Vad varje svensk och finländare borde veta

I Hufvudstadsbladet påminns läsarna idag om hur den svenska hjälpen till Finland under Vinterkriget egentligen såg ut. I den svenska masochistiska formen av historieskrivning är normen att beskriva att Sverige (som helst slåss till sista finne, men ändå absolut inte ska gå med i någon form av försvarsallians) inte gjorde ett dugg för Finland utan med berått mod såg på när Sovjetunionen våldförde sig på grannlandet. Tyvärr existerar också den bilden i Finland.

Den svenska linjen var den av realpolitik och vad man kunde mäkta med efter det sena och smärtsamma uppvaknandet efter 1925 års fatala försvarsbeslut. Den som idag förespråkar en öppen svensk militär insats i Finland 1939 väljer att bortse ifrån, eller ännu troligare är omedveten om det faktum att Ryssland genom Molotov-Ribbentroppakten var lierat med Tyskland som redan tagit Polen. De svenska förutsättningarna för ett öppet militärt ingripande i Finland hade satt Sverige i en mycket riskabel situation gentemot Tyskland och hade därtill blottlagt landet än mer på de ytterst få och illa utrustade militära förband som fanns efter försvarsslakten 1925 och det alldeles för sena och klena återtagandebeslutet 1938. De militära möjligheterna att då ingripa till Finlands hjälp var inte större än med dagens innehållsfattiga solidaritetsförklaring, dvs icke existerande. Frivilligkåren och materielbiståndet blev det bästa man kunde uppnå.

Den som sedan förespråkar ett svenskt öppet stöd till Finland under fortsättningskriget glömmer lika gärna bort att det denna gång hade ställt Sverige på Tysklands sida i kriget och mot de allierade.

Läs gärna artikeln i Hufvudstadsbladet och för den som önskar mer fördjupning i populärform så finns det faktiskt en P3 Dokumentär om svenska frivilliga i Vinterkriget. Detta är sådant som varje svensk och finländare borde veta.