Utan sjukdomsinsikt

SvD följer upp artikeln om Försvarsmaktens underlag från i fredags om operativ planering med ytterligare en artikel där man intervjuar försvarspolitikerna om deras inställning till "SvD:s avslöjande", hur man nu kan kalla en offentlig rapport ett avslöjande.

Närmast väntat är det en ytterst svag sjukdomsinsikt som redovisas. Man pratar gärna runt problemet, men vill inte diskutera problemet i sig. Cecilia Widegren, som förra året starkt markerade mot en luftförsvarsutredning, vill nu avvakta med att uttala sig om materiel utan vill att man första ska bestämma vad man ska ha Försvaret till och därefter börja titta på materiel. Vänsterpartiets Torbjörn Björlund vill att man ska avstå från att uppgradera Gripen från C/D utan hänvisar till att de är tillräckligt bra för svenska förhållanden. Han har förstått att flygbaserna behöver luftvärnsskydd, men man kan fråga sig vad han vet om de flygplan äldre JAS 39 C/D ska mäta sig mot om 15 år eftersom det är vad problemet handlar om.

Före detta försvarsministern Thage G Peterson efterlyser "en vitbok om det svenska försvaret kollaps till följd av kostnaderna". Ett minst sagt intressant uttalande. För det första finns i det närmaste en sådan redan i form av Wilhelm Agrells "Fredens Illusioner - Det svenska nationella försvarets nedgång och fall". För det andra Peterson själv en stor del av skulden till följd av sin oförmåga att samverka med Försvarsmakten under sin tid som försvarsminister. Försvarsmakten och ÖB Owe Wiktorin försökte förgäves få gehör hos Peterson för att anslagen inte räckte för de ålagda uppgifterna och värnpliktsvolymer som i mångt och mycket var arbetsmarknadsåtgärder. Under denna period blev det redan allvarliga underskottet än värre och det som i mångt och mycket slutligen sänkte Försvarsmakten med inställda övningar, hemförlovade värnpliktiga, stillastående stridsfordon, flygplan och fartyg, var när finansminister Erik Åsbrink två dagar efter att försvarsbudgeten lagts i samråd mellan Försvarsmakten och försvarsminister Björn von Sydow, bestämde sig för att dra 5 mdr kr ur försvarsbudgeten på eget initiativ utan att ha sanktionerat detta hos von Sydow eller statsminister Göran Persson. Det svarta hålet var fött.

Dessa problem, tillsammans med alla 00-talets investeringar i tom luft, släpar än idag då det framförallt är materielanskaffningsbudgeten som har fått ta smällen. Materielbehov efter materielbehov har skjutits på framtiden och under Alliansens år har materielanskaffningsanslaget sjunkit med 50 %, samtidigt som Regeringens genomförandegrupps förslag enligt Riksrevisionen orsakat allvarliga merkostnader och förseningar i materielanskaffningen.

Det vore mycket överraskande om någon större politisk omvändelse nu skulle ske och att övriga partier skulle anamma Staffan Danielssons förslag om att öka försvarsbudgeten. Visst måste Försvarsmakten ta ansvar för sin medel, men detta bör framförallt ske genom ökat samarbete i processerna – inte minskat som var fallet med t ex Genomförandegruppen. Inom några år står t ex Sverige utan transportflygplan. Då hjälper det föga att fortsätta med mantrat om att "Försvarsmakten måste ta ansvar för sin budget".

Sannolikt blir det 2014 som blir nästa stora händelse i den här historien. Då är det valår och alliansregeringens fridlysning av försvarsbudgeten löper ut, liksom det är sista året med en budget i balans enligt ÖB. Lyxfällanförsvarspolitiken lär fortsätta ett tag till.


Bloggar: Cornucopia

73 kommentarer:

Anonym sa...
1 maj 2012 kl. 15:52  

Väldigt bra skrivet och länkat.

Jag tror det finns en del att hämta (tillbaka) från anslaget för internationella insatser efter 2015. Den stora kostnadsdifferens som tex insatsen i Afghanistan har jämfört i Libyen eller Somalia gör att vi politiskt kan fortsatt delta aktivt utomlands men i mer "billiga" insatser.

Förutsatt sedan att beslutade effektiviseringar går att genomföra med besparingar som resultat så bör det inte krävas allt för stora nytillskott av medel för att klara ÖBs/Riksdagens mål. (Även om jag tycker dessa är för lågt satta)

Ett "mindre" tillskott 0.5-1mdr som delas på förband och materiel bör räcka långt om ramen för intl insatser krymps och förs över till materiel. Men möjligen har ÖB redan räknat in detta i sitt underlag och då krävs det betydligt mer.

- KP

Anonym sa...
1 maj 2012 kl. 16:05  

Jag må säga det att det dröjde ingen vidare lång period för optimismen, i och med den nya försvarsministern, att dö ut...

Anonym sa...
1 maj 2012 kl. 20:41  

Ett större budgettillskott skulle självfallet behövas till FM för att få finaserna i balans.
Däremot så kan ej politikerna tillämpa uppdragstaktik med FM.
De välbehövliga medel som förhoppningsvis skulle tillföras måste detaljstyras av politikerna eftersom att FM endast skulle nyttja dessa för administration och utökade onödiga ledningsnivåer. Tex styrda medel för att öka soldaternas löner, utöka medel för att kunna fortsätta med GSST utvecklingen eller styra pengarna till en viss specifik materielanskaffning är enda sättet att få FM att förstå hur dessa skulle nyttjas. <poltikerna hade för länge sedan tex kunnat kräva att för X miljarder vill vi ha X antal korvetter istället för att låta FM driva ekonomin i botten med oändliga uppgraderinagr helt utan en förståelse för operativ effekt.

Wiseman sa...
1 maj 2012 kl. 20:57  

20.41:

Det görs redan. Alla större investeringar över ett visst gränsbelopp är föremål för Riksdagens godkännande. Problemet blir när anskaffningen är ett arbetsmarknads- och statligt finansiellt intresse samtidigt som problem uppstår med materielprojektet. Vanligtvis sker då tilläggsbeställningar med försenad leverans alt lägre målsättningar som resultat. I fallet med Visby gick man ned från 6 till 5 korvetter för att spara pengar. Hur stora extrakostnaderna blivit för den utdragna leveransen skulle vara intressant att veta. Ett annat intressant exempel är RBS 23 BAMSE som hållits igång för att sysselsätta leverantören och spetskunskapen där. Det är ett system som aldrig kommer att ingå i ett operativt förband även om ett system är levererat till Försvarsmakten. Det skulle utan tvivel vara lämpligt till att försvara en flygbas, ett uppmarschområde, tätort osv. Sedan finns det naturligtvis exempel där Regeringen sagt stopp, men egenintressen driver verksamheten vidare – t ex NBF-hydran.

Öppenheten gentemot parlamentarisk nivå måste vara större - närmaste fullständig. Idag är det, tro det eller ej, så att Försvarsutkottet i många fall inte får ta del av all information, trots att det är de som i slutändan ska utarbeta underlaget för hur respektive parti ska ställa sig i den slutgiltiga beslutsprocessen. Ska man då vara förvånad över att det i många fall är som det är?

J.K Nilsson sa...
1 maj 2012 kl. 21:38  

Wiseman, det är lite motsägelsefullt att de politiker som skall styra försvarsmakten skall ses som några medborgare höjda över alla misstankar. Samtidigt om vi säkkollar dessa så styr vi ju de facto möjligheterna för de att kunna göra sitt jobb i att kontrollera oss.

En knivig fråga.

J.K Nilsson

Wiseman sa...
1 maj 2012 kl. 21:39  

J.K Nilsson:

Finns det något bättre sätt?

gruelse sa...
2 maj 2012 kl. 00:16  

2014 är också det år då EU:s nästa långtidsbudget (2014-20) kickar igång. Ingenting är spikat just nu, vad jag har förstått, men enligt radiouppgifter talas det om att Sveriges årliga medlemsavgift till EU ska öka från dagens ca 30 mdr kr till 40 mdr kr. Hur det verkliga utfallet blir hänger mycket på EU-minister Birgitta Olssons förhandlingsskicklighet och i vilken utsträckning hon vill vara EU- kontra Sverigevän.

Men om det blir en mångmiljardhöjning av medlemsavgiften, befarar jag att budgetutrymmet för nödvändiga materielinköp än mer begränsas.

Så om radioryktena är sanna, kan EU-ministern behöva allt vårt stöd för att minimera vår medlemsavgift i kommande långtidsbudget.

Anonym sa...
2 maj 2012 kl. 17:43  

Wiseman undrar hur SvD kan kalla en offentlig rapport för avslöjande. Svaret är att Wiseman blandar ihop två skilda ting. Först publicerade SvD 28 april att ÖB ville ha mer pengar till försvaret efter 2015 vilket framgår av ÖB:s offentliga skrivelse.
Men SvD:s publicering den 30 april gällde det berg av materiel som till ett värde av minst fem miljarder inte beställts under åren 2006-till idag.
Artikeln byggde på en ingående research och en sådan sammanställning av materielberget med prisuppgifter lär Wiseman ingalunda hitta i någon offentlig rapport!
M v h
Mikael Holmström
säkerhetspolitisk reporter SvD
mikael.holmstrom@svd.se

Anonym sa...
2 maj 2012 kl. 18:15  

Försvarets doktorander nyttjas dåligt. 220 miljoner kronor-disponerade av ungefär 40 personer. Det är vad försvaret har satsat på ett doktorandprogram.

Nästan inga av de 40 doktoranderna jobbar kvar i försvaret och bara drygt 30% avlade en examen.

220 miljoner skattekronor? Dessutom funderar man ju lite om förmågan hos koncernen Försvarsmakten och dess förmåga att nyttja akademiskt utbildade medarbetare.

Kanske är doktorandprogrammet mest för att Försvarshögskolan ska kunna jämföra sig med KTH och Handels. Men bara kanske.....

220 miljoner skattekronor? Är det inget ansvar som ska utkrävas någonstans? Nähä, det finns säkert ingen ansvarig för det här heller....

Media-hjälp försvaret!

En länk till SR Ekot; http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5089123

Anonym sa...
2 maj 2012 kl. 19:06  

Cecilia Widegrens insikt får tala för sig själv. Inte första gången så varför vara förvånad?

Wiseman sa...
2 maj 2012 kl. 19:32  

Mikael Holmström:

Nåväl, låt gå för det. Ordet avslöjande är nu inte längre med i artikeln och SvD tillämpar väl samma metod som så många andra tidningar – att journalisten bakom artikeln inte har något inflytande över rubriker och framsida.

Nu var det ju inte så många materielsystem som togs upp i artikeln på nätet (kanske i papperstidningen?) och i rapporten fanns trots allt en uppräkning av en rad viktiga system som inte ryms i materielplanen. Utifrån din kommentar nu får man intrycket att artikel nr 2 handlar om materiel som huvudsakligen föll för genomförandegruppen.

I vilket fall som helst är det bra att frågorna och problemen belyses. Man kanske kan få önska till nästa artikel på ämnet att det förtydligas hur stor del av materielanslaget som faktiskt är anskaffning av materiel (5,5 mdr kr 2011) och hur stor del som är vidmakthållande och avveckling? Det verkar tyvärr vara så att även få politiker förstår skillnaden, så att begära att allmänheten gör det är nog att ta i.


Mvh

W

Anonym sa...
2 maj 2012 kl. 19:34  

Tack SvD, tack till personer som Mikael Holmström. Måtte ni inte sluta att försöka hitta vinklingar på det svenska försvarets irrfärder, måtte ni aldrig sluta gräva.

Den totala kollaps som det svenska försvaret dels är inne i och som dels kommer om inte något aktivt görs förnekas ännu av t ex Sten Tolgfors, av Cecilia Widegren och av Fredrik Reinfeldt. På försvarsdepartementet sitter generalmajor Moore och hoppas det ska blåsa över och på ÖB-stolen sitter general Göransson och tycker likadant. Dessa figurer representerar en fullständigt ansvarslös tjänstemannautövning där inget ifrågasättande av omöjliga uppdrag från lekmännen till politiker görs från dessa rutinerade officerare.

Ni journalister gör en underbar demokratigärning!Än en gång-tack!

Anonym sa...
2 maj 2012 kl. 20:51  

Det fria ordets betydelse har visat sin betydelse än en gång. Tidigare hölls vi anställda inom FM ovetande om det som skedde, idag vet vi väldigt mycket. På gott och ont! Idag finns det många "strategiska korpraler" på förbandet som har huvudbry om saker de överhuvud taget ej kan påverka. FM måste snäppa upp sig avsevärt för att tvätta bort den negativa stämpel man har idag. Personalarbetet inför FM Org 13 lämnar tyvärr också en hel del övrigt att önska. Tillit till högre chef är väl inte den högsta...
Grundas mitt "erbjudande" den 20 september på kompetens och noggrann personalkännedom eller är det den berömda tombolan som dras?
/En här ute i den s k verkligheten/

Sumatra sa...
3 maj 2012 kl. 19:42  

Om så vore att varenda försvarsmaktsanställd vore väl insatt i det SvD beskriver, så ligger värdet i publiceringen ända att information om det verkliga tillståndet sprids till samhället i övrigt. Inte minst till våra politiker och i synnerhet inte till våra moderata politiker som verkar att ha drabbats av, ...ja vad då? Det blir allt svårare att tolgföra den glättiga bild av tillståndet i Rikets försvarsmakt som ligger som en våt filt över försvarsdebatten.

Anonym sa...
5 maj 2012 kl. 00:45  

Varför ser jag ingen öppen diskussion om JAS-systemets stealth-förmåga i 2020-talets luftstridsmiljö med ryska o norska stealth-plan?

Anonym sa...
5 maj 2012 kl. 08:28  

Försvaret skall inte ha ett öre till.

Först måste man lära sig att hushålla med de anslag man har.Organisationen är en koloss bestående av undersysselsatta befattningshavare på olika nivåer.

gruelse sa...
5 maj 2012 kl. 12:27  

Anonym 08:28 har faktiskt en poäng här:

”Först måste man lära sig att hushålla med de anslag man har. Organisationen är en koloss bestående av undersysselsatta befattningshavare på olika nivåer.”

Finländarna har också liknat den svenska Försvarsmakten vid Mumintrollet – med stort huvud, stor mage och små fötter.

Är det någon här som kan redogöra för hur stor del av försvarsbudgeten som går till löner och pensioner för undersysselsatta befattningshavare samt hur många dessa är? Och hur stor andel av försvarsbudgeten går till diverse konsulter.

Anonym sa...
5 maj 2012 kl. 14:14  

38 miljarder av våra (även mina som FM - anställd) skattepengar går till försvaret. Det behövs inte en krona mer, däremot måste den enorma internadministrationen och ett dysfunktionellt ekonomisystem ändras! Vad är out put av 38 miljarder? Det är skrämmande att se denna Potemkin kuliss och att "vanligt folk" fortfarande tror att FM kan lösa betydligt mer än vad som kan klaras av!
Förband utan materieluppfyllnad, vakanser, ingen samträning. Ja, listan kunde varit lång.
Men det är väl inte förrän 2019 det ska vara klart, så det är ju lugnt...

Anonym sa...
5 maj 2012 kl. 14:48  

Hmm, FM har kanske inte varit en mönstermyndighet gällande ekonomi, men problemet är ju skillnaden mellan de uppgifter som skall lösas och de ekonomiska medel man har.

Det är ju därför ÖB ber regeringen att antingen öka anslag i nivå med uppgifterna, eller sänk ambitionen på uppgiften till anslagens nivå.
Som i "Lyxfällan", ganska enkelt...
/JL

Anonym sa...
5 maj 2012 kl. 16:25  

Trött på folk som säger de är dålig ekonomi i FM det är det inte!!!
Vi sköter ekonomin bättre än snittet av svenska företag!
Och betydligt bättre än de flesta andra myndigheter.

Anonym sa...
5 maj 2012 kl. 17:34  

Det ska bli MYCKET intressant att se hur långt ledningen vågar driva FM Org 13 enligt PgBok.
Kommer man som vanligt kunna "gömma" undan folk och låta de fortsätta jobba på ställen utan egentlig rad? Kan en 50-årig major stå som skyttegruppchef och ändå fortsätta jobba i stab? Kommer våra överstelöjtnanter verkligen tvingas till Stockholm eller hittar man särlösningar i vanlig ordning? Kommer min faktiska (genom utbildningsbevis bevisade) kompetens väga tyngre än en äldre som "blev över?" Flyttas folk verkligen till förband med brister?
Är det för en gångs skull dags för hårdhandskarna eller blir det som vanligt mellanmjölkens lösning?

Anonym sa...
5 maj 2012 kl. 19:51  

Man får väl skapa ett ett nytt förband i Stockholm, typ: Ej rörligt-bakre stabsstödbataljon.

Anonym sa...
5 maj 2012 kl. 19:57  

@1625
Dålig ekonomi är tyvärr ofta ihopkopplat med övertrassering av medel, Helt rätt. FM har inte gjort detta utan frågan är på ett annat plan.
Vart tar alla medel vägen i förhållande till uteffekt?
Varför läggs medel på fel sakområden vilket ej ger effekt?
Varför är FM byråkratisk och har för många ledningsnivåer i relation till soldater o matroser?

Således är felet att skattebetalarna gärna hade betalat 48000 skr per kvadratmeter om det hade varit en lya på östermalm men nu betalar de 48000 skr per kvadratmeter för något som liknar en rivningslägenhet i Sundbyberg.

Anonym sa...
5 maj 2012 kl. 21:35  

Ang. Bemanning av FM Org 13: tror någon verkligen att den utlovade "matchningen" ska lyckas? Alla ska ha lika villkor och alla befattningsrader slängs upp? Jo, säkert...
Vissa kategorier (ni vet vilka) skyddar alltid varandra och sina intressen. De "bästa" raderna är nog redan upptagna, långt före den utlovade förutsättningslösa matchningen!
Allt sker ju dessutom i lönndom fram tills 20 september.
Någon som hört talas om begreppet ÖRA?

CS sa...
5 maj 2012 kl. 22:04  

@Anonym 17:34
Tyvärr vågar man, iaf på mitt förband, inte driva det alls utan alla planeras vara kvar på samma befattningar som idag. Allt är bara ett spel för gallerierna. Man kommer bara flytta personer mellan olika rader i PRIO men folk kommer arbetsledas till påhittade internrörliga befattningar som funnits tidigare. Precis detta som hela omstruktureringen skulle råda bot på verkar nu vara på väg att fortsätta i alla fall.

Jag hoppas verkligen att HKV kommer vara extremt tydliga (vilket jag tycker ni varit men tydligen fattar inte alla), och framförallt inspektera, att förbanden från 1 januari 2013 verkligen är organiserade enligt FMOrg13.

Anonym sa...
5 maj 2012 kl. 22:35  

Bäste broder! Jag håller mitt löfte, var inte orolig...

Anonym sa...
5 maj 2012 kl. 23:49  

Eftersom Reachmee inte ska användas och PRIO inte är konstruerat för att lösa kompetens- & befattningstombolan kommer bemanningsarbetet med största sannolikhet ske manuellt. HKV har inte en sportmössa att göra det själva så jag misstänker att det är HR-funktionen på respektive förband som får göra det eller kanske tom redan har gjort det. Mao mycket väsen för att persch ska lösa sina ordinarie arbetsuppgifter.


