Sydafrikanska problem

Huvudsaker och bisaker blandas gärna i debattsinlagor. Genom att angripa en punkt försöker man samtidigt nå framgång på en annan. I det här fallet är det en rad debattörer som vill att Sydafrikaaffären utreds och som samtidigt vill stjälpa möjligheterna att om tio år modernisera våra nuvarande JAS 39C/D till E/F. Det handlar inte om att utveckla ett nytt stridsflygplan, utan modernisering av befintliga. I moderniseringen ingår bl a byte av motor, men också mer bränsle och fler balkplatser och ny avionik. Sker ingen modernisering kommer flygplanen då att vara helt föråldrade och behöva ersättas med ett annat nytt stridsflygplan. Det kommer definitivt inte att bli billigare för Sverige.

Den sydafrikanska ekonomin är hårt trängd, fastän landet i grunden är rikt på naturtillgångar. Sett till landets försvarsbudget har tilldelningen av flygtid för de två stridsflygdivisionerna skurits ner mycket kraftigt. Samtidigt har den sydafrikanska regeringens utnyttjande av de stora regeringsflygplanen skjutit i höjden med flera hundra procent. Det är mycket bekvämt att ta sig runt i landet i stil. I jämförelse med Sydafrika skulle Bosse Ringholms tur till fotbolls-EM med det svenska regeringsflygplanet vara en bagatell. Förra året flög sydafrikanska flygvapnet, SAAF, totalt 325 timmar stridsflygplan (motsvarande ca 3 svenska piloters årstilldelning) medan VIP-flyget flög nästan 2000 h, från att för några år sedan ha varit den omvända fördelningen.

En sydafrikansk utredning tidigare i år varnade att som den ekonomiska situationen är nu är man tvungen att ställa antingen Hawk eller Gripen (16 levererade hittills) i malpåse inom något år. Detta dementerades sedan av försvarsminister Lindiwe Sisulu, som sade att man kommer att lösa problemen på annat sätt. Gripen är också billigare i drift för SAAF än det mindre kapabla skolflygplanet Hawk. De senaste åren har det varit en massiv personalflykt från sydafrikanska försvaret. I syfte att få in en större andel svart personal har man kraftigt minskat befordringsmöjligheterna för vita, varvid en mycket stor andel emigrerat till andra länder inom samväldet, såsom t ex Australien och Nya Zeeland och tagit anställning i deras försvarsmakter. Detta har fått till följd att landet för nuvarande endast har 9 piloter influgna på Gripen och en liknande siffra för Hawk. Sedan maktskiftet 1994 har 20 % av alla vita sydafrikaner emigrerat, vilket innebär en del problem för landet i form av brain-drain, men även sydafrikaner av andra etniciteter och högre utbildning väljer att emigrera.

Till skillnad från övriga exportaffärer med Gripen är Sydafrika det enda landet som köpt Gripen direkt från Saab och då även med hjälp av Bae. Övriga affärer har varit/är government-to-government, det vill säga att köparlandet köpt/köper flygplanen av svenska staten.

För all del granska gärna Bae och köpet av såväl Gripen som Hawk, men man ska nog även granska de samtida köpen av fregatter, ubåtar och helikoptrar. På sedvanligt svenskt manér verkar artikelförfattarna mena att det endast är svenskt uppträdande som ställer till det i andra länder. Tyvärr är det nog en hel del annat inom den sydafrikanska administrationen som också behöver granskas.


Uppdatering 26/11 17.35: Replik på Saabs replik