Var smärtgränsen inte högre än 5? (uppdaterat 17/10 22.30)

Tyvärr har ännu en svensk soldat stupat i Afghanistan och två andra sårats. För militärer och för många andra kommer det inte som en överraskning. Det var en tidsfråga, men ändå lika tragiskt för anhöriga och kamrater.

Inte helt oväntat börjar nu återigen debatten om att afghansk demokrati inte är värd svenska liv, att Afghanistan är en förlorad sak, att den enda vägen är att dra tillbaka all militär och koncentrera sig på bistånd.


Sverige och övriga länder som utgör ISAF befinner sig i Afghanistan på ett FN-mandat utifrån FN-stadgans kapitel VII. Det betyder att mandatet är fredsframtvingande, inte fredsbevarande som i t ex Bosnien. Fredsframtvingande betyder att man med våld eller hot om våld ska kunna tvinga fram fred i ett konfliktområde. I fallet Afghanistan handlar det om talibanrörelsen och andra grupperingar utgör ett hot mot freden och framförallt mot den afghanska staten.

Det är ett riskfyllt uppdrag, där våld förekommer och kommer att förekomma. Det är därför soldater används och inte någon annan yrkeskategori. Att då, som många journalister, politiker och debattörer bli överraskade över att svenska soldater hamnar i strid, såras och stupar, är oerhört naivt. Hade det varit ett fredligt område hade vi överhuvudtaget inte behövt skicka just soldater. De svenska soldater som finns i Afghanistan är välutbildade och välutrustade och därför klarar de sig oftast helskinnade. De är också väl medvetna om de risker uppdraget medför och att oavsett hur välutbildad och välutrustad man finns risken att stupa eller såras alltid där så länge det pågår stridshandlingar.

Åtskilliga tusen svenskar har hittills tjänstgjort i Afghanistan. Den nytta som gjorts är svår att mäta, men man kan konstatera att sedan 11 september 2001 går 6 milj afghanska barn av bägge könen i skola, mot 900 000 pojkar tidigare. 85 % av befolkningen har tillgång till grundläggande sjukvård mot tidigare 9 %, företrädesvis män.

Det militära uppdraget går ut på att skapa säkerhetsförutsättningar, framförallt genom stöd till den afghanska polisen och militären, så att bistånds- och återuppbyggnadsarbete kan genomföras. Det är genom de civila åtgärderna freden byggs, men dessa är beroende av ett gynnsamt säkerhetsläge.

Under nästa år kommer USA att påbörja tillbakadragandet av den tillfälliga förstärkning av truppbidraget som man genomfört under det senaste året. I Sverige vill de rödgröna att vi ska påbörja tillbakadragandet av det svenska förbandet under nästa år. Samtidigt är det inplanerat en svenska förstärkning genom att tillföra 3 st sjukvårdshelikoptrar och spaningsuav:er. Ska man då dra tillbaka de skyttesoldater som genomför det egentliga säkerhetsarbetet ute i området genom att bistå afghanska förband? Ekvationen blir mycket märklig.

Den nu stupade vagnchefen och hans sårade kamrater deltog i en strid i det problemområde som ligger ca 4 mil väster om Mazar e Sharif. De afghanska styrkorna som stöttas av Sverige är duktiga och villiga, men fortfarande under lång tid framöver beroende av utbildning tyngre understöd från ISAF för att genomföra större operationer.


Den 4 november har Riksdagen att ta ställning till en förlängning av den svenska Afghanistaninsatsen. FN:s säkerhetsråd fattade i torsdags sitt beslut enhälligt om ett förnyat mandat för insatsen. Utgången i Riksdagen är mer oviss, då Socialdemokraterna inför valet övergav sin tidigare linje i förhandlingarna med Vänsterpartiet. Även Sverigedemokraterna är motståndare till en förlängning och vill istället koncentrera resurserna på det svenska försvaret. Men står det beslutet fast? Sverigedemokraternas främste militäre och säkerhetspolitiske talesman, den pensionerade FHS-läraren och överstelöjtnanten Stellan Bojerud, tar nu plats i Riksdagen som ersättaren för en annan föräldraledig Sverigedemokrat och han vill inte se ett tillbakadragande.


Är smärtgränsen nådd efter fem stupade svenska soldater? Det vore i så fall oerhört naivt. 1993 avbröts en pågående FN-insats i Somalia då 18 amerikanska soldater stupade i det som sedan blev boken och filmen "Blackhawk Down" när president Clinton brådstörtat drog hem det amerikanska bidraget. Hade vi haft samma problem med pirater från Somalia och inbördeskrig i området om en stark FN-insats kunnat fortsätta? Beslutet ledde också till amerikansk likgiltighet året efter vid massmorden i Rwanda som fick pågå ostört.

Att återuppbygga Afghanistan kommer att ta tid och det kommer att kosta många människoliv, men vad är alternativet? Ska landet lämnas åt totalt inbördeskrig och anarki, där krigsherrarna styr och civilbefolkningen som vanligt är den som drabbas?

Att framföra argumentet att Sverige ska dra tillbaka sin kontingent för att ytterligare en svensk soldat stupat gör man med naivitetens fåntratt på huvudet. Vilket budskap sänder detta till de som stupat, sårats och framförallt de som även i framtiden kommer att tjänstgöra i Afghanistan?


Media: FM, FM, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, Expr, Expr, Expr, Expr, Expr, Expr, Expr, Expr, Expr, Expr, Expr, Expr, Expr, Expr, Expr, Expr, Expr, Aft, Aft, Aft, Aft, Aft, Aft, Aft, Aft, GP, GP, GP, SVT, SVT, TV4, TV4, HD, VK, Dagen, SR, SR, SR

Bloggar: Chefsingenjören, Allan Widman, Morgonsur, Försvarsministern, Utrikesministern, Hammarberg,



Uppdatering 17/10 12.40: Socialdemokraternas utrikespolitiske talesman Urban Ahlin säger i en intervju med Ekot följande om gårdagens händelser:

"Urban Ahlin beklagar djupt att ytterligare en svensk soldat nu stupat i Afghanistan, men insatsen måste vara kvar, menar han. Och antalet stupade svenskar, oavsett hur det antalet kan tänkas växa, kan inte påverka politikernas ståndpunkt, säger han. – Att i dag ge en signal till talibanerna att vi politiker i Sverige inte var medvetna om riskerna när vi sände soldater till Afghanistan, och att vi skulle ompröva beslutet bara efter ett visst antal svenska soldater dödats skulle vara direkt kontraproduktiv. Det skulle snarare öka risken för de svenska soldaterna i Afghanistan, säger Urban Ahlin."

Den socialdemokratiska inställningen till en förlängning har alltså mjuknat något även om ett slutdatum 2013 fortfarande omnämns. Den tidigare socialdemokratiske ministern Jens Orback, numera ordförande i Olof Palmes internationella center, ställde sig i veckan bakom Alliansregeringens förslag om en förlängning av insatsen och avfärdade samtidigt den linje som hans eget parti intagit.


Uppdatering 17/10 22.30: Caroline Szyber och Frederick Federley har föreslagit talmannen att Riksdagen håller en parentation över Kenneth Wallin.

Allan Widman och Lars Ohly debatterar imorgon den svenska insatsen i Afghanistan i SVT Gomorron Sverige kl 06.50.