Folk och Försvar – frågorna som borde ha följts upp

Sällan har försvarsfrågor varit så i medialjuset som veckan innan årets upplaga av Folk och Försvars rikskonferens i Sälen. Det var många år sedan intresset var så intensivt.

Dock hamnade en rad intressanta frågor i skymundan, förmodligen för att journalisterna inte förstod innebörden. Ett klassiskt problem när det gäller försvarsfrågor. Alldeles för få besitter tiden, intresset och kunskapen för att driva ämnet och sålunda blir de eventuella orsakerna till ÖBs sjukskrivning mycket intressantare att spekulera i. Ett antal intressanta frågeställningar listas därför nedan.


1. Vad kan vi försvara oss mot?

Sverige kan 2019 under en vecka försvara sig på en plats mot ett begränsat angrepp. Varför ställde ingen de solklara följdfrågorna "Vad kan vi då idag och fram till 2019 försvara oss mot?" och "Vad händer om det inte underskottet på 30,5 mdr kr i materielbudgeten åtgärdas?" Eller varför inte den stora ödesfrågan "Vad händer efter denna enda vecka om ingen utländsk hjälp ankommit eller om ett angrepp sker på flera platser samtidigt?"


2. Kan hela Sverige försvaras eller – vilka delar av Sverige försvaras ej?

Försvarsminister Karin Enström fick under Rikskonferensen den självklara frågan om det som nu benämns som en-veckasförsvaret. Enström deklarade kanske inte helt förvånande veckan innan att hon är nöjd med det svenska försvarets förmåga. Vad annars skulle hon säga? Allt annat vore ju att såga det egna partiets försvarspolitik som bedrivits under snart tio års tid. Samtidigt har Enström under hösten och nu senast i ett av sina anföranden under Rikskonferensen, anfört att hela Sverige ska försvaras.

Målsättningarna går inte ihop. I ena stunden säger Enström att hon är nöjd med att Sverige kan försvaras:

  1. Efter 3-4 veckor av förhöjd incidentberedskap som givit Sverige möjlighet att mobilisera
  2. På en enda geografisk plats (t ex Gotland eller Öresundsområdet, eller Göteborgs hamnområden osv)
  3. Mot ett begränsat anfall (motsvarande ca 2000 man i enlighet med de begränsningar som tidigare angivits på Armébloggen om IO 14)
  4. I en (1) vecka
  5. Därefter måste utländsk hjälp anlända eftersom svenska förband inte längre är stridsdugliga

För att i nästa stund säga att

  • Hela Sverige ska försvaras

Ekvationen går inte ihop. Visserligen gjorde SvD:s Mikael Holmström allt han kunde för att trycka på denna punkt under försvarsministerns presskonferens under Rikskonferensen så till den grad att han fick ministern rejält irriterad, men gensvaret i media efteråt blev noll och intet. 


Är inte detta något medborgarna har rätt att veta, vilka delar av landet som inte kommer att försvaras? "Tyvärr, du är bosatt i Gävleborgs län och täcks därför inte av landets nationella försvarsgarantier. Om du är missnöjd med denna situation är du välkommen att flytta till Göteborg" eller översatt till sjukvården "Tyvärr, du är bosatt i Övre Soppero och kan därför inte räkna med att få sjukhusvård inom en timme. Vänligen se till att inte få en allvarligare hjärtinfarkt eller flytta till Kiruna".

Människor som bosätter sig en längre sträcka från större tätorter är oftast medvetna om de begränsningar i samhällsservice detta innebär och därtill ofta i högre grad förberedda att klara av det som storstadsbor upplever som allvarliga påfrestningar på samhället. Vad gäller försvarsfrågor är det inte lika lätt vilka konsekvenser ens val av bostadsort för med sig. Om hela Sverige skulle försvaras likt förr, vore detta en icke-fråga, men ska hela Sverige försvaras nu? Handlar det inte bara om en omskrivning från Regeringens sida för att säga att Försvarsmakten ska ha förmåga att bedriva väpnad strid i hela landet, men i händelse av ofred kraftsamla försvaret till en plats för att i en vecka fördröja ett begränsat anfall till dess hjälp anländer?


3. NATO-medlemskapet

Sverige var under Kalla Kriget i realiteten medlem av NATO, då vårt lands geografiska placering och omfång, utgörande halva den europeiska fronten mellan väst och öst, gjorde oss till en nyckelspelare i såväl NATOs som Sovjets krigsplanering för tredje världskriget. Vilken sida vi ville tillhöra lär det inte råda något tvivel om och inte heller vilken sida vi tillhörde. Att däremot gå så långt som ett fullvärdigt medlemskap var en svensk omöjlighet och förmodligen något som definitivt inte heller låg i NATOs intresse. Mer om det i ett separat inlägg framöver.

Idag är förhållandet till NATO i vissa aspekter, paradoxalt nog, mer komplicerat. Sverige fyller inte längre den naturliga roll landet förut gjorde i NATO, utan försöker istället erhålla inflytande genom framförallt internationella insatser. Även detta en punkt som tål att diskuteras.

Den stora frågan är dock när ett svenskt NATO-medlemskap ska utredas. En utredning kan komma fram till två olika svar.

  1. Nej. Sverige bör förbli militärt alliansfritt och stå utanför NATO. I sådant fall är det ett måste att sluta hyckla med försvarsförmågan och att vara ärlig och säga att nej, ett en-veckasförsvar till någon extern aktör kan anlända till bistånd räcker inte.
  2. Ja, Sverige bör bli NATO-medlem.
Nu anses frågan så känslig att den inte ens får utredas. Vem eller vilka som 2019 ska komma till svensk hjälp efter en vecka i händelse av ett begränsat anfall mot svenskt territorium fortsätter vara höljt i dunkel. Socialdemokraterna vill inte röra i den surdeg man odlat under 60 år och Moderaterna har inte heller längre något intresse av det eftersom man huvudsakligen är ute efter traditionellt socialdemokratiska väljare. Återigen, vad händer efter denna enda vecka som Sverige kan försvaras mot det till geografi och omfattning begränsade angreppet?


4. Incidentberedskapen

Mest anmärkningsvärd av de listade frågorna. Bengt Gustafsson, ÖB 1987-1992, är en flitig skribent på bland annat Newsmill. Inför rikskonferensen berörde Gustafsson i ett inlägg det svenska försvarets status just nu kontra NATO-länderna där han meddelade att det svenska försvaret inte ens idag under djupaste fred till följd av arbetstidsbegränsningar och ekonomi inte kan hålla incidentberedskap dygnet runt med två stridsflygplan. Uttalandet uppmärksammades även av SvD:s Ledarblogg, men utan vidare åtgärd.

Den svenska incidentberedskapen är något av det hemligaste som finns i landet. Om Bengt Gustafssons uppgifter är korrekta är det högst anmärkningsvärt att yppa dessa uppgifter. Ändå kan man ställa sig frågan för vem dessa uppgifter är hemliga?

På kort sikt är det naturligtvis synnerligen känsligt vilka beredskapsgrader svenska stridsflygplan, radarstationer och så vidare har. 

I ett större perspektiv, sett över en månad, flera månader, år eller flera år, etableras en normalbild. Våra grannländer har genom sina motsvarigheter till FRA och dess tekniska signalspaning och kommunikationsspaning (dvs signalspaning mot radar och radio) en väl etablerad uppfattning om den svenska normalbilden. Vilka tider det svenska flygvapnet flyger och övar, vilka tider den svenska incidentberedskapen är aktiv, dess beredskapstider, vilka och hur många radarstationer som är aktiva har man utan tvekan en rätt god bild av. Radiosignaler vet inga gränser. Det är därför signalspaning bedrivs och är ett av de viktigaste beslutsunderlagen för de militär-strategiska och politisk-strategiska nivåerna.

Sålunda är den större bilden som Bengt Gustafsson refererar till, inget som skulle vara en ny uppgift för de nationer som uppträder i det svenska närområdet (dvs inte bara grannländerna och länderna runt Östersjön) eller har satelliter för signalspaning. De enda berörda som inte har vetskapen är det svenska folket.

Om nu Bengt Gustafsson skulle ha rätt i sitt uttalande kan man kan ju tycka att medborgarna har rätt att få reda på vem, vilka eller vad det är som skyddar dem under dygnets övriga timmar, eller om det då är fritt fram för t ex terrorister att genomföra aktioner liknande 11 september? Därmed inte sagt att Bengt Gustafsson har rätt, men att frågan inte ställs överhuvudtaget är mer än anmärkningsvärt.


Vad hände då i media under Rikskonferensen? Ja, det blev några snabba, ytliga nedslag i försvarsfrågorna, framförallt på ledarsidorna  Det är inte alltid lätt att se skogen för alla träden.


DN, SydS

22 kommentarer:

uppgiven sa...
20 januari 2013 kl. 10:26  

Annat som borde vara intressant är, mot vilket flyghot är det en-veckasförsvaret räcker? De där två tusen fienderna på marken, stöds de av 20 eller 200 stridsflygplan?

Vad händer till sjöss innan de tvåtusen fienderna landstiger på svensk mark så att våra markstridskrafter ens kan börja sin strid?

Och vad händer om kriget inte ens består i att tvåtusen fiender landstiger i en del av landet, utan istället av att fjärrstridskrafter i form av robotar och flyg systematiskt bekämpar det svenska samhället på det sätt NATO slog sönder Serbien? Hur lång är vår vecka då?

SHERIFF OF THE UNIVERSE sa...
20 januari 2013 kl. 10:52  

Vi har kommit till denna nivå pga högre officerares feghet att inte säga ifrån mot politikernas enfald. Bengt G är jag trött att höra om han personifierar nedmontering av brigaderna. Han var ett instrument som utan kamp la ner Armen.
Med gammelkommunist som chef på Must har vi väl endast ett sekundförsvar.
Synd at att alkoholistpartiet SD utmålas som försvarsvänliga, var finns alla andra politiker.
Utmattning, tror inte mina föräldrar som var bönder kunde säga det till sina djur, ÖB skärpning.

Sten-Erik Björling sa...
20 januari 2013 kl. 11:09  

Uppgiven...

Enkelt...

En veckas skala i försvarsministerns ögon motsvarar ca 12 timmar i externa militära aktörers ögon...

Eftersom insatsberedskapen i dagsläget medger EN rote i beredskap så blir allt flygvapen inkluderande bassystem utslagna inom loppet av 30 minuter från 2-4 tunga bombare på 100 - 300 mils avstånd. Parallellt med detta besätts 4-5 punkter med luftlandsättningsstyrkor som inte får något motstånd eftersom HV inte kan organisera något försvar på så kort tid - de får försöka hålla tillbaka under de få timmar de fortfarande har ammunition kvar (vilket bör räcka i ca 3 timmars strid i många fall). Landsättningarna kommer att ske via luften - inte via fartyg i första skedet.

Målen för anfallen kommer även att inbegripa IT-infrastrukturer och vitala transformatorstationer mm vilket innebär att INGEN logistik fungerar. Sedan kan man ha supersoldaterna Allan placerade i sina utbildningsförband men de kan inte slås ihop till verkansfulla enheter överhuvudtaget - speciellt som de är för få...

Med en insats på ca en halv luftlandsättningsdivision samt 2-4 bombare med kryssningsmissiler så har en extern makt kopplat greppet och kan tvinga på ledningen vilka eftergifter som helst. De behöver bara hota att gradvis slå ut de civila tekniska systemen för vissa befolkningscentra en efter en fram tills dess att deras villkor uppfylls - ingen politiker vill vara ansvarig för 100 000-tals människors död i köld, vattenöverförda sjukdomar och hunger...

Det enda som kommer att kunna ge något som helst motstånd är HV som efter en första försök till meningslös insats (då ingen förstärkning kommer) omorganiseras till någon form av motståndsrörelse baserat på personliga nätverk kring sportföreningar, jaktlag mm. Det kommer att kosta många förluster att upprätthålla denna form av motstånd men efter utslagningen av den mest välfinansierade sportflygklubbens JAS-plan och baser så finns det inga andra alternativ (förutom tillskotten av ett fåtal supersoldaterna Allan med viss utrustning som inte kräver bränsle då inget bränsle finns att tillgå...).

Som jag tidigare skrivit - jag vill uppmana alla HV-soldater att se sin tjänstgöring på ett nytt sätt. Använd tiden till att bygga upp kunnande som kan vara till nytta för uppbyggandet av en spontanmobiliserad motståndsrörelse - det kommer inte att finnas någon Svensk försvarsmakt annan än Hemvärnet. Punkt.

Happy hunting!

uppgiven sa...
20 januari 2013 kl. 11:23  

@Sten-Erik

Du får i alla fall högsta poäng för uthållighet.

Nu var dock min kommentar seriös, och inte inriktad på den alternativa verklighet där du förefaller befinna dig.

Stiff upper lip sa...
20 januari 2013 kl. 13:22  

ÖB har kropp och hälsa som alla andra. Hans utmattningssymptom försvinner inte för att man beordrar skärpning!
Bara för att han är ÖB på jobbet innebär väl inte det att han är någon slags ubermensch?
Är det ett svaghetstecken år 2013 att en officer drabbas av utmattningssyndrom? Man har bara en hälsa och kropp, då är jobbet ganska oviktigt i den jämförelsen...
FM ska vara en god arbetsgivare och stötta personal som får olika besvär under livets resa, det omfattas faktiskt även av det till vardags hånade uttrycket "den korrekta arbetsivaren". Låt ÖB (människan bakom jobbet) slippa läsa en massa i media om hans tillstånd, det är inget han blir fortare frisk av.

J.K Nilsson sa...
20 januari 2013 kl. 15:15  

Sten-Erik, jag läser i proposition 2008/09:140:

"Flygbasbataljonerna utvecklas för att stödja basering på fredsbas och
tillfällig bas i Sverige samt i och utanför närområdet. Skydd och
bevakning av baser ska i huvudsak lösas av arméstridskrafterna och
hemvärnet med de nationella skyddsstyrkorna"

Där har du delar av Arméns och Hemvärnets uppgifter.

J.K Nilsson

SHERIFF OF THE UNIVERSE sa...
20 januari 2013 kl. 15:55  

Begreppet Hemvärn är ungefär lika spretigt som ordet invandrare.
HV är inget superförband som står nyckelfärdigt.
De är i dagsläget inte betrodda att ha ammunition lättillgängligt, och vapnen är låsta med livrem o hängslen. Där finns positiva krafter o kompetens men det är knappast ett krigsförband. Tyvärr...

Sten-Erik Björling sa...
20 januari 2013 kl. 16:06  

J.K. Nilsson

Detta innebär att HV m fl måste snabbt planera om när det inte finns några funktionella flygbaser kvar att skydda vid ett verkligt läge - lika bra att fundera på alternativa strategier och skyddsvärda objekt redan nu...

HV och Armén har förpassats till att bli glorifierade Falck Security med lite häftigare batonger för att skydda ett groteskt finansierad sportflygsklubb... Utöver att man skall leverera en del patrulleringsförband för operationer i Afrika och Mellanöstern...

Kort sagt - armén är det vapenslag som redan nu är offrad.

Anonym sa...
20 januari 2013 kl. 19:16  

Ytterligere ett par frågor:

1) Är IO14 fortfarande relevant 2019? Ligger fokus för investeringar på IO14 (med en tydligare nationell inriktning) eller lever Långtbortistandoktrinen? Avvecklas det idag materiel och anläggningar som kan vara relevanta för IO14?

2) Tål det civila samhället en veckas krig eller ger något vika innan den militära veckan är till ända?

J.K Nilsson sa...
20 januari 2013 kl. 20:36  

IO14 är i ganska stor utsträckning relevant med avseende på möjligheten att på frivillig grund personalförsörja FM. Men IO14 är inte relevant med avseende det möjliga hotet år 2019.

Det behövs ett beslut om IO19, där anläggningar som nu rivs/återställs skulle kunna vara ett krav.

Däremot är det nationella fokuset styrande för mtrlanskaffningen. Dock ska vi kunna genomföra internationella insatser med den mtrl som köps.

J.K Nilsson

Anonym sa...
20 januari 2013 kl. 21:03  

När det gäller frågor om Försvarets utformning och inriktning anser jag att Regering och Riksdag snarast måste ersätta dagens alltför långsamma beslutsprocedur med något som inte måste mala på i evigheter i en värld som i accelererande takt kräver analyser, omprioriteringar och nya beslut. Jag utesluter inte att Riksdagens motiv till sakernas önskade status 2014 kan ha känts relevanta under den tid när beslutunderlaget togs fram och förhoppningsvis även när själva beslutet togs om IO 14. Jag konstaterar dock tyvärr att beslutet redan före 2012 visat sig innehålla allvarliga felprioriteringar. Erfarenheterna från såväl Serbienkriget som Libyenkriget talar för justering av IO 14 snarast möjligt.

Wiseman har dessutom i föreliggande blogg pekat på att "enveckasförsvaret" näppeligen kan bli så långvarigt som en vecka utan att politikerna beslutar om mobilisering 3 á 4 veckor innan krigshandlingar startar.

Det kanske finns fog för tvivel om att så kommer att ske eftersom många politiker verkar ta stor hänsyn till att något grannland kan känna sig provocerat t o m för att vi åter lägger militära förband på Gotland.

Vänliga hälsningar

bosse

Jakob Wedman sa...
20 januari 2013 kl. 22:19  

"Vilken sida vi ville tillhöra lär det inte råda något tvivel om och inte heller vilken sida vi tillhörde."

Jag protesterar mot denna beskrivning. Sverige var under det kalla kriget alliansfritt efter upprepade beslut i riksdagen.

Att de enskilds politiker, men främst militärer, som agerade i strid mot den demokratiskt fattade säkerhetspolitiken inte har ställts till svar för detta ändrar inte vår alliansfria status.

I övrigt håller jag helt med om att det är en besvikelse att journalisterna sällan klarar av att ställa de relevanta frågorna.

Anonym sa...
20 januari 2013 kl. 22:47  

@Miljöpartist i Grönt

Du får ursäkta, men jag finner det fullständigt fascinerande att någon år 2013 fortfarande tror att det var...:

"enskilda politiker, men främst militärer, som agerade i strid mot den demokratiskt fattade säkerhetspolitiken"

...under kalla kriget. Sverige hade en uttalat defensiv försvarsmakt, mycket med hänsyn till Finland, och att man hoppades kunna slippa bli inblandad i ett eventuellt krig. Men att vi inte var 1000 gånger mer insyltade med på alla nivåer än vi var med Sovjet är att blunda för sanningen. Knappast speciellt "neutralt".

Begrunda detta: Hur många Sovjetiska vapensystem eller komponenter hade Sverige under kalla kriget? Hur många hade sitt ursprung i NATO? Jämför med Finland. Hur såg det ut där? Två "neutrala" länder. Väldigt olika verkligheter.

När du gjort det kan du läsa "Den dolda alliansen".

Unknown sa...
20 januari 2013 kl. 22:48  

Tror ifs inte heller vi ska underskatta svenskars stridsmoral vid händelse om vårt land skulle bli attackerat.. Intressant blogg det här, länkar vidare

Corse sa...
20 januari 2013 kl. 23:00  

@Miljöpartist...
"Enskilda politiker"? Har du inte läst "Den dolda alliansen"?

@Wiseman
Utmärkt analys av konferensen, men inte är det enbart journalisterna som har skuld. Något ansvar har väl även arrangörerna och i viss mån deltagarna. Medierna vet vi ju vad dom går för i ansvarsfrågan (möjligen med undantag för SvD).

Magnus Redin sa...
20 januari 2013 kl. 23:12  

Miljöpartist i Grönt, samtidigt förefaller det som om regeringsmakten arbetade med att hålla kontakterna med USA och Nato varma och hjärtliga vilket av partistrategiska skäl fumlades i överlämningen när S förlorade ett val på 1970:talet.

Att för nationens och folkets väl bedriva en politik medan man av partitaktiska skäl pratar väl om en annan politik och beslutar om att göra något annat än man faktiskt gör tror jag är en av de viktigaste rötterna till den envisa försvarspolitiska röran.

När allt har varit dubbelspel i generationer är inget längre på riktigt allvar och folket är bortdribblat.

Jag hoppas att detta dubbelspel kan ta slut snart.

Den enda nyttan som kan ha varit värd farsen är är om den hjälpte Finland på något påtagligt sätt. Jag är övertygad om att Sovjet visste var de hade oss.

Jakob Wedman sa...
21 januari 2013 kl. 08:35  

@upandaway1 @Corse
Jag har givetvis läst Den dolda alliansen och jag är besviken på att författaren inte diskuterade den rättsliga, konstitutionella aspekten. Vill vi leva i en demokrati så måste vi respektera de demokratiskt fattade besluten.

@upandaway1
Schweiz är ett genuint alliansfritt land som liksom Sverige valt att köpa försvarsmateriel från väst.

@Magnus Redin
Jag håller med dig i stort. Jag tror inte att dubbelspelet ökade nationens och folkets säkerhet.

Anonym sa...
21 januari 2013 kl. 13:47  

@ Miljöpartist i Grönt

Men då är vi överrens! Sveriges politiska och militära ledning spelade ett dubbelspel där man sade en sak till NATO och en annan till sin befolkning.

Jag tror fortfarande att detta går att rättfärdiga till viss del med hänsyn till att norra Europa blev mindre spänt, men framför allt med att Finland slapp bli Sovjetiserat som de Baltiska staterna.

Därtill tror jag Sverige började som "riktig" neutralt på 50:talet för att allt eftersom bli allt mindre så. Vill man hitta en brytpunkt så kan man hitta den i vårt avbrutna kärnvapenprogram! Skulle vi vara riktigt neutrala hade vi behövt dessa.

Dock sprang det hela iväg från oss i och med att saker som Vätebomben och de interkontinentala missilerna uppfanns. Från att mer eller mindre varit en extremt kraftig vanlig bomb vars förstörelsekraft kunde jämföras med ett stort bombplansanfall (jmfr Nagasaki och Hiroshima med eldbombningarna av Tokyo och Dresden) blev atombomben nu ett undergångsvapen. En 5KT bomb kanske man kunde bygga skyddsrum mot, men "Tsarbomben"? Glöm det.

Finns en väldigt bra bok om de tidiga kalkylerna kring den här tiden skriven på sent 50:tal eller tidigt 60:tal på FHS som heter "Sverige och Ytkriget". Där förespråkas att Sverige blir en defensiv kärnvapenmakt med detaljerade beskrivningar av effekter och strategi. Bland de läskigaste böcker jag någonsin läst.

USA räddade oss ur det dilemmat genom att ge oss en plats under kärnvapenparaplyet. Att ljuga för den egna befolkningen är inte optimalt, men när detta ger denna befolkning en åtminstone teoretisk chans att undgå att utplånas i ett eventuellt globalt kärnvapenkrig så kanske det var ett pris värt att betala.

Anonym sa...
22 januari 2013 kl. 07:04  

Hittade ett onlinedokument som tar upp det jag berörde ovan, i relation till Riksbunkern i mellansverige.

"NATO hade i ett dokument daterat 1961 angett ett täckningsbehov av 200 meter för en bomb på 100 kiloton.I planeringen fanns ett dilemma. Man kände 1962 till att en bomb på 5 Megaton gav en krater som är 120-150meter djup. Bunkern skulle då utsättas för en kraft på över 100 G men där 14 G var tillräckligt för att döda en människa. Helst erfordras då 250-300 meter bergtäckning. De delar som har endast 35 m täckning skulle inte användas och var tvungna att få betongförstärkning av något slag. Det gällde inte minst inslagen där täckningen var som minst. Hur djupt skulle man egentligen behöva bygga? Ett säkert djup skulle ju röra sig om kanske flera kilometer ner? Hur skulle nedgångarna klara sig? En mot 5 Megaton stor bomb säker bunker var ju omöjlig att bygga. Lösningen blev en kompromiss med betongförstärkningar på uppemot tio meters tjocklek omkring inslagen och att vitala delar skulle ha en täckning på minst 100m."

http://sv.scribd.com/doc/17840964/Sveriges-Riksbunker-Dienststelle-Marienthal-En-jamforelse

Anonym sa...
23 januari 2013 kl. 05:51  
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
sofliggaren sa...
25 januari 2013 kl. 07:18  

ÖB ska bort! Det är rätt uppenbart att man greppar alla strån i jakten på ett sätt att göra sig av med obekväm ÖB. Brott mot rikets säkerhet? Man tror inte att det kan vara på riktigt, det måste vara ett skämt. Men det är det inte. I Kalle Ankas värld är allt möjligt.

Sten-Erik Björling sa...
25 januari 2013 kl. 11:07  

Soffliggaren...

Det reellt icke-existerande svenska försvaret är sedan länge känt av omvärlden - det är bara svenska folket som inte varit medveten om hur illa det är ställt och vad man betalar över 40 miljarder för...

Redan unga Bush på sin tid runt 2001 yttrade "the Swedish defense - does it still exist?" Mycket talade för att de svenska styrande fick mer eller mindre order om att totalt rusta ner viktiga förmågor som skulle kunna prestera ett hot mot bl a Natos ubåtsoperationer och förmåga att kontrollera logistiska korridorer. Bush-doktrinen innebar att man inte accepterade någon förmåga till opposition eller militär kontroll av eget territorium utan kontroll av USA. Vi lider i sviterna av detta och att svenska politiker och höga militärer varit nyttiga idioter i sammanhanget...

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade