalisten Lars Gyllenhaals och från hans bok Ryssland och den svenska nedrustningen. Ovanstående stycke syftar till att få läsaren att dra paralleller till dagens Ryssland, för texten är helt osann när det gäller Tyskland. Men byt ut Tyskland mot Ryssland, tyskar mot ryssar och Hitler mot Stalin så är den mer än sann.

Varför är det så? Förmodligen åter ett bevis på att segraren skriver historien.

För den som inte redan läst den rekommenderar jag varmt Gyllenhaals bok. Där finns åtskilligt intressant att lära sig om Ryssland

Förstärkning på väg

Lätta uav-systemet Falken

Försvarsmakten offentliggör nu att man beslutat förstärka ISAF-bidraget med en pluton (3 st) strf 90, med största sannolikhet efter det mediala tryck som blev resulatet av de eldöverfall som genomfördes mot svenska fordon i början av november.

Med strf 90 ökar den svenska skyddsnivån och eldkraften betydligt, men samtidigt har jag svårt att se att uppdrag som tidigare genomförts med terrängbilar ska kunna utföras med just annat än terrängbilar och det innebär att skyddsnivån ligger kvar. Naturligtvis kommer man att kunna genomföra en del eskortuppdrag med stridsfordon, speciellt då en högre hotbild föreligger.

Enligt mil.se och SVT kommer även ett lätt UAV-system tillföras förbandet i Afghanistan. Egentligen är det rätt märkligt att detta inte redan skett. Det är som det brukar vara i svensk försvarspolitik - sent ska syndaren vakna.

Detta glädjer mig att se: "Två före detta chefer i Afghanistan ska senast i mitten av december ge förslag på hur verksamheten i Mazar-e-Sharif kan utvecklas ytterligare." Mycket bra. Låt chefen på plats föra kriget och ge vederbörande det stöd och de resurser som behövs. Låt hoppas att så också var fallet med stridsfordonen, så det inte är så att man i Stockholm bestämt åt chefen på plats vad han behöver. Risken för detta är annars ganska stor då ett större medialt tryck har funnits.

Öppenhet och OPSEC

Återigen har Försvarsmakten gått på en medial mina och de regleras ju som bekant inte av Ottawa-konventionen.

Kritiken denna gång är att Försvarsmakten inte offentliggjort att de två eldöverfall mot svensk trupp som skedde i början av månaden inte bara gjordes med eldhandvapen utan även med raketgevär. Försvaret mörkar, heter det.

Det är läge att ställa sig frågan vad man förlorar på att offentliggöra att det var grövre vapen inblandade?

Ur ett OPSEC-perspektiv mycket lite. Gruppen som genomförde eldöverfallet vet redan vad man använde för vapen. Snarare är det så att de skulle vinna på att berätta det för svensk media om FM inte går ut med det och därigenom ska opinion för att svensk trupp inte ska vara i Afghanistan.

Däremot blir det ju inte speciellt bra när man i media går ut och pratar om vilken skyddsnivå de svenska fordonen har. "– Hade skottet tagit i Patrian hade det varit tack och adjö. Den hade inte stått pall för det, säger en av SvD:s källor i förbandet" Talibanen antecknar tacksamt...

Hade man istället gått ut med informationen direkt och rakt ut sagt att "truppen tog sig ur eldöverfallet med eldhandvapen och raketgevär tack vare sin goda träning och en portion tur", hade nog många istället applåderat. Men nu finns det ju folk långt upp i kedjan som har en rejäl mediaskräck och tror att media är fienden. Det är inte media. Media kan vara ens bäste vän, om man ser till att lägga korten på bordet istället för att ge motståndaren en chans. Ett inbördeskrig (som ju Afghanistan närmast är), vinns inte genom militär makt utan genom den nationella opinionen. Vem anser jag är bäst på att sköta landet och hjälpa mig som medborgare? I och med att flera länder är där under FN-mandat blir också opinionen i dessa länder viktig. Kan man som upprorsstyrka påverka denna i för egen del gynnsam riktning är mycket vunnet. Se bara på Al Qaidas Madridbomber där det bara var fråga om veckor innan Spanien packat ihop sina styrkor och lämnat Irak.


Eldöverfall mot afghanska armén med RPG och eldhandvapen


Annat sätt att använda RPG-7 i Afghanistan

Däremot får man ju ta sig en rejäl funderare vad man skriver och vilka bilder man publicerar på nätet. Det finns folk som bloggar från Afghanistan, Kosovo och andra insatser vi har just nu som gladeligen lägger ut information på nätet om vad de gjort och vad de ska göra. Den informationen är guld värd när det gäller att sammanställa hur svenskar uppträder. Bilderna ska vi inte ens prata om. Slår man en titt på MÖP-forumet soldf.com kan man hitta en rätt rolig vinkel på det hela. En dragning från MUST:s Infosäkavdelning om just detta ämne har hamnat på villovägar och ligger numera på en internationell filserver. I och för sig är den inte hemlig, men viss humor är det ändå. Kanske något som borde dras för soldaterna innan avfärd. I början av året lyckades jag utan några förkunskaper om de inblandade lyckas kolla upp adresser och familjer på deltagare i Tchad-missionen bara genom att följa kommentarerna till Johanne Hildebrandts blogg, hitta.se och social nätverk på internet som t ex Facebook. Klart skrämmande hur naiva människor kan vara. Man ska ha fullt klart för sig att det finns en hel del människor i Sverige som bedriver insamlingar till "sakens" stöd.


Vad ska man göra åt skyddsnivån då? Tyvärr kan man ju inte lösa alla uppgifter med stridsvagn, stridsfordon 90 eller ens pansarterrängbil. Det sänder inte direkt ut positiva signaler när man ska samverka med civilbefolkningen om man kör in i byn i sitt stridsfordon pekar kanonen på allt och alla och får husgeråden att ramla ner från hyllorna genom vibrationerna. Då är det tyvärr soft-skins och en högre risk som fungerar bättre för stunden. Men genom att odla kontakterna med byarna kanske man istället kan få reda på underrättelser om vad "den andra sidan" gör och om de finns i trakten. Mycket vunnet, alltså.


Försök med RPG-7 mot Hägglunds SEP

Men det är ju ändå lite lustigt att i Afghanistan är Sverige det enda landet med svenska stridsfordon som inte använder dem där. Både Danmark och Norge använder stridsfordon 90 där och britterna pansarbandvagnen BvS 10 Viking. Danmark och Storbritannien koncentrerar sina insatser till det oroliga södra Afghanistan, medan Norge har en uppgift snarlik den svenska och där tillåts det hända saker som man rapporterar om... Men liksom Sverige nyttjar övriga länder soft-skins då man ska samverka med civilbefolkningen.

Varför inte göra som Myrdal föreslår och samtala med talibanerna istället? Eller inte. Det kanske inte finns så mycket att samtala om.

Edit 21.40: Tänk om politikerna någon gång kunde ta och lita på vad proffsen säger? Vill man inte ha tunga fordon så varför då pracka på dem? Fråga HKV vad de anser och fråga sedan chef på plats vad han anser att han behöver för att lösa uppgiften och nöj er med det.

Saab skrämmer Onkel Sam

Efter att norska regeringen nu offentliggjort dokumenten om beslutet att välja JSF istället för Gripen kan man bara konstatera att Norge har fått en helt otrolig rabatt på sina flygplan. Mer så t o m än Österrikes Eurofighter.

Den norska affären handlar om 48 st flygplan. Saabs offert landade på 24 mdr NOK, vilket måste anses som ett mycket bra pris, väl under både Eurofighter och Rafale trots att Gripen NG är ett modernare flygplan. Nu är det dags att hålla i sig.... För lika många JSF blev den amerikanska offerten... *trumvirvel* 18 mdr NOK....

En JSF är idag beräknad att hamna på ett pris av 151 milj USD (dagens penningvärde), vilket gör att 48 st skulle kosta ca 52 mdr NOK. Norge fick alltså en rabatt på ca 65 %, vilket förmodligen är en rabatt som de amerikanska skattebetalarna får stå för. (Ny Teknik anger en annan siffra per JSF, men det är helt och hållet beroende på vilken källa man använder och huruvida man räknar in kringutrustning etc) Läs gärna Bill Sweetmans (en av världens främsta stridsflygjournalister och tyckare) artikel och jämför Norges pris med Israels...

Detta om något, torde visa på hur högt USA värderar att ro i land affären med Norge och hur rädd man är att Saab ska vinna kontrakt från JSF. Minns att övriga NATO-länder som är på väg att ersätta sina F-16 med stor sannolikhet kommer att följa den väg Norge väljer. Det är väl inte utan att man som svensk ska känna viss stolthet över Sverige och Saab som får Onkel Sam att bli illa till mods?

Det är bara att gratulera Ola Norrman till att ha dragit Onkel Sam rejält vid näsan genom att låta Saab vara med "på låtsas".

Db VG Aftenposten, 2, 3 SvD, 2, 3 DN


På sin blogg frågar sig utrikesministern om norrmännen fick ett fast pris och svaret är ja, det fick de. För att citera Bill Sweetman: " To seal the deal, too, the US has had to offer a fixed price - which is ironic, since the Pentagon itself can't, by law, get a fixed price or a multi-year contract until operational testing is finished in 2014"

JSF - Gripen 1-0

Försvarsminister Tolgfors har idag en debattartikel i DN där han betonar vikten av samarbete med Norge och våra andra nordiska grannländer när det gäller försvar och försvarssamarbete. En god tanke i botten, men jag har en känsla av att vi inte värderar saker och ting på samma sätt. Medan jag tycker det är bra utifrån den situation vi har nu, ser politikerna ytterligare möjligheter till nerskärningar och försvar på entreprenad. Redan nu funderar man på en gemensam pool med Archer artilleripjäser, varvid det land som har tänkt sig ha en större övning kan låna det andra landets. Jättebra, men vad händer när man behöver använda materiel skarpt då? Då befinner sig bägge i en dålig sits.

Tolgfors skriver nämligen följande i artikeln: "Varje militär konflikt i närområdet som påverkar våra nordiska grannländer berör också oss" varvid även vice versa torde gälla. Vår klassiska doktrin att slåss till sista finne kommer nu att utökas till att omfatta även sista norrman och dansk. Man motiverar vår låga numerär av militär materiel med dess höga kvalitet och teknologiska överlägsenhet. Argumentet klingar dock ytterst falskt när man i samma stund har en "genomförandegrupp" som utan att värdera innebörden eller få den förklarad för sig av de som kan, glatt stryker de flesta av de teknologiska investeringar som är grundförutsättningen för den teknologiska överlägsenheten. Vad ska man säga?

Sen är det ju också bara att konstatera att Tolgfors har en synnerligen taskig timing - igen. Samma dag som debattartikeln förs in där han talar om fördelarna med ett norskt Gripenköp, deklarerar norska regeringen att man väljer JSF framför Gripen. För mig var det inte ett helt oväntat beslut av norrmännen, även om jag hade blivit väldigt glad om norrmännen valt Gripen. Jag känner mig dock lite tveksam till värderingen i typscenarierna som norrmännen satt upp. Däremot är jag fullständigt övertygad om att banden till USA och den tekniska och taktiska backup som man har genom att köpa amerikanskt spelade en mycket stor roll. Sveriges och regeringen yttersta tvivelaktiga vilja att binda sig till den nya versionen spelar säkerligen en lika stor roll, men är knappast något man kan yttra offentligt utan att skapa viss diplomatisk förbittring. Är JSF ett bättre plan? Tveksamt, men det beror ju som alltid på vad man ska ha det till. En klen tröst för Sverige kan ju vara att vi slipper avsätta ytterligare delar av vårt lilla flygvapen till exportstöd istället för kärnverksamhet.

Lustigast är ju vänstermaffians störste bloggare på nätet som vill att vi ska köpa ryska Su-30 istället för Gripen. Jag misstänker att blogginnehavaren inte har sett den läckta amerikanska utvärderingen av dessa Su-30 från deras sejour i USA på övningen Red Flag, där Gripen lyckades väldigt bra under den föregående övningsomgången. Jag kanske inte behöver tillägga att amerikanerna inte verkar så imponerade, allra minst av det ryskbyggda flygplanets förmåga att hantera "primitiva" förhållanden. Det är ju ett område där svenskar brukar skratta åt amerikaner. Lägg också märke till vad som antyds om JSF mot slutet.
Jag undrar bara vad personen som läckte filmklippen gör idag...


Del 1


Del 2

Tolgfors kommenterar Norges val: "Vi beklagar..."

Mer om Norges val: Aftenposten, SvD, 2, VG, 2, Aftonbladet, Sydsvenskan, HD, NyT, Db, GP, Corren, 2, 3

1 dag kvar - är alla med på tåget?

Vart tog debatten om Lissabonfördragets inverkningar på säkerhets- och allianspolitiken vägen?

Snart kommer Riksdagen att rösta om ratificeringen av Lissabonfördraget, som är en ändring av de tidigare Maastricht- och Romfördragen. I korthet är det framförallt den Gemensamma Utrikes- och SäkerhetsPolitiken (GUSP) och den s k pelarstrukturen (från 3 pelare till 1) som berörs. Enligt artikel 42.2 i fördraget kommer detta "att leda till ett gemensamt försvar" Det innebär också att man vi kan kasta det som är kvar av den svenska neutralitetspolitiken och alliansfriheten i soptunnan. Tittar man i regeringens säkerhetspolitiska förklaring ser man att den avsevärt svängt i frågan genom att ta bort "neutralt i krig" och ersatt det med "Hot mot freden och vår säkerhet kan bäst avvärjas i gemenskap och samarbete med andra länder. "

Lite längre ner i artikel 42 kan man läsa följande: "Om en medlemsstat skulle utsättas för ett väpnat angrepp på sitt territorium, är de övriga medlemsstaterna skyldiga att ge den medlemsstaten stöd och bistånd med alla till buds stående medel i enlighet med artikel 51 i Förenta nationernas stadga. Detta ska inte påverka den särskilda karaktären hos vissa medlemsstaters säkerhets- och försvarspolitik." Detta är ju ytterst motsägelsefullt och skulle ju kunna tolkas som att Sverige fortsatt kan föra en självständig säkerhetspolitik att låta andra göra jobbet medan vi tittar på.

Jag säger inte att den nya GUSP Lissabonfördraget innebär är fel. Jag har länge uttryckt åsikten att jag inte förstår varför vi förväntar oss att andra länder ska skynda till vår hjälp i händelse av krig, när inte vi är beredda att göra samma sak för dem? Men det vore högst olyckligt om svenska folket en dag om si så där 5 år upptäcker för första gången att vi är tvungna att bistå ett annat EU-land med stridande förband, på samma sätt som många nu först verkar ha upptäckt att vi avvecklade försvaret av vårt eget land för 8 år sedan. Ett starkt svensk försvar vilar på en stark folklig förankring.

Kanske finns det en dold agenda i frågan från regeringens sida eftersom debatten i ämnet i princip är helt stendöd. Regeringen har helt motsatt sig en folkomröstning i frågan och det är därför Riksdagen fattar beslut om ratificeringen av fördraget imorgon torsdag. Idag dryftas frågan lite lätt på SvD Brännpunkt och det är ju lite märkligt att EU-ministern inte med ett ord nämner den här aspekten i sin debattartikel. T o m socialdemokraterna har ju varit otroligt tysta i frågan. Det är först nu på upploppet som några debattörer dryftat frågan i Aftonbladet och Sydsvenskan, men inte helt ovanligt är de insnöade på arbetsrätt.


Mer i ämnet:

Debattartikel av Sören Wibe i Sydsvenskan


Edit 1620: Fem i tolv har Aftonbladet nu bestämt sig för att skriva en artikel i ämnet. EU-ministern får ge sin version för fördraget och Maria Wetterstrand sin mot fördraget.

Pirater, passa er?

Ikväll tillkännagavs det som länge antytts – att Marinen efter något hundratal års uppehåll åter ska ut och jaga pirater. Naturligtvis är det fråga om Somalia och uppdraget som korvetterna HMS Stockholm och Malmö, samt stödfartyget HMS Trossö, ställs inför är egentligen att skydda andra fartyg från pirater mer än egentlig piratjakt.

Piratjakten i sig har ju visat sig vara en svår nöt att knäcka, när själva jaktmomentet väl är avklarad. Har man tur skjuter piraterna först, varvid man kan avge verkanseld. Problemet blir om piraterna ger upp och ska gripas. Var ska de ställas inför rätta och vem har rätt att döma dem? Inte kan man väl utlämna dem till ett afrikanskt land där man tillämpar dödsstraff? Det problemet (läs i Krigsbloggen) har drabbat både Danmark och Strorbritannien, varvid man blivit tvungen att släppa pirater som säkerligen skrattat hela vägen till nästa RPG. (Läs för övrigt hela Krigsbloggens utmärkta serie om piratverksamheten utanför Afrikas horn)

Kommer vi då att lyckas bättre i Sverige? Man kan ju hoppas att ROE är välskrivna, men samtidigt är vi ju vansinnigt duktiga i det här landet på att slå knut på oss själva med olika moment 22. I slutändan är det en officer på låg nivå (något högre när det gäller fartyg) som sitter med ett svårt beslut utan stöd uppifrån, där det enda han kan vara säker på är att han kommer få skit oavsett vilket beslut han fattar. Jag hoppas verkligen att ROE hanterar mardrömssituationen med en liten båt med obeväpnad besättning som i hög fart på kollisionskurs styr mot svenskt fartyg. Troligen gör de inte det och skulle scenariot inträffa har vi rätt en snabbt en ny svensk försvarspolitik till priset av 35 mans liv och en snabbavvecklad Stockholmskorvett.

Som vanligt när det handlar om svenska insatser tar det också tid. Först om ett halvår kan det vara aktuellt med påbörjad insats. Försvarsmakten och Regeringen drog ju i all sin vishet ner beredskapsnivån för samtliga förband till minst 90 dagar. Vid en beredskap på 90 dagar eller längre behöver man nämligen inte ha personal rekryterad och framförallt inte betala någon beredskapsersättning. Man ska nog inte oroa sig alltför mycket för att Marinen ska komma för sent. Såvida inte ROE ändras ordentligt, kommer piraterna bara att behöva åka hem och hämta nya vapen när de blir prejade av de redan insatta örlogsfartygen, såvida de inte är dumma nog att skjuta först eller ge sig på ett franskt fartyg. Operationen är ju också lämplig för Marinen på sådant sätt man ingalunda behöver oroa sig för luftförsvaret, som ju annars är en känd och omfattande akilleshäl på Marinens fartyg.

Edit 19/11: Enl SvD släpper FOI på måndag en rapport där man ställer sig tveksam till effekten av marina insatser.

Länk till FM:s sida om insatsen

Balansgång på den tunna röda linjen

Aktuellt hade ikväll ett mycket intressant inslag där programmet låtit göra en SIFO-undersökning om svenskarnas inställning till Försvaret.

Man kan konstatera att svenskarna inte verkar tycka att Afghanistans sak är vår. Man kan ställa sig två frågor direkt: hur skulle ett terrordåd i Sverige påverka opinionen och vad skulle fler svenska stupade innebära för insatsen? Svensson har en tradition av vilja att andra ska lösa alla problem och tala högljutt om att inget görs. Det kanske behövs en ny "Fredsstyrkan" för att folk ska få upp ögonen för vad som händer därborta? Eller varför inte en inbäddad journalist à la Ross Kemp? (vad tror du om det Johanne Hildebrandt?)

Den första frågan är svårast att svara på. Det beror säkerligen på omfattningen. Som exempel kan nämnas bomberna i Madrid där följden blev ett snabbt tillbakadragande av spanska trupper från Irak. Men överlag tror jag det blir ett negativt utslag på allmänhetens stöd.

Den andra frågan anspelar på den tunna is regeringen befinner sig på när det gäller den svenska truppen i Afghanistan. Afghanistan (och snarare USA-motståndarna) inom vänstern har gjort ett digert jobb när det gäller att få med sig media på sitt spår. Flygvapnet har länge velat skicka Gripenförband till Afghanistan och det har även uttryckts önskemål från andra länder om detta, men regeringen säger blankt nej. Och det är ju inte så konstigt. Det är inte omöjligt att föreställa sig att regeringen skulle falla med en förlorad JAS i Afghanistan eller en vapeninsats mot ett mål av diskutabel militär karaktär. Sen är det ju inte så att bara för att man skickar stridsflyg så behöver man fälla bomber. Det går lika bra att uppträda i spaningsrollen, vilket Tyskland gör. Jag tror dock aldrig att vi får se svenska JAS i Afghanistan om inget radikalt händer med opinionen.

Det roliga är att när man tittar på mätningen är det vänsterblocket som är mest negativt till svensk trupp i Afghanistan. Samtidigt är det vänstern som högst brukar vurma om solidaritet med andra folk? Inte utan att man funderar hur det går ihop.

Vidare kan man se hur effektivt ett budskap och värderingar kan föras neråt i de militära leden. Deltagarna på värnpliktskongressen använde pliktskyldigt de argument de fått itutade sig under värnplikten om utlandstjänst av sina befäl och som de i sin tur fått uppifrån. Kvarstår gör frågan hur hanterar vi personal som inte är intresserad av utlandstjänst? Det är ju lite rörande med officeren från Livgardet som intervjuades och inte ville åka och refererade till familjen. Många blir nog upprörda av det, men är det ändå inte ett kvitto på att vi lyckats med att få fram officerare som uppskattar "mjuka" värden? (här är det väl på sin plats med en smiley..)

Lite besviken blev jag dock över andelen svenskar som önskar öka det nationella Försvaret. Jag tror inte riktigt att poletten har trillat ner i stugorna att dagens militära försvar är betydligt mindre än 10 % av vad det var för drygt tio år sedan, med över 50 ggr längre mobiliseringstid. Låt hoppas att Aktuellt beställer en liknande undersökning till vårvintern då regeringens inriktningsproposition presenteras med den nya stora regementsdöden.

SVT SVT-analys

Detta sjuka land...

Händelser som den här gör att jag får svårt att sova. Saknar dagens människor totalt empati? Hur i helvete tänker man när man saktar ner och rundar en trafikolycka och en blodig man som står mitt i vägen och försöker påkalla hjälp? Det bör ju vara ett femtiotal människor som jag verkligen hoppas skäms öronen av sig nu. Jävligt synd att det inte går att lagföra idioterna.
Man ska ju dock inte förvånas över det som hänt när man läser kommentarer som denna under nämnd artikel:

"Ismo, 30 år, kolsva, Idag 23:27 Vet varför folk skiter i att hjälpa till.. Vem vill ha sin bil sönderklippt av räddningstjänsten och sen sitta där med en demolerad bil då försäkringsbolagen skiter i en? Inte fan vill jag det, inte fan har det något med IQ eller uppmärksamhet å göra med, jag råkar ha högre IQ än medel så kanske därför vet jag varför istället för vilda gissningar.

Fråga 2 är vad i helvete det är för avtal som hindrar nummerupplysningar från att koppla människor i nöd till larmcentralen? Det verkar ju så helt jävla absurt att det saknar motstycke. Vem har fattat detta beslut? Den människan borde verkligen tryckas dit av media.

Allt för ofta läser man i tidningarna om människor som råkar illa ut när de utövar civilkurage och i värsta fall blir ihjälslagna för att de försökt avbryta en misshandel, stoppa ett inbrott eller som härom året, påpekat det olämpliga i att urinera på en port. Det står helt klart att vi behöver en lag som bättre stöttar och premierar människor med civilkurage, s k vardagshjältar. Att lagstifta om att ingripa tror jag inte är rätt väg. Varför inte dela ut medaljer till dessa hjältar eller t o m ge dem en tillfällig skattelättnad eller någon annan premie?

Ett tips: Prova att hjälpa en annan människa. Den stoltaste dagen i mitt liv är då jag räddade livet på en man som höll på att kvävas.

Putins Rasputin

Apropå debatten om Sveriges Rysslandspolitik och förberedandet av Putins återkomst som president (SvD, 2, 3, DN)

I senaste numret av Axess Magasin (nr 8) har rysslandskännaren Lars Gyllenhaal en artikel om Alexander Dugin, eurasianismens store företrädare i Ryssland. Dugin är ett namn värt att lägga på minnet eftersom han av många anses ha mycket stort inflytande på den förda politiken i Ryssland. Jag publicerar här två citat ur tidningsartikeln, men för att läsa hela får ni köpa den själva eller hoppas på att den dyker upp Axess Magasins hemsida.

