Att flyga till Afghanistan

Det har stormat lite kring Försvarsmaktens specialflyg, närmare bestämt den division på Bromma som ansvarar för VIP-transporter. Tidigare i år handlade det om flygning utan rätt certifikat och läkarundersökningar. Härom veckan var det ena flygplanet inblandat i ett tillbud på flygplatsen i Mazar e Sharif när man taxade in i en ramp och förstörde nosstället. Reparationsnotan för detta tillbud verkar bli mycket dyr, eftersom flygplanet måste repareras på plats för att ta sig därifrån, alternativt plockas isär och fraktas med strategiskt transportflyg till tillverkaren i USA för reparation. Som alltid när det handlar den senaste nycken inom offentlig förvaltning, OPS (Offentlig-Privat Samverkan), så är det bara det som avtalats i kontraktet som man får till avtalat pris. Det som ligger därutöver blir i regel dyrt, mycket dyrt. Det är värt att komma ihåg när allt mer verksamhet lämnar staten och "köps in". Privata företag åtar sig inte uppgifter för att det är roligt eller för att de bedriver välgörenhet. De gör det av avkastningsskäl.

Borneo har tidigare skrivit mycket intressant om just verksamhetssäkerheten och dess roll i Försvarsmakten idag och mer specifikt just om arbetssituationen inom Försvarsmaktens transportflyg. Hur klassar man en flygning med överbefälhavaren till den svenska kontingenten i Afghanistan? Är den väsentlig för rikets säkerhet? Den kan vara det och det kan därför finnas skäl och vara tillåtet att gå utanför det normala regelverket. Var denna flygning så väsentlig? Det är oklart och det är med all sannolikhet ett svar som inte kommer att komma allmänheten till del.

Vad som står klart är att de två TP 102-flygplanen som huvudsakligen utgör statsflyget tidigare har bedömts olämpliga att flyga med till Afghanistan. Istället har besökare tidigare fått omlasta till Hercules i regionen för vidare transport in i Afghanistan. Anledningen är att TP 102 saknar egenskydd i form av robotskotts- och radarvarnare och motmedelsfällare, vilket taktiska flygplan som Hercules i regel har. Samma procedurer har även gällt för andra nationer. De senaste åren har dock ökade krav rests på att modifiera statsflyget med just egenskydd. Lasten är av mycket högt värde och bristen på egenskydd gör också att det är direkt olämpligt att flyga till vissa platser. Det är inte en orimlig tanke att just utrikesminister Carl Bildts rättmätigt höga ambition att bedriva utrikespolitik på fältet, t ex i Georgien mitt under Georgienkriget, starkt har bidragit till de stundande modifieringarna som omskrivits i regleringsbrev och budgetunderlag.

Man kan också ifrågasätta lämpligheten i att sköta leaveflygningarna från Afghanistan med billigast möjliga charterbolag. Hittills har inget passagerarflygplan beskjutits med bärbara luftvärnsrobotar. Vapensystemen finns dock spridda över hela Afghanistan. Att skjuta ner ett leaveflygplan med hundratalet ISAF-soldater ombord skulle vara en oerhörd triumf för motståndarsidan i Afghanistan. Skulle den svenska insatsen fortsätta efter en sådan händelse?

Som alltid - ekonomin styr verksamheten.


Andra blogginlägg i ämnet.
Borneo: Försvarsmaktens transportflyg i kris
Borneo om nödvändigheten att gå utanför regelverket
Chefsingenjören om tillbudet i Afghanistan