Ett nytt paraply till Syrien? (uppdaterat 28/5 23.15)

Återigen har vi fått se den interna konflikten i Syrien ta en ny vändning. Under veckan kom först mycket illavarslande rapporter om att regimstyrkor skulle ha använda kemiska vapen mot civilbefolkning i slutet av april, sedan en BBC-journalist fått material från den lilla staden Saraqeb utanför Aleppo. I veckan aktualiserades också åter en rysk försäljning av luftvärnsrobotsystemet S-300 till Syrien – något som legat på is sedan början av 90-talet. Denna leverans sker tillsammans med ytterligare leveranser av det mycket kvalificerade sjömålsrobotsystemet Yakhont i dess kustartilleriversion Bastion-P.

Veckans rapport om användandet av kemiska vapen i Syrien är inte den första. Flera gånger under våren har rapporter kommit att båda sidor använt sig av kemiska vapen. Denna gång kunde BBC visa mycket otrevliga bilder av människor som uppgavs ha utsatts för gasen. Vilket kemstridsmedel som ska ha använts har ej fastställts. Ett bekräftat och utbrett användande av kemiska vapen från endera sidan i konflikten är en faktor som skulle kunna trigga en internationell intervention i Syrien. En annan är överförande av kemiska vapen till Hizbollah. Vad som triggade de israeliska flyganfallen mot Syrien i början av maj är omtvistat, men sannolikt rörde det just vapenleveranser till Hizbollah av en typ som Israel inte kan acceptera utifrån sin nationella säkerhet. Framgrupperingen av raketförsvarssystemet Iron Dome till norra delarna landet tyder också på detta.

För det internationella samfundet och framförallt USA är det av största vikt att ett användande av kemiska stridsmedel är otvivelaktigt bekräftat innan man agerar med tanke på att Säkerhetsrådet med tanke på de ryska och kinesiska inställningarna, sannolikt aldrig kommer att godkänna en intervention. En av de viktigaste frågorna i bevisföringen är att fastställa vilket kemiskt stridsmedel som har använts. USA har som sagt en mindre smickrande historia när det gäller att i krig för att förneka stater massförstörelsevapen. Skulle det i efterhand framkomma att det varit en koncentrerad form av tårgas som använts i till exempel Saraqeb, vore det katastrofalt för de intervenerande staternas trovärdighet.

Inte otroligt är det just de israeliska flyganfallen mot mål i Syrien samt de allt högre kraven på en flygförbudszon över Syrien som nu föranleder Ryssland att leverera luftvärnsrobotsystem S-300 och kompletteringsleverera Bastion-P. Dessa skulle avsevärt försvåra införandet av en flygförbudszon respektive en internationell intervention i Syrien. Bastion-P har en räckvidd på upp till 300 km och har en flygprofil som gör den extremt svårbekämpad av de luftvärnssystem som idag finns på fartyg, särskilt om man tidssamordnar ett anfall med flera robotar då robotarna inte bara anflyger i nästan Mach 3 utan även uppges ha en slutfasmanöver initierad just när roboten ska passera in i porté för eldrörsluftvärn, vilket förnekar detta träffmöjlighet. Bastion-P finns enligt uppgift redan i anslutning till den ryska marinbasen Tartus sedan 2011, men ska nu kompletteras med ytterligare radarsystem för att möjliggöra skott på längsta räckvidderna.

Var S-300 ska grupperas går ej att utläsa av öppna källor och ej heller vilken version av systemet som avses. Med tanke på det snabba förloppet under våren handlar det knappast inledningsvis om nybyggda system utan i alla fall inledningsvis ryska system på lån opererade av rysk personal, då det kommer att ta lång tid för syrisk personal att lära sig operera detta kvalificerade system. Rysk media talar om leveranser av nya system under tidigast 2015, vilket låter rimligt.

Var S-300 ska grupperas är oklart. Ett troligt alternativ är i anslutning till den ryska marinbasen Tartus där man åtnjuter skydd av det ordinarie basförsvaret och detta skulle även förenkla logistiken. Gissningsvis handlar det om varianter av S-300 med 150-200 km räckvidd. Detta skulle placera Damaskus strax innanför max räckvidd, vilket egentligen inte är tillräckligt för ett fullgott luftvärnsskydd. Samma sak gäller för staden Aleppo som under åren har sett några av de hårdaste striderna mellan regeringssidan och dess motståndare. En komplettering med ytterligare ett S-300 system i Damaskus förefaller rimlig, men ökar å andra sidan den ryska insatsen markant då man i så fall i högre grad blir beroende av syriskt närförsvar, till dess syriska styrkor är mogna att själva operera och underhålla systemet.

Det är lätt att förstå den israeliska kritiken mot de ryska avsikterna. Tillförsel av S-300 kommer avsevärt att försvåra israeliska flygoperationer och redan en gruppering av S-300 i Tartus stänger det libanesiska luftrummet. Ryssland har sedan tidigare försett Syrien med det mycket potenta korträckviddiga luftvärnssystemet Pantsir-S1, vilket dock inte förmått stoppa de israeliska flyganfallen, vare sig innan den arabiska våren eller idag. S-300 grupperat i Damaskus skulle dock förneka Israel möjligheten att använda de långräckviddiga glidbomber man hittills förmodas ha använt, avfyrade från eget eller libanesiskt luftrum. Minskad tillgång till libanesiskt luftrum innebär även att operationer mot vapentransporter till Hizbollah allvarligt försvåras. Grupperat i Damaskustrakten kan S-300 också påverka flygoperationer över norra halvan av Israel. Visserligen har så även varit fallet med det betydligt äldre S-200, men till skillnad mot det obsoleta S-200 så har S-300 även mycket god förmåga mot små mål. Att inte kunna ha handlingsfrihet med flygstridskrafterna över eget territorium lär inte vara acceptabelt för Israel.


S-300 i version med ca 200 km räckvidd, grupperat i Tartus respektive Damaskus

I och med de iranska planerna under 00-talet på att anskaffa S-300 blev det högaktuellt för Israel att utvärdera sin egen förmåga att operera mot detta system. Israel är en av världens ledande nationer vad avser elektronisk krigföring, vilket visades exempelvis under anfallet hösten 2007 mot en syrisk anläggning för kärnvapenutveckling. Grekland anskaffade under 00-talet S-300, vilket ledde till kraftiga turkiska protester när man avsåg gruppera systemet på Cypern. Istället kom det att grupperas på Kreta där det inte når turkiskt luftrum och heller inte kan påverka turkiska möjligheter att använda flygstridskrafter till stöd för den turkiska delen av Cypern. Israel utverkade snabbt ett samarbete med Grekland där man fick möjlighet att öva mot och utvärdera den version av S-300 som levererades till Grekland (S-300PMU1), varvid man sannolikt har rätt god kännedom om denna versions styrkor och svagheter. Det lär dock vara viss skillnad på ryska inhemska system och exportversionerna, likaså vad avser operatörernas färdighet.

En ytterligare aspekt på en gruppering av S-300 i Syrien är att såväl Israel som andra stater som kan tänkas intervenera i Syrien kommer att hamna i samma dilemma som Israel gjort under 60- och 70-talen krig mot grannländerna, liksom USA i Vietnam, nämligen risken att döda ryska (då sovjetiska) instruktörer. Detta gör det svårt att operera mot S-300 med en hard-kill taktik, vilket ur perspektivet uppdragssäkerhet skulle vara eftersträvansvärt (USA lovade också tidigare under våren att sälja just signalsökande robotar till Israel). Istället får man fokusera på soft-kill i form av telekrigsåtgärder där problemet blir att S-300 är ett av de mer komplicerade systemen att störa ut med tanke på dess målsökarprincip (track-via-missile).


Summa summarum är det ett kraftigt ökat ryskt engagemang för regeringssidan vi nu ser i den syriska konflikten med tanke på leveranserna av mycket kvalificerade vapensystem. Indirekt är det också ett kraftigt stöd för Hizbollah då organisationen i sin tur åtnjuter ett starkt stöd från den syriska regeringen och nu i hög grad också kommer att kunna åtnjuta kvalificerat luftvärnsskydd för sina transporter till och från Libanon. Det stämmer att inga av de vapensystem Ryssland nu levererar kommer att kunna användas direkt mot regimmotståndarna, men den indirekta effekten blir mycket tydlig då de syriska luftstridskrafterna hittills varit ett av regimsidan trumfkort och nu ostört kan fortsätta vara det. Paraplyet över Hizbollah skulle också öka risken för en ytterligare destabilisering av situationen i Libanon. Än så länge finns inga från Ryssland bekräftade rapporter om att S-300 kommer att tillföras Syrien. Med tanke på den israeliska premiärministern Netanyahus snabba besök i Ryssland i veckan och de alltmer högljudda israeliska protesterna mot slutet av veckan, förefaller det dock sannolikt att så kommer att bli fallet.

I helheten ska även vägas in permanentantandet av en rysk flottstyrka i Medelhavet med enheter ur Svarta Havsflottan och Stilla Havsflottan, vilket också sänder en tydlig signal om hur man värderar Syrien.

Vad nästa steg i Syrien blir är lika svårt som alltid att förutspå. Att insatserna blir allt högre står dock klart.

Kombinationen S-300 och Bastion-P framgrupperat till Gotland är för ett av de stora orosmomenten för NATO vad avser skydd av baltstaterna. Det ska som sagt bli mycket intressant att se hur Gotlandsproblemet hanteras av NATO respektive Ryssland i höstens stora övningar i närområdet.

DN, SvD, SVT, SR


Uppdatering 28/5 23.15: Ryssland meddelar att man kommer att fullfölja leveransen av S-300 om EU-länder börjar beväpna den syriska oppositionen. Israel varnar å sin sida att man kommer att agera mot en rysk vapenleverans till Syrien. Risken är stor att EU och Ryssland nu med sina vapenleveranser öppnar Pandoras ask.   DN, 2

30 kommentarer:

J.K Nilsson sa...
19 maj 2013 16:31  

Det är ju inte bara en fråga om östra medelhavet utan också att Ryssland visar vilja och förmåga att motverka västvärldens uttalade intressen. En förlängningen av den förra försvarsberedningens lackmustest. Man visar vilja och nu förmåga.

Koppla det till den pågående rustningen av ryska stridskrafter där vi också ser moderniseringen i vårt närområde tillsammans med den ryska retoriken som gör att Polen och de baltiska blir misstänksamma och t.om med ifrågasätter det svenska engagemanget i Natos partnerskap för fred.

J.K Nilsson

Mikael sa...
19 maj 2013 16:41  

Tack för ett mycket intressant inlägg! Ger ett bra djup till rubrikerna bakom vapenleveransen från Ryssland.

Stig Tegström sa...
20 maj 2013 10:08  

Som jämförelse tänker man lite på hur enkelt Sverige måste te sig att invadera eller intervenera i - hade vi befunnit oss i samma situation som Syrien idag med tanke på vår avsaknad av kvalificerat luftvärn.

Riktkarl sa...
20 maj 2013 18:01  

Stig,

Det är värre än så. Vi saknar ett försvar som i alla avseende har förmåga att försvara Sverige. Det är dessutom helt i enlighet med planerna. ÖB och politikerna är överens om detta.
Sverige måste vara dårarnas paradis.

Wiseman sa...
21 maj 2013 06:40  

Stig Tegström,

Två skillnader:

– Sverige saknar idag helt kustartilleri, framförallt kvalificerat sådant som Bastion-P. Robot 15 i kustartilleriversion avvecklades direkt den levererats.

– Sverige över ett modernt flygvapen med betydligt högre förmåga mot såväl luft-, som mark- och sjömål. Bristen ligger här i bassystemet och avsaknaden av luftvärn till skydd för baserna.

Gormel01 sa...
21 maj 2013 12:09  

Våra soldater har aldrig varit bättre på hundra år. De är flera är någonsin, och har utkämpat svåra strider och lidit förluster långt borta hemifrån.

Ledningen officerarna utövar har inte brutit samman under dessa påfrestningar. Istället har man stärkts, vilket märks på truppens hållning, övningsmomentens genomförande, träffresultat och allmän ordning härhemma.

Soldaterna i Hemvärnet... tja deras utveckling går i samma helgjutna riktning som alla andras.

För gamla militärer som mig är det trist, att ENBART få höra hur ILLA ställt det är med ALLT.

Finns INGENTING militärt för er värt att GLÄDJAS över, kära och värderade kommentatorer?

I min verksamhet och på min nivå i Försvarsmakten är det mycket arbetsamt, mer än någonsin, men allt går framåt på ett sätt jag väntat på alltsedan jag kom in i det militära 1974.

Numera besöks vi regelbundet av de äldre generalerna i Försvarsmaktsledningen och deras kollegor de högsta ämbetsmännen, som alla för diskussioner med oss, LYSSNAR på våra förslag, argument och svårigheter, emedan deras föregångare förr i världen på sin höjd besökte regementschefen. Men så var det den tiden, nu är det annat.

Ibland ilsknar de till när någon av oss blir alltför lättsinnig i kritiken, men för det mesta förs samtalen i samförstånd om varandras roller.

När någon äldre av oss, senast major Åke X med ålderns okuvligt erfaret och vältaligt fullföljer sin argumentation så ökas de äldre generalernas och de högsta ämbetsmännens respekt för oss, och deras insikt i våra svårigheter förstärks.

I denna fina blogg framförs ofta fruktan för öppet framträdande under eget namn. Det är endast under eget namn, öppet och ärligt som man i vårt land kan KRÄVA svar och få respekt för sin åsikt, vilket major Åke X visade.

Att Wiseman själv var dold den tiden bloggen startade, säger väl mera om debattklimatet och debattvanan i vårt land och i vår Försvarsmakt, än om honom själv? Att han förblir dold tycker jag är elegant.

MVH Göran Mellblom, Livgardet

uppgiven sa...
21 maj 2013 17:26  

"De är flera är någonsin"

Får man fråga hur du egentligen räknar, Göran?

Bygdemajoren sa...
21 maj 2013 18:02  

"Våra soldater har aldrig varit bättre på hundra år. De är flera är någonsin"

Lite Bagdad-Bob varning på detta va?!

MartinW sa...
21 maj 2013 18:50  

Av vilka är det man får höra sanningar av nu igen?

Gormel01 sa...
21 maj 2013 21:14  

Ibland tänker jag på oss Kalla Krigs officerare som de indelta soldaterna som blev kvar i tjänst efter det värnpliktsarmén infördes:

Grånade av åratal på trupp, med dålig hörsel av alla skjutningar, förvirrade av allt det nya, alla nya och alla unga, sluter vi oss grubblande inom oss själva.

När de unga officerarna och soldaterna kommer farande med sina färska erfarenheter av strider med motståndare i A-stan, Bosnien och annorstädes, där den modernaste materielen brukas och stridsteknik finslipas i praktisk användning, och vi morrar om övningar i stora förband, ser man medlidande i deras blick.

Vår Kalla Krigs värld gick upp i rök och verkar vara borta för alltid. Vi grånade kämpar förtvivlat för att ha vår militära värdighet kvar, och få av oss vågar släppa taget och stödja de unga och det nya.

Vi hade utrustning för 600 000 man och mera. Vi var beredda att anfalla den landstigne sovjetiske fienden med handgranater och kpistar utan hänsyn till egna förluster. Nu är vi kastade på sophögen. Undras på att vi är buttra och ledsna.

Soldaterna, i dagens betydelse, fanns bara på pappret: i P-tabellerna i mob-förråden. Jag vill gärna tro att vi hade vunnit Kriget om det kommit, men vi hade gjort det med enorma förluster, och knappast ensamma.

Som tur var uteblev Kriget med Sovjetunionen, som istället föll på eget grepp.

Kunde en bråkdel av Kalla Krigsofficerarnas erfarenheter av övningsupplägg, stridsskjutningsmetoder, planeringsmetoder komma de unga och de nya yrkessoldaterna till del så skulle tempot i uppbyggnaden av det nya drastiskt höjas.

MVH Göran Mellblom

uppgiven sa...
21 maj 2013 21:37  

"Soldaterna, i dagens betydelse, fanns bara på pappret"

Möjligtvis var det så i Armén. I Flygvapnet däremot fanns de på riktigt. De fanns på flottiljerna, i strilcentralerna, på krigsbaserna och andra anläggningar där de över tiden löste skarpa uppgifter större delen av sin tid i uniform.

Så att antalet soldater idag skulle vara större än då, stämmer helt enkelt inte.

Staffan Topping sa...
21 maj 2013 22:08  

Dagens försvar är större och bättre än på hundratals år.

Eftersom den sovjetiska invasionen aldrig kom var det gamla försvaret värdelöst.

De officerare som anmäler avvikande uppfattning är gnälliga och illojala.


Låter som Mellblom blivit moderat försvarspolitiker på gamla dar.

Teaterdirektoren sa...
22 maj 2013 01:18  

Både USA med bl.a drönarattacker på olika platser, Ryssland med sina ganska brutala ingripanden i Adenviken och Israel med sina flygattacker begår väl rent juridiskt mord?
USA i egenskap av global stormakt och de andra som lokala stormakter.

Hur lång tid är det till en sådan lokal stormakt finns i vårt närområde och som inte tycker om allt vi transporterar på E4?
Vem ska försöka balansera den?

Teaterdirektören.

Teaterdirektoren sa...
22 maj 2013 01:57  

Hörru! Herr Mellblom.

Du säger att du är butter och ledsen men jag tycker mig läsa mellan raderna att du vill förmedla ett positivt budskap.
”Finns INGENTING militärt för er värt att GLÄDJAS över, kära och värderade kommentatorer?”
Vad hittar du för glädjekorn i hönsgården?
Det mesta du skriver är just nu bara lite nostalgiska moderata osanningar. Håll ut, det kommer bättre dagar och pensionen är inte långt borta!

Vi här på teatern är glada och solbrända efter en lång välbehövlig turne. Nu handlar det om att förbereda semestern som närmar sig med stormsteg. Livet efter semestern är som alltid ovisst. Omorg, personalminskningar, budgetnedskärningar, sparkrav o.s.v. ni känner säkert igen problemen.
Vår specielle kapten vill att vi åker på föreställningar med eld och rörelse under hösten!
Han saknar de där P-tabellsövningarna som genererade 20 000-30 000 soldater på våra vägar och i våra skogar. Du kommer antagligen ihåg dem. Mittsverige, Västgräns och allt vad det hette.
Planoff har problem att hitta sådana!
Kanske gardet har några?

Vart tog alla käcka och glädjespridande checkpointövningar vägen?

Teaterdirektören.

Unknown sa...
22 maj 2013 05:31  

åke eckerwall till Göran Mellblom betr Wiseman may 21
Ja, Göran, vi har klarat oss från krig under väldigt lång tid; orsaker? Därom kan man snacka länge, men jag hävdar att vår OATTRAKTIVITET har varit en huvudanledning.
Och så lär det förbli till dess vi börjar utvinna attraktiva jordmetaller?
Men vi kan inte luta oss tillbaka och lita på att oattraktiviteten kommer att rädda oss i all framtid. Det finns ju t o m dom som medvetet vill öka vår `attraktivitet` genom att gå med i NATO och skaffa mer vapen som har verkan långt över våra gränser.
Min ensamma röst i öknen ropar efter en komponent att komplettera `oattraktiviteten` med: att göra anfall till ett alltför RISKABELT företag. Eftersom vi inte har råd med ett försvar som kan mota bort en fiende från vår gräns och/eller förhindra honom att invadera från luften ska försvaret kunna omöjliggöra hans rörelseförmåga på svenskt land`!
Då kommer han inte.
Det är bättre än att chansa på en David mot Goliat. Det är ett fredsbevarande försvar.
Men den ide`n är det bara en som velat diskutera hitintills.

Major Retreutte sa...
22 maj 2013 05:55  
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Major Retreutte sa...
22 maj 2013 06:02  
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
MartinW sa...
22 maj 2013 08:55  

Göran,

Så de uppgifter som Bengt Gustafsson redovisade nyligen, att åtminstone ~25 övade, fulltagliga!, bataljoner (med den tidens mått väl rustade - i förhållande till den då normerade fienden), kunde mobiliseras och vara stridsklara inom ett par dygn: Hur är det bättre idag menar du? Hur ser din analys ut? Vilka förmågor har den svenska försvarsmakten som överstiger en tänkt fiende? Aimpointsikten? Pukor och trumpeter?

Magnus Redin sa...
22 maj 2013 17:14  

Jag hoppas att "långtbortistan" förmågan behålls och gärna utvecklas med fler förbandstyper som behöver finnas i stort antal för vårt territorialförsvar.

Om jag har rätt i att klimatförändringen och andra resursproblem ger globala försvagningar och spänningar kommer det tyvärr att finnas gott om "bränder" att försöka kontrollera och vänner som behöver hjälp.

Att strida på riktigt är säkerhetspolitisk hårdvaluta och tvingar försvaret att skaffa sig riktig förmåga även om vi förhoppningsvis inte får erfarenhet av fullskalig strid gentemot moderna industrinationer med sofistikerad teknik och taktik.

Vi behöver nå insatsorganisation 2014 för att anpassa oss till världen för tio år sedan och mer därtill för att reagera på vad som händer just nu i vår omvärld och hantera den pågående relativa och absoluta försvagning av västvärlden.

Om vi behåller "långtbortistan" och lägger till en förmåga att hjälpa våra grannar när det bränner till i närområdet så vi samtidigt kan försvara oss själva och hjälpa de närmaste grannarna tror jag att vi kan nå en nivå av militärt samarbete som gör att vi kan börja rationalisera bort delar av försvarets institutioner och då få råd att fortsätta rusta resten.

Det finns ingen trevlig granne som har överskott på "säkerhetsförmåga", vi måste själva bidra med något rejält om vi skall få något. (Den enda granne som bygger upp ett överskott och skulle kunna bidra till vår säkerhet är Ryssland...)




Gormel01 sa...
22 maj 2013 18:54  

Ett samband finns antagligen. Men vilket? Alla européiska stater organiserar just nu i vår tid arméer av yrkessoldater.

Parallellt med yrkesarméerna skaffar sig Europa en gemensam strategisk transportflygskapacitet.

Runt omkring oss, i stater på avsevärt längre geografiskt avstånd än tidigare, uppträder hot emot den stabilitet och maktbalans som vi alla är så beroende av.

Inledningsvis upplevde vi Östblockets fall; nu ser vi att Kalla Krigs regeringar avvecklas underlika oordnade och inte sällan våldsamma former i Asien och Afrika, och kaos träder i dessas ställen.

Hittills har USA ordnat saken åt oss alla, men dess krafter och den amerikanska befolkningens vilja tycks vara på upphällningen.

Krig kommer helt säkert föras även i vår tid, mina kära grånande officerskamrater, men de européiska makterna förbereder sig att möta och slå fienden långt bortom våra kärnområden, och denna gång ta ett GEMENSAMT ANSVAR för hemskheterna.

Det är vad jag tror pågår. Man kan stilla undra om ryssarna inte är de som fruktar utvecklingen bland befolkningarna i Asien mest av alla, men ha svårt att ensamma hantera hoten de ser.

Hur mycket trupp anser ni att VI SVENSKAR skall bidraga med när frågan ställs av våra grannländer om krig mot ett islamistiskt Pakistan med kärnvapen? Eller mot Nordkorea?

De svenska soldaterna är redo, men är ni redo?

MVH Göran Mellblom

Magnus Redin sa...
23 maj 2013 11:23  

Göran, jag tror det vore svårt att få fram Svensk trupp för att angripa Nordkorea eller Pakistan men det går att få stöd för att hjälpa Sydkorea och Indien att försvara sig. Dock är båda dessa nationer så mycket större än oss att vår förmåga till teknikutveckling och vapenexport som än så länge kompletterar deras egna förmågor är ett mycket större stöd än ev trupp som mera blir en moralisk markering.

Jag håller med om att Ryssland borde oroa sig mer för andra gränser och områden men likväl rustar de massivt i det lugnaste hörnet av den eurasiska landmassan där grannarna är konfliktundvikande demokratier som gärna handlar med Ryssland och vars största hot mot Ryska intressen borde vara om de inspirerar till polisarbete mot maffian och folkliga krav på bättre ryska ledare...

Gormel01 sa...
23 maj 2013 11:33  

Svepande formuleringar är meningslösa. Om de värderade debattörerna vill åstadkomma någonting militärt mera än olustkänslor, så måste själva kärnan i det militära jobbets utförande beskrivas och beröras:

Hur skall YRKES-soldaterna och deras officerare och HEMVÄRNS-soldaterna hållas så glada, nöjda och tränade att de går framåt in i elden när stunden är inne?

Allt annat, så även vi grånande Kalla Krigsofficerares olust inför förlusten av VÅR värnpliktsvärd, är sekundärt.

Utan människan stannar vapensystemen, vilket inte minst Östblockets sammanbrott visar.

De av oss Kalla Krigsofficerare som vill bidraga till det nya och hjälpa de nya har mycket att ge.

En enda stridsskjutningskung som t.ex. den utomordentligt drivne kapten "S" på Livgardets Livkompani, som med lätthet hanterar denna svenska OVÄRDELIGA specialitet såväl som paraderar grenadjärerna framför Konungen som ingen annan, han för vidare Kalla krigsarméns finaste kunskaper till yrkessoldaterna och de unga fänrikarna och 1.sergeanterna.

Låtom flera Kalla Krigskungar komma till sin rätt, men hur?

Mvh Göran Mellblom

Clabbe sa...
23 maj 2013 14:04  

@Mellbom:

Tack för dina mycket intressanta och avvikande åsikter. Kul att höra att det finns saker att glädja sig över i det svenska försvaret. Det är viktigt med avvikande åsikter på dessa annars ganska åsiktshomogena försvarsbloggar.

Huvudfrågan som jag ser det är vad försvarets uppgift ska vara. Svaret på den frågan ska sedan styra utformingen av försvaret. Men vad försvarets uppgift ska vara är en fråga som det svenska folket gemensamt måste komma fram till genom demokratiska samtal och debatter. Just nu råder det uppenbarligen stor oenighet och förvirring kring vad denna uppgift är, troligtvis delvis till följd av de snabba omvärldsförändringarna som är svåra att få grepp om och hänga med i. Det demokratiska samtalet gynnas av en mångfald av åsikter. Så ser jag på saken iaf.

Jag är optimist och tror att inom en tio år sådär så lär en sorts konsensus ha uppnåtts i Sverige, och försvaret utformas därefter. Är det ett invasionsförsvar, ett insatsförsvar, någonting mitt emellan eller något helt annat som Sverige ska ha under 2000-talet? Ja inte vet jag, men innnan jag tar ställning vill jag höra så många åsikter som möjligt från så många delar av det svenska samhället som möjligt.

Gormel01 sa...
23 maj 2013 17:19  

Huruvida Europas gräns i vår tid går öster om Polen, vid Uralbergen eller vid Kina är en ödesfråga.

De ryska personer vi på Livgardet möter som turister i Stockholm, signalerar samhörighet och glädje över oss och vår stad.

Kanske dessa människors känslor säger oss i vilken säkerhetspolitisk riktning vi bör gå?

Mvh Göran Mellblom

uppgiven sa...
23 maj 2013 18:27  

Kul att ni träffar glada turister när ni spelar för högvakten.

Men för vår säkerhetspolitik så kanske ryska stridsflygplans uppträdande över Östersjön är mer relevant?

Major Retreutte sa...
23 maj 2013 19:59  
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
MartinW sa...
23 maj 2013 20:09  

Vad består dessa känslor av, hur värderar vi dessa (känslor är personliga och knappast kollektiva och jag vet inte vad dessa har med realpolitik att göra). Och vad säger dessa känslorbom vår säkerhetspolitik. Jag förstår inte? De Ryska flygövningar som skett vid Sveriges gränser, vad ger de dig för känslor, Göran?

J.K Nilsson sa...
23 maj 2013 21:00  

Göran, dina turister må vara optimistiska men när deras ledare beter sig så här: http://www.kniivila.net/2013/eurovisionsbrak-pa-hog-niva/ övar stridsflyg, slirar med "Agentorganisationer" och anser att andra länder inte har med landets inre politiska liv att göra så blir åtminstone jag lite bekymrad och tycker inte det är så självklart att påstå att vi ska koncentrera oss på Korea eller Pakistan.

J.K Nilsson

Gormel01 sa...
23 maj 2013 23:08  

Ett annat obehagligt fenomen i vår tid är att den tidigare svenskägda rustningsindustrin, som disponerar HÄLFTEN av vår försvarsbudget, numera blivit amerikanskt ägd.

Surt förvärvade svenska försvarskronor, som vi tror oss få vapen med unik svensk profil av, går direkt till amerikanska aktieägare.

Ingen kapprustning pågår och rustningsindustrin är illa trängd.

Lyckas skräckpropagandan att vända den nuvarande européiska samförståndsmodellen till fiendskap och kapprustning, så betyder det JACK POT för de amerikanska aktieägarna.

I denna bistra kamp för aktieutdelningar blir Kalla Krigskramarna "NYTTIGA IDIOTER", som på svenskt kalla krigsmanér inte bara förbereder sig för krig för ändras räkning, utan dessutom betalar för det!

Europas makter värderar varandra icke efter deras utsagor utan ENDAST efter deras GÄRNINGAR. Vilka av oss har TILLGÄNGLIGA och PÅLITLIGA trupper?

Den som i vår tid verkligen har sådan hårdvara och egna pengar att finansiera dem med, den makten sätter sitt eget pris.

Vi har sådana trupper.

Men vad blir vårt arvode?

Mvh Göran Mellblom

Gormel01 sa...
24 maj 2013 10:58  

@Clabbe
Kloka ord: Försvarsmaktens uppgifter; svenska folket genom Sina valda ombud; konsensus; 10 år.

MVh Göran Mellblom

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade