Äntligen någon form av synergitänkande

TV 4 Nyheterna meddelade nu ikväll att Sverige nu äntligen förlägger 25 % av det svenska biståndet till Afghanistan till samma område som det svenska PRT:t. Sverige har haft en lång och tråkig tradition av att förlägga militära och civila satsningar i olika delar av ett och samma konfliktområde istället för att försöka uppnå synergieffekter. Istället för att skydda och bistå insatser från SIDA i Afghanistan har det tidigare istället handlat om helt andra hjälporganisationer. Naturligtvis bra, men ännu bättre vore det om Sverige både kunde förknippas med säkerhet och återuppbyggnad. Posten som biståndsrådgivare i den svenska Afghanistankontingenten har under flera rotationer stått tom.

Jag tror faktiskt att till viss del ligger denna och andra bloggar, samt Johanne Hildebrandts artiklar bakom den nu förändrade svenska linjen. Jag instämmer med Chefsingenjören. Inte bara Försvarsmakten, utan även SIDA utgör en del av den svenska säkerhetspolitiken.

Läs gärna även de andra blogginläggen om SIDA

Uppdatering 4/4 10.20: Fredssoldater

5 kommentarer:

Trött Officer sa...
3 april 2010 21:01  

Du gör ett bra jobb Wiseman.
Fortsätt så.

Anonym sa...
3 april 2010 23:02  

Det är intressant, då kan vi äntligen jämföra förmånerna på lika villkor.

FS-yxa x2, snart x3 sa...
4 april 2010 11:36  

Fantastiskt!

Anonym sa...
6 april 2010 22:55  

Några anomalier om vår roll i Afghanistan.

Jag anser att ”långtbortistan-doktrinen” faller på sin egen orimlighet, varför ska vi vara med svenska förband halvvägs runt jorden? Okej FN-mandat och försvar/implementering av västerländska värderingar, men GÅR det verkligen, nej det tror jag inte. OM Afghanerna har problem så måste dom lösa dessa på egen hand, vi kan inte lösa problem åt någon annan, särskilt inte på våra villkor och försöka att pådyvla dom våra kulturella värderingar. Hur länge ska vi stanna, 5-10-25-50-100 år? Vilket är endstate och vem konstaterar att vi är klara och då fattar beslut om återtåg? Ska vi vända åter efter 15 minuter då vi ser att det gick åt h-vete efter vår måttstock? Eller ska vi ta en Afghansk måttstock som säger att de flesta är ganska nöjda?

OM det finns en militär lösning på konflikten så borde väl framstegen så här 10-talet år senare i alla fall skönjas lite grann, dvs framsteg som består även utan militära närvaro. Hur är det med knarkodling, skolgång för flickor, arbetstillfällen, beslag av illegala vapen, medelinkomst, vattenförsörjning m.m.i Helmand…? Hur hade det varit om USA inte varit där? Vad händer när de åker hem, tar den okorumperade polisen över då och arresterar alla Talibaner?

Trots all militär västerländsk närvaro så har det ALDRIG tidigare odlats så mycket knark som det görs nu i Afghanistan, antalet skadade/stupade soldater ökar, USA själv har konstaterat att upplägget har varit helt fel, flera länder tvekar om fortsatt deltagande, antalet friendly kill/civila dödsoffer tilltar, man lagstiftar om hur ofta mannen har rätt till sexuellt umgänge med sin hustru mm. Går det rätt väg?

###Tänk om Sverige skulle råka ut för en ”fredbevarande” styrka (med FN-mandat) bestående av länder med strikt muslimska värderingar… intressant tankespel UTAN att vara främlingsfientligt, (just think of it…).###

FN-mandat, javisst! Men det halvkvävda motivet om ökad säkerhet, omhändertagande av mänskliga rättigheter som skolgång och skydd ekar tomt då samordningen mellan civil-militär är mycket låg, trots SIDAS nu enligt WW ökade insats i svenska AOR. Varför är vi då inte i Nordkorea eller Burma där vi verkligen kan tala om mänsklig och humanistisk misär eller i Vietnam eller Cuba eller Venezuela där förtrycket mot oliktänkande är hårt eller kanske i det alltmer statskontrollerade Ryssland… Varför är vi inte i de Baltiska staterna med vår incidentberedskap och övar? Eller med våra markstridsförband så att vi kan upprätthålla någon trovärdighet i de politiska uttalandena??? Kanske för svårt? Det är som med prioriteringar, de fungerar bara i det generella aldrig i det enskilda fallet!

Hur länge ska Afghanistaninsatsen så totalt få styra vårt lands obefintliga försvarsförmåga? Vi har totalt tappat förmågan att verka i högre förband, vi har nästan ingen ubåtsjaktsförmåga kvar, hela mobiliseringsförmågan inklusive KFÖ-SÖB systemet är defacto avvecklad sedan 90-talet, vi har nästan inga helikoptrar, luftförsvarsförmågan haltar betänkligt, ledarskap utövas endast i de avlägsnaste delarna av näringskedjan och hela personalhanteringen i FM liknar mest en intellektuell härdsmälta… Allt detta och mycket mer som det i samma andetag pratas om ÖRON av någon orsak, i vart fall utanför L24… eller vad det nu kallas.

Intet ont om de svenskar som frivilligt åker till Afghanistan och riskerar liv och lem (tyvärr) MEN uppgiften måste faktiskt sättas in i ett större sammanhang, vi är bara ett politisk lunchmöte från att uppgiften utgår (vilket i och för sig vore bra) men då står vi där med vår nationella oförmåga tydlig som en helljusbelyst reflexväst i dikeskanten. DÅ går den inte att dölja längre.

Hemma bäst

Yxan sa...
7 april 2010 12:13  

För det första måste man lära sig att skilja på afghaner och afghaner här hemma i Sverige... Hazarer, tadzjiker, uzbeker och turkmener etc har relativt lite gemensamt med pashtuner. Uppe i norr är pashtunerna i minoritet till skillnad från resten av landet, och drar vi oss ur nu är risken fortfarande stor för liknande folkmord som 1998 då pashtuner förgrep sig på resten av befolkningen inte minst i norr.

Vi HAR kommit långt, våra 4 provinser är enligt officiella källor helt fria från opium (detta är såklart inte helt sant, men till 99%). Företag av alla slag och restaurering av infrastruktur och minröjning går framåt hela tiden, detta är ett land som annars befinner sig i stenåldern så man kan inte förvänta sig mirakel på 5-10 år bara. Utbildning av armén och polisen går framåt, tidigare har vi utbildat på brigadnivå, men jobbat oss ner ända till kompaninivå nu. Enligt min erfarenhet, så efterhand som folk får det bättre ställt, fler jobb, mer mat, bättre sjukvård och framförallt undervisning så minskar skaran som är beredd att ta till vapen av olika anledningar. Samtidigt har jag suttit på alldeles för många morningbriefs där det framkommit att obeväpnade civila minröjare, vägarbetare, ICRC, UNAMA osv blivit attackerade, även i vårat området. Och det tycks mig som att man ofta hör att civila inte vill jobba med bistånd i detta område med tanke på säkerhetsläget. Därför tycker jag det vore naturligt med ett närmre sammarbete mellan PRT:t och biståndsarbetare för att kunna nå ut till fler, och detta med mer biståndsmedel till vårat område är ett första steg i rätt riktning.

Jag reserverar mig för eventuella missuppfattningar och får även påpeka att det är ca 1.5år sen jag var på plats sist och utvecklingen går fantastiskt fort, det var knappt så jag kände igen mig efter att ha varit hemma ett halvår mellan två missioner bara.
Dessutom "retarded infantry", så jag ska väl egentligen inte tycka nånting :)

Ps. Ang det där med tiden enligt afghanerna: "Ni har klockorna, men vi har tiden". Och kolla länken här under! Ds.

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade