I Tyskland har en mycket tragisk företeelse börjat äga rum. "Fredsaktivister" och motståndare till kriget i Afghanistan har börjat förfölja och trakassera tyska soldater och deras anhöriga. Under de senaste 3 åren har 167 fall av trakasserier anmälts. Soldaten som intervjuas i inslaget nedan berättar om hur han blivit spottad på när han rört sig ute. Värre är att en av hans kollegor, som blivit svårt sårad i Afghanistan, fått sin bil uppbränd av aktivisterna. Den tyska motsvarigheten till ett veteranmonument har målats med grisblod. Att soldaterna känner avsmak för det bemötande de får i Tyskland är självklart, men de känner också stor vanmakt över att inte kunna göra något för att freda sina anhöriga.
I Sverige har vi som tur är inte samma otrevliga efterkrigshistoria som Tyskland med radikala terrororganisationer, i sin tur en slags kraftig motpendel till Hitlertysklands vansinne. Till skillnad från Tyskland har Försvarsmakten tagit det säkra före det osäkra och valt att endast presentera sina soldater i Afghanistan med förnamn på namnbrickor och i reportage, vilket är en klok åtgärd. Förr var hotbilden framförallt specialförband som i skymningsläget skulle likvidera nyckelpersonal som högre chefer och piloter. Idag är hotbilden framförallt icke-statliga aktörer som kan tänkas vilja använda sig av en asymmetrisk krigföring och påverka soldaterna där de är som svagast, nämligen på hemmaplan och hos deras anhöriga, vilket tidigare skett i bl a vårt västra grannland, Tyskland och i några enstaka fall även i Sverige.
Det är alltid lätt att skratta åt förebyggande säkerhetsåtgärder då det stora problemet är att man sällan får en direkt kvittens på att det fungerar. Fungerar åtgärderna blir det inte allvar av hotet. Vi får glädja oss åt att vi bor i Sverige och hittills varit förskonade från "opinionsbildning" av det slag som finns i Tyskland. Så länge det sker i form av Ofogs clownarméer och liknande, må det vara hänt, men ett scenario där AFA och liknande militanta politiska organisationer börjar "opinionsbilda" mot svenska militära internationella insatser är en mardröm.
Det värsta scenariot vore som sagt om icke-statliga aktörer började med en asymmetrisk krigföring i Sverige i syfte att neutralisera svenska militära insatser i deras intresseområden. Kan man undgå det, kanske det är ett litet pris att betala att inte presentera sig med fullt namn och undvika vara med på bild i media?
Intersektionalitetsteori – så fungerar det.
18 timmar sedan
5 kommentarer:
Jag kan i och för sig inte tala tyska och förstår inte videon, bara några ord hit och dit! Trots det så utgår jag från att det du säger och videon antyder är sant, och det medför att: Vänsteraktivisterna i Tyskland beter sig som SA-trupperna gjorde före, under och efter Hitlers makttillträde. Jag undrar om de inser det, hur lika dem är SA? Jag tror liksom du att efterkrigstidens "tyska" vänsterextrimism var och är en pendel som svänger tillbaka från Tysklands relativt moderna historia. Men när ska egentligen Tyskland anses ha sonat sina krigs- och folkbrott? Idag är de inte alls samma människor som de var på nittonhundratrettio-talet och under kriget, det är bara ett konstaterande. Och det trots den ekonomiska utpressning som segrarmakterna just nu försöker bedriva på det tyska folket, på institutioner som Daimler AG, Opel och tyska staten (för den som läser tidningen). Den som har tid kan läsa om den utpressning som äger rum här: http://rogerklang.wordpress.com/2010/05/23/daimler-ag-skakas-av-en-mutskandal/
Mvh Roger Klang, Lund Scaniae Sverige
Den videon är nog det sjukaste jag sett på länge!
Jag talade med en tysk major för ca 6 månader sedan som berättade att de sedan en tid tillbaka infört "politisk uppfostran" i Bundeswehr, enkom för att lära rbeväringen hur förbundsrepubliken är uppbyggd och hur lagar och förordningar kommer till stånd. Detta för att folk inte längre lär sig hur en demokrati fungerar, vilket videon också visar
@Roger: "Jag undrar om de inser det, hur lika dem är SA?" Knappast, på samma sätt som AFA och liknanden inte förstår hur lika de är nynazisterna.
Mot bakgrund av införandet av hållbar utveckling politiken, den pågående ekonomiska krisen och de politiska förändringar som krisen genererar är konfrontation med AFA m.fl. faktiskt snarast oundviklig. Nationell kompetens, kontroll av anslag i statsbudgeten, ska ju numera överprövas av EU:s institutioner. AFA är samtidigt inget annat än vänsterextremister som inte är nöjda trots att samhället kontinuerligt köper befolkningens lojalitet sedan åtminstone 1934 då staten började styra lönenivåerna med försäkringsersättning.
Så vad anser FM:s personal? Är det individuella löneläget en rättighet?
Jag föreslår att namnrullan för insatserna stämplas om så att vi som är restriktiva med våra namn av just nämnda anledning slipper bil uppringda av journalister så fort vi kommit hem. (Namnlistan är öppen att begära ut)
Skicka en kommentar