Passa dig, Johanne

Expressens beslut i vintras att skicka den unga journalisten Therese Christiansson till Afghanistan för att på plats följa kriget och bättre kunna redogöra för situationen i det område där det svenska förbandet verkar, har visat sig vara en riktig fullträff. Christiansson har levererat flera bra reportage tidigare, men dagens där hon har lyckats få bo i och intervjua en familj med anknytning till talibanrörelsen (kan mycket väl vara någon av de mindre organisationerna som slåss på samma sida som talibanerna) är förmodligen det bästa hittills. Därmed sällar sig Christiansson till den genre som Johanne Hildebrandt helt har dominerat på senare år sedan Martin Adler dog, nämligen svenska krigsjournalister. Det mediala intresset för Sveriges militära förehavanden utomlands har tyvärr inte varit särskilt stort under efterkrigstiden och det är först när det verkligen smäller till som det verkar bli aktuellt för redaktionerna att spendera pengar på att ha journalister på plats.

För att få folkets stöd för den politiskt beslutade militära insatsen i Afghanistan, krävs det först och främst att insatsen och vad de svenska soldaterna uträttar i Afghanistan uppmärksammas. Men vad är det som ska uträttas av de svenska soldaterna? Vad är målet med den svenska insatsen? Det finns det lika många förklaringar på som det finns intervjuade politiker och militära chefer. Vad som saknas för att folk ska kunna ställa sig bakom insatsen är en målsättning att jobba mot. Hittills har den målsättningen saknats från politiskt håll. Vad ska Sverige åstadkomma med sitt Provincial Reconstruction Team (PRT) i Mazar e Sharif-området? Kan man inte ens förklara det för soldaterna på plats, kommer man aldrig heller att kunna få ett helhjärtat stöd från svenska folket. Tyvärr verkar målsättningen med insatsen, liksom så många andra svenska insatser vara just själva deltagandet, inte att uppnå något konkret mål. Det viktigaste är att Sverige syns, på samma sätt som det gav stark good-will att Sverige genomförde insatser tillsammans med Frankrike i Kongo och Tchad.

Det förringar inte det mycket goda arbete de svenska soldaterna på plats i Afghanistan. Det är hög tid att även politikerna gör ett lika bra jobb med att formulera vad den svenska insatsen ska åstadkomma.

Uppdatering 20.20: Det finns naturligtvis de journalister som absolut borde åka till Afghanistan själva och se situationen med egna ögon innan de häver ur sig rykte som att det inte finns några nybyggda skolor i Afghanistan på helsidor i kvällspressen. Naturligtvis är det Jan Guillou som står för den sanningen och som så solidariskt nu vill att även Sverige ska lämna Afghanistan. Vad hans alternativ är förtäljer inte historien.

13 kommentarer:

Anonym sa...
9 maj 2010 20:27  

Det är väl det vi är bäst på i den Svenska Försvarsmakten?

Att definiera tydliga Målsättningar som vi sedan håller fast vid och följer upp?

Eller INTE!

Det är väl inte bara insatsen i Affe som saknar en tydlig målsättning och ett tydligt syfte?

Det gör väl hela den Svenska Försvarsmakten?

Om nu våra dyrt avlönade beslutsfattare inte kan besluta sig för vad vi ska ha den Svenska Försvarsmakten till så kan vi väl säga att:
Klave = Vi gör som Norge och Danmark
Krona = Vi gör som Finland

Sedan är det bara att gör som de gör...

Går det sedan åt skogen så kan ju våra dyrt avlönade beslutsfattare skylla på sina kollegor i grannlandet...

Eller ?

Wiseman sa...
9 maj 2010 20:56  

Nja, tyvärr verkar det oftast som om kronan ställer sig på högkant så att inget beslut kan fattas.

Anonym sa...
9 maj 2010 21:06  

Jo men om våra dyrt avlönade beslutsfattare nu inte kan fatta vettiga beslut och se till att vi vårdar vår Försvarsmakt som omvärlden förväntar sig så kanske någon annan går in och fattar besluten åt dem...

Se hur det går för länder som inte sköter sina finanser som omvärlden förväntar sig att de ska göra...

Då väntar i princip "tvångsförvaltning"

Sköter man inte sin Försvarsmakt kan det väl gå betydligt värre...

Eller ?

Wiseman sa...
9 maj 2010 21:26  

Tvångsförvaltning?

http://cornubot.blogspot.com/2010/05/den-grekiska-ravsaxen.html

Anonym sa...
9 maj 2010 22:56  

Inledningsvis: Jag tror att Johanne uppskattar att det kommer fler krigsjournalister till oroshärdar. Hon har mer än nog att täcka ändå. Jag tror att du håller med på den punkten...

Det hade varit så enkelt för FM att göra bra PR på internationella insatser. Bifoga en maskin- och ingenjörpluton till bataljonen som bygger nytt och reparerar. Efter avslutat bygge hamnar en svensk flagga på objektet. Folkets stöd kan uppnås, till viss del i alla fall, genom att peka på vad man konkret har gjort.

Svenska Afghankommitén verkar enligt artikeln jobba med en liknande metod, dock tydligen utan att avslöja hela sanningen om (det kristna) Sverige vilket var lustigt att läsa.

Stefan S

Wiseman sa...
9 maj 2010 23:01  

Stefan S: Det är en beprövad och fungerande metod som tidigare använts av svenska förband. Hade Afghanistaninsatsen varit bataljon, istället för halvbataljon, hade det förmodligen inte varit något problem. Nu finns det varken politisk vilja, pengar eller rekryteringsunderlag för en bataljon över tiden.

Anonym sa...
9 maj 2010 23:03  

Det finns en påtaglig skillnad i levnadsstandard mellan länder i nord och syd. Sverige är en industrialiserad stat vars befolkning faktiskt vinner på denna ekonomiska obalans. Svenskt deltagande i vilka som helst insatser bör därför rimligen alltid ha som bakomliggande motiv att hålla "fronten" i den lågintensiva nord-sydkonflikten så långt från svenskt kärnland som möjligt. Den aktuella insatsen kanske inte kan ha högre ställda mål än att hindra eller försena radikalisering, rekrytering till militanta grupper osv.??

Tobias Wallin

Anonym sa...
9 maj 2010 23:34  

@ Tvångsförvaltning...

Tror du att det kommer att fungera lika "bra" med vår misskötta FM som med grekernas misskötta ekonomi Wiseman?

I slutändan är det väl ändå det misskötta landets medborgare som får betala - på ett eller annat sätt

Eller ?

Wiseman sa...
9 maj 2010 23:54  

Att tvångsförvalta en myndighet är säkerligen lättare än ett helt land. Men hur pass noga är det att följa de politiska styrningarna? Försvarsdepartementet har varit ytterst tydligt såväl när det gäller GLC/NOC som helikoptrar till Afghanistan. Resultatet här ändå uteblivit. Det ska tydligen enormt mycket till innan chefer byts ut.

Anonym sa...
10 maj 2010 15:39  

Stefan har helt rätt.
Ingen reporter kan ensam bevaka det som sker i Afghanistan så självklart är jag både glad, och stolt, över Terese som gör ett sådant lysande jobb.
/Johanne

Per A. sa...
10 maj 2010 21:21  

Guillous alternativ innebär väl i slutänden en regim till förväxling lik talibanerna...


Alltså samma slutresultat som verkar troligt med den nuvarande strategin och de nuvarande ekonomiska ramarna, fast med färre liv och mindre pengar i utgiftskolumnen.

Dave sa...
11 maj 2010 01:44  

Vi har skjutit oss i foten då vi nu inte kan rekrytera folk längre, att underlaget stadigt krymper. Sen denna Jan Guillou är enligt mig en landsförrädare efter vad han gjorde under IB affären.

Sen håller jag med att vissa så kallade journalister borde åka till afghanistan och på plats bilda sig en uppfattning om vad som pågår innan de fattar pennan nästa gång.

profanum_vulgus sa...
11 maj 2010 16:42  

JG:s alternativ för vad?
Det är väl bara att åka hem?

De journalister han refererar till har ju spenderat mer tid i Afgaland än Hildebrant och den andra krigsrunkaren.

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade