Visst måste Europa ta ansvar, men …

På den åker som ständigt plöjs kan inget gro – Lars Fresker


… det kräver också att varje europeiskt land i grunden tar ansvar för sin egen säkerhet. Försvarsministerns huvudbudskap inför Folk & Försvars rikskonferens, publicerat på SvD Brännpunkt, grundbudskap är helt korrekt – Europa måste ta ansvar för sin egen säkerhet när nu USA kraftigt drar ner på sin militära förmåga i Europa för att istället koncentrera sig på det som man ser som sin huvudriktning, Asien och framförallt Kina.

Försvarsministern tar i sin artikel upp den amerikanske försvarsministern Robert Gates avskedstal från i somras som en regelrätt utskällning av Europas militära ansvarstagande för sina egna problem. Utan amerikansk hjälp hade Libyeninsatsen aldrig kunnat genomföras då USA stod för huvuddelen förbekämpningen med kryssningsrobotar, SEAD-förmågan (nedhållande och bekämpning av luftvärn), och framförallt den vitala lufttankningen. Framförallt kritiserade man Europas ytterst klena vapenlager, där flera länder redan efter någon veckas strider hade slut i sina vapenlager. Danmark och Norge stod i sammanhanget för oproportionerligt stora andelar av attackföretagen och det svenska förbandet lär ha mötts av danskar som frågade om man kunde köpa svenska bomber om de inte skulle användas.

"Just-in-time"-konceptet må fungera i den civila världen och för fördelningen av befintliga nationella resurser, men när det gäller logistik på nationell nivå krävs det att materielen redan finns anskaffad när den ska användas. För svensk del hade det snabbt kunnat bli pinsamt med tanke på den svenska traditionen att inhandla endast nödbehovet. I Flygvapennytt på 90-talet beskrevs det hur 100 radarjaktrobotar anskaffades till JAS 39 Gripen, då planerat i 204 exemplar. Numerären avseende bomber är oklar, men det skulle förvåna om Sverige skulle ligga bättre till än Danmark. Att inte delta i attackrollen i Libyen var inte bara en politisk moralisk begränsning utan även en ekonomisk sådan. Försvarsministern väljer förmodligen aktivt att inte ta upp just denna del av Gates tal.

Försvarsminister Tolgfors har på sin blogg kritiserat den historiskt belagda matematiken att priserna för militär materiel och därmed militär verksamhet stiger snabbare än för samhället i övrigt. Ett budskap som upprepas av den moderate ledamoten av Försvarsutskottet, Johan Forsell. Till skillnad från försvarsministern har Forsell öppet för kommentarer på sin blogg och får där mothugg av läsarna. En lösning som ofta förs fram som lösningen på alla militära ekonomiska bekymmer, och så även av försvarsministern är den som kallas "pooling & sharing" som går ut på att länder gemensamt anskaffar en gemensam resurs.

I tanken är naturligtvis detta sunt och fungerar bra i fredstid. Problemet är dock det att i krigstid, när resursen verkligen behövs, överstiger behovet vida tillgången och viljan att dela med sig mellan länder som samtliga har samma behov är minimalt. Sverige deltar sedan några år i NATOs flygtransportsamarbete kring tre st C-17, där Sverige har den näst största andelen efter USA. När det svenska flygförbandet skulle sättas in i Libyeninsatsen var det dock omöjligt att få loss dessa C-17. Alla hade ju liknande behov, antingen för Libyen eller Afghanistan. Istället blev det skytteltrafik med svenska Hercules.

Exemplet blir än tydligare när man tar ett nordiskt samarbete i beaktande. I argumentationen för en svensk solidaritetsförklaring framhävs alltid att ett yttre hot kommer att påverka samtliga nordiska länder och vi därför ska ställa upp för varandra. Men hur skulle det då fungera om de nordiska länderna valde att istället för nationella förmågor anskaffa en gemensam pool med materiel? Svaret är att det skulle ju naturligtvis inte fungera annat än i fredstid. Vid skarpt läge skulle varje land ha ett så stort nationellt behov att det överskred den gemensamma poolen. Att därför säga att Sverige t ex ska stå för finskt luftförsvar eller Finland för svenskt artilleri är inget annat än nys. Däremot kan tanken som sagt fungera utmärkt avseende fredstida underhåll, övningsområden, ledningsförmåga (som t ex NATOs gemensamma AWACS) där utnyttjandet antingen inte är avhängigt av situationen eller momentant löser uppgifter över flera länders territorium. Där finns sannolikt pengar att spara – vilket i hög grad redan görs så det är tyvärr inte någon lösning på alla problem.


Sverige uträttade mycket under Libyeninsatsen och stod för en tredjedel till hälften av den taktiska flygspaningen, utan vilken mycket av precisionsbekämpningen inte hade kunnat genomföras. Samtidigt innebar de svenska politiska förbehållen problem för NATO. I slutänden blev dock resultatet mycket gott och den statsminister som innan insatsen var mycket avogt inställd till insatsen, är förmodligen idag mycket tacksam att insatsen blev av då den gett Sverige ett mycket gott anseende i politiska kretsar. Detta gäller såväl i bilaterala förbindelser som i EU och framförallt i NATO. Men att säga som försvarsministern i dennes artikel att "insatsens kärna utgjordes av USA, Storbritannien, Frankrike, Danmark, Norge – och Sverige" är att göra våld på historien. Såväl Kanada som Italien lämnade mycket stora bidrag till insatsen och detta utan större förbehåll.


Försvarsminister Tolgfors har helt rätt i att Europa måste ta ett större ansvar för sin säkerhet och militära förmåga och att detta i grunden kräver att varje land tar ansvar för sin egen försvarsförmåga. Detta gäller inte minst försvarsministerns eget land, där verkligheten tyvärr skiljer sig avsevärt från kartan på försvarsministerns blogg och i regleringsbrevet. Upp till bevis!

Det är hög tid att från politiskt håll sätta press på Försvarsmakten att leverera det resultat den är ålagd att leverera. Gör man inte det måste resultatet bli detsamma som i civila företag och andra försvarsmakter – ett byte av koncernledning.

Samtidigt måste man dock på politisk nivå inse att vissa saker av det man förväntar sig är utopier och att det krävs en starkare verklighetsförankring. Den politiska insynen på försvarsområdet måste öka, men det gäller också kunskaperna. Har man inte kunskaperna att förstå vad det är man ser spelar det ringa roll vilken insyn som bjuds.

Strategiska realiteter fortsätter tyvärr att vara överordnade politiskt önsketänkande.


Se även Morgonsur, Försvar & SäkerhetCornucopia samt Sverige och Världen


18 kommentarer:

jan-olov sa...
15 januari 2012 10:48  

Mycket bra skrivet Wiseman
Upp till bevis är temat som du rundar av med.
Mycket snack och lite verkstad

kn Jan-olov holm

Anonym sa...
15 januari 2012 11:35  

Wiseman, du är sunt realpolitisk när du ifrågasätter om t.ex. svenska luftstridskrafter kommer prioriteras för Finlands behov när det också finns ett stort hot mot Sverige. Det finns väl få praktiska erfarenheter från historien som motsäger den grundsynen. Dock är jag rädd att många politiker väljer att betrakta problemet, och möjliga lösningar, med en helt annan grundsyn.

Den rådande politiska grundsynen på relationer mellan nationer, grundbulten för det nya kollektiva Europa, är i grunden liberal. Belackarna skulle inte beskriva hotet som riktat mot enskilda länder inom försvarsunionen, t.ex. Norden, utan hot riktade territorriellt mot Finland är lika mycket ett problem och hot för Sverige. Lösningen är därmed inte heller kopplad till enskild nation utan till de kollektiva resurserna. "Nationen" är i denna verklighetsuppfattning inte en dimensionerande entitet. Ur detta perspektiv skulle man exempelvis snarare betrakta Norden som en "nationell", politisk enhet med ETT försvar. Vi har ju exempelvis inte oberoende markstridskrafter i varje län, utan en gemensam svensk armé. (Jag försöker att bortse från verkligheten just nu och visa på ett annat perspektiv, så vi får bortse från ev. synpunkter på vad som konstituerar en armé till senare :-)

Poängen är att en konstruktiv debatt förutsätter att parterna inte talar förbi varandra. När man, som i detta fall, utgår från två diametralt annorlunda tolkningar ( eller ideologiska förklaringsmodeller) om hur relationer mellan sociala grupper fungerar, så blir det lätt omöjligt att förklara lösningar definierade i det ena perspektivet som rimliga för problem definierade ur det andra. Det blir omöjligt för parterna att komma till samförstånd, så länge man inte har en gemensam förståelse om utgångspunkter för att beskriva både problem och lösningar.

Det är uppenbart att nuvarande politik tar sin utgångspunkt i en liberal omvärldsmodell. Den är sannolikt mer gynnsam för en politik som söker lösningar, än om man hade valt en mer realpolitisk syn på omvärlden, där det mer sannolikt skulle se mycket mörkt ut. Ingen vinner val på att ge mörka bilder om framtiden...

Någonstans i debatten måste parternas utgångspunkter diskuteras. Att bara ifrågasätta deras lösningar, utan att samtidigt värdera dem i det sammanhang de fötts ur kommer aldrig bli konstruktivt. Att värdera dem i ett sammang som de idémässigt inte har någon koppling till gör att de lätt framstår som befängda och fulla med svagheter, men "motparten" inser snart att det inte finns någon koppling mellan kritiken och utgångspunkterna för deras idé, vilket gör kritiken fullkomligt irrelevant.

Jag kan själv bekänna mig till ett mer realpolitiskt perspektiv, men jag är ödmjuk inför att många med emfas tror på en liberal utveckling och driver sina frågor ur detta perspektiv. Ur det perspektivet kan många av deras "lösningar" verka mer intelligenta än när de värderas som lösningar i en realpolitisk omvärldsuppfattning. Därmed förleds jag inte att idiotförklara motparten och anamma en emotionell antipati vilket leder till aleniering snarare än konstruktiv påverkan.

Vi borde diskutera även den ideologiska grund och omvärldstolkning på vilken våra uppfattningar grundas.

Visst är det enklare och mer konkret att tala om förband och materiel, men talar vi inte samma språk så talar vi för döva öron. Vilket ska vara vårt gemensamma språk?

Göran Mellblom sa...
15 januari 2012 11:44  

Just är Europa=Förbundsrepubliken Tyskland. De tar väl ansvar för vår säkerhet i det de investerar kraftfullt i Ryssland (gasledning t.ex).

Det är tyskarna som i praktiken ser till att franska, italienska, grekiska m.fl. försvarsanställda får sina månadslöner.

Men deras strategi är tillsvidare defensiven. Man ändrar nu till yrkesrmé, som alla andra, vilket är förutsättningen för bl av offensiv strategi i en européisk demokrati.

Ryssarna borde numera förmås vara på samma sida, eller varför inte? Men till dess gör vi nog klokt i att behålla radarjaktrobotar i Sverige beredda till insats över Finland och Baltikum. Talade man måntro om detta inför Libyen?
Mvh Göran Mellblom

Wiseman sa...
15 januari 2012 11:44  

Visst handlar det i grunden om en liberal samhällssyn när man framlägger dagens förslag. Tyvärr är den dimensionerande faktorn i vårt hörn av planeten starkt realpolitiskt inställd.

Oavsett vilken världsåskådning man nu bekänner sig till har såväl skattebetalare som politiker och Försvarsmakt allt att vinna på att våra försvarspolitiker skaffar sig en betydligt djupare kunskap om sitt förvaltningsområde. På det sättet kanske vi slipper denna eftertankens kranka blekhet där man nu på politisk nivå konstaterar att de beslut som fattades för tio år sedan togs utan djupare underlag, utan analys av strategiska förhållanden och nu är irreversibla då de kostar tiotals miljarder kr att återuppbygga.

Kommunikationen är som sagt nyckeln.

Anonym sa...
15 januari 2012 12:50  

Det är inte utan att känslan växer sig allt starkare att de dryga 40 miljarder kronor regeringen årligen anslår försvaret att förvalta i stället skulle kunna nyttjas för att, inför det 2014 stundande riksdagsvalet, utgöra grunden i en rejäl förstärkning av jobbskatteavdragsreformen…

/pseudologen

Anonym sa...
15 januari 2012 13:36  

@pseudologen

Ja, varför inte, då blir åtminstone förd politik och gällande prioritering synlig!

trupparen sa...
15 januari 2012 15:57  

Väl talat Wiseman.

Anonym sa...
15 januari 2012 17:17  

RE Wiseman:

Instämmer fullständigt med ditt svar.

Guldstjärna för kort och tydlig kommunikation.

"Tyvärr är den dimensionerande faktorn i vårt hörn av planeten starkt realpolitiskt inställd."

Hade jag bekänt mig till den mer liberala världsåskådningen, så hade jag kanske slutat läsa här. Du vet ju uppenbarligen inte vad du talar om.

Nä, så är det ju inte, men hur får vi den som behöver läsa och förstå att göra just det?

När det gäller säkerhet och försvar finns det all anledning att vara realistisk och mindre utrymme att drömma om en perfekt värld.

När jag skannar av den politiska diskussionen via bloggar, twitter m.m. så blir det tyvärr uppenbart att bland våra politiska tyckare finns många som ändå på fullt allvar tror på den "liberala" kollektiva lösningen. Att det finns en sådan vision om Norden länkas till från Cornucopias inlägg idag.

I ett sammanhang med stora ekonomiska utmaningar så kanske önsketänkandet får större utrymme än vad som vore lämpligt? "Alla lösningar är bra, förutom Ingen lösning..."

Därmed kan det tyvärr inte avfärdas som realpolitiskt trams, av oss som bekänner oss till en sådan världsåskådning. Alla delar inte denna världsåskådning. Att sådana tankar kan influera svensk säkerhets- och försvarspolitik ter sig som en reell möjlighet.

Hur övertygar man den som har ett annat perspektiv? Genom att helt enkelt belysa det uppenbart felaktiga (ur ett outtalat, självklart och rätt perspektiv)?

Jag ska släppa denna tråd nu, då den är lite off-topic. Du behöver inte publicera för min skull.

Kjell sa...
15 januari 2012 18:19  

När du säger nödbehovet kommer jag att tänka på lumpartiden. I krig skulle vi få tre patroner till k-pisten, sedan skulle vi, i kulregnet, springa runt bland döda kamrater och söka oanvänd ammunition. PINSAMT!!!!

Jag kallade det vid dess rätta namn. Slakt av svensk ungdom i fiendens tjänst. Det stärkte inte mina betyg, precis.

"den historiskt belagda matematiken att priserna för militär materiel och därmed militär verksamhet stiger snabbare än för samhället i övrigt. "

Varför stiger priserna för militärt material mer? Kan det bero på att man privatiserat både försvaret och kriget, låter marknadskrafterna styra?

Edis sa...
15 januari 2012 18:25  

Oavsett hur man ser på hot mot grannländer som Finland så måste man inse faktum att ett luftförsvar som inte enbart ska hantera hot mot Sverige utan också Finland kräver en annan dimensionering än ett luftförsvar enbart dimensionerat för Sverige. Ska Finland vara ansvariga för Sveriges artilleri och Sverige Finlands luftförsvar så finns inte bara ekonomiska vinster i form av inget artilleri för Svensk del och inget luftförvar för Finsk del, utan Sverige måste också bygga upp ett betydligt större luftsvar och Finland ett större artilleri. Då blir plötsligt de ekonomiska vinsterna inte lika självklara.

Wiseman sa...
15 januari 2012 18:30  

Kjell:

Det första låter får sorteras in under vandringssägner.


Priserna på krigsmateriel är tekniskt drivna. Varför är det en sådan teknisk utveckling inom krigsmateriel att priserna stiger så mycket? Betänker man vilka värden det ytterst handlar om, överlevnad eller undergång, är det inte särskilt svårt att förstå. Teknik kan mötas med kvantitet, men det kräver att man är villig till oerhörda offer i människoliv. Jämför Afghanistan och Vietnam.

Wiseman sa...
15 januari 2012 18:31  

Edis:

Helt riktigt.

Anonym sa...
15 januari 2012 19:10  

@ Wiseman
Du vet exakt vad du talar om! Ditt budskap är klockrent ur både faktasynpunkt och pedagogisk synpunkt.

Flygsoldat 113 Bom

TRIDENT sa...
15 januari 2012 19:52  

Att materiel kostar är knappast förvånande - vi är ju ganska bra i Sverige på att ställa unika krav och har förmodligen även någon form av komplex...

Vi ska nästan alltid ligga i framkant eller driva utvecklingen - och det kostar. Ledningssystemområdet är ett bra exempel på detta. Den "värsta" systemlösningen i FMLS TS kommer vi att vara ganska unika om - inget annat land har gapat över så mycket på en och samma gång. Konsulterna framrycker i drivor i Enköpings gamla fläktfabrik där nu UtvC huserar...

Gratis? Knappast!

Som lök på laxen har systemlösningen inte heller verifierats fullt ut...
...alltså på ren svenska "vi vet INTE om det fungerar..."

Systemet blir även så tekniskt komplext att det redan finns farhågor att kompetensen inom firman varken finns i tillräcklig kvalité eller kvantitet...

...och hur användaren ska klara av det hela är också en gåta i dagsläget för några metoder finns inte utvecklade än.

Den svenska övertron på teknik måste klassas som sjuklig!

Det pinsamma helikopterinköpet är väl även det ett exempel på vår oförmåga att skära i kostnaderna d.v.s. köpa något som är TILLRÄCKLIGT bra - inte värst. Tänk om Black Hawken köpts från början som så många förespråkade...

...och nu senast en anställd värnpliktsarmé. Ja, nu finns de de som kallar det en yrkesarmé men eftersom soldaterna bara har en månads uppsägningstid och ofta så mycket uppslammad ledighet så går de hem samma dag de säger upp sig...
...och redan idag är det ganska hög omsättning på soldater och de kostar en ansenlig summa från dag ett då de anställs.

Men situationen är föga förvånande när exempelvis en hotellstäderska tjänar minst 19 000kr per månad, en lastbilsmekaniker 22-23 000 kr o.s.v.
FM tror att man ska få rätt personal för 17 000kr per månad...

"Men va f...n? Det fungerade ju i power point...!"

Personalkostnaderna kommer att bli det som sänker skutan - om inte uppdragsgivarna d.v.s. skattebetalarna synar bluffen innan.
För det de får för 40 000 000 000 kr per år är patetiskt lite!

Anonym sa...
15 januari 2012 20:35  

Riksdagens hantering av försvaret är som ett dåligt skämt, man undergräver det Svenska försvaret å det grövsta. Vi behöver lägga mer pengar på försvaret. Att inte göra det är som att gräva sin egen grav.

Per A. sa...
15 januari 2012 22:19  

"Vi behöver lägga mer pengar på försvaret. Att inte göra det är som att gräva sin egen grav."

Först behöver nog FM lista ut vad den är till för.

I dagsläget så betalar vi, om jag har förstått saken rätt, mest av de nordiska staterna för vårt försvar, och får ut i särklass minst uteffekt.
Då är det inte budgetens storlek som är huvudproblemet.

uppgiven sa...
15 januari 2012 23:45  

@Per A

Är det FM som ska lista ut vad FM är till för? Är inte det riksdagens och regeringens jobb?

Anonym sa...
16 januari 2012 08:26  

Att läsa det här är informativt men också nedslående inte bara bristerna utan hur vi driver ifrån varandra. Dagens militär verkar uppslukad av internationella lösningar och talar om solidaritet hit och där det ges samma innebörd som allians vilket är förvånande ni borde veta att allianser är mer än bara vackra ord. Militären har slitit sig från folkförankringen och vi talar knappt samma språk längre.. inte ens samma målsättningar prioriteringar mm. sorgligt men oundvikligt då folkankringen luckras upp av ska vi säga internationalism för att ge det ett ord.

:( desillusionerad

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade