Gästinlägg: Den elake chefen

Det blev en våldsam debatt efter inlägget om PRIO på ett helt annat område än vad som ursprungligen var tänkt, nämligen hur man som chef ska hantera problem i organisationen som allvarligt minskar effektiviteten. Nedan följer ett gästinlägg av Trupparen där han redogör för sin syn när det är ok att bryta mot reglementet. Jag delar inte helt Trupparens åsikter, men debatten är mycket nyttig. Alla bryter vi mot regler då och då och det kräver en rejäl funderare när man ska bryta mot regler och vilka regler man kan bryta mot. Vad blir resultatet på kort och lång sikt? Det finns ett tillfälle då det är ok enligt säkerhetsföreskrifterna att bryta mot dem och det är när det leder till högre säkerhet. Men vad är högre säkerhet?

/Wiseman
-----------------------------------------------

Den elake chefen


Många är väldigt upprörda av mitt sätt att tänka.

Det är väldigt kränkande av rättvisan att jag tänker sätta en signalist eller...ja, kanske... sämste soldat på att administrera enklare sysslor i Prio. Inga egna fix och trix lösningar, ropar vissa.
Prio som jag för övrigt kommer att underlätta för mig som chef.

Åter till soldaten. Soldaten kommer få order om vad som ska göras, soldaten kommer att kontrolleras. Kontroll är en form av omtanke har jag lärt mig tidigt i karriären. När soldaten får hjälpa mig knappa i prio begår jag ett tjänstefel. Jag får inte ge ut mitt TEID kort och ge soldaten en arbetsuppgifter han inte ska lösa. Värnpliktsnytt hade gråtit och gnällt är jag säker på.

Varför begår jag ett tjänstefel? Varför godkänner jag själv ansökan om tjänstledighet för en bra soldat som lämnar in den för sent? Den ska ju till BatC! Jag begår tjänstefel en gång till... Ja, så ser vardagen ut. Tjänstefel på tjänstfel. Ibland blir det kavajhytt. Jag får skäll av en chef som hade devisen dagsedel (lavett) eller arrest till bassen för 30 år sedan.

Jo jag ska förklara varför jag gör det:
jag begår tjänstefel för att jag försöker producera en av sveriges bästa plutoner. Jag begår tjänstefel för att kunna öva två timmar längre nästa torsdag. Syftet är att alla mina killar som komma hem från sin nästa runda i Afghanistan. Eller somalia? Eller kongo? Eller skjutfältet. Jag begår tjänstefel för att hinna lösa min huvuduppgift, att öva med min pluton.

Jag gör små, små tjänstefel ganska ofta tror jag. Det gör mina anställda instruktörer också, även mina gruppchefer. Ibland övar de längre än deras arbetstid är och lite sådana saker. Dom är illojala mot systemet och mot vår nya ÖB. Dom är ilojala mot alla er som tycker vi ska följa alla avtal och alla regler till punkt och pricka, men inte mot sina kamrater eller mot mig.

Många av Er var irriterade för jag var illojal mot systemet. Man måste tydliggöra för högre chef om något är fel. Visa sin poäng. Det måste bli en konsekvens som känns. Så tänkte nog också den av mina högre chefer för 30 år sedan när han gav basseman en magsugare för att soldaten tappat bort en persedel. Det ska kännas om någon gjort fel.

Jag delar inte den tanken. Om nått är fel så påpekar man det. Sedan förändrar man beteendet, man väntar inte alltid på ändringstryck ibland gör man rätt direkt. Svårare än så är det inte. Blir det fel står man inför sin chef och tar sin magsugare.

Jag tar ett exempel till Skyddsglasögon, bra grejer. Men dom kortar ner periferin och dom immar igen. Ibland så mycket att det inte går att skjuta, då skall man göra eldupphör. Inte på min pluton, där tar man av sig glasögonen och fortsätter skjuta. Brott mot SäkI alltså. Varför då? Vad ger mig den rätten?! Jo, jag tror att om man övar att göra eldupphör för att glasögonen immar igen. Om vi drillar in det beteendet, kommer mina soldater göra det i Afghanistan med. Man krigar som man övat. Det har vi väl alla hört? Jag rapporterar till UtbSäkoff om att vår typ av glasögonen är kass och immar igen vid vissa tillfällen därefter inför jag rutinen att när det händer ta av glasögonen och fortsätta framåt, G4 ska köpa nya nästa år. Tills dess övar jag som vi kommer kriga.

Sedan finns det givetvis en annan sida vissa saker tar jag inte beslut i smått gällande. Jag kortar inte ner risken för HGR56 eller använder ett mindre skydd vid kastplatsen. Därför att min erfarenhet säger mig att då kan det gå illa. Så jag saknar inte säkerhetstänk totalt.
Små beslut alltså som jag själv gör avdömningar på. Farligt? Titta i SäkI spräng. Där SKALL övningsledaren utefter sin kompetens göra bedömanden.
Ser man på.. det står i säki att man för göra "som man bedömer lämpligt.

Innan ni nu, berusade av glädje att hacka sönder min argument skriver något. Tänk då på följande. Följer ni själv varenda regel som finns? Det är lätt att gnälla på regler och hävda man är bror duktig. Men sedan kör man i 120 till regementet på morgonen. Dubbelmoral kallas det för...

Vilken chef vill ni själv ha som över- eller underordnad. En som kommandostyr eller en som använder sig av uppdragstaktiken?

Jag avslutar en officer som jag tror ligger många av er varmt om hjärtat och ett citat från tidningen framsyn:

"- Jag hör till dem som vägrat att lyda order. Det fanns en måttlig förståelse i Högkvarteret och regeringskansliet för hur vi hade det i det farliga, regniga och kalla Bosnien. När jag tyckte att mina överordnade blev för korkade stängde jag av kommunikationen. Jag frågade mig vad som kändes rätt just i denna stund och insåg att den enda lojalitet man kan ha är mot uppgiften. Den står över allt annat." - Ulf Henricsson


Trupparen

70 kommentarer:

uppgiven sa...
2 april 2010 12:03  

Skillnaden var att öv Henricsson var under insats nere i Bosnien då. Han övade inte på Härads...

Jag skulle också ta av mig skyddsglasögonen om jag är i strid i Afghanistan och de immar igen. Men jag är inte beredd att förklara för soldatens mamma att han fick en varm tomhylsa i ögat ute på övningsfältet.

Jag har varit ute på insats och jag har jobbat här hemma i fredsorganisationen. Där ute har jag begått inte bara tjänstefel utan brutit mot diverse svenska lagar som helt enkelt inte går att efterleva. Men jag använder inte detta som argument för att bryta mot samma lagar här hemma, eftersom jag här har förutsättningarna för att följa dem. Precis som ROE ibland sätter gränser för vad som vore mest praktiskt/säkert för egen personal, så finns det regler att följa även om man tycker att det vore bättre om det var annorlunda.

Jag tänker inte tala om för dig Trupparen hur du ska göra, för jag känner varken dig eller din situation. Jag hoppas bara att du är beredd att ta konsekvenserna av ditt handlande den dagen det inte bara handlar om en utskällning av närmaste chef utan om att FPAN avskedar dig.

Sedan är det en helt annan sak att PRIO i sig är en pervers tanke och att säga upp större delen av den administrativa stödpersonalen är rent ut sagt vansinne. Jag kan bara hoppas att den pendeln svänger tillbaka snart.

Sumatra sa...
2 april 2010 12:34  

Överste Nathan R. Jessep förklarar bättre andemeningen i Trupparens inlägg.

http://www.youtube.com/
watch?v=5j2F4VcBmeo

Trupparen har nog missuppfattat begreppen kommandostyrning och uppdragstaktik. Uppdragstaktik innebär inte att man måste begå tjänstefel, för att lösa sin uppgift.

Anders Eriksson sa...
2 april 2010 12:38  

Intressant inlägg. Utan att ge mig in i diskussionen om inlägget i stort, tycker jag ändå att delen om SäkI är intressant och sätter fingret på när ett regelverk kan undergräva sig själv. Delar av SäkI är helt självklara, som att hålla säkerhetsavstånd när man ska hasta handgranat eller skjuta pansarskott. Men mycket är reglerat på en sådan detaljnivå att det bara blir orimligt att följa, som ex.vis reglelverket vid tvagning i vattendrag. Eller skyddsglasögon, som Trupparen har som exempel.

Om ett regelverk inte upplevs som legitimt kommer det heller inte att upprätthållas och då blir det bara en chimär. Är det rätt att bryta mot regelverk? Det väljer jag att inte ta ställning till. Däremot konstaterar jag att regelverk ibland motarbetar det de är satta att uppnå.

Bloggoff sa...
2 april 2010 13:04  

Håller med Trupparen i mångt och mycket. Mängden bestämmelser i mer eller mindre uppdaterat/versamhetsanpassat skick är fullständigt oöverblickbar. Den som inte bryter mot några bestämmelser jobbar inte. Däremot är det, tycker jag, ofta lämpligt att orientera sin chef om vissa avsteg (exempelvis skyddsglasögonen). Ansvar ska tas på rätt nivå och om bakgrunden till att man bryter mot en bestämmelse är att det blir fullkomligt ohållbart att följa den så ska plutonchefen orientera kompanichefen osv. Deniability my ass.

Anonym sa...
2 april 2010 13:07  

Jag har under 25 år haft förmånen att jobba under några bra - och tyvärr alldeles för många dåliga - chefer.

En av de bästa jag jobbat under gav mig tidigt två visdomsregler på resan som jag förhållt mig till:

1. "Ni skall lära Er reglerna, så Ni vet när Ni bryter mot dem"
2. "Don't do the crime - if you can't do the time"

Jag har lärt mig reglerna och jag har medvetet brutit mot dem efter det att jag vägt fördelar mot nackdelar och tagit hänsyn till riskerna för mig och min personal.

GLAD PÅSK

Anonym sa...
2 april 2010 13:51  

Först vill jag säga att jag känner ingen berusande glädje över din situation.
Min andra tanke blir; Har ni aldrig arbetsplatsträffar?
Min tredje tanke är att du valt helt fel chefer!!
Skälen för tjänstledighet är ganska väl definierade och att behålla bemyndigandet på batchefsnivå är nog bara för att det innebär vissa ekonomiska konsekvenser. Detta har vi genom bat-och kompaniorder delegerat ner till plutonsnivå för många år sedan.
Att det uppkommer övertid (även om det är förbjudet) händer och har hänt i alla tider. Den chef som inte förstår att 1000 saker kan hända ute i verkligheten bör snarast göra något annat.
Hur förklarar man för ett fordon att det inte får gå sönder, för vi får ingen övertid?
Vi hade samma problem men skyddsglasögonen, men det är många år sedan.
En kompanichef löste det åt oss genom att ställa upp hela kompaniet med skyddsmask påtagen vid en av utbildningkontrollerna. Han förklarade för den samlade hopen av chefer att det var det enda skydd för ögonen de hade som inte immade igen.
De gjorde om kontrollen fjorton dagar senare med nya skyddsglasögon.
Du verkar vara på en plats helt utan förståelse och insikt. Kommunikation förs tydligen enkelriktat.
Du ska inte behöva slåss mot alla dessa väderkvarnar, det finns lösningar så att du slipper begå tjänstefel hela tiden.
Sedan kan man ju undra på vilken planet förbandets chefer har varit de senast femton åren.

På ett annat förband löste man skyddsglasögonfrågan på ett roligare sätt. Man hade försökt med skrivelser och mötesprotokoll få till en ett inköp av riktiga glasögon, men fått ett besked liknande ditt. Ledningen hävdade att de gamla motorglasögonen dög bra.
Dagen innan MD;s inspektion gick samtliga kompaniets glasögon "sönder" och kasserades. Sålunda stod hela kompaniets personal uppställda med skrivelsen, med hål för ögonen, fastklistrad i ansiktet på övningsfältet dagen efter.
Redan till lunch och när MD kom fanns nya glasögon, inköpta på Intersport, på plats.

Visst är FM fantastisk arbetplats?
Snabba beslut och kreativ!
Ta tag i er situation och red ut begreppen så blir allt mycket lättare och du slipper känna dig illojal åt något håll.
Glad Påsk! önskar
Teaterdirektören.

J.K Nilsson sa...
2 april 2010 13:58  

Tja, jag kan ju börja med "SäkI-problemet". Varför har man infört kravet på skyddsglasögon? Flamdämparen på AK5C är av en helt annan konstruktion än på tidigare modeller. Det är en fråga om att göra en avdömning mellan risken för ögonskador hos skyttarna och lära in ett betende i strid. I den här ankdammen som försvarsmakten är så tycker inte jag att det är acceptabelt med att riskera synen på soldaterna. Frågan är varför G4 skall köpa in nya nästa år. Skyddsglasögon är inte dyra jämfört med annan materiell och ammunitionskostnader. Det här ett utmärkt exempel på att filtrera information. Förbandsledningen skall djävlar i mig gå på tå för det här. Det är förbandschefen som till syvende og sisdt är ansvarig för arbetsplatsens säkerhet och jag undrar vad som skulle kunna hända om det kommer upp att du, truppare, medvetet sätter chefens liv i frihet på spel. Det här ett givande och tagande.

Vill chefen ha en användbar pluton är det han som skall prioritera att köpa in skyddsglasögon. Vill inte chefen det är det bara för dig att finna dig i det. Det är inte ditt val.

Som chef vill jag inte ha underordnade som genom sitt beteende sätter min personliga ekonomi och liv i frihet på spel.

Att godkänna en tjänstledighet under bordet är inte av samma dignitet som att öppna säkerhetsluckor i datorsystem eller göra avsteg ifrån säkerhetsregler. Tjänstledigheten är en sak mellan dig och din chef och gör avtryck på ditt tjänstgöringsomdömme och RALS.

Att bidra till att röja känsliga uppgifter är en sak mellan dig och svenskt rättsväsende. Att göra avsteg ifrån arbetsmiljöföreskrifter blir en sak mellan dig, din förbandschef och svenskt rättsväsende.

Jag kan bara hoppas att den du lämnar ut ditt TEID-kort till inte röjer uppgifter som går ut över mina uppgifter. Du är inte ens lojal med dina kollegor.

J.K Nilsson

Anonym sa...
2 april 2010 14:15  

Termen kommandostyrning har i Sverige ofta missförståtts som en motsats till uppdragstaktik vilket inte är fallet. Vid användning av uppdragstaktik växlar man beroende på situation mellan kommandostyrning och uppdragsstyrning där chefen väljer vilken metod som bäst når de uppsatta målen.

Militärstrategisk Doktrin, Försvarsmakten, Stockholm 2002, sid. 90

I övrigt ett tänkvärt inlägg.

Anonym sa...
2 april 2010 15:07  

@Trupparen

"Ändamålet helgar medlen" verkar vara din melodi. Lojaliteten mot uppgiften, som Henriksson säger, var är den? Du verkar mest vara lojal mot dig själv.
Jag kan i viss mån sympatisera med ditt sätt att resonera. Men....var går gränsen för dig, när helgar inte längre ändamålet medlen? Vem har gett dig mandatet att ta dessa beslut? Vem tar ansvaret när det går fel i t ex Afghanistan och dina soldater skadas eller dör för att du anser att "ändamålet helgar medlen"?
Jag tolkar ditt inlägg som att du och ditt förband är världens medelpunkt och det är omgivningen som skall anpassas till dina behov och inte tvärtom.
Jag skulle kunna ta varje punkt du har som exempel och ge argument arför jag inte håller med men den tiden har jag inte.

Jag brukar fråga underställda som inte följer bestämmelser och ordrar:
"Hur skall jag som din chef kunna ta ansvar för vår verksamhet om inte du följer de instruktioner och ordrar som givits av mig? Och vad skall jag vidta för åtgärder med anledning av din ovilja att följa givna ordrar?"
"På vilket sätt är du föregångsman för dina yngre kamrater?"
"Vilken tolerans har du själv när dina underställda inte lyder dina ordrar och direktiv?"
Blir det en "magsugare" för dina soldater i ditt fall?

Att bryta mot "mindre" regler och bestämmelser vanemässigt riskerar också att skapa en osund kultur som gör att man även i större och "allvarligare" sammanhang anser att det är ok att bortse från givna direktiv. Unga kollegor gör inte som Du säger, utan som Du gör!

Du exemplifierar med några konkreta handfasta utbildnings- och materielfall. Men jag antar att du handlar likadant i andra sammanhang? Kanske tar du dig andra stridsuppgifter än de du beordrats? Väljer du andra mål? Tar du egna vägar under framryckning? Ändrar du ambitionsnivåer i genomförandet? När kan din chef lita på att du gör vad som förväntas av dig? Många bestämmelser och regler bygger på generationer av erfarenhet - varför tar du dig rätten att sätta dig över dessa?

Hur ställer du dig till "Krigets lagar" t ex? Kan de brytas mot när det passar "Trupparen"?

Det är lätt att gnälla på regler och att regelmässigt sätta sig över dem. Det finns regler som är obegripliga och dumma, jag vet. Jag har själv brutit mot regler - jag anser till och med att det är därför det finns officerare. Om det bara vore att följa regler kunde vi sätta en apa att leda förband. Officerens uppgift är att kunna göra egna avdömningar vid behov. Men inte regelmässigt och inte som slapp rutin.

Avgörande är "omdömet" - en bra mix av erfarenhet, kunskaper och sunt förnuft som kommer med åren. Alla klarar inte det. Därför är det farligt att generalisera och anföra olydnand som något generellt gott bara för att man själv tycker något annat än chefen.

Jag har inte riktigt förstått om rubriken "Den elake chefen" syftar på dig själv, men om den gör det så bör den omformuleras till "den egoistiske chefen". Du förefaller nämligen inte elak, bara ologisk och inkonsekvent.

Old School

Anonym sa...
2 april 2010 15:26  

Jag anser att inget skall göras som bryter mot reglerna under fredstid. Vid händelse av A-mob däremot så handlar officerare efter bästa förmåga. Det är lika förkastligt av svenska soldater i utlandet att fuska med sambandet som att insatsstyrkan bryter sig in hos civilister utan husransakansorder. Det borde omedelbart leda till åtal och avsked från stadsmakten. Det är aldrig ok att ställa sig över lagen vare sig man är polis eller officer. Alla sådana beteenden måste anmälas asap.

Plutch sa...
2 april 2010 15:45  

Honom skall vi ha! En truppare vars låga inte brunnit ut!

Ulf Henricssons citat är väl värt att rama in. Det är inte ett citat som man skall nyttja om man vill bli general, men så sant.

Då kommer definitionen på vad uppgiften är. För mig och Trupparen är det solklart och helt utan gråzon vad uppgiften är. Krigsduglighet i våra plutoner, allt annat är ointressant. Denna krigsduglighet kan sen överheten disponera i Sverige eller i främmande land, det är sak samma.

