Omtag behövs i flyg- och sjöräddning

För snart tio år sedan fick Försvarsmakten order att avveckla den militära flyg- och sjöräddningen. Istället skulle den upphandlas hos privata aktörer av Sjöfartsverket, som ännu ett led i strävan att staten inte ska konkurrera med näringslivet. Det anses också bli billigare för staten att köpa in tjänsten. För Försvarsmaktens del innebar det också att man kunde minska antalet uppgifter till det fåtal kvarvarande helikoptrar som finns. Hade räddningsuppgiften kvarstått hos Försvarsmakten hade man aldrig kunnat lägga ner Hkp 4-systemet förrän Hkp 14/NH90 tagits i drift och Hkp 10 hade inte kunnat avdelas för Afghanistan. Det finns helt enkelt för få helikoptrar i Försvarsmakten.

Även den privata aktören Norrlandsflyg oftast sköter sin uppgift på ett bra och effektivt sätt ska man vara medveten om att den svenska flygburna räddningsförmågan dragits ner kraftigt sedan katastroferna med färjorna Scandinavian Star och Estonia. Om något tycker man ju att vi i Sverige borde ha lärt oss vikten av ett utbyggt och mycket omfattande räddningsnätverk. I fallet med den brinnande färjan Scandinavian Star, då 159 personer omkom, användes marina helikopter 4 till att lyfta ut räddningstjänst och släckutrustning till färjan, vilket är svårt att göra med dagens helikoptrar eftersom kravet inte har ställts från statlig sida. Betydligt färre svenska helikoptrar finns idag också att tillgå för räddningsändamål än då. Därför är det tur att dagens färjebrand inträffade på ett lyckligt ställe, där omfattande tyska och danska resurser finns att tillgå.

Som ett led i den under 00-talet förhärjande Långtbortistandoktrinen, finns förmodligen heller inget krav på någon nationell förmåga att lösa flygräddning vid höjd beredskap och vid försvar av Sverige. Det är svårt att se att Norrlandsflyg ska åta sig en sådan uppgift, då Norrlandsflyg idag står för den fredstida flygräddning som Försvarsmakten är beroende av för att kunna operera. Under tidigare beredskapsövningar har Försvarsmakten börjat upptäcka att saker man tidigare tog för givet och som var förhandlat i beredskapkontrakt, nu 10 år senare ej längre går att genomföra då kontrakten inte förnyats eller förmågan lagts ut på en civil aktör i vars kontrakt det inte skrivits in något om ofredstid.

Flyg- och sjöräddningen borde egentligen vara en uppgift för Kustbevakningen. Att överföra de malpåsställda Hkp 4 till Kustbevakningen, som Försvarsmakten tydligen aldrig kommer att återuppväcka, skulle vara en utmärkt grund för denna förmåga. Än finns det många tjänsteår att plocka ur dessa helikoptrar och gott om besättningar som aldrig kommer att flygas in på Hkp 14 eller 16, som läget ser ut idag. Överhuvudtaget skulle det vara intressant att se en utredning hur Kustbevakningen och Försvarsmakten kan samordnas bättre och dessutom Kustbevakningen och andra Östersjöstaters kustbevakningsorganisationer.


Att spara pengar genom att skära ner på förmågor fungerar alldeles utmärkt tills den dag då det kommer en svart svan. Då rullar istället huvuden.


SvD, Aftonbladet, Expressen, DN