På SvD:s ledarsida idag skriver Claes Arvidsson om den ringa vikt svenska politiker tillmäter försvarsfrågor. Problemet är intressant. För några veckor sedan kom Wilhelm Agrells bok "Fredens Illusioner", ofta diskuterad i media den gångna veckan och månaden (tyvärr fortfarande i att-läsa-högen). Boken summeras av många skribenter som en fullständig sågning av svensk försvarspolitik som varande byggd på uteblivna förhoppningar och visioner. En bild av försvarspolitiken som många förmodligen känner igen sig i.
I början av veckan publicerades Arvidssons granskning "Försvaret i medierna" hos Timbro. I denna granskar Arvidsson hur svenska media förhåller sig till försvarsfrågorna. Det inleds med en redovisning över hur intresserad allmänheten är av försvarspolitiken och hur landets ledarsidor förhåller sig till försvarsfrågan från vintern 2008, över Georgienkriget och fram till dags datum.
Arvidsson redovisar sedan sin egen undersökning av vilken vikt redaktioner i landet tillmäter försvarspolitik. Kapitlet inleds slagkraftigt:
"När justitieminister Beatrice Ask våren 2010 ventilerade möjligheten att skicka lila kuvert hem till misstänkta sexköpare blev det ett ramaskri. Trots att det inte ens var fråga om ett skarpt förslag från regeringen hördes krav på hennes avgång. Mediekritiken mot polisen i samband med helikopterrånet i Västberga hösten 2009 är ett exempel på den närgående granskning som sker av den polisiära verksamheten.
Detta kan kontrasteras med att det våren 2009 avslöjades att Sverige under några år skulle
sakna förmåga till nationell krypterad stridsledning av Jas Gripen. Det var en skandal som inte skapade några rubriker, trots att en sådan händelse i andra stater skulle få huvuden att rulla. Däremot blev det en stor sak i medierna när det avslöjades att sydafrikanska skådespelare anlitats i Försvarsmaktens reklamkampanj."
Summering blir att ledarsidorna i försvarsdebatten ofta leker följa John istället för att granska och debattera, samt att man i övrigt lämnar försvarsfrågor ett mycket litet utrymme. I förlängningen blir detta ett bekymmer då de försvarspolitiska utmaningarna knappast blir mindre i framtiden, vilket kommer att tas upp i diskussionen kring ett gästinlägg senare idag.
Afghanistaninsatsen verkar i och med veckans uppgörelse mellan Regeringen, Socialdemokraterna och Miljöpartiet att få ett förlängt mandat och därtill en förstärkning, då personal på leave numera inte kommer att räknas. Sålunda kan man tillåta numerären att stiga med runt 20 %. Det blir ett välkommet tillskott, men tyvärr blir det inte i form av skyttetrupp utan stora delar av detta är för att inrymma helikopterkomponenten och sedan även UAV. I radion idag kunde man också höra en intervju med f d ÖB Håkan Syrén, numera ordförande i EUMC, redogöra för EU:s militära utmaningar och möjligheten att sätta in bl a NBG i Sudan. Sverige har tidigare försökt sända förband till Sudan, men liksom Norge nekats av den sudanesiska regeringen. Går det bättre denna gång? EU:s militära utmaningar, såväl ekonomisk som i form av insatser, har också stor bäring på det kommande gästinlägget.
Som svensk kan man också fundera över vad en insats med NBG innebär för den svenska beredskapen. I vilken omfattning finns nationella markstridsförband, utöver Hemvärnet, snabbt gripbara sedan värnplikten i praktiken upphörde i somras, samtidigt som ett ytterst begränsat antal soldater anställts? Att kasta sig från ett system rakt över i ett annat utan fasvis övergång, ter sig fortsatt mindre klokt.
U.S. Super Hornet Shot Down in Friendly Fire Over Red Sea
3 timmar sedan
8 kommentarer:
Ja! Snedvridningen av försvarsdebatten på de svenska mediernas ledarsidor ger ibland prov på riktigt dålig journalistik!
Fokus hamnar ute i periferin och kärnfrågorna undviks då journalisterna i en del fall inte alltid delar sin tidningens politiska ståndpunkt!
Debatten runt JAS 39 Gripen är ett exempel på hur journalister gång efter gång klankar ner på vår tids största industriprojekt och djupet i artiklarna är så lågt gångna att journalisterna knappt blivit våta om fotsulorna.
Ledarna runt ämnet är ibland nästan pinsamma! Läs bara Annika Ström Melins ledare i söndagens DN angående Korruptionen runt försäljningen av Gripen till Sydafrika.
"Sydafrika har inte råd att hålla de svenska stridsplanen Gripen i luften, rapporterade SvD under veckan…
Det markerar ett bedrövligt men stilenligt slut på historien med de svenska jaktplanen. Nu lyfter de inte ens från marken."
En seriös journalist hade någon gång granskat hela processen i Sydafrika och kanske gett läsaren något att reflektera över!
Sverige tvingar inte på länder flygplan utan GI ger sig in i upphandlingar i hård konkurrens med andra flygplanstillverkare.
Gripen är och kommer att vara ett mycket konkurrenskraftigt alternativ till övriga alternativ på marknaden då dessa har långt mycket högre driftskostnader över tiden än det svenska alternativet.
I det fall Sydafrika hade valt något annat västerländskt tvåmotorigt alternativ så hade de stått på marken långt mycket tidigare. Samma gäller för Ungern, Tjeckien och andra stater som har lite pyrt med ekonomin.
Vi får väl exempelvis se hur mycket våra Brittiska kamrater kommer att flyga med sina Eurofighters och JSF? En sak är dock säker! Britterna kommer att ha ett Luftförsvar även i framtiden och så även våra Afrikanska vänner!
De ekonomiska aspekterna är inte bara det som avgör hur ett försvar skall dimensioneras utan det är till stor del det långsiktiga hotet som är ledande, vilket vi i Sverige har väldigt svårt att förstå (rent politiskt)
Det är dyrt att ha en bra förstafemma men matchen kommer att spelas oavsett hur förberedd man är och reglerna sätts aldrig utifrån den svagaste laget!
/L
"Summering blir att ledarsidorna i försvarsdebatten ofta leker följa John istället för att granska och debattera, samt att man i övrigt lämnar försvarsfrågor ett mycket litet utrymme."
Ja, det är det SVT (Aktuellt och Rapport) räknar med.
Roger Klang
Mycket intressant och granskningen och kraven på FM kan skarpt ifrågasättas. Att man återkommande får köra viktiga delar i botten är inte ok.
Kommer det att bli bättre?
Jag tycker att hela diskussionen är infantil och navelskådande.
Sverige kan inte, och har i realiteten aldrig kunnat, ensamt försvara vårt tämligen stora territorie. Vi är, och har i modern tid alltid varit, beroende av direkt stöd från vänligt sinnade länder för det fall vi skulle angripas.
Den stora frågan är - kan vi räkna med att få detta stöd vid händelse av ett angrepp på Sverige utan att vi är beredda till motprestationer?
Motprestationerna kan se ut på många sätt - men vårt deltagande i freds- och säkerhetsfrämjande insatser, såväl militärt som med civila experter, är ett exempel på en sådan motprestation. Teknologi- och materielsamarbete är ett annat exempel. Samarbete, civilt och militärt, på underrättelseområdet är ett tredje.
Om den svenska försvarspolitiken inte sätts in i detta samanhang är den irrelevant. Det är rimligt att ställa samma krav på den försvars- och säkerhetspolitiska debatten. Vår egen förmåga till ditten och datten är inte så oerhört intressant som ofta görs gällande. Den enda förmåga som är verkligt betydelsefull är vår förmåga till interoperabilitet och samverkan med vänligt sinnade stater.
Och man kan inte komma ifrån att samverkan och interoperabilitet under fältmäåssiga förhållanden är precis exakt det som tränas varje dag i de internationella insatserna.
Det var mina fem cent.
Leffe: Du har delvis rätt men ack så fel, Sverige har kunnat värja sig mot ett storskaligt angrepp.
Självklart är ju hjälp att föredra men vi ska ej räkna med det, Under Kalla Kriget var Svenska Försvaret ett av Europas starkaste.
Hur får vi hjälp om vi ej kan hålla hamnar och flygplatser?
Våra förmågor är oerhört viktiga, varför vill tex visst parti återgå till Invasionsförsvar?
// Förste Sergeanten
@ Leffe
Visst, vi har ett stort land med förhållandevis liten befolkning, därför behöver vi hjälp av andra vid ett anfall på Sverige.
Dock finns det ingen som helst logik i att i princip lägga ned hela försvaret och kräva att länder som satsar på sin militär ska hjälpa oss. Varför ska de hjälpa oss om vi är för snåla för att ens ha försökt hjälpa oss själva?
Vi HAR råd att satsa dubbelt så mycket som vi gör idag.
Leffe…
Den förmågan som är viktig är att man har både materiel och trupp - samverkan och "integration" är sekundära dygder i sammanhanget. Att vara maximalt samverkande och integrerande när man inte ens kan leverera en bataljon på kort tid eller ens försvara viktiga anläggningar i ens eget land är ett gravt tecken på felprioriteringar och illusionskonster…
Vi har tidigare kunnat försvara viktiga resurser som behövs för att en motståndare skall kunna bygga upp kontroll och genomföra nödvändig logistik, Idag har vi inget av detta och våra s k "allierade" kommer aldrig att riskera egen trupp för att återta resurser som försvaras av en modern occupant. De som utformat vår moderna "försvarsmakt" har blivit kraftfullt styrda av politiska intressen vilka ser försvaret som budgetregulator och instrument för att stödja industriprojekt och koncerner. Inte för att få till ett i krig eller kris fungerande försvar. Bara implementationen av SAP i civil kostym är ett tecken på detta. Försvaret förutom HV kommer med tiden att alltmer vara en samling uppvisningsobjekt och produkttestare utan verklig kapacitet att försvara mer än just byggnaderna kring riksdagshuset och regeringsbyggnaden… Om ens det… Och bli utslaget inom timmar när kommunikationen till centrallagret slagits ut av sabotörer...
Det svenska försvaret är viktigare än summan av övriga försäkringar sammantagna, det vill säga livförsäkringen + sjukförsäkringen + A-kassan + villaförsäkringen + hemförsäkringen + bil- och båtförsäkringen. Ty enligt klausulen om force majeure gäller ingen av ovanstående försäkringar ifall Sverige angrips av främmande makt.
Flygsoldat 113 Bom
Skicka en kommentar