Jag är inte helt övertygad av att alla anställda i FM identifierat vilken uppgift det är man skall vara lojal mot.

STAGECOACH sa...
2 april 2010 16:27  

Det jag vänder mig emot i Trupparens inlägg är att det snarare verkar vara regel än undantag att bryta mot reglerna. Kommentera gärna om jag missförstod dig.

Angående magsugaren (eller vad du kallade det) - skall det förstås som att det är ok att slå sina soldater?

Jag måste nog säga att inlägget gör mig aningen konfunderad och jag ser fram emot några klargöranden.

trött officer sa...
2 april 2010 17:20  

Jag håller helt med och känner igen mig exakt i det du beskriver.

Det har gått nån form av troll i präktigheten bland cheferna i karriären och uppdragstänket-att lösa uppgiften- har nästan helt försvunnit till förmån för planekonomi och toppstyrning.

Man gör plutonchefsproblem till Generalsproblem.

Exempelvis detta med reglementerad utrustning som nu är högsta mode bland chefer i karriären. Vill man lyckas och komma vidare så MÅSTE man dela AI:s inställning att det ENDAST är reglementerad utr som gäller. Vissa har till och med dragit detta så långt att man dessutom anser att ENDAST den utrustning som hämtas ut på IntUtbE får lov att användas (i utlandsstyrkan). Alltså skall man patrullera pashtunfickan med endast fyra magasin till sin AK5C..

Man har dessutom fokuserat helt fel och hävdar saker som att IR-anpassningen förstörs om man sätter på en civilt tillverkad ficka på västen. Jo, men för det första så räcker det med att titta på en normal skyttepluton i bildförstärkare så ser man direkt att IR-anpassningen är sådär även med reglementerad utr. En magasinsficka kanske är gjord i vietnam och den andra kanske i malaysia. Det säger sig själv att det inte kommer att vara samma tyg och att det kommer att skilja sig.
Dessutom kan man fråga sig hur många av talibanerna i vårt AOR som har en bildförstärkare. Kanske 10 st? Jag vet inte?

Hur många har fungerande ögon som kan se i dagsljus? Kanske 99%?
Ändå åker vi omkring i gröna kroppsskydd och stridsvästar i ett ökenland vilket gör att vi syns på långt avstånd (målmitt dessutom) och därmed blir tydliga mål för motståndaren.
Lösningen på detta är såklart att måla utrustningen sandfärgad, men det får man såklart inte göra...

Lösningarna blir ju att man har två stridsvästar. En "skådeväst" som man kan bära på campen (där stabsofficerarnas ögon når en) innan man sticker ut, och sen en i rätt färg och med fungerande fickor som man bär väl ute i bandit country.

Vi lägger i musse pigg-armén de facto ner mer tid och energi på att maskera oss för egen organisation än för fienden.

Stabschefen sa...
2 april 2010 17:32  

Instämmer!
Om jag var din chef skulle jag vara stolt, då jag vet att du löser din uppgift och hanterar den riktiga säkerheten. Jag skulle också försöka fixa så att ni får fler hattar och TIED-kort på plutonen.

Stabschefen.

Måns sa...
2 april 2010 18:23  

Går i tron om att skeppet FM brinner och sedan länge har kraftig slagsida men sådant här får mig att inte hoppa i livbåtarna riktigt än... ett varm TACK!

Har genom åren haft liknande plutonchefer och det är dom man är evigt trogna. Strävar efter att jobba i samma anda och möter också stöd och respekt från mina underordnade...


/Måns
Missionserfarenhet från Kosovo, Afrika och Afghanistan

Anonym sa...
2 april 2010 19:01  

Trupparen;
Jag håller med dig i sak, men om vi ska hålla oss till PRIO så är det viktigt - när det införs den 6 april - att ALLA följer bestämmelserna och inte fuskar med t. ex. behörigheterna. Om vi inte gör det kommer systemet inte att kunna utvärderas på det sätt som det är tänkt och de ansvariga säga: PRIO funkar!

/Vitablixten

Anonym sa...
2 april 2010 19:35  

@Stabschefen

Fascinerande att en stabschef har denna attityd, om det inte är ironi i inlägget.

@Plutch
Är det du och "Trupparen" som definierar "krigsduglighet"?
Ditt inlägg gör mig erkligen orolig. Jag känner er typ. Det är ofta mycket högljutt gapande men mycket lite verkstad i verkligheten. Oftast mediokra prestationer av tvivelaktigt slag.
Du tycker väl att "grå bestraffningar" (sk magsugare, enl Trupparen) skall ingå också i din version av "krigsduglighet"?

Ja, vilken uppgift skall vi vara lojala mot? Din och Trupparens?

"-Not bloody likely!".

Old School

bossekommenterar sa...
2 april 2010 20:59  

Problemet som trupparen beskriver och som mött så livlig diskussion är inte på något sätt unikt för FM även om det blir väldigt synligt i en verksamhet som ligger så nära liv/död.
En chefstyp brukar jag kalla "datamaskinen" därför att han har perfekt koll på allt som han programmerats med och allt som inte är ettor är nollor, tertium non datur.
Den andra typen är den som tydligen trupparen förespråkar. Allt har nyanser mellan ett och noll och det gäller att i varje särskilt fall bedöma vad som är bäst för slutmålet.
Typ 1-chefen anser jag vilken dag som helst kan/bör ersättas med en dator. Typ 2-chefen måste varje beslut han tar vara medveten om att han kan bli hyllad för sitt goda chefsskap men lika gärna tvingas förklara för föräldrar och hustrur att olyckan inträffade därför att säkerhetsbestämmelserna inte följdes. Där är det inte den klassiska matematikens skillnad mellan ett och noll utan snarare om kvantfysik, där inget är helt sant utan endast mer eller mindre sannolikt och där ett iakttagande är omöjligt därför att redan iakttagandet påverkar vad som är "sant". De flesta försöker därför vara typ 1-chefer och jag klandrar dem inte även om jag beundrar typ 2 intill dess att de satsar på fel sannolikhet.

bossekommenterar sa...
2 april 2010 21:01  

Problemet som trupparen beskriver och som mött så livlig diskussion är inte på något sätt unikt för FM även om det blir väldigt synligt i en verksamhet som ligger så nära liv/död.
En chefstyp brukar jag kalla "datamaskinen" därför att han har perfekt koll på allt som han programmerats med och allt som inte är ettor är nollor, tertium non datur.
Den andra typen är den som tydligen trupparen förespråkar. Allt har nyanser mellan ett och noll och det gäller att i varje särskilt fall bedöma vad som är bäst för slutmålet.
Typ 1-chefen anser jag vilken dag som helst kan/bör ersättas med en dator. Typ 2-chefen måste varje beslut han tar vara medveten om att han kan bli hyllad för sitt goda chefsskap men lika gärna tvingas förklara för föräldrar och hustrur att olyckan inträffade därför att säkerhetsbestämmelserna inte följdes. Där är det inte den klassiska matematikens skillnad mellan ett och noll utan snarare om kvantfysik, där inget är helt sant utan endast mer eller mindre sannolikt och där ett iakttagande är omöjligt därför att redan iakttagandet påverkar vad som är "sant". De flesta försöker därför vara typ 1-chefer och jag klandrar dem inte även om jag beundrar typ 2 intill dess att de satsar på fel sannolikhet.

Anonym sa...
2 april 2010 21:18  

Jag har aldrig haft problem med imma på mina skyddsglasögon och jag skulle ALDRIG välja bort dom. Det är lika korkat som att lämna skyddsvästen hemma och åka soft skin längs route 5 väster om MeS.
Owe

Anonym sa...
2 april 2010 21:28  

Jag måste säga att jag måste hålla med Trupparen i det mesta han skriver.

Jag har upplevt nämnde Henricsson på nära håll, och han lärde mig för resten av livet att alltid vara lojal mot uppgiften. Och precis som han lovat sover jag alltid gott om nätterna sedan dess.

Att man sätter sin lojalitet till uppgiften före regelverket betyder inte att man anser sig stå över lagen - tvärtom kräver det att man lojalt och slaviskt lyder andan och syftet i lagen. Mig veterligen har jag sällan under hela mitt liv brutit mot någon lag (värre än något enstaka bötesbrott typ fortkörning möjligen) – men närmast dagligen mot åtskilliga interna föreskrifter.

För att vara lojal mot uppgiften krävs att man lär sig regelverket utan och innan så att man förstår mönstret, sammanhangen och det syfte som ligger bakom. De flesta lagar är ganska klokt skrivna – men vi brukar ofta gå vilse när vi tror att lagstiftaren menat att vi alltid måste tolka allting restriktivt och med goda marginaler. Särskilt bökigt blir det om flera lagstiftningars syften motsäger eller motarbetar varandra, vilket inträffar ibland.

Om man kan sitt regelverk går det att använda det som det verktyg det är avsett och inte som ett administrativt hinder. Och om man känner till hur spelplanen ser ut inser man att även hela ytterlinjen är en del av det spelbara utrymmet man har till sitt förfogande för att vinna matchen.

Ibland, när magkänslan säger till, och ytterst sällan, känner man dock att planen inte riktigt räcker till. Då blir det till att bestämma sig för om det är värt att gå utanför linjen.

När man gör det ger straffsatserna i regelverket en fingervisning om allvaret i eventuella 'brott', för alla regelbrott är ju inte lika allvarliga. Att ge någon ledigt utan BatC attest är ju t ex knappast tjänstefel i lagens mening. Många av de regler man har att följa är inte lag eller förordning, utan föreskrifter.

Man bryter således inte mot lagen, utan mot en myndighetsintern föreskrift. Det finns t ex ingen lag som gör det olagligt att skjuta utan skyddsglasögon, och jag har svårt att tro att det skulle bedömas som tjänstefel enligt lagens mening. Men det beror förstås på omständigheterna.

Det fåtal gånger man i sitt liv känner med magkänslan att det är rätt att bryta mot regler och order bör man givetvis inte bryta mot något som man inte rakryggat kan stå för, och på förekommen anledning avrapportera såväl muntligen som skriftligen utan undanflykter. Det straff som må följa skall man också vara beredd att ta.

Man skall också med stolthet kunna återge berättelsen om sitt brott med bild och namn på Expressens löp och i TV-nyheterna.

Särskilt det sistnämnda tankeexperimentet brukar vara en bra indikator för när lojalitet mot uppgiften går före slaviskt följande av enstaka obstruerande regler…

/Morgonsur

http://morgonsur.wordpress.com

Plutch sa...
2 april 2010 21:34  

Old School: Du vet inget om min eller Trupparens duglighet i verkligheten. Jag vet vem signaturen Trupparen är, han är förvisso inte från mitt förband, men han är den typen av officer som soldater ser upp till. En föregångsman och en krigare.

Vilken uppgift är du lojal mot? Tänk på att det finns motsatsförhållanden. Man kan inte samtidigt vara lojal mot alla uppgifter. Det är en ständig prioritering.

Så redovisa, vad är viktigt för dig? Antagligen lövekuvertet den 25:e, har jag fel?

J.K Nilsson: Du har inte fattat ett skit. Anledningen att Trupparen låter skyddsglasögonen åka av när de är igenimmade är för att det är säkerhetsmässigt OK. Det handlar med största sannolikhet om AK5C och den påstådda "bakflamman" som kan komma. Ingen levande människa har i verkligheten sett denna flamma, men skyddsglasögonkravet finns kvar nu 3 år efter den enstaka incidenten som skedde på ett regemente. Det var då inga ögonskador utan en liten inbränd fläck på snödräkten.

Vilken uppgift är du lojal mot? Vad är viktigt för dig? Lönen den 25:e?

Nicke Lilltroll: Jag blir så upprörd av ditt inlägg att jag inte kan andas! Hur kan du säga att man skall "stanna på campen" tills man fått rätt skyddsutrustning? Afghanistans regering har bjudit in oss, säkerhetsrådet har gjort en resolution och Sverige har tagit på oss ansvaret. DÅ DUGER DET FAN INTE ATT SITTA PÅ CAMPEN OCH VARA RÄDD!

Så genomrutten och vidrig värdering du utrycker.

Sleipnir sa...
2 april 2010 22:11  

Jag har på annan plats redovisat ungefär hur lång tid en plutonchef kan tänkas behöva administrera sin pluton i PRIO. det rör sig maximalt om 2 timmar per vecka (om man är normalt FM mässigt datorkunnig, det vill säga inte särskilt). Kan inte förstå att detta utgör skillnaden mellan liv och död i Afghanistan när så mycket annat tar upp utbildningstiden.
Sedan undrar jag över hur de herrar som uttrycker dessa synpunkter normalt planerar sin verksamhet? Har de redan idag "delegerat" beställningar, övningsplanering, redovisning och så vidare till någon annan? Hur funkar det för er?
Hr i och för sig redan noterat den attityden på plats i Afghanistan, där personal från Sverige skickas ner för att förbanden är så pass intensivt insatta i strid tt man inte själv kan inventera sin utrustning. vad detta innebär i effektminskning på grund av dubbelarbete, extrabeställningar på utrustning som redan finns och så vidare kan nog de flesta räkna ut.
Sedan är jag tyvärr benägen att hålla med att vissa åtstramningar kring unifromssystemen har varit lite konstiga, men å andra sidan började onekligen halva FM se ut som SF wannabees ett tag.

Bloggoff sa...
2 april 2010 22:16  

Morgonsur är en mycket klok man. Don't do the the crime if you won't do the time. Kan jag leva med konsekvenserna av att det uppdagas att jag brutit mot regeln i fråga? Kan jag förklara det? Andan i de sammanvägda regelverken är det som räknas.

Jag vågar påstå att de här som säger att de följer alla bestämmelser far med osanning. Förmodligen inte medvetet utan för att ni inte kan regelverken.

J.K Nilsson sa...
2 april 2010 22:26  

Försvarsmakten påstår att min uppgift inte är viktig så min lojalitet ligger i den 25:e. Det är inget jag riskerar genom att köra hemmasnickrade bedömningar att om det är OK eller inte att bryta mot säkerhetsbestämmelser om arbetsmiljöskyddet.

J.K Nilsson

Bloggoff sa...
2 april 2010 22:33  

Teaterdir 13:51

Har ni delegerat beslut om tjänstledighet? Synnerligen allvarligt. Då bryter ni inte mot en intern bestämmelse utan mot en förordning. ;-)

Anonym sa...
2 april 2010 22:45  

@Plutch

Fantastiskt att du o Trupparen tycks vara de som har monopol på vad det är att vara "krigare" och vad "krigsduglighet" är. Noterar att du inte bemöter det påståendet.
Sammanfattningsvis så likställer ni förmågan att ínte följa order o direktiv med "krigsduglighet". Hur snurrigt får det bli?
För övrigt är det inte "raketvetenskap" att få 19-åriga värnpliktiga att tycka att man är häftig som chef genom kategoriska uttalanden om överordnande! Det är däremot billig opportunism.

Men visst är det skönt att själv avgöra vad som är rätt o riktigt i alla situationer och höra apbergets applåder o hurrarop. Jag vidhåller att det visar på egoism och till viss del hänsynslöshet?
Men efter att ha läst igenom dina o Trupparen inlägg ett par gånger till så inser jag att jag egentligen reagerar mot bristen på nyans. Sannolikt beror det på er brist på erfarenhet. Ni får allt att bli svart eller vitt o era enkla svar är de enda svaren.
Nåväl, det synes vara flera som inte håller med, tack och lov.

För övrigt; Om jag skulle se fram emot den 25:e så hade jag valt ett annat yrke, så den typen av argument är bortkastad. Jag tror på högre värden än egenvärdet, vilket du o Trupparen synes förespråka!

Old School

Stabschefen sa...
2 april 2010 23:01  

@ Trupparen
Det här tog skruv...

@ Old school
Man behöver inte vara verklighetsfrånvarande och inte förstå vad som pågår "ute" på förbandet bara för att man är stabschef.

@ de flesta
Ni har inte fattat poängen, utan hänger upp er på detaljer. Har ni inte koll på dessa detaljer, t ex angående skyddsglasögon och AK 5C, så gör ni er bara till åtlöjen genom att visa er totala okunskap genom era kommentarer.

Stabschefen (med i alla fall en fot i verkligheten)

Anonym sa...
2 april 2010 23:41  

Personligen tror jag inte det finns ETT enda 'rätt' sätt att betrakta denna fråga. Jag tror snarare att alla sorters officerare och soldater behövs.

Man behöver både gas och broms på en bil.

Man behöver också officerare som genar lite, liksom man behöver officerare som är lite mer åt 'paragrafryttarhållet' (inget negativt menat) som ger 'genarna' en avhyvling då och då så att de inte tappar fotfästet helt och hållet.

Tyvärr börjar många statliga verksamheter efter decenniers mediehysteri att bli så sönderformaliserade att man ägnar sig åt vad jag brukar kalla 'Management by Polisanmälan', vilket jag kommer att återkomma till på min blogg.

Storheten ligger i att få en bra balans mellan 'gas och broms'. Samt att inte lägga allt krut på att förfasas över att vi är olika.

Får man till denna balans får man en formidabel verksamhet. Som jag sagt åtskilliga gånger tidigare är det för mig paradoxalt att FM förespråkar mångfald som ett verktyg för att öka verkningsgraden i FM - men i samma andetag tycks man bara mena begreppet 'mångfald' i fråga om utseende, kön och sexuell läggning.

Trots denna strävan efter mångfald till det yttre tycks det nämligen finnas en lika markant strävan efter 'enfald' till det inre. Alla skall helst tycka, tänka och bete sig exakt likadant - eller sållas ut som olämpliga och sparkas ut.

Så få original som möjligt - helst skall alla vara kopior. I minsta detalj tänka som 'värdegrunden' och i varje viljeyttring förmedla ett reglemente.

Jag tycker FM och många andra statliga arbetsplatser behöver bli bättre på att bejaka mångfalden även på insidan.

Hittills har ingen skapat vare sig ett regelverk, en algoritm eller en dator som är ens i närheten av att konkurrera med kraften, effektiviteten och den välavvägda variationen som finns att tillgå i en mänsklig bedömning.

Ge därför ordentligt utrymme för människor, för bedömningar. Det finns sällan bara EN rätt lösning på varje situation. Och särskilt i krig kan det vara... vågat... att vara förutsägbar. Vilket man ofta blir om man lär sig följa reglementen och modeller i för hög grad.

Man skall heller inte överdriva riskerna med de befattningshavare som 'genar' lite ibland. Det är ofta de som driver utvecklingen, och det är ändå samma regelverk som bestämmer. SÅ långt isär i sina bedömning och sina slutresultat hamnar man sällan som man kan tro om man vågar släppa lös människor.

Och FM BEHÖVER enligt min mening också dessa föga politiskt korrekta människor som i fredstid snarast borde förvaras inlåsta bakom glas med texten 'In Case of War - Break Glass'.

Men ALLA behöver inte vara sådana. Och de som är det behöver som sagt mothugg.

/Morgonsur

http://morgonsur.wordpress.com

Wiseman sa...
3 april 2010 00:06  

Det är en mycket intressant och nyttig diskussion.

För att anknyta till Morgonsurs kommentar ovan vill jag hänvisa till den israeliska försvarsmakten. Två chefer, med samma uppgift, belönades med medalj. Den ene fullföljde anfallet, den andre ansåg omständigheterna för allvarliga och avbröt anfallet. Båda belönades som sagt för sina beslut. Dessa chefer ansågs med all rätt ha den bästa uppfattningen om den rådande situationen. Det är ledarskap.

Plutch sa...
3 april 2010 00:17  

Old School: Försök inte hitta på saker. Det finns ingen som har hävdat "likställer ni förmågan att ínte följa order o direktiv med krigsduglighet".

Det jag vill påstå är att det finns regler, föreskrifter och företeelser i FM som man ibland behöver helt negligera eller i varje fall töja på. Det finns nyanser i allt.

Du kan följa SäkI slaviskt och ändå få skadade soldater och du kan i undantagsfall åsidosätta en regel för ett högre syfte, väl genomtänkt och vägt för och nackdelar. Förstår du fortfarande inte?

Jag skall ge dig ett exempel: För säg 3-4 år sedan var det förbjudet att framrycka med osäkrade eldhandvapen. Detta innebar att nitiske fänriken på regementet utbildade soldaterna att vid rensning av rum gå med säkrade vapen in i rummet, och osäkra först när man stod stilla i skjutställning. Ett idiotiskt beteende som antagligen hade kostat några duellsituationer och sen hade alla soldater kört med osäkrat i stridsområdet när man lärde sig läxan.

Man måste träna så som man skall göra i verkligheten. Man skall aldrig träna fel. Tränar man soldaterna att köra med säkrade vapen i träning så kommer dom vara osäkra på att hantera osäkrade vapen i verkligheten sen.

Jag har när jag utbildat soldater i rensning av rum sagt att vapnet skall vara osäkrat när man går in. Detta skulle jag kunna stå för inför herren gud på den yttersta dagen.

Att kunna framrycka med osäkrade vapen och skjuta under framryckning har nu blivit godkänt i SäkI under vissa premisser. Det var några år för sent men jag ser det som ett kvitto på att jag gjorde rätt.

Nej, man kan inte vänta på långsamma SäkI-revideringsvarv i vissa fall. Soldaternas liv i insatsområdet är för viktigt för mig.

Detta är ett exempel av många. Du måste fatta vilken typ av regler det är man bryter mot och varför. Vi vill våra soldater väl.

Sen måste jag kommentera "19-åriga värnpliktiga"... Trupparen har gott ryckte 360 grader. Av allt från hans 20-30 år gamla anställda soldater till sidordnade och chefer. Så släpp din föreställning.

J.K Nilsson sa...
3 april 2010 00:37  

Plutonchefen, och förbandschefens arbetmiljöansvar då?

J.K Nilsson

Cynisk sa...
3 april 2010 01:03  

@J.K Nilsson
Arbetsgivaransvaret innebär ansvar att ge förbandet de bästa förutsättningar att på ett säkert sätt lösa sin tilldelade uppgift i insatsen. Då krävs ibland att man gör mer eller mindre generösa tillämpningar av de interna bestämmelserna.
Ett exempel är att godkänna skjutning utan skyddsglasögon för att förbandet ska kunna nå erforderlig kompetensnivå inför insats.

Man kan välja att ta risken kontrollerat här hemma eller okontrollerat där ute. De flesta sunda väljer att ta en kontrollerad risk här hemma.

Anonym sa...
3 april 2010 01:17  

Till alla er "truppare" som känner er nertryckta och kringgärdade av konstiga och hämmande bestämmelser.

Be om hjälp istället för att ta emot skäll! (årtalet skrivs 2010, inte 1810)
Även om ni är få så är ni inte ensamma i företaget.
Den militära verksamheten slutar inte vid kompaninivån!
Det finns kreativitet även på batnivå och uppåt som gör att man kan förenkla er tillvaro utan att gå utanför bestämmelserna.

Går man sedan högre upp i ledningen kommer man snart på att där blommar kreativiteten ut ordentligt. Där har aldrig fattats ett beslut som går utanför bestämmelserna och aldrig behövts ställa någon ansvarig till svars.
Ibland kan få två helt mosatta "så här är det" inom loppet av några minuter. Detta skapar ju en viss handlingsfrihet!?!
Vad var det politikerna och FML var eniga om och ÖB delade ut order om (hmm..)angående GLC/NOC.
(Jag använder det namnet för jag har inte uppdaterat mig på vad denna veckans förkortning är).
Jag garanterar att inga fel har begåttts och därför behövs det heller inte någon ansvarig.
Tag lärdom och handla i chefens anda.( obs! enl bestämmelserna)

Jag kan dock undra om inte vår flygplansflotta skulle singla likt höstlöv mot marken om mentaliteten var liknande hos flpmekarna som den de s.k. trupparna säger sig måste ha.

Skulle ni vilja ha ett liknande synsätt från er:
Läkare, tandläkare, bilmek, han som bygger om ditt badrum,piloten som tar dig runt i världen, din fru, dina barn,de som tillverkar/tillagar din mat, han som skall ge dig artunderstöd/CAS eller grannplutonen som skall understödja din framryckning o.s.v.?

OBS! Det förekommer ironi i kommentaren.
Marcus "cybersoldaten"

Anonym sa...
3 april 2010 02:36  

Att bevilja ledigheter beror på individens anledning/ behov samt hur bra det passar.

Dock så är det naturligtvis åt andra hållet, kollektiva straff stödjer jag och är ett hårt preusssikt befäl av den gamla skolan.
Accepterar inget baktalande om monarkin på regementet går efter piska och morot.

Jag hör väl till dem som utb efter det stora fosterländska kriget mer än insatser. I krig bör man avrätta förrädare och desatörer.

// Förste Sergeanten

Anonym sa...
3 april 2010 04:07  

Syftet och tanken bakom är god, mycket god.
Jag skulle troligtvis göra likadana bedömningar som du.

Men jag tror samtidigt att dessa nödvändiga handlingar är en av dom största bakomliggande björntjänsterna som finns inom FM.

Utrustning är felaktig, trasig, oavnvändbar i praktiska fall.
Högre chefer som gallskriker ut regler som gör det ännu mera farligt att nyttja befintlig utrustning som igen är felaktig, i dåligt skick, eller farlig vid fel väderlek.

Var sitter de högre cheferna som kan räta upp detta? Eller är det sant att gamla FHS eller liknande hade en ryggrads-amputerings-maskin?
Varför händer det inget efter otaliga rapporter från otaliga övningar om brister och fel?
Varför håller skyddsombuden tyst?
Varför måste man kontrollera varje enskid pryl som man får från FMLOG så att det faktiskt inte är fel eller brister?

"Det duger" mentalitetn måste vändas till "det fungerar i strid".
"högre chefer" måste börja tänka på bakomliggande orsaker varför det är på nuvarande sätt, istället för att gapa om knäppta knappar och "kaserngården sverige".

Och FMLOG ska nog titta tillbaka en 20år bakåt, för av någon anledning så lyckades dom mycket bättre än idag att leverera utrustning som var både hel och fungerande.

Du har inte så många val tyvärr. Inte lika många som alla andra i firman som har samma problem som du, löser det på samma eller liknande sätt men dom har inte en skarp insats som mål.

Men det kanske är som dom säger, allt över en kapten/major åker i runda arkivet eller snyggas till då högre ort inte tillåter att man rapporterar att målen inte uppnås....
(det fanns en person för ca 60år sedan som inte tillät att målen inte uppnåddes, men så jävla illa kan det väl inte vara nu?)

/Tinhead

Plutch sa...
3 april 2010 08:00  

J.K Nilsson: Jag är väl medveten om regementschefens arbetsmiljöansvar. Jag kan alla regler och förordningar till punkt och pricka.

Du verkar fast i någon fredsförvaltningslcentrering i tanken, där du saknar förmåga att se någon situation under träning och utbildning där reglerna kan vara befogade att bryta?

Jag tror vår skillnad i utgångspunkt faktiskt är ganska oförenlig och avgrundsdjup. Jag förbereder mig själv och mina soldater för strid. Dvs situationer där vi riskerar dödas av andra människor. Eller där vi dödar andra människor. Det är för vissa i FM en realitet, har du inte missat nyhetsflödet helt så är du medveten om detta.

Jag vill också trycka på att det är mycket viktigt att kunna och följa reglementen och instruktioner i övrigt, det är bara när de kommer i konflikt med verkligheten som det är tal om att överväga annan syn.

Det finns säkerhetsbestämmelser som inte tillkommit på rätt sätt eller övervägts på rätt sätt utan tillkommit i affekt och sen varit kvar i åratal.

Har inte kontigentschefen arbetsmiljöansvar i Afghanistan? Jag tycker en arbetsmiljö där sprängladdningar går av under ditt fordon är oacceptabel...

Stabschefen sa...
3 april 2010 08:50  

@ Morgonsur
Mycket tydlig och sansad förklaring (vilket jag inte lyckades med.

@ Wiseman
Håller med, det är chefer som fattar beslut och tar ansvar vi vill ha.

@ Plutch
Också bra beskrivning, nu diskuteras vad jag uppfattar som kärnan i "trupparens" inlägg.

@ JK Nilsson
Är det inte arbetsmiljöansvar som diskuteras nu?
Stabschefen

Anonym sa...
3 april 2010 11:26  

Så skönt att vi snart får regimskifte i landet så att ni får åka hem från Afghanistan! Då slipper ni fundera på alla "riktiga" situationer och immiga glasögon, väl hemma igen så är det PRIO och skrivbordet som gäller.

//Peace in our time!//

Anonym sa...
3 april 2010 14:57  

När det gäller PRIO - som ju startade diskussionen - tror jag det är livsfarligt att 'lösa problem' på egen hand. Om man nu väljer att göra det måste man se till att informationen når uppåt i kedjan, för annars kommer verktyget aldrig att utvecklas.

Jag tror faktiskt det är lite skillnad på olika vapenslag (även om de inte längre finns). Att 'småfuska lite' är nog minst aktuellt i Flygvapnet, mer aktuellt i Flottan och närmast vardag i armén.

Flygvapnets respektive flottans verksamheter är sig relativt lika i fred och krig. Som officer/soldat är man en del av en högteknologisk 'maskin' som skall producera drifttid i vapensystemen. Dessa vapensystem skall utnyttjas på ungefär samma sätt oavsett läge, och arbetsuppgifterna för soldaten är ungefär desamma även om det förstås är betydligt farligare under krig.

Högteknologi fungerar överhuvudtaget inte om man fuskar och genar för mycket, varför det är både farligt och ointressant att lära sig improvisera för mycket. Det är rentav ett krav att man följer regler till punkt och pricka för att systemen skall fungera tillfredsställande.

När det gäller armén är det lite annorlunda. I krig regredierar soldatens vardag tillbaka till grottstadiet på ett annat och mer individuellt sätt, vilket gör att det kanske finns en större idé att göra konstiga saker och att gena med säkerhetsbestämmelser. En stridsvagn kan dessutom fortfarande användas till något även om motorn går illa, vilket knappast ett stridsflygplan kan.

Det finns helt enkelt större anledning att lära sig använda najtråd och isoleringsband för den som bär en kulspruta i fronten och slåss mot människor med lågteknologi än för den som bemannar en dator och slåss mot högteknologi?

Om inte annat är det ju oftast lättare att räkna ut vad som händer om man svetsar fast ett kspfäste på en SISU än vad som händer om man byter ett chip i en dator som i sin tur är en del av ett helt vapensystem...

Innan vi åkte iväg på BA01 prövade vi en hel del lustiga saker. Vi slängde bl a av misstag sönder ett par SISU-däck med handgranat (ja, det var dumt). Vi provade att skjuta Grg fullbumpa från bakre skytteluckan på SISU (det gick bra, men antennerna och ett luckfäste gick av), vi sköt Ksp 58 från de där små öppningsbara skytteholkarna under fönstren på SISU:n, sköt fullskarp Pskott 84 från axeln m m, m m...

Bara för att pröva om det gick.

Jag sköt själv lika mycket Grg fullbumpa och rök på en eftermiddag som ett helt skyttekompani gör på ett utbildningsår. Och jag var inte ens Grg-skytt i första hand.

Alla sköt med allt, alla fick köra SISu på terrängbana o s v.

Allt var väl inte lika genomtänkt, men gick bra, och vi blev MYCKET trygga med materielen.

Men att pröva att flyga en JAS 39 med glapp i roder, eller köra en Visbykorvett med skrovläcka i 35 knop ger ju rimligen ingen övningsvinst på samma sätt. Det kan lika gärna övas i simulator.

/Morgonsur

http://morgonsur.wordpress.com

Anonym sa...
3 april 2010 15:30  

Käre Plutch,

Jag tar tillbaka allt jag uttryckt som kan tolkas som om jag beskriver Trupparen o dig som de individer ni är. Min raljerande ton gör att de generaliseringar jag avser inte går fram. Oförlåtligt.

Men icke desto mindre; Om vi lyfter diskussionen några nivåer och ur ett mer generellt perspektiv diskuterar just lydnaden inom FM.För det är ju ytterst det vi måste efter Trupparens inlägg. Jag vidhåller att man gör det för lätt för sig när man pekar på några konkreta exempel som för de flesta av oss framstår som "rimliga" regelbrott. Förr eller senare blir det en princip- och moraldiskussion. Då måste man ha tänkt längre än till nästa övning.
Orderlydnaden är i princip ovillkorlig i FM.Vad anser alla ni som deltar i denna debatt om det? Undantagen som finns, förenklat uttryckt, är när ordern är olaglig d v s bryter mot svensk eller internationell rätt.

Och återigen, funderar du nån gång på vilken situation du försätter din chef i när du självsvåldigt bryter mot regler? Vilken typ av föregångsman är du för dina yngre kamrater? Vilken tolerans har du när dina underställda gör som du?

Någon hänvisar till ett israeliskt exempel där två får belöning då de gjort helt olika insatser. Ja, de har onekligen prövats i många olika delikata problem på slagfältet, senast Gaza. De fick inte bara beröm där.....eller hur. Med det vill jag bara peka på problemet med konkreta exempel - det finns alltid motexempel.

Själv menar jag inte att alla regler och direktiv skall åtlydas in absurdum. Som jag sa i mitt första inlägg är det varje officers skyldighet att ifrågasätta sådant som inte förefaller rimligt i hans verksamhet, oavsett vilken nivå han verkar på. Däremot måste man vara försiktig när man tar sådana beslut, inte minst mot bakgrund av de tre frågeställningarna ovan.

Diskussionen måste hållas på ett mer principiellt plan annars kommer den att gå ut på att kasta antal truppår och antal missioner i huvudet på varann för att hävda våra ståndpunkter.

Old School

J.K Nilsson sa...
3 april 2010 17:17  

Plutonchef, vilken strid förbereder du dig och dina soldater? Försvar mot fientlig luftlandsättning på Grytan eller patrull i Afghanistan?

J.K Nilsson

Nicke Lilltroll sa...
3 april 2010 17:36  

@Plutc:

Det var synd att du inte valde att replikera mot kärnan i mitt resonemang istället:

Kärnan var att det kanske inte är så enkelt att vi kan använda trupparmåttstocken som någon sorts allmängiltig sanning för hela FM. Kanske inte ens för alla enheter med skarpa uppdrag.
I och med detta så kan det nog vara så att två till synes helt olika officerare med helt olika arbetssätt ändå egentligen är rätt lika. Istället är det miljön man verkar i som formar ens beslut.
Som jag sa tidigare (både i den här tråden och tidigare i priodiskussionen) håller jag faktiskt i sak med dig och Trupparen. Problemet är bara att det sätt ni torgför det på inte räcker utanför skytteplutons ram. Skulle ni inte kunna tänka er att försöka tänka lite längre än så. Det ingår liksom i yrkesrollen det med. Än så länge är ni ju inte specialistofficerare...

Till sist: Jag hade tänkt att bara låta det passera men valde till slut att inte göra det då jag ärligt talat blev så ini... förbannad när jag läste ditt så kallade svar. Med risk för att förpassas ut ur forumet på ändalykten kommer här ett litet svar på det du skrev:

Det som fick dig att tända till i mitt inlägg var alltså en skrivning där jag sa: "kanske till och med så att om någon del av den personliga skyddsutrustningen inte fungerar som avsett så får man stanna på campen tills det fungerar" Notera kanske...
Jag vet inte vad du är för en officer egentligen men jag vet vad jag är för en. Jag är en sådan officer som dragit mig i det längsta för att kalla en kollega för "genomrutten, vidrig" och implicit även för feg.
Du har inte en aning om vem jag är eller vad jag har gjort tidigare och det borde egentligen ha räckt med det jag skrivit tidigare för att du skulle ha förstått att åtminstone respektera mig som en kollega.
Istället valde du att missuppfatta mig å det grövsta. I och med det tillskrev du mig även ett antal inte särskilt trevliga attribut.
Om det här hade varit en yster mässdiskussion som gått lite snett hade jag nog faktiskt bett dig följa med ut... Nu är det inte det och då får jag nöja mig med att morra indignerat istället.
För någon som tidigare här dragit rätt höga växlar på just sin yrkesroll så var det du skrev ett riktigt lågvattenmärke.

J.K Nilsson sa...
3 april 2010 19:21  

Morgonsur, jag är imponerad över hur du träffade huvudet på spiken. Jag tror dock att din utbildning kunde vara mindre High Chaparallartad. Jag har inget emot de "Stridsmässiga" skjutningarna ni gjorde men det verkade mer som ni var försökskaniner och inte övande trupp.

Jag hade gärna sett att man gjort prov och försök innan för att ha en sportmössa att kunna bedömma risker med den verksamheten ni genomförde. Om inte annat så för att materielen är dyr....
;-)

J.K Nilsson

Plutch sa...
3 april 2010 19:42  

J.K Nilsson: Strid mot luftlandsättning och strid vid patrull i Afghanistan delar 90% av träningen med varandra innehållsmässigt. Jag förstår inte vad du vill komma? Försöker du säga att jag inte vet vad jag sysslar med och bara bryr mig om att dricka te i Affe?

Klart stridsintensitet mm är påtagligare men de faktiska färdigheterna förbandet behöver är inte så annorlunda.

Nicke Lilltroll: Klart att det var en överdrift och en tillspetsning, det blir lätt så anonymt på nätet, men faktum kvarstår att du utryckte att svenska insatsen i Afghanistan inte är så viktig. Att det inte betyder något om man stannar på campen eller inte.

Jag kan inte acceptera att de 4 som dött och de 10-talet som skadats i kriget mot Talibanerna inte gjorde något viktigt när de stupade.

Så Nicke Lilltroll, vad menar du igentligen? Skall man inte göra sitt yttersta när man tjänstgör i ISAF? Är det okej att lyfta fet insatslön och bida sin tid? Är force protection viktigare än effekt?

Det här är viktiga frågor. Jag känner att det finns ett gäng officerare i FM som inte har fattat galoppen, som inte har förstått att de är krigsmän.

Lyft era blickar. Att verka med trupp utanför sina egna gränser är en del av säkerhets- och försvarspolitiken.

J.K Nilsson sa...
3 april 2010 19:46  

Plutonchef, om du kunde tänka dig att tagga ned och tänka på vad andra skriver eller är allt uppbundet kring dig och din pluton?

J.K Nilsson

Plutch sa...
3 april 2010 19:50  

Old School: Order skall följas, det är solklart. Reglementen, instruktioner och utbildningsanvisnigar skall också följas. Det slarvas alldeles för mycket med reglementsläsningen av de yngre anser jag tex.

Problemet är att det finns motsägelser överallt. Likt teologer som tolkar bibeln måste vi tolka våra skrifter.

Plutch sa...
3 april 2010 19:57  

J.K Nilsson: Jojo, jag kan sluta skriva. Rubbar jag dina cirklar?

Du måste förstå att jag här på nätet i just det här forumet vill framföra plutonchefsperspektivet för det saknas generellt i debatten.

Jag läser alla andras inlägg och tar intryck var så säker. Jag har även full förståelse för andras synpunkter och utgångspunkter, men måste alla hålla med varandra hela tiden? Jag känner också att många majorer och uppåt behöver läsa Trupparens inlägg.

J.K Nilsson sa...
3 april 2010 20:03  

Det räcker med att du tänker innan du skriver, plutonchefen. Det skulle inte heller skada om du formulerade dig mindre snarstucket och otrevligt. Just nu verkar det som om du vet med dig att du har fel och använder försvarstaktiken att anfall är bästa försvar.

J.K Nilsson

Nicke Lilltroll sa...
3 april 2010 20:40  

@Plutch:

Visst sjutton är insatsen i A viktig. Inte skickar vi väl iväg svenskar i farans riktning för ingenting. Fast senast jag tittade så var det väl ändå så att Force Protection kommer rätt högt upp i prioritet. Förlusterna har väl varit av en sådan art att de svårligen kunnat undvikas oavsett nivån på force protection.

Som svar på dina frågor: Självklart ska man göra sitt bästa. Om man sedan ska göra sitt yttersta är faktiskt först och främst en politisk fråga. Vill uppdragsställaren att insatsen skall genomföras med högre risktagande så är det det som gäller. Om uppdragsgivaren inte vill att vi ska ta risker så är det bara att acceptera det. Säkerhetspolitik är något större än bara en soldat/pluton/kompani/bataljon etc... I det fallet så happar det sig ibland inte bättre än att man får hänga på campen i 6 månader i väntan på avlösning. Alldeles oavsett vad du eller jag tycker om det så gör vi det vi blir beordrade.

Uppdragstaktik handlar faktiskt inte bara om att bryta mot orders för att lösa uppgiften. Det handlar om att formulera uppgiften på ett sådant sätt att det finns tillräckligt utrymme för att ta de omvägar som det högre syftet kräver.

Anonym sa...
4 april 2010 13:37  

Jag tränar truppen främst för nationellt krig emot en reguljär fi med pansar, art, Lv etc.

Vägrar gå med på allt trams man driver.

Ändå verkar det som mina soldater överlever i US.

Anser att många befäl idag inte bryr sig om annat än afganistan.

// Förste Sergeanten.

Hans sa...
4 april 2010 23:00  

Nu har jag läst Trupparens inlägg och övriga kommentarer och man hittar många intressanta perspektiv på ämnet.

Men i stort så delar jag den princip som Trupparen försöker förmedla. Dock så delar jag inte hans åsikt avseende Prio.

Ett exempel på min syn på denna princip:
En plutonsskjutning skall i min värld uppfylla vissa kriterier, som bland annat är:
- Säkerheten för soldaterna får aldrig äventyras under övn.
- Allt ska ha gjorts för att göra skjutningen så realistisk som möjligt.
- Allt skall ske inom gällande reglementen och utbildningsanvisningar.
Dessa "kriterier" är på intet sätt varandras motparter. Inom ramen för dessa "kriterier" så anser jag att det är fullt acceptabelt att göra avsteg från tillämpliga delar i SäkI för att t.ex uppnå en mer realistisk övning.
Vem avgör dessa avsteg då frågar ni då? Jo det gör jag som övningsledare tillsammans med min chef/utbsäkoff efter en kontrollskjutning. För det är jag som har analyserat förutsättningarna för övningen och tagit avstamp utifrån SäkI, reglementen och utbildningsanvisningar.

Är måttligt pigg så jag reserverar mig för eventuella stavfel och syftningsfel.

I övrigt så undrar jag varför man inte diskuterar såna här saker mer djuplodande ute på förbanden.
/Hans

Anonym sa...
5 april 2010 00:12  

Först och främst:
Plutch, Stabschefen, Måns...
Och alla ni andra som förstår hur det är att sitta fast i mängder av regler och bestämmelser grundade för allt annat än ett insatsförsvar. Regler som idag gör det omöjligt att ge soldaten i en rättvis chans att ligga på förhand mot fienden, oavsätt vem fienden är eller kommer att bli.

Tack för stödet.

Till Er som håller med till viss del eller lite:

Fortsätt tänka kritiskt och fortsätt gå eran balansgång på linan. Jag kan bara uppmuntra till att göra som Plutch säger. Utbilda för att gå in i rummet med osäkrade vapen. För om ni inte gör det får ni stå till svars inför gråtande mödrar och gråtande fäder den dagen sorgen kommer. Gör rätt avväganden vid rätt plats. Saknar ni erfarenhet fråga då någon som har det. Fortsätt inte som robotar som inte analyserar varför ni gör saker och på vilket sätt ni gör dom.
Våga var lite egensinniga och färgstarka. Försvaret har för många slätstrukna och nedtryckta offcerare som fått värdegrunden intryckt i röven så hårt att de skiter lovord över alla. Alla är inte lämpade, och allt är inte bra.

Till alla er som tycker att jag är helt ute och cycklar:

Eran inställning är sorlig, tråkig och ni är trångsynta. Det är på grund av er som soldaterna tar upp tomhyllsor efter skjutit grg i stället för att göra rätt åtgärder vid kommando förflyttning.
Ni måste inse att vi inte har en förvaltningsarmé längre. Det högsta målet med övningen är inte att soldaten ska komma tebax efter genomförandet med alla magasin i fickan. Det är att han har vunnit striden.

Vi kan prata om TEID kort eller vi kan prata om de smarta lösningarna som finns i sjukvårdskedjan som legitimerade läkare är så upprörda över. När jag gick min officersskola fick man ABSOLUT INTE lägga avsnörande förband. Det var en synd å det grövsta. Bara några få kadetter reagerade och tyckte det var märkligt. Nu vet vi bättre. Nu vet vi att det är det första vi ska göra i vissa situationer. Om ingen gjort medvetet fel och ifrågasatt, skulle vi fortfarande förökta med hopplösa tamponerande förband i alla lägen.

Ni måste försöka förstå helheten. Det handlar inte om att vara obstinat mot ett fyrkantigt system. Det handlar om en förtvivlad kamp i en försvarsmakt som skapades för en sak och inte längre finns kvar. Om regelverk som är så snåriga, otydliga och krångliga att de motsäger sig själva, att de gör det helt omöjligt att ge sina soldater en vettig chans att klara sin uppgift på bästa sätt. Om det handlar om att byta däck eller att rensa rum är helt ovesäntligt det handlar om att bry sig om sina soldater.

Avlutningsvis så finns det bra saker. TLC i Afghanistan åkte runt med en konstant övervikt på flera hundra kilo tack vare att fordonen på pappret inte var godkända för vikten. Att följa reglerna skulle varit omöjligt. Därför åkte en deligation ner från ATS G4 och gjorde om och gjorde rätt, godkända fordonen på plats. Ingen av de förare som kört fordonen blev åtalade eller skadestånsskylldiga för skadorna som uppståt på fordonen. Man gjorde ett avvägande på plats och det var rätt. Alternativet var att lämna camperna med otillräckligt med skyddsutrustning vilket inte är acceptabelt.

Officerern som tillsåg att det faktiskt kom en helikoptern utan för mes. Trotts att han bröt mot varenda regel som fanns vid tillfället. Sådana som han ska ha medalj! Allt syftar till att vända slagskeppet försvarsmakten till den rätta kursen.

Om det innebär att jag sitter i TV4och får förklara mig för varför en soldat har nedsatt syn på ena ögat efter jag beordrat skyddsglasögon av. Då är det så. Ingen kommer slås mer för samma sak då än jag. Så länge som jag slås för att inte behöva sitta i morgonsoffan och förklara mig för gråtande mödrar när frågan kom varför vi inte övade som vi krigar.

Sedan handlar inte allt om striden. Det handlar också om vägen fram till första skottet går och hur vi förvaltat skattepengarna tills dess. Jag är från ett stridande förband därför blir alla exempel därefter.

/Trupparen

Anonym sa...
5 april 2010 01:23  

Till Trupparen: Du har min respekt då jag likt dig gör alltid vad nöde kräver då jag utb emot en fiende som 'är betydligt starkare än talibaner. Dvs en reguljär fiende.

Att många officerare är dåligt insatta i matriel, taktik etc är sorgeligt.

Jag utb på det sätt jag lärt mig, utan värdegrund utan regler som förhindrar.

Verkan före skydd!

PS. Wiseman, vad krävs för att få göra egna inlägg hos dig?

// Förste Sergeanten

Wiseman sa...
5 april 2010 07:32  

Förste Sgt: Att man kontaktar mig och att man skriver sakligt i ett ämne som jag anser är intressant för bloggen.

Anonym sa...
5 april 2010 08:02  

Efter att ha läst igenom denna diskussion så anar jag att vi alla, genom vårt engagemang här på bloggen, visar att vi alla är bekymrade över FMs förmåga att faktiskt leverera det den är till för. Den speglar också yrkets särart; officerens ansvar över liv och död i komplexa situationer. Vi har fått statens mandat att utöva dödligt våld i vissa situationer. Detta ställer krav på oss som människor på ett sätt som få andra yrken gör. Diskussionen visar också hur olika situationerna kan vara, ena dagen övningsfältet nästa dag Afghanistan och tillägnade kunskaper omsatta i dödlig praktik.
Låt diskussionen fortsätta.

Old School

J.K Nilsson sa...
5 april 2010 11:44  

Trupparens anekdot om vad som är ruttet i Försvarsmakten: "Avlutningsvis så finns det bra saker. TLC i Afghanistan åkte runt med en konstant övervikt på flera hundra kilo tack vare att fordonen på pappret inte var godkända för vikten. Att följa reglerna skulle varit omöjligt. Därför åkte en deligation ner från ATS G4 och gjorde om och gjorde rätt, godkända fordonen på plats. Ingen av de förare som kört fordonen blev åtalade eller skadestånsskylldiga för skadorna som uppståt på fordonen. Man gjorde ett avvägande på plats och det var rätt. Alternativet var att lämna camperna med otillräckligt med skyddsutrustning vilket inte är acceptabelt."

Det som skulle gjorts när man krigsgodkände överlasten var att också analyserat vilka konsekvenser detta får. Bilarna går sönder fortare och det är inte alltid en sådan smygande försämring att man hinner fånga upp det under en GT. Hur var det nu, såg man till att öka tillförseln av reservdelar, minskade man tillsynsintervallen, införde man ett utökat förebyggande underhåll? Vad jag sett så har man knappt med reservdelar för det ordinarie underhållet.

Om nej vilka konsekvenser får detta när stötdämpare säckar ute på patrull, vid vilken drifttid ger sig fjäderfästen, hur pass mycket kortare livslängd får transmissionen? Skall vi acceptera de ökande riskerna som ett överlastat fordon leder till.

Riskerna går att hantera men som du säger så har grejor gått sönder p.g.a. överlasten. Jag skulle inte vilja vara ute när skiten träffar fläkten och man står med två trasiga fordon när man tagit beslut om att stridsbogsera.

Men det är klart, att ändra reglerna är också ett sätt att lösa problemet.

J.K Nilsson

Cynisk sa...
5 april 2010 13:56  

Ja Nilsson, vissa problem måste man gå runt för att få effekt. Vad var alternativet då menar du? Att stanna inne på campen?

Regler ska STÖDJA verksamhet, inte stjälpa.

J.K Nilsson sa...
5 april 2010 14:20  

Jag hade sett att man beviljade ett avsteg och samtidigt krävde tätare kontroller av utsatta komponenter. Visst daglig tillsyn skall alltid göras men handen på hjärtat...

Vi skall se det som ett system. Max fordonsvikt finns där för att fordonet är konsturerat på ett visst sätt och där är maxvikten en konstruktionsparameter. Tittar vi på exemplet TLC i Afghanistan så har det körts sönder ett antal komponenter.

Det är inte precis raketforskning att säga att OK, nu är läget så här att vi har mer vikt på fordonet än vad det är konstruerat för. Vi har sett att det har slitit hårdare på dessa komponenter, alltså byter vi dom här komponenterna från och med nu och tar in fordonen när det finns tid dock ej längre en 1 månad från nu. Vi håller koll på dessa grejor, var noga med daglig tillsyn/tillsyn före körning och var snabb att beställa byte när ni upptäcker slitage.

Enkelt va?

J.K Nilsson

J.K Nilsson sa...
5 april 2010 14:22  

Och som tillägg. Jag tycker att det skulle vara något som den högste tekniske chefen på plats kan besluta om. Vi behöver inte gå solsystemet runt för en sådan skitsak.

J.K Nilsson

Plutch sa...
5 april 2010 15:08  

J.K Nilsson: Jag kan inte släppa det. Du har ju fel utgångspunkt.

"Jag skulle inte vilja vara ute när skiten träffar fläkten och man står med två trasiga fordon när man tagit beslut om att stridsbogsera."

Du har inga problem att hamna i strid med Talibaner och inte ha ammunition och understödsvapen med dig?

Splitterskyddade TLC-varianten klarar inte ens 4 stridsutrustade soldater utan övervikt. Resten är vapen och extra ammunition.

Galtarna är också överlastade så innihelvete. Men vad skall man göra? Lösa uppgift i T-shirt?

Du har rätt i mycket av det du skriver, jag erkänner det, men du har ju konstant din utgångspunkt i fredsförvaltningen.

Slutligen så borde de som beställde TLC med fel kravspec vara de som fick ta ansvar.

J.K Nilsson sa...
5 april 2010 15:24  

Plutonchefen, du iddes inte ens läsa vad jag svarade Cynisk?

J.K Nilsson

Lindquist (Asien) sa...
5 april 2010 16:17  

Förste Sergeanten,

Jag har stora förhoppningar på SO kåren som äntligen kan ge FM en ryggrad. Det vore trevligt om du kunde dela med dej av dina erfarenheter för oss utanför FM. Är det något som du vill förändra eller förbättra. Vad siktar du på att bli i framtiden?

I NBG så blir förste sergeanter gruppchef och sergeant stf gruppchef. I utlandstjänst däremot blir korpraler gruppchefer och vicekorpraler stf gruppchefer. För en utomstående är det förvirrande. Än värre, sergeanter och förste sergeanter tillhör totalt skilda yrkeskårer.

Som sagt, vad anser och tycker du om det hela?

Malin

Anonym sa...
5 april 2010 23:04  

Lindqvist

Haha fråga en nyutbildad om det finns saker att förändra haha? Vad tror du en ny utbildad läkare eller lärare svarar? JA givetvis.
Det är ju så det ska vara. Nytt blod som vill sträva frammåt!

/Trupparen

Lindquist(Asia) sa...
6 april 2010 04:20  

Jag vill veta vad en som nyss genomgått SOU och påbörjat sin karriär inom FM tänker och tycker, dennes feedback från SOU och vad en fräsch SO vill åstadkomma och uppnå i FM, mm, mm.

Mina rekommenderar till Trupparen är att inskaffa sig lite mer nyfikenhet om den nya generationen officerare i FM.

Anonym sa...
6 april 2010 23:07  

Lindquist två saker...
1 jag är omgiven av yngre officerare, och min nyfikenhet är mer än tillfreds :)

2 jag är inte så gammal själv

/Trupparen

Obertan sa...
10 april 2010 19:42  

@Trupparen

Det förklarar en del...

sarge t-bone sa...
10 april 2010 21:58  

@Förste Sergeanten

När gjorde du värnplikten egentligen? Du säger att du utbildar så som du själv blivit utbildad, utan regler som hindrar och utan värdegrund.

Det låter som du gjorde värnplikten under andra världskriget, men då verkar inte din signatur riktigt passa..

Inte för att det spelar någon roll när man har gjort sin värnplikt, men du låter som en lite insnöad försvars/krigsromantiker som kanske inte riktigt har insett det säkerhetspolitska läget i omvärlden. Ryssen står inte uppe vid finska gränsen och knackar.

Vakna och inse att det är nya tider och nya uppgifter.

Ibland blir man mörkrädd när man inser vad det är för människor som är anställda som officerare i Försvarsmakten.

Malin Lindquist sa...
11 april 2010 10:14  

@sarge t-bonne

Du behöver inte alls vara mörkrädd. Vad jag är rädd för är att du verkar helt ovetande om utvecklingen i krutdurkarna nordkalotten och nordpolen. Visst kommer Ryssen, NATO och Kinererna att köra ihop sig ordenligt där uppe. Övre norrland är jätte bra mark att ha arme divisioner och flygbaser på för att ta över befälet där uppe.

Rojalister blir nog bra krigare ska du se och vi behöver förresten alla i framtiden!

Bara alla är med på noterna och inte smiter ner till flummet i Afghanistan för att leka med galten, miltärturista i exotiskt land o skjuta egna tolkar i huvudet; utan stannar kvar för att kavla upp ärmarna och göra grovjobbet för rikets och folkets försvar.

Malin -- mer norrlandsbrigad för pengarna.

Anonym sa...
11 april 2010 12:38  

Malin: Skjuta egna tolkar i huvudet? Nu får du fan ge dig din overkliga pajas.

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade