Irak meddelar idag att man skrivit kontrakt på 18 st amerikanska F-16 Block 52, vilket blir ännu en omfattande amerikansk krigsmaterielexport till landet. Irak har sedan tidigare köpt en hel del amerikansk krigsmateriel och därtill tagit emot ännu mer i bistånd. Hela den irakiska krigsmakten är idag i princip uppbyggd av USA och tränad av såväl amerikanska försvaret som en rad olika säkerhetsföretag, kontrakterade av amerikanska försvarsdepartementet för ändamålet.
Utöver att Irak får en modernare krigsmakt, säkerställer också USA ett irakiskt långsiktigt beroende av amerikansk export och välvilja. Irakiska officerare och politiker blir nu mer eller mindre omedvetet skolade i att tänka amerikanskt och välja amerikanska lösningar. Detta är ett fenomen som stormakterna länge utnyttjat, men som mycket sällan diskuteras. Man kan också konstatera att vad är väl ett bättre sätt att skapa detta beroende än att vara först på plats direkt efter ett krig eller en konflikt. Det nya Libyen kommer nu att bli en enorm marknad för västerländska företag när den nya regeringen ska kasta av sig det gamla sovjetiska oket i form av materiel och utbildning.
I Dagens Industri diskuterar f d försvarsministern Anders Björk om vad alliansregeringens försvarsmaterielpolitik får för följder. Utöver vad Björk skriver finns det återigen anledning att påpeka att det finns ingen hylla för krigsmateriel. Det finns inga lager det går snabbt att köpa från i händelse av ofred. Den enda hylla som finns är den egna när materielen väl är inköpt. Väljer man att köpa det som populärt kallas färdiga lösningar, får man finna sig i att denna materiel också måste anpassas för svenska förhållanden och svensk taktik alternativt att vi ändrar vår taktik till den utländska. Då närmar vi oss samma beroendeställning som t ex Irak befinner sig i.
På samma sätt som vi inte ska gynna svensk förvarsindustri för gynnandets skulle, ska vi heller inte förledas att tro att det är så mycket billigare att köpa utländsk materiel och utländska lösning i form av dessa "färdiga lösningar". Försvarsmakten är idag full av "färdiga lösningar" som visat sig vara alltifrån färdiga och istället måste modifieras för stora summor. Utan bistånd från andra länder när vi handlar av den inhemska industrin är det också lätt att hamna i knät på denna produkter inte fungerar som de ska. Det finns en stark historia av att inte pressa den inhemska försvarsindustrin för hårt, utan att istället lägga extrabeställning för att få någon ordning på materielen. Det blir dyrare, men industrin går inte omkull. Jobben räddas, men försvarsmässigt blir materielen en papperslösning. Det må ha gått an när man inte trodde att försvaret skulle användas, men när det plötsligt blir tal om insatser i andra världsdelar finns det de som sätter i halsen när bluffen plötsligt synas.
Valet mellan import och egen industri är inte lätt.
Tweet
Possible First Flight of China’s Sixth-Generation Aircraft
4 timmar sedan
4 kommentarer:
Nej det är alldeles riktigt W
Att välja rätt när det gäller vår materielförsörjningsstrategi är inte lätt
Och när man står inför något som är svårt och komplext så tenderar man till att vilja förenkla - eller allra helst slippa ta ställning
Det är sannolikt därför som politikerna inte vill sätta in materielförsörjningen i sitt rätta perspektiv
Materielförsörjningsstrategin är inte en fråga enbart för Försvarsdepartementet – det är en Säkerhetspolitisk fråga såväl som en Näringspolitisk fråga
Men skulle man lyfta frågan om hur Materielförsörjningen till denna politiska nivå så blir det ju inte enklare – och ännu fler politiker måste ta ställning (och ta politisk risk)
Därför är det ju naturligt att vi aldrig fick den Försvarsindustristrategi som beslutades om 2008
http://www.regeringen.se/sb/d/10834/a/109156
Nej istället fick vi en Materielförsörjningsstrategi som är baserad på missuppfattningar om att det skulle vara enklare och billigare att anskaffa materiel i Internationellt samarbete eller i form av Hyllvaror
En Materielförsörjningsstrategi som är baserad på att det görs utvärderingar av alternativa anskaffningsformer med avseende på livscykelkostnad – utan att det finns några modeller eller verktyg för att göra sådana jämförelser
Och framför allt inga modeller för att jämföra olika anskaffningsalternativ med avseende på kostnad / nytta på ett Näringspolitiskt och Säkerhetspolitiskt plan (vilket inte är så konstigt – eftersom det ändå inte finns någon som vill väga in sådana aspekter)
Tyvärr – det är inte enkelt
Men det är väl därför vi har högt avlönade beslutsfattare som ska kunna ta denna typ av beslut
Eller ?
Tack WW för en balanserad belysning av denna fråga. Våra politiker är nog tyvärr lite blåögda när det kommer till detta.
Pendeln har alltid en tendens att vara i ytterlägena, dessvärre är vi nu i ett ytterläge. Om finanskrisen blir värre och diverse uppror startar i Europa, kanske sanningen kommer fram kring Sveriges beredskap - och god är den inte.
Känns otäckt likt mitten 1930-talet måste jag säga...
Noterade också att Iran har börjat provocera jänkarna, förstås ingen slump givet bland annat stödet till Irak.
Dock vill jag påstå att endast Sverige svenska blåbär har, detsamma gäller svensk försvarsmateriel. Det är beklämmande hur snabbt politikerna har destruerat hela förmågan som var erkänt bland de bästa i världen.
Visst Wiseman har rätt i att allt inte fungerar på topp, men visa mig det land som har materiel som fungerar hela tiden? det finns inte, det är endast frågan om hur mycket pengar man stoppar in. "Krig är en materielsport" tror jag bestämt du själv har myntat någon gång - tycker det sammafattar det hela..
Visst är det en materielsport!
Skicka en kommentar