Just nu pågår en omfattande rysk övningsverksamhet. I Kaukasus genomförs övningen Center 2011, gemensamt med Vitryssland genomför övningen Gemensam Sköld och i Östersjön genomförs landstigningsövningar med ett 25-tal fartyg. En minst sagt omfattande samtidigt verksamhet för en försvarsamakt som många många fortfarande vill beskriva som på dekis.
De ryska väpnades styrkorna (försvarsmakten) genomgår just nu en omfattande modernisering på materielsidan där i princip all materiel ska omsättas till ny materiel inom det närmaste decenniet (O-platsen har för övrigt en intressant film som visar mobilisering av förrådsställda T-72 för Center-2011). Parallellt med detta håller Ryssland på att lämna värnpliktssystemet för att delvis alternativt gradvis övergå till ett yrkesförsvar.
Vad som är mer intressant är att läsa att en av målsättningarna med Center 2011 är att utprova en övergång till uppdragstaktik i den ryska manöverkrigföringen. Sovjet var en av pionjärerna inom manöverkrigföring och Ryssland tillämpade detta senast i Georgienkriget med stor framgång. Den avgörande skillnaden mellan västerländsk och rysk manöverkrigföring är på vilken nivå initiativet ligger. I många västländer (och ytterst situationsberoende) kan initiativet i strid ligga på mycket låg nivå utifrån vilka ramar som givits för stridens förande från högre stab, vilket är mer känt som uppdragstaktik. Man förlitar sig på att chefen längst fram i linjen kan bedöma situationen bäst och ger i förväg denne mandat att agera när möjlighet upptäcks, istället för att behöva vänta på beslut från chefer flera nivåer ovanför. I den sovjetisk/rysk modellen har initiativet varit förbehållet mycket hög nivå och man har istället tillämpat ordertaktik i sin manöverkrigföring.
Ryssland har nu sett sig tvunget att vända sig västerut för materielinköp för att tillräckligt snabbt hinna modernisera sina väpnade styrkor. Den inhemska industrin är inte tillräcklig, vilket bland annat Försvar & Säkerhet skriver om. Efter Georgienkriget har Ryssland tecknat utländska kontrakt på bland annat pansarfordon, UAV:er och lednings/landstigningsfartyg av typ Mistral. Efter Georgienkriget har de väpnade styrkor utvärderats med anledning av en rad upptäckta brister under kriget, varvid man i mångt och mycket tittat västerut. Av dessa anledningar är det nu mycket intressant att notera att man i en så stor övning som Center 2011 bestämt sig för att utprova uppdragstaktik.
Väljer man att fortsätta med uppdragstaktik är det sannerligen ett paradigmskifte vi skådar i de ryska väpnade styrkorna. Detta kommer att påverka all militär utbildning och doktrin i västländer som förutsätter att ryska förband agerar utifrån ordertaktik/kommandostyrning.
Som jämförelse kan nämnas att det svenska försvaret enligt nu gällande, kommande och gamla doktriner ska baseras på uppdragtaktik. Uppdragstaktik är inte något som bara beordras fram utan det är i det närmaste en kultur där initiativförmåga och ansvarstagande premieras på alla nivåer. Tyvärr måste man nog säga att vi kommer allt längre ifrån detta i den fredstida försvarsmakten, där högre nivåer känner ett mycket starkt kontrollbehov över detaljer och lägre nivåer inte längre vågar ta intiativ och försöker skjuta ansvar uppåt. Måhända behöver även Sverige en längre och mer omfattande övning likt Center 2011 för att åter hitta tillbaka till uppdragstaktiken.
(Intressant är naturligtvis också att läsa att lede fi i Center 2011 utgörs är radikalt islamistisk. Inget "Stormakt Röd/Grön/Gul" etc där inte...)
Tweet
Possible First Flight of China’s Sixth-Generation Aircraft
4 timmar sedan
7 kommentarer:
Intressant länk! Scenarie, uppdragstaktik, mobbing och outsourcing. Åtminstone två ämnen för oss, och en mångfacetterad bild av en krigsmakt som söker sig framåt.
Mobbing är ju känt sedan långt tidigare och att man lyckats kliva i samma fällor som Försvarsmakten avseende outsourcing är ju minst sagt underhållande att läsa. Har dock svårt att se att RFVS någonsin skulle få för sig att lägga ut underhållet och klargöringen av sina stridsflygplan på entreprenad.
Bra analys
Tycker inte det bara politikerna som har ett ensidigt fokus på hyllan. Tycker det gäller i lika hög grad försvarsmakten själva.
tittar man på bilder och klipp så handlar det INTE bara om strid mot terrorism utan mekaniserad strid
mot konventionell motståndare.
tyvärr säger Ryssland en sak och övar en annan sak
"Ryssland har nu sett sig tvunget att vända sig västerut för materielinköp för att tillräckligt snabbt hinna modernisera sina väpnade styrkor. Den inhemska industrin är inte tillräcklig"
Vad/vem är det de måste hinna före, varför har de så bråttom?
/Bloggkonsument
Bloggkonsument:
Det är det alla frågar sig. Varför är det så bråttom? Inget svar än.
Varför så bråttom är en befogad fråga som Bloggkonsument ställer.
Själv har jag en teori som jag saknar alla belägg för. Den är så här:
Ett människoliv är kort, särskilt i retrospektiv. Varför hade Hitler så bråttom att starta krig mitt i upprustningen och när Tyskland som helhet "gick bra", ekonomiskt och på andra sätt och var en - inte så liten - förebild för den Europeiska omvärlden.
Hela det tyska ledarskiktet bestod av relativt unga och dynamiska personer, de flesta på toppen av sin levnad. NU var - sett ur deras livcykels synvinkel- tiden för handling. Vänta tio år och det hade börjat bli en samling gubbar, med krafterna i avtagande. Det gällde att smida medan järnet var varmt.
Människolivets förgänglighet som krigsorsak? Kanske, men det gäller väl i så fall alla maktmänniskor som vill åstadkomma något här i världen, oavsett ämnesområde.
Nu är det Putins tur att stå på topp. Frågan är nog bara vad han vill åstadkomma. Vad det än månde vara, så måste han göra det NU. Gemensamt med t.ex Hitler kommer Putin ur enkla förhållanden och har upphöjts till landets högsta ämbete och hur snabbt kan inte passivitet förpassa en ledare tillbaka i misär i dessa sammanhang. Så länge man satsar, sitter man kvar.
Och du som under titlars klang
din tiggarstav förgyllt vart år,
som knappast har, med all din rang,
en skilling till din bår.
En KGB-pension blir man nog inte fet på.
Bra teori? Nä knappast, men bättre än ingenting :-)
Intressant! Nog kommer det att resultera i en hel del omskrivningar i reglementen och publikationer.
Med införandet av ledningssystemet Yeosu-TK, som närmast kan liknas vid en lightversion av NBF för chefer upp till divisionsnivå kommer ledningskulturen i den rysk armén att ta ett eller två kvantsprång framåt.
Skicka en kommentar