Innan jul skrev försvarsministern på sin blogg om en annan aspekt på Försvarsmakten än de han vanligtvis tar upp. Istället för inlägg om hur väl rekryteringen fortlöper, hur dålig oppositionens försvarspolitik är eller hur balanserad ekonomin är, tog ministern upp lönekostnaderna i Försvarsmakten (även om det naturligtvis nämndes hur billigt det är lönemässigt med soldater).
I inlägget tog ministern också upp allmänna lönekostnader för Försvarsmakten och att dessa på sikt ska sjunka i och med övergången till en huvuddel specialistofficerare. Ministern konstaterade där att Försvarsmakten idag har lönekostnader på 11-12 mdr kr per år för sina officerare och civilanställda. (Man kan i sammanhanget inte låta bli att konstatera att till dessa ska enligt ministern också läggas ytterligare 3 mdr i löner för soldaterna. Vi börjar därmed i rask takt närma oss situationen i andra länder, t ex Holland, där drygt 50 % av budgeten går till att betala löner)
I inlägget efterlyser också ministern mer debatt kring hur de 11-12 miljarder kr som utgör Försvarsmaktens lönekostnader används så varför inte. Man kan av ministerns inlägg utläsa ett visst missnöje med långsamheten i övergången mellan officerare och specialistofficerare och obalansen som blivit resultatet.
"Försvarsmaktens budgetantaganden kring IO14 utgick från omställning av både officersyrket och antalet civilanställda. Att Försvarsmakten lyckas med omvandlingen är en av de svårare och viktigare delarna av försvarsreformen. Till detta kan läggas diskussion kring framtidens officersutbildning och hur en jämnare åldersstruktur bland officerskåren kan nås. Det är Försvarsmakten som själv som arbetsgivare och part har ansvaret och verktygen för att hantera detta. Politiken är och kan vara stödjande."
Det är ett svenskt problem med det stora köttberg av äldre officerare, oftast med majors eller överstelöjtnants grad, som finns i Försvarsmakten. De vet att de med sin ålder och därmed ringa värde på den civila arbetsmarknaden, gör bäst i att sitta av sin tid i Försvarsmakten fram till pensionsdagen. Så lär det fortsätta om inget görs. Försvarsmaktens program för karriärväxling har inte varit särskilt framgångsrikt förutom i åldersspannet för den personal man helst vill behålla. Dessa yngre officerare är också de mest attraktiva på arbetsmarknaden. Få officerare i denna ålder är heller speciellt roade av tanken att omgalonera sig till specialistofficerare. Långsamheten i denna process kommer inte som en överraskning utan snarast som en direkt följd rörande osäkerheten i innebörden, framförallt avseende löneutveckling och förmåner.
Grundproblemet som resulterat i köttberget står att finna i historien med en ständigt höjd pensionsålder för officerare, vilket gör att officeren under en allt större del av sin livsarbetstid är mindre lämpad för annat än stabstjänst. Redan 1971 höjdes pensionsåldern för officerare från 50 år till 60, vilket tillsammans med 90- och 00-talens förbandsnedläggningar utan uppsägningar utgör grunden till dagens köttberg. Undantaget gällde Försvarsmaktens piloter där en utredning på 80-talet konstaterade att staten inte ekonomiskt skulle kunna konkurrera med civilflyget och därför lade fram en pensionsålder på 55 år, med framtida inriktning 40 år för piloter. Kvar idag är 55 år som det enda större positiva incitamentet för en pilot att välja Försvarsmakten framför civila bolagens avsevärt högre löner, men också högre pensionsålder (65). Följden blev därför ett stort misstroende och ökad vilja att söka civilt, när en pilot i somras helt i strid med PA-03 av Försvarsmakten nekades pension vid 55. Officersförbundet redde senare ut detta med Arbetsgivarverket.
Jobblinjen drivs som bekant mycket hårt av den sittande regeringen och redan under den förra s-regeringen började det talas om en allmänt höjd pensionsålder i samhället för att kunna klara av framtida pensionsutbetalningar. Problemet har samtidigt varit att allt färre svenskar jobbar till normal pensionsålder, vilket ytterligare belastar pensionssystemet. Kända är Göran Perssons ord om det nya pensionssystemet:
"Jag är säker på att det vi gjort inte kommer att vara populärt om tjugo år när de som går i pension ser vad vi gjort, sa Göran Persson, och väckte omedelbart debatt på hemmaplan."
Det är med andra ord inte särskilt troligt att en alliansregering skulle acceptera en lägre pensionsålder för officerare än övriga samhället och det har bara varit en tidsfråga om när en regering skulle tvingas lägga fram ett förslag om höjd allmän pensionsålder. Sett ur det perspektivet ska man inte förvånas om officerskåren får se sin pensionsålder ytterligare höjd från 61 (höjdes från 60 till 61 redan till att överensstämma med övriga samhället). Sådana signaleffekter är viktiga om man driver arbetslinjen som bas för sin regeringsmakt.
Strax innan jul kom oroväckande signaler från Militärhögskolan Karlbergs kadetter som fått ett mail om att de för närvarande inte kunde garanteras plats vid sina respektive förband och skulle ta höjd för detta i sina framtidsplaner. Vidare information väntas i Försvarsmaktens omstruktureringsorder i februari. Muntlig tilläggsinformation gjorde gällande att kadetter vid vissa förband gjorde bäst i att ha en omfallsplanering ifall de inte skulle bli anställda. Detta är högst oroväckande information, men som senare dementerats av Informationsdirektören via Twitter, där budskapet är att det endast är placeringen vid ett specifikt förband som inte kan garanteras.
Inflödet av nytt, friskt blod i organisationen är nämligen en fundamental framgångsfaktor i militära organisationer. Ytterst få ”gubbar och gummor” över 55 år klarar av att leverera fullt ut i den fysiska stridsmiljön och för många är tidpunkten för fältduglighet sedan länge passerad. Återstår då stabsarbete, som till hög grad är beroende av god kontakt med verkligheten som utgörs av den fysiska stridsmiljön. Djup och ingående förståelse för vad det är man är satt att besluta om erfordras för ett gott resultat, varvid en allmän föryngring även i staberna med i högre grad omväxlande tjänstgöring i stab och på förband vore önskvärt.
Tyvärr finns det dock inte så många gångbara alternativ för äldre officerare än att kämpa sig kvar fram till pensionsdagen, varvid man istället blockerar för föryngring av organisationen. Tydligt blir konsekvensen när nu så ytterst få officerare valt att omgalonera sig till specialistofficerare. Resultatet är nu att under de kommande åren kommer endast 50 officerare per år att utbildas vid Karlberg. Från början talades det om ett fullständigt intagningsstopp, men det ändrades sedan. 50 per år är bättre än inget, men fortfarande en katastrof ute på förbanden. ”Köttberget” kommer inte ut på trupp igen så vakanserna där består, samtidigt som de yngre officerare som är mycket lämpliga att befordras vidare inte kan bli det för att de dels behövs i sin nuvarande befattning, men också för att det är stopp ovanför. En minskat intag av yngre eller en upprepning av det katastrofala beslutet att inte anställa en årskull är förödande för Försvarsmakten på längre sikt. Kombinerat med andra faktorer som civil konkurrens och nedskärningar får man situationer liknande den som råder bland helikopterpiloter och flygtekniker med upp till 70-procentiga vakanser på ett antal års sikt när naturliga och uppkomna avgångar överstiger intaget.
För Försvarsmakten innebär också en ålderspyramid med hög tyngpunkt ökade lönekostnader. Lönen höjs som bekant med åldern. Olika mycket beroende på arbetsuppgifter och ansvarsnivå, men likväl stiger den. För Försvarsmakten ökade alltså lönekostnaderna betydligt vid höjningen från 50 till 60 års pensionsålder och på samma sätt vid nästa höjning. Höjs nu pensionsåldern ytterligare till 65 eller 67 är resultatet uppenbart såväl vad avser löner som produktivitet.
En lösning på Försvarsmaktens katastrofala ålderspyramid och all den problematik den för med sig med stor underbemanning ute på krigsförbanden, vore ett bättre karriärväxlingssystem och framförallt en möjlighet att gå i tidigare pension från Försvarsmakten på samma sätt som fanns tidigare och som finns i många andra länder, t ex Tyskland. Genom en möjlighet till en tidigare pension är officeren fortfarande gångbar och attraktiv ute på arbetsmarknaden. En annan kompletterande lösning är den som används i många länder med ”up or out”. Har en officer eller underofficer inte befordrats från nuvarande nivå vid ett visst antal tjänsteår är det pension som gäller. Vid befordran finns sedan en ny maxtid.
Man kan inte både ha och äta kakan samtidigt. Vill man ha en försvarsmakt med hög insatsberedskap måste den vara personaluppfylld med personal med rätt fysisk status. Samtidigt måste man kunna erbjuda gångbara och attraktiva alternativ till äldre personal som inte längre ryms i organisationen. Dessa ska inte bara ska kastas utför ättestupan som tack för trogen och god tjänst.
Försvarsministern lämnar i sitt blogginlägg vissa öppningar för att man från politisk nivå kan gå in och stötta. Tyvärr är det samma retorik som har gällt avseende det nya personalförsörjningssystemet där Regeringen i alldeles för hög grad helt vältrat över ansvaret på Försvarsmakten, när det i själva verket i mångt och mycket är en samhällsfråga, särskilt avseende tidvis tjänstgörande. Sen lagstiftning har avsevärt försenat processen.
Redan för ganska jämnt 21 år sedan motionerade ett antal folkpartistiska riksdagsledamöter om en sänkt pensionsålder för officerare till 55 år, men möjlighet att gå redan vid 50. Resultatet är väl känt, men formuleringarna i motionen är lika aktuella idag som då, om inte än mer med tanke på att vi idag har en någon enstaka procent så många krigsförband som då.
”Resultatet har blivit att allt fler äldre har haft att konkurrera om ett allt färre antal befattningar samtidigt som antalet yngre befäl med trupputbildning som huvudsaklig arbetsuppgift minskat…
Den moderna stridsmiljön kräver chefer med hög fysisk och psykisk uthållighet. Tal om att äldre krigsförbandschefer generellt har större erfarenhet, mognad och rutin har blivit ursäkter i stället för motiv för den äldre befälsstrukturen…”
Nu finns det som sagt inte så många krigsförband att vara chef för, utan det är istället olika skrivbord gäller.
Det tål därför att upprepas att man inte både kan ha och äta kakan samtidigt. Vill försvarsministern se en bättre åldersstruktur inom Försvarsmakten så är det inte säkert att detta går att komplettera med arbetslinjen eller en höjd allmän pensionsålder.
Tyvärr återfanns inte videoversionen av nedanstående. Synd eftersom det är fullkomligt lysande.
Uppdatering 16/1 16.45: Smickrande nog har Anders Lindberg på Aftonbladets ledarsida tagit upp ämnet med köttberget, såväl i dagens ledare som under hans reflekterande på scenen i Sälen. "Elak försvarsbloggare" angavs som ursprunget för uttrycket köttberg... Dessförinnan hade även folkpartiledaren Jan Björklund lyft problemet i sitt tal. Han ogillade ordet förgubbning, men vill se över anställningsformerna för officerare för att komma till rätta med officerskårens allt högre medelålder och minskade krigsplaceringsbarhet (ca 30 min in i klippet).
Tweet
86 kommentarer:
En lösning som borde vara såväl ekonomiskt som politiskt gångbar är att införa ett pensionssystem där man kan gå i pension efter en viss ålder, t.ex. 40 år och där pensionen då ökar i förhållande till ålder. Om man vid 61 beräknas få 20 000/mån i pension så skulle man om man väljer att gå vid 40 kunna få hälften, 10 000:-/mån. Vid 50 får man 15 000/mån osv. Jag vet många som gärna skulle sluta och lämna stafettpinnen vidare till yngre förmågor om de bara fick en bra morot. Att däremot säga upp en trygg anställning och hoppas på ett civil arbete där man är "sist in" är mindre lockande om man inte har ett skyddsnät, en minsta garanterad inkomst=pensionen. Få klarar sig förstås på 10 000/mån, men tanken skulle ju vara att ta ett annat jobb, kanske på deltid. Att köra turistbuss till Spanien 1 gång i månaden, driva småskaligt jordbruk/skogsbruk eller starta nåt internetbaserat företag är sådant som man kan dryga ut sin pension med och få en dräglig tillvaro. Andra alternativ är förstås att erbjuda överåriga officerare med vissa kompetenser anställning i andra statliga myndigheter. Fartygschefer eller andra flottister borde kunna börja köra isbrytare eller jobba ombord på kustevakningens båtar. Helikopterpiloter kan börja både hos polisen och hos sjöfartsverkets räddningshelikoptrar och fixed-wing piloter kan flyga Dash 8 hos Kbv.
Martin:
Ja, det är exempel på bra förslag för att lösa problemen.
Själv provade jag mig på samma ämne för något år sedan. Mitt förslag då ligger inte så långt från Martins utmärkta förslag.
http://chefsingenjoren.blogspot.com/2010/09/gastinlagg-personalavveckling.html
Som vanligt ett utmärkt och belysande inlägg (från Wiseman).
Bra och väl underbyggt inlägg - som vanligt !
Man ju dock reflektera lite över vad den självständiga myndigheten med sin ledning gör och har gjort åt denna "utmaning".
Med flera av de argument som WW anger och även citerar dokument samt uttalanden från uppdragsgivaren, så kunde man kanske förvänta sig ett lite mer offensivt agerande av myndighetens ledning. Varför inte tydligt redovisa att nuvarande ekvation med ett omedelbart gripbart insatsberett insatsförsvar fyllt av spänstiga unga soldater inte är möjligt att uppnå på angiven tidsrymd då det inte är förenligt med svensk arbetsrätt. Att då fortsätta på den inslagna vägen och bete sig mer än mindre "svinaktigt" mot sin personal, så att de säger upp sig i vredesmod, rimmar illa för en "God och attraktiv arbetsgivare".
Nä, gå istället till uppdragsgivaren med en tydlig redovisning, underbyggt med uppdragsgivarens egna argument, och begär ett "omställningsbidrag" för att köpa ut "Köttberget". Konstruktionen kan vara allt ifrån ett antal årslöner på nuvarande nivå till mer långsiktiga lönebidrag/pensioner på lägre nivåer. För de flesta av oss som är en del av "Köttberget" är det så enkelt att "Cash is King" om räkningar och amorteringar skall betalas. Särskilt för de stabsofficerar som ÖB:s "10-punktsprogram" efter FB -00 "stimulerades" att rycka upp bopålarna ute i landet för att dyrt låna in sig på bostadmarknaden i Mälardalen.
Risken är väl att detta alternativ inte är gångbart pga av flera års illa underbyggda budgetunderlag där det mesta målats i rosenrött skimmer.
Säkert är dock att nuvarande och föreslagna karriärväxlingssystem inte löser denna "Utmaning".
Nu har man ju inte kanske "köttberg" inom t ex flygteknikerskrået mm. Tvärt om är hög ålder en tillgång i dessa yrken då man samlar på sig specialutbildningar och yrkeskompetens samt kanske även stabskompetens i komplex materieltjänstledning utan att för den skull göra nivåhöjande karriär. Up or Out skulle vara en förödande princip inom likande speialkompetensgrupper. Viss yrkesområden bör man vara tydlig med att ålder är en tillgång och kanske vore ett flöde/omskolning över från de mer fysiskt krävande bataljonerna till dessa mer teknikkrävande orgenheter inom FV, Marin och ledning nått att eftersträva? Kräver ju relativt högre grundutbildningsnivå och befattningsutbildning men det första kan ju byggas på i en personlig utvecklingsplan.
Problemet idag är också att incitamentet att karriärväxla från Försvarsmakten blir mindre ju närmre pensionsåldern man kommer. Så fort man karriärväxlar får man ju höjd pensionsålder med 4 år (10 för piloter), och börjar man närma sig 50 år ska man vara jäkligt bra avlönad på det nya civila jobbet om det ska väga upp den nackdelen. Vill man med nuvarande system få officerare i övre medelåldern att karriärväxla bör man på något sätt "tjäna in" den tidigarelagda pensionen med antal tjänstgöringsår, så att man efter 20-30 år redan förtjänat den tidigare pensionsåldern och därmed inte tjänar in något mer på att vara kvar i FM.
Grundproblemet är ju att man från politiskt håll måste inse att det kostar pengar att sänka medelåldern i FM. Man får inte officerare att frivilligt karriärväxla efter 20-30 års fast anställning om individen inte tjänar på det.
När politikerna har lagt ner grundutbildningsplattformar har man haft som tradition att "kompensera" orten med att flytta dit någon statlig myndighet eller annan verksamhet.
Det är kanske dags att ta den traditionen ett steg vidare? Kan man tänka sig ett system där den medelålders stabsofficeren ska ha en förtursväg in i annan statlig förvaltning? Något liknande har jag för mig fanns på volontärtiden för den tidens anställda soldater. För den delen, även dagens anställda soldater borde kunna omfattas av ett sådant system.
Nu kommer detta givetvis inte att gå för sig i dagens "rättvisesamhälle", men det kanske är något att fundera på?
Uttalandet om minskade lönekostnader i och med införandet av specialistofficerare låter konstigt. Jag har en stark minnesbild av att övergång till specoff. inte skulle bromsa löneutvecklingen. Jag kanske hörde fel...
@Anonym 15:30. Jag håller med du, drog mig också det till minnes.
FM kämpar med näbbar och klor för att hålla soldatlönerna så låga som möjligt, det framgår tydligt i de styrningar som kom i höstas när tariff-avtalet gick ut.
Bristen på riktlinjer och styrningar kring specoffarnas utveckling inkl lön kan man också se som ett sätt att bromsa "lönekostnadstillväxten" - om än passivt och i den billiga änden.
Man kunde ju hoppats att man arbetat mer aktivt i andra änden också.
Soldater och specoffar har ca hälften (knappt) av lönen jämfört med en Mj/Övlt idag (33-50 kkr?). Hur vi än gör kommer det att kosta multum att bli av med "berget". Samtidigt ska man komma ihåg att längst ner i lönetrappan är det missnöje. Man klarar sig på 17-20kkr något år idag, men ska man bidra med erfarenhet och engagemang på lite längre sikt (8-15 år) kommer FM att behöva hitta någon form av belöning - en relevant löneutveckling.
Kanske är det för stor spridning i löner idag? "På golvet" får man känslan att man minsann inte jobbar här för den höga lönen - undrar lite varför inte motsvarande gäller när man kommer upp sig..? Jag upplever att löneutvecklingen från kapten och uppåt verkar vara ganska god. Så fasligt mycket mer oumbärlig, kompetent och välutbildad blir de flesta ju sällan för att de läser chefsprogrammet? Hur har det blivit så? Med tanke på hur många som klättrat så långt upp i den trappan?
//FV-sergeanten
Har för mig att jag hörde detsamma om att OR skulle ha motsvarande löner som fk-kn och uppåt. Kommer även ihåg att jag och flera sa: yeah, right...
Satt för några år sedan med våra första sg på F 21 och de fick då 16' medan fk i samma årgång drog 2,5 mer.
Nog kan jag bli "förvaltare" om jag får behålla kaptenslönen. Same shit different name. Men billigare blir det inte?
14.56:
Helt riktigt. Flexibilitet måste finnas utifrån behov. Som exempel kan nämnas bristen på flygstridsledare – väl känd sedan flera år precis som med teknikerna. För att kompensera bristen på militär flygstridsledning betalar Försvarsmakten årligen några tiotal miljoner till Luftfartsverket för att hålla två civila flygledningspositioner reserverade för militärt bruk. Vilken effekt hade man inte fått av dessa åtskilliga miljoner kr om man fördelat ut dem i kontrakt och premier på flygstridsledarna?
Lt M:
För FM är det klart billigare övertalig personal går i pension. Däremot är det ju helt omöjligt politiskt.
15.30:
Du har helt rätt.... Därför var det inte utan att man höjde på ögonbrynen när man läste försvarsministerns blogginlägg. Som med alla politiska uttalanden ska man koncentrera sig på att läsa det som inte står uttryckligen.
FV-sergeanten:
Visst, lönefrågan är knäckfrågan. Tyvärr finns det idag ingen statlig vilja att justera upp några löner, utan man vill snarast åt andra hållet. Årets avtalsrörelse inom staten kommer att bli mycket intressant.
16.36:
Det är det som är det intressanta. Man kan tänka sig ett antal hypoteser.
- Lönen sänks för omgalonerade
- Omgalonerade får behålla lönen men med sämre löneutveckling
- Omgalonerade behåller samma löneutveckling, men nytutnämnda specoff kan påräkna en lägre löneutveckling
Att löneutvecklingen kommer att bli likadan för off och specoff är svårt att tro. Särskilt med bakgrund av vad fömin skriver och FM tidigare beräkningar.
Återstår att se vad som står i omstruktureringsordern som syftar till att frigöra ekonomiska medel för kärnverksamheten.
Ett av huvudsyftena med specoff-systemet var just att spara pengar.
Mindre utbildning = mindre lön. Hade man dessutom fått igenom att specoff skulle vara anställda i 10-15 år också...
Något man också kan hänvisa till är att man tagit bort allmän högskolebehörighet som krav för sou.
(helt idiotiskt för övrigt när vi nu ser hur 1.sg som sitter med fingrarna på det tekniska systemet inte läst matte och fysik, medans fk som kör ut ISO-lunchen skall ha läst matte d)
När tror ni att vi kommer att dela på OF?
Ekeby 5.1
Varför inte ha ett system där en anställd hos försvarsmakten får pension men samtidigt inte förlorar den om han tar ett annat jobb? Dvs som det verkar vara för riksdagsmännen?
En annan fråga jag har till er försvarsintresserade. Varför försöker ni inte skriva en egen motion till riksdagen, i dessa frågor, och sedan få någon riksdagsman att lägga fram den?
Dvs samarbeta och lobba bland politiker för denna förändring.
Ett annat alternativ som jag inte förstår att ni inte tänkt över är en form av "civil olydnad" alt "propagandakupp".
Vad jag talar om, är att försöka samla ihop pengar bland försvarsintresserade för att bedriva en skola som blir en slags "militärskola". Till exempel i sammarbete med HV och göra något i stil med en folkhögskola eller en gymnasieskola/KY-utbildning. En annan form av "propagandakupp" vore att försöka starta en insamling för inköp av försvarsmaterial.
Oavsett om insamlingen skulle godtas/accepteras av försvaret/regeringen så skulle det nog skapa en del frågetecken i utlandet och försvarsministern/regeringen skulle nog få lite svårare med trovärdigheten när det visar sig att försvarsmakten måste överleva på "allmosor".
Jaja, mycket av dessa är nog galna ideer men jag blir lite förvånad ibland på att väldigt få verkar vara bereda på att arbeta mha av de lagliga möjligheter som kan finnas och åtminstone försöka göra någonting.
Jag tror att det viktiga är att regeringen måste vara beredd att ta ANSVAR för sin uttalade önskan om en minskning av yrkesofficerskårens volym. Det är inte rimligt att bara skicka över ansvaret till Försvarsmakten.
Samtidigt måste man komma ihåg att vi inte alls pratar om ÅLDER utan om KOMPETENS - det är de icke efterfrågade kompetenserna som bör lämna Försvarsmakten.
Hur jag än analyserar Försvarsmaktens nuvarande volym av yrkesofficerare kan jag inte undgå att reagera på proportionen YO ställt mot GSS/K. Vi pratar om över 9 000 yrkesofficerare mot strax över 7 000 GSS/K. Jodå, jag vet att det behövs yrkesofficerare för en massa andra uppgifter också MEN jag köper inte argumenteringen rakt av. Enligt min uppfattning kan många av dagens yrkesofficerare i HKV ersättas av civila arbetstagare.
Glöm inte att GSS/K egentligen är en ANSTÄLLNINGFORM. Det bör gå alldeles utmärkt att ha gruppbefäl med stjärnor eller pixknappar, om man bara vill.
GMY
Sinuhe
Sinuhe:
Instämmer i mycket av det du skriver. Visst det är inte ålder, utan kompetens, men även FÖRMÅGA även om det till stor del kan vägas in i kompetens. Kravet på stridsduglighet hos våra anställda har vi talat om tidigare. Samtidigt som vi naturligtvis inte ska avskeda stridsskadade måste vi ställa krav på att all personal är användbar i stridsuppgift enligt deras befattning. Idag är det absolut enklaste sättet att slippa undan den internationella arbetsskyldigheten att helt enkelt inte vara i tillräckligt god fysisk form.
Proportionen är något märklig, men samtidigt är det egentligen inte så konstigt. Det krävs ett visst overhead oavsett vad vi gör i övrigt i Försvarsmakten. Den overhead vi har idag kan numerärt utan större problem hantera avsevärt större antal krigsförband. Därmed inte sagt att exakt alla idag gör rätt saker.
Däremot är jag oerhört skeptisk till att ersätta tjänster med civila, annat än när det gäller ren administration som t ex löner, resor m m. Idag (imorgon) är vi äntligen där där vi alltid borde ha varit. Det är en och samma organisation oavsett om det är nationellt eller internationellt. Varför ska vi överhuvudtaget ha civilanställda tekniker, mekaniker eller vad det nu handlar om när vi ändå krigsplacerar dem och de måste kunna klara av uppgiften väpnad strid? De ska vara soldater och inget annat. Tjänstgöringsskyldigheten ska gälla för alla, såväl nationellt som internationellt.
17.45:
Vad är det som säger att sådant inte redan genomförs?
@Sinuhe
Om det är proportionen yoff kontra GSS som stör dig så finns det en enkel lösning.
Vi gör helt enkelt om ett par tusen civilanställda tjänster till GSS-tjänster. Vips så ser det bättre ut på pappret. ;-)
http://blogg.forsvarsmakten.se/flygvapenbloggen/
Ett praktexempel på vad som går att göra fort och proffesionellt med värnpliktiga.
Problemet måste väl till viss del genererats av FM själva. En viss mängd av uppgifter att lösa torde kräva en viss mängd utförare med en viss nivå. Att FM inte har förmågan att motverka glidning i HKV volym och nivåhöjning (löneglidning?)var nog inte egentligen NBO-systemets fel. Det kan ju inte vara NBO-systemet som fyllt på antalet rader i HKV och lockat och pockat personal att flytta? Är själv en produkt av NBO och har kompetensmässigt transformerats genom BAS60 och BAS90 till dagens Insatta försvar utan flygbastaktik. Jag tror absolut vi kunnat vårda det bästa av både NBO och Bas90 mot nya mål och uppgifter utan att kasta alla goda erfarenheter överbord. Men hur man ska mäta och motverka byråkratisering som inte stöder resultatet kan man fundera på.
Dessa fortsatta omstörtande "Reengineringsprojekt", som tvåbefälsystem och förändrad logistik är, brukar tas till i företag där ständiga effektiviseringsförbättringar inte gett resultat. Kan tyckas vara en enkel utväg - börja med ett vitt papper- brukar dock kräva riskkapitalsinvesteringar och tydligt kraftfullt ledarskap. Det är kanske den enda metod som vi i FM klarar av för att reducera personal, dvs med stöd av överföring till FMV och omgallonering. Tyvärr hjälper nog inte civila generaldirektörer heller när man inte, som tex Securitas, kan styra mot nyckeltal som ekonomisk lönsamhet (eller i krigsmakters fall utrikespolitisk handlingsfrihet, i vart fall inte i Sverige).
/Flygverkmästaren
20.09:
Antar att det är inlägget om F 22 som avses?
http://blogg.forsvarsmakten.se/flygvapenbloggen/2012/01/02/f-22-ett-50-arsminne/
Lite konstigt att i grunden friska ( oftast) män med möjlighet till fysisk träning på arbetstid tar slut så tidigt att de inte kan användas på förband. Det finns massor av utslitna undersköterskor som trots att de är 55+ måste fortsätta med sitt jobb. Klarar de inte det åker de ut på ett eller annat sätt. Där " skapas" inga skrivbordstjänster inte!
Officerare kanske inte kan fortsätta på skyttekompani eller jägarpluton, men då får man kanske ta de uppgifter som erbjuds eller man åker ut. Varför kan inte en för ålderssträcket fallen major på skyttekompani läras över till stridsledare? Någon slags teknisk officer eller annat? Vägrar man eller inte finns ju anledning till uppsägning för arbetsvägran. Det löser situationen på många civila arbetsplatser så varför inte inom försvarsmakten?
Uppfriskande att någon vågar ta till ord som köttberg, för det är precis vad det handlar om.
Vi får väl passa på att tacka Pär Nuder för att ha lanserat begreppet som sådant, även om liknande uttryck florerade i försvaret redan för tiotalet år sedan, då mer bakom kulisserna. De som väckte frågan publikt blev mer eller mindre kölhalade. "Det går inte" var en stående kommentar från såväl sido- som överordnade. Och därmed var diskussionen avslutad. Naturligtvis hade det gått att lösa för länge sedan. Det handlar bara om politisk vilja.
Tyvärr så har det politiska intresset för försvaret legat på nollnivå de senaste tjugo åren och pensionsfrågan är bara en av flera viktiga frågor som har sopats under mattan.
Jag påminner om 2010 års årsredovisning där det framgår att Försvarsmakten har 9752 YO. Av dessa bär drygt 10% överstelöjtnants/Kks grad. Chockerande.
Jaaa !!! Vad ska man säga om detta inlägg med kommentarer ????
Det hör helt hemma i en påse som definitivt inte hör hemma i FM värdegrund.
Diskrimenring oavsett det handlar om läggning, ålder, gradnivå är och förblir kriminellt i det svenska samhället. Detta är en del som den svenska försvarsmakten har att värna.
Är det så att vi inom vår organsiation har personal som inte har viljan att förvara vårt samhälles grundpelare ????
Är det så att vi inom FM inte har de generaler->korpraler som i ord och handling står upp till försvar av vårt samhälles grundvärden ??
Köttberget är en del av "utmaningarna" som medföljer personalförsörjningsreformen och kommer givetvis också att lösas i den takt ekonomin tillåter.
Alla som går i pension under de närmaste femton åren kommer förmodligen ej att drabbas av påtvingad karriärväxling på grund av det ekonomiska läget.
Sitt lugnt och var lagom gripbar.
Jag tror inte grundorganisationsfrågan är riktigt död ännu!
FM brukar tro sig lösa mycket med en flyttkarusell.
Problemet vår försvarsminister m.fl. har är att han tror att alla reformer är klara 2014.
Bedömt kommer lönekostnaderna inom FM börja sjunka om cirka 10-15 år p.g.a. övergången till specialistoff. Om man inte tar beslutet att sänka lönen för de som omgaloneras och/eller ändrar anställningsformen.
De stora övertalighet av YO som fanns när IO14 beslutades är för tillfället bortförhandlad av Officersförbundet.
Vis av tidigare förhandlingsresultat kanske det inte är dags at ropa hej ännu?
Jag har åhört genomgångar som går ut på att en icke psykiskt eller fysiskt godkänd anställd skall få hjälp med problemet under X tid. Kvarstår problemet efter rehab sker uppsägning p.g.a. arbetsbrist.
Jag antar att även detta sker i den takt som ekonomin tillåter.
Sedan tror jag att det skulle underlätta om man kunde rycka ut tummen från där den idag sitter och tala vad som gäller i de olika frågorna!
Färgglada ballonger av den typ som florerade på Karlberg innan jul bör tas omhand och redovisas omedelbart via officiella kanaler av den som är ansvarig i frågan.
(Ja, jag vet att det sista är näst intill omöjligt.)
Teaterdirektören.
PS.På en av genomgångarna sades att all personal tjänstgörande vid HKV skulle ha genomfört godkända fysprov innan sommaren 2012. Därefter skulle detta vara ett krav för anställning vid HKV!
2012 blir ett spännade år.
@Wiseman 19.24
Jag håller nog med Sinuhe till stor del. Du menar själv att många befattningar som innebär krigsplacering behöver besättas med militär kompetens. Det håller jag med om.
Dock så innehåller FM/HKV en stor del arbetsuppgifter som inte direkt är kopplade till genomförande av insatser. Många fler uppgifter utöver ekonomi, löner, resor och annan administration.
Många befattningshavare har uppgifter som är mer relaterade till myndighetsledning, verksamhetsledning, produktion inkl. materielplanering och -försörjning. Övergripande styrning och direktiv inom dessa områden bör kvalitetssäkras med militär kompetens, men det är sällan det militära kompetensen som behövs när sådana verksamheter ska genomföras.
Att planera och genomföra omorganisation av produktionsorganisationen är t.ex. inte vad militärer gör bäst. Projektledning är inte militärers bästa gren. Kravarbete, dialog och förhandling med FMV och industri är likaså inte en militär kärnkompetens. Operationsanalys (i vid bemärkelse från högt till lågt) är ett akademiskt område där militär utbildning ligger långt från spetskompetens.
Myndighetsledning inkl. ekonomisk uppföljning är uppenbarligen inte militär kärnkompetens.
Och så vidare...
Dock så kräver FM tillämpning inom alla dessa stödområden till den militära kärnverksamheten, att ett militärt behovsperspektiv appliceras. Fokus måste vara på produkten/målet - inte på medlen. Idag är det ofta tvärtom inom FM, trots stor andel militär kompetens (ironi), och det finns många exempel inom civila verksamheter som visar att andra (än officerare) är mycket mer kompetenta att få en organisation att jobba med fokus på målen istället för på medlen.
(forts)
(forts)
Mitt personliga exempel är den omorganisation som påbörjades ett år innan jag slutade i FM. Ett år efter jag slutade pågick den fortfarande. Den militära approachen blev "uppdragstaktik". Chefen ville omorganisera. Uppgiften delegerades till närmaste övlt, som skissade nya rutor. När det blev dags att definiera hur den nya orgen egentligen skulle arbeta så delegerades snabbt detta trista jobb till löven längst ut på linan. Ett år efter att jag slutade var inte den nya organisationen ännu fullt intagen och driftsatt. X % av ALLA medarbetares tid gick åt till organisationsarbete under minst två år på bekostnad av produktivitet i kärnverksamheten. Men alla var åtminstone delaktiga och hade gott om tid att smälta förändringarna. (En liten pass till gårdagens inlägg på armébloggen).
På mitt nya civila jobb tog det bara ett halvår innan jag på ett stormöte blev informerad om att organisationen behövde skruvas om för att bättre passa framtida utmaningar. Ledningen meddelade att om tre månader skulle den nya orgen vara intagen och driftsatt. Ha, tänkte jag, helt omöjligt! Tre månader senare upptäckte jag ny namnskylt på dörren. Inga problem med inloggning och behörigheter i systemen. Från en dag till en annan jobbade jag i två helt olika organisationer. Övergången märktes knappt ur ett produktivitetsperspektiv. Varför?
1) Starkare incitament att hålla uppe produktivitet? (Om inte vinstmål nås, så ryker ledningen).
2) Ledningen, som är anställd att genomföra managementarbete, delegerade inte sitt ansvar utan hade gjort SITT arbete. De hade under minst 6 månader innan omorganisationen meddelades planerat och förberett. De hade involverat linjen och linjecheferna när så behövdes. Hela ledningskakan hade slitit arslet av sig för att få till en fungerande org och friktionsfri övergång. När målet och vägen till målet var definierat och genomarbetat, så kommunicerades och förankrades förändringen i hela organisationen. Alla detaljer hade tänkts igenom i förväg.
Sådan kompetens har jag aldrig mött i FM. Istället tänker ingen i förväg. Stridsledning är alltid bästa ledning. Bättre att agera än att stå overksam. Uppdragstaktik = delegera problemen till underställda att lösa. Etc.
Det kanske ändå är skillnad på insats/krig och förberedande förbandsproduktion? Samma ledarskap och kompetens passar inte båda domänerna? Vissa egenskaper måste finnas i produkten. Betyder det att samma egenskaper också måste finnas i produktionen? Om produkten, t.ex. ett vapen, måste vara fältmässigt, så måste också fabriken vara fältmässig, kamouflerad, med ballistiskt skydd och eldas med ved?
Ett annat gott exempel på hur man istället skulle arbete är den amerikanska modellen, som borde passa bra i vårt nya personalförsörjningssystem.
Antag en stab i ledningen, t.ex. staben med funktionsansvar för bekämpning.
Staben leds av en karriärofficer. En starkt lysande militär stjärna med fötterna i myllan. Gedigen erfarenhet från kärnverksamheten och god förståelse för insatsmiljön och förbandens behov. Stort förtroende hos förbanden och dess personal. Fokus på kärnverksamhetens behov och krav. Visionär som driver utvecklingen framåt mot morgondagens förband och behov. Ser bara möjligheter och inga begränsningar. Helhetssyn. Funktionsansvarig och representerar staben och dess verksamhet utåt och inåt. Sitter kortare tid på befattningen (3-6 år) innan det är dags att gå vidare och/eller bredda sig inom andra kompetensområden. (jmf. platoon leader).
Stf är en civilanställd chef. Produktions- och personalansvar. Sitter mycket länge på sin befattning och svarar för kontinuitet i stabens arbete. Den som planerar och arbetsleder stabens personal och arbete. Den som måste förstå verklighetens utmaningar och vad som faktiskt krävs för att realisera en vision. "Dämpning" i systemet som gör att de värsta överslängarna undviks och ser till att verksamheten blir långsiktigt stabil. Ansvarar för långsiktig kompetensplanering och -försörjning. Personalens trygga ankare i tillvaron. (Jmf. platoon sergeant).
Under dessa finns en stab av medarbetare med ett brett spektrum av kompletterande kompetenser, både civila och militära. Beroende på verksamhetens karaktär och uppgifter så är antalet militära befattningen fler eller färre.
På detta sätt får man flera fördelar. Den kontinuitet vi idag saknar. En dynamisk och återkopplad ledning. Möjlighet att välja rätt och bästa kompetens för de uppgifter man är satt att lösa. Det viktiga är inte vilka kläder och symboler man bär, utan vilket arbete man kan utföra. Fokus är stabens egna uppgifter, inte uppgifterna som förbandet staben stödjer ska lösa.
Nackdelen är att det kan kosta ett extra huvud i ledningen, men om man vill vara elak så kanske värdet av enbart ett militärt huvud i ledningen är så lågt att extrakostnaden är försumbar i jämförelse med den stora förbättring som skulle uppnås? Nu blir det ju helt OK som militär chef att inte kunna allt (vilket ändå är orimligt), utan han/hon kan istället fokusera på det som är dennes kärnkompetens och värdeskapande bidrag till verksamheten - erfarenheter från militär kärnverksamhet. Många dåliga samveten och elaka omdömen om inkompetens i ledningen skulle kunna försvinna.
Förmågebredden medför att alla kompetenser behövs. Den dagen vi är beredda att ta bort en kompetens så kan vi sannolikt också enklare identifiera vilka befattningar som inte längre behövs. Hitills har inget försvarsbeslut lyckats med detta.
Observera också att det tillkommer nya uppgifter oavbrutet. PRIO har heller inte förenklat saker och ting även om retoriken är annorlunda.
Mer civila i Försvarsmakten tyckte någon. Det är helt fel väg att gå om man vill minska antalet anställda. Är det inte bättre att de som jobbar i FM kan dess kärnverksamhet? Det brukar bli bättre om man vet vad man gör.
/ Det var faktiskt lite bättre förr
Alltså förstår vi att det är en mycket viktig egenskap att personal i HKV klarar att genomföra fältmässiga militära fyskrav. Därmed faller möjligheten att anställa civila som oftast är otränade och plufsiga. Vi vet redan att det är viktigt att ledningen bär fältuniform på jobbet, så att de ser fältmässiga ut. Det är faktiskt viktigare än att de tillämpar den fältmässiga tesen att "anpassa klädsel efter verksamhet". Om personal inte är fältmässig så kan den inte jobba professionellt med myndighetsledning och förbandsproduktion.
Slutsats: HKV borde bara bemannas med "riktiga" officerare som vet vad det handlar om. Allt annat är oacceptabelt.
Som man bäddar får man ligga! Sluta gnäll på ledningen. Ni har precis den ledning ni kräver att ha. Dessutom finns det gott om plats för "köttberget" i en sådan ledning där nästan alla befattningar kräver militär bakgrund och kompetens. Eftersom ni alla kommer att bibehålla ert stridsvärde långt upp i åldern så har ni framtiden tryggad när yngre förmågor tränger ut er från förbanden. Eller är ni så korkade att ni frivilligt slänger bort era bästa år på samhällets sämst betalda jobb, med minst vettig arbetslivserfarenhet, för att 8 år senare gå ut och konkurrera med era jämnåriga om jobb som de har 8 års relevant yrkeslivserfarenhet för?
Wiseman
Skulle kravet på STRIDSDUGLIGHET vara absolut även i prod-befattningar så vet jag väldigt många av mina kollegor på Lidingövägen som borde göra något helt annat...
Jag tror att man kan använda civila arbetstagare i väldigt många fler befattningar i HKV än idag. En stor mängd yrkesofficerare sysselsätts dagligen med uppgifter som de egentligen saknar utbildning (och ofta intresse) för.
Civila arbetstagare har ju de goda egenskaperna att a) de har betalat sin utbildning själva samt b) de förväntar sig inte jobba kvar hos en och samma arbetsgivare intill den dag då de fyller 65 år.
Enligt min bedömning är det MÅNGA befattningar utanför INS som kan vara oberoende (Ag BoK föreslår ju att "C" ska tolkas som "oberoende" och inte som "civil"). Å andra sidan finns det en mycket stor risk i och med yrkesofficerarnas "tolkningsföreträde" avseende vilken kompetens som egentligen behövs för en befattning.
Jag tror att det måste till betydligt hårdare nypor avseende yrkesofficerskårens volym. Om regeringen hade beslutat att volymen ska vara nere i X tusen senast år Y så hade det hänt mer konkret än vad det gör idag.
Just nu förefaller tendensen snarare vara åt andra hållet!
GMY
Sinuhe
Som kadett vid OP 09-12 så kan jag beskriva lite mer om informationen vi blivit delgiven. Den 21 december så blev vi bjudna att åka från våra fack och funktionsskolor tillbaka till MHS K för att delta vid ett möte med våra chefer. Mötet var frivilligt och vissa fack och funktionsskolor gav även kadetter möjligheten att via videokonferens delta vid mötet.
Den information vi delgavs var ärlig, rak och över lag anser jag att skolan hanterade delgivningen på ett bra sätt. Det vi fick veta var att det finns ett överskott av officerare vilket främst avsågs lösas med omfördelning av personal så rätt kompetens hamnar på rätt plats och försvarsmaktens avsikt var att alla vi kadetter skulle bli anställda men varken anställning eller förbandstillhörighet kunde längre garanteras för alla. Således var det lämpligt att individer kollade på alternativ för vad individen ska göra efter examen. Vi blev även delgivna att målsättningen är att beslut om vart vi skall (eller inte skall) komma att arbeta kan komma så sent som maj; det vill säga månaden innan examen. Detta sätter såklart begränsningar hos enskild kadett i och med boende och så vidare. Dock så får man inte glömma att civila sällan har möjligheten att veta innan examen vart de skall arbeta. Hur som haver så blev vi även varnade för att maj kanske heller inte håller men det var i vilket fall det datum som våra chefer blivit givna.
Det är i stort det vi fick veta. Jag vill även än en gång lyfta fram att jag anser att skolan hanterade frågan på ett väldigt bra sätt med hänsyn till det tråkiga budskapet!
/kadett vid OP 09-12
Det förekommer utländska varianter där den anställde "betar av tid" mot pension genom sin egen tjänstgöring.
Som exempel: Man startar med en pott på 65 år. Efter 20 års tjänstgöring finns möjlighet att gå i pension vid 45.
Finns varianter där 1 års utlandstjänst/insats ger 2 års "avdrag".
Ett liknande system skulle ge många positiva effekter på åldersstruktur och motivation i Försvarsmakten.
/MBV
09.14, 09.40:
Intressanta reflektioner. Dagen då FM var ohotat ledande inom ledarskap i Sverige är passerad.
Vad händer den dagen bekämpningsstaben genomför skarpa operationer? Följer de civila med i fält eller avses stab på så hög nivå att man inte ens är i operationsområdet?
10.06 och Sinuhe:
Gör skillnad från befattning till befattning. Visst det finns åtskilliga befattning i HKV och andra staber som man tänka sig ha civila tjänstgörande på, men är det en befattning som ska fungera i krig anser jag att det ska vara militär personal som innehar den. Vi kan inte ha två personer på samma befattning beroende av läge.
Sett ute i organisationen har vi idag civilanställda på en rad befattningar som i krig var avsedda att bemannas med värnpliktiga. Idag finns det absolut ingen anledning till detta. Tjänstgöringsskyldigheten ska vara allmän och gälla oavsett nationella eller internationella insatser.
Fyskrav då? Naturligtvis måste fyskraven vara anpassade utifrån vilken befattning de gäller, men samtliga befattning i krigsorganisationen måste ha en kravspecifikation såväl avseende fysiska som andra krav, oaktat om man är civil eller militär. Vad det sedan innebär i HKV beror helt och hållet på vilken befattning man har, men om man tror att man ska sitta och snurra kontorsstol på Lidingövägen 24 i händelse av ett skarpt nationellt scenario, tror jag man är fel ute.
Volymkravet är naturligtvis intressant. Såväl avseende antal yoff, men även avseende uppfyllnad avseende soldater. Visst kan man sätta hårt mot hårt avseende att sänka volymen officerare, men problemen med LAS torde vara väl kända, med bl a svårigheter att nyanställa. Vi har flera gånger provat andra modeller för att få ner volymen, men tappat fel individer när vi låtit numerären gå före kompetens.
Kadett vid OP 09-12:
Tack för klarläggandet!
MBV:
Definitivt!
Ja hur var det nu...
"internt uppfattas försvarsmakten som en trygg och generös arbetsgivare med ordning och reda".
Och skulle inte 2012 vara det år som det stora återtagandet inleddes?
Less is Moore, klockrent.
Skall bli mycket intressant att se utfallet av vårens medarbetarundersökning.
Ekeby 5.1
Frågor som kräver ett svar:
Hur kan det krävas nära 10.000 YO för att administrera ett försvar som bara omfattar 7.000 GGS/K?
Varför styrs ledningssystemutvecklingen av en överste som uppenbarligen inte har kompetens för att handha uppgiften?
Varför tar man inte in civila experter på de områden som kräver spetskompetens?
Varför infördes PRIO?
Varför krävs det 180 heltidskonsulter för att få PRIO att fungera? Eller rättare sagt, hur kan det krävas 180 konsulter för att sabotera ett administrativt system?
Varför använder FM civila floskelmakare för att lära ut ledarskap? Jag trodde att ledarskap var försvarsmaktens paradgren.
Vart tog hela flygbasorganisationen vägen?
Hur hamnade vi i singularisförsvaret?
Re Wiseman
"Vad händer den dagen bekämpningsstaben genomför skarpa operationer? Följer de civila med i fält eller avses stab på så hög nivå att man inte ens är i operationsområdet?"
Relevant fråga. Nu menade jag en utvecklings- och produktionsstab, dvs. de som ägnar sig åt militära uppgifter som inte enbart kräver militär kompetens. Inte en stab i insatsorg. Som t.ex. Picatinny Arsenal, http://www.pica.army.mil/PicatinnyPublic/organizations/index.asp. Eller som stora delar av FM myndighetsledning, HKV.
Som jag sa tidigare, så håller jag med dig om att krigsplacerad personal bör vara militär.
Att idén inte borde vara omöjlig borde vederläggas av det faktum att så fungerar det i USA. Det är sannolikt så att den militära personalen roterar in och ut ur staben växelvis med aktiv tjänstgöring i förband. Man har antagligen en grundorg som sköter mycket av insatsorgens stödverksamhet. Det möjliggör nyttjande av rätt kompetens på rätt plats, dvs. även av civila.
Jag kan ju personligen tycka att även dessa uppgifter, t.ex. militärt professionell logistik och materielförsörjning till insatsförbanden, är militär kärnverksamhet även om de inte tarvar tipp-topp fysik och vapen i hand på plats i ett operationsområde. Försvarsmakten är en myndighet med ett myndighetsuppdrag att producera och leverera militär förmåga. Det uppdraget handlar om mycket mer än att enbart kunna genomföra insats i ett operationsområde med militär professionalism. Alla delar av myndighetsuppdraget måste kunna utföras med professionalism. Alla delar av myndighetsutövningen tillhör inte den militära professionen.
Alltså kanske även civil kompetens kan ha ett värde för den militära kärnverksamheten? Även personer med fysisk oförmåga att uppträda som enskild soldat på stridsfältet kan ha ett värde för den militära kärnverksamheten?
Eller, vi kanske anser att bara Verkan är "kärnverksamhet" i ett taktiskt förband? Und/info, Ledning, Skydd, Rörlighet och Uthållighet är mer marginella basfunktioner som INTE är kärnverksamhet?
@anonym 14:45
De fysiska krav som avser HKV mfl tarvar knappast tipp-topp fysik.
Det är snarare en garant för ej hjärtattack vid stress, ej smällfet, ej värmeslag vid +30 grader, ej beroende av medicin till följd av högt blodtryck etc etc.
Det tycker jag är försvarbart att avkräva en person med befattning i en organisation (oavsett placering och uppgift) som har väpnad strid som huvuduppgift.
MBV
Nu förstår jag varför FMLOG flyttas över till FMV, trots protester från FM. Så länge orgen finns kvar inom FM och HKV så kommer det vara omöjligt att använda något annat än militär personal på många av befattningarna. På FMV är det en annan sak. Enda sättet att få bort kravet på militär kompetens är alltså att flytta bort jobben från FM och HKV? Så länge jobben finns inom FM och HKV så kommer officerarna att slåss för att behålla sina befattningar (reträttvägar). "Kärnverksamheten kräva denna erfarenhet, kompetens och stridsduglighet!", skallar ropen. Därmed tvingar man bort en viktig systemkomponent i den militära kärnverksamheten till en annan myndighet och får ännu en "kissa-i-brallan-lösning".
För mycket fokus på ålder, för lite fokus på kompetens.
På den gamla goda tiden så hade Värnpliktverket/Pliktverket befattningsprofiler där varje befattning hade en tydlig kravbeskrivning avseende fysisk förmåga, mental kapacitet osv. Idag har vi skapat ett system som tillåter minsta möjliga gymnasiekompetens och minsta möjliga fysiska nivå för alla befattningar. Och vad blir utfallet?
Jo, många tekniska tjänster får officerare som har svårt för matematik/fysik. Många fysiska tjänster får officerare som är knappt fältdugliga.
Observera att ÅLDER är inte kopplat till kompetens. Senast förra året sprang en officer som jag känner 35 km på en förmiddag. Ålder? 54 år. Ingen av juniorerna orkade mer än 2 mil. Jag har stött på äldre officerare som är riktigt intelligenta (inte ledningsöversten) och som har skaffat sig akademisk breddning för att de tycker att det är kul.
Jag tycker definitivt att detta inlägg har varit ett lågvattenmärke på många sätt.
Man måste faktiskt identifiera grundproblemet först. Och det är inte åldern. Det är vilka kompetensprofiler som är aktuella för respektive befattning. Och jag kan aldrig förlika mig med att en viss ålder, ett visst kön eller en viss etnisk bakgrund skulle vara relevanta kompetenser.
Militär kompetens kan beskrivas relativt enkelt.
Fysik.
Intelligens.
Teknisk kompetens.
Taktisk/stridsteknisk kompetens.
Verbal/språklig kompetens.
Jag har säkert glömt något, men jag har en stark övertygelse av att vissa faktorer blir bättre med åldern. Fysik kan i viss mån vidmakthållas/utvecklas med åldern.
mvh
Statsmannen
Re: 14:03
"Varför krävs det 180 heltidskonsulter för att få PRIO att fungera?"
Hur ser Ditt beräkningsunderlag ut för den siffran ?
Statsmannen 16.22/
Bra inlägg, till och med mycket bra!
Vi diskuterar icke-frågor, titta bland Europas ledare. Hur många har inte haft en aktningsvärd ålder? Om jag tränar mina 3 tillfällen/vecka kontinuerligt klarar jag uppställda krav. En officer oavsett indelningar/nivåer bör besitta kompetens efter uppgiften som förbande skall lösa. Här spelar väl ålder mindre roll? Med ålder kommer väl förhoppningsvis erfarenheten, eller?
Att FM har problem idag är idag mångt och mycket självgenererade med olika utspel som inte hänger ihop.
Ta det lite med ro så löser sig mycket av "problemen" av sig själva.
/Fortfarande kvar i firman
Nu är det väldigt mycket fokus på ålder.
Jag håller med om att åldern inte är den avgörande faktorn dock så kan ålder och det den medför i vissa fall påverka kompetensen mot vissa arbetsuppgifter på ett ofördelaktigt sätt medan den i andra lägen kan vara en oerhörd fördel.
Jag är inte orolig för att de individer som jobbar på högkvarteret och andra höga positioner inte skulle klara av sina uppgifter eller besitta de kompetenser som efterfrågas.
Det jag är orolig för är organisationens skikt bortom horisonten då dessa erfarna herrar väl väljer att lämna organisationen och vi inte har nyrekryterat på ett tag för att fylla upp underifrån.
Alla i organisationen förstår nog vad ett stopp på nyrekrytering medför på längre sikt.
Nu går det inte längre att skylla på dem som inte gör något mänskligare än att välja trygghet före en otrygg arbetsmarknad. Allt det är förståeligt. Det vi nu måste koncentrera oss på är att hitta en hållbar riktning även för denna skuta.
Jag hoppas och önskar att firman kan utvecklas i en sundare riktnig. Om detta ej går så är det ett politiskt beslut och då får vi acceptera den linjen.
Allt handlar om prioriteringar.
Kadett
Möjligen delvis OT, men The Telegraph har en intressant artikel, där försvarsdebattörer i Storbritannien hävdar att endast 5% av personalen i Territorial Army uppnår kraven på fältduglighet. Detta trots att de övar varje onsdag, 20 helger om året och en tvåveckorsövning varje sommar.
http://www.telegraph.co.uk/news/uknews/defence/8987497/Just-one-in-20-TA-soldiers-trained-to-serve-on-front-line.html
Håller med stadsmannen om att många med felaktig skolbakgrund hanterar/reparerar tekniska system. Detta blir inte bra varken för FM eller den enskilde.
Kan inte annat än att hoppas på att tex C FMTS tar ett rejält tag i detta.
/Torx
@ MBV (anonym 15.43)
Jag instämmer.
/anonym 14.45
Det känns som att den allmänna uppfattningen i inlägget och kommentarerna är att vi (ja jag räknas väl till gruppen "köttberg") bara sitter och väntar på pensionen och enbart försöker suga ut det "göttaste" ur FM i avvaktan på pension. Jag är övertygad om att det finns sådana individer MEN de är inte representativa för gruppen äldre mj/övlt. De allra flesta av oss kämpar faktiskt hårt för att från våra skrivbord skapa så bra förutsättningar som möjligt för insatsförbanden inom den nisch vi verkar i.
Jag är även helt övertygad om att äldre OF och OR bör finnas i insatsorganisationen nära soldater och plutons- kompaniledning då dessa äldre skapar en oerhörd stadga i utbildningen, samt som stöd till ungt och oerfaret truppbefäl. Det var så det fungerade förr på den tid då det faktisk fungerade. Det kan mycket väl vara så att dessa äldre befäl på trupp INTE kan ingå i insatsförbandet vid insats utan få stå utanför i det läget MEN så länge utbildning och träning pågår har de massor av dyrköpt och ovärderlig erfarenhet att överföra. Dessutom är jag helt övertygad om att en sådan stadga skulle reducera antalet tillbud och olyckor samt hålla de yngsta i ett fast pedagogiskt grepp.
Jag tycker att andan i inlägget och kommentarerna är lite tråkig då jag lever i uppfattningen att vi spelar i samma lag mot en gemensam motståndare om än i olika positioner. Jag tror att alla lagdelar behövs.
OM lagledaren inte vill ha med alla så bör det klargöras ärligt och tydligt, de som avvecklas bör ges rimliga möjligheter till en framtid och inte kastas åt vargarna. Det som idag anges som karriärväxlingsverktyg är inte vatten värt inom ramen för trygg ekonomi och god arbetsgivare, de jag känner som nyttjat det är de som redan fixat jobb och bestämt sig för att sluta.
Avslutningvis tycker jag att epit som "köttberg" inte är passande att nyttja, den här bloggen håller normalt en hög kvalitet så låt den inte solkas dylika yttringar.
50+ Kav
Förhoppningsvis är Pär Nuders "köttberg" ett välbekant uttryck liksom bruket av det att skämtsamt beteckna framförallt 40-talisterna.
I det här fallet avses bl a den stora mängd av officerare som inom en tioårsperiod kommer att gå i pension. Man kan kalla det åldersdiskriminering, åldersrasism, kränkning eller vad man nu vill kalla det för, men det är ett reellt problem för Försvarsmakten. I dagsläget utgör majorer och överstelöjtnanter ca 10 %, av de anställda officerarna. Ser man till ålder har inte Försvarsmakten en bra åldersfördelning och de stora pensionsavgångarna inom några år kommer att bli ett stort problem.
Bäst är att hitta en lösning, inte bara nu utan över tiden, där det gynnar både Försvarsmakten, staten och framförallt de anställda att sluta sin tjänstgöring innan 61 års ålder, eller i framtiden förmodligen 67.
Behöver det påpekas att kompetens och förmåga bör utgöra grund i urvalet mer än ålder?
@Anonym 17:21
Jag skall erkänna att jag i ilska överdrev antalet konsulter i PRIO-projektet. Det rätta antalet konsulter är, enligt Statskontoret, 61. Men totalt är det 182 heltidstjänster för att administrera PRIO. Är detta rimligt?
Varför får inte ledningsöversten, NBF-Jesus, nätverksnilsson, Enköpingsjesus etc, sparken? Denne man har varit ansvarig för både NBF och PRIO. Finns det en enda officer som har kostat FM mer pengar? Miljarder som slängts ut och där det enda resultatet är en lekskola i Enköping och ett antal powerpointbilder.
Hur kan detta tillåtas fortsätta?
"FM har fått mina bästa år. Då skall den få mina sämsta också"
Statsmannen
Det gläder mig att vi nu är minst två som anser att kompetensperspektivet måste vara viktigare än den rena åldern. Ålder är för övrigt en av diskrimineringsgrunderna, så Försvarsmakten bör vara oerhört försiktig med att prata om felaktig åldersstruktur.
Om en avveckling av personal ska genomföras ska den ske av dem som har fel kompetens, inget annat.
GMY
Sinuhe
Ja, och som en annan kollega uttalade om han som sa så:
"om det där var hans bästa år, gud bevare oss alla"
Farbveckan -86
@anonym 21:45 3jan
Tycker du tar upp en viktig sak. Erfarna officerare "försvinner" i allt för hög grad till administrativa befattningar långt från truppen.
I en ideal värld borde dessa personer öva truppen. Jag tycker att Försvarsmakten borde pröva att upprätta motsvarande Training wings vid respektive förband. Detta medger ett utmärkt stöd för truppförande befäl då dessa kan "beställa" övningar och sedemera övas och prövas tillsammans med sin trupp. Jag har själv erfarenhet av stöd från Training wing. Kvaliteten på övning blir outstanding eftersom erfarna proffs på heltid kan ägna sig åt att förbereda utmärkta övningar. Training wing medger en utmärkt "fall back position" för erfarna befäl då kroppen och eller det sociala börjar säga nej till frekvent insats.
Framför allt så bibehålls ovärderlig kompetens nära trupp!
/MBV
Hej
Intressant debatt.
Jag har uppfattningen att en del officerare kan vi i FM klara oss utan, vi måste vara realister.
En del äldre är av arbetsgivaren placerade på fel ställe. Det finns många som har "truppcharm", förmåga att utbiilda men har "fått" en annan befattning. Varför ?? Jo det har varit möjligheten till löneuveckling.
Jag vet flera exempel på mitt regemente.
En del äldre behövs för att "hjulen" ska snurra för att det ska bli personal, ekonomi, materiel, infra-åtgärder, rutinbeskrivningar mm så att "truppen" får öva vilket är viktigt.
Tycker att det borde varit fler som lämnade med obligatoriet än det faktiska utfallet blev.
Men att sparka ut folk är inte en god arbetsgivare, dessutom kommer LAS att effektivt hibdra detta. Synd att de yngre kolegerna inte noterar att lagen gör att det är de som är sist in som blir först ut, eller de kadetter som ännu ej är anställda som då inte får anställning.
Vi nåste hitta en lsning daär fler officerare är användbara till huvuduppgiften, väpnad strid.
-Kanske kräv att alla off skall ha skyddsvaktsbevis
-Utb på Ak 5
-Genomfört täthetsprov
-Genomförd sjvutb
Dock tycker jag att hysterin med certifiering "centras tyranneri" måste upphöra.
Sen kan vi fundera över hur stor huvud den lilla kroppen skall ha
Markstridare
@ Wiseman
Du skriver att "kompetens och förmåga bör utgöra grund i urvalet mer än ålder" Men samtidigt att "men är det en befattning som ska fungera i krig anser jag att det ska vara militär personal som innehar den." Vad tycker du rent generellt om civila tekniker? Säkmat, flygte, frd.personal mm.
Om jag inte minns helt fel: I riktlinjerna för anställning av soldater är det tydligt att man vid byte av befattning kan sänka graden på en soldat. Det är även tydligt att man har lönetak i varje grad (och i vissa fall befattningar). Blir man degraderad gäller lönetaket för den nya graden = din löneutveckling kan stoppas.
GSS är anställda i FM precis som vi andra, och samma lagar gäller. Om man kan göra så med soldaterna, så borde delar av problematiken kunna lösas genom att hantera oss yrkesofficerare på samma sätt - eller? Då kvittar det hur gammal man är. Det skulle vara ett sätt att långsamt "stimulera bort" ett överskott av Mj/Övlt och officerare i allmänhet. Det "drabbar" i så fall förhoppningsvis mest de som har otillräcklig eller fel kompetens eller underpresterar. Man är inte home safe för att man fått en stjärna extra.
Jag tycker man starkt kan ifrågasätta huvudets storlek. Jag har inga bevis (spekulerar utifrån magkänsla), men i toppen av många organisationer är man skickliga i att se om sitt och sina närmastes hus (bonussystem?). Därav är det lätt att hitta på arbetsuppgifter, avdelningar, projekt m.m. som ska hålla mig och mina närmaste sysselsatta och skapa nya karriärmöjligheter och utmaningar. Oavsett om det leder mot målet och gynnar "kroppen" i sin helhet.
//FV-sergeanten
Svenne-banan:
Ser vi till hur organisationen fungerade förr hade de civila teknikerna sin huvuduppgift i fredstid och ej i krig. Idag förväntas de kunna lösa sina uppgifter i krig också. Då ställer det krav på att man har förmåga för detta. Och om man har det – varför ska man överhuvudtaget vara civil och inte militär? Vi kan inte ha en massa befattningshavare i organisationen som inte har grundläggande utbildning i strid, sjukvård, skyddstjänst med mera som då blir till en belastning för personalen runt omkring – oavsett om man är civil eller militär.
Jag skulle vilja påstå att alla tekniker förr hade sin huvuduppgift i fredstid. Nog om detta, jag hoppas iaf. att man utbildar motiverade civila till sergeanter motsv. istället för att ge dom sparken. Deras teknikerutb. borde inneha ett visst värde. Behövs kompetensen idag kommer den att behövas imorgon.
Svenne B
Det är inte utan att tanken slår en. Tycker min chef att jag är för gammal så tycker nog jag att jag med ålderns rätt kan ta det lite lugnt. Då borde vi väl vara överens...?
Är det någon som har något bra förslag,hur FM kan bli av med det verkliga köttberget, nämligen fullmaktarna?
@20.55
Lite då som klassikern:
Så länge min chef låtsas att jag har bra betalt,kommer jag att låtsas att jag har mycket att göra.
@Svenne Banan
Du vet inte så mycket om hur flygplan klargörs och fordon hålls fungerande, va?
PRIO! Fråga till besviken reservofficer; Går det att få fram vad lönekostnaderna för de 182 heltidstjänsterna för PRIO-administratörerna kostar per år?
182 heltidstjänster-det är ett helt regemente-finns det förbandet med i Tolgfors regleringsbrev?
182 heltidstjänster för att administrera ett resebeställningssystem-är det rimligt? Finns det något annat som PRIO egentligen fungerar till?????
Vill man bli av med personal utan att betala för sig så har man en utmaning framför sig(eller PROBLEM som normala människor säger).
Varför inte prova den metod Norska FM tog till, enligt vad som beskrevs så fick personal gå i pension från relativt tidig ålder med allt eftersom stegrande pensionsersättning så att det till sist blev full pension vid ordinarie pensionsålder. Det fann ingen begränsning avseende nya inkomster utan pensionen låg som grund hela tiden. Tydligen så nappade lite för många på det och en del erbjöds återanställning med bibehållen pension.
@ Besviken reservofficer, fd moderat sa...
Håller helt med om "lekstugan" i Enköping (FMKE)
Det som åstadkommits är en ICKE-förmåga till ledning.
Det är så dålig skött att man blir beklämd.
Att denna "cirkus " får fortsätta år en gåta. Sedan projekt ATLE gick i graven jar inget med substans kommit ut på linjen som något andvändbart, bara massa test..och inget som är fungerande så länge som substitut...Skulle det bli verklihet idag "här o nu" så är det karta och ritade/klistrade symboler som måste användas.
Avbryt hela FMKE....leder ingenstans, mer än kostar arb-tid, pengar och föder måga konsulter.
Markstridare
Det finns väl inget i LAS som hindrar att man säger upp personal som inte behövs? Hela köttberget har väl knappast fullmaktsanställning?
Det går INTE att ha rekrytering till en offentlig förvaltning SAMTIDIGT som man säger upp personal. Så är LAS konstruerad.
Arbetsgivaren ÖB vill gärna kringgå LAS genom att hävda olika konstiga skäl som inte följer LAS. Det kan vara att en kompanichef inte ska vara 59 år gammal eller nån annan konstig anledning.
Eftersom nu arbetsgivaren ÖB försöker kringgå LAS är det ju otroligt viktigt att samtliga anställda inom Försvarsmakten bevakar att arbetsgivaren följer lagens krav-att arbetsgivaren ÖB inte försöker bryta mot svensk lag.
Här har arbetstagarorganisationerna och ffa Officersförbundet en otroligt viktig uppgift. Att vara fullständigt stenhård och kristallklar med att bokstavligt följa LAS är enormt viktigt för Officersförbundet.
Under 2012 kommer FM "omstruktureringsledare" att försöka visa sina vingar för att få en generalsstjärna till-och det kommer sannolikt att kosta minst 500 anställda och minst lika många som behöver flytta från sina hemorter.
Officersförbundet bör redan nu, innan något kommer från arbetsgivaren ÖB, vara "Jimmy Hoffa-hårda"-om nu Officersförbundet vågar vara det-tveksamt-för att totalvägra konstiga indelningar i turordningskretsar. Officersförbundet kunde kanske tom våga anbefalla, om det behövs, vilda strejker??!!
Eller så följer vi anställda lydigt med till slaktbänken. Just nu gäller det generationen som är anställd 1980-1985 och om några år den generation som är anställd 2008-2012.....
Så... de som inte inser att ordet "köttberg" snart kommer att gälla dig själv är relativt grund i intelligensen och otroligt naiv.
Igen, Tolgfors totala konkurs av det svenska totalförsvaret och karriärssugna generalers totalt undermåliga kalkyler blir igen tydliggjord.
Finns det något som egentligen borde vara lättare att beräkna prognoser på än en befintlig personalstock? Hur mycket har våra generaler försökt lura politikerna avseende personalstocken i FM under de senaste 20 åren?
Uppmanar härmed Officersförbundet att omgående börja granska de konstigheter som FM omstrukturering kommer att medföra. För samtliga officerare anställda innan 2002 är yrket ett livslångt sådant.
Nu har FM fått de bästa åren av mitt liv-nu ska FM få de sämsta.
Snart erbjuds jag mitt eget jobb till halva lönen. En omvandling från officer till Specialist.
Samma metod som vid utlandsavtalet.
Innan 2014 kommer dealen.
Vad havererar först när erfarenheten drar?
Om vi inte anställer de vi rekryterar dödar vi orgen!
Först märks de inom de insatta insatsförbanden t ex Strilbat.
Talgbollarna inom flygteknikerna som inte ens orkade jobba inom invasionsförsvaret kommer inte att leverera i insats förbanden. De som inte platsade i Libyeninsatsen borde inse sin egen begränsning!
Vilka blir kvar när FV blir SO och lönen är skit?
@23:23
Ja, men vad ska göras då?
Fakta:
- Knappt 10000 yrkesofficerare och ca 7000 GSS (varav långt ifrån alla är rekryterade, utbildade och anställda och omsättningen är hög bl.a. p.g.a. de låga lönerna)
- Ca 10% av yrkesofficerarna är HÖGavlönade övlt
Jag håller med om att att OF måste sätta hårt mot hårt och att LAS självklart skall följas.
Hade varit uppfriskande att då och då från någon höra motsvarande "kämpaglöd" i argumentationen kring våra soldaters (och specialistofficerares) villkor i Försvarsmakten.
//FV-sergeanten
Anonym 23:23
Läs den allra första kommenteren till detta inlägg. Intressant att min idé redan prövats på så nära håll som Norge!
Larsson!
Halverade löner i FV...
Äntligen!
Välkommen till vår verklighet.
/in the Army now
@In the army now
Påvisa gärna hur någon, t ex armén, gynnas av att några, t ex FV, får sänkta löner.
Tror du att det ger armén _högre_ löner?
Eller var det här kanske bara ett utslag av avundsjuka? "Om jag har dålig lön så känns det bättre om andra också har det"...
Som arbetstagare missgynnas vi aldrig av att andra arbetstagare har högre löner. Det kommer bara på sikt att leda till att våra egna löner höjs. Det enda som händer arbetstagarna om arbetsgivaren lyckas få igenom en lönesänkning är att _alla_ får lägre lön på sikt.
Känns det fortfarande bra?
Det finns INGENTING i LAS som hindrar en myndighet(eller företag) från att nyanställa samtidigt som man säger upp. Om det är exakt samma tjänst då kan det bli svårt men inte omöjligt. FM är inte en välgörenhetsinrättning och det är helt vansinnigt att tro att skattepengar ska slängas bort bara för att vissa gamlingar kommer att få problem att hitta nytt jobb.
@ uppgiven
Jag jobbar väldigt nära "verkligheten" idag, så jag törs nog lova att jag både vet hur en 39:a klargörs och hur en teknikers vardag ser ut. Men vad jag inte förstår är att Wiseman uttrycker sig som att det finns en massa befattningshavare i organisationen som blir till en belastning för personalen omkring. Jag kan bara tala för mig själv, men jag har gjort lumpen, godkänd i närtid både på sjukvård och fystester, jobbat med wiseman både hemma och borta. Inte trevligt att känna sig som en belstning då!
Det är bara vägen in i FV som skilljer.
Svenne Banan
@Svenne Banan
Ja, då förstår jag inte hur du kunde uttrycka dig som du gjorde.
Såvida du inte menar att vi alla har vår huvuduppgift i fredstid i den bemärkelsen att fredstiden förhoppningsvis är betydligt längre än den tid vi eventuellt kommer att få tillbringa i krig.
Svenne Banan:
Jag tror du missförstår. Vägen in är inte det viktiga, utan precis de faktorer du nämner. Att kunna hantera vapen och alla de andra bitarna. Skulle du i ett skarpt läge vilja ha kollegor runt omkring dig utan de kompetenser du tar upp?
Vi kan inte ha två olika organisationer beroende på situationen när det handlar om uppgifter i kärnverksamheten. En och samma befattningshavare ska vara lika kompetent att lösa sin uppgift såväl i krig som fredstida produktion. Är situationen som du beskriver borde inte heller något problem föreligga?
@Anonym 22:51
Fråga 1: Nej
Fråga 2: Nej
Fråga 3: nej
@ MBV om fyskrav hkv
Håller i princip med, men om befattningen aldrig kommer att handla om tjänstgöring under krigslika förhållanden, så verkar det korkat att diskriminera rätt kompetens till förmån för den som har sämre förutsättningar för själva jobbet, men inte behöver t.ex. medicinera. Varför skulle inte en rörelsehindrad kunna jobba som controller i FM myndighetsledning? Det är ju knappast så att det finns ett "tältförband" upprättat för att lösa fredstida arbete i krig? Vår planering lär inte räkna med att vidmakthålla tex materielförsörjningsfunktionen i ett framtida krig mot Sverige. Ett krig som enligt de flesta bedömare kommer att avgöras inom veckor snarare än år. Internationellt tjänstgör de knappast i insatsområde utan troligast i en bakre stab med fredstida arbetsförhållanden, OM jobbet överhuvudtaget genomförs utanför landet.
God fysik och föregångsmannaskap i all ära, men skulle du inte idag ha önskat en ledning med några fler kvaliteter än de som drivs fram av militära normer?
På samma sätt som att ålder kanske inte är kärnfrågan, så handlar det främst om att kräva rätt kompetens. Det blir befattningsberoende och kan inte generaliseras utan konsekvenser. För en org i strid mot talibaner, så finns det många interna ålders- och fystalibaner ;-)
Lyft blicken. Skilj huvudsak från bisak. Världen är inte enkel och svartvit, även om det verkar vara det militära idealet.
Det gynnar inte din arbetssituation att i onödan diskriminera. Om vi vill öppna befattningar för andra kategorier av människor än de mest perfekta exemplaren, t.ex. för att alltför få är perfekta, borde vi då inte istället skapa dessa möjligheter istället för att kontraproduktivt motarbeta? Hur skapar vi möjligheter att fältmässigt verka med soldater som har synfel? Javisst, det har vi redan gjort. Hur skapar vi möjligheter att kunna verka fältmässigt med kvinnliga soldater? Ja, det håller vi på med. Om packningen är för tung, ska vi då bara konstatera att vissa soldater är för klena oavsett om det innebär att jag alltid kommer ha för få soldater och för stora uppgifter. Eller, borde jag ställa mig frågan hur packningen kan göras lättare? Kan teknik- och/eller org- och metodutveckling skapa möjligheter?
Istället lägger vi fokus på frågor vars enda utkomst av vårt ställningstagande är att försämra organisationens praktiska förmåga. T.ex. genom att tvinga bort folk som prioriterat kompetens och resultat i dagens arbetsuppgifter framför kompetens för arbetsuppgiften de hade för 20 år sedan. Helt i onödan, då bakgrunden är mer idealistiskt och symboliskt förankrad i militära normer än praktiskt förankrad i verklighetens krav. Under flaggan att tala för "verklighetens krav".
Till syvende och sist är diskriminering diskriminering. Det är normalt något vi betraktar negativt, främst av praktiska skäl, inte idealistiska. Det har visat sig kontraproduktivt att diskriminera. Vi anser ibland Afghanistan stå på en medeltida nivå avseende kultur och värderingar, men hur högtstående är vi själva egentligen? Styrs vi av förnuft eller känsla?
@ MBV om fyskrav hkv
Håller i princip med, men om befattningen aldrig kommer att handla om tjänstgöring under krigslika förhållanden, så verkar det korkat att diskriminera rätt kompetens till förmån för den som har sämre förutsättningar för själva jobbet, men inte behöver t.ex. medicinera. HKV är inte bara en insatsstab, utan också FM myndighetsledning och en produktionsledning. Varför skulle inte en rörelsehindrad kunna jobba som controller i FM myndighetsledning? Det är ju knappast så att det finns ett "tältförband" upprättat för att lösa fredstida arbete i krig? Vår planering lär inte räkna med att vidmakthålla tex materielförsörjningsfunktionen i ett framtida krig mot Sverige. Ett krig som enligt de flesta bedömare kommer att avgöras inom veckor snarare än år. Internationellt tjänstgör de knappast i insatsområde utan troligast i en bakre stab med fredstida arbetsförhållanden, OM jobbet överhuvudtaget genomförs utanför landet.
God fysik och föregångsmannaskap i all ära, men skulle du inte idag ha önskat en ledning med några fler kvaliteter än de som drivs fram av militära normer?
På samma sätt som att ålder kanske inte är kärnfrågan, så handlar det främst om att kräva rätt kompetens. Det blir befattningsberoende och kan inte generaliseras utan konsekvenser. För en org i strid mot talibaner, så finns det många interna ålders- och fystalibaner ;-)
Lyft blicken. Skilj huvudsak från bisak. Världen är inte enkel och svartvit, även om det verkar vara det militära idealet.
Det gynnar inte din arbetssituation att i onödan diskriminera. Om vi vill öppna befattningar för andra kategorier av människor än de mest perfekta exemplaren, t.ex. för att alltför få är perfekta, borde vi då inte istället skapa dessa möjligheter istället för att kontraproduktivt motarbeta? Hur skapar vi möjligheter att fältmässigt verka med soldater som har synfel? Javisst, det har vi redan gjort. Hur skapar vi möjligheter att kunna verka fältmässigt med kvinnliga soldater? Ja, det håller vi på med. Om packningen är för tung, ska vi då bara konstatera att vissa soldater är för klena oavsett om det innebär att jag alltid kommer ha för få soldater och för stora uppgifter. Eller, borde jag ställa mig frågan hur packningen kan göras lättare? Kan teknik- och/eller org- och metodutveckling skapa möjligheter?
Istället lägger vi fokus på frågor vars enda utkomst av vårt ställningstagande är att försämra organisationens praktiska förmåga. T.ex. genom att tvinga bort folk som prioriterat kompetens och resultat i dagens arbetsuppgifter framför kompetens för arbetsuppgiften de hade för 20 år sedan. Kvar blir de som har prioriterat kompetens för jobbet de hade för 20 år sedan istället för kompetens för det jobb de har idag. Helt i onödan, då bakgrunden är mer idealistiskt och symboliskt förankrad i militära normer än praktiskt förankrad i verklighetens krav. Under flaggan att tala för "verklighetens krav".
Till syvende och sist är diskriminering diskriminering. Det är normalt något vi betraktar negativt, främst av praktiska skäl, inte idealistiska. Det har visat sig kontraproduktivt att diskriminera. Vi anser ibland Afghanistan stå på en medeltida nivå avseende kultur och värderingar, men hur högtstående är vi själva egentligen? Styrs vi av förnuft eller känsla?
Skicka en kommentar