Den singulära omöjligheten

På den åker som ständigt plöjs kan inget gro - Lars Fresker



Att valet av F-35/JSF som nästa stridsflygplan kommer att stå Norge dyrt har påpekats ända sedan valet gjordes. Att det blir dyrt och försenat har också blivit allt tydligare sedan valet gjordes, nu senast utvecklat av Chefsingenjören. Nederländerna, där det sedan tidigare rått en kraftfull parlamentarisk tvekan, vänder sig nu till Danmark och uppmanar landet att gemensamt med Norge köpa F-35. Ett bredare inköp skulle onekligen lätta den nederländska bördan något. USA är som bekant hårt ekonomiskt belastat och de kommande åren kommer att innebära ekonomiska svårigheter för det amerikanska försvaret där inköpen av nya stridsflygplan, i synnerhet F-35, kommer att drabbas.

Ryssland å andra sidan satsar som aldrig förr på sitt försvar till följd av det starka ekonomiska uppsving landet har upplevt under 00-talet. 2011 passerade man slutligen Saudi-Arabien i oljeexport, där huvuddelen av oljan exporteras till Kina. Dock är man bekymrad över oljans ändlighet, och går av den anledningen "all-in" i Arktis avseende exploatering av de råvaruttillgångar som döljs av isen. Under 10-talet kommer Ryssland att satsa hårt på att modernisera sin militära förmåga och enbart materielinköpen kommer att ligga någonstans mellan 60-70 mdr dollar – årligen, dvs 400-500 mdr kr.

Mantrat i den svenska politiska sfären är sedan något år att "javisst Ryssland övar och har börjat upprusta, men man ska komma ihåg att det är från en mycket låg nivå". Med tanke på att den politiska sfären i regel tar 5-10 år på sig att anamma ett nytt budskap (kul jämförelse är att se vilka politiker som nu ivrigast talar om vikten av ett insatsförsvar som var budskapet för ganska jämnt 10 år sedan), finns det starka skäl att påpeka att Ryssland idag övar på en nivå över vad man gjorde då Sovjetunionen lämnade in. Värt att betona är också att organisation och materiell förmåga tar ett drygt decennium att bygga – precis som tidigare. Att ändra inriktning för vad förmågan ska användas till handlar om dagar – också precis som tidigare.

I Norge vållar den ryska upprustningen naturligtvis stark huvudbry. Liksom Ryssland sätter Norge stort hopp till landets andel av Arktis dolda tillgångar och har av den anledningen sedan tidigare koncentrerat majoriteten av landets försvarsresurser till norra delen av landet. Norge är dessutom dubbelt drabbat av grannen i öster. Dels genom konkurrensen om tillgångarna i Arktis, men också som NATO-medlem då den ryska militära doktrinen från 2010 nämner NATO och organisationens expansion som det främsta hotet mot Ryssland.

Med tanke på det norska flygvapnets framtida ringa storlek (idag 3 divisioner F-16 om totalt 57 flygplan från 74 inköpta) om max 56 F-35 (sänks sannolikt till 52 av ekonomiska skäl), har man avsett att gå ner på en flygbas från idag två (Örlandet utanför Trondheim och Bodö). Mycket har talat för Bodö då basen ligger betydligt längre norrut och närmare det tilltänkta operationsområdet än Örlandet, men kostnaderna för att F-35-anpassa basen rör sig om flera miljarder. Ett annat alternativ som nämnts är en utbyggnad av krigsbasen och tillika civila flygplatsen Evenes utanför Narvik. Evenes har ett mer skyddat läge än Bodö, liggare ytterligare norrut och är dessutom inte beläget så nära civil och bullerkänslig bebyggelse som Bodö.

Med tanke på den starka nordliga fokuseringen av det norska försvaret väcker det naturligtvis starka känslor när den norske överbefälhavaren Harald Sunde nu vill styra om planerna för den norska framtida flygbasen till att utgöras av Örlandet. Detta har vållat stark debatt i Norge och planen att Avinor (motsvarande Luftfartsverket) ska köpa och driva Bodö för en halv miljard NOK från försvaret, vilket ska användas till att rusta upp Örlandet, kritiseras hårt. Kritik har också rests från de fackliga organisationerna som menar att det norska försvarsdepartementet underdriver den ryska verksamheten i närområdet och antalet starter som den norska incidentberedskapen gör. Å andra sidan kan man konstatera att det i Norge råder någon form av offentlig redovisning avseende incidentberedskapen medan man i Sverige får nöja sig med bilder och information från andra länder som stöter på den svenska incidentberedskapen...