"Med marxism-leninismens död som Rysslands statsideologi uppstod ett tomrum som eurasianismen gör sitt bästa att fylla. Eurasianismen uppstod på 1920-talet bland exilryssar och går ut på skapandet av ett multietniskt imperium som av "naturliga" skäl dock bäst leds av ryssar. Den innehåller ett mått av socialism men är samtidigt "konservativ", religiös och förbunden med "uråldriga traditioner". Eurasianismen glömdes i stort sett bort under den sovjetiska epoken men har genom Alexander Dugin återupplivats. Hade eurasianismen inte redan funnits att ta fram och damma av hade dock Dugin sannolikt uppfunnit något snarlikt."

...
"Putins parti Enade Ryssland utnämnde för några månader sedan tevestjärnan Ivan Demidov till sin chefsideolog. Efter att under 1990-talet ha varit en kultfigur på grund av sitt musikvideoprogram (i stil med MTV) övergick han sedan till att hjälpa den ryskortodoxa kyrkan att bygga upp en egen tevekanal och en av dem som Demidov ständigt lät framträda var Alexander Dugin. Putins chefsideolog blev inte bara kompis med Dugin, han bekänner sig öppet till eurasianismen."

Vill man lära sig lite mer herr Dugin och Eurasianismen rekommenderar jag varmt följande länkar:

L A Times
The Age (Australien)
Der Spiegel

När får vi läsa något i svenska dagstidningar om Dugin? (SvD har skrivit en liten understreckare tidigare...)

Edit 25/11 23.00: Hela artikeln är nu publicerad på nätet.

Känslor vs förnuft


Inte oväntat har regeringen slutligen fallit för trycket och ska nu skriva på "klusterbombsavtalet". Anledningen till dröjsmålet uppges ha varit att regeringen ville få frågan utredd av Försvaret främst avseende kostnadsberäkningar. Undertecknandet är enligt statsministern ett led i en svensk "nedrustningsambition". Det kan jag också skriva under på. I och med avvecklandet av BK 90 finns det två st attackvapen kvar till JAS 39 Gripen i svensk ägo, den laserstyrda bomben GBU-12 och sjömålsroboten Rb 15 och ingen av dem användbar mot markmål från låg höjd i dåligt väder. Taktiskt sett en klen kostym, men det var ju tydligen nedrustning som gällde. (Attackroboten Rb 75 (JAS 39A och AJS 37), vilken är ett utmärkt vapen och med mycket hög precision ansågs för dyr att integrera på de nya JAS 39C)

Det finns ju massor av argument att anföra för ett bibehållande av BK 90 (vilket jag ju gjort tidigare), men i vanlig ordning håller inte förnuftet för emotionellt massmediellt tryck.

a) BK 90 är framtagen för att använda på svenskt territorium och är därför byggd för att inte efterlämna några blindgångare.

b) Det finns tre inbyggda tändmekanismer för att säkerställa att inga blindgångare efterlämnas. Alla av en betydligt dyrare och effektivare variant än de bombkapslar som orsakar stort lidande i krigsområden, som bara nyttjar sig av mekaniska tändrör.

c) 1-2% av substridsdelarna blir blindgångare, vilket är acceptabelt enligt Human Right's Watch. Dessa kräver dessutom att någon byter batteri i dem för att de ska detonera. Detta är också lägre felfunktion än hos vanliga granater och bomber, men det ska vi tydligen heller inte bry oss om.


En sak är säker. Nedrustade har vi allt blivit av alliansregeringen... (Jag hörde nu på eftermiddagen att Försvarsmaktens insatschef generallöjtnant Anders Lindström kan tänka sig att stoppa tillverkningen av BK 90, men vill ha kvar vapnet för nationellt bruk. Heder åt honom!)

Läs gärna mina andra inlägg om klustervapen för lite mer kött på benen.


För förnuftet i media låter jag Anna Dahlbergs ledare i Expressen stå. Den är mycket bra och träffande och ni som läst Afghanistaninläggen i min blogg känner säkert igen de flesta argumenten.

Ha! Lurad!

Tänk vad lätt det är att lura sina väljare! Som politiker behöver man bara tala om ett för väljarna kärt ämne och sedan stoppa in ordet förbättra någonstans i samma mening, så utgår alla ifrån att politikern avser förbättra såsom de har tänkt sig.

Det har ju varit allmänt uppror och upprop mot alliansens försvarspolitik. Det som fick bägaren att rinna över var som bekant Georgienkriget, som fick till följd att regeringen såg sig tvingad att gå ut och tala om en bättre nationell försvarsförmåga. "Vi kan inte ha det så att av de 30 000 soldater som finns i Försvarsmakten är bara 10 000 gripbara inom ett år. Alla måste ha samma höga beredskap", hette det. Då tolkar allmänheten det som att alla 30 000 soldaterna kommer att ha en hög beredskap. Inte minst nu när utredningen om den framtida personalförsörjningen presenterats, där stommen ska utgöras av yrkes- och kontraksbundna soldater i bataljonsstridsgupper. "Äntligen!", utropar många. "Lurade!", skriker jag och Tolgfors.

I dagsläget förfogar Försvarsmakten över ca 20 markstridsbataljoner som inte är samövade för fem öre. I och med att planeringsanvisningarna som kom förra veckan sträcker sig fram till 2014 och att budgetramen hela vägen är 40 mdr kr per år kommer de nya bataljonerna inte kunna bli fler än max 10 (förmodligen färre) om man ska hålla budgeten och dessutom se till att alla har tillgång till samma kvalitet på materielen. Många andades ut när regeringen tidigare i höstas sade att det inte är tal om några förbandsnerläggningar i närtid, vilket ofta tolkas som fram till nästa val. Men därefter då? Med tanke på att man i planeringsanvisningarna vill att Försvarsmakten ska centralisera sig till ännu färre orter där de nya bataljonerna ska finnas kan vi nog säga hej då till ett antal förbandsorter (se punkten 6 i dokumentet). Återigen ett lurendrejeri där falska förhoppningar har väckts.


Vad innebär då planeringsanvisningarna för Marinens och Flygvapnets del? Försvarsministern uttryckte sig så här i DN: "Flyg- och ubåtsvapnen håller högsta internationella klass, liksom specialförband och ledning." Planeringsanvisningarna säger bara att Försvarsmakten ska hålla relevanta delar ur flyg- och marinstridskrafterna i internationell beredskap.


Vad ska man då säga till Ulf Wickbom? Lurad, ligger nära till hands. Trots att ingen riktigt vill tro det är jag mer än övertygad att den nuvarande försvarspolitiska linjen som bedrivs av regeringen kommer innebära ytterligare en halvering av Försvarsmakten till 2014. Fint, va?

Läs även första inlägget om Försvarsministerns "visioner" om det nya Försvaret

Beprövad erfarenhet

Officersförbundet kritiserar med rätta Försvarsmakten för en bristande säkerhetskultur.

Sedan 70-talet har svenska Flygvapnet varit en föregångare i säkerhetstänkande genom sitt system för driftstörningsanmälningar som är världunikt. Med driftstörning avser man både tekniska problem och fel orsakad av den mänskliga naturen (t ex oavsiktlig överljudsflygning, kollisionstillbud etc). I grund och botten går systemet ut på att den som begår ett misstag ska inte straffas för detta utan uppmanas istället att rapportera detta så att andra kan lära av det. Grundtanken är att om en stridspilot, tekniker eller flygstridsledare kan göra ett misstag, kan andra göra samma misstag. Psykologin är enkel. Genom att påföljder saknas (utom då det gäller medvetna grova avsteg från regelverket, som t ex leder till materiella och personella skador) fångar man upp de allra flesta tillbud och misstag som begås. I anmälan får den anmälande berätta om driftstörningens typ, i vilken situation den inträffade, vad denne tror det berodde på och hur det hade kunnat undvikas. Anmälan kommenteras senare av chefer och i vissa fall även av personal som arbetar med flygsäkerhet centralt. Alla driftstörningsanmälningar sammanställs sedan centralt inom Flygvapnet och lagras i en databas där de gjorts anonyma. De mest intressanta och de allvarligaste skickas sedan ut i sammanställd form till alla flygvapenförband och läses sedan av alla piloter, tekniker och flygstridsledare. Anmälningarna ligger också till grund för omfattande statistiskt och förebyggande säkerhetsarbete eftersom databasen går tillbaka ända till systemets start. På så sätt är det lätt att fånga upp säkerhetstrender och påtala dessa, vilket gjorts inom helikopterverksamheten, men för döva öron. Antalet haverier inom stridsflygverksamheten är idag en bråkdel per flygtimme jämfört med 70-talet, där systemet för driftstörningsanmälningar ses som en väldigt stor faktor i framgången.

Av någon outgrundlig anledning har detta system aldrig anammats av övriga Försvaret. Där är det istället det omvända som gäller. Misstag och tillbud ska rapporteras, men man kan vara ganska säker på att man kommer att åka dit för dem. Påföljder kan vara löneavdrag etc. Låt oss ta exemplet vådaskott.

Vådaskott är oerhört allvarliga och leder i värsta fall till personskador eller döden. Vådaskott förekommer flera gånger varje år och endast ett fåtal rapporteras, beräknar man. Anledningen till detta är delvis att det självklart upplevs som pinsamt att ha felat, men vem vill frivilligt prickas och få löneavdrag? Jag är fullständigt övertygad om att problemet med vådaskott avsevärt skulle minska om man införde ett system för driftstörningsanmälningar som omfattade vapentjänsten och där påföljderna för vådaskott togs bort (förutom vid personskador), där den anmälande liksom i Flygvapnets system fick berätta om händelsen och hur den kunnat förebyggas. Därefter skulle man sammanställa anmälningarna likt Flygvapnet och distribuera sammanställningar ner på plutonsnivå.

Systemet borde naturligtvis inte stanna vid vapentjänst utan även omfatta saker som fordonstjänst etc.

Det här är dock inget nytt förslag utan har kommit på tal tidigare, men ansvariga i HKV verkar inte riktigt lika bevandrade i ledarskap och psykologi som sina företrädare i Flygvapnet på 70-talet. ÖB säger själv i doktrinerna att verksamheten ska grundas på beprövad erfarenhet, men 30 års framgångsrik drift verkar inte räcka för att det ska vara beprövat.

Inte nu igen

Återigen figurerar Jan Myrdal med en debattartikel om det hemska i att Sverige hörsammar FN:s säkerhetsråds resolutioner och deltar med trupp i stabiliseringen av Afghanistan (dessutom på inbjudan av Afghanistans folkvalda regering). Fast Jan nämner ju förstås inget om det i artikeln. Han tycker bara att det är hemskt att Sverige har trupp i Afghanistan. Om jag förstår Myrdal rätt, tycker han dessutom är mer synd om kvinnor på Reeperbahn än de som bär burqa i Afghanistan?

Myrdal verkar ju inte ens kunna sina Génève-konventioner. Han har rätt i att fältpräster inte får delta i strid och inte kan tas som krigsfångar. Däremot har de rätt till självförsvar. Det är nämligen inte alla som följer de fina Génève-konventionerna. Tjuvar och banditer är ju ett exempel (de är inte heller kombattanter så varför har de vapen??) Myrdals gamla kompisar de Röda Khmererna är ju ett annat praktexempel. Speciellt när Myrdal också anklagar svenska politiker för att vilja frälsa Afghanistans befolkning med k-pistens hjälp. Hur var det nu Myrdals kompisar gjorde i Kambodja?

Strunt samma. Jag orkar inte skriva mer om karln. Läs istället vad jag skrev förra gången hans kamrat i kampen, Thage G Peterson stack ut hakan i den här debatten. Det torde räcka.

Glöm inte tjocktröjan

Rapporteringen här hemma av händelser i Afghanistan fortsätter vara lika korkade som tidigare. I SvD uttalar sig en soldat som är upprörd över hur det senaste eldöverfallet tonas ned på Försvarsmaktens hemsida. Även i tidningarna verkar det som om undertonen är att vi kan inte ha soldater någonstans där de blir beskjutna. "Det är ju farligt!" Försvarsmakten och dess uppdragsgivare, regeringen, vet att det är oerhört känsligt i landet Mellanmjölk med trupp i ett stridsområde. Därför försöker man förmedla en nedtonad och tillrättalagd bild av verksamheten. Minns vilket korkat ifrågasättande det blev när svensk trupp deltagit i en strid där en lokal upprorsledare dödades. Det skulle utredas av Kalla Fakta och gud vet allt.

Den här tillrättalagda rapporteringen fyller inte sitt syfte utan leder istället till att den oinsatta allmänheten ifrågasättander stridsviljan , har jag märkt sedan en tid tillbaka. När soldater uttalar sig om att de har dålig materiel eller att det var turen som gjorde att man undgick att ta förluster, händer det ofta att reaktionen i kommentarer och bloggvärlden (framförallt vänsterbloggarna) blir att ifrågasätta soldaternas stridsvilja. Den är det inget fel på, men däremot är det ju inte utan att man får idiotförklara de som fäller dessa kommentarer, men jag anser ändå att det är den korkade nyhetsrapporteringens fel, och ytterst Försvarsmaktens sätt att förmedla nyheter. Det är bättre att vara saklig och lägga korten på bordet istället för att media ska behöva gräva upp information, som då ofta riskerar att bli felaktig och som bekant blir medias bild den gällande och den är svårändrad i efterhand.

Som de gamla kloka orden lyder: "din uppgift som soldat är inte att dö för ditt land, utan att se till att fienden gör det för sitt", vilket många tyvärr inte verkar ha fattat innebörden av. Det är oerhört viktigt att våra soldater har den bästa materielen de kan få, för att de på bästa möjliga sätt kan lösa sina uppgifter. Det är också mycket viktigt att man känner stödet hemifrån och det gör man inte när man får höra att man är en "sillmjölke". Genom sitt korkade sätt att redovisa nyheter har nu Försvarsmaktens informatörer skapat och breddat förtroendeklyftan både mellan allmänheten och Försvarsmakten, men även mellan soldaterna och ledningen och det är verkligen inget vi behöver.




I landet Mellanmjölk finns det bara en sak som är känsligare än svensk trupp i strid och det är stupad svensk trupp. Därav följer SvD:s korkade rubrik "Officerarna inväntar dödsolyckor". Som jag skrev i mitt förra inlägg är inte stupade till följd av ett eldöverfall en olycka. Däremot skulle det vara en olycka om man körde utför ett stup med terrängbilen. Minns också vilket liv det blev i media för ett drygt år sedan när det framkom att Försvarsmakten beställt 100 liksäckar och ett antal kistor till Nordic Battle Group, vilket jag inte alls tycker är konstigt. Vad blev Försvarsmaktens reaktion på mediastormen? Jo, att avbeställa säckarna och kistorna... Fast sedan återupptogs beställningen när någon mer sansad människa fick se beslutet. Alla olyckor, dödsfall och skador i arbetet ska enligt lag anmälas till Arbetsmiljöverket för att de ska utredas och så är det även inom Försvarsmakten. Jag tror att det även gäller dödade soldater på insats. Så är det i landet Mellanmjölk.

Landet Mellanmjölk måste helt enkelt lära sig att hantera döden och inse att tjocktröjan inte hjälper mot ondskan i världen.

Kriget som inte får vara ett krig

För andra natten i rad har enheter ur FS 15 blivit beskjutna. Dömer man av svensk medias reaktion är ju detta oerhört! Svenska soldater som deltar i strider! Hur kan detta tillåtas?

Det är ju inte utan att man funderar på varför vi överhuvudtaget har en beväpnad styrka i Afghanistan med dessa tongångar. Läs gärna det roliga inlägget på Robstens blogg: "De afghanska soldaterna är utom allt tvivel mycket modigare än svenskarna när det gäller saker som att delta i strid och riskera sitt eget liv. Men hur modiga är de afghanska kämparna i köket och i tvättstugan?"

SvD, SvD, DN


Edit 1505: SvD har uppdaterat sin framsida lite genom att lägga en länk till artikeln "Officerarna inväntar dödsolyckor" under länken till artikeln om beskjutningen (dock talas det inte om olyckor i artikeln utan endast i rubriken). Rubriken är ganska talande för den naiva svenska bilden av militär verksamhet. Om det är någon som stupar är det en "dödsolycka". Det är alltså mer en fråga om otur än att det finns en fiende som vill en ont. Hade artikeln handlat om fordonens bristande trafiksäkerhet hade det varit förståeligt, men nu handlar det snarare om en ovilja att se vad som sker i världen. Likaså kallades sprängdådet där två SSG-officerare dog på sin tid för en olycka. Ja, det var ju helt klart väldigt olyckligt att det fanns några där som inte gillade det FN ville med landet.


"TT: Var det en militär patrull de var ute på? [när de blev beskjutna]" Nej, de skulle köpa kebab så klart. Imponerande journalistik...

Kvalificerad dupering

Då jag läste försvarsministerns debattartikel i gårdagens DN slogs jag av att den faktiskt var ganska vettig. Jag är starkt emot ett avskaffande av värnplikten, vilket torde ha framgått, men jag motsätter mig ingalunda kontrakterade förband. Dock kvarstod ett stort frågetecken när jag avslutat artikeln.

Försvarsminister Tolgfors vill att armén i framtiden ska bestå av en blandning mellan stående och kontrakterade bataljonsstridsgrupper. Alla ska kunna förstärkas med artilleri, stridsvagnar etc beroende på uppgfiten. Det låter ju väldigt slagkraftigt på pappret, men ingenstans nämns något om hur många dessa ska vara. På en fråga från SvD om just detta svarar han undfallande att han har ett "hum".

Jag har också ett "hum". Detta "hum" är att det är betydligt färre än dagens patetiskt få 20 bataljoner. Pengarna lär definitivt inte räcka till mer än kanske hälften. Det är inte för inte som förslaget avses realiseras efter 2010. Regeringen har ju nämligen utfäst sig att inte lägga ner några förband dessförinnan för att blidka väljarna. Men efter 2010 är det ju fritt fram. Och lägga ner blir man tvungen till när man redan nu förbinder sig att försvarsbudgeten ska ligga kvar på 40 mdr kr. Redan nu minskas den reella försvarsbudgeten med uppåt en miljard kr per år p g a inflation, lönehöjningar och den tekniska faktorn (att teknisk materiel ständigt fördyras) och detta är ingenting försvarsbudgeten kompenseras för. Det går ju också att utläsa i regeringens mycket försenade planeringsanvisningar för Försvaret där man efterlysar samordning till färre verksamhetställen. "De insatsförband som tillsammans kan utgöra komponenterna i framtida, mer permanenta, bataljonsstridsgrupper bör i möjligaste mån lokaliseras till samma hemmabas (garnison). " (med andra ord: i samband med inriktningspropositionen nästa år kommer nästa nerläggningsvåg att begynna)

Sen är det ju inte direkt någon nyhet med bataljonsstridsgrupper sammansatta efter uppgiften. Det har ju föreskrivits i reglementen sedan årtionden tillbaka, men det låter ju bra om man ska övertyga oinsatta. Så vari ligger det nya?

Det är bara att konstatera att det finns en politisk önskan om ett försvar, men det verkar mest handla om ett tvång från allmänheten man i längsta grad försöker undkomma att realisera genom sockersöt semantik. Och det fungerar ju tyvärr -(VLT, GP)

Det refereras ständigt till Georgienkriget som norm, där Ryssland på någon dag hade 20 000 man, understödda av 300 flygplan och en marinstridsgrupp, i Georgien. Att Rysslande hade tillbringat sommaren med att föra fram dessa enheter och föröva dem får man tydligen inte ta upp. Frågan är dock vad detta fåtal svenska stridsgrupper ska förslå mot ett liknande hot (det ska ju tydligen vara normbildande?). Förmodligen inte mycket mer än vad Georgien klarade av. Det georgierna hade störst framgång med har vi redan avvecklat till gränsen för utrotningshot - luftvärn och artilleri. Vi hamnar nog dessutom i exakt samma sits som Georgien. Det stående förbandet, i Georgiens fall en brigad, är insatt utomlands och de kontrakterade räcker inte till.

Nej du Tolgfors. Jag ger inte mycket för det här, även om det vid en första anblick ser bra ut. Men det är ju stort att inse något som majoriteten insåg för tio år sedan - "Försvaret klarar i dag inte att värna Sverige".


Slutligen: Är man sosse måste man tydligen komma med den korkade kommentaren att "detta riskerar göra beroende av NATO". Dags att vakna. Så har det varit i årtionden och vem är att lasta för det?

Övrig media: SvD Sydsvenskan

Akademisk kritik

Det var upplyftande att läsa kritiken i DN mot Försvarsmaktens förmåga att genomföra kärnverksamhet. I mångt och mycket var det bara att sitta och bocka av de kända bristerna och se att, författarna till avhandlingen Mats Alvesson och Karl Ydén, fått med de flesta. För det är ju så att i princip allt Alvesson och Ydén tar upp i artikeln är känt, och påtalat, av officerskåren.

Man får ju ändå beundra modet att våga nämna t ex deltagande i Gay Pride som verksamhet av diskutabel relevans för Försvarsmaktens kärnverksamhet. Förut gynnade Försvarsmakten försvarsindustrin. Nu verkar rollen som gynnad i mycket ersättas av PR-företag och div andra företag med flummig inriktning som lyckas sälja in sitt koncept hos officerare som vill göra karriär på nytänkande.

Låt hoppas att doktorsavhandlingen ger lite avtryck, men det är nog att hoppas för mycket.

Fick han Gevalia?

Det gläder mig att se att en svensk politiker på högsta nivå har vågat sig till Afghanistan på besök, ett land som svenska journalister (inte direkt kända för sitt mod, med något enstaka undantag) inte ens vågar sig till. Jag har länge efterlyst svensk närvaro på högsta nivå i Afghanistan, något som lyst med sin frånvaro. ÖB har ju varit där flera gånger, vilket ju är fullt naturligt, men det "räknas" inte på samma sätt. Det är ju inte ÖB som har beordrat dit våra soldater.

Jämför man våra politiker med Storbritanniens och USA:s motsvarigheter inser man snabbt att det inte ens går att göra en jämförelse. Premiärministern, utrikesministrarna och presidenten har vid ett flertal tillfällen gjort besök i olika delar av Irak och Afghanistan och när det gäller Afghanistan handlar det inte om de snällare delar som den svenska styrkan är i. Då kan man fråga sig varför t ex Fredrik Reinfeldt, Göran Persson på den tiden han var statsminister, eller varför inte kungen (har ju definitivt inte beslutat om den svenska insatsen, men har ju ett starkt symbolvärde) besöker de svenska utlandsförbanden. Att Carl Bildt gör det är mycket bra och mycket uppmuntrande för soldaterna, men knappast någon skräll. Han är ju inte direkt känd för att vara en fegis.

Följande citat får mig dock att bli lite fundersam över UD:s bild av läget i Afghanistan:

"Bildt säger efteråt att han tycker att militären har för "höga skyddsvallar" och att soldaterna borde kunna få röra sig mer utanför förläggningen på fritiden - i civila kläder.- Ju mer kontakt, desto bättre blir förståelsen, menar han."

Frågan är då om Carl Bildt riktigt har förstått innebörden av eventuella svenska stupade eller kidnappade för både regeringen och för det svenska deltagandet i Afghanistan? Risken för detta ökar flerfaldigt om man skulle låta soldaterna åka runt fritt i staden utan skyddsutrustning och vapen och inte i grupp. Tanken är ju god, men tyder på en viss romantiserad bild av verksamheten. Förmodligen gjordes också intervjun innan ministern orienterades om förbandets verksamhet.

Lägg också noggrannt märke till afghanen med svenskt förflutet som ger utrikesministern en gåva. Det är idag mycket vanligt med "lokalbefolkning" som har förflutet i Sverige och som uppträder i närheten av svenska förband. Den här gången var det ganska oskyldigt, men det finns också gott om exempel på motsvarigheten som fortsätter sina kontakter med landsmän "på flykt" i Sverige och som inte har samma goda uppsåt. Och så undrar folk hur "FRA-lagen" ska kunna skydda svenska soldater i utlandet...

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Blogg-Topplista Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Bloggar.Topplista.se - topplistan med de bästa bloggarna - lägg till din blogg du också! Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade