Ska vi tanka grönt?

I USA drivs en stark linje att få krigsmakten mer inriktad mot användande av "bio-fuels". Bakom detta finns två drivkrafter, en svagare mer ideologisk i form av miljövänlighet och en starkare i form av minskat beroende av traditionella petroleumprodukter. Den amerikanska krigsmakten slukar enorma mängder bränsle. Dess krigsmaskiner är helt enligt amerikansk biltradition extremt bränsleslukande. Stridsvagnen M-1 Abrams (gasturbin) drar enormt mycket mer bränsle än t ex Strv 122 (dieselmotor) och amerikanska stridsflygplan får JAS 39 att verka som en moped i jämförelse.

Till slut verkar det ha gått upp för Pentagon att Jordens tillgångar på klassiska petroleumbaserade drivmedel faktiskt är ändliga. Kontinentala USA nådde Peak Oil redan på 70-talet och är som bekant helt beroende av oljeimport från framförallt Mellanöstern. I bakvattnet håller en ny oljeberoende jätte på att segla upp, nämligen Kina. Fortsätter den oljebaserade utvecklingen kommer det med allra största sannolikhet förr eller senare bli en kraftmätning om tillgången på de sista oljeresurserna där den vinner som längst kan hålla ut (så länge man inte börjar kasta kärnvapen). Endera sidan kommer till slut att få soppatorsk bildligt talat och därmed få ge upp.

I USA bedrivs därför sedan ett antal år enormt mycket forskning kring biobränslen för militära applikationer. Redan i början av 00-talet började man med flygprover med syntetiska bränslen och idag koncentrerar man sig på utspädda bränslen med en 50/50-blandning av biobränsle och normalt flygbränsle. Samma utveckling förutspås nu inom de amerikanska sjöstridskrafterna.

Under sin tid som amerikansk ambassadör i Sverige tog Michael Wood som något av sin huvuduppgift att hitta lovande svenska företag, framförallt inom "cleantech" som skulle må bra av lite amerikanska investeringar, men vars produkter framförallt skulle kunna komma USA till godo. Ett antal av de företag som upptäcktes (inte bara inom cleantech) visade sig ha militär användning och FM och FMV bara gapade. Vem visste att Sverige var världsledande inom den minityrisering som är förutsättningen för framtida stealthteknologi? Inte berörda svenska myndigheter i alla fall. På samma sätt var det med Swedish Biofuels, vilket ansågs kunna vara ett mycket realistiskt alternativ till ny bränslekälla.

I USA görs nu skarpa försök med bränsle från oljedådra (Camelina) i stridsflygplan i såväl flygvapnet som flottan. Oljedådran räknas i Sverige som ett riktigt ogräs (den har en otrevlig benägenhet att växa var som helst och snabbt), medan det i andra delar av världen används som t ex lampolja. Det mest lovande alternativet anses annars vara bränsle framställt från alger, där man redan idag talar om bränslepriser på knappt 6 kr/l.

I en värld där bränsleräkningarna snabbt har blivit den övervägande kostnaden för att öva med stridsfordon, fartyg och flygplan skulle en svensk satsning på förnybara, inhemska energikällor vara tacksam. Dels ur ett ekonomiskt perspektiv, men inte minst ur ett beredskapsperspektiv. Den fastställda strategin idag är på vanligt svenskt manér ett icke-beslut, eller en icke-lösning. "Det löser sig nog. Även om oljan tar slut går det att köpa av någon annan", är den officiella svenska inställningen. Det känns betryggande.

I fortsatt vanlig svensk ordning, förutspår jag att detta ämne kommer vara högsta mode inom Försvarsmakten om ca 15 år (då det gått upp för 0-funktionerna i HKV att tillgången på de traditionella oljeprodukterna är ändlig), vilket är den sedvanliga eftersläpningen mellan amerikansk och svensk försvarsplanering och militärteknologi. Varför redan nu bry sig om något som med drygt 100 % sannolikhet hör framtiden till? Inom detta område finns en massiv potential för svensk försvarsindustri, framförallt Volvo Flygmotor och Saab. Den som är först på marknaden med en fungerande produkt kommer att bli rik, mycket rik.