Norge står därmed för samma svåra val som Sverige redan tagit utan större debatt. Att i fredstid helt lämna sin huvudstad utan luftförsvar eller att överge den strategiskt viktigare riktningen. Även i Sverige har en nedgång till en enda flygbas diskuterats, men än så länge alltid avfärdats som de galenskaper detta utgör. Att militärt överge Gotland är med stor sannolikhet det största strategiska misstaget sedan Sveaborg, men att gå ner på en enda flygbas, oavsett om denna heter F 17, F 21, Borlänge eller Östersund är minst lika dumt. Strategiska realiteter med detaljer som räckvidd, geografisk placering, vapensystem, med flera, är tyvärr överordnade politiskt önsketänkande. När ett land inte ens mäktar med sitt eget luftförsvar – hur ska man då även mäkta med grannländernas? Oavsett om landet heter Norge, Danmark, Sverige eller Finland måste det i grunden ta ansvar för sitt eget försvar.

Det återstår att se var det framtida norska flygvapnet hamnar – och vad det får betala för sina F-35.


Man får för övrigt hoppas att försvarsministern tagit till en reserv när han senare idag håller tal i Sälen på Folk och Försvars rikskonferens, med anledning av SvD:s artiklar om att det fortfarande tar 2 år att mobilisera försvaret och problemen att bemanna högvakten. Ingressen lär dock bli: Mikael Holmström har fel …


7 kommentarer:

Anonym sa...
15 januari 2012 kl. 09:06  

Har aldrig riktigt förstått varför Norge har problem att få ihop sin Försvarsekonomi. Visst, risken för inflation. Men med 3000 miljarder Norska kronor i reserv (http://sv.wikipedia.org/wiki/Statens_pensjonsfond)måste det väl gå att skjuta till för att få ett fungerande Flygvapen? Verkar ju fungera i Ryssland i alla fall...

von Kluring

Göran Mellblom sa...
15 januari 2012 kl. 09:11  

Kan vi ha Ryssland som vän och allierad, istället för potentiell fiende? Europa inkl Ryssland vore starkare och lyckligare. Mvh Göran Mellblom

Anonym sa...
15 januari 2012 kl. 10:12  

Jo, men realpolitik är väl ändå lite krångligare än så? Medans jag skriver detta lossar nu antagliden ett ryskt handelsfartyg 60 ton vapen och ammunition i syriens hamnstad Tartus för att låta regimen där döda all opposition - helt i strid mot sanktionerna.

Det krävs två för att dansa. I europa är det ryssland som både för och ofta dansar ensam. Det är nya tider nu, även om det är politikskt inkorrekt att påpeka detta.

Anonym sa...
15 januari 2012 kl. 10:15  

"Vi tränade hårt - men varje gång vi började få fram fungerande grupper
skulle vi omorganiseras. Jag lärde mig senare i livet att vi är benägna
att möta varje ny situation genom omorganisation och också vilken
underbar metod detta är för att skapa illusioner av framsteg medan
den åstadkommer kaos, ineffektivitet och demoralisering."
Gaius Petronius, död 66 eKR, romersk ämbetsman och författare under kejsar Neros tid
Peter Almström

Anonym sa...
15 januari 2012 kl. 10:35  

Får inte glömma västkusten heller. Göteborg har ju som bekant stor hamn och området runt GTB har en betydande del raffinanerier.

//Nyfiken

Anonym sa...
15 januari 2012 kl. 10:39  

Det är nog dags att Sverige inser att framtiden ligger mer i axeln Ryssland - Tyskland än i USA - UK - Israel. En tankesmedja inom den Tyska militära säkerhetstjänsten rekommenderar att man inte via ageranden omöjliggör goda förbindelser med länderna i Mellanöstern eftersom det är där som den mesta framtida tillgängliga oljan finns. Därför är det rent ut sagt korkat av Svenska regeringen att rösta emot Palestinierna och vara lydig röstboskap åt Israel. Att gå med i en sådan kriminell organisation som Nato är även det ett gigantiskt misstag - USA kommer att behöva mycket kanonföda i sitt nya krig mot Iran och framöver även Kina och Ryssland. Är det därför vårt försvar är optimerat för att leverera enskilda skyttekompanier till patrulltjänst under USAs befäl?

Wiseman sa...
15 januari 2012 kl. 11:26  

Göran:

Det vore naturligtvis det bästa. Norge och Statoil har påbörjat en del samarbeten med Ryssland avseende utvninning av arktiska resurser. Samma sak gäller andra delar av området där Ryssland tagit in västerländska företag.

Tyvärr pekar de flesta andra och viktigare faktorer på en helt annan inriktning, där det politiska system i landet och 2010 års militärdoktrin utgör grunden. Hoppas kan man, men realiteterna är tyvärr andra.

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade