Gästinlägg: OF-1 en bofink?

Idag måndag är för många arbetstagare första dagen på jobbet i den nya Försvarsmaktens Organisation 2013. En av de aspekterna som dryftats mest med denna omstrukturering är omplaceringen av befintliga plutonchefer till förmån för nyutexaminerade fänrikar och här följer ytterligare ett inlägg i frågan med förslag på lösning.

/Wiseman


––––––––––––––––––––––––––––––

OF 1 – en bofink


En snarlik text publicerades den 17 december på Försvarsmaktens debattblogg. ”Tajmingen” var kanske inte den bästa med tanke på den stundande julledigheten, men eftersom ämnet tidigare varit hett debatterat hade jag trots allt förväntat mej några kommentarer. Eftersom jag anser ämnet alltför viktigt för att inte debatteras så har jag erbjudit Wiseman att publicera en något reviderad version av artikeln.

---

I samband med bemanningsarbetet inför FM Org 13 är nog beslutet att ersätta rutinerade plutonchefer med nyexaminerade fänrikar det som väckt mest kritik.
Jag ska här göra en kort presentation av det tankefel som ställer till problem och därefter ge ett förslag på lösning.

Eftersom utbildningen vid officersprogrammet har plutonchef som mål finns det en viss logik i beslutet. Beslutsunderlaget var dock troligen framtaget i sent skede och under starkt tidspress, vilket kan förklara varför det var så illa genomtänkt. Det är min bestämda uppfattning, att beslutet kommer att medföra allvarliga konsekvenser för såväl organisationen som de berörda individerna, om det inte rättas till.

Enligt personaltabellerna vid flertalet av våra personaltabeller förband ska plutonchefen vara en OF 1 och den ställföreträdande plutonchefen OR 7. Detta är fullt logiskt utifrån det nya tvåbefälssystemet. Problemet är att OF 1 kan se ut som ”bofinken”. En OF 1 kan vara allt ifrån en nyexaminerad fänrik till en rutinerad löjtnant och det är detta som man missat i ”analysen” inför det så hårt kritiserade beslutet.

Den som konstruerat tjänsteställningen (FFS 2012:2 13 §) har däremot haft problematiken med ”bofinken” OF 1 klart för sig. I tabellen är nämligen Fanjunkaren (OR 7) inplacerad med en tjänsteställning över Fänriken (OF 1) men under Löjtnanten (även denna OF 1). Det är i mitt tycke rimlig konstruktion som tar hänsyn till den stora spännvidden hos OF 1.

Ur ett formellt perspektiv är det alltså fel att placera en fänrik som chef över en fanjunkare. Men, det tyngsta argumentet mot ett sådant förfarande är givetvis fänrikens bristande erfarenhet, något som också varit det bärande argumentet i den kritik som framförts.

Om FM istället hade tolkat personaltabellerna så att plutonchefen ska vara OF 1/löjtnant så skulle det hela kunnat fungera. Vi skulle få plutonchefer som har några års erfarenhet att stå på och därigenom också betydligt bättre förutsättningar att lösa uppgiften.

Problemet med att se plutonchefen som OF 1/löjtnant är att FM får ett ”fänriksberg” att hantera. Då jag tog examen för över 30 år sedan fick jag då och då höra, halvt på skämt men också med ett stänk av allvar att ”fänrik är ingen grad, det är ett tillstånd”. Det låg nog mer sanning i det än vad jag då förstod och jag vill hävda att påståendet definitivt är giltigt än i dag.

Om vi alltså betraktar den nyexaminerade fänriken som en oslipad diamant, en lärling som fortfarande är under utveckling, så öppnar sig en lösning. Ytterst få fänrikar har vid examen en komplett utbildning och den rutin som krävs för att direkt tillträda en befattning som plutonchef. I många fall behövs ytterligare utbildning, men framför allt praktik för att växa in i rollen. Däremot har fänriken en utbildning som gör dem lämpliga att krigsplacera i t.ex. plutons-, kompani- eller bataljonsstab. Med en placering på en stabsbefattning kan de omedelbart börja bidra till förbandets verksamhet, samtidigt som tiden fram till utnämningen till löjtnant kan nyttjas för kompletterande utbildning och praktik på trupp – alltså en slags ”trainee period”.

Givetvis finns det även problem i det förslag jag presenterat. Redan i dag upplever många ute på förbanden att finns en brist på OF-rader, och om jag förstått signalerna rätt så ska antalet reduceras ytterligare.

Här har i princip ÖB två vägval. Han kan titta på hur verkligheten ser ut och därifrån skapa rimliga förutsättningar för att individer på alla nivåer kan lösa sina uppgifter, eller hålla fast vid redan fattat beslut, ett beslut som framför allt baseras på dåligt underbyggd teoretisk modell.

ÖBs uppgift borde rimligen vara att säkerställa att krigsförbanden kan leverera den av riksdagen beställda effekten (givetvis inom tilldelad ekonomisk ram). Det torde rimligen innebära ett behov att se över fördelningen av OF/OR mellan olika nivåer och förband, vilket sannolikt blir en nog så besvärlig räkneövning, och sannolikt innebära n del uppslitande interna konflikter.

Det är dock min bestämda uppfattning att FM måste skapa ett system där ”bofinken OF 1” på ett naturligt sätt ges möjlighet att växa in i rollen som plutonchef. Det måste ske med omtanke om såväl den enskilde officeren som det förband denne ska leda. Det måste ske under ordnade former och det måste, tyvärr få kosta. FM har helt enkelt inte råd att misslyckas.

Jag uppmanar härmed ÖB, tänk om och gör rätt.


Lars Rössle, LSS