/M

jan-olov sa...
6 maj 2012 kl. 08:02  

Tycker faktiskt att de flesta försvarpolitiker i Försvarsutskottet har sjukdomsinsikt utom M:s representanter som dessvärre inte kan säga vad de tycker uppenbarligen.
Mellan raderna förstår man om man följer vad försvarspolitikerna säger att mer pengar behövs de inser dom flesta.
Men vi kan inte påsta att vi använt pengarna på ett fokuserat sätt och med hög verkningrad under senare delen av 90 talet och 2000 talet.
Alltför många mtrl och administrativa projekt har misslyckats eller avslutats utan någon leverans av försvarsförmåga. Detsamma gäller de senaste 13 åren internationella insatser som kostat oss 30 miljarder.
Ta fram era Krigsförbandspecifikationer och peka vilken uppgift löser vi nu bättre pga internationella insatser?!
Vilken stridsmetod har vi utvecklat och tränat på som ger oss bättre förmåga att lösa våra förstahandsuppgifter?
Kan vi använda 30 miljarder på ett bättre säät?
I Försvarsmaktens underlag konstateras att den inslagna personalförsörjningen kommer att på årstakt kosta oss ytterliggare 1,9 miljarder som adderars till de ca 1,5 miljarderna nu i årstakt högre än när vi lät värnplikten vila.
Det betyder att i slutet av detta decenie så taktar vi på 3,4 miljarder högre personalkostnader än 2009. Optimalt?
Nej inte det heller.

jag tycker vi skall ställa oss frågan om vi kan använda dessa miljarder på annat sätt?

Jag anser fortfarande att de värnpliktiga vi utbildade och plocka ut höll hög kvalite och i praktiken var de de motiverade vi plockade. Vi bör återta selektiv värnplikt i nästa försvarsbeslut och står sig opionsläget finns det goda möjligheter till förändring på den punkten. Norge är ett bra ex på kombination av värnplikt och kontrakt.

Vi kan inte heller lägga 30 miljarder kommande 12-13 år i utlandet när vi har så många brister på hemma plan och ett Ryssland i kalla kriget form när vi talar retorik och när det gäller kapacitet/övn vsh klart på väg uppåt.
S400P,SS-26 stone,KH-555m åste ju rimligen påverka vår operativa planering spridning,skydd och mtrlanskaffning lv robotar mm.

Nato kapaciteten i närområde lär falla med undantagen Polen Estland.

Nakna står vi med pappersprodukten solidaritetsförklaringen.

Ja så går det när man inte fokuserar på försvaret av landet utan på annat.

Kn Jan-Olov Holm

Anonym sa...
6 maj 2012 kl. 11:38  

Tror menigheten här att vi FM-anställda går in genom samma dörr den 1 jan 2013 som idag?
Kommer staben att vara bemannad med folk placerade på rader i insatsförbanden?

Anonym sa...
6 maj 2012 kl. 12:18  

@KN Jan Olov
Ta fram din mätsticka och mät effekt på de förband som utbildats här hemma under de sista 13åren och se om dom har högre förmåga än en nyss hemkommen utlands bataljon???
Att vi sen upplöser förbanden så fort dom blir bra är en annan fråga.
Dessutom har vi skapat oss ett par tusen officerare och soldater med stridserfarenhet något som du inte sätter högt värde i men de kan bero på andra saker.

Anonym sa...
6 maj 2012 kl. 14:25  

@holm
Du svamlar på som om det vore en självklarhet vad våra militära stridskrafter är till för och vad det innebär för krav på deras utformning. Underförstått är det rätta svaret gårdagens svenska Försvarsmakt. Därmed säger du också att det borde vara gårdagens säkerhets- och försvarspolitik. Alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig. En initial militär förmåga som verkar avhållande mot angrepp, byggt på massmobiliseringoch stor numerär för att vara trovärdigt över vårt lands stora yta.
Våra politiker och högsta militärledning har gjort en annan bedömning för framtiden. Vår riksdag har i god demokratisk ordning beslutat om en annan politik för att värna svensk suveränitet och svenska intressen. 1996 klubbades den stora ändringen i riksdagen, utan större engagemang eller kritik. Den nya säkerhets- och försvarspolitiken har legat till grund för en ny militärstrategisk doktrin som anger hur stridskrafterna ser ut och används som möter de politiska behoven. I detta perspektiv är inte de internationella insatserna en bisak och möjlighet att träna för "huvuduppgiften" utan de är huvuduppgiften. Syftet är inget annat än svensk säkerhet och svenska intressen. Att återgå till det traditionella svenska kalla kriget försvaret är inte relevant ur många perspektiv. Det mest uppenbara är att vi inte har råd att skapa och upprätthålla en relevant förmåga. Inte ens om FM vore supereffektivt. Den nationella dimensionen handlar i praktiken om att återta förmågan att trovärdigt hävda vår territoriella integritet, dvs. incidentberedskap. Något annat blir bara löjligt, så länge vi inte har helt nya säkerhetslösningar, t.ex. NATO, på plats. Du kan inte bara slänga ur dig "sanningar" om hur våra militära stridskrafter borde se ut och utformas, utan att också presentera inom vilket politiskt och ekonomiskt sammanhang dessa skulle vara relevanta. Att referera till gårdagens meriter och förutsättnngar funkar inte. De finns inte längre.

Anonym sa...
6 maj 2012 kl. 20:59  

@holm
Efter kalla kriget vaknade hela FM upp ur en törnrosa sömn och insåg bland annat att använda plastbandvagnar från hägglunds mot en sovjetisk stridsvagn vilade på en stor lögn. Nu har vi också efter utländska insatser vaknat upp och insett vilka krav och förmågor som en verklig insats kräver. Man kan vara lycklig hela sitt liv så länge man spelar 7 manna fotboll på liten plan men den dagen som man inser att spelet faktiskt var dimensionerat för 11 manna lag med en stor plan så inser man att man har använt sin tid fel. Om man ej inser detta så ok,,,låt gå för ett nationellt försvar som Schweiz men inse då att man spelar i en annan division och aldrig mera blir tagen på allvar av omgivningen.

Anonym sa...
6 maj 2012 kl. 22:24  

@ Anonym 6 maj 2012 20:59

Du träffade nog huvet på spiken i den sista raden i ditt inlägg

Frågan är nog på vilket sätt (med vilken inriktning) vi bäst blir tagna på allvar av omgivningen...

jan-olov sa...
7 maj 2012 kl. 06:18  

Anonym 6 maj 2012 14:25

Jag anser att försvaret av det egna landet som är det viktiga.

Jag anser inte att Försvarbeslutet 2009 var bra även om Riksdagen tyckte det då och försvarsmaktens underlag likaså.

Precis som anonym uttrycker det

Frågan är nog på vilket sätt (med vilken inriktning) vi bäst blir tagna på allvar av omgivningen...

Anser inte att dagens IO2014 duger.
se mot huvuduppgiften Försvar mot väpnat angrepp.

För mig är den strategiska typinsatsen territoriell integritet en för låg ambitionsnivå.

Sen slutligen sluta berätta för andra vad de tycker -det vet jag bäst själv. Skulle inte berätta för er som döljer sig bakom anonymiteten vad ni tycker -det vet ni bäst själva.

Vi avstår den debatt tekniken.

mvh Kn Jan-Olov Holm

Anonym sa...
7 maj 2012 kl. 07:50  

Anonym 20.59

Det brukar talas om att Schweiz har ett milis-försvar...

http://www.youtube.com/watch?v=cGRlQ296YYM&feature=player_embedded

Kort sagt - Schweiz milis-försvar är mycket mer kapabelt och balanserat än Sveriges nuvarande territoriella försvar. Hur många soldater exkl. hemvärn kan man ställa upp med i Sverige? 1500?

Och vad är Schweiz försvarsbudget jämfört med den Svenska?

Lövet sa...
7 maj 2012 kl. 08:43  

@Anonym 6 maj 2012 14:25:

Du skriver bl a: "Våra politiker och högsta militärledning har gjort en annan bedömning för framtiden. Vår riksdag [...] beslutat om en annan politik för att värna svensk suveränitet och svenska intressen."

Hur, mer precist och praktiskt, värnas vår suveränitet av dagens politik?

"Den nya säkerhets- och försvarspolitiken har legat till grund för en ny militärstrategisk doktrin som anger hur stridskrafterna ser ut och används som möter de politiska behoven."

Kan du beskriva mer i d e t a l j hur de "politiska behoven" ser ut. Har de något med Sveriges säkerhet att göra överhuvudtaget eller är de bara ett resultat av Anders Borgs strategiska bedömning?

"I detta perspektiv är inte de internationella insatserna en bisak och möjlighet att träna för "huvuduppgiften" utan de är huvuduppgiften. Syftet är inget annat än svensk säkerhet och svenska intressen."

Än en gång: Hur rent p r a k t i s k t värnas svensk säkerhet av en bataljon skyttesoldater och vaktpersonal i Långtbortistan? Hur rent p r a k t i s k t har svensk säkerhet förstärkts av att vi nu har vårt försvar *fanfar här* "i insats" istället för *föraktfull fysning och snett Öfvre-Östermalmsleende* "förrådsställt"?
Hur mer p r e c i s t är det bättre att skicka ut våra killar bland dolda IED:er på andra sidan jorden än att öva dem för en - förhoppningsvis onödig - befattning i invasionsförsvaret här i Sverige???

Anonym sa...
7 maj 2012 kl. 11:45  

@holm

Du har rätt om debatt-tekniken. Bot och bättring.

Poängen är väl kanske att du verkar sätta "försvar av det egna landet" i motsatsförhållande till dagens försvar och internationella insatser. Du verkar sätta "försvar av det egna landet" = "Försvar mot väpnat angrepp". I dina inlägg verkar det så självklart, men så tänker faktiskt inte alla andra, särskilt inte de som är ansvariga för dagens försvarsplanering. De anser sig också sätta "försvar av det egna landet" i fokus. De har bara utformat och valt en annan metod utgående från förändrade förutsättningar, hot och målbilder. Då får stridskrafterna andra uppgifter även om övergripande mål och syften är desamma. Med andra uppgifter följer en annan dimensionering.

En dålig liknelse. Antag att jag av olika skäl inte längre kan åka bil till jobbet, jag måste ta bussen. (Samma mål och syfte: att åka från A till B). Kanske för att det blivit för dyrt att äga en bil. När jag ägde bilen var det viktigt att ha en försäkring. Jag behövde också köpa bensin till bilen och hålla mig med plats för vinterdäcken. Idag åker jag buss istället. Det har många nackdelar i jämförelse med att åka bil. Mindre bekvämt. Mindre tidseffektivt för mig - jag måste anpassa mig till tidtabellen. Själva resan tar lite längre tid. Finns fördelar också. Jag tar mig till jobbet till lägre ekonomisk kostnad än om jag behöver ha en egen bil. Jag kan jobba (eller sova) under resan. Med mera... Om jag nu har valt att lösa mitt resebehov med bussen istället för bilen, så vore det väl korkat att ändå vilja fortsätta betala bilförsäkringen, regelbundet köpa bensin och hålla vinterdäcken i förrådet?

Om jag nu egentligen tycker det blev fel att välja bussen, jag vill nog åka bil iallafall, hur kommer jag då runt de problem som inledningsvis tvingade mig att välja bort bilen? Är det inte mer intressant att diskutera det eller är det så enkelt att man bara bestämmer sig att börja köra bil igen (vilket inte längre går eftersom bilen är skrotad, garaget rivet och körkortet borttappat)? Nu ska vi inte bara ha råd att vidmakthålla förmåga att köra bil, vi måste också (igen) göra stora investeringar för att återskapa förmågan. Hur ska det gå till när vi från början inte ens klarade av att vidmakthålla en undermålig förmåga?

Inom vilket sammanhang ska förmågan att "försvara mot väpnat angrepp" utformas? Är det som förr - initial förmåga för att verka avhållanden mot angrepp? Ska vi kunna hålla stånd mot en fiende under 30 dygn? Vad händer sedan? Hur stor fiende ska vi kunna hålla stånd emot? Vilka mål ska stridskrafterna och deras "försvar mot väpnat angrepp" uppnå? När har de försvarat landet mot väpnat angrepp? (Räcker det med att de fräser lite och sedan lägger ner vapnen?) Inom ramen för vilken politik ska de användas? I brist på alternativ beskrivna, så är det väl rimligt att anta att de historiska förutsättningarna förutsätts?

PS. Du får varken mindre eller större respekt av mig för att du väljer att inte vara anonym. Du gör som du vill. För mig är sakfrågorna viktiga, inte personerna.

Anonym sa...
7 maj 2012 kl. 19:12  

Ett problem som man inte kan kringgå är hur man, som det så modernt heter, kommunicerar försvars- (och säkerhets-)politikens mål, syften och medel.

Det är alldeles solklart att Sveriges intressen hävdas i Långtbortistaninsatser, eftersom den enda kvarvarande supermakten "kräver det". Så långt är jag med - ställer vi inte upp för andra, kan vi omöjligtvis påräkna hjälp om vi själva behöver sådan.

Det övergripande syftet är detsamma, skrev någon, men medlen är olika idag, p g a ändrade hot, annan teknik mm. Otvivelaktigt är det så.
Ändock tycker jag mig se i medier, bloggar etc, att bl a grannen i öster rustar upp konventionella stridskrafter och plötsligt börjar öva igen - på riktigt, och inte försvar av kust, utan landstigningar, bombfällning i större förband etc. Detta kan omöjligtvis vara för att den inre säkerheten kräver det.
Låt oss dock säga att dessa förmågor hos grannen inte hotar oss, vare sig nu eller på sikt, plus att hoten är annorlunda idag - varför envisas Sverige med att bibehålla ett invasionsförsvar av microformat?
Jag har ställt frågan i ett antal kommentarer tidigare - men jag hittar inga svar - vare sig här eller i andra medier eller från officiellt håll.
Vad skall vi egentligen ha de två artilleribataljonerna till? Vad skall vi med 8 manöverbataljoner till?
Borde inte dessa förband, med hänsyn till obefintlig konventionell hotbild/andra hot omvandlas till gendarmeriförband, med splitterskyddade fordon, bevakningsförband med god utrustning. MP-förband med extrem rörlighet, som kan ingripa i alla lägen i fred-kris och, nä,krig blir det ju inte (förlåt ironin...).

Än en gång - vad skall vi med IO14 till, jag begriper inte!

Patrik Lander

Anonym sa...
7 maj 2012 kl. 20:40  

@Lövet
Återigen skjuter du på budbäraren... Förra gången på den "svengelska" bloggen. Försök att läsa vad jag faktiskt skriver. Jag har inte försvarat varken den ena eller andra politiken, utan bara belyst att det finns flera perspektiv. Istället för att utgå från att alla agerar utifrån mina egna utgångspunkter och därmed uppenbarligen är sjövilda idioter, så vore det mer logiskt att utgå från att de flesta är i grunden rationella och logiska. Därmed kanske problemet när jag inte förstår andra, inte är brister hos andra, utan något jag själv ännu inte begripit?

Det är knappast min uppgift att mata dig med information och förklaringar som en fågelunge. Du kan läsa om, och kritiskt granska, den nya säkerhetspolitiken och dess inverkan på försvarets förmågor på ett antal ställen. Försvarsdepartementet har ett antal skrifter, likaså Försvarsmakten. Det finns säkert några kurser på FHS där du kan förkovra dig. Det borde ligga i ditt intresse att förstå din motståndare om du verkligen vill påverka och göra skillnad. Din ev. okunskap om politiken och tankarna bakom dagens försvar innebär ju inte nödvändigtvis att tankarna och politiken är dåliga, utan kanske bara att det är något som du inte förstått ännu? Kanske, kanske inte. Min erfarenhet är att om något verkar helt obegripligt, så är oftast inte för att alla beslutsfattare är idioter, utan för att de vet något som jag inte vet ännu.

Försök hitta det rationella bakom det du ser istället för det irrationella. Det är mer sannolikt att det finns en rationell bakgrund. Att du inte sett den ännu, betyder ju inte att den inte finns, bara att du inte sett den ännu.

Först när vi debatterar äpplen och äpplen så blir debatten konstruktiv. Vi måste åtminstone förstå om motparten pratar äpplen eller päron och att det finns en skillnad.

Anonym sa...
7 maj 2012 kl. 21:55  

Är det verkligen någon på fullaste allvar tror att "Ryssen" skulle få för sig att anfalla Sverige och just enbart Sverige. Ryssland har annat för sig än att se lilla Sverige som ett trovärdigt och allvarligt hot mot just Ryssland! seriöst ! / Martin F21

Anonym sa...
8 maj 2012 kl. 05:40  

Det viktiga är inte vilka avsikter vi tror att våra grannar kan tänkas ha, för det kan vi aldrig veta, utan vilken förmåga de har om för oss ogynnsamma avsikter skulle uppstå. Traditionellt sätt behöver förmågorna balanseras för att skapa avspänning och säkerhet. Hot och otrygghet skapas när förmågor är obalanserade och säkerheten utlämnas till parternas eventuella avsikter, om vilka vi bara då kan anta det värsta. Huruvida detta sätt att tänka fortfarande är relevant i dagens globaliserade värld med transnationella beroenden och med nationella intressen och hotbilder som är mycket bredare än enbart territoriella, är säkert föremål för allmänt tyckande och politiserande. Antagligen gäller fortfarande grunden om balanserade förmågor men arenan och typen av förmågor som behöver balanseras kanske är något annorlunda? Resurserna till säkerhet och försvar behöver smetas ut över en bredare palett? Till syvende och sist, om en granne skaffar sig förmåga att militärt landstiga och erövra delar av vårt territorium, så borde vi ha förmågan att militärt möta och avhålla från att sådana avsikter kan uppstå. Stabilitet och säkerhet i vårt närområde kan kräva det. Det är när avsikter blir handling som ofred och krig startar. Om en handling förefaller möjlig, enkel och riskfri, så är sannolikheten större att avsikten uppstår.

Åter till Sverige. Vi har idag råd att hålla en minimal expeditionär markförmåga. Sjö- och luftstridskrafter är mycket små och kan inte verka över hela ytan samtidigt. Samtliga stridskrafter har begränsad uthållighet. Det finns i princip ingen nationell beredskapsplanering för samhället och dess funktioner. Centrala förmågor kopplade till invasionshot, t.ex. kustartilleri och anläggningar längs våra gränser, är nedrustade och förstörda. Går inte återskapa utan 100-tals miljarder i nyinvesteringar. Alltså behöver ev. nyuppstående hot mot vårt territorium och nationella suveränitet hanteras på något nytt och innovativt (billigt) sätt, för viljan att lägga mer av samhällets gemensamma resurser på försvar verkar inte högre än tidigare.

Försvar skapas inte enbart av militära stridskrafter. Militära stridskrafter är ett av flera medel som skapar försvarsförmåga. Det som beskriver den övergripande försvarsförmågan, och stridskrafternas roll i denna lösning, är säkerhets- och försvarspolitiken. Den politiska försvarsdoktrinen som sedan omsätts i bland annat en militärstrategisk doktrin. Dagens doktriner utgår från att ingen territoriell maktobalans finns i vårt närområde, vilket kanske håller på att ändra sig. Därför bör ett omtag ske inom försvarspolitiken, vilket också verkar vara på gång. Därefter, när förutsättningarna är lagda för stridskrafternas roll och syfte, kan deras dimensionering diskuteras. Att som idag hoppa över den högsta nivån av analys och planering är ett givet recept för suboptimeringar, missförstånd och kaos. Vi har inte förutsättningarna klara för att kunna ha en entydig och klar uppfattning om hur det bästa militära försvaret ska vara utformat. Vissa verkar dock leva i tron att så är fallet. Att det på något sätt skulle vara enkelt.

Anonym sa...
8 maj 2012 kl. 06:12  

Schweiz. Litet land omslutet av en landgräns i speciell terräng. Alla omgivande länder utgörs av allierade och vänskapliga nationer. Sverige. Till ytan stort land med båda landgräns och lång kustlinje.

Schweiz lägger ca 4600 MUSD på försvar. 0,8 % av BNP. 600 USD per capita. 0,1 MUSD per km2.

Sverige lägger ca 6000 MUSD försvar. 1,3 % av BNP. 600 USD per capita. 0,01 MUSD per km2.

Anonym sa...
8 maj 2012 kl. 07:00  

Anonym 21.55,

Poängen med ett territoriellt försvar är att beröva externa makter möjligheten att enkelt använda det egna territoriet som spelplan och slagfält för egna syften. Både öst och väst / Nato ser Sverige som ett viktigt område att antingen behärska eller beröva motståndarens kontroll över. Ett par exempel:

http://globalresearch.ca/index.php?context=va&aid=30673

ABM-systemet som Nato skall sätta upp avser att beröva Ryssland sin andraslagsförmåga vilket öppnar för mindre trösklar för USA att ensidigt starta kärnvapenkrig. Detta ändrar maktbalanserna avsevärt mellan främst Ryssland och USA. Notera att man kommer att använda Östersjön som basering för en viktig del av dessa ABM-system i form av bl a Aegis-kryssare mm. Notera även Rysslands reaktion med att överväga preventiva attacker i texten.

Ett annat högst potentiellt scenario är hot mot Rysslands oljeexport för att minska Rysslands exportinkomster. Där råkar Europa illa ut men det bryr sig knappast USA om när kriserna växer i omfattning.

Kontroll över Gotland kommer i dessa sammanhang att bli mycket viktig både för Nato och för Ryssland eftersom effektiv basering där av motmedel och understöd kommer att bli allt viktigare.

I ditt fall så har F21 en av de två flygplatser som kan ta emot de största fraktflygplanen från både öst och väst vilket medger snabb basering av både ABM-system och avsevärda flygförband från Nato men även S400 från Ryssland. Nato vid ett ev. angrepp kommer att använda Svenskt luftrum från Norska baser vid gränsen till Kiruna för att slå mot Murmansk (F35-baseringen) - frambasering av luftvärn och eget flyg från Luleå kan bli ett attraktivt alternativ även för Ryssland. Och i vilket fall så medför denna utveckling att Luleå blir ett kärnvapenmål som kan utlösas betydligt snabbare än vid tidigare invasionsförsvar.

Om Sverige har ett eget försvar som kan fördröja denna typ av operationer så räknas de troligen bort som alternativ för handlingplaner och annan planering. Finns det inget Svenskt fungerande försvar så är alla kort på bordet vilket ökar riskerna för preventiva attacker och farlig stress. Sverige skall leverera tillräcklig bromseffekt så situationen stabiliseras.

USA / UK är i fallande som ekonomiska stormakter - kvar för dem är att utöva makt med militära medel vilka även dem är i fallande. Vi lever i och kommer under avsevärd tid att leva i fragila omständigheter - att beröva omvärlden stabiliserande element som ett fungerande Svenskt territorialförsvar är inte ansvarsfullt eller klokt.

Ha det.

Anonym sa...
8 maj 2012 kl. 08:05  

"att beröva omvärlden stabiliserande element som ett fungerande Svenskt territorialförsvar är inte ansvarsfullt eller klokt"

Detta är tyvärr redan beslutat och genomfört sedan länge. Berövandet av det tidigare territorialförsvar (del av ett tidigare Totalförsvar) är definitivt och oåterkalleligt i praktiken om inte Sverige får hundratals miljarder i bistånd av allierade för att återbygga de faciliteter och den materielstock som numera är skrotad och förstörd. Givet att materiel och anläggningar finns, så tar det minst 10 år att återskapa en volym av utbildad personal.

Utmaningen idag är att med dagens begränsade finansiella resurser återbygga en tillräcklig (trovärdig) territoriell försvarsförmåga för att säkerställa en avhållande och stabiliserande effekt. Doktrinen måste vara en annan och antagligen utgå från att vi får hjälp. Försvar av svenskt territorium måste vara ett intresse vi delar med våra allierade. Hur vi ska kunna trovärdigt "hota" med tillräcklig militära resurser utan att ingå i en allians med tvingande solidaritet, typ NATO, är dock svårt att förstå.

Lövet sa...
8 maj 2012 kl. 08:49  

@Anonym maj 2012 20:40:

...så kortare sagt* "Du skall lita på att överheten vet vad den gör - om det de gör verkar obegripligt och resultaten verkar usla så har du ändå missat något för överheten vet bättre än du."

*) Jag ställde d i g några frågor - synd att du inte kan svara på dem - utan diverse usla debattricks som referenser till FHS-kurser eller andra varianter av förminskningar. Jag hade också gärna sluppit halmgubben (vem påstod att någon var "idioter"?).

Din debatteknik är s å otroligt lik den svenska samhälls-media-politiska metodiken att jag inte kan tänka mig annat än att just du representerar den "överhet" som du vill att jag skall respektera.

Sorry - men kan d u inte förklara vad de floskler du repeterar står för så inte lär det göra mig mer övertygad om deras eventuella relevans.

Skärp dig!

Anonym sa...
8 maj 2012 kl. 09:01  

Anonym 8.05,

"Detta är tyvärr redan beslutat och genomfört sedan länge. Berövandet av det tidigare territorialförsvar (del av ett tidigare Totalförsvar) är definitivt och oåterkalleligt i praktiken om inte Sverige får hundratals miljarder i bistånd av allierade för att återbygga de faciliteter och den materielstock som numera är skrotad och förstörd. Givet att materiel och anläggningar finns, så tar det minst 10 år att återskapa en volym av utbildad personal.

Utmaningen idag är att med dagens begränsade finansiella resurser återbygga en tillräcklig (trovärdig) territoriell försvarsförmåga för att säkerställa en avhållande och stabiliserande effekt. Doktrinen måste vara en annan och antagligen utgå från att vi får hjälp. Försvar av svenskt territorium måste vara ett intresse vi delar med våra allierade. Hur vi ska kunna trovärdigt "hota" med tillräcklig militära resurser utan att ingå i en allians med tvingande solidaritet, typ NATO, är dock svårt att förstå."

Vilket var planen - att nedrusta Sverige för att tvinga in Sverige i Nato trots folkopinionen. Dock behövs inte 100-tals miljarder för att skapa tillräcklig friktion - det är ett fåtal områden och installationer som är intressanta för en angripare idag och ett relativt fåtal materialsystem och förband behövs för att skapa ett tillräckligt stort "motstånd". Ett av dessa system är ett effektivt markbaserat luftvärn i tillräckligt stort antal, distribuerat och kombinerat med bra radar- och sambandsmateriel för att öka kostnaderna drastiskt för en angripare att försöka kontrollera vitalt Svenskt luftrum. JAS är inte ett alternativ i detta läget eftersom baserna relativt enkelt slås ut med ett fåtal kryssningsrobotar. Detta kombinerat med ett relativt fåtal fullt utrustade värnpliktiga brigader för återtagande vid ett antal platser räcker långt - vi försvarar oss inte mot en fullskalig invasion (det räcker inte tiden till för utifrån angriparens perspektiv). Bra utrustade lokalförsvarsförband som hemvärn men utrustade med modern robotmateriel kan även det ha en mycket stark återhållande effekt - tvingar angriparen till taktik som är mindre effektiv än när denne inte har ett fullgott motstånd.

Det är dags för Nato-romantikerna att inse att man är en bunt nyttiga idioter som inte verkar för Sveriges bästa utan för att hålla uppe imperiebyggandet hos USA och till viss del UK. Resterande Europeiska stater som ingår i Nato är inte fullt så entusiastiska att ingå som spelbrickor för Council of Foreign Relations, Brezinsky etc. utan kommer att mer söka samverkan med de andra strukturer som växer fram som viktiga internationella strukturer - BRICS etc. Svenska Nato-romantiker bör titta framåt och inse att USA inte längre är ett föredöme som de upplevde när de var unga utan är på god väg att bli en öppen fascistisk, odemokratisk stat, som inte längre är en rättstat (avskaffandet av habeas corpus) med krig som enda verktyg att hålla sin ekonomi och sin maktstruktur igång.

Den tidigare definitionen av landsförräderi var att verka för främmande makts intressen - Nato-propagandisterna bör tänka på det... Speciellt som det inte finns stöd för en Nato-anslutning i Sverige. Man verkar inte för Sverige som en suverän nation genom att sälja ut dess säkerhet till externa makter - läs "Prinsen"!

Anonym sa...
8 maj 2012 kl. 09:56  

Anonym 06.12

"Schweiz. Litet land omslutet av en landgräns i speciell terräng. Alla omgivande länder utgörs av allierade och vänskapliga nationer. Sverige. Till ytan stort land med båda landgräns och lång kustlinje.

Schweiz lägger ca 4600 MUSD på försvar. 0,8 % av BNP. 600 USD per capita. 0,1 MUSD per km2.

Sverige lägger ca 6000 MUSD försvar. 1,3 % av BNP. 600 USD per capita. 0,01 MUSD per km2."

Bra med lite statistik... Dock en lite variant att fundera på...

Hur många MUSD sätter Sverige per soldat i fält jämfört med Schweiz? Om man räknar på ca 1500 soldater att sätta in i strid så blir väl det värdet rätt iögonenfallande? :-P 40 miljarder på max 5000 soldater i strid? 8 miljoner per soldat? Lågt räknat...

"19 years of age for male compulsory military service; 18 years of age for voluntary male and female military service; the Swiss Constitution states that "every Swiss male is obliged to do military service"; every Swiss male has to serve at least 260 days in the armed forces; conscripts receive 18 weeks of mandatory training, followed by seven 3-week intermittent recalls for training during the next 10 years" Antal soldater 2 432 000. Antal miljoner per soldat? Det kan ni räkna på...

Eller utryckt på ett annat sätt - om vi spenderade lika mycket som Schweiz på försvaret på samma sätt så skulle vi få ut en mycket större försvarseffekt än vad vi har nu.

Att påvisa att vi har längre kust, närmare till potentiella hot mm för att bortförklara låga försvarsuppgifter är direkt korkat när vi lägger ner mer pengar för mindre effekt i en bevisligen mer utmanande placering....

Observera - jag tar inte in hemvärnet i siffran eftersom HV kostar ca 6-700 miljoner av försvarsbudgeten - felräkningspengar... Så kontrakterade soldater för strid är det jag räknar med...

Anonym sa...
8 maj 2012 kl. 10:10  

Trams att man inte tror att det går att återskapa ett slagkraftigt invasionsförsvar.

SD har lagt fram ett bra förslag gällande detta att man i steg återtar förmågor.

NATO/EU är överstatligt.


Vad som behövs är att långtbortistan ivrarna börjar se om sitt eget hus.

// Förste Sergeanten

Anonym sa...
8 maj 2012 kl. 12:20  

@Lövet
Kort sagt: jag bryr mig personligen inte om vad du tror på eller vilka kunskaper detta baseras på. Jag tillhör nämligen ingen "överhet" vilket du tydligen antar.

Det är knappast mitt jobb, och definitivt inte i mitt intresse, att försöka övertyga dig om något ställningstagande inom försvarspolitiken. Mitt "debattinlägg" handlade om något annat än det du brinner för. Du hoppade på mig utifrån hur DU valde att tolka min text, inte utifrån vad som faktiskt står i den. Mot bakgrund av din respons, så håller jag inte med om att det är jag som står för "fuldebatten". Du får gärna svara och ta sista ordet, men för min del är denna tråd avslutad därefter.

Anonym sa...
8 maj 2012 kl. 12:29  

@Lövet
Mer riktigt och kortare sagt är alltså: "Du skall aldrig lita på att överheten vet vad den gör - om det de gör verkar obegripligt och resultaten verkar usla så har du inte missat något för överheten vet aldrig bättre än du."

Kanske sanningen ligger däremellan och det viktiga är en dos ödmjukhet hos alla parter i debatten?

uppgiven sa...
8 maj 2012 kl. 18:24  

@anonym 09.01

Om JAS inte är ett alternativ för att flygbaser kan slås ut av kryssningsrobotar, hur kan då värnpliktiga brigader vara gångbara? Deras förråd torde vara lika sårbara för kryssningsrobotar...

För den delen, hur ska "ett effektivt markbaserat luftvärn i tillräckligt stort antal" vara utformat för att inte slås ut av samma kryssningsrobotar? Ska det vara ständigt grupperat och eldberett?

Kan det vara så att de pengar ett sådant system skulle kosta (inklusive kostnaderna för att hålla det ständigt grupperat och eldberett) ger bättre effekt om de läggs på att återta delar av det avvecklade flygbassystemet så att det inte längre handlar om ett fåtal baser som en motståndare ska bekämpa?

Anonym sa...
8 maj 2012 kl. 19:44  

På tal om ledare som sätter tonen, varför är egentligen statsministern så negativt inställd gentemot försvaret, inhemsk försvarsindustri och export? Hans val av försvarsministrar har inte heller gått så bra.

När Reinfeldt väl uttalar sig om FM så har jag bara hört kritik om gårdagens försvar och ingen ord om att det ens behövs ett försvar eller industri nu. Stärkande ord, uppmuntrande ord och beröm till insatser (nationella såväl som internationella) saknas.

Stefan Löven har på kort tid uttalat behovet av ett starkt försvar. Sen får man ju se om det syns i siffrorna men bara att säga det skickar en positiv signal.

Anonym sa...
8 maj 2012 kl. 20:45  

Politikerna måste ge inriktning för FM efter 2014 mht ekonomin. Just nu kör vi på precis som ingenting, fastän alla vet att nästa stålbad väntar runt hörnet...
Är allt (onödigt) ståhej kring bemanningen av FM Org 13 kanske bara ett förspel till nästa neddragning?
Vi behöver ju "mer av allt" men finns pengarna? Knappast...
Vad måste då strykas? Skulle vara intressant att läsa hur tankarna går! Alla lever väl inte i konstant genomförande, någon tänker väl klokt och långsiktigt? Eller?
/Arm'eknekt/

Anonym sa...
8 maj 2012 kl. 20:56  

Reflektioner.
Att diskutera och debattera Gotland må vara hänt men blanda aldrig in NATO i denna debatt, För svenskt vidkommande så är säkerligen Gotland viktigt men pm man från Europeiskt perspektiv lyfter blicken strategiskt och säkerhetspolitiskt så är lilla gotland helt ointressant. Är faktiskt inte helt säker på att NATO högkvarter ens vet var Gotland finns på kartan.

Återigen detta eviga försök att bevisa att Ryssland är aggressivt genom några marininfanteri övningar. Ta vilket land som helst i europa eller i världen och jämför hur marin infanteri övningar bedrivs. Själva konceptet med att ha en marininfanteri förmåga är ju att kunna nyttja denna i kustområden och att öva detta. Att försöka leda i bevis att Ryssland nu är aggressiva mot Sverige kommer ej att hålla ens i en B-uppsats.

Slutligen så blir jag imponerad över språkbruket där man använder kustförsvar/sverige/invasions försvar i samma kontext som förstört och därtill ett resonemng om återtagande i en kostnadsberäkning. Tacka gudarna att någon en gång i tiden fatta beslut om att stänga ned invasionsförsvaret för om ej då hade FM varit helt handikappat, förbrukat, konkursmässigt och helt obrukbart i dagens situation.

Om det nu finns företrädare om utökade bassystem, utökade kustförsvarsanläggningar eller bugga nya mobförråd så vänligen låt respektive försvarsgren nyttja sin egen budget till detta.

Vi kanske kan leasa ut bassystem till andra nationer om vi ej har råd att ha egna flygplan att landa med på dessa tydligen viktiga infrastruktur projekt.

Anonym sa...
9 maj 2012 kl. 08:15  

"Att diskutera och debattera Gotland må vara hänt men blanda aldrig in NATO i denna debatt, För svenskt vidkommande så är säkerligen Gotland viktigt men pm man från Europeiskt perspektiv lyfter blicken strategiskt och säkerhetspolitiskt så är lilla gotland helt ointressant. Är faktiskt inte helt säker på att NATO högkvarter ens vet var Gotland finns på kartan."

Tvärtom. Nato vet i högsta grad vad Gotland är ur flera perspektiv. Ett besättande av Gotland och placering av S400 robotsystem parat med sjörobotsystem eliminerar totalt möjligheten att stödja länderna i Baltikum, länder som Ryssland fortfarande ser som sina. Samma gäller för kontrollen av södra Östersjön där en basering av dessa system även totalt eliminerar möjligheten för USA att placera Aegis-baserade ABM-system i Östersjön. På samma sätt så minskar möjligheterna för Nato och USA att hota med att slå ut Northstream-ledningen vilket även det är ett huvudspår i Natos krigsförberedelser för Ryssland.

När det gäller marininfanteriets övningar så finns ett sagessätt: "Amatören planerar efter politiska utfästelser, den professionella planerar efter kapaciteter." Och detta gäller åt andra sidan med - det spelar ingen roll vad USA och Nato säger att ABM-systemen inte är riktade mot Ryssland, de utvecklade kapaciteterna säger något annat.

Om man nu får uttrycka något strategiskt :-). Sverige är inte ett mål i sig för Ryssland eller Nato, det är en viktig uppsättning markområden och kapaciteter som behövs för att uppnå andra större mål. Att vi i Sverige inte har en militär kapacitet minskar riskerna för dessa parter att använda dessa territorier och kapaciteter för egna syften och ökar spänningarna och riskerna för preventiva operationer för att hindra en planerad motståndare att uppnå fördelar. Ur detta perspektivet är även Nato en potentiell fiende för Sverige eftersom man inte kan utesluta en invasion eller occupation av valda delar av Sverige av Nato-styrkor efter påtvingat beslut av vår ledning som inte har något val på samma sätt som under andra världskriget. Occuperant som occupant - finns för en suverän nation ingen skillnad mellan att bli occuperad av Ryssland eller Nato.

Om nu Schweiz kan leverera ett effektivt, månghövdat försvar för 75% av Sveriges försvarsbudget (Finland levererar även det ett effektivt försvar till 50% av budgeten), varför skall vi leverera knappt någon försvarseffekt för över 40 miljarder årlig utgift? Arbetsmarknadsåtgärd för äldre officerare samt produktutvecklings- och säljstöd åt SAAB och BAE?

Anonym sa...
9 maj 2012 kl. 08:35  

Uppgiven.

"Om JAS inte är ett alternativ för att flygbaser kan slås ut av kryssningsrobotar, hur kan då värnpliktiga brigader vara gångbara? Deras förråd torde vara lika sårbara för kryssningsrobotar...

För den delen, hur ska "ett effektivt markbaserat luftvärn i tillräckligt stort antal" vara utformat för att inte slås ut av samma kryssningsrobotar? Ska det vara ständigt grupperat och eldberett?

Kan det vara så att de pengar ett sådant system skulle kosta (inklusive kostnaderna för att hålla det ständigt grupperat och eldberett) ger bättre effekt om de läggs på att återta delar av det avvecklade flygbassystemet så att det inte längre handlar om ett fåtal baser som en motståndare ska bekämpa?"

Mobförråd för en brigad är mycket mer utspridda och svåra att slå ut än ett fåtal flygbaser. Krävs avsevärt större insatser. Detsamma gäller mobbade luftvärnssystem - spridning ger skydd och ökar behovet större operationer för att slå ut.

Markbaserat luftvärn behöver inte vara aktiverat hela tiden - kan följa samma som tidigare system med olika nivåer av mobilisering beroende på bedömt hot. Delar av det kan hanteras av lokala förband med kort mobiliseringstid.

Håller med om att flygsystemet måste få till delar av tidigare strukturer med vägbaser, men det kostar ytterligare medel och kräver även insatser i form av luftvärn och markskydd vilket inte finns med i nuvarande planering. Nuvarande system är optimerat för fred med operationer i långtbortistan, inte för krigsoperationer i närområde eller i Sverige.

Dock måste man vara medveten om att ett angrepp kommer att inbegripa attacker mot elförsörjning, vatten, avlopp, transporter, oljelager, i vårt fall kärnkraftverk som mål för utpressning mm. Se bara på Natos attacker mot Serbien, Libyen mm där civila mål övervägde för att knäcka motstånd både ekonomiskt och politiskt. Vi har inte ett tillräckligt starkt politiskt lager som kan hantera utpressning i denna skala i Sverige och ett angrepp mot viktiga civila installationer kommer att vara betydligt effektivare än att slå ut en andel av de militära förbanden. Man måste vara medveten om att målet är att döda och skada så många civila som möjligt för motståndaren för ett politiskt tvinga fram en snabb kapitulation. Och med ett system av yrkessoldater så kommer man att ge upp snabbare eftersom man inte har strukturer för ett "bredd-motstånd" förankrat i samhället.

Lövet sa...
9 maj 2012 kl. 08:51  

@ Anonym 8 maj 2012 12:29:

Ok, Jag ber om ursäkt och tar ett halvt steg tillbaka. Mitt inledande inlägg var inte personligt riktad polemik, utan jag ville verkligen ha svar på mina frågor.

Jag är lite allergisk mot den försiktighet och tendens till självcensur som nyligen spritt sig ut på nätet (från politik- och samhällsdebatt och "gammelmedia").

Jag anser att den förhindrar att frågor diskuteras i botten.
Jag debatterar med min "motståndare" för att jag reagerar på dennes åsikter och vill bottna i dem: Har hon/han missförstått nått som jag anser uppenbarte eller har j a g bommat något?

Om jag istället likt katten och den heta gröten tassar på tå runt ett blogg-/kommentarsinlägg som jag upplever tveksamt lär jag ju aldrig få veta något. Om jag däremot bottnar - kanske genom en rad - mer eller mindre provokativa - frågor eller drastiska parafraseringar - då lär jag ju förhoppningsvis möta respons.

Det var just därför som jag i mitt inlägg frågade efter mer precisa och praktiska beskrivningar. Jag ville faktiskt förstå (utan att vänta på höstens intagning till FHS).

På ett högre plan så anser jag att även en självpåtagen försiktighet i debatten kan vara förrädisk: Man blir rädd för att vicka på båten och därför så tillåts kontroversiella frågor lösas med icke-beslut. Försvarsfrågan är - i mina ögon - en sådan, försvarsexporten en annan.

Den typiska svenska politiska konsensusen tillåts lägga en våt filt över debatten: Vi har "media-politisk enighet" i den ena frågan efter den andra och oppositionella röster saknas helt. (Om de uppstår så kväses de med varjehanda metoder från guilt-by-association till (varför inte) ifrågasättande av akademiska meriter från FHS.)

Anonym sa...
9 maj 2012 kl. 09:55  

@20:56
Du har helt rätt i att stora delar av invasionsförsvaret var obsolet, men jag tror trots allt att de flesta "bakåtsträvare" i detta forum inte förordar en tillbakagång och dogmatisk fastlåsning i 1980 års Försvarsmakt.

Du har också helt rätt i att Nato HQ troligen inte ens hört talas om Gotland, annat än möjligen en potent ubåt som gäckar den amerikanska flottan...

Men, om vi inte ens skall bry oss om en nationell försvarsplanering, t ex för försvar av Gotland, vad skall vi då ha en Försvarsmakt till? Den måste väl ha något syfte annat än att utgöra exportstödsmyndighet och arbetsmarknad? Eljest är det ju komplett vansinne att kasta ut 40 miljarder varje år på någt vi vare sig behöver eller vill ha.

Det är klart att vi inte behöver bassystem eller system för kustförsvar om vi inte ens skall försvara Sverige.

Blir svaret expeditionär förmåga i omvärlden kan omedelbart vissa ej behövda förbandstyper och mtrlsystem avvecklas, och pengarna användast till mer relevant verksamhet samhället till fromma.

Frågan kvarstår - vad skall försvaret användas till, förutom till gendarmeri- och polisinsatser i andra världsdelar?

Patrik Lander

Anonym sa...
9 maj 2012 kl. 14:54  

Det sk invasionsförsvaret är en efterkonstruktion ämnad att bereda väg för insatsförsvaret. Att beskriva det gamla i negativa termer var en del i strategin för den sk "förnyelsen" skulle bli mer säljbar.
Det talades aldrig om invasionsförsvaret för 10-15 år sedan, det talades kort och gott om försvaret.
Jag tror heller inte många uttrycker det som att Ryssland är aggressivt idag. Om man skiljer lite på förmåga och intention, så kan man nog säga att Ryssland i alla fall bygger upp en förmåga.

Sverige har valt en helt annan väg, att varken ha förmåga och intention att själv försvara sitt land.

Martin sa...
9 maj 2012 kl. 18:17  

Anonym 14:54

Bra och tänkvärt inlägg!

uppgiven sa...
9 maj 2012 kl. 18:30  

08:35

"Mobförråd för en brigad är mycket mer utspridda och svåra att slå ut än ett fåtal flygbaser."

Ett fåtal mobförråd för en brigad är betydligt enklare att slå ut än ett flertal flygbaser...

"Detsamma gäller mobbade luftvärnssystem - spridning ger skydd och ökar behovet större operationer för att slå ut.

Markbaserat luftvärn behöver inte vara aktiverat hela tiden - kan följa samma som tidigare system med olika nivåer av mobilisering beroende på bedömt hot. Delar av det kan hanteras av lokala förband med kort mobiliseringstid."

Du kan inte både äta kakan och ha den kvar, antingen är förbandet mobbat och utspritt, eller också är det inte det.

Dina argument med snabbmobbande förband och utspridning kan lika gärna användas på flygstridskrafter. Flygstridskrafterna är till sin natur betydligt mer gripbara än markförband, och finns det tid att snabbmobilisera förband finns det definitivt tid att omgruppera flygförband. Detta var något som en gång i tiden övades regelbundet och de tider som krävdes för att ombasera och få flygplan insatsklara med alla vapensystem handlade om timmar.

Att återta basförmågan behöver heller inte kosta enorma summor. Mycket kan åstadkommas bara genom att upprätta bastroppar på befintliga flygplatser. De pengar som i ditt förslag behöver läggas på införskaffande av luftvärnssystem och robotförråd för dessa kan precis lika gärna läggas på att bygga robotförråd vid befintliga flygplatser...

JonasE sa...
9 maj 2012 kl. 20:43  

Chefsingenjören har skrivit ett mycket intressant inlägg om "normerande hotbild". Jag kan aldrig tänka mig att kamrat Wiseman misstycker om man postar en länk dit.
http://chefsingenjoren.blogspot.se/2011/03/normerande-hotbild.html

//JonasE

Anonym sa...
9 maj 2012 kl. 21:12  

Klart att Gotland är viktigt ur svensk försvarsmaktsplanering men för NATO är detta i princip en insjö utan betydelse.
Likväl som att Åshöjden är viktigt för hemvärnsbataljonen i Skövde så kan detta ur strategiskt svenskt perspektiv vara helt ointressant för att skydda infallsportarna.
Gotlandsfrågan är enkom inrikes politik likväl som att ha svenska medevac helikoptrar i Afghanistan.
Medborgaren kan förstå och identifiera sig med ett konkret problem och dessa är ju som bekant väljare och borgar för framtida regeringsmöjlighter oavsett politisk hemvist.

Bara till protokollet...svenska ubåtar i usa var en bra erfarenhet och de gjorde storartade insatser men sverige är inte den enda nationen som har deltagit med liknande förmågor under dylika övningar. Men om vi mår bra av att tro att vi är de enda som har deltagit med en sådan förmåga så är det väl okej då för att höja moralen inom FM.

Vad skall FM användas till? Jo det borde väl vara att ge en strategisk och säkerhetspolitisk synlig effekt.Att använda FM medel till att planera försvar av enkom Sverige mot ett konstruerat hot från Ryssland torde leda till en negatv spiral där bibehållen budget år efter år utan uppräknat inflationsindex måste vara rena drömmen jämfört med minskade anslag.

Fortfarande förundrad över jämförelsen med Schweiz där faktorn tydligen verkar vara manskap/materiel i relation till försvarsbudgeten och med slutsatsen att detta skulle vara en framgångsfaktor.
Det underliggande perspektivet är ju fortfarande att det Schweiziska är helt oanvändbart för att nyttjas i någon form av operativ användbar uteffekt i tex krishanteringsoperationer. Om nu någon inte har varit i Schwiez så kan jag anmäla att de har väldigt tjocka krigsförbandspärmar, de är väldigt duktiga på att genomföra en fältövning på samma kulle år ut och år in och självfallet experter på att flytta på kommateringar i ordrar. Vi var också gudomliga på denna sport där endast 3 nationer deltog i världen och tacka gudarna för att vi har utvecklat våra doktriner och förmågor för något som är efterfrågat i ett större perspektiv.

Martin sa...
9 maj 2012 kl. 21:37  

Beträffande debatten om luftvärn vs stridsflyg så förstår jag inte motsättningen. Det som ger mest effekt totalt sett är inte mycket av det ena eller det andra utan lagom mycket av bägge. En angripare som måste planera för att kunna möta mer än ett hot får det mycket svårare än en som i princip bara behöver tänka på svenskt stridsflyg i sin planering. Egentligen behöver inte luftvärnet göra särskilt mycket utan det kan räcka med att motståndaren bara känner till hotet så är mycket vunnet.

En jämförelse kan vara Sovjets krig i Afghanistan. Motståndaren hade finkalibriga vapen, alltså använder man pansarfordon och hotet från 7,62 är avvärjt, mycket förenklat. Motståndaren lägger då ut minor och IED vilket gör fordonen till dödsfällor, varpå man istället väljer att åka ovanpå vagnarna, vilket gör soldaterna utsatta för handeldvapen. Ett mångfacetterat hot var svårare att möta och man tvingas kompromissa.

1+1=3

Anonym sa...
10 maj 2012 kl. 08:12  

"Fortfarande förundrad över jämförelsen med Schweiz där faktorn tydligen verkar vara manskap/materiel i relation till försvarsbudgeten och med slutsatsen att detta skulle vara en framgångsfaktor.
Det underliggande perspektivet är ju fortfarande att det Schweiziska är helt oanvändbart för att nyttjas i någon form av operativ användbar uteffekt i tex krishanteringsoperationer. Om nu någon inte har varit i Schwiez så kan jag anmäla att de har väldigt tjocka krigsförbandspärmar, de är väldigt duktiga på att genomföra en fältövning på samma kulle år ut och år in och självfallet experter på att flytta på kommateringar i ordrar. Vi var också gudomliga på denna sport där endast 3 nationer deltog i världen och tacka gudarna för att vi har utvecklat våra doktriner och förmågor för något som är efterfrågat i ett större perspektiv."

Poängen är att vi idag i Sverige lägger ner mycket mer medel för ingen effekt alls... De övar och har planer och har en kapacitet att göra något vilket vi inte har. Att ha tjocka pärmar med ordrar (vilket även vi hade tidigare) är en stor fördel när man inte har tillgång till el och dator-baserat stöd i ledningscentralerna eftersom dessa är eliminerade via virus (man kör trots allt Windows...).

Framgångsfaktorn med ett stort antal soldater är att hela systemet blir mer resilient istället för att alla i landet sitter och väntar på vad dessa fåtal "superstridare" skall göra som sitter i Stockholm på HK när det bränner till... Det ger även mer kapacitet och resurser för det du kallar för krishanteringsoperationer... Antar du menar operationer utomlands...

Anonym sa...
10 maj 2012 kl. 08:21  

"Du kan inte både äta kakan och ha den kvar, antingen är förbandet mobbat och utspritt, eller också är det inte det.

Dina argument med snabbmobbande förband och utspridning kan lika gärna användas på flygstridskrafter. Flygstridskrafterna är till sin natur betydligt mer gripbara än markförband, och finns det tid att snabbmobilisera förband finns det definitivt tid att omgruppera flygförband. Detta var något som en gång i tiden övades regelbundet och de tider som krävdes för att ombasera och få flygplan insatsklara med alla vapensystem handlade om timmar.

Att återta basförmågan behöver heller inte kosta enorma summor. Mycket kan åstadkommas bara genom att upprätta bastroppar på befintliga flygplatser. De pengar som i ditt förslag behöver läggas på införskaffande av luftvärnssystem och robotförråd för dessa kan precis lika gärna läggas på att bygga robotförråd vid befintliga flygplatser..."

Mobförråden finns i detta scenario inte på centrala platser, de ligger nära där de skall verka. Vi har gått från ett decentraliserat mobsystem till att lägga nästan all materiel i ett centralt förråd som enkelt kan slås ut med mycket små medel (ett enkelt virus räcker för att inget skall komma ut ur lagret).

Som jag tidigare sagt - det är enklare för en motståndare att slå ut ett antal flygplatser än att slå ut ett stort antal markbaserade luftvärnssystem som är spridda och väl skötta. Det är utslagningen av luftvärnet som tog mest tid i Libyen, Irak mm. Att lägga allt luftförsvar på flyget är att ha gått på reklamkampanjer från SAAB - speciellt som man övergett det tidigare koncepten med vägbaser, spridning och tillräcklig ammunitions- och bränslelager. Svensk försvarsmakt har mer blivit en arbetsmarknadsåtgärd för äldre officerare, personal inom försvarsindustrin och en sälj- och utbildningskanal för SAAB, inget mer...

Anonym sa...
10 maj 2012 kl. 13:07  

"Beträffande debatten om luftvärn vs stridsflyg så förstår jag inte motsättningen. Det som ger mest effekt totalt sett är inte mycket av det ena eller det andra utan lagom mycket av bägge. En angripare som måste planera för att kunna möta mer än ett hot får det mycket svårare än en som i princip bara behöver tänka på svenskt stridsflyg i sin planering. Egentligen behöver inte luftvärnet göra särskilt mycket utan det kan räcka med att motståndaren bara känner till hotet så är mycket vunnet.

En jämförelse kan vara Sovjets krig i Afghanistan. Motståndaren hade finkalibriga vapen, alltså använder man pansarfordon och hotet från 7,62 är avvärjt, mycket förenklat. Motståndaren lägger då ut minor och IED vilket gör fordonen till dödsfällor, varpå man istället väljer att åka ovanpå vagnarna, vilket gör soldaterna utsatta för handeldvapen. Ett mångfacetterat hot var svårare att möta och man tvingas kompromissa.

1+1=3"

Håller helt med, dock så har man totalt nedrustat det markbaserade luftvärnet som är uthålligt för lokalt försvar till förman för en ensidig satsning på stridsflyg, en vapengren som inte ens kommer till skott utan markbaserat luftvärn... Att ha väl spridda kapaciteter till luftvärn på olika nivåer tvingar motständaren att konstant ändra taktik istället som är fallet idag att denne inte behöver riskera något överhuvudtaget och totalt kontrollera luftrummet. JAS kan inte lyfta om startbanorna är förstörda och de kan inte tanka / ladda om när bränsledepåerna och ammunitionsförråden är utslagna.

uppgiven sa...
10 maj 2012 kl. 13:46  

08:21

Det jag försökte visa på är att om du skapar ett scenario där det återigen finns spridda mobförråd nära krigsuppgifterna, ja då kan du lika gärna skapa ett scenario där det återigen finns spridda flygbaser nära krigsuppgifterna. Att ställa dagens situation gällande flygbaserna mot ett tänkt drömscenario gällande luftvärnet är inte vad jag kallar för intellektuellt hederligt.

Jag har inte förespråkat att lägga allt luftförsvar på stridsflyget. Däremot motsätter jag mig att lägga allt luftförsvar på luftvärnet. Som du själv säger, det libyska luftvärnet nedkämpades. Tämligen fort.

Som Martin skrev, det bästa är både stridsflyg och luftvärn. Men måste jag välja, då väljer jag stridsflyg före luftvärn.

Martin sa...
10 maj 2012 kl. 17:55  

En annan aspekt på detta är; stridsflyg, luftvärn och CAS/artilleri. Idag övas det mycket på CAS, både gällande att utbilda FAC:er och på att utbilda piloter. Genom detta skapas en falsk förhoppning om att våra flygplan kommer att kunna leverera understöd även i ett nationellt scenario och då kan man motivera att lägga ner i princip allt artilleri. I själva verket kommer våra flygplan att ha fullt upp med jaktrollen, att skydda sina egna basområden mm. Då vi i princip saknar luftvärn blir denna uppgift än mer överväldigande och våra markförband kan alltså glömma att de kommer att få någon CAS.

Anonym sa...
10 maj 2012 kl. 21:28  

1999 tog det NATO 78 dagar att slå ut det redan kraftigt skadeskjutna Serbien. Varför? Jo, ett effektivt markbaserat luftvärn som ständigt omgrupperade samtidigt som flygplanen flyttades runt på olika baser, samt nyttjande av skenmål.
Vad lär vi egentligen av historien?

Besviken reservofficer, fd moderat sa...
11 maj 2012 kl. 10:33  

Om vi nu tvunget ska ha ett yrkesförsvar så har PM Nilsson i alla fall intressanta tankegångar här:

http://www.newsmill.se/artikel/2012/05/10/topp-csn-soldater-kan-r-dda-nya-yrkesf-rsvaret

Anonym sa...
11 maj 2012 kl. 15:17  

Jag skulle önska mer sånt här från våra officerare>>>>
http://smallwarsjournal.com/jrnl/art/disruptive-thinkers-intrapreneurship-vice-entrepreneurship-%E2%80%93-why-this-distinction-matters

Markstridsofficer

Anonym sa...
12 maj 2012 kl. 15:11  

Wiseman

Man kanske skulle kunna beskriva FML och politikernas beteende och reaktioner avseende Försvars- och Säkerhetspolitiken med de 5 stadier
Elisabeth Kübler-Ross har tagit tagit fram för hur vi människor reagerar när vi ställs inför nya chockartade fakta:

Förnekelse, Vrede, Köpslående, Depression och Acceptans.

Om detta stämmer har vi en ganska lång väg att gå ifrån den Förnekelse (av att vi har problem) vi ser idag till en Acceptans (av att vi har problem) och att de därmed också kanske kommer till insikt om att de borde göra något...

Sannolikheten för att alla beslutsfattare avseende Försvars- och Säkerhetspolitiken kommer att försöka förneka alla problem över nästa val är väl stor?

Detta i kombination med att många anställda i FM ligger i de senare faserna och antingen bara kommer att acceptera och gilla läget eller acceptera och göra något helt annat bäddar ju för att vi kommer att få se lite spänning fram till nästa val - eller?

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade