Idag läser man och hör att flera av landets ledande försvarspolitiker är oroade och kritiska till hur Försvarsmakten genomfört införandet av den den internationella arbetsskyldigheten. Framförallt oroas man över hur risken att införandesättet skapar en misstro bland personalen och ovilja att genomföra internationella insatser.
Samtidigt verkar det nu som om Försvarsmakten har ändrat den maximala insatsfrekvensen för förband från de 1:4 som tidigare omtalades (1) som maxfrekvens med 1:7 som önskad insatsfrekvens, i det underlag som de anställda hade att tillgå då man skulle fatta sitt beslut, till en nuvarande maxfrekvens på 1:3. (2)
Måhända har 1:3 alltid utgjort den maximala insatsfrekvensen, men den siffran har inte förmedlats till personalen. Många har däremot reflekterat över att 1:4 aldrig skulle hålla, framförallt inte för starkt eftertraktade och små förbandstyper som EOD, personskydd, MP, transportflyg, m fl.
ÖB mötte tidigare i veckan Officersförbundets ordförande i TV 4 Nyhetsmorgon efter att ordförandena för Officersförbundet och Reservoffficersförbundet skrivet ett öppet brev till ÖB. SvD kommenterade sedan ÖB:s svar som att "krigstillstånd råder mellan ÖB och officerarna". Anställda frågar sig istället varför inte officersförbunden agerade INNAN den 20 september som var deadline för att omreglera anställningen.
Faktumen kvarstår - internationell arbetsskyldighet är av nöden, men agerandet på vägen dit har varit under all kritik och har inte bidragit till att höja Försvarsmaktens anseende, vare sig i de anställdas ögon eller allmänhetens. Alla är förlorare.
(1) "Nuvarande förbandsstruktur medger, vid ett maximalt uttag, en insatsfrekvens5 om 1:4 för de stående förbanden och 1:7 för kontraktsförbanden. Det är dock viktigt att förbandens insatsfrekvens inte direkt omsätts till en individuell belastning. Den individuella personalomsättningen i kombination med att många insatser inte genomförs av hela förband innebär att insatsfrekvensen för den enskilde kan avvika jämfört med motsvarande för förband." - Försvarsmaktens inriktning för internationell tjänstgöring avseende personal, 2010-07-02
(2) "Försvarsmakten har inför beslutet den 2 juli samrått med arbetstagarorganisationerna. I beslutet om internationell arbetsskyldighet framgår att stor hänsyn ska tas till den enskildes privata situation om internationell tjänstgöring blir aktuell. Förbanden ska kunna lösa uppgifter internationellt med intervall om 6 månaders insats och minst 12 månaders tid hemma för de kontinuerligt tjänstgörande förbanden." - ÖB, "Därför står beslutet fast", Försvarsmakten kommenterar 2010-09-30
Irish Air Corps Orders Four Airbus H145M Helicopters
13 timmar sedan
49 kommentarer:
Oblagitoriefrågan är inte den enda frågan som upprör, men blev katalysatorn för ett stort uppdämt missnöje med hur FM:s ledning agerat under en rad. år. Som Chefsingenjören mycket riktigt påpekar i sin blogg så fanns dessa signaler mycket tydligt redan tidigt 2008:
"Efter redovisning av resultaten från medarbetarundersökning (MAU) 1 och 2 gjorde uppdragsgivarna Försvarsmakten och SACO Försvar, SEKO Försvar, OFR/S och OFR/O FM, bedömningen att det fanns behov av en ytterligare fokusering på målet att ”öka förtroendet för ledningen genom ett förändrat ledarskap” och då framför allt organisationens bristande förtroende för Högkvarteret och Försvarsmaktsledningen."
Fresker var också tydlig i TV4 -soffan att ATO varit villiga & beredda sedan 2004 att, i enlighet med försvarsberedningens rapport, förhandla om avtal för att möta obligatoriet för nyanställda fr.om. 2003 med avtal för resten av officerskåren.
Ledarskapet att stänga sig inne och inte lyssna eller medvetet feltolka all kritik har inte fungerat något bra. Mellancheferna har idag allt svårare att förklara & försvara ledningens agerande för första linjens chefer och medarbetarna.
Signalerna om att politikerna är oroliga för FM:s framtida möjligheter att lösa sina uppgifter är tyvärr befogade.
Jag måste erkänna att jag har svårt att uppröras över reservofficerarnas situation. De har utbildats - i de flesta fall för ganska länge sedan - för att i krigstid tjänstgöra i en organisation som inte längre existerar. Det finns inga krigsförband och därmed inga uppgifter för flertalet reservare. En del kommer behövas i det nya insatsförsvaret och vi kommer behöva rekrytera och utbilda nya reservare. Men bra många reservare borde vi kunna göra oss av med.
Och vad är det egenligen de är så upprörda över? De flesta har ju inte haft något med FM att göra på flera år och det har ju inte hörts några ramaskrin över det.
De kan ju fortfarande tillåtas ha uniform vid högtidliga tillfällen och de som verkligen är intresserade av att syssla med militär verksamhet har ju Hemvärnet, där lär RO behövas i framtiden.
@Wiseman
Jag är ganska säker på att ÖB avser den inriktning om spärrtid som nämnts när han skriver 6 månaders insats och därefter minst 12 månader hemma. Det ska sannolikt inte tolkas som att en högsta insatsfrekvens skall vara 1:2.
Det får man hoppas.
@Wiseman igen.
Ytterligare en sak. Du blandar ihop hur siffrorna om insatsfrekvens ska tolkas. 1:2 innebär 1 del insats och 1 del hemma. Om man nu tolkar ÖB som du gjorde, vilket jag i och för sig är ganska säker på är fel, så skulle det innebära 1:3 och inte 1:2 som du skrev.
CS: Tyvärr råder det även oenighet på andra håll, även i HKV, om tolkningen av siffrorna. Är det fyra eller tre perioder hemma som avses med 1:4? Inriktningsdokumentet gäller förhoppningsvis.
Ändrar så att samma system används i inlägget.
Anonym 12:16 har ju helt rätt. Vi har för många reservofficerare som tjänstgör för lite. Dessutom finns det bara ett behov av 2500 st i framtiden.
Jag förstår heller inte vad deras ordförande Holmgren oseriöst ylar om i ett öppet brev till ÖB. En reservare kan ju inte bli inkallad och är han frivilligt inkallad så är det kanske just för att han frivilligt VILL tjänstgöra utomlands. Han kan ju dessutom säga upp sig även om han är inkallad och till skillnad från oss, återgå till sitt civila jobb. Jag kommer på måndag ringa runt till några RO som jag känner. Jag misstänker att de inte alls tycker obligatoriet är något konstigt. Reservarna behövs men bara de som vill tjänstgöra med oss andra.
Sedan till vårt kära fack OF. Information om obligatoriet finns ju publicerat på OF:s hemsida liksom vilken strategi OF ledningen kommer att välja redan i februari. OF ville att vi skulle få extra betalt innan ÖB gick till verkställighet - varför det? Nu har Fresker & Co gått på en mina och målat in sig i ett hörn vilket han säkert är väl medveten om. ÖB har ju sin fulla rätt att besluta vilket han gjort med tydlighet. Det är ju han som är myndighetschefchef. ÖB och OF bestämmer ju inte tillsammans.
Jag vill inte ha mer betalt. Jag vill ha bättre försäkringar (helst bara EN) och bättre efterlevandeskydd och det ligger vad jag förstår som punkter i kommande förhandlingsplan och det tror jag säkert kommer att behandlas positivt av arbetsgivaren.
Jag tycker OF:s och Reservofficersförbundets öppna brev till ÖB får oss officerare att framstå som att vi inte vill tjänstgöra utomlands och göra vårt jobb. OF (och även Holmgren)bör nog läsa sin egen text i sitt öppna brev - men med den lilla justeringen: Vi vill därför uppmana (OF) att kanske fatta det svåraste av beslut – att erkänna sitt misstag och medge att den här frågan kan lösas på ett mycket smidigare sätt – och med ett bättre resultat.
Ja, det förekommer alla möjliga tolkningar kring siffrorna men i alla officella dokument, som jag har sett, är de desamma. Jag förutsätter att inriktningsdokumentet gäller tills vidare.
Du glömde förresten att ändra siffrorna i tredje stycket.
Det finns ett klart samband mellan insatsfrekvens och hur personalen mår rent psykiskt. Bara i Fort Hood har man haft fyra självmord under en vecka.
http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2010/09/30/AR2010093006646.html
Det finns all anledning att ta frågan om insatsfrekvens på allvar även i Sverige. Robert Gates har adresserat problemet och nu väntar vi på att ansvarig svensk minister skall yttra sig i ärendet. Allt går inte att backa av på ÖB och Försvarsmakten.
http://chefsingenjoren.blogspot.com/2010/10/ur-fas-ar-tiden.html?
@2 oktober 2010 12:16
RO är fortfarande en del av försvarsmakten, och då skall dom tillfrågas.
Att försvarsmakten inte nyttjat dom är en helt annan sak..
Att RO ubildades en gång i tiden för en annan org innebär inte att dom har fått annan utbildning under tiden samt kan ställa om om så krävs.
Eller måste samtliga som ska ingå i ny org genomgå GSU osv...????
/Tinhead
Det är väl inte bara RO som fått utbildning och tränats i invasionsförsvaret? De flesta (alla?) som nu tvingats skriva på är ju halvgamla officerare som gjorde lumpen och utbildades till officerare när det fortfarande var eldöverfall på ryska pansarförband, motanfall för att kasta tillbaka honom i Östersjön osv som gällde.
Anonym 12:16 och Huginn og Muninn:
Bra inlägg båda två!
Holmgren är en pajas och är ute i ogjort vatten! Även om det finns användbara reservofficerare så är huvuddelen av sveriges reservofficerare antagligen bara en belastning för FM.
De (vi) är utbildade i en annan tid, för andra uppgifter och utlandsobligatoriet kan heller inte uppfattas som samma hot som YOFF upplever.
För egen del svarade jag JA för att jag känner att jag både vill och har möjlighet att göra en insats.
Men, jag har tillräcklig insikt om både uppgifter och egen förmåga för att inse att det skulle vara direkt oansvarigt av FM att ens överväga att skicka mig med vapen i hand till t.ex Afghanistan.
Föreslår en successiv skrotning av reservofficerskonceptet.
Wiseman undrar varför officersförbunden inte agerat innan den 20 september. Det är en missuppfattning, det uppkomna läget är snarare en förlängning på tidigare diskussioner. Samtliga arbetstagarorganisationer har aktivt arbetat för att påverka och förmå arbetsgivaren att istället lyfta underliggande frågor före införande av den internationella arbetsskyldigheten, dvs. vilka villkor, försäkringar, stöd till anhöriga m.m. kommer att gälla. Arbetsgivaren har valt att inte ta den dialogen med arbetstagarorganisationerna, dvs. lämnat oenighet vid både lokal och central förhandling och framhärdat i att införa den internationella arbetsskyldigheten. Det vi nu ser lyftas fram i media är snarare en konsekvens av arbetsgivarens ovilja att ta dialogen med medarbetarnas organisationer.
När det gäller reservofficerarnas situation är det naturligtvis så att många utbildats för länge sedan och i takt med en minskande krigsorganisation har antalet övningstillfällen och därmed en viktigt möjlighet att vidmakthålla den militära kompetensen sjunkit. Här påstår ANONYM att behovet av reservofficerare är litet i det framtida försvaret. Tittar man på målbilden av det framtida försvaret så blir bilden en helt annan. Den förstärks också av att det politikerna beställt är ett försvar där en stor andel är reservister. Behovet kommer alltjämt att finnas. HUGINN och MUNNIN lyfter fram ett annat problem som inte diskuterats i tillräcklig omfattning. Det handlar om antalet reservofficerare i insatsorganisationen. De tal som florerar rör antal befattningar och inte antalet personer och den övergripande slutsatsen är att i ett reservistsystem kommer antalet personer att behöva vara (betydligt) fler än antal uppsatta befattningar. Därför kommer reservofficerare att behövas även i det framtida försvaret. Till det kan läggas att myndigheten inte på långt när förmår fylla antalet platser på planerade reservofficersutbildningar. Vilket gör att under överskådlig tid, bortom införandet av den nya insatsorganisationen, kommer myndigheten ha ett behov av att använda sig av de reservofficerare man redan har.
HUGINN och MUNNIN lyfter fram att många RO inte skulle tycka att det är konstigt med en internationell arbetsskyldighet. Det är säkert så, samtidigt som många RO med största sannolikhet också är van vid att arbetsgivare och arbetstagare lever i en ömsesidighet och inser fördelar med att föra konstruktiva dialoger när det gäller svåra saker. Sedan kan man ju alltid hävda att arbetsgivaren leder och fördelar arbetet, visst, men vill arbetsgivaren framstå som den goda, attraktiva och intressanta arbetsplatsen som jag förutsätter att FM vill vara så kommer den uppkomna situationen i ett annat läge.
Johan Holtström
Ordf. Arbetstagarutskottet Reservofficerarna
Johan Holtström: Tack för intressant kommentar.
Visst har förbunden fört dialog med Försvarsmakten tidigare. Det faller sig helt naturligt. Däremot finns det många som är besvikna på att förbunden inte tog till den slägga m/ större som det öppna brevet utgjorde, förrän deadline redan var passerad. I mitt tycke berättigad kritik.
Att MBL-förhandlingar slutar i oenighet är mycket graverande. För 30 år sedan hade detta resulterat i stora rubriker. Dock inte idag, när majoriteten av de anställda inte ens vet vad MBL är.
Reservofficerarna fyller en ytterst viktig funktion som Försvarsmakten på senare år inte har förmått och förstått att använda. Behovet lär inte minska på sikt utan snarare öka. Det är svårt att se att vi kommer ens att landa på den mängd heltidsförband som idag visioneras.
@Holtström
Du har fel ang. kopplingen befattningar och personalvolym.
Antal befattningar är det samma som personalvolymen.
En rad - en människa.
ATO tycks ha vaknat sent, allt för sent. Man tog inte striden då och förlorade.
Att soldater och sjömän kan vara anställda mer än två år är resultatet av förhandlinager mellan parterna, om inte jag missuppfattat något. Här hade vi chansen att ställa krav på något i utbyte. Inte lätt att förhandla när man spelat bort korten och bara sitter med lankor kvar.
Av 9000 reservare behövs i nya organisationen 2500. Jag tror nog myndiheten klarar sig alldeles utmärkt utan att behöva ta hänsyn till det fåtal som inte är intresserade av utlandstjänst, Holtström.
"Jag förstår heller inte vad deras ordförande Holmgren oseriöst ylar om i ett öppet brev till ÖB."
15 minutes of fame, kanske? Trist bara att han förstärker alla de fördomar som redan finns om reservare.
ATO är för fega. Det borde ha sagt upp ett antal avtal direkt när förhandlingarna bröt ihop om obligatoriet. Då hade det blivit en reell konsekvens. Nu är det bara obekvämt och det skiter högre officerare i, de får sin lön och sina befordringar ändå. Se, det finns inget vinstintresse eller resultatorientering i FM.
Ja vi blev nog helt lurade när vi gick med på att acceptera soldatavtalet. vad fick vi ist? inget!!! vi fick ett brev med hot om avsked.
Så till Officersförbundet vill jag bara säga
GE INTE upp ngt i de stundande arbetstidsförhandlingarna.
@Holtström. Bra att det finns någon bland reservofficerarna som i alla fall seriöst debatterar och försöker förklara utan att kommendera orimligheter till ÖB.
Jag hittar dock två saker i din text som jag vill kommentera. Det ena är att arbetsgivaren inte vill förhandla om underliggande frågor. Det är ju här ATO begår den taktiska missen och döljer sanningen. Arbetsgivaren vill visst göra det men EFTER att vi skrivit på obligatoriet. Eftersom Du ingår i reservarnas arbetstagarutskott så vet du mycket väl att detta med försäkringar och anhörigstöd inte är så lätt att förbättra av dels rent juridiska orsaker dels med hänsyn till andra myndigheter exempelvis MSB. Lyssnar man på motparten så finns ingen motsättning. Men förhandlingstaktiskt har ÖB gjort rätt. Han ställer EN FRÅGA som ger två svar. Att blanda in annat vad det än må vara i förhandlingen FÖRE obligatoriet försenar ju bara processen. Det kan ju vara bra någon gång om ATO tänker sig in i ÖB:s situation och inte bara suboptimerar vår egen. Man skall ju för att slå en motpart tänka som motparten.
Däremot har Holtström rätt vad avser behovet av RO. Det stämmer som @anonym 21:09 skriver. Organisationen är byggd och beräknad på EN befattning – EN person. Men så fungerar ingen större organisation. Det måste finnas en redundans både bland heltidstjänstgörande och tidvis tjänstgörande officerare. Redan idag är väl i snitt 5-6% av organisationen borta pga. föräldraledighet, semester, studier, tjänstledighet bemanningsuppdrag etc. Därför delar jag @anonyms 21:09 uppfattning att ATO antingen har vaknat sent eller missat denna fråga.
Men att göra som PELLEFANT föreslår att skrota RO-systemet är varken realistiskt eller önskvärt. Notera att inget parti vill ha en yrkesarmé – inte jag heller. Yrkesskickliga officerare och soldater är en annan sak. Jag har sett många bra reservare utomlands med vapen i hand.
Fast @anonym 22:58 slår nog huvudet på spiken med Holmgrens " 15 minutes of fame". Undrar om OF och reservarna nu gått ihop? Jag har inte läst om det i alla fall. Men jag vill inte ha in dem i OF.
Efter att maktens arrogans uppvisat sitt fulaste av trynen när - för att tala med Orwell – ”Napoleon och hans fårskock” nu manifesterat sin slutliga ståndpunkt i arbetssskyldighetsdebaclet riskerar nu försvaret, för lång tid framöver, lida betydande varumärkesförlust.
Det för politikområdet ansvariga statsrådet har hitintills avstått att adressera problemen.
Likt orkestern som fortsätter spela när Titanic går under väljer han fortsatt att, i syfte att få lögner att låta som sanning och att ge ett sken av soliditet till vinden, atonalt, monotont och asteniskt upprepa mantrat: ”tillgängligt, flexibelt, användbart, tillgängligt, flexibelt, användbart…”
Vilken ståndpunkt intar ny- och omvalda parlamentariker i dessa avgörande frågor?
Kan regeringen fortsatt ha förtroende för en myndighetschef som så flagrant utövar dysfunktionellt ledarskap?
Kan konungariket Sverige, i tider av tilltagande hot, ha en överbefälhavare som inte har officerskårens fulla förtroende?
Det är hög tid för en REBOOT av försvarsmaktssåpan.
EXIT; Göransson. EXIT; Tolgfors.
ENTER; det sunda förnuftet…
@ Huginn och Muninn
Visst är det fel att kräva högre lön!? Eller är det inte det?!
Ett obligatoriskt internationellt tjänsteåtagande för mig innebär definitivt en typ av jour under mitt arbetsliv. Varför skall inte detta synas på lönen?
Jag ser mig inte alltid som korsriddare som gör detta för "the good cause" och jag har en familj att försörja. Jag anser att din kommentar och Försvarsmakten som AG inställning underminerar lönesättningen för det vi är tänkta att göra. Denna löneglidning kommer inte minst att synas på de soldater som skall åka i framtiden och det är det som kommer göra vårt jobb till ett lågstatus arbete i framtiden.
Problemet är att när man sjösätter detta obligatorium rakt över hela arbetstagarlinjen är att man inte har råd att höja de löner som verkligen behöver stöttning , för de personer som verkligen är tänkta till att göra insatser internationellt.
Jag är trött på kommentarer som "Ställ in er i ledet!" och "Det här är Försvarsmakten inget j-a dagis!"
Ja! ÖB ord är lag men en seriös lönesättning som ser till att spetskompetens bibehålls i firman är grundläggande för att statusen på yrket i alla fall skall bibehållas och inte sjunka än djupare ner i dyn!
/BLANK
Till OFFICERSFÖRBUNDET vill jag bara säga:
Glöm inte bort VEM som betalar styrelsens löner.
Glöm inte bort för vems skull ni får betalt
Glöm inte bort vems intressen ni ska ta tillvara
Själv håller jag på att glömma VARFÖR jag betalar pengar till er varje månad - det enda jag kommer ihåg är förmånliga försäkringar (men det finns å andra sidan fler fackförbund...)
Glöm inte bort att det är de civilanställda som kommit mest i kläm. Varför skall en ekonomiassistent 55+ behöva kryssa JA? OK, det är osannolikt att det någonsin blir aktuellt med internationell tjänst men varför då kallsinnigt hota med sparken?
/x
@Blank
Håller med i det du skriver, men lågstatusyrke i framtiden? Officersyrket har varit ett lågstatusyrke åtminstone de senaste 30 åren.
Tjaha... bra att man även diskuterar vad en reservare vill och inte vill. Jag är numera reservare och ändå inne ofta som instruktör bla i stabsmetodik.
Finns för övrigt ofta ett antal reservare inne som övade och jag kan inte seriöst säga att de skulle vara speciellt mycket sämre på jobbet än YO.
Så jag har en annan frågeställning här, om man lyssnar på en del av de som kritiserar kåren av reservare ( med argument som att många är äldre och utbildade för invasionsförsvaret mm.. ) så ÄR det väl så att huvuddelen av YO är i samma läge? Det kan nog föras fram kritik där också tror jag.
Så ett obligatorium bottnar knappast i att man vill skicka ens en majoritet av anställda till utlandet. Visst vill ÖB och hans stab ha handlingsfrihet om det skorpar till sig... men det kan man nog uppnå med helt andra medel. Jag lyssnar runt och hör en del kritik även mot arbetsgivarens personaltjänst... att i det läget kritisera reservare framför YO får i min bok bara fingrar att peka tillbaka till den klagande. Vore som att klaga på de civilanställda också, varför åker inte en ekonomichef ut istället för en YO eller en RO? Så svaret är givet, alla är inte fäiga eller motiverade oavsett vad man svarat i enkäten nu... Det står heller inget i riksdagsbeslutet som man refererat till om en utökad skyldighet att tjänstgöra utomlands.
Visst ska ATO förhandla men alla som är insatta i detta skeende hör att det nu i flera år inte funnits förtroende mellan parterna. Då blir det kanske släggan från ÖB men det bästa argumentet jag hört är väl att en äldre officer ska kunna titta en yngre i ögonen? Jaha? Som om alla äldre är aktuella att åka ut? Speciellt överstar och upp?
NÄ... argumenten för obligatoriet lämnar mig ganska omotiverad. Och debatten likaså. Detta är ett myndighetsbeslut från ÖB helt enkelt. Ser inte direkt att myndigheten polisen skulle besluta samma sak. Ser inte heller ett obligatorium för sjuksköterskor eller lärare. Fast de kan göra en god insats i utlandet... Så det är mer säkerhetspolitik vi talar om än effekt.
/ Reservaren modell ny fast gammal.
Det är glädjande att det öppna brev som jag och Lars Fresker skrev till ÖB har lett till debatt. Debatten är nödvändig och den är viktig.
Låt mig börja med att säga att jag svarat ja till omreglering av mitt avtal. Jag har tjänstgjort utomlands tidigare och är beredd att göra det igen.
Vi reservofficerare är inte emot utlandstjänstgöringen i sig, tvärtom. Det har aldrig varit några problem att få RO att tjänstgöra, varken här hemma eller internationellt. Däremot har allt för många varken erbjudits tjänstgöringsmöjligheter eller fortbildning.
Allt för många av mina kamrater i reservofficerskåren kan också vittna om total avsaknad av information och kommunikation från Försvarsmaktens sida de senaste 10 åren.
Återigen andra har fått fylla i enkät efter enkät om hur de önskar tjänstgöra utan att få någon respons tillbaka.
Att över 5 000 RO inte svarat är till dels felaktiga adresser, men också i stor utsträckning ett tecken på den frustration som många känner över hur de under lång tid behandlats.
Att påstå att vi från förbundets sida inte har agerat är direkt fel.
Vi har på många olika sätt under lång tid försökt uppmärksamma Försvarsmaktens ledning på de bekymmer som finns bl. a när det gäller behoven i förhållande till tillgången på bl. a RO. Vi har också påtalat riskerna med att vi under mer än ett halvt decennium inte genomfört någon grundläggande RO-utbildning.
Det är sant att vi har drygt 9 000 RO. Behovet är 2 500 befattningar i den nya insatsorganisationen. Det är dock också sant att endast 800 RO är under 35 år och höjer vi gränsen till 40 år finns det ca 1600 RO att tillgå.
Vi är självfallet - vilket jag vid alla möten med FM signalerat - intresserade av en konstruktiv dialog om hur vi Reservofficerare kan bidra till ett starkt och flexibelt försvar här hemma och internationellt.
Dock, när mer än hälften av reservofficerarna väljer att inte svara ja, då är något fel och vi måste få upp frågan på agendan.
Med vänlig hälsning
Jörn Holmgren
Ordförande i Reservofficerarna
@Reservaren
Det handlar inte om själva utbildningen reservarna har fått, utan systemet de ingick i. Reservare var till för att bemanna tjänster i ett värnpliktsförsvar. Alla dessa förband finns inte längre kvar och då finns inte heller plats för 9000 reservare. Det är inte det att vi skall göra oss av med alla reservare för att deras kunskaper är irrelevanta. Själv tycker jag de kan få fortsätta vara kaptener och majorer om de nu vill det, så länge det inte kostar några pengar. Pengar behöver vi istället för att satsa på de 2500 reservare som skall finnas i den nya organisationen, så att de är välutbildade och deras kunskaper uppdaterade.
Vad jag har lite svårt med är att reservare nu högljutt kastar sig in i debatten om obligatoriet. Det är klart att de har rätt att ha en åsikt, men när de framställer sig själva som potentiella 'offer' går det för långt. Allt de riskerar är ju att inte längre bli inkallade till tjänstgöring som de i en majoritet av fallen ändå inte blir inkallade till.
Kanske vanliga värnpliktiga skall ge sig in i debatten de med? De kan ju trots allt kallas in till tjänstgöring (ja, det finns kategorier som kallas in utan allmän mobilisering) och då rimligtvis borde omfattas av obligatoriet. Tänk att bli inkallad på repövning och helt plötsligt befinna sig i Afghanistan! Jag tror bestämt hela Sveriges manliga befolkning måste börja skriva öppna brev till ÖB.
Bäste anonym,
Jag delar din uppfattning att vi nu lever i en ny tid med nya och förändrade krav på de som ska vara verksamma i det som ÖB kallar hela Sveriges Försvarsmakt.
Vi har därför i våra samtal med företrädare för Försvarsmakten velat få till stånd en diskussion om hur vi på ett bra sätt ska kunna bemnna dessa 2 500 befattningar.
Bl a har vi pekat på behovet av återupptagen grundläggande RO-utbildning.
Det ska bli intressant att se vilka kategorier bland RO som inte har tackat ja. Det kan mycket väl vara så att det är yngre RO som tröttnat. Är det så står vi inför stora problem. Inom kort lär vi ha svaret.
Med vänlig hälsning
Jörn Holmgren
Det handlar inte om själva utbildningen officerarna har fått, utan systemet de ingick i. Officerare var till för att bemanna tjänster i ett värnpliktsförsvar. Alla dessa förband finns inte längre kvar och då finns inte heller plats för 9000 officerare. Det är inte det att vi skall göra oss av med alla officerare för att deras kunskaper är irrelevanta. Själv tycker jag de kan få fortsätta vara kaptener och majorer om de nu vill det. Nya pengar behöver vi istället för att satsa på de 2500-5000 officerare som skall finnas i den nya organisationen, så att de är välutbildade och deras kunskaper uppdaterade.
Vad jag har lite svårt med är att officerare nu högljutt kastar sig in i debatten om obligatoriet. Det är klart att de har rätt att ha en åsikt, men när de framställer sig själva som potentiella 'offer' går det för långt. Allt de riskerar är ju att bli inkallade till tjänstgöring som de i en majoritet av fallen ändå inte blir inkallade till.
/ Reservofficeren modell ny fast gammal och gillar fortfarande debatt
Instämmer med en del skrivare.
AVGÅ ÖB! Förtroendet är förbrukat!
@Jörn
"Har man inte information, så söker man information" är ju en härlig gammal 'militarism'.
Nej, men allvarligt. Hur kommer det sig att vissa reservare som du säger klagar på brist på information, kommunikation och möjligheter att tjänstgöra - samtidigt som andra reservare mycket väl klarar av att söka information, kommunicera med sina förband och tjänstgöra så mycket de bara orkar?
Bara genom att titta på min egen professionella och privata krets så kommer jag till följande slutsats, som säkert kan vara fel:
De reservare som är seriöst intresserade av sina förbands nuvarande verksamhet - vilket i stort sett uteslutande är internationell verksamhet i någon form - får den uppmärksamhet de behöver.
Snarare är det de reservare som antingen medvetet eller omedvetet vill att 'allt skall vara som förut' som upplever att de ignoreras. De går och väntar på nästa KFÖ och tillräckligt med timmar för att få gå majorskurs eller vad det nu kan handla om. De är helt enkelt inte medvetna om hur verksamheten innanför grindarna ser ut idag.
Jag vet inte om det är ett så stort problem att så få reservare har svarat på ÖB:s brev. För att vara lite raljant: det räcker ju faktiskt med att 2500 svarar ja.
Det kommer bli en intressant framtid för alla oss anställda. Jag har varit ute vid fem tillfällen i internationell tjänstgöring och kommer om ett år åka igen. Jag tillhör den kategori som kommer ha en hög insatsfrekvens som det ser ut. I alla fall om man lyssnar till förbandet. Ut varje år, frågan är bara hur mycket. Som det ser ut nu lämnar jag min nyfödde efter bara någon månad. Frågan är hur ofta det kommer att bli sen.
Det känns som att försvarsmakten vill efterlikna andra nationer som GB och USA. FM har visserligen förmågan att bara implementera de delarna som ställer krav på den anställde och inte på organisationen. Pensionsåldern höjs, lönen står still och ända ställs det mer och mer krav på oss. När kommer FM ge tillbaks något till oss.
Jag har lovat min fru att när vi har barn och jag måste åka skall hon kunna gå ner på 50% för att orka ta hand om allt hemma. Jag har bara svårt att motivera varför jag då skall åka. Jag tänker så här:
Min fru får 50% lägre i lön, hennes karriär blir lidande, hon får dessutom sämre pension av att jobba mindre. De extra pengarna jag tjänar av att åka iväg kommer gå direkt till hushållet och kommer bara täcka den inkomstförlusten min fru får. Så varför skall jag vara borta när vi i slutändan får mindre pengar och jag är borta från familjen med de risker det innebär. Och det är bara att inse med en insatsperiod på 1:3 (eller 1:2 beroende på vad som var rätt) har jag inte en familj kvar så länge till.
Senast jag kom hem blev jag smått irriterad av att inse att jag är tvungen att ta ut semestertid för att vila upp mig efter insats. För inte är det väll bara jag som är trött och sliten efter att ha varit borta. Den första veckan sover jag och vecka två används för att komma tillbaks till hushålls sysslor, skapa ett socialt liv igen, mm. När skall den tiden räknas in som arbetstid och inte semester?
Nu låter jag bitter, men saken är den att jag har inget emot ett obligatorium så länge min familj får någonting för det. För varje insats blir jag tröttare, för varje insats blir familjen tröttare och för varje insats blir det farligare. Det är en sak som kommer bli spännande. När jag har barn kommer jag slåss för att åka under våren - så jag kan vara hemma över jul, nere när det är som minst farligt och komma hem lagom till barnens födelsedagar. Vi kommer börja slåss om när på året man skall åka för det är bara att inse att sommaren är trots allt farligast där borta.
Var det 8 av 10 officerare som kunde tänka sig att byta jobb? Jag kommer säga upp mig den dagen jag skall åka och frun säger nej. Jag tror många fler kommer göra det. Fler vakanser, fler snabba krav på att åka = fler som slutar. Kan bli en spännande spiral. Men på det sättet blir det enkelt för FM att bli av med äldre officerare, skicka dem på två insatser med kort mellanrum och han kommer säga upp sig själv. Enkelt, för inte kommer jag ha en insatsfrekvens på 1:3 fram till pension om drygt 30år. Kan någon säga mig på hur FM räknar? Är det med dagens personalmängd i utlandet aeller är det med regeringens vilja på dubbelt så många som idag? Kan det betyda att om vi ökar antalet folk i insats till viljan så blir det 1:2 (6månader ute, 6 månader hemma)?
-spännande framtid
Nu börjar bollen röra sig i rätt riktning för att kunna leta efter ansvarstagare. Fyra politiker som deltog i försvarsberedningen 2004 skriver på SvD Brännpunkt idag:
"Redan 2004 skrev den Försvarsberedning som vi var ledamöter i om vikten av att "internationell tjänstgöring skall vara ett obligatorium för officerare" (Ds 2004:30). Försvarsberedningen skrev också i denna rapport att om inte Försvarsmakten, inom ramen för sitt delegerade arbetsgivaransvar, inom en snar framtid kan lösa frågan om internationell tjänstgöringsskyldighet och andra anställnings- och tjänstgöringsfrågor bör statsmakterna överväga en nödvändig författningsreglering. Försvarsberedningen anförde vidare att ett villkor för befordran bör vara att ha tecknat ett anställningsavtal som inkluderar tjänstgöringsskyldighet vid internationella insatser."
2004 ger försvarsberedningen denna tydliga vägvisning. Vad gör ÖB & FML ? Huvudet i sanden ! Yrvaket 2009, lagom till semestern, förväntas de som redan är antagna till nivåhöjande utbildning omreglera sin anställning, utan att veta till vad ?
Ett år senare samma yrvakenhet, nu med samtliga anställda, och lika lagom till semestern. På sex år har ÖB & FML inte lyckats hitta en smidig väg framåt till det oundvikliga och självklara obligatoriet. Själv befordrades jag senast 2008 och då fanns inga krav på omreglering av anställningsavtal. Jag var något förvånad kan jag säga...
Om FM:s ledning redan 2003/04 hade påbörjat den resa som beredningen gav inriktning för genom att så som föreslogs kräva omreglering vid befordran, som då naturligt inneburit omreglering inför nivåhöjande utbildning, och om FM:s ledning krävt omreglering vid placering i insatsförband samt på vissa "sexiga" befattningar - så hade sannolikt inte detta burdusa hot om uppsägning behövts. Tillräckligt många med obligatorie hade funnits att tillgå och de "gamla & trötta" som fyllt viktiga funktioner under invasionsförsvarets period kunde under värdiga former och utan hot om uppsägning ha fasats ut över en viss tid.
Det finns en sak i denna debatt som är glasklar - det är inte obligatoriet i sig som upprör - det är den bristande planeringen och den klumpiga hanteringen av ärendet som får FM:s medarbetare att fördjupa misstroendet för sin ledning.
På min flaska med saft står 1:5 vilket betyder 1 del saft och 5 delar vatten.
Enkelhet.
Kanske kan vara nått för informationsoperationerna mot egen personal?
@Reservofficer modell ny
Till viss del har du förstås rätt i det du 'säger', fast helt rättvist är det inte att byta ut ordet reservofficer mot officer i mitt inlägg.
En stor del av min poäng är nämligen att 'uppsägning' inte gör särdeles stor skillnad för reservofficeren som ändå inte tjänstgjort på 10 år och vars kontakt med FM begränsats till utsändandet av en kalender varje år.
Yrkesofficeren däremot blir ju av med sitt jobb. Det är lite allvarligare och mer svårgörligt.
De flesta länder med "reservistsystem" har insett att man inte kan ha ett system med en individ = en befattning. En systemredundans på 2-4 synes vara legio för att säkerställa ett reellt nyttjande.
Med ovanstående resonemang behövs det inte 2 200 RO för att bemanna 2 200 befattningar (i insatsförbanden) utan minst 4 500. Om 5 000 RO sägs upp efter att inte ha tagit del av sin blanketter har Sverige redan torpederat hela det nya personalförsörjningssystemet.
Man kan också fundera på systemredundans för övriga reservister. Det verkar väldigt osäkert att dimensionera antalet tidvis tjänstgörande soldater med mera efter antalet befattningar.
"Snarare är det de reservare som antingen medvetet eller omedvetet vill att 'allt skall vara som förut' som upplever att de ignoreras. De går och väntar på nästa KFÖ och tillräckligt med timmar för att få gå majorskurs eller vad det nu kan handla om. De är helt enkelt inte medvetna om hur verksamheten innanför grindarna ser ut idag.
Jag vet inte om det är ett så stort problem att så få reservare har svarat på ÖB:s brev. För att vara lite raljant: det räcker ju faktiskt med att 2500 svarar ja."
Ovanstående var bland det mest korkade jag läst hos Wiseman.
Att insinuera att alla RO väntar på majorsutnämning och kanske undrar när Smålandsbrigaden ska öva nästa gång visar att du inta alls förstår allvaret i situationen. Eller menar du att några tusen chefsbefattningar i IO14 bara kan negligeras?
@Sinuhe
Torpedera är väl att ta i. Det kommer ta tid innan alla förband förväntas vara färdiga och nu kommer reservare börja utbildas igen. Mycket beror naturligtvis också på vilka det är som har svarat ja, men jag hoppas och tror faktiskt att det är lite yngre förmågor som är genuint intresserade av utlandstjänst.
Vidare finns det andra 'vägar' till reservofficer. YO som säger upp sig kan stanna kvar i reserven. Det finns nu även möjlighet för civila med åtråvärd kompetens att gå en kortare utbildning.
Nej, reservare och deltidssoldater tror jag inte vi kommer lida brist på i framtiden. Svårare blir det att få bra folk att jobba med det här på heltid.
@Anonym 21:03
Frågan är väl om detta alls är ett heltids/livstidsjobb?
@Sinhue
IO14 har inga extraplatser för redundans.
En befattning - En individ.
PROD-org har befattningar som inte inanspråktas för insatser men de är förbehållna folk som dagligen tjänstgör i FM.
@Sinhue
Korkat blir det om man inte läser ordentligt. Det insinueras inte alls att alla RO går och väntar. Det står att det finns en sådan kategori.
@Pellefant
Nej det är ju sant. Det ser inte så ut längre i alla fall.
Så den stora frågan är när skall man lämna skutan. Man bör ju göra det så länge man möjligen kan vara intressant för den civila arbetsmiljön. Det är ju en fråga man borde börja jobba mer med annars inom FM. Hur skall vi hjälpa de anställda att få ett ok jobb i det civila. Eller är det tänkt att efter 20 år får man allt sköta det själv. Låter väll mest rätt men hur motiverar man då att folk skall söka sig till yrket och hur motiverar man sin personal att stanna i alla fall 15-20år.
@Anonym 22:30
Det där är en utmaning som många organisationer jobbar med.
Lösningen är nog att yrket måste vara så disponerat så att man är attraktiv för arbetsmarknaden när man byter jobb. Idealet är nog nyutexaminerade högskolestudenter som tar detta som sitt första jobb och sedan arbetar fem till tio år och som sedan är så attraktiva på arbetsmarknaden så att de erbjuds sitt andra jobb utanför FM.
Detta är nog inte alls ogörligt men det innebär en hög personalomsättning inom kärnverksamheten och sannolikt attraktiva löner från start.
Om FM kan hantera personalomsättning och höga löner från start så tror jag det är rätt väg. Jämför med stridspiloter!
Det faktum att IO14 inte innehåller någon planerad systemredundans idag kan rimligen inte vara ett skäl för att inte prova frågan seriöst. System PRIO tillåter helt klart att flera namn delar på en befattning.
Jag vill framhålla att jag inte alls tror att Försvarsmakten kommer få det lätt att rekrytera GSS/T. Vad är det som skulle driva en ung individ att vara borta från sitt civila arbete 20 % av tiden under åtta år?
För reservofficerarna är det annorlunda - där finns ett etablerat och mycket starkt varumärke.
Till anonym med svar till mig kl 20.28
Ordutbytet är från en övning från utbildningen inom Ö.R.A. som jag fann intressant. Typ håller resonemanget om man byter ut Han mot Hon, sådana kul övningar.
Tack för att du säger att jag delvis har rätt. Det har du också, vi tittar alla på detta skeende med obligatorium från olika vinklar och tolkningar.
Självklart är det en lite orättvis ändring att ta bort ordet RESERV i ordet reservofficer. Men å andra sidan uppfattar jag nog att reservaren i gemen anser sig vara en officer.
Till och med högkvarteret går ju mot att kalla reserv- eller reserviststatusen som en anställningsform alternativt en beskrivning av en tjänstgöringsform? Då blir det ännu mindre skillnad på en officer mot en annan. Och YO uppmanas att bli RO om de slutar.
Gruppen av reservare består faktiskt av en ganska hög procent FA och andra YO med nytt kontrakt, jag har uppgifter om att samtliga högre befäl, Öv och uppåt, som avgår blir RO… för att de ska ha en kontaktyta formellt samt vara dragbara ett tag till, typ?
Officerare vs reservofficerare? Det låter som om det vore två lika stora och homogena samt delvis olika grupper, olika kompetenser och olika mål med ”kallet” som det är att vara officer? Ha! Jag skulle nog varna för att kalla en grupp för en grupp, det är väl en kvarleva från lådtänket när vi hade stora krigsförband! Alla låg i en låda och väntade? Alla var lika?
På 2000-talet försvaras Sverige mer av individer!
Det är individer som beslutar sig för att söka en utlandsmission, de söker efter många samtal med kollegor samt partner hemma, detta påverkar barn och ordinarie jobb. Det finns inte längre stora grupper av anställda som gör detta jobb. Det är STOR skillnad på 7-8 månader i en utlandsinsats och att vara inne i två – tre veckor på en KFÖ vart fjärde år för att vara beredd att försvara Sveriges gränser. Skulle kalla detta för helt olika jobb!
Slutsatsen är att det innebär att även för YO måste det vara ett helt nytt jobb och inte alla individer i den gruppen kan vara helt bekväm med detta? Eller utbildad för jobbet?
Så skriver du antydningsvis att en RO som inte tjänstgjort på 10 år inte är så bra utbildad att man kan använda honom i systemet? Kan stämma. Men hur stor procent YO är det som inte tjänstgjort på 10 år? Och vad menas med tjänstgjort? Övningar och / eller tjänst utomlands enbart? Då är det många YO. Arbetat dagligdags med utbildning av vpl eller att utbilda befäl? Då är det fortfarande många YO, så du ser? Inte lätt detta?
Avslutningsvis. Du menar att en RO ändå har ett annat jobb som han försörjer sig på? Ja… Men det kan väl en duktig officer också få. Eller du menar kanske att det är en mjuk faktor här, att en officer har ett så speciellt jobb att det är ett kall liksom, som man inte vill förlora… och att motsvarande inte gäller för en reserv-officer? Tjahadu? Kanske.
/ Reservofficeren modell ny
Hallå, nu måste vi rätta besticken lite. Officerare och specialistofficerare är två olika personalkategorier. Yrkesofficerare och reservofficerare är två olika tjänstgöringskategorier. Det är därför helt fel att prata om "officerare och reservofficerare". Det är lika felaktigt att prata om "yrkesofficerare" och "specialistofficerare".
Nej, det är inte alls så att alla YO som lämnar skutan erbjuds en RO-anställning. Behoven styr.
Däremot är det sannolikt så att 99 % av alla RO som är OF-4 och högre är före detta YO. Frågan är hur mycket dessa individer tjänstgör.
Bara lite saklig information. Typ.
OBS Personligt brev -Ej för publicering!
Hej!
Björn Lundell heter jag och arbetar på Officerstidningen. Håller på och skissar på ett reportage om att det är så få officerare som kan/vill/vågar delta öppet i den försvarspolitiska debatten under tiden som de är yrkesverksamma.
Det går inte att beröra ämnet utan att till slut hamna på din blogg. Där deltar väldigt många försvarsanställda och deras inlägg håller (ofta) en hög kvalitet. Men debatten förs mest av anonyma individer. Och jag skulle gärna vilja ha dina synpunkter och tankar kring detta fenomen. Skulle vara tacksam om jag fick ställa några inledande frågor till dig och följa upp med eventuella följdfrågor beroende på hur du svarar.
Det här är ett reportage som jag jobbar långsamt med vid sidan om många andra arbetsuppgifter. Med detta menar jag att du kan svara när du har tid och möjlighet. Det brinner inte någonstans.
Med vänliga hälsningar
Björn Lundell
1. Varför har du valt att skriva under pseudonymen Wiseman i stället för med ditt riktiga namn? Berätta om de bakomliggande orsakerna till du valde att publicera dina tankar anonymt.
2. Vilka konsekvenser tror du att ett offentliggörande skulle innebära för dig som yrkesperson? Tror du att de som väljer att skriva anonymt på din blogg gör det av ungefär samma skäl som du?
3. Ser du några problem med att de flesta av inläggen sker anonymt? Tror du inte att det gett en större tyngd åt inläggen om de var undertecknade med personernas riktiga namn?
4. Har du några andra tankar, teorier och funderingar om varför så relativt få officerare deltar öppet i försvarsdebatten?
------------------------------
Björn Lundell
bjorn.lundell@officersforbundet.se
Press- och informationsansvarig
Officersförbundet
Ansvarig utgivare
Officerstidningen
08-440 83 48, 070-552 92 19
www.officersforbundet.se
Skicka en kommentar